Fem-sekunders-regeln

Om man tappar mat på golvet så är det OK att äta, om man plockar upp det inom fem sekunder.

Känns det igen?

Naturligtvis är en gräns på fem sekunder bättre än en på fem minuter, men icke desto mindre så tar det ingen tid alls för mikroorganismer på golvet att sätta sig på matbiten, nappen eller vad det nu är.

Om någon känner till, att en annan uppfattning har någon särskild utbredning i Sverige, så vore det intressant att få reda på.

Den är tydligen tillräckligt vanlig i USA för att Snopes.com skall ta sig an den. Clarkes experiment skulle utan vidare kvalificera sig till Reto Schneiders utomordentliga De galna experimentens bok:

She performed her tests by dropping Gummi Bears and fudge-striped cookies onto ceramic tiles, some of which had been treated with E. coli, a form of bacteria commonly found in human feces and raw meat and very much a part of our ordinary environment.

http://www.snopes.com/food/tainted/dropped.asp

Valloner

Har du valloner i släkten?

Om svaret är "ja" så kommer en följdfråga: Är du säker?

Fick tipset från signaturen Djinghis Khan på forumet Skalman:

Antalet valloner som invandrade och stannade i Sverige var knappt 2000 individer, de koncentrerades i vissa regioner - framförallt i järnbruken i Uppland, Bergslagen och Värmland. Således spred de sig inte över landet, och dessutom gifte sig valloner oftast med andra valloner, varpå spridningen hämmades ytterligare.

Och nu blir det riktigt intressant:

Min erfarenhet är att det faktiskt inte alls är särskilt vanligt att släktforskare verkligen träffar på några vallonska anor - låt vara att praktiskt taget alla har hört berättelser om att de skulle ha sådana. Och det beror ju i sin tur på den ursprungliga vallonmyten, myten om det "vallonska utseendet", som egentligen bara är rasbiologiskt nonsens från slutet av 1800-talet men som anmärkningsvärt nog lever kvar och frodas bland dagens svenskar.

[...]

När rasbiologin spreds till det breda folklagret - åtminstone bland medelklassen - kring förra sekelskiftet fick man veta att svenskar = ljusa och långa, valloner = mörka och korta. Så om man hade en mörk person i släkten, innebar det att han/hon hade vallonskt påbrå. Och eftersom de flesta svenska familjer hade/har åtminstone någon mörkhårig eller kort släkting, blev plötsligt alla vallonättlingar. Eftersom vallonerna var kända som duktiga smeder, var det också acceptabelt och t.o.m. riktigt fint att ha dessa bland sina förfäder, till skillnad från tattare, slaver, samer och andra "smutsiga folk" som annars kunde tänkas vara upphovet till det "osvenska utseendet" hos ngn familjemedlem.

http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?p=380678
Skrev till Sällskapet Vallonättlingar, fick ett intresserat men inte särskilt uttömmande svar:

Jag är inte någon expert på just denna fråga, men det där med att valloner alltid skulle vara "mörka i synen" har nog ganska dålig grund. Det var nog rätt blandat på den punkten. Desutom har ju ingiften i Sverige under många generationer blandat upp det hela rätt präktigt!
Hur det förhåller sig med "tattare" har jag ingen kunskap om, men att det förekommit mycket "rasbiologiskt trams" genom tiderna är ju uppenbart.
På http://genealogi.aland.net/discus/ finns en sektion om etniska grupper där det förekommit en hel del sånt här, men den är avstängd numera. Vissa sådana här frågor har förekommit på forumet på vår hemsida också, men rätt begränsat.
Anders Herou
ordf SVÄ

Om det finns fler som stött på vallonska nitar i sitt släktforskande - dvs. rykten om påbrån som inte går att bekräfta - så får ni gärna höra av er.

Mot en bok: Omslag

Idag är det frotterande på Bokmässan som gäller. Jag kombinerar nytta med nöje och ägnar mässan åt faktoider.



I gengäld får ni här se hur boken för närvarande är tänkt att se ut. Facit i mars 2008.

Gubbstut

Faktiskt inte "gubbstrutt", utan "gubbstut". Samma ord som stut = ung oxe. (Som däremot inte har med stuteri att göra, det ordet kommer från en tysk form av ordet sto.)

SAOB:s äldsta belägg av orden är praktiskt taget jämngamla, 1862 resp. 1865. Men stuten verkar ändå ha varit vanligast; t.ex. är det den formen som Strindberg använder i pjäsen Midsommar (1900). Vidare så är ett ensamt "strutt" betydligt yngre (1948), så gubbstrutten har inte bildats genom gubb + strutt utan genom gubb + strutta, att gå med stela och knyckiga steg. Det ordet är direkt urgammalt, och går ytterst tillbaka till den protoindoeuropeiska roten *ster- = stel, fast.

Nu har jag inte hittat någon "auktoriserad" etymologi av det hela, men gissar att "gubbstut" (efter oxen) är originalet. På något sätt - felhörning, undermedveten eller medveten association eller variation - har detta kommit att förknippas med "strutta", varvid det nya ordet "gubbstrutt" har bildats.

Såpor

Ordet "såpor" är en kortform av "såpopera", som är en försvenskning av engelska soap opera - även den korrektare översättningen "tvålopera" förekommer.*

Begreppet har inget med innehållet att göra, utan kommer från det enkla faktum att när genren skapades för amerikansk radio på 30-talet så sponsrades programmen av tillverkare av rengöringsmedel, som Unilever och Colgate-Palmolive-Peet (som det hette fram till 1953). Innehåll och sändningstid utformades också med hemmafruar som uttalad målgrupp.


* Liten språklig utvikning: Såpa och soap är samma ord. Det som heter såpa på svenska heter soft soap på engelska, fast det begreppet inbegriper även flytande tvål.

Blind av hembränt

Den farliga kemikalien heter metanol, träsprit. Sådan kan ej framställas genom hembränning (om man inte har ett väldigt ovanligt hem), vare sig med flit eller av misstag.

Metanol framställs på industriell väg, och används som bränsle och lösningsmedel, "industrisprit". Om man köper en sån där dunk ni vet, och det finns metanol i den, så beror det på att någon mycket samvetslös och/eller okunnig och/eller klantig person haft i den.

Vid jäsning bildas etanol, dvs. vanlig alkohol, samt s.k. finkeloljor. Sistnämnda smakar illa och är giftiga även i små mängder. Illa renat hembränt smakar illa, men man blir inte blind av det (OK, det bildas små mängder metanol vid jäsning, kemiskt mätbara men biologiskt helt obetydliga. Så var det sagt.)

Läsarbrev: Socker i tanken

Faktoid: Socker i tanken

Jag kan inte förstå hur man kan anse den ev. myten motbevisad av att någon öser socker i förgasaren på en bil. Totalt ovetenskapligt utfört av bilvärldens motsvarighet till tv-kockarna.

Okej, det var ord och inga visor - man kan väl sammanfatta det så här, att bevisbördan ligger på den som vill visa att socker verkligen sabbar motorn? Om det är sant så går det ju att demonstrera, medan det omvända inte gäller. (Vilket är en inte ovanlig frågeställning när saker skall bevisas eller motbevisas.)

Som jag skriver på sidan har jag fått indikationer på att det kan vara tvåtaktare som avses. Liksom din punkt "Dagens bensin är inte likadan som för tex 30 år sen" så är poängen i så fall att det har varit sant, men inte längre är det, då det inte sitter tvåtaktare i särskilt många bilar nuförtiden. Det är ju två aningen olika saker; om det har varit sant men inte är det, då är det likafullt en myt, eller snarare halvsanning (det är bl.a. därför jag gillar begreppet "faktoid", det rymmer inte bara rena osanningar).

Säger den ev myten att motorn skulle skadas, eller skulle den bara stanna tills den blivit rengjord?

Det jag vill minnas att jag hört är att den är förstörd, punkt. En googling ger ett antal exempel (många från vänster, om man säger så - anarkistiska sidor o.dyl.) där just ordet "förstör" finns med.

(Ett påstående är naturligtvis inte falskt bara för att det finns i olika varianter, men det är lättare att variera falska påståenden än korrekta. Jämför dikten som falskeligen tillskrivs Fröding, Skit - om han verkligen skrivit den så hade man ju haft ett rättesnöre i diktboken, eftersom det inte finns något sådant så är det lättare för olika varianter att uppstå och leva vidare.)

Men som sagt, om påståendet är sant så går det ju att bevisa... Egentligen borde man besöka någon skrotfirma, och provköra några olika modeller, med eller utan socker. Om det finns någon kombination av motor, bränsle, sötning etc. som förstör motorn, då går det att visa - om det inte finns så kan man hålla på hur länge som helst. (Jämför resonemanget om bevisbörda ovan.)

Kan ju även passa på att nämna, att jag visserligen litar på Bosse eftersom han kan sånt här långt bättre än jag någonsin kommer att göra, men det behöver ju inte på något sätt betyda att han har rätt i just den här frågan. Osanna påståenden försvarar jag inte! Relevant kritik är alltid bra, aldrig fel. Jag är verkligen mycket tacksam för allt sådant.

21 gram

När man dör blir kroppen 21 gram lättare.

Har ni hört den förr?

Denna uppfattning härrör från ett (1) endaste experiment, utfört för hundra år sedan av en Dr Duncan MacDougall, som på detta sätt ville påvisa själens existens. En (1!) av patienterna i undersökningen blev just såpass mycket lättare i dödsögonblicket. Andra patienter gav andra värden, uppåt eller neråt, eller oklara siffror. Detta vore alltså en mycket enkel myt att avliva, om den nu har någon nämnvärd spridning. Har den det?

En intressant uppföljning gjordes av samme MacDougall: han avlivade hundar och mätte deras vikter i dödsögonblicket. Dessa förändrades tydligen inte ett dugg, vilket bevisade att hundar saknar själ. Sug på den.

Jag hittade beskrivningen av MacDougalls experiment i Reto Schneiders De galna experimentens bok (Fahrenheit 2006). Den boken rekommenderas, inte bara för att långtifrån alla experiment är så galna (verrückten i original) som man kan få för sig.

Mot en bok: Del 2

Julen 2006 kom jag i kontakt med två underbara böcker: De galna experimentens bok av Reto U. Schneider (som jag gav bort) och En kortfattad historik över nästan allting av Bill Bryson (som jag fick). Båda var i min stil, så att säga, och båda kom från samma förlag: Fahrenheit, en (sedermera nedlagd) "underetikett" till förlaget Forum.

Dit skickade jag några utvalda faktoider. Två veckor senare kom ett svar från en förläggare. Efter att ha bett om ursäkt för att ha "dröjt med ett svar" (inget annat förlag hade tagit mindre än sex veckor på sig) så skrev han att han nu satt sig in i det hela, och tyckte att "en bok om detta vore en riktigt kul idé".

Det är takter, det!

Efter ytterligare lite sträckbänk, i form av väntan på ett positivt besked från den så kallade utgivningsgruppen, så blev det hela helt klart i februari. Kontrakt skrevs, en redaktör utsågs att granska texten i detalj, och så fick jag ta en mängd svåra beslut beträffande vilken delmängd av alla hundratals faktoider som skulle komma med i boken. Detta hände sig våren 2007.


Att bli fortsättad ...

Kubb

Det hävdas ofta att kubb är ett gotländskt spel som har anor från vikingatiden, eller något ditåt. "Ett medeltida spel från Gotland" står det på en förpackning, "Ett medeltida sällskaps spel (sic) från Gotland" på en annan, osv. Självaste Medeltidsmuseet i Stockholm hade våren 2000 en utställning "Spel och dobbel under medeltiden", där kubb visades upp som ett tidstypiskt exempel.

Efter att ha letat efter fakta i ämnet så kan jag återge ett typiskt exempel, från Wikipedia:

Detta tycks dock vara en ren marknadsföringsploj, och några substantiella bevis på spelets existens före 1990 verkar svåra att få.

Hjälpsamma läsare har dock berättat om kubbspelande på såväl 80-talet som 70-talet, uppgifter som jag inte har anledning att betvivla. Om det saknas skrivna beskrivningar från den tiden så är det kanske för mycket att hoppas på dokumentation från t.ex. 1600-talet... Å andra sidan har jag hittat en kortkort beskrivning av det s.k. knektspelet, vars likheter med kubb är uppenbara. Detta spel skall enligt uppgift vara känt från flera platser i norra Europa. (Många källor nämner kägelspel, som ju är någonting annat - besläktat kanske, men inte mer.)


(Sedan faktoider.nu började har jag haft en sida för tveksamheter som ovanstående. Denna kommer nu att fasas ut när jag lägger dem på bloggen istället, i förhoppningen att få ännu mer respons och belägg än hittills.)

Akropolis

Denna berömda byggnad är inte Akropolis.



Det är templet Parthenon, uppfört åt stadens gudinna Athena på 400-talet. Det finansierades åtminstone delvis med förskingring - en lång historia - vilket var en av anledningarna till det s.k. peloponnesiska kriget. Detta förlorade Athen, vilket innebar slutet på dess guldålder. Så templet betraktas lämpligtvis med blandade känslor.



Akropolis är inte en byggnad utan ett berg. Parthenon är det största och ståtligaste byggnadsverket, men som synes långt ifrån det enda. Namnet betyder "den höga staden", där "hög" även kan tolkas "helig", och höjden har haft såväl religiös som försvarsmässig betydelse. Det finns fler grekiska städer med "akropolis", för att inte tala om de otaliga städer runtom i världen som växt upp kring fästningar på höjder.

GAIS

Förkortningen står för Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap.

Har väldigt bestämt för mig att jag hört "Göteborgs Allmänna Idrottssällskap" någonstans, men det är bara att glömma. Hittar det inte på nätet heller, så jag har ingen aning om hur vanlig denna missuppfattning är - är det kanske bara jag som fått det om bakfoten?

Sen har (naturligtvis) en rad alternativa betydelser lagts fram, med (naturligtvis!) högst varierande grader av rolighet, elakhet resp. träffsäkerhet. "Görmånga Anhängare I Skinnväst" för att ta en av de tryckbara. ;-)

A message in English

Just had to say hello to my international readers, since some of you, according to the logs, seem to have found your way to this blog.

On faktoider.nu, there are right now 14 articles in English. These do, however, draw roughly as many viewers as the +300 in Swedish. Had I been interested in nothing but hits, I'd stick to English. (As well as Hitler, booze, and possibly sex, just to name three major crowd-pleasers.)

The main reason I keep the number of bi-lingual factoids limited is not the actual translations, but the fact that I then have yet another version of the same text to keep updated. That might not sound like much, but as it is, I publish articles (in Swedish) on the site and in a magazine, and I've recently had to turn about a hundred of them into a manuscript to be published. Depending on how things turn out, I might one day be able to spend far more time on sharing my discoveries with far more people.

The latest update on faktoider.nu, dear international listeners, is for you: Mata Hari in English.

grdman

Militärer gillar förkortningar. Luftvärn blir lv, kulspruta blir ksp, spårljusbrandsprängprojektil blir slbrsprj osv. (För att bara nämna några officiella, och tryckbara.)

Och så är det denna: grodman blir ... grdman.

Denna uppgift nämns då och då som den roligaste förkortningen, eller konstigaste, eller knäppaste, eller alltihop; av skäl som är uppenbara för alla utom förkortnings-galna militärer, kantänka.

Men är det sant?

Rundfrågningar bland folk som borde veta besked har (ännu) inte gett något napp. Kanske förkortningen fanns i listorna för några år sedan? Men inte heller rundfrågningar bland sådana har gett något napp, än.

Om det någonsin varit en officiell förkortning så finns det garanterat dokumenterat; i avsaknad av sådan dokumentation så kan man bara dra slutsatsen att grodisen är en anka.

Uppdaterat:
Utöver Lars kommentar nedan så fick jag även ett tips från trägne tipsaren Hans att ta en titt i Stabsreglemente för Försvarsmakten Del 2, Förhandsutgåva - eller förkortat, StabsR 2 Fu (1998 års utgåva). I bilaga 1, "Förkortningar", i denna härliga skrift finns en mängd förkortningar listade, som att helikopterlandningsplats blir hkpldnpl, eller pansarvärnspjästerrängbil blir pvpjtgb. Efter "grdman" letar man dock förgäves.



Måste ytterligare förkortningar utöver dem som är fastställda göras, förkortas på det sätt som är vedertaget i allmänt språkbruk. Sådana förkortningar finns främst i Svenska Akademiens ordlista.

Därmed anser jag "grdman" vara så motbevisad som önskas kan.

Bonus: MUCK står inte för "militär utryckning i civila kläder" (även om det givetvis kan tolkas så, men det är en helt annan sak). Det är ett gammalt slangord för att gå fri, komma ur fängelset. Liksom många andra begrepp i "förbrytarspråk" (som det verkligen kallas i bara lite äldre böcker) kommer det från romani, där mukk betyder fri. I det anrika indiska språket prakrit heter det mukka, så vi har med en urgammal indoeuropeisk rot att göra.

Uppdaterat igen!
- Grdisen har omsider kvalat in på faktoider.nu.
Läs på www.faktoider.nu/grdman.html

Vita statyer

Antikens statyer framställs uteslutande i vitt skick. Men när det begav sig var de ofta - som regel? - målade.

På Glyptoteket i Köpenhamn har man ett stenhuvud föreställande kejsar Caligula. Efter att ha undersökt spår av pigment, lät man göra en noggrann kopia, som målades i de färger man funnit.

The ancients: now available in colour på sajten The Roman Hideout
National Museums Liverpool beskriver tekniken i korthet, inklusive ett litet bildspel

Det mest ironiska ligger i det faktum, att inte så få sentida betraktare utgått ifrån att vita, omålade statyer också var romarnas och grekernas ideal.

The colors seem most disconcerting to art experts. The preference for unpainted statues goes back to the 18th century, when neoclassical standards were set by scholars like Johann Winckelmann, who decreed white the color of ideal beauty.
But even Winckelmann was aware that the ancients painted their statues: Among the secondary pieces in the Vatican exhibit are polychrome reliefs from ancient Rome, found in Winckelmann's personal collection.
Several ancient sources make reference to the colors of sculpted art, and it has long been known that the works passed through both sculpture and painting studios.

Catholic News Service: Vatican exhibit shows art of ancient world not all black and white

Mot en bok: Del 1

Våren 2003 började jag ägna mig åt faktoider. Den första samlingen lades ut på nätet i augusti samma år. Den fick en hyfsat god start, till stor del tack vare en länk i Flashbacks populära nyhetsbrev. Sedan dess har länkar spridits, mest via forum och mail såklart, och även några tidningsartiklar.

Jag minns inte när jag först fick en förfrågan om materialet inte skulle kunna publiceras i bokform. Jag minns dock att frågan tyvärr inte kom från någon redaktör, utan från en vanlig läsare. Från sådana har förslaget kommit åtskilliga gånger sedan dess.

Idén var tilltalande på flera sätt - ära & guld, t.ex., för alla vet väl att författares inkomster står i direkt proportion till summan av kvadraterna på deras slit resp. berömmelse? (Om inte, fråga din närmaste författare.) För oavsett hur kända hemsidor kan bli, så är svårigheterna med att dra in nämnvärda, eller ens märkbara, pengasummor den vägen minst lika välkända. (Jag har inte ens försökt, inte bara för att slippa fula ner sidorna med irrelevant och störig reklam.)

Den främsta nackdelen jämfört med en hemsida är att den senare enkelt kan uppdateras när nya fakta kommer fram. Att uppdatera hemsidor är rutin, i en tryckt och ivägkörd bok kan inte så mycket som ett kommatecken justeras.

Å andra sidan var det hela ett hypotetiskt problem tills jag hittat något förlag. Ett någorlunda stort, etablerat och trovärdigt förlag - såpass mycket självförtroende hade (och har) jag, åtminstone vad detta materialet anbelangar. Långt hellre det än ett litet förlag, och vad egenpublicering beträffar så har Peter Englund formulerat det bäst:

Jag klarar inte av att se de där små, små båsen till montrar där en ensam karl - för det är av någon anledning ofta en karl - sitter med några egenpublicerade titlar framför sig och tittar hjälplöst bedjande på den förbivirvlande strömmen av mässbesökare, och jag vill stanna och köpa en bok, men törs bara inte, är för generad, utan rusar vidare.

Efter ett halvdussin refuseringar, samtliga med varianter på den berömda intetsägande formuleringen "passar inte vår utgivning", så började det bli frustrerande. Jag visste att folk läste och uppskattade texterna, vad var det som redaktörerna inte tyckte passade? Inte heller tillfrågade tidningar verkade tycka att det hela var något att satsa på.


Att bli fortsättad ...

Ljusår

När astronomer inte pratar astronomi med utomstående utan med varandra så är det som regel inte längdenheten ljusår som används, utan en enhet som heter parsec.

En parsec definieras som det avstånd på vilken jordens bana kring solen upptar en bågsekund (en 1/3600 grad) på himlavalvet.

Jo, faktiskt...

Det låter förunderligt långsökt, men när man gör det som astronomer gör så är det enklare att räkna med parsec, eftersom det har med den så kallade parallaxen att göra - det är när stjärnor ser ut att flytta sig på himlavalvet på grund av att jorden rör på sig. När jorden går runt ett helt år så vandrar, till synes, en stjärna 1 parsec bort 1 bågsekund (en sextiondels grad = bågminut, en sextiondels bågminut = bågsekund) fram och tillbaka på himlavalvet - den har "a parallax of one second of arc". (En parsec är förresten ungefär 3,2 ljusår.) Att räkna ut avstånd utifrån parallax är en jämförelsevis enkel och vanlig metod.

Bra förklaring finns, som så ofta, på Wikipedia (eng.): Parsec
Mycket kortare men helt OK beskrivning på Wikipedia (sv.): Parsec

Men man förstår varför populära astronomiska utläggningar praktiskt taget uteslutande använder ljusår: den sträcka ljus färdas på ett år.

Not 1: Det skall vara ljus i vakuum. Ljus färdas, som kanske bekant, långsammare i luft.

Not 2: Man är faktiskt inte helt överens om vilket år som skall räknas. Det internationella sällskapet IAU rekommenderar ett år på prick 365,25 dygn, eller 31 557 600 sekunder - vilket även mången icke-astronom inser är en avrundning. Å andra sidan är astronomiska avståndsberäkningar av just den här sorten ofta ungefärligare än många tror, även en ljusårs-varians på några procent spelar ingen roll.

När det gäller avstånd inom solsystemet är båda enheterna alldeles för stora. Här är det som regel s.k. astronomiska enheter som används, astronomical units eller AU. 1 AU = det genomsnittliga avståndet från solen till jorden, eller 150 miljoner km.

Kålle

"Kålle" är naturligtvis göteborgsprofilen Kal. Namnet skall uttalas med ett öppet a, "Kâl", vilket tydligen är lite speciellt.

Odet är outtalbart för utsocknes, men Göteborgarna är oerhört tacksamma om dessa uttalar odet med a som i al. Försök alltså bara att sätta ett K framför al, så blir det godkänt. Att säga och stava ordet "Kål" är en hädelse och bestraffas som sådan.
/Kals odbok


Bonus (rättstavad):

Stockholmaren: När vi pratar om er kallar vi er Kal och Ada. Vad säger ni när ni pratar om oss?
Göteborgaren: Vi snackar la aldrig om er ...

Världens giftigaste djur

Påstående: De där spindlarna med jättelånga ben, harkrankar eller "pappa långben", är världens giftigaste djur — men det spelar ingen roll för oss människor, eftersom deras käkar är för små för att bita igenom vår hud.

Om jag sett mer av den här myten så hade jag lagt in den på faktoider.nu, men eftersom jag inte har det så har jag inte gjort det. För faktum är att ordningen Lockespindlar, Opiliones, inte är ett dugg giftig. Vare sig om man blir biten eller om man äter upp en. (När jag läste på snopes.com att folk blandade ihop dessa olika sorters giftighet så trodde jag nästan att det var ett skämt, vet inte exakt hur allvarligt menat nedanstående citat är men det finns alltså de som tror att det är så det ligger till.)

Den giftigaste insekten är "Pappa Långben", tror den heter harkrank. Den är dock alldeles för klen för att bita igenom människans hud. Men om man skulle käka ett gäng skulle man nog inte må så bra...

- Källa på nätet som jag låter vara anonym

Läsarbrev: Fysikens enhetsteori

Ingvar Åstrand skrev:

Eftersom Du är intresserad av skrönor och myter och har skrivit om den einsteinska patafysiken som en faktoid så vill jag fördjupa Dina och Dina läsares insikter i och kunskaper om den fysiska verkligheten. Studera min hemsida som jag ska utveckla vidare. Jag vill inte lägga ut mer för tillfället pga prioritetsskäl.

http://www.theuniphysics.info

Jag har skrivit en del om Einsteins teorier i faktoida sammanhang, men aldrig beskrivit dem som faktoider, och definitivt inte som patafysik (se detta ord). Kanske Ingvar missuppfattat något? - Kanske det.