"Morgan Larsson kan skriva, inget snack om den saken", står det på omslaget till Radhusdisco. Fortsättningen - "Men han måste definitivt komma ur målbrottet till nästa roman" - har Pocketförlaget struntat i.
"Feel-good-deckare i småstadsmiljö", står det på Kristina Appelqvists Den som törstar. Att citatet i själva verket är en rubrik och att recensionen överlag är negativ har inte hindrat Alfabeta.
"Vi snackar Millennium, vi snackar Wallander", står det på omslaget till Kåre Halldéns Champagneführern. Att Anders Westgårdhs krönika varken nämner författaren eller boken har inte stoppat Ponto pocket.
Tänk på det nästa gång du väljer pocketbok.
- Nils Pennlert i Svensk bokhandel 15/2012 (jag vågade inte annat än ta med hela notisen)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det mest anmärkningsvärda måste väl vara det sista exemplet. Att man väljer den mest positiva formulering man kan hitta att citera för att sälja sin bok är ju ganska förståeligt, om än rätt oärligt i många fall (som de två översta), men att citera en krönika som tydligen handlar om något helt annat än boken man trycker det på - får man verkligen göra så? Jag menar lagligt sett? Jag har ingen juridikutbildning, så det är bara min magkänsla som säger mig att krönikans författare borde ha möjlighet att vifta med en lagbok och protestera. Någon som har bättre koll?
På förekommen anledning:
Ang det sista exemplet, som gäller pocketomslaget till min bok Champagneführern, så har förlaget tydligt angett på omslaget att citatet gäller krönikörens åsikt om Wine Crime-genren, inget annat, så det finns inget oärligt uppsåt med detta, vilket inlägget (passande, och ironiskt nog kan man tycka, inte nämner). Så här skrev Anders Westgårdh i Aftonbladet 20110608 i sin helhet:
"Det var väl själve fan, blev min första tanke när min fru berättade om mannen som hade uppfunnit den nya deckargenren Wine Crime. Det var väl själve fan...
Wine Crime är deckare som utspelar sig i vinvärlden och som kombinerar spännande brott med kunskap och inblickar i soliga miljöer där finsmakarna smackar och slänger sig med årgångar, jordmån och druvsorter.
Det är en lika enkel som genialisk idé, att kombinera två av vår tids mest framgångsrika trender. Om man dessutom gör det med god litterär kvalitet och backar upp med bra marknadsföring - då kan resultatet bara bli succé. Vi snackar Millenium, vi snackar Wallander, vi snackar stora pengar.
Och jag erkänner utan omsvep: jag är grymt avundsjuk på den som fick snilleblixten till Wine Crime. Faktum är att jag gnisslat tänder i flera dagar."
Jag har också givetvis varit i personlig kontakt med Anders Westgårdh efter publiceringen av den för min del trevliga krönikan.
Hälsar
/Kåre Halldén, "uppfinnare" av Wine Crime-genren
Hej Kåre. Letade rätt på en bild på omslaget ifråga, inte jättetydligt men det framgår att citatet ifråga står med som Pennlert angivit -- däremot inte en antydan om att det skulle gälla något annat än själva boken. Finns den på baksidan?
http://www.formabooks.se/Bocker/Bokpresentationssida/?articleId=8387
Vad AW tycker om en genre som idé säger ju ingenting om vad han tycker om den här boken.
Blurbandet kan ju definitivt gå alltför långt
http://en.wikipedia.org/wiki/Blurb
Hej Hexmaster
På omslagets framsida står det:
-----
"Vi snackar Millenium, vi snackar Wallander ..."
Aftonbladet om Wine Crime
------
Mycket riktigt handlar det inte om vad AW tycker om boken, utan vad han tycker om genren Wine Crime. Vilket också framgår av förlagets förklaring, i samma typsnittsstorlek som citatet och placerat direkt därunder: "Aftonbladet om Wine Crime". Förlaget har alltså aldrig påstått att citatet avser boken Champagneführern. Något som bloggaren undviker att nämna, än en gång, ironiskt nog.
I övrigt har Champagneführern fått överlag positiva till mycket positiva recensioner av den stora majoriteten recensenter, vilket gör mig mycket glad.
Hälsar
/Kåre
Hej igen Hexmaster
Länken till pocketomslaget som anges i ditt inlägg visar inte det slutliga omslaget, som trycktes och som finns ute i handeln. Varför det är så kan jag inte svara på, men den riktiga pappersutgåvan har det citat med den förklaring som jag beskriver ovan.
Lärdomen är väl kanske att man ska ha den slutliga produkten i handen innan man uttalar sig (samt att förlagets hemsida borde uppdateras med ett korrekt omslag)
Trevlig helg
Hepp. Så tokigt det kan bli när det kommit ut för tidiga versioner av något.
Jag håller helt med dig Kåre om att om det bara är versionen med "Aftonbladet om Wine Crime" som gått i tryck så är det inget fel på blurben, och om det är den versionen Pennlert haft framför sig så är det pinsamt av honom att ta upp det som exempel på dåliga blurbar.
Skicka en kommentar