2016-11-28

Lördagsfråga 440: Öl

  1. "Vattenvulkanen", Volcán de Agua, Guatemala. Den utslocknade vulkanen fick sitt namn efter ett förödande jordskred 1541.
  2. Whiteys' Lindy Hoppers i filmen Hellzapoppin' (1941). Sägs vara lindy hop, även om den dansen inte brukar se ut så här.
  3. Obelisk i Malz, Oranienburg, som minner om bygget av Oder-Havel-kanalen.
  4. Refaat el-Sayed på Fermentas bolagsstämma.
Vatten, humle, malt fermenterat ger öl. Jäst var ju inte uppfunnen på 1500-talet, varför den inte fanns med i 1516 års renhetslag.

2016-11-27

638 mordförsök på Castro?

- CIA:s 638 mordförsök, Göteborgs-Posten 27 november 2016

Castro-propaganda i GP? Jomen! På förekommen anledning luftas en av de många propagandamyter som ska glorifiera el Comandante. Man anger åtminstone sin källa, som inte hör till de tyngre.
Antalet attentat, eller planerade sådana, uppskattas i dag till 638 stycken.
- Döda Fidel Castro: CIA låg bakom 638 mordplaner, Illustrerad Vetenskap Historia 6 juli 2015

En annan tidning uppger ett aningen lägre antal. Vi ska snart se varifrån den kommer.
USA:s säkerhetstjänst och kubanska exilgrupper hittade i nästan 50 års tid på hundratals sätt att försöka mörda Fidel Castro. Sammanlagt ska han ha lurat döden 634 gånger.
- Förgiftade cigarrer och giftpiller – Castro lurade döden i 50 år, SvD 27 november 2016

Vi vet att Castro utsattes för flera mer eller mindre genomtänkta och välplanerade mordförsök. Det är självklart att folk här och var planerade fler attentat än man försökte att sätta i verket. Vi kan även vara förvissade om att vi aldrig kommer att få några exakta uppgifter om vare sig det ena eller det andra; definitivt inte så exakta som oavrundade tal som 638 eller 634 indikerar.

Executive Action: 634 Ways to Kill Fidel Castro (2006)

Den noggranna uppgiften kommer från Fabián Escalante, chef för Castros underrättelsetjänst. Det är sannerligen ingen neutral, pålitlig källa, utan rena motsatsen: Han har haft all anledning i världen att göra sig själv till hjälte.

I vilken mån Escalante fått amerikanerna att se löjliga ut genom att tillskriva dem fåniga, långsökta och hopplösa idéer, och i vilken mån amerikanerna själva kommit med fåniga, långsökta och hopplösa idéer, är också svårt att avgöra utan tillgång till uppgifter som är hemliga, odokumenterade eller kanske inte ens finns. Det gör grogrunden för myter och faktoider om mordförsök på Castro ännu bördigare.

När Escalantes bok blev film hade antalet växt obetydligt, från 634 till 638 ways to kill Castro (Wikipedia).

Att de påstådda metoderna för att på ett eller annat sätt oskadliggöra Castro är så fantasifulla gör dem dessutom tacksamma att sprida. Hur spännande är det med ännu ett planerat attentat med sprängladdningar, prickskyttar eller någon annan enkel och någorlunda pålitlig metod? Nej, nu pratar vi förgiftade cigarrer, förgiftade pennor, förgiftade skor (preparatet skulle inte döda Castro men få hans berömda skägg att falla av) och förgiftade näsdukar. Min favorit är den som gick ut på att mätta hans radiostudio med LSD; ännu ett oändligt långt och tråkigt tal till nationen skulle bli klart intressantare med en allt mer påtänd Castro.

Vilka planer som man försökt att iscensätta, vilka som fastnade på planeringsstadiet och vilka som är rena påhitt torde i de flesta fall en vara svårt eller omöjligt att avgöra. Om man inte heter Escalante och jobbar för Castro.

Wikipedia: Assassination attempts on Fidel Castro

2016-11-25

Skoldebatten 1861


Deltagare i skoldebatten inbjudes härmed till att ta del av densamma för drygt 150 år sedan. Det är visserligen något tidigare än den svenska skolans guldålder, när den nu inträffade (analyserna har ännu inte jämkats ihop fullständigt), men måhända följande stickprov ur en enda debattartikel kan vara av intresse någonstans.
Gå in i skolsalarne och ställ ett skolbarn framför dig – hwad får du wanligen se? En blek, glåmig, spinkig karikatur af hwad ett swenskt barn borde wara, en modstulen, liknöjd warelse utan eld i blicken, utan mod i barmen och utan sena i armen, en utanlexornas och de döda glosornas arme martyr. Så är det, men så måste det ej vara.
Ibland kan man få intryck av att föräldrar som hellre klagar på läraren än sitt barn skulle vara en ny företeelse, i princip aldrig skådad förrän sisådär fem-tio år sedan.
Ej så få föräldrar hafwa mött mig med en yttrad fruktan, "att det läses mer än gossen tål;" i synnerhet har det wäckt deras reflekterande, att den weka, klena gossen, barnet, i skolans första 3:ne klasser, måste så tidigt som kl. 6 ja 5 wäckas ur en djup, stärkande, wäl behöflig sömn, för att dels hinna bli i ordning, dels ibland hinna "öfwerläsa" något innan kl. halv 7, då han skall wara i skolan.
Lite allmän barnuppfostran hinner vi också med, givetvis riktad till mödrarne. Egentligen är det väl bara den nationalistiska touchen som känns något daterad ... Åtminstone ännu ett tag.
Mödrarne böra wid barnets wagga besinna, att barnawården är en religion och att det är ett brott mot Gud och menskligheten, att genom klemighet och pjunk bilda enbart fina, bräckliga dockor, genomskinliga salongsprydnader – allt utom swenskar.
- Blekingposten återger artikel i Westmanlands Läns Tidning, den 15 mars 1861

2016-11-24

Örnflickan

Söndagen den 5 juni 1932 försvann Svanhild, 3 ½ år, på ön Leka i Nord-Trøndelag (det ligger ungefär i jämnhöjd med Skellefteå). Ett stort uppbåd av folk letade efter henne. Först på kvällen hittades flickan högt upp på en bergssida. På bilden den lyckligt återförenade familjen Hansen.

Sedan dess har folk grubblat och grälat över händelsen. För "standardförklaringen" av hur Svanhild hamnade på klipphyllan är att en havsörn flög dit med henne.

Är det sant? Är det möjligt?

Mens jeg var der oppe, hadde jeg kjempet veldig med ørnen. Hun kom stadig og skulle ha tak i meg for å få meg opp i reiret. Ungene skulle ha mat. Jeg så at hun kom imot meg. Jeg prøvde å kaste stein mot henne for å skremme henne. Men jeg ble vel så redd til slutt at jeg gjemte meg inne i hulen. Det var kanskje det som reddet meg fra å bli spist av henne.
- Svanhild Hartvigsen, här med kjolen hon hade på sig den dagen, intervjuad av Åge Aleksandersen och Tore Strømøy för programmet På loffen (NRK 1994)

Själva flygturen uppger sig Svanhild inte ha något minne av. En uppgift gör gällande att Svanhild i 30-årsåldern skulle ha förnekat sig ha något som helst minne av episoden; dock verkar ingen ha hittat någon källa för detta.

Ifrågasättanden kommer ofta från ornitologer. De konstaterar att havsörnar väger sisådär 4-7 kg, att byten som de flyger iväg med sällan är tyngre än 2 kg, och att ingen fågel kan flyga iväg med ett byte som väger mer än fågeln självt. (Direkt efteråt vägdes Signhild, men utslaget 19 kg torde bero på förväxlande av skalor; 19 skålpund eller ca 10 kg är rimligare.)

En annan invändning går ut på att klipphyllan där man hittade Svanild (man har markerat den med vitt, pricken till vänster i bilden) visserligen ligger otillgängligt, men inte värre än att såväl stora som små med jämnmod kunnat ta sig dit.

Att örnar flyger iväg med barn är en gammal skräckhistoria som var som hetast på 1800-talet. Då och då dyker den upp igen. En filmsnutt (bilden t.h.) som dök upp 2012 fick mycket uppmärksamhet, den var ett elevarbete i specialeffekter (här det franska pressmeddelandet på skolans blogg).

Vargfrågan känner alla till. Att man en gång i tiden jagade örn för att man trodde att man därmed skyddade barnen är tämligen bortglömt. Demoniserandet av rovfåglar är en konkret anledning till att just ornitologer gör vad de kan för att skilja saga från sanning i fallet.
Det tjener ikke Damms forlag [som gett ut en barnbok om händelsen] til ære at man har latt seg fange og misbruke som sannhetsvitne for en historie som i dag kun tjener til å skape ubegrunnet frykt blant barn og småbarnsforeldre, og som definitivt er med på å bryte ned muligheten for den opplevelsesglede møtet med havørna i en levende kystnatur representerer.
- Alv Ottar Folkestad: Svanhildsaken i ny drakt [PDF], Norsk Ornitologisk Forening 5 maj 2006

Det blir inte bättre av att Svanhild-fallet är så uppmärksammat, inte minst av de boende på ön som verkar hänga upp en stor del av sin självbild på det hela. Böcker ges ut, även barnböcker, och själva kommunvapnet är en tydlig påminnelse om historien.

Det är ett faktum att folk kan få falska minnen och tro sig ha upplevt saker de aldrig upplevt. Se t.ex. bloggposten Piaget blir nästan kidnappad (inte) för ett ovanligt fint exempel, eller studier av Loftus m.fl. Om Svanhild i efterhand fått reda på vad hon skulle ha varit med om och utifrån det konstruerat ett nog så levande minne så är det avgjort mindre märkligt än om en havsörn flugit två kilometer med henne.


Se även

2016-11-23

Göteborgsk spåralogi

Astrologin har utvecklats under tusentals år och är fortfarande värdelös. Kanske det beror på att planeterna är så långt bort? Tänk om man bytte ut dem mot ting som ligger mycket närmare, och som därmed påverkar oss mycket mer? Och som likt planeterna kretsar i åtminstone någorlunda bestämda och regelbundna banor?
I Göteborg har vi ett passande system: Spårvagnar!
- Peter Olausson: Göteborgsk spåralogi, GP 23 november 2016

Jag har redan bloggat om ämnet (Spåralogi), som uppfanns av det finska folkbildargeniet Nils Mustelin (se Flimmer: Astrologi och spåralogi). När redaktören för GP:s avspända avdelning Världens gång (motsvarar Namn & Nytt i DN, för att nämna det mest kända exemplet) ville ha några kåserier där pseudovetenskaper framställs med en humoristisk vinkling låg denna moderna astrologi nära till hands.

2016-11-22

Stavar! (..?)

Den här bilden var riktigt läcker. Den togs i Australien 2007 av Wikipedia-användaren Fyunck. Vad tror du att den föreställer? (Klicka för full storlek, det är den värd.)

Här har vi samma fenomen i en, tja, något mindre anmärkningsvärd bild:

A mysterious insect-like creature that has been captured on film in several parts of the world but never physically and also not scientifically explained because of the tremendous speed at which it travels has also been found in Sabah. [Malaysia, Borneo]
Called, among others, "flying rods", "skyfish" and "solar entities", these creatures are invisible to the naked eye and can only be noticed on slow motion camera and resemble a flying centipede. 
- 'Flying Rods' discovered in Sabah, Daily Express 20 december 2012

De "flygande stavarna" ser onekligen besynnerliga ut på bild. Men de är, om möjligt, ännu lättare att förklara än de betydligt mer kända orberna (se bloggposten Orbs!): De är insekter. Fyuncks kallade också sin fina bild Moths atttracted by floodlight.
Huge nets were set up and the same surveillance cameras then captured images of rods flying into the trap. When the nets were inspected, the "rods" were no more than regular moths and other ordinary flying insects. Subsequent investigations proved that the appearance of flying rods on video was an optical illusion created by the slower recording speed of the camera.
- Wikipedia: Rods (optics)

Till skillnad från många andra obskyra inbillningar verkar idén om rods ha en fastslagen upphovsman: Jose Escamilla. Enligt honom tog han den första bilden den 19 mars 1994, fast eftersom han även anger att platsen var Roswell, New Mexico (japp, det stället) så kanske båda uppgifterna ska tas med en nypa salt. Om det nu spelar någon roll. (Han anger visserligen även att han kommer från samma plats, om det nu stämmer...)

Till skillnad från den absoluta merparten figurer som harvar på i denna skymningszon så har Escamilla lyckats bygga en sorts karriär på sina "stavdjur" och andra *host* UFO:n. Han åker runt och föreläser, kränger prylar på sin sajt www.tblnfilms.com (vad det nu står för) m.m. På www.roswellrods.com lägger han ut text, bilder och suddiga filmsnuttar på insekter, för den som gillar sånt.

2016-11-21

Lördagsfråga 439: Fantasidjur

  1. En fin hare av mästaren Albrecht Dürer har här förbättrats till det bayerska sagoväsendet Wolpertinger.
  2. Håkan Dahlmark, flottningsinspektör på Lövudden vid Indalälvens mynning, odödliggjord sedan han (så vitt man vet) fann upp skvadern. Hade kunnat lägga in taxidermisten Carl Erik Hammarbergs kreation här men då hade det blivit ännu lättare ...
  3. Många känner till den skotska pölsan haggis. Färre vet att den kommer från denna pälsiga krabat: vildhaggisen, Haggis scoticus. Dess mest utmärkande egenskap är att benen på vänster och höger sida är olika långa. De två sorterna (med längst höger- resp. vänsterben) kan inte para sig med varandra, av rent praktiska skäl.
  4. Hanghuhn är en hönsfågel som medelst naturligt urval fått olika långa ben.
Ergo, fabelväsen som folk tagit sig besväret att faktiskt konstruera. I synnerhet harar har försetts med vingar, horn (jackalopes) med mera. Egenheten med olika långa ben förefaller också populär.

AH satte den lördagsfrågan snabbt och lätt.


2016-11-20

Utmaningen: Hittepå 1997

Mycket ofta får inlägg om källkritik en touch av nostalgi. Det är när skribenten börjar inbilla sig hur det var förr i tiden minsann, då man kunde lita på nyheterna i tv, radio och tidningar ... Exakt när denna period i mänsklighetens historia inträffade preciseras sällan. Månne det var vid samma tid som när solen alltid sken, pengarna alltid räckte och politikerna aldrig ljög?

Att skrönor, myter och faktoider alltid cirkulerat och alltid kommer att göra det är en av de röda trådarna på denna blogg. Därför twittrade jag ut en sorts utmaning: Säg ett år och jag ska hitta tre feta hittepå-nyheter i etablerade tidningar. (Vilket jag i efterhand väljer att justera till "etablerade media". Årtal från tider utan etablerade medier ser jag mig fri att hantera lite som jag vill, skulle t.ex. ta upp skrönor och sägner som togs på någorlunda stort allvar vid tiden ifrån.)

Det första årtalet kommer från Jonas Boström: 1997. Det är senare än jag tänkt mig, men visst; det var innan sociala medier slagit igenom, bloggar började bli en grej först året därpå, och de medier som var etablerade på nätet var i stort sett (har jag för mig ...) även etablerade utanför nätet.

1) Flygande kor


KÖPENHAMN - Besättningen på den japanska fiskebåten trodde inte sina ögon. Plötsligt kom livs levande kor flygande från skyn och slog ned i vattnet kring båten.
- Aftonbladet 29 april 1997

Klippet (från Mats Orveland) återger en klassisk skröna som återkommit då och då. Snopes.com visar hur detaljer varierat, i en version sänker en fälld ko fiskebåten, i en annan släpps en ko över en bil i Skottland osv. En ännu intressantare detalj rör problemet med debunking:
Further complicating the mess was someone's twisting of Reuters' well-researched explanation in April 1996 of how this age-old chestnut had ended up working its way into German newspapers. (It's sad but true — articles that debunk legends are often misinterpreted as news accounts of actual events.) Now "falling cow" stories appearing on the Internet sport this attribution: "According to the Reuters News Service: 'Cows Fly.'"
- Snopes.com: Cow Tao, 14 februari 2011

2) Övernaturligt i Illustrerad Vetenskap

Illustrerad Vetenskap har jag tagit upp förut (bloggposten Illustrerad Ovetenskap) men ifall någon trodde att Skandinaviens största populärvetenskapliga tidskrift börjat chansera först på sistone så läs på:
Något egendomligt, för att inte säga mystiskt, verkar ske i tidningen Illustrerad Vetenskap. Sedan en tid har man en särskild sektion för MYSTIK i tidningen, med en särskild vinjett i Arkiv X-stil. "Sveriges bästa sidor om det övernaturliga, är underrubriken".
- Folkvett 1997/1

Exempel är att rymdvarelser byggde "jätteansiktet" på Mars och att biorytmer styr våra liv. Där finns även goda exempel som när man klargör sanningen bakom Bermudatriangeln. (Huruvida IV andra gånger framställt Bermudatriangeln som ett faktum minns jag inte på rak arm, men det skulle inte förvåna det minsta.)

3) Jordstrålning i Svensk Jakt


En jakttidning kändes lite otippat. Men varför inte? Svenska Jägareförbundets tidning Svensk Jakt är nog så etablerad, och när det gäller artiklar inom dess område förväntar man sig en källkritisk nivå i klass med vilken drake som helst. I nummer 4/1997 hade man en rejäl artikel om jordstrålning. Bl.a. fick man veta att viltstigar följer s.k. Curry-linjer; spontant låter det märklig så tillvida att currylinjer väl är snörräta, viltstigar tvärtom. Artikeln har även en intressant fotnot:
Den som vill prova om han eller hon har förmågan att känna jordstrålningslinjerna kan beställa vinkelpekare av Ole Kvarnsdal på avdelningen för paleogeofysik och geodynamik vid Stockholms universitet.

Andra nyheter 1997 med varierande bäring på källkritik:
  • Thomas Quick fick sin fjärde morddom.
  • Prinsessan Dianas död i augusti gav upphov till en rik mytbildning på mycket kort tid.
  • Dokument som påstods bevisa att John F. Kennedy och Marilyn Monroe hade ett förhållande visade sig vara förfalskade.

2016-11-18

Galaxen som är större än månen

Andromeda if it were brighter: photoshoppad av Tom Buckley-Houston (tombh), originalbilder från NASA (galaxen) och Stephen Rahn (resten)
Sometimes I wind up having to debunk viral pictures or videos getting spread around, too, which are very difficult to extinguish. That's why I'm pretty happy to be able to write about one that’s actually pretty much correct!
- Phil Plait (badastronomy.com): Yes, That Picture of the Moon and the Andromeda Galaxy Is About Right, Slate 1 januari 2014

Förvisso är alla galaxer bra mycket större än månen. Men visste du att Andromedagalaxen, vår närmaste granne av den sorten, är såpass stor att den trots avståndet "egentligen" tar betydligt mer plats på himlen än vilken supermåne som helst? Den lilla sudd vi ser med blotta ögat utgör bara galaxens mitt. Om vi sett Andromedagalaxen, eller M31 eller NGC 224 som den också kallas, med "full ljusstyrka" så hade den faktiskt varit så majestätisk som på bilden. (Endast bortsett från den lilla detaljen att den galax-bilden tagits i ultraviolett ljus.)

2016-11-17

Gender-equal snow clearing didn't fail in Stockholm (it wasn't applied)

The city switched to a "feminist" system of clearing snow last winter but last week's bursts of snow, which threw the city into a chaos, has cast doubts on its effectiveness.
- David Icke (yes, him) quoting Breitbart, which is telling for both

Gender-equal snow clearing is indeed a thing in Sweden. It is nowhere near as silly as many think. The point is that the people who plan the work tend to be men who drive their own cars. When they decide where to clear first, they have, unconsciously and with the best intentions, considered their own needs (where do I drive? on what roads do I and my pals drive?) rather than considering the society as a whole.
[Daniel Helldén, vice chairman of Stockholm's Traffic and Waste Management Committee:] Since it is harder to walk or cycle in 10 centimetres of snow than it is to drive, we plow walkways, cycle lanes and bus stops ahead of big roads. This primarily benefits women since studies show that more women than men walk, cycle and use public transport.
- Greens demand gender-equal snowplowing, SR Radio Sweden, 9 December 2013

In short: Here's money to be made. Really.

However ... When Stockholm woke up to a dozen and a half inches of fresh snow, this didn't apply. When the people in charge realized they had an emergency situation in their hands, they simply ignored gender awareness.
Joakim Boberg at the Stockholm Traffic Office explains that with as heavy a burst of snow as this week, the priorities are crystal clear.
– Our main task is to ensure the key functions of society.
This involves first plowing the thoroughfares, main bus routes and busy main routes. 
– Emergency vehicles is the first priority, then all focus is on public transport.
During the weekend snow clearers will turn to residential streets, pavements and bus stops. Gender priority was never applied, despite all the hullabaloo about how it failed. [emphasis mine]
- Isobel Hadley-Kamptz, Hur svårt kan det vara att skotta undan? [Swedish link] KIT 11 November 2016

What brought the story virulence, within the country as well as internationally, was of course the magic G-word, which somehow make otherwise reliable people lose their heads and spread myths, misconceptions and stupidities like David Icke and Breitbart combined.

It didn't help that at least one responsible politician first believed that the people in charge had tried to apply GECS and failed. He got it right in later interviews:
"Gender equal snow-cleaning is not to blame here," Daniel Helldén, the city’s Green Party transport head told the Expressen newspaper, stressing that the policy, which prioritises cleaning pavements and cycle lanes over roads, did not even appear to have even been followed.
- Stockholm defends 'gender-equal' snow clearing, The Local, 12 November 2016

2016-11-16

EU förbjuder inte glögg

Har du en myt, felaktighet eller ren dumhet du vill sprida? Ett hett tips är att lägga in ordet genus någonstans, eller EU. Dessa små ord har en förunderlig effekt: Annars aldrig så sansade bedömare tappar koncepterna helt och börjar sprida myter, falsarier och rena dumheter som om de aldrig gjort annat.

En anka som har g-ordet att tacka för sin spridning tog jag upp i bloggposten Ingen genusplogning i Stockholm. En som spreds tack vare EU ägde rum för ett tag sedan men lär hänga kvar i det allmänna medvetandet länge än.
Det stämmer inte att EU har reglerat vad som får ingå i en dryck som benämns "glögg". "Glögg" kan alltså innehålla valfria ingredienser. Medierapporteringen som pågått de senaste dagarna är därför felaktig. Däremot är benämningarna "starkvinsglögg" och "vinglögg" reglerade begrepp. Dessa regler har dock inte förändrats sedan Sverige gick med i EU 1995. Alltså även vad gäller dessa begrepp är medierapporteringen de senaste dagarna felaktig.
- Den svenska glöggen: Om de senaste dagarnas felaktiga medierapportering, Europeiska kommissionen den 14 oktober 2016

Hur ofta talar man om "vinglögg"? Men det är det ordet som är skyddat; det är "vinglögg" man inte får kalla glögg som är spetsad med aldrig så lite sprit (med undantag för druvdestillat som konjak). Att kalla den för glögg är inga problem och har aldrig varit det. Glögg är inte föremål för några särskilda EU-bestämmelser, vad än folk tycker; för skrönan får ju sin kraft från ilskan över byråkraterna i Bryssel som ska lägga sig i allt möjligt som de inte har att göra med.

Historien förefaller att ha börjat här. Artikeln försågs så småningom med en inledande rättelse:
Efter att den här texten publicerades har reglerna klargjorts. Det har framkommit att EU-reglerna är misstolkade och att spetsad glögg fortfarande godkänns som just glögg.
- Glögg spetsad med rom eller whisky inte glögg, SvD 10 oktober 2016

Själva artikeln lämnades dock oförändrad (vilket lätt tas reda på medelst oumbärliga archive.org: Glögg spetsad [...], arkiverad 10 oktober 2016).

2016-11-15

Ingen genusplogning i Stockholm


Joakim Boberg på Stockholms trafikkontor förklarar att vid så kraftigt snöfall som den här veckan är prioriteringen glasklar:

– Vårt främsta uppdrag är att säkerställa de centrala samhällsfunktionerna.

Det innebär att man först plogar trafikleder, stombussgator och högtrafikerade huvudleder.

– Det allra viktigaste är att blåljustrafiken kommer fram, sedan är fokus på kollektivtrafiken.

Under helgen kommer plogningen till bostadsgator, liksom till trottoarer och busshållplatser. Den genusprioritering som hade bestämts tillämpades alltså aldrig, trots allt hallå om hur den misslyckats.
- Isobel Hadley-Kamptz, Hur svårt kan det vara att skotta undan? KIT 11 november 2016

Genusplogning, det är när man istället för att ploga "som vanligt", säger med början på ringleder och bilvägar, försöker att maximera nyttan för alla medborgare. Det är sannerligen inte bara en rosa mjukisgrej; för varje bilist (där andelen män händelsevis är högre) som skadas är det tre fotgängare (där andelen kvinnor händelsevis är högre) som halkar och slår sig. Det finns pengar att tjäna.

Nu var detta inte aktuellt när ett område får så okristligt mycket snö som Stockholm härförleden, vilket Joakim Boberg förklarade nog så tydligt. Men vad hjälper det när genusskynket väl viftats på? Massor av folk, även sådana som berömmer sig för källkritik etc., blir omedelbart blinda för allt annat: Klart det är genustänket som ligger bakom allt dumt som händer!

Det underlättar inte precis att åtminstone en ansvarig politiker också verkar tror att genusplogning tillämpades vid tillfället, trots att den inte alls gjorde det (eller så är det rubriksättaren som felciterat grovt):
– Jag beklagar hemskt mycket de som har skadat sig. Tanken är att man lättare ska kunna ta sig fram som gående vid den här typen av snöfall. Det är inte bra att vi inte lyckats med det. Vi har anslagit mer i pengar i budgeten vi ska ta i nästa vecka, säger Daniel Helldén till DN.se.
- MP: Vi har inte lyckats med "genusplogningen", DN 11 november 2016

2016-11-14

Lördagsfråga 438: Muppar

  1. Raquel Welch och Jean-Paul Belmondo i L'Animal (1977).
  2. Robert Bunsen (1811-1899), kemist som bland mycket annat utvecklade bunsenbrännaren.
  3. Kermit Roosevelt (1889-1943). Mest känd som son till Teddy Roosevelt. Avled i en hjärtattack ... Var länge den officiella förklaringen, tills det klarlades att han sköt sig.
  4. Mr Hamilton (Bruce Boa) väntar på sin Waldorf-sallad på Fawlty Towers (1979).
Animal, Bunsen, Kermit och Waldorf var fyra mer eller mindre kända Muppar, vilket Joakim E så småningom insåg.

2016-11-13

Bildtelefon 1899

På senaste tiden har det talats och skrifvits åtskilligt om andra nya uppfinningar och upptäckter på elektricitetens område [än de som nyss nämnts], hvilka det dock ännu är för tidigt att yttra sig om. Sålunda har man förebådat framträdandet af ett telektroskop, d. v. s. en apparat, som skulle blifva för ögat hvad telefonen är för örat. Uppfinningen afser att förvandla ljusvågorna till elektriska vågor, därpå leda dessa senare genom en tråd till hvilket afstånd som helst, för att där åter omsätta de elektriska vibrationerna i ljusvibrationer. Denna apparat förenad med en telefon skulle sålunda kunna sätta en person uti Stockholm i tillfälle att ej blott tala med en annan person i Malmö eller Östersund, att höra ljudet af hans röst, utan äfven att se hans gestalt, hans anletsdrag, hans minspel. Att en dylik apparat verkligen kommer till stånd en dag är ingen omöjlighet och skulle förefalla mindre förvånande än mycket, som världen redan skådat.
- A. Hasselgren, Hundra år i ord och bild (Fröléen), sid 298-299

Det intressantaste i denna spekulation är inte att man förutspår framtidsforskarnas älskling bildtelefonen (som visserligen aldrig slog igenom) eller för den delen videochatt. Det intressantaste är den sista meningen: Att den uppfinning, som är så mycket senare delen av 1900-talet, vore "mindre förvånande än mycket, som världen redan skådat". På något sätt vill vi att framsteg ska framstå som märkvärdigare desto senare de realiserats; datorn borde slå televisionen som borde slå flygmaskinen. Men visst är det så, att det fantastiska 1800-talet inte höjt mer på ögonbrynen inför bildtelefoni än många ting man faktiskt fått se.

2016-11-11

Uran-rushen och dess skojare

Anyone can get into the act. It's like the days of the forty-niners all over again [de förhoppningsfulla i 1849 års guldrush, idag mest kända som ett fotbollslag i San Francisco]. This time it's in modern dress – in an era of jeeps and planes, of neon signs and plastic-and-chromium trimming. But it's the same irresistible, age-old lure of fortunes in mineral treasure.
- Popular Science, augusti 1954

Efter andra världskriget blev den dittills värdelösa och nästan oanvända metallen uran plötsligt världens hetaste grundämne. Dess strategiska värde kunde jämföras med kol och olja, men till skillnad från dem hade man aldrig letat ordentligt och systematiskt efter uran. Det fanns några kända fyndorter, som böhmiska Joachimsthal/Jáchymov och i synnerhet det tämligen okända Shinkolobwe i Katanga, dåvarande belgiska Kongo (de första atombomberna skapades med afrikanskt uran). Men vilka skattgömmor återstod att upptäcka? Gärna på inte alltför obekvämt avstånd, och framför allt på rätt sida järnridån?

Inte för att det blev någon uran-rush direkt; tvärtom. Eftersom staten lade rabarber på alla fyndigheter så var det inga privatpersoner som intresserade sig för att hitta nya. Letandet utfördes av statligt anställda geologer, men de kunde omöjligt kartlägga så mycket som man behövde. Det hör till saken att uran är en nyckfull metall som koncentrerar sig på oväntade ställen. Den är svår att leta efter utifrån geologiska kartor; man får gå runt i terrängen och leta efter mineraler med klara, starka färger i rött, orange, gult och grönt, eller med geigermätare.

1948 kungjorde amerikanska atomenergikommissionen AEC (som delvis utgjordes av ett omorganiserat Manhattan-projekt) att man gjorde helt om. Hädanefter skulle man uppmuntra och belöna privata initiativ. Uranmalm skulle köpas in för goda, fastställda priser. Malmprover analyserades gratis, handböcker delades ut, man publicerade kartor från flygmätningar (där man flugit med geigermätare över områden) som gav antydningar om vilka ställen som kunde vara intressanta att studera närmare. Privatpersoner som hittade fyndigheter skulle kunna exploatera dem själva eller sälja vidare. Bonusar utlovades. Det skulle gå att bli rik på uran. Och det gjorde susen: Nu bröt uran-rushen ut.

Handbok från 1948

Folk i tiotusental, varav ytterst få hade någon geologisk bakgrund, skaffade geigermätare; annonser för geigers fanns mest överallt. En del gjorde det till ett helgnöje att åka ut i vildmarken och leta. Andra gjorde prospekterandet till en livsstil. Och även om man inte letade själv så kunde man köpa aktier i bolag som gjorde det.

Annons från 1955

Liksom 1849 cirkulerade historier om helt vanliga personer som gjort Fyndet och blivit rika. Liksom 1849 var en del av dem sanna. Och liksom 1849 saknades det inte folk som tjänade på det hela, inte på den eftersökta metallen utan på de många förhoppningsfulla.

Kärnfamilj 1955

Ett sätt gick ut på att ge ut aktier vid behov. Ett nybildat uranbolag kunde få sina aktier sålda enbart på grund av att det var ett uranbolag. Tog de sig sedan för att faktiskt börja leta efter fyndigheter, därefter undersöka dem närmare och till sist eventuellt börja bryta malm, så kunde varje fas finansieras med nya aktier ... Vilket innebar att tidigare aktier representerade mindre och mindre andelar av bolaget. Sådant låter sig inte göras i kontrollerade aktiebolag på kontrollerade marknader, men det gick i den vilda västern (såväl bildligt som delvis bokstavligt) som var uran-rushen. Det ska även nämnas att många uran-aktier såldes till mycket låga priser, en dollar eller delar därav; vem som helst skulle kunna tjäna pengar på uran.

Gasglödstrumpa hos Oak Ridge: Incadescent Gas Lantern Mantles

Ett annat trick gick ut på att "salta" inmutningar.
Receptet är detta: Man borrar ett hål i berget. Sedan blandar man ett kilo svartkrut med askan av en gasglödstrumpa. Sådana innehåller radioaktivt torium, som geigermätaren ger utslag för. Man låter blandningen explodera på borrhålets botten. Den radioaktiva askan sätter sig fast på bottnen och väggarna i hålet. Önskar köparen då med ett malmprov övertyga sig om gruvans radioaktivitet, så kan man gott låta honom ta ett sådant prov ur hålet. Den förut bara och malmfria klippan får, det garanteras, geigermätaren att ticka muntert ...
- Harald Steinert: Guldsökare i vår tid (Tidens förlag 1958), sid 60

Framåt slutet av 1950-talet hade USA:s uran kartlagts väl. En mängd gruvor var i drift, från några riktigt stora till en mängd mindre. Nu hade landet så mycket uran som man ansåg sig behöva. Bonusprogrammet lades ner, och uran-rushen var till ända.

National Radiation Instrument Catalog: Uranium Rush 1950s
Fascinating Earth: The Great Uranium Rush

2016-11-10

Levande älvor

Vanföreställningar kan delas in i två grupper: De man tror på och de man trott på.

Idag finns det folk som tror på chemtrails, kolloidalt silver eller att Trump är en klipsk karl; dessa uppfattningar torde vara övergående. Det finns fortfarande en och annan som tror på scientologi, crop circles eller flygande tefat, fast dessa idéer har definitivt passerat bäst-före-datum och torde ha slocknat ut om en generation eller två. Å andra sidan finns det inget som hindrar att vanföreställningar kommer tillbaka; änglar har, av någon anledning, blivit märkvärdigt heta sedan några år. Däremot är det ytterst få som på allvar tror på näcken, tomtar och troll; dessa har sedan länge varit intressanta ur ett folkloristiskt perspektiv och inget annat.

Var på skalan ska man placera älvor? I den sistnämnda, såklart ... Om du inte bor på Newfoundland.

"Älvring" i Conception Bay. Foto Dennis Flynn.

För på denna kanadensiska ö är älvorna, eller åtminstone uppfattningarna om dem, mer "aktiva" än någon annanstans. Det är heller inte några sentida älvor, oskyldiga, söta och bevingade småmänniskor à la Disney eller ens edwardianska eller viktorianska barnböcker (se bloggposten Hur man trollar fram älvor för ett fint exempel från tiden för första världskriget). Nej, här är det gamla tiders älvor som lever kvar, sådana som gärna busar med folk, eller ställer till det värre än så.
They play tricks and lead you over the edge or a cliff. They'll change people. Or you'll get a fairy blast when they hit you, and then nasty stuff comes out of the wound, like sticks, balls of wool and fish bones.
- Barbara Rieti, folklorist

Sådana magiska älvskott vill man sannerligen inte utsättas för; man kan fundera på hur idén uppstod. Å andra sidan är en nära släkting desto mer känd: ryggskott kunde en gång i tiden kallas lappskott (efter trollkunniga samer man tänkte sig), djävulsskott eller trollskott.

Även om dagens allmänna uppfattning om dessa sagovarelser är så olika som de kan bli så har älvor och troll, liksom många andra sorters skrymt och oknytt, en gång i tiden varit olika beteckningar på samma tänkta företeelser. Det är den sortens "älvtroll" som överlevt på Newfoundland, tack vare dess invånare som immigrerat från de brittiska öarna och Irland relativt sent; tillräckligt längesen för att få med sig den sortens vidskepelse, tillräckligt sent för att den ska leva kvar i det konserverande ölivet.

Day Helesig: The Fairy Folklore of Newfoundland, Canadian Living:

2016-11-09

Varför är republikanerna röda?

BBC:s karta över presidentvalet 2016 är bra för att den tydliggör antalet elektorer, vilket ger en mer rättvisande bild av utslaget än om man fyller ut delstaternas ytor med färg. Men varför är demokraterna blå och republikanerna röda? Borde det inte vara tvärtom? Rött för vänster är väl internationellt (?), men är blått för höger en europeisk grej?

Frågan har, så klart, en egen artikel på Wikipedia. Där anges att det var först på 1970-talet som valvakorna i tv började färgkoda delstaterna. Att använda flaggans färger var givet, och ofta fick demokraterna rött och republikanerna blått:
"It's beginning to look like a suburban swimming pool," the television anchor David Brinkley noted on election night 1980, as hundreds of Republican-blue light bulbs illuminated NBC's studio map, signaling a landslide victory for Ronald Regan over the Democratic incumbent Jimmy Carter. Other staffers, Time magazine wrote, called it "Lake Reagan."
- Tom Zeller: Ideas & Trends; One State, Two State, Red State, Blue State, New York Times 8 februari 2004


Men självklart var det inte. Det kunde variera från kanal till kanal, från år till år:
CBS, from the 1984 election on, used the opposite scheme: blue for Democrats, red for Republicans. ABC used yellow for one major party and blue for the other in 1976. However, in 1980 and 1984, ABC used red for Republicans and blue for Democrats. [...] By 1996, color schemes were relatively mixed, as CNN, CBS, ABC, and The New York Times referred to Democratic states with the color blue and Republican ones as red, while Time and The Washington Post used an opposite scheme.
- Wikipedia: Red states and blue states

Dagens färgschema etablerades ordentligt så sent som 2000. Det var det märkliga valet som aldrig tog slut, då Bush d.y. vann över Gore efter ett evighetsräknande i Florida. Nu syntes kartorna inte några futtiga timmar på valnatten, utan exponerades för hela världen, dag efter dag, i tv, tidningar och på nätet. "Röda" och "blå" stater diskuterades flitigt. Det kraftigt ökade användandet ledde till en likriktning. Denna hade, verkar det som, lika gärna kunnat gå åt det ena hållet som det andra; att det blev som det blev kan mycket väl ha varit en slump.