Londons opiumhålor

Opiumhåla i San Francisco, sent 1800-tal. I den staden fanns det (och finns) tillräckligt med kineser för att berättiga namnet på stadsdelen Chinatown. Där fanns också gott om opiumhålor. Som regel var ägarna kineser, besökarna kineser liksom en del icke-kineser som fått smak för bruket.

I London vid samma tid fanns det långt färre kineser. Många av dem bodde i Limehouse, men de kinesiska kvarteren där gick inte att jämföra med stadsdelen i San Francisco.

Men det var just vad många skribenter gjorde. Man tager vad man haver, kantänka.

There were opium dens where one could buy oblivion, dens of horror where the memory of old sins could be destroyed by the madness of sins that were new ...

- Oscar Wilde, The Picture of Dorian Gray (1891)

Wilde och Dickens beskrev de ruskiga men samtidigt exotiskt lockande hålorna i den orientaliska slummen, Sherlock Holmes besökte dem, och när Kipling beskriver en opiumhåla i Calcutta så verkar den, ironiskt nog, som hämtad från en London-blaska.

Ironiskt eftersom det fanns långt fler opiumhålor i Calcutta än i London. Den viktorianska opiumhålan som företeelse är en så kraftig överdrift, och har åtminstone varit tämligen spridd, att den gott kan klassas som en faktoid.