2008-11-30

Sålda böcker

For a year or two past, my publisher, falsely so called, has been writing from time to time to ask what disposition should be made of the copies of ”A Week on the Concord and Merrimack Rivers” still on hand, and at last suggesting that he had use for the room they occupied in his cellar. So I had them all sent to me here, and they have arrived to-day by express, filling the man's wagon, — 706 copies out of an edition of 1000 which I bought of Munroe four years ago and have ever since been paying for, and have not quite paid for yet. The wares are sent to me at last, and I have an opportunity to examine my purchase. They are something more substantial than fame, as my back knows, which has borne them up two flights of stairs to a place similar to that to which they trace their origin. Of the remaining two hundred and ninety and odd, seventy-five were given away, the rest sold. I have now a library of nearly nine hundred volumes, over seven hundred of which I wrote myself.
- Henry David Thoreau

En av USA:s originellaste och största författare beskriver stoiskt hur den första upplagan av hans första bok, tryckt i 1 000 ex på författarens bekostnad, med god kritik men få köpare, återvände till sin upphovsman.

I skrivande stund hittar jag en av dessa böcker till salu för $3500. Vilka upplagor boken fått, vet jag inte. (Den är ändå inte i närheten av hans storverk Walden, som är vad han blev berömd för.)

Och just detta läser jag, strax innan jag får reda på (från min förläggare, som är en ”publisher”!) att min egen förstling sålt i 10 000 exemplar. Då är det inte så svårt att vara ödmjuk. Hur gôrsketaskoj det än är att bli femsiffrig.

2008-11-29

Lördagsfråga: Digitus impudicus


Se, här har vi några glada friska unga män! Eller? Ser de inte något hängiga ut? Hur är det med rakningen? Och... Vad gör de med sina långfingrar?

När är bilden tagen? Var? I vilket sammanhang? Bonus: Hur förklarade männen ifråga sina utsträckta långfingrar? (Som alltså var en fullt medveten gest.)


Lat. digitus impudicus = oartigt finger. Som hos Martialis: Rideto multum qui te, Sextille, cinaedum dixerit et digitum porrigito medium, "Skratta högt, Sextillus, när någon kallar dig en fjolla och sträck ut ditt mittersta finger". (Epigrammaton lib II, 28)

2008-11-28

Kan du inte tala?



När konstnären nämns, så brukar det vara Eugénie (1830-1889), dotter till Oscar I och konstnärligt begåvad. Hon skrev dikter och musik, målade och skulpterade - dock ej verket ovan.

Statyetten tillverkades 1882-1925 på Gustavsberg. Förlagan var en engelsk modell, av anonym upphovsman kantänka - jag har ännu inte hittat någon uppgift, eller ens exempel på icke-svenska exemplar. Inte heller vet jag hur den fick sitt namn, för till att börja med lär den ha haft det intetsägande namnet "Gosse och pudel" - ännu en detalj som tarvar förklaring, då hunden inte är i närheten av vare sig dagens eller historiens pudlar.

2008-11-27

Peppar peppar

Frans G. Bengtsson beskrev (i essän "Huskurer" i samlingen För nöjes skull) hur man för sisådär hundra år sedan använde peppar i en beprövad och pålitlig huskur: ett skedblad mald peppar rördes ner i ett glas brännvin, det hela sveptes, och sedan mådde man mycket bättre. Jajamen.

Döm om min förvåning när jag nu får höra att peppar fortfarande används som huskur. Inte bland bortglömda stammar i det mörkaste Värmland heller, utan av folk mitt ibland oss, som behärskar modern teknik som mobiltelefoner, bloggar och gem. Ett visst antal vitpepparkorn skall sväljas ett visst antal gånger per dag, därmed hållandes den ökända vinterkräksjukan borta. Jajamen!

Sidospår: Är det detta bruk som gett upphov till begreppet "peppar, peppar"? Jag är inte alls säker, men lutar åt att så inte är fallet - jämför en något äldre, dock alls ej lastgammal, form av uttrycket: "peppar, salt och ingefära" (1927).

De som litar på peppar-kuren - och de är tydligen legio - är kanske intresserade av en annan beprövad och pålitlig huskur, som samme Frans G. Bengtsson delar med sig av i samma källa: en sup fotogen, som nämligen gör susen vid halsåkommor. Jajamen.

2008-11-26

KISS


Loggan skapades 1973 av den då 22-årige Paul Daniel "Ace" Frehley. Jag har ett klart minne av att ha sett originalet, ritat i ett kollegieblock; en intressant detalj var att de två S-en redan där hade aningen olika fason, något som man sett till att följa sedan dess. Ett misstag eller ett estetiskt grepp? - Nog vore den förra förklaringen mest fascinerande. Men, som sagt, jag har inte lyckats bekräfta den.


Är likheten mellan deras åskviggs-S och en annan logotyp en slump eller inte? Givetvis har de fått frågan ungefär hur många gånger som helst, och alltid gett samma svar: jo, det är en slump. (Både Paul Stanley/Stanley Eisen och Gene Simmons/Chaim Witz har judiska rötter, den senares mor överlevde förintelsen.)


Oavsett hur det ligger till med den saken så används en justerad logga i Tyskland. Jag är inte säker på om originalet p.g.a. run-S:en klassificeras som nazistiskt i ett land där sådana symboler är förbjudna, eller om de gör det ändå.

2008-11-25

Gå i lera och sörja

I vad som kanske redan blivit en modern klassiker i sin genre, så påpekar en viss recensent att en viss författare har "noll koll" på skillnaden mellan lera och gyttja.

Nu finns det visserligen en skillnad mellan lera och gyttja (Wikipedia-länkar för den nyfikne). Men dessa skillnader hör till facket; något som man skall kunna om man är geolog, biolog eller relaterat. För resten av oss så är skillnaden vag och ofta obefintlig i vardagligt språk, och får gärna vara så. I synnerhet i sammanhang där skillnaden inte spelar någon roll, som i det aktuella fallet.

Spelar det verkligen inte någon roll?

Recensenten är förlåtande nog att räkna denna "enskilda brist" till de som "vi" kan "överse med" (men han fick ändå med det). För övrigt är recensionen också strålande. Så varför då ta med det? - För att recensenten är utbildad biolog? Så är det nog. (Jag vet inte om det är det faktiska skälet, men eftersom det är den mest välvilliga tolkning jag kan komma på, så väljer jag den.)

Även fel är relativa, och ju närmare samtalet kommer våra hemtrakter, desto noggrannare blir vi. Det är kanske det som är det svåraste med att skriva populärt; så att den oinsatte begriper, men experten inte hittar något att anmärka på. Och är det inte värre än så här - ja, då kan det kvitta. Så länge man inte skriver om geologi, biologi eller något relaterat.


När leran är tunnflytande kallas den gyttja

- August Strindberg, Ett drömspel (1901)

2008-11-24

Lördagsfråga: IFO


Som Lena Synnerholm snabbt räknade ut var det en nyckelpiga. Eftersom man helt sällan ser dem i flykten så är det inte precis det första man tänker på.


Jag tycker att detta är ett briljant exempel på ett flygande föremål, som i oidentifierat skick ser helt obegripligt ut, men som så fort man fått en förklaring visar sig vara så naturligt det kan bli.

Bild med förklaring var införd i UFO Aktuellt nr 3-2008. Bilden återges med fotografens tillstånd.

2008-11-23

Galningar

Ibland tröttnar man. Varför bekymra sig för kommatering m.m. i sina böcker, när det finns galningar som lyckas publicera vilken smörja som helst? Och kommer undan med det?

Som Pär Wahlström, homeopat, som dessutom ser till att göra klumpig reklam för sig själv medelst inlägg på bloggar och forum undertecknade "Anna" och vad det nu är.

Eller Sanna Ehdin, som sedan hon doktorerat i ämnet immunologi lyckats skämma ut sitt ämne och sig själv genom att påstå ungefär vad som helst om vad som helst.

Eller förlaget Forum, som i nuvarande stund - utöver min egen Faktoider - har hela sex böcker i lager om den oändligt stupida inrednings-läran, Feng Shui. Är det någon som tror på den?

2008-11-22

Lördagsfråga: UFO



Denna bild togs utanför Tingsryd i somras. Mitt på dagen, under pågående musikfestival. Frilansande fotografen Stefan Sandström hade plåtat lite av varje, då någonting fick honom att knäppa en bild med kameran riktad mot - ingenting särskilt, tänkte han först, tills han fick syn på en intressant detalj.

Förstoringen är 300 % utifrån originalbilden. Det rör sig inte om något digitalt trixande, vilket jag är desto mer säker på som jag vet vad det är... Vad tror ni?


Not: Jag kommer inte att avbryta denna fråga även om rätt svar dyker upp. Facit på måndag...

Relaterat på Faktoider.nu: UFO

2008-11-21

Supa

Ordet kommer direkt från soppa. Det finns med i några sammansättningar som vinsupa (soppa med vin) eller oftare ölsupa, en rätt som torde vara åtminstone rödlistad (eller vad sägs om äggulor, mjölk, mjöl, salt, ingefära och socker i kokande svagdricka). Att supa innebar alltså att äta soppa. Detta kom så småningom även att gälla en dryck som brännvin, som intogs med sked; brännvinsskedar eller supskedar m.fl. namn är en vanlig antikvitet. Man kunde även supa tobak, eller snus. Det förra var inget märkligare än det som vi idag kallar att röka, det senare innebar att dra in snuskornen i näsan.

Dagens betydelse har hängt med rätt länge. När den tog över vet jag inte riktigt; hos t.ex. Strindberg verkar den vara helt ensam ("Vet ni hvarför de fattige supa?").

En annan släkting är supera (ett fint ord som definierades som så av Tegnér, att hemma äter man, borta dinerar eller superar man). Liksom det neutrala insupa.

En till: "att supa som en borstbindare" skall inte ses som en kritik av en yrkesgrupp. Det kommer direkt från tyska wie ein Bürstenbinder saufen där bürsten betyder såväl borste som supa.

2008-11-20

Synonymer för "berusad"

Fattigt språk? - Det beror på vad man talar om.

En del företeelser verkar det inte finnas någon gräns för hur många sätt vi vill använda för att beskriva dem på. Här har vi en sådan. (För att inte fresta på blogspots utrymme så begränsar jag listan till just enstaka ord, ej uttryck som "rund under fötterna", "på kanelen", "lindrigt nykter" osv osv.)

berusad
bladig
dragen
drucken
dyngrak (sammans. m. mindre vanl. rak)
full
florshuva (fynd från tidigt 1900-tal)
förfriskad
kanon
lummig
lurvig
onykter
packad
pickalurven (m. , lite fusk för ett roligt ord)
plakat
påverkad
påstruken

...Ja. Det är åtminstone en början.

2008-11-19

Skåne och Norrlands

Dessa märken uppfattar många som en sorts regionala specialiteter. Månne recepten hittats i hembygdsarkiv? Eller har de satts ihop utifrån ett antal lokala recept? Nog har utvecklingen sett till så att det ena passar bättre till luad ål, det andra till fjällripa?

Tyvärr - får man väl säga.

Skåne Akvavit görs på potatis, och mycket potatis kommer från Skåne - och så fick den sitt namn. Gammal Norrlands Akvavit gjordes av cellulosasprit, som tillverkades i Norrland. Båda sorterna kom från Stockholms Reimersholme och var varianter på klassikern O. P. Anderson, men även om den norrländska onekligen hade en koppling till landskapet, buteljerad skog som den var, så har recepten inga som helst spännande lokala rötter (så ingår t.ex. sherry i Norrlands). För övrigt lanserades Skåne 1931 och Norrlands 1929, så direkt lastgamla är de inte heller.

Kuriosa:
  • Att man en gång gjorde brännvin av träd har inspirerat till många nubbevisor, som utan kännedom om sammanhanget svårligen låter sig begripas ("jag var tall en gång för längesen / med grön och härlig färg ..."). Metoden används inte längre, åtminstone inte för drick-sprit.
  • Akvavit är ett skyddat namn för kryddat brännvin där kummin och/eller dill dominerar.
  • Det första brännvinet i Sverige användes i krutframställning. Jag har ännu inte fått reda på hur. [Åtgärdat - se länk i kommentarerna!]

2008-11-18

Kunjak, könjak, konjak

Dagens inlägg utgörs av ett helt lätt justerat citat från salig dryckesgurun Arne Häggqvist, en av de absolut främsta förmågor vårt land burit fram i den vägen:
Att man länge även i Sveriges bredares befolkningslager haft en klar känsla för kvalitetsskillnader framgår t.ex. av konjakskännaren Leander Tells iakttagelse från Vikbolandet i Östergötland, där bönderna enligt honom förr i tiden sa "kunjak" när de menade billig förskuren eau-de-vie, "könjak" när de menade härtappad riktig konjak, och "konjak" när de tänkte på buteljimporterade märkesvaror som Hennessy, Martell, Napoléon osv.
 - Larsons Systemlexikon (Robert Larson 1971), sid 30

Vikbolandet avgränsas av Norrköpings Bråviken i norr och Söderköpings Slätbaken i söder. Sagesmannen ifråga visade sig vara Carl Leander Tell, mest känd för sina tidiga undersökningar av (de honom visserligen ej ursprungligen upptäckta) Lummelundagrottorna, och speleologi (grottforskning) i allmänhet, vilket han t.ex. grundade Sveriges förbund för. En syssla som, vid närmare eftertanke, är häftigare än konjak, cognac, eller vilken stavning som helst. Länk: Sveriges Speleologförbund

2008-11-17

Lördagsfråga: Romerska läger

Så; mina läsare överträffade ännu en gång mina förväntningar. Pölsa dum, närmare bestämt.



Pojke = fr. petit bonhomme > Petitbonum / Lillbonum
Opium > opie-tinktur = Laudanum
Akvarium = Aquarium
Romkaka = baba au rhum > Babaorum



Illustrerar särskilt gärna med detta franska original, eftersom de skriver Gallien Gaule som Gavle. För det vet väl alla, att Gävle heter Gevalia på latin. (Sic!)

2008-11-16

En kvadrillion kalkulasjoner

Felfinnar-kollegan Martin Ystenes bloggar i Norge. Här läser han om hur hemsidan klikk.no summerar "Årets beste oppfinnelser", eller rättare återger en artikel ur Time Magazine; och när engelskan blev norska, så blev det så här:

26. mai halv fire om natta brøt en datamaskin til den nette sum av 133 millioner dollar den etterlengtede petaflop-barrieren. Det betyr en kvadrillion kalkulasjoner per sekund.

Vi som kanske trodde att enheten "kvadriljon" enbart förekom i Joakim von Ankas valv kan nu bli lite klokare: det är en etta följd av 24 nollor, prefixet är förresten yotta. På svenska och norska. På engelska är däremot en quadrillion en etta följd av 15 nollor, vilket också är definitionen av prefixet peta.

Bortsett från att översättaren lyckades hamna hela nio storleksordningar fel - grejer! - så är min egen största behållning av det hela Ystenes kommentar av klikk.no:s hjälpsamma länk till en hemsida som de själva uppenbarligen inte läst:

Wikipedia kan gjøre feil, og det er uprofesjonelt å henvise til Wikipedia-artikler hvis man ikke vet nok om emnet til å kunne avsløre feil. Her gjør Wikipedia ingen feil, og de forklarer til og med problemet med feiloversettelsen.

Sens moral: läs sidor du länkar till.


Martin Ystenes, Sprøytvarsleren: En kjempeflopp!
Wikipedia (no.): Kvadrillion
Wikipedia (eng.): Quadrillion

Relaterat på faktoider.nu: Biljon

2008-11-15

Lördagsfråga: Fyra bilder


Fyra bilder, ett tema.

2008-11-14

Först till kvarn ...

... Får först mala.

Förr: Turordning tillämpas.

Nu: Den som kommer för sent får ingenting alls.

Bakgrund: För inte så länge sedan (har jag för mig) var den längre formen "den som kommer först till kvarnen..." vanligast. Talesättet har sannerligen åldern inne, Pelle Holm jämför med Die ok irst to der molen kumt, die sal erst malen, funnet i den tyska lagboken Sachsenspiegel från 1220-talet ungefär.

Om meningen ser lite märklig ut så beror det på att språket är plattyska eller lågtyska, använd i det tyska språkområdets norra del. Idag är den sydligare högtyskan standardspråket. Skillnaderna är inte så stora men många, ofta är de lågtyska ordformerna lite mer lika skandinaviska än vad de högtyska är.

2008-11-13

Torrt krut i ladorna

Kurt tipsade om ett uttryck som kanske är på gång. Åtminstone har tvenne ministrar använt det rätt nyligen.
Riksen [sic] för överhettning har i stort sett bortfallit, snarare handlar det om att avmattningen kan övergå i ren lågkonjunktur.
- Då måste vi ha torrt krut i ladorna för att hantera det, och det har vi.
Anders Borg i DN, 15 april 2008
Aldrig förr har vi stått så redo med torrt krut i ladorna för att möta de problem vi ser framför oss.
Sven-Ove Littorin i riksdagen, 12 november 2008

Den som har "torrt krut i ladorna" är alltså förberedd. Det finns ett antal uttryck som involverar krut respektive lador, men jag har inte hittat några tidigare belägg för kombinationen än Borg. Det närmaste i krut-väg är "lita på Gud och håll krutet torrt"* med varianter. Vad ladorna beträffar så har man kanske tänkt på Josefs drömtydning i Första Mosebok om de sju goda resp. svåra åren (Bibel 2000 nämner "spannmålsförråd"). Dessutom förekommer begreppet "samla vete i ladan" ett par gånger i Nya testamentet som metafor för domens dag ("agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar").

Uttrycket låter kanske ålderdomligt, men verkar alltså inte vara det. Vidare skall krut visserligen hållas torrt, men vad har det i ladorna att göra. En sammanblandning? Men då kan man undra vad Littorin såg för anledning att infoga det i sin vokabulär.

En del associerar nog till den klassiska folketymologin "ont krut förgås inte så lätt", det är alltså en slarvig översättning av tyskt ogräs, Unkraut eller på lågtyska rentav Unkrüt. Utan kunskap om bakgrunden verkar detta uttryck nästan lika underligt som "krut i ladorna".


Bonus: en barn-ramsa. Ser ni? Ha ha.

Remember, remember
the fifth of November
the gunpowder treason and plot

I see no reason
why gunpowder treason
ever should be forgot.


* Skall enligt Stevenson ha sagts av Oliver Cromwell vid övergången av ett vattendrag före slaget vid Edgehill den 23 oktober 1642; "källa saknas", enligt Pelle Holm.

2008-11-12

Hitler och Wittgenstein

Bild från Kimberley Cornish, The Jew of Linz. Uppges vara tagen i stadens Realschule 1904, med tvenne gossar som båda skulle bli mycket välkända av fullständigt olika orsaker.



Ett citat ur Mein Kampf (kap. 2) gör den ännu intressantare:

I realskolan lärde jag visserligen känna en judisk pojke, som av oss alla behandlades med försiktighet, men endast därför att vi på förekommen anledning icke hyste något vidare förtroende till hans förtegenhet. Men jag reflekterade dock inte, lika litet som de andra, något vidare häröver.

Kan det vara den store Ludwig som avses?

På det historiska forumet Skalman togs frågan upp (hej, Lindir och Andreas Wien!). Ett citat från Brigitte Hamann nämndes (en expert som även kommit till användning i faktoiden om Hitlers judiska påbrå), med den sammanfattande och korrekta rubriceringen Keine Spur von Wittgenstein = Inte ett spår av Wittgenstein.

AH och LW var verkligen lika gamla (f. 1889) och gick verkligen i skolan ifråga ungefär samtidigt. Men den mer studieinriktade och bättre omhändertagne LW gick två klasser högre upp. De bör redan av den anledningen inte ha figurerat på samma klassfoto. Dessutom är bilden inte tagen 1904 utan 1901 (vilket deras utseenden inte motsäger), två år innan LW kom dit.

Nu är det ju fascinerande så det räcker, om än historiskt betydelselöst, att just dessa två uppenbarligen vistats i varandras närhet. Men hos Cornish är det ingen kuriositet, utan ett bärande tema: hos honom kände de varandra väl, och det var denna kontakt som gjorde Hitler till antisemit. Det kan tänkas, att Cornish förtjusning av att hitta kopplingen, fick honom att slarva med den falsifiering som god forskning är oupplösligt förenad med. För oavsett hur spännande det kan låta, så är det inte sant.

Påståendet kan alltså hänvisas till den stora och ständigt växande högen med Hitler-myter. Med tanke på att marknaden aldrig tycks tröttna på utläggningar om denne, vari hans person, liv och verk tas upp på längden och tvären, så är det märkligt att så många missuppfattningar och rena felaktigheter fortsätter att frodas. Eller kanske delvis just därför.


Skalman: Hitler och Wittgenstein?
Wikipedia: The Jew of Linz
Faktoider.nu: Hitler

2008-11-11

Citat om historia

Det enda vi lär oss av historien, är att vi inte lär oss något från historien.

Klyftigt sagt! Och sant - på sitt sätt. Men vem sade det? Oscar Wilde brukar uppges, har även sett Bertrand Russell och George Bernard Shaw. Men själva myntandet ligger (såvitt man vet?) längre tillbaka än så:

Vad erfarenheten och historien lär oss är detta, att folk och regeringar aldrig har lärt sig något av historien, eller handlat efter de läxor som de hade kunnat dra från den.

Was die Erfahrung aber und die Geschichte lehren, ist dieses, daß Völker und Regierungen niemals etwas aus der Geschichte gelernt und nach Lehren, die aus derselben zu ziehen gewesen wären, gehandelt haben.

- Hegel, Vorlesungen über die Philosophie der Weltgeschichte (1832)

Detta var en läxa jag drog efter att ha studerat några Oscar Wilde-citat på måfå. Någon uttömmande inventering av citat som tillskrivs honom kommer inte på frågan på länge än, ty de förefaller outsinliga, såväl de korrekta som de inkorrekta.

F.ö. är detta inlägg även föranlett av det faktum att första världskriget officiellt avslutades för prick 90 år sedan; det var åtminstone kl 11 den 11/11 1918 som tyskarna lade ner sina vapen, och det är detta ögonblick som brukar räknas. Sedan slöts den hårda freden i Versailles, och så vidare.


Wikiquote: Oscar Wilde; Hegel