- Personlig favorit med Micke: Hystereo (1988, tror jag)
Michael berättar hur han under ABBA-tiden hade en liten sändare i studion med begränsad räckvidd (på den tiden olaglig) som nådde ut till hans bil parkerad utanför studion. När man hade gjort en mix som man var nöjd med i studion gick man ut till bilen, startade motorn och lyssnade i den gamla bilradion hur mixen av den senaste låten fungerade i den miljön. Lät det dåligt i bilen gick man tillbaks till studion och ändrade på mixen. Efter några omgångar lät det bra både i studion och i bilradion, och först då var man nöjd. Det här var ett sätt att anpassa mixen till majoriteten av lyssnarna.
- Håkan Lindberg: "Michael Tretow – kompressionens mästare", Tidningen Monitor 2012
Ljudteknik begriper jag mig inte på, varken tekniken eller de finare detaljerna i resultatet. Men oavsett vad man tycker om ABBAs låtar musikaliskt så är det solklart att inspelningarna är tekniskt perfekta; till skillnad från väldigt, väldigt mycket annat från den tiden. Den som främst låg bakom det var deras ljudtekniker, Michael B. Tretow.
Ett grepp han tog till för att skapa soundet är nog så enkelt, åtminstone att beskriva. Han tog spåren med Agneta respektive Anni-Frid, och försköt dem någon hundradels sekund. Naturligtvis gjorde han mycket mer än så, men det handgreppet var det viktigaste. Det är (bland annat) därför som ABBA live inte kunde låta likadant som i studio. Och det var därför Tretow föredrog det senare; det var bara i studion han hade full kontroll på ljudet.
Annars är Tretow nog mest känd som han med "Den makalösa manicken". Men han gjorde mycket annat.
Caramba var ett band och ett album i början av 1980-talet som fick en del speltid. Långt senare fick man reda på vilka som stod bakom. Det var framför allt Tretow, som stod för det mesta. Mindre insatser gjordes av ABBAs trummis Roger Palm och en så otippad förmåga som Kalle Sändare. Men de vi hör mest är Tretow och Ted Gärdestad – så här har vi aldrig hört honom förr – efter att ha förvrängts och multiplicerats i omgångar under Tretows vana studiofingrar.
Om allt detta och mycket mer hade Tretow kunnat berätta. Om han inte fått en hjärnblödning 2001. Det tog flera år innan han kunde gå och prata igen. Och alla minnena från ABBA-tiden är borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar