Värt att kämpa för
Det sägs att Winston Churchill under andra världskriget ombads att skära i kulturbudgeten för att stärka försvaret. Premiärministerns svar: Vad slåss vi i så fall för?
Mycket talar för att den välspridda anekdoten är en faktoid, men kanske har den återgivits så många gånger eftersom den så effektivt visar hur absurt det är att ställa kulturen mot andra samhälleliga behov.
- Mässansvarig Frida Edman och programchefen Oskar Enström i ledaren i programmet för Bokmässan 2023 [PDF]
Så där ska det se ut. Bra citat ska användas, men utan att bära falsk vittnesbörd mot sin nästa. För yttrandet är verkligen inget som Churchill skrivit eller sagt. Men det är något som många vill att han ska ha sagt, och det passar in på den bild många har av honom som klok och fyndig.
När företrädaren för ”The Churchill Project” – den officiella biografin som även hanterar källmaterial – fick frågan (från Snopes, som vet att nyttja goda källor) så svarade han att de i de 15 miljoner ord från tal, essäer, brev, artiklar, böcker m.m. som de har tillgång till så finns det inte i någon form som går att känna igen. Bevisbördan ligger därmed på den som menar att det finns där, i någon form som går att känna igen.
Däremot har Churchill varit inne på ämnet, såväl under andra världskriget som vid andra tillfället. Mr Langworth väljer att återge följande stycke, väl värt att läsas i sin helhet. Det har inte den snärtiga kvalité vi vill ha hos citat, för att inte tala om memer. Men det är inte sämre för det. Man påminns om att nobelpriset i litteratur 1953 inte gavs som en sorts förtäckt krigspris (även om sådant naturligtvis kan ha spelat in), utan att han verkligen hade hand med ord.
The Prime Minister [Neville Chamberlain], who spoke with so much feeling and thought on this subject, has reminded us of the old saying that it is by art man gets nearest to the angels and farthest from the animals. Indeed it is a pregnant thought. Here you have a man with a brush and palette. With a dozen blobs of pigment he makes a certain pattern on one or two square yards of canvas, and something is created which carries its shining message of inspiration not only to all who are living with him on the world, but across hundreds of years to generations unborn. It lights the path and links the thought of one generation with another, and in the realm of price holds its own in intrinsic value with an ingot of gold. Evidently we are in the presence of a mystery which strikes down to the deepest foundations of human genius and of human glory. Ill fares the race which fails to salute the arts with the reverence and delight which are their due.
- Ur ett tal Winston Churchill höll inför Royal Academy, 30 april 1938
Hämtat från Richard M. Langworth: The Churchill Project: The Arts: “What are we fighting for”? 3 februari 2017.
Här kan jag även nämna att min egen offentliga närvaro på mässan utgörs av en halvtimme hos Ordalaget, B03:60, med start kl 13. (Innan dess vill jag nämligen se Madelene Pollnow från magsinet Filter i VoF:s monter D02:40 kl 12.)
[ Och ja, jag justerar lite i bloggens kronologi här, med ett postdaterat inlägg. Händer inte ofta. ]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar