Hitlers råtta

Det enklaste sättet att utveckla något är att göra det större (eller mindre, för den delen). Exempel på detta tänkesätt från tredje riket är legio. Här är ett:


Landkreuzer P 1000 Ratte

Låt oss jämföra vikter mellan vanliga strv (militärer tänker i förkortningar): tyskarnas Panzer IV vägde 23 ton, Tiger I vägde 57 ton. En svensk Stridsvagn 122 av idag har en tjänstevikt på 60 ton. Den stilen.

Hitlers "råtta" skulle gått på 1000 ton i komplett skick. Zack Parsons (vars excellenta och väl illustrerade text jag haft som huvudsaklig källa) jämför den med ett örlogsfartyg på band, och funderar på om inte vikten snarare blivit kanske 1800 ton? Den var - behöver det sägas? - ett hugskott, men av en sort som talade direkt till Hitlers innersta: fyrsiffrig vikt..!

Just siffer-magin återkommer även i andra sammanhang. 1943 utlyste Göring en design-tävling, vars mål var ett flygplan som skulle kunna bära 1000 kg 1000 km med en hastighet på 1000 km/h. Detta kom man aldrig i närheten av.

1943 avslutade förresten Albert Speer Ratte-projektet. Det var klokt: varje super-stridsvagn hade krävt ofantliga resurser, men resulterat i en visserligen avskräckande men långsam och klumpig gigant, som utgjort ett mer än lockande mål för bombplan och artilleri.

Avslutar med Parsons, som konstaterar att Ratte faktiskt hade varit till glädje för (nästan) alla, utom just Hitler:

It is probably to the detriment of the world that the Ratte project was cancelled. It would have been cool just to see one of these hideous machines built and, more importantly, it would have taken the place of perhaps fifty or a hundred more useful tanks like the Panther or Panzer IV. The Ratte would have meant an earlier end to hostilities in Europe and it would have provided a damn hot ticket at a museum in the United States or the Soviet Union.


Zack Parsons: Landkreuzer P 1000 'Ratte'