Den tomma krubban

- Gustaf Vasa kyrka. Som för övrigt invigdes 1906.

Häromdagen satt jag i Gustaf Vasa kyrka vid Odenplan och samspråkade stilla en timme med en av mina äldsta barndomsvänner. Kyrkan var hans utmärkta idé: en rogivande och inte stökig miljö, bättre än vilket kafé som helst. Men också chockerande. Församlingens flotta och stora julkrubba vid högaltaret innehöll uteslutande djur: ingen jungfru Maria, ingen Josef, inga herdar, inga heliga tre konungar, och i krubban ett lamm (!) i stället för Jesusbarnet.

- Richard Swartz: En krubba utan Jesus hade väckt reaktioner överallt förutom i Sverige, DN 4 januari 2022

Swartz har länge skrivit krönikor på DN. Innan dess arbetade han ännu längre på SvD. Han är väl förtrogen med journalistik, minst sagt. Ändå lyckas han prestera ett journalistiskt haveri på en sådan nivå att det närmast blir sublimt.

För den tomma krubba han ondgör sig över var tom av en enkel anledning: Det var en scen.

Det enkla svaret är att det är en kuliss till församlingens julspel som på julafton varje år fylls med skådespelande människor och levande djur.

- Gustaf Vasa församling: Varför är krubban i Gustaf Vasa kyrka tom på människor?, Svenska Kyrkan

Detta hade Swartz lätt kunnat ta reda på. Han hade kunnat plocka fram mobilen i kyrkbänken och hitta svaret. Istället ältade han sitt upplevda problem och grubblade fram möjliga förklaringar, med tidens förflackning som tema. Han pratade med folk, varav ingen arbetade i kyrkan, som kom med liknande gissningar. Och så skrev han en krönika om sakernas förfärliga tillstånd.

Och krubban utan den nyfödde Sonen? 

"Förmodligen är budskapet att vi ska vara snälla mot djuren."

Det var min väns förmodan. Eller så har kyrkvaktmästaren inte hittat Jesusbarnet och de andra i tid, kanske har de kommit bort eller blivit stulna. Fast troligt är det väl inte: säkert finns en tanke bakom alltsammans, även om jag kom på mig själv med att inte vilja veta vilken. Jag var fortfarande chockad.

- Ibid., min markering

Jag markerade meningen eftersom den är så talande. Det fanns en tanke och mening bakom alltsammans; det fanns en anledning till att krubban var tom på folk. Men den förklaringen var Schwartz inte intresserad av. För hade han känt till den, så hade han ju inte kunnat skriva om tidens förflackning.

En googling och 1 minut senare så vet jag att krubban gjordes i ordning av vaktmästarna den 21 dec för att "...på julafton få besök av Jesusbarnet, Maria, Josef, ängeln Gabriel, herdar, barnkören, de tre vise männen m.fl." Det är alltså en levande krubba. Den som är nyfiken på världen och vill förstå varför saker är som de är kan oftast få veta varför. Den som vill förfasa sig kan göra det. Jag trodde journalister tillhörde den första gruppen...

- Sara Williamsson avlivar snabbt och skoningslöst artikeln i kommentarerna

Följande text finns på alla DN:s nyhetsartiklar:

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Nu är ledare inte nyheter. Men nog ska man kunna begära av landets största tidning, som gör en stor poäng av sin kvalitetsjournalistik, att deras ledarskribenter ska kunna leverera bättre än lösa tyckare bland de otvättade massorna.

- Julspelet återgett på Gustaf Vasa församlings hemsida; Maria, Josef och Jesus är på plats

Till slut en detalj, som i andra sammanhang skulle kvalificerat sig för en egen uppsträckning, men som i Swartz krönika får räcka som avrundning:

Gustaf Vasa kyrka genomgick för några år sedan en stor renovering. Vår före detta statskyrka måste fortfarande vara rik: under kupolen strålar allt praktfullt, är rappat och lagat, alla altarfigurerna lyser bländande vita, paradoxalt nog kanske för att pengarna saknades när detta magnifika barockmonument invigdes i början av 1700-talet.

Gustaf Vasa kyrka invigdes som sagt 1906. Däremot är altaruppsatsen snart 300 år gammal. Det är möjligt att Swartz känner till det, att det var altaruppsatsen han avsåg och inte hela kyrkan. Men med tanke på hans slarvande i övrigt känns en sådan slutsats överdrivet välvillig.