Var verkligen varenda människa tvungen att gå i kyrkan på söndagarna? Jag vet inte om detta någonsin varit korrekt. (Mer än för särskilt gudsfruktiga frikyrkor, men sådana var det ju sannerligen inte tal om på exempelvis 1600-talet.) Att gå i kyrkan må ha förväntats av medborgarna, såväl uppifrån som från ens jämlikar - men ville man verkligen inte, ja, då fick det bli så. Utan särskilda påföljder - såvitt jag vet. (Om man inte uteblev från sin egen konfirmation, eller bröllop kantänka; om än inte begravningar.)
Men ifall någon har belägg för något annat, så tar jag, som vanligt, mer än gärna emot. Det bästa författarna hade var lokala stadgar som utdömde böter om man kom eller gick under gudstjänsten - alltså en ordningsfråga.
Uppdaterat:
Gör någon förackt af then allmänna Gudstjensten, så at han sellan kommer till kyrckjo på Söndagar och Högtidsdagar: är han therföre varnad, som i kyrckjoordningen sägs, böte 10 Daler. Håller någor sitt husfolk ifrån kyrckjo, således som sagdt är, vare lag samma.
- Sveriges Kyrkolag av år 1686, Missg. B. kap. 3, § 3
Vet inte hur ofta "sellan" var, men jag tolkar det som att man åtminstone inte behövde närvara vareviga sön- eller högtidsdag.
(Det finns förresten belägg för att församlingsmedlemmar tyckt att det borde hållas fler gudstjänster. Detta kommer sig kanske av religiös nit; eller kanske social, då ju kyrkan var den givna platsen för att träffa folk.)
Huruvida kyrkobokföringen användes av kronan är jag osäker på, men det finns andra som kan bättre.
Obs: det finns ett begrepp kyrkoplikt som många tänker på. Det har inget att göra med något ev. tvång att gå i kyrkan. Kyrkoplikt var ett sorts straff, som bestod i att man i kyrkan offentligen fick berätta vad man gjort och att man ångrade sig.
Det finns även ett begrepp kyrktagning som missförståtts. Det skulle kunna bli ämne för en egen post.
10 kommentarer:
Skatt ålades hemman och var alltså inte individuell, så kyrkobokföringen har åtminstone inte används till det från början.
Första påbudet om registrering kom 1608 men hade ingen större effekt. 1672 fanns en föreskrift om husförhörslängd i Västerås stift. Först 1686 kom kyrkolagen där församlingarna ålades att genomföra husförhör och föra kyrkoböcker. Men det var först i och med inrättandet av Tabellverket och Tabellkommisionen 1749 som man började sammanställa statistiken systematiskt för att använda den i administrationen.
Prästerna var inte speciellt intresserade av att föra folkbokföring, de ansåg sig ha viktigare uppgifter. Dock var de bland de mest kompetenta att utföra denna uppgift, därav statsmaktens påtryckningar.
Folkbokföring bestod till 1991 av kyrkobokföring som gjordes av kyrkan samt mantalsskrivningen som jag har för mig sköttes av andra myndigheter. Förhållandet kan givetvis ha skiftat en del över tid.
En av anledningarna till att det hölls flera gudstjänster i veckan framförallt i städer var väl att möjliggöra för de som hade förhinder vid ett av tillfällena att ändå få höra Guds ord (och världsliga nyheter)? Det fanns nog en förståelse för att alla inte hade tid eller möjlighet att besöka alla gudstjänster. Däremot kan det ha varit mer noga vid böndagarna, kan vara värt att kolla upp.
För att fortsätta på min tidigare kommentar: Skatt upptogs till att börja med av kronans fogdar (därefter landshövdingar när ämbetet inrättades) och uppbörden redovisades i så kallade jordeböcker. Och det som lite felaktigt brukar kallas för "indelningsverket" var separat från kyrkan, iirc.
Vad gäller tvång att gå i kyrkan så ska 1686 års kyrkolag ha förordat kyrkotukt för "oordning och oskick vid samt av likgiltighet och förakt härledd försummelse av gudstjänsten".
Tack för utläggningar om bokföring! De bekräftar det jag sett och hört. Vid beskattning återkommer begreppet mantal, det betecknar alltså ägor och inte personer.
Innan jag skrev ovanstående kollade jag snabbt med en präst jag känner, som är duktig på bl.a. kyrkohistoria. Han nämnde just de allmänna bönedagarna; ett kort tag, ca 1700? skall dessa ha varit obligatoriska, även för icke-medlemmar, till och med.
Men det är ju en helt annan sak än att det "förr" var obligatoriskt. Det jag först tänkte på var medeltiden, men om de förhållandena sägs det inte mycket. (Förhållandena utrikes har jag inte studerat alls.)
Kyrkolagen 1686 skall kollas upp. Tackar!
Nattvard åtminstone vid påsk var viktig, och för vissa tjänster ett krav. Men att tvinga fram folk går emot dess själva princip - har det sagts mig.
Nordisk Familjebok (1885): Kyrkotukt - bekräftar Dahnielsons kommentar.
Om skatt:
"Varje gård som kunde föda en bonde och hans hushåll, en fullsutten gård, var ett hemmantal. En bonde skulle varken ha mer eller mindre. I praktiken efterlevdes inte detta. I flera kungliga förordningar klagades på att bönderna styckade sina hemman i allt för små enheter. De gårdar som en gång i tiden utgjort hella mantal delades upp på flera mantalsbråk och gårdar så kallad hemmansklyvning. Trots att mantalssättningen på flera håll i praktiken snart blev inaktuell låg den länge ändå till grund för jordbruksfastigheternas skatter."
(Sjöberg, Det svenska samhället, 2003, s. 241)
Om utskrivning:
"Under 1620-talet började man emellertid att ta ut krigsfolk efter antalet män som fanns på de olika gårdarna, alltså mantal i dess egentliga betydelse. /.../ I de så kallade krigsfolksordningarna från 1619 och 1620 gavs ingående instruktioner för hur utskrivningarna skulle genomföras. Ett stort antal myndighetspersoner, var och en med olika funktioner, beordrades att delta i förrättningarna. Kyrkan, armén och rättsvårdande instanser skulle finnas på plats för att se till att lämpligt folk skrevs ut, att inte någon höll sig undan samt för att kontrollera varandras åtgärder."
(Ibid. s. 350)
Kanske värt att även inkludera följande:
"Prästerna hade därmed en nyckelroll. Deras förteckningar över församlingsborna var underlag för roteringar, och det var prästernas uppgifter som användes för att kontrollera skatteuttaget. Den kyrkliga bokföringen under 1620-talet var därmed ett förspel till den bokföring som blev kyrklig regel mot århundradet slut."
(Sjöberg, Det svenska samhället, 2003, s. 350)
Vad menas med "roteringar"?
"Rotering eller det ständiga knektehållet" - http://sv.wikipedia.org/wiki/Rotering
Här http://www.hjarnarp.com/historik/text_historik.htm anges 1809 för högmässor och jag har hört liknande uppgifter innan, nattvard 1863 och husförhör 1888 Bröllop och begravningar har vad jag vet alltid varit frivilligt (som tur är).
(Fast det är ju fel att Sverige upphävde konventikelplakatet 1855, det var ju 1858)
Skicka en kommentar