... murveln med signaturen ”Pope” i Klas Östergrens 80-talsroman ”Fattiga riddare och stora svenskar” – en ovårdad, föraktad liten utkantsexistens som driver runt i Klarakvarteren och extemporerar sina recensioner från telefonkiosk, formulerade med svenskans mest fulländade briljans.
- Björn Wiman, Framtidens kritiker kan ägna sig åt att få världen att lysa, DN 26 maj 2013
Hur många vet vad man gör när man extemporerar?
I detta sammanhang innebär det att "Pope", när han ringde upp redaktionen och läste upp sin artikel (så levererades de allra flesta artiklar på den tiden) gjorde det direkt, utan att ha suttit och filat på texten. Låter det svårt? Försök själva ... Att improvisera fram en text som inte bara är läslig utan dessutom briljant ligger kanske på det möjligas gräns.
Jag vet inte om Wiman förutsätter att begreppet är känt bland läsarna, och hur han i så fall tänker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej Hexmaster, long time no hear. För 30-40 år sedan knäckte jag extra som sportskrivande "murvel" åt lokalpressen. Jag "lämnade" uteslutande genom att "x-a".
När det var kvällsmatcher så var hela tidningen färdig och det enda som stod öppet var "mina" matcher. Där hade man lämnat kvar ett utrymme åt mitt referat.
Vid matchens slut stod jag och ett par andra tidningars lokala korrar och tävlade om telefonkiosken. Att på förhand säkra sig en telefon var ibland nödvändigt. På tidningen satt en skrivmaskinsdam och skrev ned mitt referat, som gick rätt till sättning.
Jag började med att fråga hur stort utrymme jag hade. Och fick till svar något som "en macka". Då fyllde jag den. På vägen kollade jag ibland hur mycket det var kvar.
Viktigt var att formulera sig så att slutet kunde redigeras bort om det behövdes. Så sent på kvällen redigerade man alltid genom att "cutta" bakifrån i artiklarna.
Men min aktning för de "riktiga" journalisterna som gjorde detta dagligen steg.
Nej men tjänare Donkeyman. Så även en sjöbuse som du har extemporerat? Där ser man!
Alltid roligt att få sådana beskrivningar. Ibland kan man få uppfattningen att allt var frid och fröjd på redaktionerna innan nätet kom och ställde till det. Men nog kunde det vara rejält med hets, om än av bitvis andra slag...
Kan tala om att bland retoriker så är begreppet känt. Även om det inte rekommenderas att man ger sig på sådant oförberedd. :)
Det kan låta som en motsägelse men som i många konstformer är det enbart den som är mycket grundligt förberedd som kan improvisera.
Skicka en kommentar