Näcken enligt Josephson

- Vad är det, de går och viskar omkring mig? Det är som om alla beklagade mig. Du har aldrig ljugit för mig. Säg mig uppriktigt: tycker du också att tavlan är omöjlig?
Vännen motsvarade konstnärens fordran på uppriktighet då han svarade:
- Själva greppet och uppfattningen är storartade. Men utförandet ger intryck av något halvgånget, något som du inte rått med.

Språk och stafning lätt moderniserade, eftersom den gamla stilen kan lägga en sorts filter över texten och göra innehållet mindre omedelbart. Men vi fortsätter med originalet:

Detta var dock bland de mest förstående omdömen, hvilka på den tiden fäldes om Ernst Josephsons "Strömkarlen". Det är knappt åtta år, som förgått sedan dess. Och nu ha konstnärerna satt denna tafla på hedersplatsen bland Josephsons arbeten. Prins Eugen, hvilken sjelf står midt i deras krets, har köpt konstverket, och man torde häri kunna spåra den furstliga konstnärens afsigt att gifva Ernst Josephson den upprättelse, som nationen är honom skyldig.

- Dagens Nyheter, 8 mars 1893

Av Josephsons två strömkarlar ser vi här ovan den ena, den som hänger på Nationalmuseum. Den andra finns i Göteborg. På något sätt har den dessutom fått två, som det verkar, lika officiella namn, för såväl "Strömkarlen" som "Näcken" förekommer.

Även om snabba och kraftiga svängningar i uppfattningar om vad som är god respektive dålig konst kan vara nog så intressanta, så är de ju inte riktigt förenliga med faktoid-konceptet; det går inte att säga att 1880-talets tyckare hade fel för att några år senare få rätt.

Då är vi på desto fastare grund, ämnet till trots, när vi kan slå fast att den bild vi får i huvudet när Näcken kommer på tal inte kommer från folksägnerna, utan härrör från Josephson.

Många föreställer sig nog näcken sådan som han sitter på Ernst Josephsons berömda tavla. Men i folktron var han sällan naken. Mest visade han sig gråklädd och med röd luva. Till utseendet skilde han sig egentligen inte särskilt mycket från tomten.

- Ebbe Schön, Älvor, vättar och andra väsen (Rabén & Sjögren 1987)

En något mer historiskt korrekt Näcken. Källa: Nätet.

Den dåliga kritiken torde ha bidragit, om än inte ensam orsakat, Josephsons sjukdom:

Sommaren 1888 var Josephson utblottad och hade gjort slut på färger och dukar. På ön Île-de-Bréhat i Bretagne ägnade han sig åt spiritism och hemsöktes av religiösa vanföreställningar, där han trodde sig vara Gud och Kristus. Några månader senare togs han in på hospitalet, numera Ulleråkers sjukhus, i Uppsala, där han vistades några månader. Diagnosen var paranoia, vilket idag motsvarar schizofreni. Så småningom flyttade han till Stockholm där två damer vårdade honom till hans död 1906. Under spiritual trans skapade Josephson visionära dikter och målningar undertecknade med avlidna konstnärers namn.

- Wikipedia: Ernst Josephson

Följande än mer uppseväckande uppgifter har jag inte fått bekräftade.

Josephsons psykiska sjukdom och svartsjuka manifesteras i att han uttrycker en önskan att gifta sig med Allan Österlinds änka sedan denne själv som Kristus blivit vederbörligen korsfäst. Det som slutligen får paret Österlind att inse att Ernst Josephson måste föras hem och få vård är när deras lilla dotter Anna plötsligt berättar att farbror Joseph sagt att han vill offra henne precis som Gamla Testamentets Abraham var på väg att göra med sin son Isak.

- Vasa Konst, Tre svenska fransmän