När man tänker på den ryska revolutionen, så är det nog en och annan som fått för sig att sedan tsaren störtats, kom Sovjetunionen. Så var det inte - alls. (Det som följer är
gravt förenklat.)
1917 inträffade den s.k. februarirevolutionen som slutade med att tsaren abdikerade. Därefter vidtog en provisorisk regering, som hade att försöka styra upp det minst sagt komplicerade läget - man hade ju även första världskriget att tänka på. Detta fungerade nu inte i längden, utan Ryssland gav upp för centralmakterna. På grund av bland mycket annat detta fick regeringen en skakig existens, innan bolsjevikerna tog makten i oktoberrevolutionen (som inleddes i november, enligt den gregorianska kalendern).
Därefter vidtog det ryska inbördeskriget. Fram till 1920, eller 1922 på sina håll, stred bolsjevikernas röda armé mot den vita armén, vars minsta gemensamma nämnare var just att de stred mot bolsjevikerna.
Att jag drar upp denna historia beror på att jag hittat fascinerande bilder tagna av Alexej Suhanovskij. Han är djupt intresserad av det ryska inbördeskriget - och, skall tilläggas, utbildad i den ädla konsten i att ta hand om blindgångare o.dyl. Amatörer tillrådes
ej att fingra på upphittade granater, även om de är 90 år gamla.

Som synes är det fortfarande liv i 1918 års ammunition. Denna patron (bland många) hittade Alexej i en
Allied fortification vid floden Dvina söder om Archangelsk. De "allierade" utgjordes av en rad nationer, just här var det ca 5 000 amerikaner och lika många britter som skickats för att försöka hindra de röda, utmed en linje som var längre än västfronten.
Alexej Suhanovskij:
Photos from the Dvina River Front