Lördagsfråga: T(h)in Lizz(i|ie)s

Först kom T-Forden. Den fick flera smeknamn, bl.a. Tin Lizzie, "plåt-Lizzie", där namnet skall ha syftat på tjänstefolk. Enligt en teori skulle det bero på att "both maids and T-Fords are black and made to look best on Sundays", men det verkar vara klent med belägg.

Sen kom en serie-tidning, The Dandy. Där fanns en robot med det rätt vitsiga namnet Tin Lizzie. Jag hade tagit med en bild om jag hittat någon - vet inte om frågan hade blivit lättare eller svårare. Figuren hade bara ett kort gästspel, den enda anledningen till att någon känner till honom idag torde vara nedanstående. Tidningen finns dock kvar, ända sedan 1937 minsann, vilket lär vara världsrekord för serietidningar.

För sen kom ett irländskt band som behövde heta något. De hämtade alltså sitt namn från serietidningen, de verkar inte ha tänkt på bilen alls även om beteckningen annars torde vara mer känd i det sammanhanget. Justeringen av stavningen skall f.ö. vara en medveten anspelning på deras Dublin-dialekt, där ordet thin ofta uttalas just tin.


Wikipedia: Ford Model T; The Dandy; Thin Lizzy

Helan, halvan & co

(Som liten trodde jag att Helan går anspelade på Oliver Hardy. Ha ha.)

Att kalla första och andra supen för helan resp. halvan lär komma av ett gammalt bruk (1700-tal enl. Wikipedia) att verkligen halvera mängden på nr 2.

Senare kom antalet att utökas avsevärt, säkerligen i studentikosa sammanhang; här finns också en del lärdom att utläsa för den hågade. Namnen varierar, av förståeliga skäl mest framåt slutet. Det är heller inte svårt att hitta längre listor, men jag föredrar att tänka mig namnen som en förteckning över samtliga supar som ryms i en butelj - på en liter, såklart. Och då ska de väl inte vara alltför snålt tilltagna.

1. Helan
2. Halvan
3. Tersen - efter lat. tertius = tredje (jfr. den musikaliska bet.)
4. Kvarten - d:o fjärde
5. Kvinten - d:o femte
6. Rivan
7. Räfflan
8. Rännan
9. Smuttan
10. Smuttans unge
11. Lilla Manasse - namn på flera bibliska personer, mest känd är den äldste sonen till Josef (han som såldes till Egypten av sina bröder) och anfader för en av de tolv stammarna. Namnet betyder f.ö. "han som ger glömska". :-)
12. Lilla Manasses bror
13. Femton droppar
14. Sista supen
    
15. Bleka dödens dryck

Wikipedia: Snaps

Lördagsfråga: Bil & musik

Minsta gemensamma nämnare efterfrågas.

(Den här är inte så lätt! - Tycker jag själv. Bara enkel när man fått vissa nyckelfakta.)

Urval

Sitter och väljer ut material till uppföljaren. Utifrån kriterier som hur intressanta eller anmärkningsvärda jag tycker att de är, liksom publikens respons i form av besökssiffror och betyg.

Ifall någon har några särskilda önskemål eller synpunkter på vad som borde eller inte borde vara med, så är det ett bra tillfälle att höra av sig.

Atlantis

Med tanke på Hökebergs-incidenten; hur skulle Platon/Sokrates formulerat den lika fiktiva Atlantis-kulturen på ett sådant sätt, att varje mottagare från början skulle insett att det egentligen var ett påhitt, med en poäng av långt djupare slag än vad en genomsnittlig von Däniken någonsin kommer att greppa?

Sug på den. ;-)

Morden på Hökeberg

Följande spännande kriminal-historia från kriget kunde läsas på Wikipedia fram till förra veckan.

Hökebergs slott är en större villa belägen utanför Kvänum i Vara kommun. Huset är på två våningar, byggt 1923 och sägs vara ritat av Ivar Tengbom, även om uppgiften inte helt kunnat säkerställas. Också namnets ursprung är okänt, åsen på vilket huset ligger kallas i folkmun Hökeberget, men namnet figurerar inte innan huset byggdes, varför mer troligt är att huset gett namn åt åsen än tvärtom.

Hökebergs slott byggdes ursprungligen som hem åt lantbruksmagnaten Eskil Eriksson som skapade sig en förmögenhet genom våghalsiga exportaffärer med utsäde och vars förmögenhet försvann i och med Kreugerkraschen. Huset stod tomt under några år på 1930-talet innan de köptes av den pensionerade officeren Nils Ryttare.

Nils Ryttare var känd som tyskvän och bjöd under kriget in flera tyska dignitärer, bland annat den tyske konsuln i Göteborg, till Hökeberg. Det var ett besök med tyska officerare och diplomater på Hökeberg 1943 som kom att bli känt som "Hökebergsslott-incidenten".

Ryttare och de tyska vännerna skulle ha varit ute på fågeljakt när de stötte ihop med ett gäng "dåligt klädda herrar" och hamnade i häftig ordväxling. Polis tillkallades och jagade bort luffarna, varpå jaktsällskapet skulle åkt hem till Hökeberg. Morgonen efter hittades två av tyskarna, en ambassadsekreterare och en tysk flygofficer, mördade i deras respektive sovrum i slottets annex och snart beskylldes "luffarna" för dådet som beskrevs som ett rånmord - men trots att Varapolisen grep flera dagdrivare kunde ingen bindas vid brottet.

Händelsen fick inte mycket uppmärksamhet i dåtidens press, men den tyska ambassaden i Stockholm krävde en "erfoderlig" utredning av polisen och händelsen kom att skapa viss diplomatisk ordväxling mellan det krigförande Tyskland och neutrala Sverige.

1947 kom det fram uppgifter om att den tyskvänlige Nils Ryttare varit agent för britterna och en källa på Västtysklands Ambassad i Stockholm hävdade då anonymt till Svenska Dagbladet att den tyska underrättelsetjänsten redan under kriget misstänkt att ambassadsekreteraren och flygofficeren i själva verket blivit mördade av brittiska commandosoldater eller norska motståndsmän.

Det första problemet - fler finns - är att historien inte rymmer minsta korn av sanning. Hökebergs slott är påhittat (namnet inspirerat av "Hökeborg", som Tintins slott Moulinsart fick heta i en tidig översättning), det enda slottet i Kvänum har ingenting med det att göra, inte ens åsen Hökeberg finns, någon västtysk ambassad fanns inte 1947, osv. De mördade tyskarna skall vi inte tala om.

Det andra problemet är att han som hittade på historien lade ut den på svenska Wikipedia, närmare bestämt den 25 januari 2007 kl 22:51. För se hur det såg ut, kantänka. Kl 22:52 tog han bort alltihop - men redan 22:53 såg en hjälpsam användare till att få borttagningen "ogjord"! Förmodligen i tron att borttagningen var ett misstag. Loggfilerna bekräftade hans version av det hela:

Storyn blev aldrig mer än en skiss, men efter någon diskussion om Wikipedia och dess tillförlitlighet lade jag i ett svagt ögonblick ut just denna skiss på Wikipedia som ett bevis på att om man bara verkar övertygande så köper folk vad som helst. Sedan fick jag kalla fötter, tänkte på min uppfostran och att man inte får ljuga så där och tog bort artikeln igen.

Några dagar senare upptäckte jag till min förvåning att artikeln var återställd - och då fick det vara. Om Wikipedia svalde det med sådant hull att man inte ville acceptera min radering fick de stå sitt kast.

Letar man lite på nätet hittar man ett fåtal exempel på att folk inte bara läst och trott utan även förmedlat "incidenten". Men lite ordentligare spridning fick den inte förrän Svenska Turistföreningen tog med den i årsboken för 2007. Denna hade temat "Brott och trakt", och i en artikel om spioner hade redaktionen (ej artikelförfattaren, obs) kryddat med några intressanta episoder på ämnet. Som morden på Hökebergs slott.

När nu den sanna historien rullar upp är vidden av den mycket fascinerande, ja rent av sedelärande. Dels visar den på vikten av faktakoll, faktakoll och åter faktakoll, något som vi tidningsredaktioner inte alltid är så noga med. Men den visar också tydligt hur skeptisk vi alla ska vara till källor som Wikipedian (och tydligen nu även STF:s årsböcker....)

Att den här sköna ankan dessutom är ett kalasexempel på den gamla tidningsklyschan "kolla aldrig en bra story", gör det hela till en intressant händelse som faktiskt förtjänar att lyftas fram i ljuset på något sätt.

- Anders Tapper, STF, ansvarig utgivare för årsboken

Räcker det så här, Anders? ;-)

Två tänkvärda detaljer till:

1) Innan det hela rullades upp på historiska forumet Skalman (länk nedan) så hade helt få ifrågasatt historien; Tapper nämner "bland annat av en läsare i området", säger EN läsare av en spridd bok; dessutom skall goda skeptikerna Martin Trankell på Wikipedia och användaren uNderdog_101 på Flashback nämnas; men inte många fler.

2) En av de som läst & trott på historien: sajten www.hotellsverige.se.

Utanför orten ligger också Hökebergs slott där Hökebergsslott-incidenten utspelades sig under andra världskriget.

Den korta ortsbeskrivningen verkar inte härröra från något etablissemang i trakten utan från de som driver själva hemsidan. Som exempel på att det är lättare att sprida än såväl ifrågasätta som ta reda på ordentligt är det strålande.


Skalman: Hökebergs slott

Författare och läsare

Publishing has only two indispensable participants: authors and readers.

Titta! Det är ju vi. :-)

As with music, any technology that brings these two groups closer makes the whole industry more efficient -- but hurts those who benefit from the distance between them.

Vilket bara är en anledning till att ni läser just detta just nu.

- Ur The Economist, "Unbound", 5 juni 2008

Lördagsfråga: Utah teapot

Världens, eller åtminstone Utahs, mest berömda tekanna digitaliserades 1975 av Martin Newell för att användas i något projekt med datorgrafik han höll på med. Sedan dess kom den att användas som test-modell i otaliga renderings-sammanhang, och blev omsider en sorts klassiker i branschen. Det var därför den hamnade bland de s.k. platonska kropparna på ett tidningsomslag 1988 (mellanbilden), liksom Pixars animatörer tog med den i en scen i Toy Story (1995), för att bara nämna de två exempel jag tog med i frågan.

Att den faktiska tekannan är betydligt högre än den renderade beror på att Newells system inte hade kvadratiska pixlar.


Wikipedia (eng.): Utah teapot

På G

Vad händer på faktoider.nu? Lite material på gång:

• Henry Ford om färger: "de kan välja vilken färg som helst så länge de väljer svart". Citatet skall vara belagt i en bok han skrev 1922, men faktum är att man periodvis kunde köpa T-Fordar i annan färg än svart.
• Celluliter. Benämningen används dels om en rätt allvarlig åkomma, dels på det vanliga sättet. Att det finns gott om kurer mot de senare är väl känt, om det finns några som fungerar är däremot högst osäkert.
• Hundmat som börjar på F; inte ge vovven fågel, fisk, fläsk, får... På grund av farliga ben. Verkar inte sant.
  
• "Rödvinsvänstern". Menar man a) bohemer som sitter på golvet och halsar, b) intellektuella á la Sartre, eller rentav något i stil med c) klassförrädare? Och hur myntades begreppet?
  
• Bomber/minor som ser ut som leksaker. Ytterst verkar det vara frågan om att små dylika påminner om leksaker, vilket missuppfattats till att de konstruerats så med flit. Om påståendet har större verklighetsgrund än så (vilket naturligtvis kan vara sant) så saknas hårda belägg.
  
• Bolivias rekord i statskupper; är de verkligen uppemot 200?
  

Och så vidare.

Lördagsfråga: Tekanna

Vad är detta för tekanna?

Metro-koll

Metro den 11 september 2008.
Först ett möjligt missförstånd (hos den som läser):

Vandalisering i Örebro gör att organisationen Läkare utan gränser nu tvingas ta bort ljudaffischer över hela landet, bland annat i Stockholm, Malmö, Göteborg, Uppsala och Umeå.

Det låter ju helt förfärligt. Men även om rätt många har kommit i kontakt med "ljudaffischerna", så kan upplägget kanske behöva förtydligas för övriga:

Den nya kampanjen består av 150 ljudlådor som från och med idag kommer att placeras ut i åtta städer runt om i Sverige. Lådorna kommer att finnas i Stockholm, Göteborg, Malmö, Linköping, Uppsala, Umeå, Jönköping och Örebro. Från lådorna, som endast är försedda med en kortare text om varför man ska skänka pengar, hörs ljudet av till exempel en våldtagen tolvåring i Kongo-Kin­shasa, en brännskadad pappa i Sudan, en skottskadad åttaåring i Haiti och en blivande mamma i Somalia. Ljuden är inspelade av skådespelare.

 - Resumé: Kampanjen som vill tystas ner

Fast det konkreta skälet till att kampanjen lades ner var inte det uppenbara, utan att en sönderslagen låda i Örebro - låda med sladdar - orsakade ett bomblarm.

Sedan något misstänkt:

26 pärlor i restaurangostron

Bortsett från att staden Tyros i Libanon får sitt engelska namn Tyre i notisen, så blir jag lite misstänksam när det visar sig att kvinnan som hittade pärlorna är fru till restaurangens ägare. Amal och Raymond Salha hittade inte pärlorna i lunchen, utan bland de ostron (200, enl. uppgift) som de öppnade åt gästerna. Fin reklam.

Telegraph: Diner in Lebanon finds 26 pearls in her lunchtime oyster

Till sist något roligt:

- Fotbollsmässigt klarar vi oss hyggligt, men vi tappar under sista fjärdedelen.

Per Dahlman, tränare för Borrby IF, citeras. Med tanke på att laget ligger sist i division 5, och på 19 matcher skaffat sig en målskillnad på -89 (enl. samma källa), så måste den där sista fjärdedelen vara en alldeles enastående uppvisning i uselt fotbollsspel. (Sen kan man fundera över vilka andra aspekter än "fotbollsmässighet" som spelar in i sammanhanget. Ja ja.)

Om sann historia

Peter Englund berättar om när han, efter sin lyckade debut Poltava, kom ut och mötte en läsekrets som inte alls var intresserad av att ställa de frågor historikern Englund hade förberett som hade han mött kollegor - källkritik, narration m.m. Frågorna kunde delas upp i två delar: dels de s.k. kontrafaktiska (vad hade hänt om..?), dels:

... rader med små, handfasta och minst sagt skeptiska frågor, om varifrån, varifrån, jag fiskat upp alla mina detaljer. Vad var påhittat och vad var sant? Jag var en aning chockad. Allt var ju sant! Vad var annars poängen?

Bra fråga. Fast nog är den relevant, med tanke på den mängd litteratur, historisk och annan, där fakta kryddats med fiktion. Ibland subtilt, ibland uppenbart. Man kan fråga sig vilket som är mest försåtligt - de små osanningarna, eller de stora?


Peter Englund: När jag skrev "Poltava"

Faktoider 2

Kontrakt på en uppföljare är nu skrivet.

Materialet finns som bekant, återstår slutgiltigt urval, genomgång, val av bilder och framför allt X korrekturläsningar. Fast det svåraste verkar bli titeln, då exempelvis just Faktoider 2 inte är något som slår. Återkommer till denna punkt.

Utgivningen är planerad till hösten 2009. Det är ett steg uppåt; eftersom det säljs fler böcker på hösten så är konkurrensen hårdare då, varför förlagen tenderar att lägga mer etablerad namn där, och osäkrare kort på våren. (Även om uppdelningen vår/höst inte alls är lika strikt som för bara några år sedan.)


Kontrakt på en pocket-upplaga av Faktoider är också skrivet. Utkommer i vår.


Ser även att ämnesetiketten "boken" inte längre funkar. Får fixas. Kärt besvär. :-)

Errata

Här är min: Fel i boken Faktoider
(Och om man hittat något specifikt misstänkt, så går man in på artikeln ifråga, för att se om jag ändrat sedan dess.)

Här är Peter Englunds: Rättelser

Detta borde vara en självklarhet, att som skribent av faktaböcker ha en hemsida där man offentliggör funna fel. Men det verkar snarare vara undantag än regel. Otroligt?

För att ta ett exempel, så har jag inte hittat något motsvarande på Bill Brysons officiella hemsida, trots att det inte saknas material - såväl från hans förvisso utomordentliga Kortfattad historik över nästan allting som de tidigare Notes from a small island och Made in America, där redan de fel jag känner igen direkt är lite fler än vad som skulle kännas OK.

Inte heller David Bodanis verkar ha någon. Nu är det ett tag sedan jag läste E = mc² (Elektricitet orkade jag inte med), på den tiden hade jag inte fullt lika skarpa källkritiska glasögon som idag, men jag har ett minne av en uppsjö med fakta av just den typ som ofta lider svårt av att granskas.

Lördagsfråga: Hittebarns-inlämning

Som ole_bull svarade så är det en Baby Klappe, en anordning för inlämnande av barn. Trevligare och säkrare än att lägga dem i en korg utanför klosterdörren, eller hur man nu brukar framställa det. Och ännu bättre än det alternativ som fick Innocentius III att ca 1200 förpliktiga barnhem att installera dåtidens version av anordningen.

Bilden är f.ö. från Wikipedia, som i sin tur fått den från www.babyklappe.info som bygger och säljer dem. (Den turkiska sida ole_bull hittat - nyfiken hur? - hade hämtat den från WP.) Ordet som står efter Erste Baby är nog en ortsangivelse.

Svenska motsvarigheter känner jag inte till. Inte heller någon film, liksom huruvida folk lägger oönskade husdjur i dem. (Däremot finns en del att läsa på temat "Babyklappe für Tiere" m.m.) Dessutom: Att jag siktat in mig på tyska här beror bara på att jag hittat mycket om dem på det språket. Enligt WP är de ännu vanligare i Pakistan.


Wikipedia (eng.): Baby hatch

Björnskinnsmössor

PETA (People for the Ethical Treatment of Animals) kör en kampanj mot de där jättestora björnskinnsmössorna:

Despite a public outcry, bears are still slaughtered in order to make the queen's guards' caps. It takes as much as the entire hide of one bear to make just one guard's headpiece. The black bears are hunted in Canada, and their skins are shipped to the UK. Many of the bears are shot several times before they die, and some escape the hunters and bleed to death. When mother bears are killed, orphaned cubs are left behind to starve.

- www.unbearablecruelty.com

En av upplysningarna väckte min nyfikenhet:

It takes as much as the entire hide of one bear to make just one guard's headpiece.

Vad menas? Går det verkligen åt ett helt björnskinn? Eller använder man en viss del av skinnet, så att man får en mössa per björn?

Uppdaterat: På historiska forumet Skalman gav en T. Snorasson besked:

Der kan fremstilles flere bjørneskindshuer ud af et skind, men de fineste, dem som underofficerer og officerer bærer, kan der kun laves 1 stk. af pr. skind, idet deres meget lange nakkehår kun befinder sig i en bjørns agterstavn.

Jag antar att dansken beskriver danska mössor, men förmodar att samma metod används för dess engelska motsvarigheter (motsvarande finns f.ö. i fler länder). Uppgiften "ett skinn per mössa" skall alltså tolkas som att man för åtminstone de finaste mössorna får en per skinn, men att det blir en hel del över att användas till annat. Jag har ännu inte fått något svar från PETA.

Lördagsfråga: Bebis-automat

Vad är detta?

Nu finns ingen bebis i bilden, men "lådan" ifråga är alltså gjord för just en sådan. Klipska läsare har redan innan de läst så här långt kommit sig för att läsa den spegelvända texten "Erste-Baby-nånting", vilket mycket riktigt är tyska för "Första-babyn-nånting".

Frågan återstår: vad är detta?

Lånbyta - bytlåna

Fint exempel på ett nytt ord som uppstått, spritts och idag nyttjas lite varstans, utan att ha väckt någon särskild uppmärksamhet bland de lärde.

Betydelsen torde vara uppenbar: man byter inte utan lånar, och båda kontrahenterna lånar något av den andre. Användbart såväl i sandlådan som när man planerar semestern (lånbytande av sommarhus).

Bortsett från att det är intressant att nya ord dyker upp (även om jag inte alls vet hur nytt det är) så är det ett förträffligt argument mot den bisarra men märkvärdigt vanliga uppfattningen, att nya ord måste stadgas av Svenska Akademien innan de kan börja användas. Hur kan någon tro något sådant? På allvar?

Faktoider.nu: Ord som inte finns i SAOL finns inte

44 dagars-sidan

Någon som känner igen detta påstående: den genomsnittliga livslängden för en hemsida är 44 dagar.

The average life of a Web page is only 44 days; 44 percent of the Web sites found in 1998 could not be found in 1999.
- Library of Congress: Web Capture & Archiving

Indeed, with the life of an average website estimated to be around 44 days (about the same lifespan as a housefly) there is a danger that invaluable scholarly, cultural and scientific resources will be lost to future generations.
- UK Web Archiving Consortium: Project Overview

Jag har ännu inte hittat ursprunget till denna besynnerliga siffra.

En relaterad uppgift som bl.a. nämns på samma sida hos Library of Congress, är att av alla sajter som fanns 1998 så var bara 44 % kvar året därpå. I det fallet kan jag tänka mig att man gått igenom registrerade domäner; fast det låter ändå synnerligen otroligt, mitt i internet-bubblan och allt; eller möjligen att man gått efter IP-adresser.

Eller kanske det här är en ledtråd:

The problem is, up to 10 percent of the embedded links are broken at any given time. A recent survey by Jupiter Media Metrix of New York of 28 federal Web sites and 53 state and local sites found that 84 percent had broken links. Links break when uniform resource locators change, and the average life span of a URL is short: just 44 days. “Every six weeks, on average, every link gets broken,” Jeannin said.
- GCN: The Net Plumber

Nu framgår det inte om Jeannin (som f.ö. är efternamnet på en karl) fått siffran från Jupiter-undersökningen, men om vi gör det antagandet: Man har alltså undersökt hur stor del av en viss mängd länkar som inte fungerar, och sedan försökt räkna ut genomsnittligt förfall över tid. Metoden verkar inte helt övertygande.

Fortsätter läsa:

LinkGuard CEO Franck Jeannin is seeking dot-gov customers’ help in mapping the Web. Jeannin founded LinkGuard to fix all those broken links on the Web, and the service is popular with federal customers, he said.

Men även om LinkGuards CEO onekligen är så mycket part i målet som man gärna kan bli, så är de två källorna ovan av ett långt pålitligare slag. Vilket naturligtvis inte innebär att de är immuna mot vandringssägner, som ju f.ö. verkar trivas bättre ju bättre kommunikationerna blir. (Nej, jag vet inte om det verkligen är sant...)

General Field

The Generals were all famous for their constant Victories, viz. General Field, Mareschal Reinschild, the Prince of Wirtemberg, General Lewenhaupt.

- Daniel Defoe, The History of the wars of his late Majesty Charles XII by a Scots Gentleman in the Swedish service (1715), sid 295

Vem är denne general Field? Ingen alls, för det är ett feltryck - "General Field Mareschal Reinschild", dvs. fältmarskalk Rehnsköld, har fått ett kommatecken för mycket. Men general Field finns icke desto mindre med i åtminstone två Karl XII-biografier från 1700-talet, den ena av Henry-Philippe de Limiers, den andra av självaste Voltaire.

Det kan nämnas att Defoe (han med Robinson Crusoe) innehåller fler fel, och det med flit; redan den skotske gentlemannen i titeln är påhittad.


Källa: Carl XII:s histora av Voltaire (Norstedts1997), excellent översatt och kommenterad av Gunnar von Proschwitz

Rymdkejsaren Xenu / Xemu

Jag förmodar att majoriteten av ni som läser detta är någorlunda bekanta med scientologin?

För er övriga: L. Ron Hubbard var en habil science fiction-författare som bestämde sig för att ägna sin kreativa ådra åt att skapa en religion. Resultatet blev scientologin; det får anses vara synnerligen lyckat, åtminstone för Hubbards egen del. Den som, efter långa och mycket dyra övningar, omsider kommer till religionens inre delar får reda på att i princip allt elände kan härledas till en rymdkejsare Xenu som levde för 75 miljoner år sedan. (För ytterligare detaljer, se Wikipedia, eller Youtube, eller googla runt som ni brukar.)

Fast vad var det egentligen han hette? I nedanstående ljudinspelning (att lyssna på Mästaren utgör en stor del av scientologernas skolgång) nämner LRH tydligt Xemu, "could be spelt X-E-M-U". I andra sammanhang står det verkligen "Xenu".


Påminnelse för er i Örebro: Ikväll pratar jag faktoider på City Konferenscenter.


Gawker.com: The history of Xenu as explained by L. Ron Hubbard himselfVad är mest anmärkningsvärt? Att LRH låter så uttråkad? Eller att han låter underligt över huvud taget, om det nu beror på dialekt, talfel, påverkan av substanser, eller alltihop? Eller att Xemnus rymdimperium körde samma stil på allt som USA ca 1960? Eller alla groteskt irrelevanta detaljer? Eller varför han inte fixade en "skapelsemyt" som inte låter som ett skämt? Eller publiken - är det bara flickor? - som gapskrattar även åt de lamaste lustigheter som tänkas kan? Eller det faktum att folk betalat dyra pengar för att lyssna på smörjan?
Wikipedia (eng.): Xenu

Lördagsfråga: Jumbo

Jumbo fick inte sitt namn på grund av att han var stor, utan tvärtom så är det hans berömmelse som myntat begreppet.

Det var en berest elefant; född i franska Sudan så togs han först till Paris, därefter till London Zoo där han fick sitt namn (förmodligen efter swahili: jambo, "hej", och/eller jumbe, "hövding") och gjorde stor lycka. 1882 köptes han av cirkuslegenden P. T. Barnum och förevisades för en ofantlig mängd människor. 1885 dog han i en tågolycka, men Barnum fortsatte att förevisa honom, nu i uppstoppat skick.

Barnum torde idag vara allra mest känd för ett lika berömt som sant uttryck: there is a sucker born every minute, "det föds en idiot varje minut". Citatet är dock nog falskt; det myntades inte av Barnum, utan en motståndare till honom i en process rörande den s.k. Cardiff-jätten. Om denna märkliga historia finns mycket att skriva, vilket jag också tänker göra någon gång.


Påminnelse för er i Stockholm: Ikväll pratar jag faktoider på KTH.

Även Homeros slumrade

Talesättet innebär att även aldrig så stora hjältar kan ha ögonblick av svaghet; men även att det faktum, att alla deras verk inte är fullkomligt felfria och utan vank, inte skall tolkas som kritik mot deras prestationer i stort.

Här är tre exempel på stora vetenskapsmän och fel de fått för sig.

Galilei
Hans banbrytande Dialog om de två världssystemen var länge tänkt att heta Dialog om tidvattnet. Det syftade på en teori Galilei hade, om att tidvattnets rörelser utgjorde ett bevis för jordens rörelse runt solen. Eftersom denna tyvärr var helt fel så var det på sitt sätt tur att titeln ändrades.

Newton
Ägnade sig i viss mån åt astrologi, men i betydligt högre grad åt alkemi. En efterlämnad förteckning över böcker i hans ägo rymmer t.ex. fler volymer om alkemi (169) än om matematik (52). Hans arbeten i ämnet trycktes tydligen aldrig, manuskripten återfanns först i mitten av 1900-talet.

Einstein
Accepterade aldrig kvantmekanikens s.k. osäkerhetsprincip: att man, enkelt uttryckt, inte med godtycklig precision kan mäta en partikels hastighet och position. Eller närmare bestämt den s.k. Köpenhamns-tolkningen, enligt vilken osäkerhetsprincipen är en faktisk beskrivning av verkligheten; en partikel är inte en sorts kula (som man tänker sig) utan en vågform (som man just inte föreställer sig så lätt).

Lördagsfråga: Elefant

Namnet känner alla precis alla till, men det är betydligt färre som vet att det kommer från denna elefant. Så vad hette den?

Faktoider live

Nu har det blivit dags för en mini-turné:

Stockholm
Dag & tid: Måndagen den 1 september, kl 18.30
Plats: Hörsal D1, KTH, Lindstedtsvägen 17

Örebro
Dag & tid: Tisdagen den 2 september, kl 18.30
Plats: Master på City Konferenscenter, Klostergatan 23

Fri entré. Böcker finns till försäljning. Frekventa blogg-besökare som identifierar sig kan få en extra fin kråka i sina inköpta exemplar.

Arrangör är den utomordentliga föreningen Vetenskap och Folkbildning.

Blatte

Detta är ett förträffligt exempel på att ord inte behöver vara uråldriga eller ens gamla för att expertisen skall stå handfallen. Det viktiga är hur de dokumenterats, och de som sagts mycket oftare än de skrivits ned står i strykklass. Därför kan ett modernt vardagsord vara svårare än lärda glosor med tusentals år på nacken. Några försök till förklaringar:

• Blattodea är ordningen kackerlackor. På åtminstone italienska används just blatte om ohyran.
• I USA skall det finnas en sammansättning black + latino = blatino, som vi skulle fått en försvenskning av.
• Uppåt Norrland lär "blatte(r)" betyda diarré.

Jag har rätt svårt för samtliga förklaringar. Inte för att jag kan komma med något bättre - mer än fria fantasier då. Frågan är om någon av förklaringarna ovan är mycket mer. Men så blir det lätt, när man inte har så mycket belägg att gå efter.

Waldorf

Waldorf-pedagogiken diskuteras, t.ex. i debatt-artikeln i SvD Pedagogisk mångfald stryps, där utbildningen av waldorflärare vid Stockholms universitet försvaras (som jag förstått det är inte heller samtliga undertecknare antroposofer).

Nu är jag inte så påläst i just detta ämne. Däremot har jag studerat biodynamisk odling rätt ingående. Det är antroposofiskt jordbruk, på samma sätt som waldorf-pedagogiken är antroposofins skola. Båda grundar sig på Rudolf Steiners läror. Och om hans idéer om pedagogik bara är en procent så stolliga som hans idéer om jordbruk - ja, då är den körd.

Det mest störande är ändå att antroposoferna inte gärna skyltar med sina lärors ursprung: profeten Steiner, som alls icke tog reda på saker och ting genom att studera verkligheten, utan medelst andesyner. Att försvara sådant är oförsvarligt.

Statliga namn

När nya namn skall tas fram, i synnerhet i större mängd, så kan det bli ofantligt mycket tristare än när de vuxit fram under lång tid - jämför alla dessa stadsdelar med tematiska namn.

Här är tre relativt nya namn med intressanta förklaringar.

Idaho - På 1860-talet lade George M. Willing fram namnet som förslag när en ny stat i västern skulle döpas. Det stammade, sade han, från ett indianspråk och betydde "solen kommer från bergen" eller "bergens juvel". Förslaget gick inte igenom (det fick bli Colorado istället) men Willing var förtjust i namnet och stod på sig. 1863 bildades Idaho Territory. Etymologin står lite varstans, men är falsk - namnet är ett rent påhitt. "Idahoax", som det kallats.

California - Uppkallat efter den mytiska drottning Califia, drottning över svarta amazoner (kvinnliga krigare, inte bilar) i ett paradisiskt land med massor av guld etc.

Rhode Island - Kommer från Roodt Eylandt, "röd ö", det holländska namnet på den lilla ön Block Island. Denna har alltså kommit att ge namn åt hela delstaten, vars fulla namn lyder State of Rhode Island and Providence Plantation. "Plantation" avser fastlandet, men "Rhode Island" syftar - för att trassla till det ytterligare - inte på Block Island utan på Aquidneck Island, ett minne av en sammanblandning från tidigt 1600-tal. [Tipstack till Carl H.]

Wikipedia (eng.): Idaho; California; Rhode Island

Lördagsfråga: Iwo Jima

Iwo Jima (vars själva namn som nämnts är en felläsning av Iōtō, "svavelön" - felet gjordes av japaner, deras skrivsystem inbjuder till sådant) är en av de många platser vars enda påtagliga värde utgörs av dess position. Det är en vulkanö, men utöver själva vulkanen i ena kanten (att den inte är i mitten har med kontinentalplattornas förflyttning att göra) så är den, som synes, påfallande platt, torr och trist. Absolut ingen lummig söderhavsö, vilket nog är den oformulerade bild jag hade - jag kanske tänkte på Okinawa.

Slaget 1945 pågick från den 19 februari till den 26 mars. Den berömda bilden - som, skall det eftertryckligt påpekas och understrykas på en blogg som denna, inte är fejk - togs den 23 februari på toppen av Surabachi. Det man vunnit var alltså berget, inte hela ön. Även om den hade ett uppenbart strategiskt läge så var de japanska styrkorna väl nedgrävda, och försvarade sig frenetiskt.

We were confronted with defenses being built for years. There were complex, subterranean levels, some two stories down. From these the defenders could approach the enemy on the surface virtually anywhere through warrens, spider holes, caves, and crevices. At great cost, you'd take a hill to find then the same enemy suddenly on your flank or rear. The Japanese were not on Iwo Jima. They were in it!
- Fred Haynes, dåvarande kapten

Förlusterna (casualties, vilket inbegriper skadade) uppgick till ungefär 26 000 amerikaner, 21 000 japaner. Räknat i dödsfall blir den amerikanska siffran 6 800, den japanska knappt 21 000 - bara ett hundratal togs tillfånga. Det kan jämföras med D-dagen i Normandie, då de allierade förlusterna låg på 10 000; tyska siffror är tydligen betydligt vanskligare men ligger en bit under. Vid Omaha Beach (den som alla tänker på) fick de allierade ca 3 000 casualties.

Fel i framtiden

Blade Runner. Los Angeles, november 2019. Med s.k. replikanter, fabricerade "människor" som är nästan omöjliga att skilja från äkta vara; fordon som upphäver gravitationen (eller hur det nu fungerar); rymdkolonier.

Och ... Telefonkiosker.

Förklaring för kidsen: En offentlig betal-telefon. Har fått sitt namn efter den minimala byggnad som den ofta fanns i, men begreppet användes (om jag minns rätt?) även när sådan byggnad saknades, som i exemplet här. Dessutom är det som synes en bildtelefon, länge en stående favorit i framtids-visioner. Det var så självklart att man ville se den man pratade med, om det bara gick.

Det finns mer. I filmen förekommer några företagsnamn (reklam i bakgrunden) som senare fick kraftiga problem eller rentav upphörde, så till den grad att man pratade om en sorts "faraos förbannelse", Blade Runner curse: Pan-Am, Cuisinart, Bell  ... Ett annat exempel är en dåtida jätte i TV-spel, som idag i princip bara är ett namn utan koppling till det gamla företaget. Atari var säkert väldigt 2019 1982, men är säkert väldigt 1982 2019. [ Uppdaterat 2019: japp ]

En sak är säker: Det är inte lätt att sia, särskilt inte om framtiden.

Lördagsfråga: A på Ö

Vad har vi här?

Namnet är känt. A:et är inget kludd utan en flygplats.

Piltdown-människan

Läser i Nationalencyklopedin:

Fynden gjordes 1912 av amatörsamlaren Charles Dawson och hyllades som bevis för den då rådande teorin, att den mänskliga hjärnan utvecklades tidigt i mänsklighetens historia. År 1955 visade moderna dateringsmetoder att fyndet var ett falsarium: ett hopkok av människoskalle och orangutangkäke som färgats för att se gammalt ut.

Man får här ett starkt intryck att Eoanthropus dawsoni var allmänt accepterad ända fram till 1955 års chockbesked. Så var icke fallet.

Jämför till exempel med nedanstående, från Rolf Nordenstrengs Europas människoraser och folkslag (sid 247), en populärt hållen bok i rasbiologi. Där finns sannerligen åtskilligt att diskutera - fantastisk läsning, på sitt sätt - men beträffande "Dawsons gryningsmänniska" ligger hans och Ramströms klara uppfattningar riktigt nära facit:

Då Eoanthropus Dawsoni från Piltdown fortfarande går omkring och spökar i engelsk vetenskap (?), kan det vara skäl att meddela litet nytt om detta missfoster. Prof. Ramström, som senaste sommar (1925) vid ett besök i London har haft tillfälle att personligen se och iakttaga hithörande benbitar, har godhetsfullt meddelat mig följande: 1) att skallen är hopsatt av bitar vilkas samhörighet icke är fullstyrkt, ehuru sannolik, då de alla förete samma grova, tunga kynne; 2) att underkäksbrottstycket kändes påfallande lätt och poröst, nästan som papier-mâché, och alls icke verkade fornåldrigt, utan snarare föreföll att vara mycket sentida; 3) att fynden gjordes under flere olika år, 1911, 1912 och 1913, samt "några år före 1911" (enl. Mr Dawson) i ett grustag, där allehanda skräp och sopor av nutida ursprung låg i högar på bottnen; 4) att jämte de mänskliga benresterna sammastädes hittades tänder och benbitar av åtskilliga olika tertiära och kvartära djur, en bit av en bäver underkäk, m. m. Upptäckarnas ärlighet är oomtvistad, men de ha tydligen varit alltför ivriga och icke tillräckligt kritiska.

Och på sid 74:

Hade fyndet blivit gjort icke i England, utan i Frankrike eller Spanien, skulle han [Woodward] sannolikt visa mindre helig nationell blindiver.

På Wikipedia-artikeln beskrivs även flera avslöjanden före 1955, t.ex. Weidenreichs korrekta artbestämning 1923. Att det tog "thirty years for the scientific community to concede that Weidenreich was correct" ser lite underligt ut i ljuset av Nordenstrengs kategoriska avfärdande; jag vet inte hur ensam han var. (Huruvida det spelade någon som helst roll att det var rasbiologi han ägnade sig åt tror jag inte. Däremot behöver han inte ha varit ett starkt namn i "the scientific community", oavsett av vilket skäl.)


Wikipedia (eng.): Piltdown Man

Cowboy-tugg

Vad har följande engelska glosor gemensamt:

• Lasso
• Canyon
• Stampede
• Rodeo
• Bonanza
• Mustang

Svar i vit text, markera för facit:
> De är lånord från spanskan. <

Ibland har form eller betydelse justerats, ibland båda, men faktum kvarstår.

Simpson och Delila

Gunilla Brodrej på Expressen påpekar ett roligt korrekturfel - för den opera som Anna Larsson är aktuell i heter givetvis "Simson och Delila".

Blogg här: P som i populärkultur

Tog en titt (fast bara på svenska), och visst har andra gjort samma fel:

- Redan 1989 gjorde jag Rosina i Barberaren från Sevilla (Rossini) men det riktiga genombrottet var som Delila i Simpson och Delila (Saint-Saëns), noterar Ulrika Tenstam.

- I rollen som Zarah Leander, Eskilstuna-Kuriren 20 september 2007

Bonus: Simpson and Delilah (s2ep2)

Den "kastade" medaljen

Av det allra första jag hörde om det, så fick jag intrycket av en barnslig reaktion hos en extremt dålig förlorare. När jag senare såg bilderna, förstod jag att jag fått åtminstone den detaljen fel: han slänger inte medaljen i vredesmod, utan lägger helt enkelt ner den. (Jag lämnar gärna det idrottsliga därhän eftersom jag inte kan ämnet.)

Ur faktoid-teoretisk synpunkt är detta riktigt intressant: Om det varit en händelse, som varken jag eller folk kring mig haft intresse av att studera närmare, så hade det förstnämnda intrycket givetvis blivit det bestående. Så lätt är det för en myt att uppstå.

Abrahamian, who came third in the 84kg Greco-Roman category, dumped his medal on the floor after receiving it and strode off in protest. He was furious at a controversial penalty call in his semi-final.
- BBC: Wrestler stripped of bronze medal

Ovanstående torde vara ett typiskt exempel på vad den genomsnittlige OS-bevakaren får reda på om Abrahamians medalj. Nog ligger den närmare mitt första intryck än det som sedermera rapporterats i svenska medier.

Lördagsfråga: Baron Münchhausen

Som Carl visste så är det Karl Friedrich Hieronymus, Freiherr von Münchhausen - titeln motsvarar och brukar översättas till baron, till och med på tyska: Der Lügenbaron. För det är ju för sina sagor han blivit känd.

Han var med om åtskilligt, och blev känd för sin talang att berätta om det. Men det var inte han som skrev ned och 1781 gav ut det hela i bokform - vi vet faktiskt inte vem det var, eftersom utgåvan var anonym, signerad "Herr M-h-s-n". (En samling från 1761, inte heller den av Münchhausen, verkar ha gått relativt obemärkt förbi.) Däremot vet vi att en viss Raspe 1785 gav ut en engelsk översättning i London, och året därpå översatte Bürger boken tillbaka till tyska. Eftersom samtliga dessa utgivare, liksom även senare, utökat och bättrat på (ibland efter kända äldre källor) så blev det snart en samling berättelser där bara en bråkdel kunde hänföras till baronen.


Här ett betydligt mer känt porträtt: Münchhausen enligt Doré. Valspråket på skölden är Mendace Veritas = "Sanningen i lögnen". Det torde vara ohistoriskt.


Wikipedia (sv.): Baron von Münchhausen
Wikipedia (eng.): Baron Münchhausen
Wikipedia (ty.): Karl Friedrich Hieronymus von Münchhausen

Sportgrodor

Skall bara ta ett exempel ur denna rika och roliga, men knappast särskilt källkontrollerade, genre:

"Hela bollen måste ligga stilla."
- Ralf Edström förklarar (i radio?) varför en frispark får göras om.

När gjordes detta uttalande?

Hittade även citatet tillskrivet annan person.

"Hela bollen måste ligga stilla innan frisparken får slås."
- Sven-Göran Eriksson

Lördagsfråga: Fin herre

Vem är denna berömda person?

Stieg och hans deckare

Stiegs populära deckare utspelar sig som regel i Stockholms-miljö. Faktum är att just miljöskildringarna, såväl deras geografi som tidsandan, anses vara en stor del av behållningen med böckerna.

...Ja, jag pratar naturligtvis om Stieg Trenter. Men det förstod ni ju. ;-)

En lustig detalj om Stieg Larsson är att han först stavades Stig. Sedan arbetade han som fotograf, och kom att få en kollega med samma namn. Sedan de blandats ihop otaliga gånger kom de överens om att en av dem skulle justera stavningen. Detta var alltså långt före några författar-planer; man kan fundera på vilken skillnad namnet "Stig Larsson" eventuellt skulle ha gjort.

En lustig detalj om Stieg Trenter är att han först hette Stig Johansson. Efter att först ha nyttjat S.T. som pseudonym antog han det som sitt faktiska namn.

Man kan fundera på om detta sammanträffande betyder något, och i så fall vad.


Wikipedia (sv.): Stieg Trenter; Stieg Larsson

Sammanträffanden (?)

Madonna: 16 augusti 1958
Michael Jackson: 29 augusti 1958

Ynka tretton dagars skillnad mellan just dessa två? Kan det... Kan det verkligen vara en slump? (Prince föddes förresten redan 7 juni - samma år.)

Ingmar Bergman: 14 juli 1918
Nelson Mandela: 18 juli 1918

Fantastiskt - inte visste jag att Bergman och Mandela var så lika. Vad mer kan man finna i denna genre? Ut och leta:

Carl Sagan: 9 november 1934
Charles Manson: 12 november 1934

Charlie Chaplin: 16 april 1889
Adolf Hitler: 20 april 1889

Mona Sahlin: 9 mars 1957
Osama bin Ladin: 10 mars 1957

Osv. Å andra sidan är det knappast något sammanträffande, att den 14 augusti sett sådana storheter födas, som Goscinny (1926), Gary Larson (1950) och faktoider.blogspot.com (2007).

Stating the Bleedin' Obvious

Vad kan en medelsnittsmänniska av idag förväntas känna till? Var går gränsen mellan det svåra och det lätta?

Att det är 1900-talet som är det tjugonde århundradet torde avgjort tillhöra den enklare delen. Sådant som inte behöver påpekas. Eller hur?

"20th century" blir "2000-talet", vilket är lite förvirrande i sammanhanget eftersom prinsessan Diana dog tre år före millennieskiftet.
Recension i SvD av ännu en Diana-biografi

Celluliter

Benämningen används 1) om en rätt allvarlig åkomma som kräver medicinsk behandling, 2) om ett mycket vanligt och rent kosmetiskt problem. Att det finns gott om kurer mot det senare är väl känt; om det finns några som fungerar är däremot högst osäkert.

Den senare betydelsen är inte särskilt gammal.

Like a swift migrating fish the word cellulite has suddenly crossed the Atlantic.
- Vogue, 15 april 1968

I hänvisningen från Wikipedia framgår inte vilken upplaga av tidningen, men antagande att det är den amerikanska, så stämmer det med följande belägg:

Nicole Ronsard says that "cellulite" is virtually a household word in Europe.
- New York Times, 15 maj 1973

Men för åtminstone Frankrikes del gavs följande förklaring i samma tidning:

The popular meaning of cellulite is excess weight caused by the body's retention of liquids. It is a comforting condition because it is not solely a result of overeating.
- New York Times, 29 december 1964

Det förefaller snarare som om det är Ronsards bok Cellulite från 1973 som faktiskt myntat, eller åtminstone populariserat, ett ord och ett begreppet, som ingen dittills funnit anledning att uppmärksamma. Ifall någon hittar en kur mot det som idag kallas celluliter från före 1960 så vore jag tacksam att få ta del av den.*


Wikipedia (eng.): 1) Cellulitis; 2) Cellulite

* Ännu en mening som jag inte i min vildaste fantasi hade kunnat drömma om att skriva för bara några år sedan. Outgrundliga äro faktoidernas vägar!

Lördagsfråga: Olympisk hälsning

Den så kallade olympiska hälsningen skiljer sig lite - fast inte mycket - från Hitler-hälsningen. Den har, förståeligt nog, kommit ur bruk.

Skillnaden har dokumenterat förvirrat folk vid åtminstone ett tillfälle: under Berlin-spelen 1936 höll många koll på vilka som gjorde Hitler-hälsning och vilka som inte gjorde det. Att avgöra skillnaden kunde alltså vara svårare än det låter.


Wikipedia (eng.): Hitler salute

Mörkvitt och blåbärsrisgrönt

I en artikel om rapporteringen av OS i Mexico City 1968 så slogs jag av det bokstavligt talat färgrika språket:

Plex: Australien i bild. 137 man uppgår den truppen till. Flickorna i läckra gula klänningar, herrarna i grönt och vitt. Gröna kavajer som australiensare ofta brukar ha i såna här sammanhang. Och vita hattar med grönt band. Såg mycket välvårdat ut...
- Sydsvenskan, Idrott och politik i frontalkrock, 7 augusti 2008

Mästaren på just detta område är naturligtvis Bengt Grive, från vilken detta inläggs rubricering kommer.

Men varför pratade man som man gjorde? Anledningen är hur enkel som helst - svaret i ljusvitt:
> De flesta hade svartvit TV på den tiden <

Lördagsfråga: Hälsning

De unga männen har armen lyft till en särskild hälsning. Vad kallas den?

Bonus x 3: När? Var? Vad?

Olympiskt

Just denna dag går det inte att komma förbi denna samlingssida:

faktoider.nu: Olympiskt

Den olympiska freden - fint exempel på en missuppfattning som frodas även bland de som borde veta bättre. För det var alltså inte så, att de gamla grekerna upphörde att kriga under spelen; vapenvilan gick ut på att spelen inte skulle störas av krigen.

Olympen/Olympia - en helt liten, men också helt onödig, missuppfattning. För gudarnas berg Olympen ligger inte i närheten av orten Olympia.

Olympisk enhet - är lite tveksam till denna, har med den eftersom Simon Hornblower tar upp den i sin fina artikel "Olympic Peace". Grekerna uppfattade alltså inte spelen som en särskild symbol för hellensk enhet; åtminstone inte mer än de pyhtiska, isthmiska eller nemeiska. Och så fick jag tillfälle att ta upp den gravt faktoida bilden av de gamla grekerna som idel fridsamma filosofer.

Bland alla uppgifter på sidan så är nog detta min favorit, att det fanns hela fyra grekiska spel som hölls vart fjärde år. Inte en faktoid, men en visste-du-att av rang.

De olympiska ringarna - vet inte hur många som tror att det är en antik symbol, men eftersom uppfattningen förekommer och är enkelt vederlagd så är det inte så mycket att snacka om.

Den olympiska elden - ditto.

Olympiad - att ordet inte avser spelen utan perioden på fyra år. Här börjar petimäter-halten att stiga. Men så har jag också lagt den sist.


Bonus på Youtube: Olympia (inledningen) - Leni Riefenstahl dokumenterar Berlin-spelen 1936. Filmhistoria i kubik.

För övrigt så tycker jag att kolossala arrangemang och totalitära diktaturer passar varandra, på något egendomligt och kanske inte helt hälsosamt sätt.

Tobaksbaggar

Visste ni att cigaretter kan drabbas av ohyra?

Brödbaggens larver var upphovet till forna tiders "mask" i skeppsskorporna. Skalbaggarna är goda flygare som gärna söker sig mot ljusa ytor som ex vis fönster. Tobaksbaggen kan t.o.m. angripa cigaretter - trots nikotinet - som en gång användes som bekämpningsmedel mot insekter.

- Anticimex: Bröd- och tobaksbaggar

Fast "en gång i tiden" vet jag inte, sådant används väl i högsta grad även idag? Såväl utblandat i vatten som sprejas på bladen, som i rökform; man sätter krukväxten i en påse, bolmar mot den, och packar raskt ihop.

Om det är sådan bekämpning som fått krypen att utveckla resistens vet jag inte. Nikotin är förresten betydligt giftigare än man brukar tänka sig, mer så än t.ex. kokain. Per viktenhet, alltså. (Stämmer det förresten att en cigarrett innehåller en dödlig dos nikotin, men att man räddas av det faktum att kroppen bara tar upp en bråkdel?)

När Judas dog

Vad skall man tro om följande?

När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. [...] Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig.
- Matteus 27:3-5

Med lönen för sin ogärning köpte han sig en bit jord. Men där föll han framstupa, och buken sprack så att alla inälvorna rann ut. Det blev känt för alla i Jerusalem, och sedan kallades platsen på deras språk för Akeldamak, det vill säga Blodsåkern.
- Apostlagärningarna 1:18-19

Problemet har, givetvis, uppmärksammats tidigare. Lösningar har, givetvis, lanserats. Den enda absolut säkra slutsatsen som kan dras är att bokstavstroget läsande av bibeln ej fungerar i längden. Av någon anledning har detta inte blivit så känt som man hade kunnat tro. Trots att fler exempel finns.


Wikipedia (eng.): Midrash

Fåglar och tuggummin

Detta händer ofta: någon påminner mig om ett påstående, en uppfattning el.dyl. som jag dels känner till, dels genast inser har avgjorda faktoida kvalitéer (eller rentav vet är felaktig), men som jag ändå inte dittills tänkt på som faktoid. Hur går det till? Finns här någon psykologi som kanske kan förklara faktoidens anatomi? Vet ej. Men det är lika irriterande varje gång.

Som nu, när Sven Eriksson och Yngve Selén i rask följd frågade: Är det sant att fåglar kan dö av att äta tuggummi?

Tja. Spekulera kan man ju alltid, men har det hänt? Har någon hittat en fågel där denna dödsorsak kunnat fastställas? Är det möjligtvis en form av förbud mot att spotta tuggummi överallt som fått en effektivare formulering? Eller bara en vanlig vardags-skröna?

Bortsett från klassikern småfåglar och ris så kommer jag att tänka på ett påstående Bengt af Klintberg nämnde en gång, att man inte skall låta klippa håret utomhus eftersom fåglar använder hårtussarna i sina bon, vilket i sin tur kan få småfåglarna att trassla in sig och kvävas, eller om de får problem i matsmältningen - något otäckt var det åtminstone. Nu är nog förklaringen kanske mer spännande än så: hår- och nagelklipp brändes rutinmässigt för att undvika att illvilliga personer idkade svartkonster med dem. Detta argument har fått ett betydligt modernare i det djurvänliga, fast de kanske är ungefär lika sanna, dvs. inte alls.


Detta inlägg ersätter f.ö. en lördagsfråga som kom på vift. ;-)

Lördagsfråga: The willy fish

OBS: Följande har viss äckel-faktor.

De så kallade candirú-fiskarna (Vandellia cirrhosa, ev. m.fl. - olika sagesmän pratar om lite olika fiskar) är parasiter. De letar reda på gälöppningar på fiskar, simmar in och sätter sig fast.

Nu sägs det, att de även letar reda på öppningar på människor, simmar in och sätter sig fast. Det sägs rentav, att karlar som står och pinkar i floden bör hålla ögonen öppna, emedan de energiska fiskarna kan simma uppför strålen och in i själva verket.

Se där, en uppgift som man inte glömmer bort i första taget. :-)

Men är det sant?

Berättelsens faktoida kvalitéer är så uppenbara, att man bör utgå ifrån att den är en skröna, eller på sin höjd en mycket kraftig förbättring av en verklig händelse. Icke desto mindre kunde kolumnen The Straight Dope rapportera om ett dokumenterat kirurgiskt ingrepp som utfördes i oktober 1997 i det "amasonska" samhället Itacoatiara (ej att förväxla med stadsdelen i storstaden Niterói). Fisken dog och började ruttna, något som försvårade artbestämningen när den omsider togs ut. (I följande text förekommer några medicinska termer. Om ni inte vet vad de betyder, så vill ni nog inte veta.)

With the passage blocked, the fish had made a lateral turn and bitten through the tissue into the corpus spongiosum, creating an opening into the scrotum. Perfusion [flushing] of the urethra with sterile distilled water prior to endoscopy induced further immediate and pronounced scrotal edema, making it evident that the opening had allowed the perfusate to enter the scrotum. Although the patient had remembered the fish as being small, after extraction it measured 134 mm (5 1/2 in) [long], with a head width of 11.5 mm (7/16 in)

- The Straight Dope: Can the candirú fish swim upstream into your urethra (revisited)?

Good enough for Jesus

"If English was good enough for Jesus Christ, it's good enough for me."

Denna skarpa iakttagelse har tillskrivits flera personer. Den som oftast nämns verkar vara en Miriam A. Ferguson, guvernör för Texas 1925-27 och 1933-35, därtill den första kvinnan på posten. Eftersom hon verkar ha varit bildad och intelligent - eller, åtminstone inte obildad och stendum - så förefaller det mindre troligt, åtminstone så länge man förutsätter att det sades på allvar.

Men jämför med nedanstående historia - sann eller inte. En präst berättar om en nyöversättning, och om dess medelst textkritik överlägsna kvalitéer jämfört med 1611 års klassiska översättning:

He illustrated the tenacity with which people cling to the old Bible by telling a story about an agent of a Bible society who was trying to collect money in a country church for a new translation of the Bible. The agent asked an old farmer in the congregation to contribute. "What's the matter with the good old King James version?" the farmer replied. "That was good enough for St. Paul, and it's good enough for me."
- New York Times, 23 maj 1881

Vid den tiden hette Mrs Ferguson Ms Wallace, och var sex år.

Inte för att det inte saknas dokumenterade nötter i branschen:

When the Bible was translated in 1611, God foresaw the wide, extended use of the English language; and therefore, in our Authorized Bible, gave the best translation that has ever been made, not only in the English language, but as many scholars say, ever made in any language
- Which Bible, page 316

Citat och hänvisning från sidan Is the K.J.V. Just Another Translation (där det finns mer i samma stil) på sajten The Baptist Pillar.

Lördagsfråga: Fisk

Vad är det här för en krabat? Var finns den faktoida (eller..?) kopplingen?

Ledtråd: Det är inte en piraya.

The Strip

Las Vegas berömda nöjesgata heter "egentligen" Las Vegas Boulevard. En dryg halvmil kallas för The Strip, ett klämmigt och känt namn som, med luddiga och varierande gränser, kommit att användas för ett rätt stort område.

Certain government agencies, such as the Nevada Gaming Commission, classify properties as "Las Vegas Strip" for reporting purposes, although these definitions can include properties which are 1 mile (1.6 km) or more away from Las Vegas Boulevard (such as the Hard Rock Hotel & Casino).

- Wikipedia (eng.): Las Vegas Strip

Om det faktiskt finns hotell som kör med vilseledande annonsering "utsikt över The Strip" o.dyl. har jag ingen aning.

Höger och vänster

Som en utveckling av inlägget om höger och vänster hand:

Det finns ett antal tillfällen då vi behöver välja sida, så att säga. Hur skall brud och brudgum stå bredvid varandra? Hälsa med vilken hand? Hålla sig på vilken sida på vägen? För att ta tre exempel, där vikten av att bestämma sig går från det rent ceremoniellt praktiska till det livsnödvändiga.

Det saknas inte förklaringar av varför man gör på ena eller andra sättet. I just dessa tre förekommer det faktum, att högerhänta personer håller svärdet med höger hand; därav skulle man kunna härleda 1) brudgummens försvar av sin nyblivna hustru (eller tillkommande, beroende på hur de går före och efter vigseln), 2) att visa att ens högra hand är obeväpnad, samt 3) att man skall mötas på den "fredliga" sidan.

Nu kan visserligen en eller flera av dessa förklaringar vara fullt korrekta. Men på det stora hela undrar jag om inte den enklaste förklaringen är denna: man har två alternativ, varav ett får väljas. Därefter är det fritt fram för förklaringar i efterhand (observera vitsen).

Bengt af Klintberg hade förresten ett roligt exempel: skrock som gick ut på att en katt (minns inte om färgen spelade någon roll) som korsade vägen var dåligt om den kom från det olycksbådande hållet vänster; eller, i en alternativ version, om den gick åt vänster. Bara att välja!

Krona och klave

Trodde stenhårt att det var gubben som var klave. Icke så, åtminstone historiskt:

Benämningen klave har uppkommit av att den på vissa äldre svenska mynt fanns halvrunda och starkt stiliserade sköldar avbildade, som till formen påminde om en kreatursklave. Krona var då den motsatta sidan av myntet på vilken regentens bild eller namnchiffer fanns. På grund av att frånsidan på svenska mynt har tre kronor eller en krona avbildat så är det en utbredd missuppfattning att den sidan är krona. Krona och klave återfinns inte på moderna mynt.

- Wikipedia (sv.): Mynt

Iron Maiden

Kan våga mig på den här, nu när alla gått hem. :-)

Järnjungfrun, the iron maiden, alltså tortyr- och avrättningsanordningen, verkar vara en myt - åtminstone som historisk företeelse. Det var 1793 som Johann Philipp Siebenkees beskrev die Eiserne Jungfrau, som 1515 togs i bruk i staden Nürnberg. Några tidigare belägg, såväl beskrivningar som själva artefakterna, verkar saknas helt.

En liknande, men ändå så olik, pryl som man vet använts under medeltiden, är "skam-mantlar". Sådana förfärdigades av trä eller metall, dock spiklösa, och bars androm till varnagel. (Dante beskriver en sorts kåpor, fina på utsidan men beslagna med bly, som används på just detta sätt någonstans i Inferno.)

[Tipstack till Freya Buchanan]



Wikipedia (eng.): Iron maiden (torture device)
Wikipedia (ty.): Eiserne Jungfrau

Lördagsfråga: Flatland

Flatland från 1884 beskriver landet Flatland, "platt-landet", som har två dimensioner. Uppåt och neråt, ovanför och under, är meningslösa begrepp, allting existerar i ett enda skikt. Det finns en hel del annat i boken, men den stora behållningen är resonemanget om hur verkligheten ter sig i två dimensioner, liksom hur de upplever en tredimensionell varelse på besök, i synnerhet när det hela extrapoleras; hur skulle en fyrdimensionell varelse se oss, och hur skulle vi se den?

Den första gången jag hörde talas om Flatland var i Carl Sagans TV-serie Kosmos som gick 1981 eller så. Förträfflig populärvetenskap.


Wikipedia (eng.): Flatland; Flatland (film)

Pojkar, flickor, matematik och faktoider

Hur många gånger behöver en myt vederläggas för att upphöra?

DN m.fl. rapporterar: Stor amerikansk studie av sju miljoner barn slår hål på långlivad myt

Men om tidigare avlivnings-försök är något att gå efter, så lär myten leva länge än. Ta till exempel faktoid-klassikern Pojkar är bättre än flickor i matte av Alfie Kohn (1990, Prisma 2002 på svenska) som avhandlar just den myten, liksom många andra mer eller mindre vanliga. Hur kommer det sig att korrekta påståenden som detta har såpass mycket svårare att nå ut, till såväl allmänhet som upplysta journalister, att det även efter decennier kan uppvisas som ny och häpnadsväckande kunskap?

Lördagsfråga: Ritning

Detta är inte en tidigare version av högkvarteret för Förenta Staternas försvarsdepartement. Men vad är det?

Mario Segale

Jomen - Mario Segale i Tukwila, Washington, var verkligen hyresvärd för Nintendo of America. Om han verkligen var förebild för deras figur framgår inte av det trötta svaret:

You are correct we/he has been asked about this connection a million times. All I can say is that, yes at one time, he was a Landlord of Nintendo. I don't really have anything to add beyond that.

- Mail från sekreteraren

Så några följdfrågor blev det inte. :-) Som t.ex. om han fått något pröjs. Fast den tror jag att jag redan fått besvarad, så att säga.


Läs mer i inlägget It's me, Mario.

Döds-svanar

Kan en svan döda en människa?

Tja. Nja. En liten, gammal och/eller sjuk människa, i så fall. (Och en rejäl svan.) Kanske genom att skrämmas. Men även om svanar är stora och starka djur, som kan vara nog så aggressiva, så verkar det högst osannolikt att de verkligen skulle kunna ha ihjäl en frisk, vuxen person.

Så resonerar åtminstone ornitologen Göran Andersson efter att ha fått frågan från Jorun Modén på e-health.se. Hon hade hört påståendet, blivit misstänksam, letat, och kontrollerat med expertisen. Just som det skall gå till.

Och om det vore möjligt, så skulle det väl också finnas något dokumenterat dödsfall förorsakat av en våldsam svan. Något sådant hade varken Jorun eller Göran hittat. Inte jag heller, för vad det är värt.


Jorun Modén: Kan man bli dödad av en svan?

Wikipedia: Svanesång beskriver en annan, mer känd svan-myt

Greta Garbo i Högsby

I Högsby utanför Kalmar ligger världens enda museum tillägnat Greta Garbo. Varför just Högsby? Den officiella förklaringen är att hennes mor, Anna Lovisa Karlsson, kom därifrån. Den faktiska är mer spännande, även om man av förklarliga skäl talar tyst om den:

Att även Greta skulle ha varit född i Högsby har aldrig kunnat bevisas - men visst har det gått envisa rykten. Ja, det var i många år en starkt rotad uppfattning att Greta föddes i Högsby i samband med ett besök som modern gjorde här 1905.
- Greta Garbo och hennes rötter, Helsingborgs Dagblad den 7 april 2003

Klipp från Oskarshamns Nyheter: Garbos födelseort ligger i törnrosesömn (sic)

Greta Gustafsson föddes dokumenterat den 18 september 1905 i Katarina församling, Söder i Stockholm. Ryktet är inte nytt, Garbo själv skall ha kommenterat någon gång att hon var den enda hon visste som var född på två platser.

http://www.garbosallskapet.hogsby.se/

Läst

Fick, till slut, syn på ett ex av boken på biblioteket. Detta har hittills varit angenämt svårt; den har åtminstone hittills varit flitigt utlånad (i Göteborg, än mer i Stockholm där det i skrivande stund är idel 0:or i "Inne"-kolumnen; status i övrigt känner jag inte till).

Även om mina egna korrektur-exemplar blivit nog så lästa, så är det något helt annat att hitta en bok som vilt främmande människor uppenbarligen nyttjat. Snusiga fingrar hade gjort rejäla hundöron på den olympiska freden och biodynamiskt - på något sätt känns sådana privata "kommentarer" (vad de nu innebär?) intressantare än några recensioner.

Lördagsfrågan: It's me, Mario

Nintendo hade ett spel Donkey Kong, där spelaren styrde en figur med det oinspirerade namnet Jumpman (vad det nu blir på japanska). När det skulle lanseras i USA ville Nintendo of America man ha ett lite roligare namn. Det sägs, att man just satt och funderade över detta, när hyresvärden dök upp och krävde dem på försenad hyra. Han hette Mario, Segali eller Segale - och därmed var saken avgjord.

Sägs det.

Det har åtminstone visat sig vara synnerligen svårt att hitta några detaljer om honom. Inte ens efternamnets stavning är glasklar, men stavningen Segali verkar åtminstone vara vanligare än Segale. Bilden ovan cirkulerar på det vida nätet, utan någon ursprungsbeteckning. (Ett pytte-spår jag hittar just nu, som mycket väl kan vara falskt, är en Mario Segale i Tukwila, Washington.)

Det finns en sajt som enbart utgör en efterlysning av Mario S.: http://mariosegale.com/

Greve Stauffenberg

Det är idag 64 år sedan Claus Philipp Maria Schenk, greve av Stauffenberg (vilket är vad Graf von Stauffenberg betyder) utförde det attentat mot Hitler som var närmast att lyckas. (Se Wikipedia-länken för sammanlagt nio failed assassins.)

Stauffenberg är, givetvis, en hjälte. Vad som däremot kommit att gravt vantolkas är hans motiv. Det finns en oändlig mängd möjliga anledningar till att vilja ha ihjäl Hitler, och alla är inte lika sympatiska. Jag har inte studerat frågan i detalj, men Stauffenberg var åtminstone 1939 alls ingen anti-fascist, eller demokrat, eller förespråkare av mänskliga rättigheter för alla jordens folk etc.

Befolkningen är en obegriplig pöbel, massor av judar och blandraser. Ett folk, som bara kan trivas under piskan. De tusentals fångarna gör god nytta inom vårt jordbruk.

Die Bevölkerung ist ein unglaublicher Pöbel, sehr viele Juden und sehr viel Mischvolk. Ein Volk, welches sich nur unter der Knute wohlfühlt. Die Tausenden von Gefangenen werden unserer Landwirtschaft recht gut tun.

- Stauffenberg skriver 1939 till sin fru från det nyss erövrade Polen (min översättning från tyska Wikipedia)

I juli 1944 var Hitler varken mer eller mindre ondskefull än tidigare, men däremot var Rikets militära situation värre än någonsin. Östfronten rullades upp i full fart åt fel håll, Italien hade invaderats och gett upp redan året innan, månaden innan hade landstigningen i Normandie skapat ännu en front i Europa, och i luftrummet hade de allierade i princip redan vunnit. Att vända krigslyckan var det inte längre tal om (vilket de högre militärerna visste), däremot att sluta fred, vilket var uteslutet med Hitler som Führer. De som saknade hans huvudlösa kämpaglöd, och föredrog fred framför undergång, var sådana som Stauffenberg.


Wikipedia (eng.): Failed assassins of Hitler; July 20 plot
Wikipedia (ty.): Claus Schenk Graf von Stauffenberg


En perifer detalj: Vad betyder namnet Wolfsschanze? (Hitlers stora bunker-anläggning i Polen där han sysselsatte sig med östfronten, och där attentatet ägde rum - dock tyvärr inte inne i någon bunker.) Det brukar översättas med "varglyan", men jag har bestämt för mig att jag sett att "varg-skansen" faktiskt är det korrekta.

Lördagsfråga: Vem är han

Vem är denne rastrerade herre? Hade gärna använt en bättre bild, om jag hittat någon. För om han gett namn åt en mycket välkänd figur, så är han själv desto mindre känd - om det nu gått till på det sätt som uppges...

Linnés termometer

Sedan pålitliga termometrar funnits upp, återstod problemet att fastställa skalan. En metod som man snart kom på var att definiera två temperaturer, som var desamma i såväl Heidelberg som i Jena, liksom Paris, Uppsala osv., och sedan dela in området emellan i X antal grader.

En sådan skala, som nyttjade hela tre fasta "punkter", konstruerades av den skicklige termometer-konstruktören Daniel Fahrenheit; den kom också att nyttjas flitigt på sina håll.

En annan, och mer logisk, tänktes ut av vår egen Anders Celsius. Han lät vattnets kokpunkt vara 0, och vattnets fryspunkt 100. Den som sedan kom att vända på skalan var ingen annan än Linné.

Sägs det åtminstone. Var kan man läsa om vad denne faktiskt gjorde?

Ett storverk om ord till salu

I dagens DN skriver Staffan Skott om en favorit-genre: etymologiska ordböcker. Bland annat nämner han Elof Hellquists klassiker, och att denna tydligen går på 1800 spänn antikvariskt nuförtiden.

Vad han inte skriver är att den finns utlagd i sin helhet på nätet:

http://runeberg.org/svetym/ 

Såväl OCR:ad text (som gör den sökbar) som de inscannade original-sidorna (för att dubbelkolla). En guldgruva, utan snack.

Inläggets rubrik kommer från Frans G. Bengtssons recension av Hellquist. Minns vagt att även han tog upp priset, vad det nu var, och att det visserligen var en slant, men inte mer än vad man får ge för en bättre middag för två.

Ullevi 1985

Sommaren 1985 uppträdde Bruce Springsteen i Göteborg, vilket blivit ihågkommet av två inte helt o-relaterade anledningar: dels att det var en musikalisk fullträff (vilket påminner om kommentars-tråden till inlägget Sinatra i Finspång), dels att Ullevi efteråt fick repareras.

Nu är frågan: hur stora var skadorna?

Jag har tagit del av påståendet, att arenan var minuter från att kollapsa. Kan det verkligen stämma? Eller är det (som jag tror tills motsatsen bevisats) en överdrift så kraftig att den inte ens ligger i närheten av verkligheten?

Maman med skinkmackan

För ett tag sedan skrev jag (här) den retoriska frågan, att det väl bara finns en kändis som associeras med en smörgås?

Så var dock inte fallet. Cass Elliot, Mama Cass i The Mamas & the Papas, dog enligt spridd uppgift när hon satte en bit av en skinkmacka i halsen. Det var åtminstone den första teori som lanserades:

Her physician said the singer probably choked on a sandwich.
- New York Times, 30 juli 1974

En noggrannare utredning gav dock ett annat resultat:

Dr. Keith Simpson, a British pathologist, and Gavin Thurston, a London coroner, issued a report yesterday that ruled out the theory that "Mama" Cass Elliot choked to death on a ham sandwich. Rather, they said, the 35-year-old singer, who was found dead in bed in London last week, succumbed to a heart attack brought on by being overweight.
- New York Times, 6 augusti 1974

Men den där veckan räckte tydligen mer än väl för att ett rykte skulle rota sig, som lever kvar här och var än idag. Tror heller inte att det är utslag av någon sorts ridderlighet, utan enbart det faktum att den där skinksmörgåsen är så lätt att komma ihåg.

[Tipstack till Erkki]

Svar på lördagsfrågan: Early bird

Som några av er visste (i synnerhet Hans, som verkligen var den som uppmärksammade undertecknad en gång i tiden) är det Clément Aders fantastiska farkost Éole (efter vindarnas furste Aiolos).

Om man är van vid att tänka på flyg som något som i princip började med bröderna Wright, så kan man bli överraskad av historiens facit. Det var inte bara glidare som Lilienthal, utan en hel skara med påhittiga och orädda herrar som försökte lätta. Att flera av dem faktiskt lyckades, om än inte fullt ut, innebär att den exakta beskrivningen på vad Orville & Wilbur faktiskt var först med 1903 blir betydligt mer komplicerad än enkla "första flygturen"; det var, med reservation för misstag, den första

• kontrollerade
• bemannade flygfärden i
• en farkost tyngre än luften
• över en nämnvärd sträcka, "sustained", alt. framdriven, "powered".

För att ta Ader, så skall han redan 1890 ha lyckats flyga 50 meter. Att det var på den blygsamma höjden 20 cm (eller 2/3 fot, för att prata flygspråk...) är ett mindre problem än att planet tydligen saknade styrmedel. Det var alltså inte en kontrollerad flygning man fick i vindarnas förfärande furste, som var ett ång-plan på drygt 300 kg (jämför mannen på bilden). Med en maxfart på 250 km/h (140 knop, tror jag) så är frågan om den utgjorde störst hot för piloten eller för omgivningen.


Wikipedia: Ader Éole, List of early flying machines

Ettor och nollor

Oavsett hur lite man vet om datorer, så har man åtminstone koll på en detalj: egentligen är allting bara ettor och nollor.

(Jag vet inte hur bokstavligt detta påstående tas. Egentligen är det ju inte ettor och nollor, utan strömpulser eller magnetiska lägen osv. Inte för att det gör någon skillnad ...)

Det intressantaste i faktoid-sammanhang är de vantolkningar som förekommer: eftersom datorer i grunden delar upp allt i 1 och 0, ja och nej, svart och vitt, så är de oförmögna att tänka i termer som "kanske", gråskalor, nyanser ... Vilket ju är helt osant. Fast det vet väl alla..?

Egentligen är datorer i grunden lika dåliga på siffror som bokstäver. Vad de egentligen hanterar, djupast sett, är abstrakta, meningslösa symboler; vad dessa representerar är upp till användaren att tolka. Symboler kan utgöras av enstaka bitar (som kan vara 1 eller 0), men kan lika gärna utgöras av godtyckliga grupperingar; med två bitar får man fyra möjligheter (00, 01, 10 och 11), med tre bitar åtta, och så vidare. Med åtta bitar har man tillräckligt många varianter (256) för att symbolerna skall kunna användas som bokstäver och siffror. En dator har, i princip, lika lätt för att hantera dessa 256-ställiga symboler på åtta bitar som de tvåställiga på en.

Lördagsfråga: Ving-grej

Vad har vi här?

Oäktingar

En god vän är ibland ute och berättar i skolor. Vid ett tillfälle nämnde han i förbigående att en viss historisk person var ett oäkta barn. Just när han skulle fortsätta prata, så märkte han en glasartad blick i publiken.

Han funderade ett kort ögonblick.

"Vet alla vad ett oäkta barn är?"

De flesta kände till (den förvisso underliga) beteckningen på barn till föräldrar som inte är gifta med varandra. Men några gjorde det inte; mer än en. Detta var för övrigt på en gymnasieskola.

Nu skall jag inte oja mig över dagens obildade, eller rentav obildbara, ungdomar. Eller dagens skola. Eller någon annan företeelse som på ett eller annat vis är betydligt mycket sämre än, säg, för några år sedan. Men om det är något som är konstant över åren, så är det den okända okunskapen. Vi är inte bara olika bra på olika saker, vi vet inte ens om att vi är okunniga om det som andra tar för självklart. Det räcker att förflytta sig en aning i tiden, geografin, eller något annat sammanhang för att inse detta.

Hallands floder

… Eller åar, som floder heter när de ligger i Sverige. [Uppdaterat: Eller..? Se bloggposten När försvann Sveriges floder!]

Hur kommer sig detta, att just Hallands floder blivit obligatorisk kunskap? Beror det på något annat än den käcka ramsa som gör dem så lätta att komma ihåg?

Vi ska äta, ni ska laga = Viskan, Ätran, Nissan, Lagan.

(Sen är det intressant om man i Skåne som regel räknar dem i omvänd ordning, med början på Lagan. Någon som känner igen detta? Hur man gör i Halland vet jag inte.)

Jag kan inte komma på någon jämförbar kategori av företeelser i någon annan godtyckligt vald avdelning som elever någonsin förväntats lära sig. En gång i tiden skulle man kunna rabbla Jakobs söner (RubenSimonLeviJuda och så vidare), det är väl något ditåt.

Dessa summa sexton namn får härmed representera all meningslös information som generationer elever fått lära sig för lärandets skull.

 

Konfusioner

Lite tämligen värdelöst vetande: idag känner inte så många till försäkringsbolaget Trygg och försäkringsbolaget Hansa, grundade 1899 och (osäker) 1828. Deras historier är kantade av sammanslagningar, den här aktuella ägde rum 1971. Därmed var det rätt egendomliga namn ett faktum, som det icke desto mindre nog inte är så många som funderat över vad det betyder.

En till: Skandinaviska banken och Enskilda banken. Den förra hade sin början i Göteborg 1863, den senare grundades som Stockholms Enskilda Bank 1856; det var alltså två "lokala" banker som slogs ihop 1972.

Visby-wise

Vem hittar i Visby enligt Google Maps?

Verklighetens Strandvägen heter hos GM Ripgränd, Strandgatan får det inspirerade namnet Frans Degermans väg (efter en lokal grosshandlare och återförsäljare för Munktells jordbruksmaskiner), och Kung Magnus väg (ej med ovan) heter Enekvists stig.

De som "googlat" Visby har över huvud taget en förkärlek för stigar, gränder och parker. En gata benämnd Sockerparken vindlar sig fram genom centrum, en annan gata heter Kyrkparken och ännu en Israel Kolmodins park (efter han som skrev Den blomstertid). Min favorit är ändå gången genom Almedalen, som upphöjts till Storgatan.


Helt frikopplad är dock inte Visby according to Google. Ett klick på visningsläge "Terräng", och man är tillbaka i verkligheten.

Frågan är om man roat sig med fler samhällen? Ut och leta!


(Tack till Nina för ett uppiggande tips.)

Svar på lördagsfrågan: Hindenburg vid Tannenberg

Japp, visst var det Hindenburg och Tannenberg som efterfrågades (eller Stebark som orten heter idag då den ligger i Polen).

Det ena slaget vid T. inträffade 1410, då besegrades Tyska orden med eftertryck av Polen och Litauen (ungefär). Det andra inträffade 1914, då Tyskland med eftertryck besegrade den ryska andra armén. Framgång för Tyskland och för Hindenburg själv, som blev nationalhjälte; utan Tannenberg hade han nog inte blivit Reichspresident. Och inte kommit att sitta bredvid Hitler (spana in kanslerns menande blick).

Vari ligger faktoiden? - Slaget 1914 ägde i själva verket rum en god bit från samhället (som inte är särskilt stort), och över sådana ytor att namnvalet inte verkar logiskt. Men poängen var inte geografi utan historia: nu skulle man ge igen för debaclet 1410.


Bob: hurdå halvmysko?

Håkan: det så kallade maktövertagandet är föremål för myter men det är en annan sak. För att inte tala om dolkstötslegenden.

Kurt: att zeppelinaren Hindenburg (den med hakkorsen) brann opp hade avgjort att göra med att vätgas användes. Anledningen var att helium inte fanns i Tyskland och inte kunde köpas in p.g.a. handelsembargon. Vidare var det långtifrån enbart den händelsen som innebar slutet för luftskeppen. Fast detta är en annan historia.

Risk, chans och sannolikhet

Lite språkvård - inte mot fult språk, utan mot språk där den som försöker meddela något sätter krokben för informationen.

En risk är sannolikheten för något dåligt.
En chans är sannolikheten för något bra.
En sannolikhet är neutral.

Självklart? - Kanske det. Min egen känsla för vad som är självklart och inte har undgått den grövsta psykiska misshandel under de senaste åren. Men även det som är självklart kan ju glömmas bort. (Det allra bästa vore om någon klipsk kommentator påpekar något fel i det ovanstående. Min egen känsla för förvåning börjar också bli rätt utsliten, när jag tänker efter.)

Lördagsfråga: Namn & ort

Med fyra bilder får det bli en dubbel-fråga; en person och en ort efterfrågas, samt givetvis vad de har med varandra att göra. Bonus: var finns faktoiden?

Boktryckarkonster

I Sydsvenskan recenseras T. H. Barrets The Woman who Discovered Printing. Den skall främst handla om Wu Zetian (625-705), som upptäckte eller snarare uppfann (vet inte om det finns någon särskild poäng med det udda ordvalet) konsten att trycka med lösa typer, något som vi ju vanligtvis förknippar med Gutenberg.

Man brukar ange det faktum att Kina saknade ett fonetiskt alfabet och istället hade – och har – en bildskrift som skäl till att trycktekniken inte kom att utnyttjas i någon större omfattning. Barrett ger en långt mer komplicerad och subtil bild som handlar om synen på texten som ett heligt föremål, om kampen mellan taoismen och buddhismen och om hur trycktekniken blir en del av den.
- Ur recensionen av Eva Nylander, Sydsvenskan

Det där låter ju högeligen intressant. I synnerhet som jag undrar om det verkligen kan vara hela sanningen. Det viktigaste som Gutenberg uppfann var inte konsten att trycka med lösa typer, utan snarare konsten att snabbt och enkelt framställa meningsfulla mängder med typer. Hur löste man den biten i Kina?

Vet inte om just detta dokument nämns, men den äldsta daterade tryckta texten är den så kallade diamant-sutran. Till den användes kinesiska tecken utskurna i träblock. Skulle den tekniken ha fått en lika revolutionerande betydelse som Gutenbergs, givet att de mer komplicerade och subtila problemen hade lösts?

Wikipedia (eng.): Diamond Sutra

Den fastsvetsade spårvagnen

En så kallad faktoid berättar att studenter från Chalmers tekniska högskola i Göteborg en gång på 1970-talet skulle ha svetsat fast en spårvagn i Brunnsparken under rusningstid ...
- Wikipedia (sv.): Fastsvetsad spårvagn

Berättelsen finns i ett antal versioner, och det verkar inte otroligt att samtliga orter som har eller har haft spårvagnar är representerade. Det lär även finnas en Stockholms-variant med tunnelbana...

Nu har jag inte grävt särskilt mycket, men här är ett exempel från Nya Zeeland med ett ånglok. Själva mytens ålder framgår inte.

On the 25th March 1969, the then president of Transport Museum, Sir John, congratulated Malcolm when the K900 was placed near the steel works main entrance for public display. The family myth is that Malcolm, to ensure that the K900 could not be moved back into the mill for scrap steel, had the wheels welded to the rails.
- K900 post retirement

De långhalsade

Sådana här bilder har ni sett:

I Burma/Thailand (de flydde från det förstnämnda till det sistnämnda på 90-talet) lever Kayan-folket, vars kvinnor förlänger sina halsar med mässingsringar.

...Eller inte alls, förresten. Jag vet inte om en sådan procedur är medicinskt möjlig, men det som faktiskt sker är något annat: ringarna pressar ner och viker ihop axlar m.m., så att det ser ut som om halsen är längre. Inte för att det låter angenämare.

• Kayan women might appear to have long necks but this is an optical illusion. As the coils are added they push the collar bone and ribs down, creating the appearance of a longer neck

• Actually stretching the neck would result in paralysis and death

• Removing the coils does not cause a woman’s neck to collapse, although the muscles weaken

• There are different theories as to how the custom originated. One suggests men put the rings on their women to deter slave traders. [Några fler nämns inte i just denna källa]
  

Times online: Kayan 'Giraffe Women' trapped in Thailand by tourist trade
Wikipedia (eng.): Kayan (Burma)

Luthers 95 teser

Spikade Martin Luther verkligen upp de 95 teserna på kyrkdörren i Wittemberg?

Helt kort: Ingen har facit. Men det skulle mycket väl kunna vara sant.

Det tidigaste belägget kommer från hans vän och medarbetare Melanchthon år 1546, eller 29 år efter att händelsen skulle ha inträffat. Att Luther 1517 verkligen hade teserna färdiga och skickade dem till flera personer vet vi. Vi vet också att anslags uppspikande på kyrkdörrar hörde till vardagen; en del föreställer sig tydligen uppspikandet som en rebellisk handling, "in your face!" - men så är alltså inte fallet. Teserna var förresten rebelliska i sig så det räckte.