2008-08-28

Blatte

Detta är ett förträffligt exempel på att ord inte behöver vara uråldriga eller ens gamla för att expertisen skall stå handfallen. Det viktiga är hur de dokumenterats, och de som sagts mycket oftare än de skrivits ned står i strykklass. Därför kan ett modernt vardagsord vara svårare än lärda glosor med tusentals år på nacken.

Några försök till förklaringar:
  • Blattodea är ordningen kackerlackor. På åtminstone italienska används just blatte om ohyran.
  • I USA skall det finnas en sammansättning black + latino = blatino, som vi skulle fått en försvenskning av.
  • Uppåt Norrland lär "blatte(r)" betyda diarré.
Jag har rätt svårt för samtliga förklaringar. Inte för att jag kan komma med något bättre - mer än fria fantasier då. Frågan är om någon av förklaringarna ovan är mycket mer. Men så blir det lätt, när man inte har så mycket belägg att gå efter.

3 kommentarer:

Svensson sa...

Tycker själv att "blatino" verkar plausibelt som ursprung för "blatte".

Hexmaster sa...

Tja, jo, varför inte. Men etymologier är ofta ogissningsbara; högst trovärdiga härledningar visar sig inte stämma, eftersom sanningen är en högst långsökt historia som ingen kunnat gissa. Ibland - men ibland är den uppenbara härledningen sann.

Så utan belägg så kommer man just ingenstans.

Anonym sa...

Blatinoteorien verkar rätt så underlig teori, Det uttrycket är väldigt smalt i amerikansk slang och det känns inte heller som om någon känner till det i Sverige.

I gamla dialekter i skåne är "blatta" skit. t.ex "koblatta", jfr "koblaffa". Men det betyder ingenting egentligen.

Man har iaf rätt ut etymologin av ordet "dago" eller "dego" som brukade förritiden (inte minst i den engelspråkiga världen) vara ett skällsord för människor av latinsk herrkomst. Det kommer från det vanliga spanska namnet "Diego" som blev ett generellt smeknamn på portugisiska/spanska sjömän till ett skällsord mot latinamerikaner, iberier och italienare.