För dumt (?)

Nyhetsbyrån AFP har en ganska bra sajt, AFP Fact Check. "Ganska bra"? De granskningar jag sett är förträffliga, omdömesgilla, noggranna och så. Däremot är urvalet inte mer än "ganska bra", om ens det.

Som häger-historien. Jag vet inte om de tagit upp något fånigare, och jag har svårt att föreställa mig vad det skulle kunna vara.

"Hägrar har inga fäder, de är alla honor." Så hur kan hägerhonor lägga [befruktade] ägg utan fäder? Det är intressant, så läs.

[…]

Svaret är att hägrarna njuter av åskan.

- Cele Land: ဗျိုင်းတို့မှာ အဖိုဟူ၍ မရှိ အားလုံး အမတွေ, "Hägrar har inte hanar", 19 februari 2022

AFP Fact Check konstaterar att detta delats över 600 gånger. Hur många som tagit det på allvar nämns inte. Att AFP tagit det på allvar indikeras av att de faktiskt frågat ornitologer om fakta. Som svarat det som alla vet, som vet någonting alls: Att hägrar utgörs av pojkhägrar och flickhägrar, och att småhägrar blir till på det vanliga (för fåglar) sättet.

I definitionen av faktoider ingår, anser åtminstone jag, att de ska vara någorlunda spridda, bland allmänheten eller i någon grupp. En grupp jag kan göra undantag för är de som tror att hägrar förökar sig medelst åska bara för att någon säger det. Men det aktualiserar (inte för att det behövs) en gammal fråga: Finns det någon gräns för hur dumma påståenden man ska reda ut?

Det luriga är att varje sådan gräns kan underträffas av ett ej obetydligt antal personer. Annorlunda uttryckt: Det finns alltid fler än man tror som är dummare än man tror, även med hänsyn taget till denna regel. Det är klart att man kan serva den gruppen, om man vill. Och ta itu med "myter" som:

• Egenrullade cigaretter är nyttigare mindre ohälsosamma än köpecigg
• Georgia Guidestones (uppförda 1980, se bloggposten Georgia f.d. Guidestones) är ancient
• Den här elskotern är till salu för 20:-
• Folk dör "tre i taget" (säger, om någon i bekantskapskretsen avlider, så kan man vänta in ytterligare två)
• När man dör blir kroppen 21 gram lättare (jag tog upp det för längesen i bloggposten 21 gram för att visa vilken praktiskt taget obefintlig grund idén har, och kanske få hintar om ifall det finns folk som går att ta på allvar som tar idén på allvar)
• Astrologi
  
• En prins i Nigeria har av ingen anledning alls valt ut just dig att dela tolvhundra fnattiljoner dollars med
• En stilig militär/läkare/glömt det tredje populäraste yrket vill inleda en romans med just dig, trots att ni varken känner varann eller har några gemensamma bekanta eller nånting
• En yppig levnadsglad jänta vill inleda en romans, eller något ditåt, med just dig, trots att etc

För egen del föredrar jag att lägga energi och tid på annat. Men det är jag det.

Danska cigarrökare

I Norge har de lusekofta och går på tur. I Finland badar de bastu, dricker kosken och slåss med kniv. Jag vet inte vilka klichéer som förekommer om svenskar. Då är Danmark desto lättare, alla vet ju hur det går till där.

… Alla superavslappnade danska tanter som röker cigarr och dricker öl på bodegan …

- Kristina Olsson, Politiken, citerad i Därför drömmer världen om den danska trivseln,  DN 5 februari 2017

Nu grävde jag fram ett citat, mest av gammal vana. För alla vet väl vad som avses: Glada obekymrade danskar, inte minst tanter, som dricker Carlsberg/Tuborg och Gammel dansk (från Norge) … Och röker cigarr.

Hur mycket cigarr röks i Danmark?

På jakt efter annat såg jag uppgiften att danskarna rökte mest cigarr 1960; då gick det åt över en miljon cigarrer inrikes. Jag har ingen aning om var Sverige ligger där, eller okej, en aning har jag: Den är inte i närheten av miljonen cigarrer.

Och så såg jag detta:

Cigar smokers themselves have almost completely disappeared from Danish society – only a few hundred remain in the whole country.

- Irene Rittler: Denmark: A tobacco nation in the back rooms, Cigar Journal 15 juli 2014

Jag har ingen aning om var de hittat den uppgiften, eller hur man kommit fram till den. Kan den verkligen stämma?

Det givna stället att leta efter sådant på är Sundhedsstyrelsen, det motsvarar närmast vår Socialstyrelse med ansvar för hälsa, ohälsa och slikt. De levererar mängder med statistik om sådant. Naturligtvis rapporterar de även om danskarns rökvanor. Här har jag plockat ut två uppgifter som ger vad jag sökte:

Samlet set er det 20 pct. af danskerne, der ryger.

93 pct. af de, der ryger dagligt eller lejlighedsvist, ryger cigaretter, 1 pct. ryger cigarillos, 1 pct. ryger cerutter [liknar närmast cigarrer], 7 pct. ryger pibe, 3 pct. ryger cigar 8 pct. ryger vandpibe og 3 pct. svarer, at de ryger noget andet.

- Danskernes rygevaner 2019 [pdf], s 4 och s 11, Sundhedsstyrelsen 2020

3 % av 20 % av 5,8 miljoner blir ca 35 000 4,6 miljoner blir 27 600. Inte så många som jag nog trodde innan men betydligt fler än "a few hundred". Ordningen är återställd.

Lördagsfråga 721: Douglas Adams

Denna lördagsfråga ställdes inte som bilder utan som ljud: Lördagsfråga 721 (mp3)

1. "Patient abuse" är en sketch i sista omgången av Monty Python (1974). Det känns att det går mot slutet; John Cleese hade hoppat av och man hade några sketcher skrivna av icke-medlemmar. Den här skrevs av Graham Chapman tillsammans med en kompis. Inte för att den kompisen var vem som helst … Eller, 1974 var han vem som helst, men så småningom skulle han uppnå en magnitud jämförbar med Monty Pythons, för han hette Douglas Adams.
   
2. I Douglas Adams Liftarens guide till galaxen finns företaget Sirius Cybernetics Corporation. De tillverkar bland annat hissar med personlighet och rentav clairvoyance. Här drar sig hissen för att åka uppåt eftersom den (helt korrekt) känner på sig att något hemskt snart kommer att hända där. Replikskiftet kommer från originalet, säger radioserien från 1978. Hissen finns med i boken men inte i någon filmatisering jag hittat. Istället ser vi här en dörr från Sirius Cybernetics Corporation. Den är programmerad att njuta av att utföra sitt jobb, och det är därför den suckar av välbehag när den får öppna och stänga sig för folk.
   
3. Lalla Wards Romana och Tom Bakers doktor nr 4 i Doctor Who-episoden Shada, delvis inspelad 1979. Den utspelas i Cambridge och man får bland annat se punting på floden Cam. Att den bara spelades in delvis berodde på en strejk som innebar att den trekvartsfärdiga episoden aldrig färdigställdes. Långt senare satte man deltagarna att tala in replikerna och fyllde ut det befintliga materialet med tecknad film (metoden har använts för flera delvis bevarade episoder av serien). Manusförfattaren Douglas Adams återanvände en del av materialet (liksom idéer från City of Death som han redigerade) i sin fina bok Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå (1987), som jag när allt kommer omkring nog tycker är bättre än någon av Liftar-böckerna.
   
4. Last Chance to See (1990) är en tv-serie där Douglas Adams och zoologen Mark Carwardine åker runt och tittar på utrotningshotade djurarter. En uppföljare gjordes 2009, med Stephen Fry istället för Adams. Det var där de mötte en kakapo som våldförde sig på Carwardine.
   

Trots bildlöshet sattes frågan snabbt av flera. Pazuzu var allra snabbast.

Watkins jättetorn

-  Ur Descriptive Illustrated Catalogue of the sixty-eight competitive designs for the Great Tower of London (1890)

Den här bilden har cirkulerat med beskrivningen "Förslag på utformning av Eiffeltornet". Man kan fundera på varför en sådan sammanställning skulle innehålla så mycket engelska. Eller så många engelska arkitektkontor.

Nu behövde man inte utlysa en tävling för att få in förslag på utformning av Eiffeltornet. Gustave Eiffel var själv ingenjör och arkitekt och hade idéer och kompetens så det räckte. Vad bilden visar är förslag på ett jättetorn i London.

Sir Edward Watkin hade blivit känd och förmögen på tidens säkraste sätt att bli åtminstone förmögen på: järnvägar. Han satt i styrelserna för inte mindre än nio järnvägsföretag. Och han var van vid att tänka stort.

Förslaget går ut på ingenting mindre än att anlägga en direkt jernvägslinie mellan London och Indien [via Gibraltar och Nordafrika]. Om man mellan Dover och Calais skulle bygga en tunnel eller ej ha förslagsställarne ej med bestämdhet yttrat sin mening om.

- SvD 23 juli 1889

Järnvägslinjen väckte mindre uppmärksamhet än förslaget på en tunnel – inte för att det var det första eller sista – och länge var det i det sammanhanget Watkins namn oftast nämndes.

Våren 1889 stod världens högsta torn färdigt. I Paris, irriterande nog. Många runt om i världen började fundera på hur man skulle kunna trumfa järnladyn (la dame de fer var ett begrepp långt före Thatcher). En av dem var Sir Edward.

- South Wales Daily News, 27 augusti 1889

Redan 1890 utlystes en tävling där arkitekter och ingenjörer fick skicka in förslag på hur Londons, kungarikets och världens högsta torn skulle se ut. Och förslagen flödade in. Katalogen har med 68 tävlande, med prisbilder och allt, och då hade man redan gallrat.

Den segrande utformningen från Stewart och Maclaren belönades med 500 guineas. Sedan återstod detaljer … Som att man reducerade antalet "ben" från åtta till fyra, vilket blev lite billigare. Året därpå satte man spaden i Wembley Park.

Watkins torn skulle inte bli en fristående attraktion utan vara en viktig del av Wembley Park. Parken öppnade för allmänheten 1894. Där fanns redan mycket att underhålla sig med, men snart skulle det bli ännu bättre. På tornets plattformar skulle man kunna hitta restauranger, hotell, teatrar, affärer, turkiska bad, affärer och trädgårdar, och naturligtvis ha en vidunderlig utsikt över världens mesta stad. Framtidsscenariot visar hur det hela skulle te sig, sett från järnvägsstationen – givetvis fanns där en järnvägsstation – sydost om parken.

Grunden är nu lagd till det Eiffeltorn, som ska uppföras i London. Tornet skall resas i Wembergparken och kommer efter den ingeniör som konstruerat det, sir Robert Watkin, att kallas Watkintornet.

- SvD 17 december 1891

Man kan fundera på Watkins reaktion om han sett sin blivande skapelse beskriven som "ett Eiffeltorn" …

Watkins blivande torn jämfört med Eiffeltornet. I katalogen anges höjden till jämna 1200 fot vilket blir 365 meter. På Wikipedia uppges 358 m, på framtidsbilden ovan 350 m. Svenskans uppgift nedan kan nog avfärdas. Det andra tornet är enklare: Eiffeltornet var 324 m fram till mars i år, då det fick en ny och högre antenn högst upp. (Det "egentliga" Eiffeltornet är 300 m. Tornbyggare inräknar gärna spiror, antenner och annat förhöjande plock på sina byggnader.)

Wembley Park sedd norrifrån. Parkens namn och sportinriktningen har behållits, även om det hela inte ser ut som en park idag. Mitt i bilden Wembley Stadium, vars båge är 133 m hög.

Bygget gick utmärkt. Ett tag.

Watkins jettetorn i London är nu så långt hunnet att stengrunden är färdig och man skall börja att uppsätta sjelfva jerntornet. Tornet skall få en höjd af 442 meter.

- SvD 18 november 1892

Eiffeltornet byggdes på 22 månader. Det stod snart klart att Watkins torn skulle ta längre tid. När tornet fick färre ben ökade trycket från varje ben, och man fick tidigt problem med sättningar. Bolaget som skulle bygga tornet fick ekonomiska problem, och därtill blev Sir Edward sjuk (han dog 1901). Den första delen av tornet stod klar 1895, och det skulle visa sig bli den enda. Bolaget upplöstes 1899.

Det som blivit klart hette officiellt Wembley Tower, inofficiellt Watkin's Folly. Man kunde gå upp (mot betalning) och njuta av utsikten. Notera tältet; jag vet inte vilka förnöjelser som erbjöds. Denna byggnad kunde ses vida omkring och påminde ständigt londonborna om det misslyckade försöket att slå Frankrike.

Tornet stängde 1902 av säkerhetsskäl. Lite senare revs det. Efter att ha läst samtida beskrivningar har jag fått intryck av att få saknade det.

The tower at Wembley Park is to follow the Great Wheel to the old-iron yard. Its designer, Sir Edward Watkin, wished to equal the Eiffel Tower, but enthusiasm and material waned long before the top was reached, and it was known locally as the Blighted Hope. It was calculated to draw Bank Holiday crowds to Wembley like a beacon, but Londoners never loved it for itself alone, and its rusted bolts are being dragged down now in sorrow to the scrapheap. Its material has been sold, and a firm of Manchester demolishers has the work in hand. The tower will take nearly a year to rase to the ground, and the Metropolitan Railway has sidings ready for its piecemeal removal.

- Northern Daily Telegraph, 22 augusti 1906

1923 öppnade Wembley Stadium på platsen. Dagens stadium (öppnat 2007) finns också på samma plats där Watkins rekordtorn var tänkt att stå.

Källor:

• Wikipedia (eng): Watkin's Tower
  
• RTL Today: Images show rejected designs for London tower that was never completed, not the Eiffel Tower, 25 augusti 2022
• Catalogue of the 68 Competitive Designs for the Great Tower for London (1890), The Public Domain Review
  

I AFP-artikeln hos RTL nämns @HoaxEye. Twitter-kontot drivs av Janne Ahlberg i Finland och rekommenderas för av alla med minsta intresse av fejk och fusk.

Tipstack till Hans.

Lördagsfråga 721

Har kört en ljudlig lördagsfråga tidigare och nu är det dags igen.

Lördagsfråga 721 (mp3)

Francis E. Dec och andra "targeted individuals"

Maskinskrivet, versaler i massor, komplicerade ordbyggen, mycket intensivt och mycket svårläst. Så såg de ut, Mr Decs rants.

Francis E. Dec var vad som idag kallas en targeted individual – det är åtminstone vad de kan kalla sig själva, och då avses inte den vardagligare betydelsen av begreppet som skulle kunna jämföras med "mobboffer". Targeted, gjord till mål, förföljd på alla tänkbara och inte så få otänkbara sätt, med enkla medel eller hur avancerade som helst.

Som när Ole Dammegård, konspirationsteoretiker och "expert" på Palmemordet, Estonia med mycket, mycket mer (han har uppträtt hos knasklubben Cui Bono flera gånger) hittade sin tandborste i besticklådan. Bara för att "de" skulle visa vad de kunde göra. Som jag nämnde i bloggposten Palmespanare, DSK [Den Stora Konspirationen] och paranoia.

Många TI:s berättar om hur de kan resa runt i världen, även till vilka avlägsna otippade orter som helst, och överallt mötas av talkörer som ropar ut budskap som "Kalle är dum! Vi ser dig!" eller något i den stilen. De som förföljer och plågar dem har obegränsade förmågor och obegränsade resurser. Till exempel kan de få direktkontakt med hjärnor, och såväl avlyssna som beordra ("röster i huvudet"). Och det på vem som helst. Ingen går säker – inte du, och inte jag. Det enda möjliga skydd man känner till är de berömda foliehattarna. Just det; det plagg, som ibland används som upplevt skydd mot radiostrålning men som mestadels är en förolämpning, betraktas av somliga som en nyttig och bra grej i det eviga kriget mot "dem".

Vilka är då "de"? Vilka är det som förföljer och trakasserar? Många har varit inne på demoner. Strindberg kallade dem "makterna". Nu för tiden utpekas ofta regeringar eller deras underhuggare, som CIA, Mossad, NSA, frimurarna, Illuminati, Majestic 12 (MJ-12) … Eller vilka som nu är inne för dagen.

Som alla andra förstår finns det en annan förklaring.

Paranoida symtom i samband med psykossjukdom kan orsakas av andra psykotiska symtom till exempel hallucinationer. Personen kanske hör hotfulla röster (hörselhallucinationer) eller tror sig vara omtalad av TV eller tidningar (hänsyftningsidéer).

- NE: paranoia

Studerar man pseudovetenskap och förvillare stöter man då och då på folk som inte bara är kraftigt förvillade utan som verkar att vara i behov av vård. Och det är inte ett dåligt argument (som dessutom snuddar vid rena invektiv), det är inget argument alls, eftersom frågan om exempelvis någon hemlig agent försöker att skrämma dig genom att flytta på din tandborste inte är värd att diskutera. Däremot blir helt andra frågor aktualiserade, som ifall personen ifråga behöver en diagnos och en behandling.

När det gäller exempelvis elallergi och relaterade upplevda åkommor har jag alltid försökt att poängtera skillnaden mellan upplevelse och fakta. Den som verkligen lider av upplevd elallergi lider verkligen. Att lidandet inte beror på det som den lidande tror är en annan sak. Och även om "elallergi" kan vara aldrig så otrevligt, så måste det vara sju resor värre att tro sig vara en targeted individual.

Bilden som inledde denna bloggpost är ett litet klipp ur denna "rant"

Francis E. Dec var sannerligen inte historiens förste paranoiker. Men han levde i en intressant brytningstid. Under 1960-talet blev avancerad elektronik vardagsmat. Demonerna kunde bytas ut mot datorer. Dessutom var Dec av den sort som byggde upp en komplex världsbild kring sitt upplevda förföljande och åtminstone försökte att sätta den på pränt. Det räcker att kasta ett öga på dokumentationen för att inse ett uppenbart problem med att ta del av materialet. Och det är sannerligen inte det enda.

Jag vet inte hur relevant hans upplevda verklighet är, men någonstans känns det respektlöst, eller något ditåt, att inte ens nämna Decs "upptäckter". Detaljerna är myllrande otaliga, oöverskådliga, fantastiska och oförenliga med såväl varandra som verklighet och grundläggande logik. Folk som studerat osammanhanget berättar om en dator som styr allt och alla i hela världen; en Worldwide Communist Gangster Computer God med Decs egen terminologi. Andra ständigt återkommande begrepp är sammansättningar med Frankenstein (som – Earphone Radio, – Eyesight TV osv), Gangster, Communist, och så vidare, och så vidare. Folk som nämns vid namn får ofta stående epitet, som när en Charles Martino blir felonious 10% kick-back Charles Martino. Ett annat återkommande tema är hat, inte begränsat till någon större eller mindre grupp som kommunister, katoliker, judar eller svarta, utan alla. Hela världen var ute efter Francis E. Dec, och därför hatade han alla.

Däremot kan texten ibland ha vissa kvaliteer, vaga men definitivt där. Som när han nämner hopeless helpless homeless derelicts. Så där skriver inte en språklig ignoramus. Kanske en frisk Dec kunnat bli framgångsrik inom någon sorts ordkonst? Som till exempel juridik, det ämne han läste innan han blev sjuk.

Sedan hans sjukdom bröt ut i början av 1960-talet ägnade han sig åt att skriva texter och skicka dem till folk. Syftet kunde vara att sprida kunskapen eller att beklaga sig. Mottagarna kunde vara domstolar (även USA:s högsta domstol fick naturligtvis ta del av alstren), massmedia, storföretag eller kändisar, eller för den delen slumpvist valda adresser till precis vem som helst. Framåt 1980-talet blev han en sorts kändis, åtminstone i avancerade kretsar; att de mest allmänt kända namnen jag sett bland de nyfikna är William S. Burroughs och Robert Crumb kan ge en uppfattning om resten. Och många av dem var lika fascinerade som respektlösa. Man kan bara försöka föreställa sig hur den paranoide Dec upplevde det, när han på besök i centrala New York (han levde och dog i stadens utkant eller strax utanför, beroende på när och hur man räknar) uppvaktades av vilt främmande människor som glodde på tomt och hus, ibland knackade på dörren med mera.

Francis E. Dec dog 1996, 70 år gammal.

Förutom Wikipedia: Francis E. Dec var bloggpostens huvudkälla The Official Francis E. Dec Fanclub (sic).

Tipstack till @andrzejswe

Hungerstenar

Hungersten i Elbe vid Tetschen (idag Děčín), intill gränsen mot Sachsen

Elbes hungerstenar är åter synliga – Den stora hungerstenen vid Tetschens hängbro [idag den nordligaste av ortens tre broar] bär den inhuggna texten "När du ser mig, gråt!" Passagerartrafiken har fått ställas in eftersom vattenståndet är lika lågt som det var 1904.

-Volksfreund, 6 juli 1918

I framför allt Elbe, samt några andra centraleuropeiska floder, finns så kallade hungerstenar. Det är någorlunda rejäla block som blir synliga när vattenståndet sjunker si eller så mycket. Folk fick idén att hugfästa torkorna genom att hugga in årtalet i stenarna. Även om slitaget inte är obetydligt, från såväl vatten som båtar, så finns det bevarade spår av inskrifter från 1400-talet, och rentav belägg för en idag försvunnen sten som det ska ha stått 1115 på. Bruket blev särskilt populärt under 1800-talet, som också är väl representerat.

Stenen i Děčín är den mest kända, på grund av dels sin storlek, dels nämnda text: "Wenn du mich siehst, dann weine" som även finns på tjeckiska. Även om detta uppenbarligen inte är samma inskrift som på stenen som inledde denna bloggpost … Not, ofta är inskrifterna "upp och ner", eftersom de gjorts av folk som stått på stenarna.

Děčíns hungersten idag. Trappan gjordes det mycket torra 1904.

"När du ser mig, gråt" – länge var lågt vattenstånd bistert allvar. Sedan blev det mer en kuriositet, om man inte själv var jordbrukare då … För att nu åter bli allvar. Idag finns det åter anledning att bli gråtfärdig när hungerstenarna visar sig, och det av betydligt allvarligare skäl än enstaka skördar som slår fel.

Läs mer på Wikipedia (tyska): Hungerstein (Wasserstandsmarkierung)

Bananer i Sverige före 1909

Den här missade jag när det begav sig men vad är några år …

AB Banan-Kompaniet grundades som The Banana Company AB i Göteborg 1909. Det var början på en riktigt klassisk handel. Många minns de specialbyggda bananbåtarna med sin last, som inte utgjordes av stentråkiga containrar som togs om hand ute i någon hamnöken utan var bananstockar som levererades mitt inne i stan. Än idag är Bananpiren en del av Frihamnen i Göteborg (som ligger ungefär så centralt i staden som det går). Jag har aldrig hört någon tala om import eller export av stearinljus, häftapparater eller hushållsost i ett nostalgiskt ljus; men när bananbåtarna kommer på tal, ja, då flödar minnena. Jag vet ingen annan handel som gjort ett liknande intryck i det här landet.

Så visst är 1909 ett märkesår i Sveriges bananhistoria. Men det innebär inte att de bananerna var de första i landet. Även om en del fått för sig det.

1909 importerades de första bananerna till Sverige …

- ICA: Bananen – en historisk favorit

Bananen fyller 100 år i Sverige och jubileet uppmärksammas nu av Posten med fyra nya frimärken.

- Bananen i Sverige fyller 100 år, SVT 25 mars 2009

Följer man upp frimärkstråden finner man en bättre beskrivning, åtminstone om man är frikostig nog att tolka "organiserad" som "storskalig":

​I år är det 100 år sedan den första bananbåten anlände till Göteborgs hamn och den organiserade bananimporten startade.

- Nya frimärken visar charmiga bananfigurer modellerade i lera, pressmeddelande från Postnord 25 mars 2009

Den första, och inte sällan enda, plats där folk idag tar reda på saker är Wikipedia. Varje fel som står där har fantastiska möjligheter att spridas. Där fanns fram till december 2020 den visserligen korrekta men otillräckliga uppgiften att bananer importerats sedan 1909, punkt. Då lyckades någon (inte jag) att efter några försök få in en betydligt tidigare datering. Jag har här kompletterat den med annonsen ifråga.

Första kända importen av färska bananer i Sverige gjordes av den framgångsrike grosshandlaren Friedrich Mühlenbock i Göteborg. Han specialiserade sig på frukt och grönt. Den 14 juni 1869 annonserar han för första gången i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning om ”Vestindiska Bananas, Apelsiner, Aprikoser mm”. Han säljer frukten i sin frukt-exposition i butiken i ”Musei Byggnad”, dvs före detta Ostindiska Huset på Norra Hamngatan, som nu är Göteborgs Stadsmuseum. Först i början på 1900-talet blev det dock vanligt med bananförsäljning i Nordeuropa.

- Wikipedia (svenska): Banan

Man skulle också kunna komplettera med följande text. Här beskrivs, så vitt jag vet, den första bananfrukten som odlats i Sverige. (Fetstil i artikeln.)

Bananer, skördade i Sverige. I medlet [mitten] af sistlidne september erhöll Tidning för Trädgårdsodlare från trädgårdsmästaren G. R. Karlström å Fogelsta egendom i Södermanland en gren med blommor, knoppar och mogna frukter af paradisfikon eller banan. Frukterna, frambringade vid Fogelsta, voro sötare och mera välsmakande än dem man erhåller hos våra frukthandlare, sannolikt till följd af att dessa senare bananer måste skördas omogna för att kunna hålla sig under den långa transporten hit.

- DN 23 oktober 1888

Och bananplantor utan frukter finns det betydligt äldre belägg för:

[Kunga]familjens platser voro en fönsterniche och tvenne pelare, klädda med större tropiska vexter, hvilka räckte ända upp emot taket, bestående af tvenne stora palmer af samma slag, som de nyssnämnda, hvilka höjde sina kronor till ett slags berså öfver det Kongl. paret, samt för öfrigt bananas, orangeträd, m. m.

- Beskrivning av "festiviteterna i Stockholm den 6:e [februari]", med anledning av Karl XIV Johans 25 år på tronen, GHT 13 februari 1843

 

Två tips: Yandex och Google Lens

Jag minns mycket väl när man kunde googla efter bilder. Det var sommaren 2001 och det var den första internettjänsten som kändes som magi. Dessutom sparade den oerhört mycket tid. (Pröva att leta bilder med en icke-bildsökartjänst …)

Även ett litet urklipp räcker för att TinEye ska identifiera Rubens evangelister

Sedan kom omvänd bildsökning 2008: Kanadensiska TinEye. Ge sökmotorn en bild, så letar den reda på sidor där bilden finns. De kan även söka och hitta bilder i svartvitt, beskuret, eller rätt kraftigt redigerade versioner över huvud taget. Den sajten hamnade omedelbart bland favoriterna och har från början varit ett självklart verktyg.

Det senaste i bildsökarväg är sajter som inte bara hittar samma bild utan även liknande bilder. Den hittills bästa hamnade omedelbart bland favoriterna och har från början varit ett självklart verktyg.

Här är den första bilden jag prövade på liknande-bild-sökmotorn Yandex:

Den gav följande resultat: Först samma fotografi i en annan bild som onekligen var bästa träff (där ser ni också vad den visar), därefter … Ja, ni ser själva:

Svartvita bilder med bilar på grusvägar, ofta men inte nödvändigtvis i diket och/eller mer eller mindre ramponerade. Men de behöver inte ens ha ytliga likheter med sökbilden. Det kan väl inte vara annat än magi?

Som jämförelse är här ett helt annat exempel: En officiell bild från hovet med drottningen i galatoalett.

Resultatet:

En mängd andra bilder på Silvia, även i andra utstyrslar. Om det var en okändis man ville identifiera skulle man ha mer än tillräckligt med material här. Och så en rad andra kvinnliga kungligheter dessutom. Hade lite hippare klädsel gett fler pöbel-kändisar? Eller gav Silvia-träffarna ett sorts majestätiskt utslag som fick sökmotorn att prioritera sådant material?

Nu var jag tvungen att prova lite. Plockade fram kronprinsessan med, åtminstone för henne, ovanlig make up, dessutom i en rätt liten bild:

Vad skulle Yandex kunna göra med den?

Av de första fem bilderna är fyra Victoria med samma maskering, och två av dem tagna i en annan vinkel. De övriga verkar inte ha särskilt många särskilt kungliga medverkande. Så Silvia-slagningens många monarker kan ha berott mer på klädseln än något annat. Fast vem vet hur algoritmerna fungerar …

Nog sagt – gå och pröva Yandex!

Örnögda betraktare, just sådana som följer denna blogg förresten, noterar kyrilliska inslag. Yandex är ryskt, tyvärr, och görstort i det landet, även på områden som vi förknippar med ett antal andra namn. Det sagt så är deras bildsökningar tokbra. Och de har inte blivit spärrade, än. Utom i Ukraina som slängde ut dem 2017.

Men det finns alternativ hitom den nya järnridån. Som dessutom kan vara bättre ibland – att göra samma sökning med olika sökmotorer är ett standardgrepp om man är lite mer än vanligt nyfiken på något.

Google Lens kan användas på datorn men kommer bäst till sin rätt på mobilen. Där är den kopplad till kameran så man kan ta en bild, eller så bara rikta kameran mot något, och göra en rad olika saker med bilden.

Första gången jag använde Google Lens var på en promenad. Jag såg en växt med ett distinkt utseende och blev nyfiken. Varför inte pröva den nya appen?

Jag riktade kameran mot föremålet, tryckte på sökknappen (jfr bloggpostens inledande skärmdump, "Sök med kameran"), och några sekunder senare fick jag en skrälldus bilder på samma växt i olika vinklar och ljussituationer, samt länkar där jag kunde läsa mer om den berömda idegranen. Jag kände till dess militära betydelse från bågskyttets tid; nu visste jag hur den såg ut.

Google Lens har en rad andra funktioner. Den riktiga killern är översättningen. Rikta kameran mot en skylt, skärm, tidningssida eller vad som, och Google Lens tolkar skrivtecknen, identifierar språket, översätter texten, och lägger in översättningen ovanpå utrikiskan. Det hela går på ett ögonblick eller ett par och förändrar umgänget med andra språk nästan lika mycket som när maskinöversättning började bli användbar.

Första testet var en sida i Kahns The Codebreakers (1968). (Ännu efter över ett halvt sekel är den fortfarande ett standardverk om chiffrering och dechiffrering för tiden fram till 1960-talet, och den har ju inget om ULTRA, Enigma och Turing som fortfarande var hemligstämplat på den tiden.) Rikta kameran, man behöver inte bekymra sig nämnvärt för vinklar eller ljus eller andra imperfektioner; översättningen gör sin grej, snabbt och tillräckligt bra.

Indistinguishable from magic.

OK, en till: sakebiba.jp är japanska skattemyndighetens kampanj för att få ungdomar att dricka mer (sic). Här plåtade jag från dataskärmen. Som synes anpassar Lensen den översatta textens storlek, vinkling, riktning etc efter originalet. Nu kan man knalla omkring på alla möjliga konstiga ställen och få åtminstone habila översättningar av skyltar och varningar, se skillnad på krogar och juristkontor etc. Tänk att det där internettet skulle komma till nytta.

Lördagsfråga 720: Rymdsonder

1. Venus de Milo, som nog föreställer den grekiska kollegan och förebilden Afrodite.
   
2. Sekreterare m.m. Leonid Brezjnev omgiven av kommunistscouter, s.k. pionjärer.
   
3. Cristiano Banti: Galileo Galilei inför inkvisitionen (1857). En aningen mer diplomatisk Galilei hade kunnat undvika trassel och husarrest, och därmed en bra bit av sin martyrgloria.
   
4. Giovanni Cassini och Christiaan Huygens, en fransk/italiensk respektive holländsk mångsysslare inom astronomi, matematik, uppfinneri med mera.
   

Den listan ger:

• Venera, en lång rad sovjetiska sonder som skickades till Venus för att landa, kretsa runt eller bara passera, Efter en skakig inledning presterade sonderna prima och gav massor av information om den beslöjade.
• Pioneer, en serie amerikanska sonder där 10:an (uppskjuten 1973) är mest berömd, dels då den hade med en genomtänkt bild som budskap till eventuella upphittare, dels då den blev det första jordiska föremålet som lämnade solsystemet. Senare blev den dock omkörd av de senare men snabbare Voyager-sonderna.
• Rymdsonden Galileo anlände till Jupiter 1995 och undersökte sedan planeten från sin omloppsbana fram till 2003. Eftersom den då fått slut på det bränsle som behövdes för att hålla höjden skickade man med flit ner den i jätteplanetens atmosfär.
  
• Cassini-Huygens var en dubbelsond. Efter resan till Saturnus, som tog 7 år, tillbringade den sedan 13 år med att åka runt kring planeten och dess månar, som var många nog redan innan de upptäckte sju nya. Vid ett tillfälle släpptes Huygens ner på månen Titan, som förresten hade upptäckts av Christiaan Huygens. Fantastisk forskning bedrevs och fina bilder togs, av vilka flera kom fram trots inte mindre än två allvarliga och oförlåtliga buggar i kommunikationssystemen.
  

Den satte Tricky först.

Symbolik i valaffischer

I reklam används ofta symboler av olika slag. Det gäller inte minst den politiska reklamen. Men även om många symboler är praktiskt taget eviga, så gäller det verkligen inte alla. En del förlorar sin betydelse, så senare generationer kanske inte ens vet att den där grejen varit en symbol. Andra finns kvar men får förändrad betydelse, vilket kan leda till små eller direkt halsbrytande förändringar av det upplevda budskapet.

Här är några äldre valaffischer som kan behöva tolkas för moderna människor. Alla utom en kommer från Allmänna valmansförbundet, som senare blev Högerpartiet ("högern"), som senare blev Moderata samlingspartiet.

"Försvaret främst" – AVF, val till andrakammaren 1914

Mannen med armborstet är inte vem som helst utan Engelbrekt Engelbrektssson, som på 1400-talet ledde ett uppror mot den utländske kungen, Erik av Pommern, och hans anhang. (Närmare bestämt är statyn Bågspännaren ett monument tillägnat Engelbrekt.) Man kan gott skilja på Engelbrekt som historisk person och Engelbrekt som symbol; det är många som under åren velat dra nytta av hans tänkta patriotiska värde. Sådant var allmänt känt 1914. Man kunde också använda enbart armborstet, den så kallade Engelbrektsbågen. Den fanns i MUF:s logga fram till 1985. Den lär finnas kvar i förtjänsttecken som partiet delar ut.

Bakom Engelbrekt står en tänd vårdkase. De var järnålderns VMA: När de tändes betydde det att fiende var på ingång. Symboliken är uppenbar, särskilt i krigstid. För jag antar att affischen gjordes inför valet till andrakammaren i september, snarare än det hastigt utlysta extravalet i mars. Där hade visserligen försvarsfrågan också legat högt på dagordningen; det utlystes med anledning av borggårdskrisen som i sin tur förorsakades av olika åsikter om just försvaret. Så affischen hade kunnat användas på våren, men inte med samma tyngd som på hösten.

Jag vet inte hur det var tidigare men idag ingår väl vårdkasar någorlunda i det allmänna medvetandet, inte minst tack vare filmatiseringen av Sagan om ringen. Här är det vakthavande på Eilenach, en av Gondors sju vårdkasar som går mellan Minas Tirith och Rohan, som äntligen får något att göra.

"Tänk på barnen" – AVF, val till andrakammaren 1928

Det finns förvisso många tillfällen då barnperspektivet kan och bör tillämpas. Det tillämpas definitivt oftare idag än 1928, men så misstänker jag också att AVF inte tänkte ta fram en tidig version av barnkonventionen. Icke desto mindre känns det svårt att lansera slagordet "Tänk på barnen" idag, när "Think of the children!" blivit en kliché. Se till exempel tvtropes: Think of the Children!

Valet till 1928 kallas "kosackvalet". Det beror på en valaffisch som är välkänd än idag. Jag är inte tvärsäker på vilka som stod bakom. En uppgift säger AVF, en annan Sveriges Nationella Ungdomsförbund. (Man kan även begrunda det faktum, att röster idag kan läggas betydligt närmare Sveriges nationella förbund och tillräknas Moskva.)

Vad är det då för grunka till höger, som kvinnan (och de borgerliga) försöker skydda barnet från? En skelettarm? Det rimmar ju med budskapet … Men det är inte det som avses. Kosackerna och Moskva är ledtrådar: Det är en knutpiska. Sådana användes fram till 1800-talet av ryska straffverk för att prygla folk. De användes mycket längre ändå som symboler för tyranniska samhällen, i synnerhet Ryssland och senare Sovjet. Fast 1928 var den nog på nergång som symbol; kanske en och annan även på den tiden trodde att det var en skelettarm. (Ordet "knutpiska" är förresten en tautologi: ryska кнут knut betyder "piska". På exempelvis engelska kallas de enbart knout, som direktlån.)

"• nya arbetstillfällen • allmänt välstånd – Välj med Högern" – AVF, val till landsting och kommuner 1930

"Arbetsfred och samhällslugn främjas genom att rösta med Högern" – AVF, val till andrakammaren 1932

Idag skulle man naturligtvis satt jordbrukaren i en traktor. Men det är inte det intressantaste här.

Sedan länge symboliserar fabriker med rykande skorstenar en enda sak: Miljöföroreningar. Men på den här tiden bekymrade sig få för utsläpp. Skorstenarna står för en välmående industri, arbete och verksamhet. De var bara bra.

"Havre eller arsenik – välj med Högern" – AVF, val till andrakammaren 1932

Här anges tydligt vad som symboliserar vad: Hästkraken är näringslivet, säcken med havre Högerns näringspolitik – om den är lika bra för samhället som havre för en häst, ja, då måste den ju vara prima! – och till sist en flaska med dödskalle med texten "Socialistisk krishjälp".

Idag skulle de flesta tolka det sistnämnda som att socialisterna vill ha ihjäl näringslivet. Men fullt så illa är det inte. Framför allt är det ett helt annat budskap än det som affischen är tänkt att framföra.

Arsenik har, som så många andra ämnen, olika effekt vid olika doser. Mycket arsenik är ett gift, men lite arsenik är uppiggande. Det påminner om stryknin som har liknande effekter, se bloggposten Dopad med stryknin. Och stryknin för folk var som arsenik för hästar. Det är det som "Socialistisk krishjälp" liknas vid: Inte död men heller inget långsiktig uppbyggande, utan ett medel som bara piggar upp för stunden.

"politikens penicillin heter …" – Landsbygdspartiet Bondeförbundet (nu C), val till kommunalval 1950

Den här affischen såg jag omnämnd för bra många år sedan. Då påpekades att sprutan må ha förknippats med antibiotika 1950, som ska radera de illaka paragrafer som väl symboliserar överdriven byråkrati, men numera stod den för – knark …

De senaste åren har det varit fler bilder på sprutor än någonsin i media. Och i de sprutorna har det varken varit penicillin eller heroin, utan vaccin. Jag är rätt säker på att folk som idag ser en spruta allra först associerar till vacciner. Vilket ju ger samma signaler som affischens ursprungliga budskap. Så kan det gå!

Affischen har alltså ett budskap som förändrats minst två gånger sedan dess tillkomst. Sådana intressanta utvecklingar har kapacitet att förvirra något gränslöst, om man tar del av kommentarer där man varken tolkat symboliken så som den tolkas i dagsläget eller när den skapades.

"Politikens penicillin" lär vara ett citat från någon av partiets företrädare. Det är väl inte det allra mest lyckade motto jag hört.

Lördagsfråga 720

 

 

 

Nazi-tvättbjörnarna

Tvättbjörnar i Snövit (1937). Då hade de bara funnits i Europa några år. Men det hade nog inget att göra med Disneys anakronism, eller vad man ska kalla det.

Då och då skrivs det om tvättbjörns-problemet på kontinenten. I Tyskland planterades djur ut 1934, och dessutom hade ett gäng 1945 rymt från en pälsfarm sedan den bombats.

Dessa små populationer har nu vuxit till över miljonen och spridit sig till flera länder. De må se söta ut, men har man fått sina soptunnor genomrotade, utrymmen nerskitade, isolering utsliten etc, eller rentav fått in dem i huset med följande förödelse, så har man inget till övers för den invasiva arten. De ställer även till det ute i naturen.

Detta skrivs det om. Men få missar att ta med en perifer detalj, gärna i rubriken.

Det var 1934 som Hermann Göring beordrade tredje rikets skogsvaktare att plantera ut två stycken tvättbjörnar i det vilda. Anledningen till att nazistofficeren ville plantera ut tvättbjörnarna var att officerarna skulle ha något att jaga, uppger nättidningen Digital Spy.

- Nazistledarens tvättbjörnar ett problem, GP 30 oktober 2012

Naziledaren Hermann Göring har gjort ett avtryck i Tysklands fauna som inte går att utrota.

De två tvättbjörnar flygvapenchefen planterade ut har för­ökat sig – nu är de miljoner djur.

- Görings tvättbjörnar skapar kaos i Tyskland, Aftonbladet 30 oktober 2012

I Tyskland släpptes två tvättbjörnar fria på order av Hermann Göring på 30-talet.

- Allt fler tvättbjörnar synliga i Sverige, Sveriges Radio 8 juli 2015

En annan källa ger en något annorlunda bild av den detaljen (men N-ordet ska med):

The story begins in 1934, when a breeder asked the Reich Forestry Office, then led by future top Hitler aide Hermann Göring, for permission to release the masked-faced mammals to "enrich the local fauna" outside Kassel, a small city north of Frankfurt.

- Nazi Raccoons on the March in Europe, Deutsche Welle 9 november 2004

Hermann Göring var 1934 en oerhört upptagen man. Han var en central person i det i storlek och makt snabbt växande nazistpartiet under dess kanske viktigaste år. Han var, och jag tror jag fått med det viktigaste här, Reichsminister utan portfölj, ministerpresident över Preussen, preussisk inrikesminster, chef över Preussens polismakt och riksdagens talman. Han hade 1933 utnämnts till Reichskommissar över flyget – inte flygvapnet, sådant förbjöd fredsfördraget – men nu började han i största hemlighet att bygga upp det blivande Luftwaffe. Samma år hade han grundat Gestapo, som visserligen leddes av andra men där han hade mer än ett finger med i spelet. När han 1934 dessutom blev utnämnd till Reichsjägmeister och Reichswaldmeister, säger chef över Reichsforstamt "skogsmyndigheten", så kan man anta att han, så entusiastisk jägare han var, inte lade onödigt många timmar på de tjänsterna. Man kan därför lugnt utgå ifrån att en ansökan om att släppa ut några tvättbjörnar i Hessen inte kom i närheten av hans bord.

Här är förresten namnen på de inblandade:

1934 lät skogmästare [min tolkning av Forstmeister] Wilhelm Sittich Freiherr von Berlepsch [1881–1948] släppa ut fyra tvättbjörnar [dvs två par] på uppmaning från Rolf Haag, hönsfarmare i hessiska Edersee, så den inhemska faunan skulle berikas.

- Volker Angres och Claus-Peter Hutter, Das Verstummen der Natur (Ludwig Verlag 2018)

Ansökan skickades in den 26 mars 1934 och godkändes efter någon månad av en Oberlandforstmeister Walter von Keudell.

Allt detta grävdes fram av skogvaktarna Horst Mahron och Eberhard Leicht. De hittade däremot inte en antydan till att Göring skulle haft det minsta med ärendet att göra. Leichts artikel i Allgemeine Forstzeitschrift 2009 fick betydligt mindre uppmärksamhet än exempelvis ett klickvänligt rykte återgivet i en nättidning – nazister säljer bättre än icke-nazister.

Och trots allt snack om tvättbjörnarnas Blitzkrieg (som är ett problematiskt begrepp i sig, utöver att inte ha myntats i Tyskland) så var deras början mycket mer försiktig. Den 12 april 1934 gick Wilhelm och så vidare med fyra man och djuren i en bur vid stranden av Edersee (några år senare skulle sjön/dammen bli känd i och med Dambusters). Buren sattes ner och öppnades. Och …

De fyra djuren vägrade i flera timmar att lämna buren. Det var först när man kom tillbaka nästa dag som buren var tom. De följande åren såg man bara tvättbjörnarna och deras avkomma enstaka gånger.

- Georg Rüschemeyer: Der Mythos vom Nazi-Raccoon, Frankfurter Allgemeine 28 augusti 2015

Här är björnar: Tvättbjörnarnas ursprung i rött, inplanterade i blått.

- Carl Linnæus, Systema Naturæ (10:e utgåvan 1758)

Bonus: Linné placerade tvättbjörnen i björnfamiljen: Ursus lotor, "tvättbjörn". Lite senare fick den ett eget släkte som fick heta Procyon; ingen vet riktigt varför. Lotor fick vara kvar.

Använd inte "tungmetaller"

En annan sorts tungmetall, närmare bestämt dess etymologi, blev föremål för bloggposten Det komplicerade fallet med heavy metal. Men nu är det originalet som gäller. Vad det nu är.

Ordet tungmetaller används ofta något oegentligt i betydelsen "särskilt miljöfarliga metaller", eftersom de flesta tungmetaller och deras kemiska föreningar också är giftiga. Detta gäller särskilt bly, kadmium och kvicksilver, vilkas miljöeffekter fått stor uppmärksamhet.

- NE: tungmetall

För även om ordet "tungmetall" låter som en etablerad kemisk term med en exakt definition så är den inte det. Tvärtom avråder internationella kemiunionen IUPAC från att använda begreppet.

However, there is no authoritative definition to be found in the relevant literature. There is a tendency, unsupported by the facts, to assume that all so-called “heavy metals” and their compounds have highly toxic or ecotoxic properties. This has no basis in chemical or toxicological data. Thus, the term “heavy metals” is both meaningless and misleading.

- J. H. Duffus, "Heavy metals" – a meaningless term? IUPAC Technical Report (2002)

"Meningslös och missvisande" – det är vad kemiproffsen kallar ordet "tungmetall".

I brist på en gemensam allmän definition används olika inom olika områden. Den som NE nämner gäller enbart densiteten: över sisådär 4500–5000 kg/m³ = tungmetall, med förbehållet "med denna definition …". Men det finns fler. Många fler.

En huvudkälla för denna text är rapporten ovan. Den innehåller en stadig lista med sammanlagt 40 definitoner på "tungmetall", sammanställd 2001. De ovan låter densiteten avgöra, om man nu sätter gränsen vid 4, 4,5, 5, 6, 7 eller "3,5–5". Andra tittar på atommassan, atomnumret, kemiska egenskaper eller några ännu luddigare icke-definitioner. Flera av "definitionerna" gör också klart att begreppet saknar en vetenskaplig definition, med brasklappar som "rather vague term", "does not have a precise chemical meaning" etc.

Det kan påpekas att med NE:s definition, och säkert flera andra, är järn en tungmetall. Icke desto mindre är järn livsviktigt. Men när någon tidning skriver om "extremt höga värden av tungmetaller" och liknande, så har man nog inte tagit med järn. Vad man tagit med, ja, det är en öppen fråga.

Appendix: IUPAC-rapportens del 1–6 med 40 definitioner på "tungmetall"

Den sista gruppen lades nog inte med helt på allvar.

Tretow, färger och Javascript: Konsten att anpassa sig

När det begav sig! Känner vi igen allihop?

Använd helst Netscape Navigator 2.0 eller senare*. Vissa sidor kan se besynnerliga ut om man använder andra webläsare. Du bör ha en skärm med 256 färger eller mer, 16 färger blir fult och ofta oläsligt. Vad gäller skärmstorleken så skall det inte vara några större problem med en upplösning på 640x480 (VGA), även om 800x600 (SVGA) är bättre. (Dessa kriterier gäller f.ö. för nästan alla hemsidor.)

* Ärligt talat så bryr vi oss inte om Netscape 1 längre. Version 2 har såpass mycket såpass användbart som inte finns i ettan och har dessutom funnits ute så länge att den är etablerad standard på nätet. Använd inte ettan.

- Från en hemsida jag drev 1996

Michael B. Tretow var Abbas ljudtekniker och har med rätta kallats den femte Abban (den äran förtjänas förvisso även av Stikkan). Han bidrog med mycket, stort som smått. Jag tog upp två saker häromåret i bloggposten Tretow och ABBA-soundet: När han försköt spåren med Agnetas och Anni-Frids respektive sång någon bråkdels sekund mot varann vilket gav upphov till det distinkta sound vi alla hört, och så min favorit, episoden med radiosändaren:

Michael berättar hur han under ABBA-tiden hade en liten sändare i studion med begränsad räckvidd (på den tiden olaglig) som nådde ut till hans bil parkerad utanför studion. När man hade gjort en mix som man var nöjd med i studion gick man ut till bilen, startade motorn och lyssnade i den gamla bilradion hur mixen av den senaste låten fungerade i den miljön. Lät det dåligt i bilen gick man tillbaks till studion och ändrade på mixen. Efter några omgångar lät det bra både i studion och i bilradion, och först då var man nöjd. Det här var ett sätt att anpassa mixen till majoriteten av lyssnarna.

- Håkan Lindberg: "Michael Tretow – kompressionens mästare", Tidningen Monitor 2012

För de som gör en låt kan det nog vara lätt att glömma att alla inte sitter i ljudmässigt perfekta miljöer med apdyra prylar som levererar Det perfekta ljudet™. Men Michael B. Tretow visste att anpassa sin produkt för de som den är till för.

Sådant tänk var allmänt i en helt annan bransch, nämligen under webbens början. Särskilt under de första åren hade många hemsidor rekommendationer som den ovan; den eller den browsern, så stor skärm och så många färger, det var vad som behövdes för att avnjuta skapelsen till fullo. Här kunde man som regel se vilken uppsättning som konstruktören suttit med …

Detta diagram låg i seklets början på Wikipedia: Usage share of web browsers. Jag vet inte om det idag finns en enda stackars krake på planeten som idag intresserar sig för ämnet. Runt millennieskiftet var sånt här blodigt allvar och rynkade pannor, och en och annan fakturerad timme därtill.

Efterhand blev bra grafik och rejäla skärmar allt billigare och tillgängligare. Färre och färre satt med 16 färger i 640 x 480, fler och fler med så stora skärmar att man inte ens behövde låta browsern ta upp allt utrymme, och 256 färger, eller rentav miljoner, blev vanligare och vanligare. De skraltiga bilradioapparaterna ersattes av påkostade hifi-anläggningar med allting på, så att säga. (Browser-anpassandet levde kvar mycket längre, särskilt Javascript hade ofta särskilda rader à la "om detta program körs i Explorer gör si, om Firefox så" etc. Jag vet inte hur det är idag men har en känsla av att sådana problem är betydligt mindre.)

När allt fler skaffade maskiner där färger och skärmstorlekar var oviktiga fick low-end-användarna allt mindre uppmärksamhet för att så småningom ignoreras. Hemsidesmakare världen över pustade ut; en krångel-dimension mindre!

Sen kom de smarta mobilerna. Och de ser ut att stanna.

"Använd helst en Linn Sondek LP12 med Dahlquist DQ10 högtalare och Fulton Gold kablar"