2020-07-17

Ärter före ärtor

Många tror att "ärtor" är korrektare än "ärter". Det låter ju ordentligare, som "flickor" jämfört med "flecker".

Men då tar man fel. Åtminstone om man ser till pluralformernas ålder.

För "ärtor", som är plural av "ärta", började användas på 1700-talet (enligt Hellqvist av Linné) och blev vanlig på 1800-talet. "Ärter", som är plural av "ärt" har däremot använts sedan vikingatiden. Eller så länge man odlat ärter här ö h t.

Exempel på "Ärter och Äplen" (där Ä skrivs som A med e ovan) från Stockholms Post-tidningar "af den 16. Septembris, Åhr 1736". För mer info och betydligt äldre belägg, se Elof Hellquists Svensk etymologisk ordbok: ärt.

8 kommentarer:

Christian_Henriksson sa...

Vi har ju analogt kollega -> kolleger/kollegor, där jag vill minnas att -er-pluralen är den äldre.

Hyperkorrektion är inte helt ovanligt.

Hexmaster sa...

Snabbkollar på svenska.se och jomen: kolleger sedan 1616, kollegor sedan 1891.

Anonym sa...

Jag trodde att formen "ärter" användes som kollektiv: "Ärter med fläsk" i motsats till "Tre ärtor rullade ur förpackningen". Har jag fel?

Tricky sa...

Jag håller med Anonym, precis den skillnaden i användning lärde jag mig i skolan.

Anonym sa...

Det finns ju en saga som heter "Prinsessan på ärten" vilket inntebär att de var en ärt under alla madrasser.

Anonym sa...

Nytt försök:
innebär att det var en ärt under alla madrasser.

Hexmaster sa...

Ord kan ju användas olika till att börja med och senare. Här har språkbrukarna tydligen funnit ett behov av kollektivformen och då tagit till den äldre pluralformen. Det är inte fel, lika lite som "tre ärter" är fel.

Prinsessan på ärten var intressant. Ett förslag är att när sagan först översattes i förra delen av 1800-talet så använde man den enda form av ordet ärta man använde, och att konservatism sedan bibehållit namnet.

Anonym sa...

Nu har jag läst i Nordstedts Stora svenka ordbok om ärt/ärta. Ärt sägs där vara själva örten och ärta är fröet.
- Ärt, -en, -er, typ av ört som har (klot)runda frön i baljor
- Ärta, an, -or även -er, (typ av) litet vanligen klotrunt, ibland något kantigt, ätligt frö som utvecklas i långsträckt fröhus, i maträtter används pluralformen ärter.