"Sjuksköterska" är ju uppenbarligen femininum. Vad ska man då kalla en sjuksköterska som råkar vara manlig? Istället för det klumpiga androgyna "manlig sjuksköterska" så förslås ibland alternativet "sjukskötare". Det är faktiskt den officiella beteckningen i Finland. Men i Sverige heter det sjuksköterska och ingenting annat.
Det spelar in att sjuksköterska är en så kallad skyddad titel. Man får till exempel inte kalla sig för läkare om man inte är legitimerad läkare enligt konstens alla regler, och har att följa de regler som riktiga läkare ska följa. Detsamma gäller polis, advokat, psykolog, psykiater, apotekare, barnmorska ... Och sjuksköterska. Det spelar även in att det finns många som mer än gärna vill åt det anseende som en fin titel ger, och kallar sig för saker som påminner om de skyddade titlarna utan att vara det: naturläkare, vad som helst som slutar på "coach", nästan vad som helst som slutar på "terapeut" (utom psykoterapeut som är en skyddad titel) ...
Att lansera nya ord för saker och ting är mestadels oproblematiskt; språket är ett socialt kontrakt, om tillräckligt många kommer överens om att ett visst ord kan beteckna en viss företeelse så är det OK. Men det finns undantag. Sjuksköterska är ett sådant; det går inte att "omförhandla" utan vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Någonstans i bakhuvudet kliar det att "sjukskötare" är en motsvarande, väl definierad, benämning inom mentalvården. Det skulle alltså vara ett helt annat yrke än sjuksköterska, och även därför inte kunna användas som bara en maskulinform av ordet "sjuksköterska".
Anser att sjukskötare och sjuksköterskor är självklara titlar och sjukvårdare kan tillämpas inom psykvården.
Sverige är totalt feminiserat. Feminister vill bygga ett likvärdigt matriarkat och kommer ej att gilla förändring. Möjligen kommer transrörelsen tvinga fram förändring. Maskulismen kanske uppstår snart?
Skicka en kommentar