"Strychnine is the best tonic in the world" – där har ni det, svart på vitt! "There have been such things known as taking an overdose" är inte grav galghumor utan syftar på huruvida Mrs Stanford, må hon vila i frid, nyttjade stryknin till vardags och överdoserade, eller om hon fick i sig den dödliga dosen på annat sätt. Hawaiian Gazette, 10 mars 1905.
För ja, stryknin har använts som annat än gift.
Den 23-årige långdistanslöparen Felix Kirwa, som sprungit in över en miljon kronor under karriären, har testat positivt för råttgiftet stryknin. [...] Expressen kontaktade Åke Andrén-Sandberg, läkare och ordförande i Riksidrottsförbundets dopingkommission:
– Jag har inte hört om det på många, många år. Och jag måste säga att det är extremt idiotiskt att använda det. Stryknin är jättegiftigt.
– Hur hjälper det en löpare att prestera bättre?
– Det är ett centralstimulerande medel. Jag vet att han som vann OS i maraton 1904, Thomas Hicks, använde stryknin. Ger man det i små doser kan det säkert vara stimulerande, men ger man det i stora doser så kan det vara dödligt.
- Stjärnan har åkt fast – dopad med råttgift, Expressen 13 juni 2019
Numera må råttorna vara det främsta målet. En gång i tiden användes stryknin framför allt som rävgift (därav det gamla namnet rävkaka). Giftet går på nerverna, framkallar kraftiga kramper och förhindrar till slut andningen, vilket snabbt och effektivt gör slut på alltihop. I doser som är för små för att döda så kan man fortfarande känna en viss retning. Denna togs tidigt för en faktisk prestationshöjande effekt. Då började folk att ta stryknin som stärkande tonic, det blandades i diverse preparat, och det användes av åtminstone en olympisk guldmedaljör: Thomas Hicks vann marathonloppet i Saint Louis 1904 med hjälp (?) av en omgång äggvita, stryknin och konjak. Det skedde helt öppet, eftersom inget av ämnena var förbjudet på den tiden.
Men när stryknin så småningom dopingklassades så berodde det mer, såvitt jag förstått, på att det fortfarande fanns folk som trodde att det höjde prestationen än att det verkligen gjorde det. Utöver dopingkommissionens läkares förmodan (som må vara honom förlåten, stryknin är inget dopingmedel ens experterna behöver ha koll på) har jag inte hittat någon källa som anger att det har en faktisk positiv effekt.
Low doses of strychnine are thought to have performance-enhancing qualities.
- Otter & D'Orazio, Strychnine Toxicity
Så när Izzat Artykov 2016 blev den förste som förlorade en olympisk medalj på grund av stryknin hade han inte haft så god hjälp av substansen som han trott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar