2009-10-25

Tredje rikets jätteklump

Schwerbelastungskörper = "belastnings-klump", fritt översatt. Idén är att ta reda på hur marken klarar av ett tänkt bygge genom att först provbelasta.


När man väl fått några andra punkter på Tredje rikets dagordning uppklarade så skulle man, var det tänkt, ta itu med det nya Berlin, världshuvudstaden Germania, på allvar. Längst upp i norr i denna modell ser man folkhallen Volkshalle, ett osannolikt bygge i vars kupol S:t Peterskyrkan skulle fått plats. Och även om den var det överlägset största bygget så var det långtifrån det enda i kolossalformat, längre ner ser man t.ex. den 100 meter höga triumfbågen. Med mycket mer.

Ett tekniskt problem: Berlin ligger i ett vattenland, med många floder och sjöar, och har relativt mjuk mark; själva namnet kommer kanske från ett gammalt polabiskt ord som betyder just träsk (det finns en del folketymologiska kopplingar till björn, Bär, men det är alltså efterhandskonstruktioner). Hur skulle det gå med sådana där jättebyggen?


Det var för att ta reda på detta som man 1941 - samtidigt som man anföll i öst - tillverkade och placerade ut en "byggnad" vars enda funktion var att väga jättemycket. Den ligger vid Dudenstrasse, nära flygplatsen Tempelhof. Den är 18 meter hög och väger, enligt uppgift, drygt 12 000 ton.


Hur gick testet? För att marken skulle anses bärkraftig nog skulle klumpen inte sjunka mer än 6 cm på tre år. Facit: 18 cm.


Å andra sidan skulle Berlin snart nog se ut så här.


Wikipedia: Schwerbelastungskörper

2009-10-24

Lördagsfråga: En och fyra


En är lite långsöktare än de andra. Åtminstone på det sätt jag tänkt ut.

2009-10-23

Doktor Dahlqvist förvillar

Annika Dahlqvist (med Doktor Dahlqvists blogg) har gjort sig mest känd som förespråkare för LCHF-kost: low carb high fat, lite kolhydrater men mycket fett. Jag har studerat den debatten på håll och ibland förundrats över tonläget, men jag saknar såväl kunskaper som intresse för att engagera mig på allvar.

Men det blev intressantare när hon häromveckan skrev och sade saker som att LCHF-kosten skyddar mot infektioner, kritiserade massvaccinering, med mera. En del förstorades upp i skymningspressen vilket Dahlqvist kritiserade, för all del, men i ljuset av hennes karriär i stort så var beslutet att avsluta hennes tjänst som timvikarie självklart. Som till exempel när hon kritiserar influensavaccinet på grund av dess innehåll av kvicksilver. Halterna är på några mikrogram per dos, eller ett gram på hundratusentals doser. Det är i samma storleksordning som kvicksilverhalten i en portion insjöfisk. Att underblåsa denna irrationella skräck för vaccinering är fullkomligt onödigt och ansvarslöst.

Men det är onekligen inte fullt lika tokfel som den medicinska pärla till groda som nu levererats på hennes blogg, min markering:

[Viruset A(H1N1)] består av genmaterial från säsongsinfluensa-, svininfluensa- och fågelinfluensavirus.
Virus kan inte i naturen blanda sig på detta sätt. Virus kan mutera, men de har ingen sexuell förökning som kan blanda genmaterial. Detta innebär att det nya viruset är tillverkat i laboratorium, sannolikt av läkemedelsföretag. Sedan planterar de viruset på strategiska ställen i världen så att det utbryter epidemier.

- Annika Dahlqvist: Mera om influensan

Att mikroorganismer som virus kan utbyta genetiskt material på detta sätt är ett oomstridligt faktum. Alla läkare vet det - borde veta det. Jag visste det, utan att vara medicinare det allra minsta. Påståendet är heller inte taget ur sitt sammanhang, och hon upprepar det även med eftertryck bland kommentarerna (med gliringar åt de skeptiska).

Något senare börjar hennes självsäkerhet krackelera:

Ja jag är ju inte någon specialist på detta med virus. Jag tyckte att det lät troligt att ett läkemedelsföretag har konstruerat hela apparaten.
Liksom:

Ja, en fråga är tydligen om virus kan blanda sina genuppsättningar eller inte. Jag fick uppfattningen att de inte kunde det, men sen påstods det att de kunde det. Var läser man bäst om detta? (Det är inte ens säkert att de visste detta när jag läste grundkursen i virologi på 70-talet?)
Det är möjligt att horizontal gene transfer var mer teori än bevisad kunskap på 70-talet (se avsnittet om dess historia). Men att en faktisk läkare med faktisk legitimation kan stoltsera med sin okunskap om något som faktiskt varit etablerad kunskap i bra många år, det är rätt häftigt. Och att hon utan att tveka tar till en konspirationsteori, som alltså går ut på att folk suttit och utvecklat sjukdomar som släpps ut i världen för att sedan tjäna pengar på vaccinen, eller vad poängen nu är, det är obeskrivligt.

Anna Bäsén skrev häromdagen att Fettdoktorn har spårat ut totalt och ifrågasatte läkarlegitimationen. Och då var det ändå innan ovanstående konspirations-teori kungjordes.

Ifall ni inte sett den tidigare kan jag passa på att rekommendera bloggen orsakverkan, som Dahlqvist-posten När all tvekan till slut undanröjs.

Bonus: Clas Svahn på DN levererar dagens bästa rubrik ur arkiven: Vätebomben bakom den nya influensan?

2009-10-22

Sjuka av vaccinet

Skymningspressens expressiva löp + förstasida av igår gick ut på att späda på rädslan för vaccineringar. Såväl den aktuella som i stort.

Expressen: De blev sjuka av vaccinet

Anna Bäsén, årets folkbildare, svarade med att hon minsann tänker ta sitt ansvar, och gå och vaccinera sig.

Vilket på tidningens förstasida summerades: SJUKA AV VACCINET (där de utfrågade utgjordes av tre usk:or + en tandhygienist, som mycket väl kände till läget med risker för biverkningar) och så Anna Bäsén: "Jag chansar inte med mitt liv!"

Poängen är, givetvis, att förvränga utsagan till dess motsats. Bäsén har inte sagt att vaccineringen skulle vara farlig, tvärtom; men E-skrutten hon jobbar för fixar ändå den vändningen, eftersom (gissar jag vilt) den säljer fler lösnummer.

Anna Bäsén blev som sagt utnämnd till Årets folkbildare 2009 av föreningen Vetenskap och Folkbildning, där undertecknad händelsevis är medlem i styrelsen

Anna Bäsén skulle kanske se sig om efter ett bättre jobb? Där hon t.ex. inte blir missuppfattad med flit i löpsedlarna.

2009-10-21

Pippialia


I böckerna hade Pippis häst inget namn. Det var först i filmerna som han började kallas Lilla gubben. Denna upprörande upplysningar återfinns på Wikipedia. Kan någon påläst bekräfta eller vederlägga?

Däremot kan jag, vid närmare eftertanke, ur egen hågkomst bekräfta att Herr Nilsson är en markatta i böckerna. Alltså inte en dödskalleapa.


Dödskalleapa: Ekorrapa, Samiri scireus


Markatta: Wolfs markatta, Cercopithecus wolfi

En påtaglig skillnad är gripsvansar finns hos sydamerikanska apor (som dödskalleaporna och de närbesläktade kapucineraporna) men inte afrikanska (som markattorna). Men det finns väl inget ställe i någon av böckerna där herr Nilsson hänger i svansen..?


Wikipedia: Pippi Långstrump

2009-10-20

No gonna playgerise

På faktoider.nu länkar jag till bra många bra sidor. Många med kvalitéer utöver de som direkt föranlett länkningen. Som till exempel den Vincent van Gogh-FAQ som innehåller en prima beskrivning av episoden med van Goghs öra, men även följande exempel på ett faktiskt mail som den ansvarige faktiskt tagit emot:

Hi my teacher gave the whole class report to do on a artist it has to be six pages long she does want to know about his personal life on van gogh just his work could u send me some info like 5 pages long of course i'm not gonna playgerise i'm gonna read threw it word it in my way so could you send me info on van gogh like 5 pasge on him not his personal life

Jag har hittills fått helt få direkta "hemläxor", om än inte fullt så krattiga som ovan - få se om de blir fler framigenom. Tess dess kan jag roa mig med den respons som jag tipsade om i bloggposten Greatest kommentarer.

2009-10-19

Lördagsfråga: Fail


1. Jag vet inte varifrån denna patch för Apollo 20 kommer ifrån; den angivna besättningen är gissningar, inte mer. Men säkert är att expeditionen aldrig kom till stånd (WP), till skillnad från vad en del lättrörda konspirations-tokar fått för sig (jfr Soultravel).
2. Detta är en annons från 1984, för spelföretaget Imagine och deras två kommande och mycket omtalade megagames, Bandersnatch och Psyclapse. Inget av dem skulle se dagens ljus, dels för att företaget konkade innan dess efter en del märkliga turer, dels för att i synnerhet det senare verkar ha varit en ren papperskonstruktion (det är också därför Wikipedia bara har en artikel om det förra).
3. Jurassic Park-loggan är frågans slamkrypare; det jag här syftade på är den JP:IV som enligt uppgift varit på gång sedan ... 2002. (Just när jag skriver detta kommer jag på att den första filmen hade en reklamslogan "65 million years in the making". Ha ha.) Om Michael Chrichton hade en tredje bok i serien på gång när han avled ifjol känner jag inte till.
4. Indiana Jones and the Iron Phoenix började utvecklas som ett dataspel, men lades ner av olika orsaker (som det ofta är) och blev istället en serie.

Hans fann snabbt den gemensamma nämnaren, eller nära nog: saker som inte funnits på riktigt.

2009-10-18

Viral ironi: Helen Chadwick


Helen Chadwick: Viral Landscape no. 3 (1989)

När Chadwick fick sitt genombrott i slutet av 1980-talet var ordet viral ännu enbart en medicinsk term; för på den här tiden, barn, mailade man inte Youtube-länkar kors och tvärs, ty sådant fanns inte. (Nej, vi lekte med kottar! Som vi mailade ... Nej. Ursäkta.)

Fläckarna som syns i hennes virala landskap är celler från henne själv, fotograferade i mikroskop. Om där finns eller är tänkt att finnas djupare betydelser vet jag inte; modern konst är lite svår att studera även i den bemärkelsen. Men nog är det en märklig ironi att hon 1996 avled sedan en virusinfektion angripit hjärtat.

Wikipedia: Helen Chadwick


Jo, en sak till: Ikväll kl 20-22 går programmet Verkligheten i P3. De skall bl.a. studera den märkliga kinesiska historien om den svenska kvinnostaden Shakebao (som jag bloggade om häromdagen). Där kommer det att finnas med en intervju med undertecknad, om myter, skrönor och vandringssägner i stort.

2009-10-17

Lördagsfråga: Tre och en halv


... Om ens det. Nåväl. Vad tror ni?

2009-10-16

Kloakernas gudinna

Liten upplysning om romersk mytologi som jag tycker borde tillhöra allmänbildningen: De hade en gudinna, tydligen hämtad från etruskisk mytologi, som oavsett vad hon hade för uppgifter där fick härska över stadens stora kloaker, i synnerhet Cloaca Maxima.

Samt en sak till:

As well as controlling sewers, she was also a protector of sexual intercourse in marriage.

Om kombinationen verkar märklig så kan man väl bara konstatera att den inte är särdeles mycket underligare än många andra företeelser som mänskligheten funderat ut inom andra religioner. Som den frälsare som under rätt förhållanden kan frammanas i ett kex och en klunk vin, för att bara ta ett exempel bland otaliga.

Wikipedia: Cloacina

Uppdaterat:

Hans, som tydligen har koll på sajten Sewer History, tipsade om affischen ovan (länkad, men inte så lättläst). Se även PDF:en Cloacina: Goddess of the Sewers för gott om fakta, inklusive bilder på en fin modell av Sacrum Cloacina.

2009-10-15

Idag kl 15: Cafe-å-lär

Göteborgare: Varje torsdag kl 15-17 är det vetenskapskafé, Cafe-å-lär, på Chalmers (norra området, Landala, Kapellplatsens hållplats; i lokalerna som var Vasa sjukhus till för några år sedan). Ett populärvetenskapligt föredrag, denna gång om optiska fibrer, vilket är med anledning av det senaste Nobelpriset i fysik. Det finns tilltugg, och så kan man passa på att titta på deras stora härliga samling med leksaker, manicker och vetenskapliga experiment.

De visar upp veckans bok också. Den torsdag som är idag heter den händelsevis Faktoider.

Hemsida: www.cafealar.se

2009-10-14

Andens testamente


D. D. Home (uttalas som hume). Han var med i den första spiritistiska vågen som uppstod i mitten av 1800-talet, och gjorde mycket stor lycka.

1866 (vid 33 års ålder) träffade han en rik änka, Jane Lyon. Genom Home fick hon budskap från sin döde make Charles, vilket gjorde ett stort intryck på henne. Hon återkom till sittningarna med Home och såg alltid till att lämna rikligt med dricks. Snart avslöjade Charles sin plan: hon skulle adoptera Home, så att de (alltså Charles och Jane) åter skulle kunna vara tillsammans. Jo, och mediet Home skulle få en årlig pension på £700 - jag har inte kollat valutorna men gissar att det inte var en struntsumma. Mrs Lyon räknade på saken och överförde sedan en summa på £24 000 till Home, på det att räntan skulle motsvara den angivna summan.

Någon månad senare kom Charles med ytterligare anvisningar. Nu skulle hela Mrs Lyons förmögenhet skrivas på adoptivsonen, eller de £36 000 som återstod. Sedan levde denna treenighet lycklig i alla sina dagar, inklusive livet efter detta.

Eller inte alls. Mr Home Lyon var ofta ute på ärenden, turnéer och allt vad det var, så nu hade Jane varken honom, Charles eller sina pengar. Hon började fundera: kanske hon fått tag på fel ande? Hon gick till ett annat medium, en Ms Berry, och med hjälp av denna fick hon tag på den riktiga anden av Mr Charles Lyon. Han förklarade att Home var en bedragare, och att hon skulle ta tillbaka sina pengar och sparka ut honom. Mrs Lyon diskuterade frågan med Home. Denne erbjöd sig att behålla pengarna men avstå räntan till änkan - se, det var en gentleman - varpå Lyon stämde honom.

Jag vet inte hur brittisk lag fungerar i allmänhet, nu eller då, men som det beskrivs var den åtalade i åtminstone detta fall skyldig till motsatsen bevisats. Home hade alltså att bevisa att det var den döde Charles Lyon som talade genom honom och ingen annan - spiritismen som sådan verkar inte ha stått inför rätta, bara andens identitet. Detta misslyckades, och änkan Lyon vann målet. Det kan möjligen även ha spelat in att domare Giffard lär ha varit djupt misstänksam mot andar o.dyl.

...we reckon that the Vice-Chancellor will have to notify to all and singular spirits and souls of the righteous and unrighteous, to all witches and wizards, ghosts and ghost-seers, goblins and mediums, spirit drawings and airy harps, and to the whole tag-rag and bobtail of devils and devilkins, that deeds of gift, assignments, and wills dictated by the spirits to rich and silly widows, will be summarily set aside as transactions which English law and equity decline to recognise.
- Littell's living age (Boston 1868), sid 604

One could desire no higher proof of the nobility of his character than his dealings with this unpleasant freakish woman, who first insisted upon settling a large sum of money upon him, and then, her whim having changed and her expectations of an immediate introduction into high society being disappointed, stuck at nothing in order to get it back again.
- Arthur Conan Doyle, The History of Spiritualism (1926), sid 213

Doyle var tyvärr inte hälften så skärpt som Sherlock Holmes, utan trodde stenhårt på andar o.dyl. Möjligen är det hans eller andras sympatier för Home som än idag reflekteras i engelska Wikipedia, där det enbart står att Lyon adopterade Home för att komma upp sig, men ingenting om gamle Charles.


Wikipedia: Daniel Dunglas Home

2009-10-13

Barnvagnar och dålig syn


Da man.

Den fantastiske, oförliknelige J. L. Saxon (där L:et står för hans första efternamn, Lindström) kommenterar i sin odödliga klassiker snart sagt alla aspekter av mänsklig verksamhet; notera hur han elegant sätter de snobbiga mödrarna på plats i en bisats. Exakt hur barnvagnar (där barnet är vänt bakåt, alltså inte en sulky) är skadliga för synen förklaras tyvärr inte. Men nu har ni åtminstone blivit varnade.
Vissa mödrar kokettera med gentila barnvagnar, och man kan ibland få förarga sig över att se en barnjungfru skjutsa ett dylikt fordon, vari finns en 2-3 års unge, medan mamman går lös och ledig bredvid och försöker se bra ut, och till på köpet skjutes vagnen, varigenom barnet ser föremålen avlägsna sig i stället för att möta dem. Detta är så skadligt för synen, att dylika barnvagnar borde förbjudas. I England förekomma de ej.

- Umgängeskonst - Levnadskonst: Barn

2009-10-12

Lördagsfråga: Lee


1. Jackie Chan arbetade tidigt tillsammans med Bruce Lee, vilket enligt uppgift gjorde stort intryck;
2. Pamela Anderson, tidvis Mrs Tommy Lee;
3. Maia Hirasawa turnerar just nu med Jonna Lee;
4. General Meade bidrog till att slå Robert E. Lee under inbördeskriget.

Namnet Lee var alltså en gemensam nämnare.

Eller namnen; Bruce är visserligen ett engelskt namn, men familjenamnet Lee/Li är kinesiskt (hans Wikipedia-artikel har en imponerande sektion om hans namn, så som ofta verkar vara fallet med i synnerhet möten mellan kinesiska traditioner och väst). Det verkar vara samma namn som det som är ännu vanligare i Korea.

Intressant nog har Lee även i engelskspråkiga kulturer (WP) olika traditioner; medelengelska leigh eller lea = glänta eller röjning, gaeliska laoidhigh = poet.

2009-10-11

The vodka is good

En gång i tiden läste jag ett fascinerande ämne som heter datalingvistik. Det går i princip ut på att få datorer att hantera språk, naturliga språk som svenska och engelska. En typisk tillämpning inom området är maskinöversättning.

Lovande demonstrationer på 1950-talet gjorde det möjligt att finansiera stora projekt. Men här finns en lurig fälla; det är enkelt att skriva program som kan översätta väl inom begränsade områden, men när de skall utökas växer problemen exponentiellt. Dessutom inser man snart att goda översättningar kräver viss förståelse av det som texten avhandlar, vilket är en helt annan och oerhört mycket större utmaning. På 1960-talet kom några rapporter som i princip avfärdade de uppsatta målen som orealistiska, översättningsdatorer skulle inom överskådlig tid vara sämre och dyrare än människor som gjorde detsamma.

Och så nämns ett klassiskt exempel; alla i branschen känner till det.

Det var när man tog den engelska frasen the spirit is willing, but the flesh is weak (Matt 26:41) och översatte till ryska - resultatet blev the vodka is good, but the meat is rotten.

Roligt? Jo, om det inte vart för alla miljoner dollar och manår av forskning som lagts ner på att komma fram till detta. (Men som alla som använt tjänsterna på nätet vet så är en ungefärlig översättning, om aldrig så klumpig och torftig, oerhört mycket bättre än ingen översättning alls.)

Men nuförtiden ägnar jag mig främst åt faktoider, och då slår det mig: är den där vodka-historien sann? Var och när skulle den ha inträffat? Vilket system användes? Ofta antyds att det skall ha hänt på 50- eller 60-talet, och i vilket fall är det första belägg Mattias funnit från 1958 (liksom en hoper från 60-talet, snarare än det relativt sena från 1970 som jag förut orkat fram till).

I en intressant variant gäller det en offentlig demonstration av ett sovjetiskt program, där en amerikansk ambassadör får välja bibelord. Där kan man ana politiska poänger - att den inte är sann indikeras av att den i versionen jag hittat är förlagd till slutet av 1980-talet, eller senare är åtskilliga andra belägg.



Tills vidare håller jag "vodkan" för att vara en datalingvistisk vandringssägen. Vilket i så fall är den första jag identifierat inom just det området.

2009-10-10

Lördagsfråga: En kort en


Minsta gemensamma nämnare?

2009-10-09

Orbs!


Januari 2001: Här var det orbs!

I fotografier kan vattenpartiklar eller dammkorn under vissa omständigheter ge upphov till ljusfläckar som de ovan. (Det som fångats på bilden är dimma, partiklarna var osynliga för blotta ögat.) De kan också bli avlånga om de rör på sig. Sådana har väl alla sett? Kanske hur många gånger som helst? Men hur ofta har vi tänkt tanken, "undras om man kan slå i någon att detta är något paranormalt?"

För när det gäller att få genomslag i vidskepelsebranschen så är fantasi den viktigaste egenskapen, långt före mod och munläder. Där ligger vi fåkunniga i lä.
Eftersom jag säger att jag vet att det är själslig energi, själar och jag dessutom lägger upp bilder på det så varför sitta och påstå att det inte är något ovanligt med dessa bilder då?
- Från forumet Övernaturligt iFokus (ingen länk, googla själva...)
I looked at thousands of pictures I had taken earlier, and thousands more would be taken to test the hypothesis that these light circles are nothing less than emanations from Spirit beings.
- Klaus Heinemann, Ph.D.

Jag tog en extra titt på Heinemann, och hans goda bakgrund verkar vara genuin: professur på Stanford, forskning åt NASA via bolaget Eloret som han grundade, m.m. Han är säkert intelligentare än de flesta som läser - eller rentav skriver? - denna blogg, vilket påminner om att kunskap och intelligens inte räcker för att göra oss till goda skeptiker.

Visst kan man tycka att det är underhållande och häpnadsväckande att vuxna, friska och ibland även intelligenta människor på fullt allvar tror att ljusfläckarna är andevarelser. Men precis som med spiritismen för 100 år sedan, som till stor del utgjordes av harmlösa sällskapslekar, så kan det lätt börja bli allvarligare, nämligen när folk under psykisk press (som t.ex. förlorat närstående) luras att tro på saker som inte finns.
For instance, a woman in the UK whose 18-year-old son died in 2007 sent me pictures of her daughter’s wedding clearly showing a bright orb by the bride’s back. Like thousands of people who have seen orbs in their pictures after losing a loved one, she believes this was her son letting her know that he was there for his sister’s special day.
- Klaus Heinemann, som borde förverkat sin Ph.D. för längesen


Wikipedia: Orbs (optics)
Times Online: A Life in the Day: Klaus Heinemann
The Great Rethinking: Orbs

2009-10-08

Shakebao, Sverige

Ni har väl sett nyheten:

Kinesiska media beskriver utförligt en stad i norra Sverige med endast kvinnor (25 000, eller i Piteås storlek), män äga inte tillträde med mindre än att de riskerar livet. Den grundades av en rik änka 1820 vid ett gammalt slott hon tidigare köpt. Osv. Shakebao eller Chako Paul City var namnet.

Den första nyhetsbyrån som rapporterade på engelska verkar ha varit The Local, "Sweden's News in English". Den har också uppenbarligen utgjort källa när andra medier förtjust återger det hela.

The Local: Chinese media tempted by fantasy of women-only Swedish town

Uppgifterna verkar vara något så ovanligt som 100 % påhitt, om de har någon som helst grund i verkligheten så är det ännu ingen som sett sambanden. Få verkar ha kollat med de källor som The Local uppger, de kinesiska nyhetsbyråerna Xinhua eller Harbin News. Så misstanken uppstod rätt snart: Är detta kanske något som The Local kokat ihop på egen hand? Ett skämt (sanktionerat eller inte), eller ett test för att se hur icke-nyheter kan spridas?

Jag skrev till journalisten på The Local och bad om hans källor. Jag fick följande länkar, där i synnerhet den andra verkar vara den primära (äldst och mest detaljerad). De går till kinesiska sidor, om någon av ni som läser detta behärskar tugget så får ni mycket gärna kommentera. Maskinöversättningar bekräftar innehållet. Notera att Harbins nyhet inte bara har fler detaljerar än Xinhuas, utan några verkar också skilja sig; så uppger Harbin att invånarantalet bara är på 2 500 (ifall där inte finns någon lurig fallgrop i översättningen). Det fina men osvenska slottet är dock Xinhuas.

Xinhua - maskinöversatt
Harbin News - maskinöversatt
Sohu.com (TV-nyheter med avspänd bakgrundsmusik)

Dessutom fick jag länkar till två diskussionssidor:
Wikipedia (kinesiska)
Wikipedia (eng.)

Här är åtminstone illustrationerna från Xinhuas artikel. Vem sätter den första bilden?
Uppdaterat: Mattias gissar på Taymouth Castle, Skottland, vilket verkar stämma (bild).


Slottet i Shakebao, norra Sverige - enligt uppgift.


Denna illustration har tydligen inte med "Shakebao" att göra. OK.


Omskrivet (sv.): GP AB Expressen
Omskrivet (eng.): The Sun news.com.au

CC: Karbonkopia

Karbonkopia. Har ni någonsin gjort en sådan? (Mer än i blanketter som kommer med kopieringen "inbyggd", men nu tänkte jag uppmärksamma kidsen på nedanstående företeelse.)



Jag har det, för ett par tre sekler sedan. Två skrivpapper med ett karbonpapper (där karbon = kol, som vi vet) emellan. När man skriver på det översta så får pennans tryck kol att överföras till det undre papperet. Att sudda gick därför inte, då fick man bara en stor svart fläck på det nedre papperet.

Metoden kunde även användas i skrivmaskiner. Valsen fick justeras för tjockleken, vilket inte var något problem annat än kanske på de allra enklaste modellerna.

Jag vet inte om man fortfarande kan köpa karbonpapper i fysiska pappershandeln - kanske finns varan på lager lite varstans, kanske blev den restnoterad förra seklet och får idag sökas antikvariskt, likt Guillous färgband. På nätet finns de lite varstans. Jag undrar hur omsättningen är.

En lustigt detalj är att ordet kommit att leva kvar i språket även sedan företeelsen börjat glömmas bort, och är kanske även i bruk bland de som aldrig sett den. Men den förmodligen vanligaste tillämpningen har ni i mailen, adresser efter "cc" är ju (ifall ni inte visste det) de som mailet går till utöver den primära mottagaren; A skickar mail till B, dessutom får C, D och E varsin kopia. Om A inte vill att B skall se att även F och G får kopior så kan dessa sättas efter "bcc" = blind carbon copy.

Det riktigt intressanta är att sådana här betydelseväxlingar sker och har skett precis hela tiden; företeelser kommer och går, mänger av ord vi använder är anakronismer, bortglömda liknelser, nytt vin i gamla läglar.

2009-10-07

Kemiska handelsnamn

Ibland går vissa ämnen, råvaror och liknande under ett namn i handeln, under ett annat i andra sammanhang. En vanlig orsak är att det går att ta ut ett högre pris för med det lite märkvärdigare handelsnamnet. Exemplen inom djurvärlden är legio, såväl kött som päls går ofta under andra namn; som när kattfisken säljs utan huvud som aptitligare kotlettfisk.

Intressant nog har företeelsen spritts även till kemiska ämnen. Här är några exempel. Samtliga verkar vara anglicismer, i vilken mån de inblandade känner till skillnaderna vet jag inte.

Nitrogen - gasen kväve när den säljs till bilnördar, som låter fylla sina däck med denna i hopp om att få lite bättre resultat än vi andra som kör med vanlig luft.

Tungsten - metallen volfram i dart-pilar

Carbon - kolfiber i golfklubbor och pilar (vanliga långa)

Titanium - titan i klockor

2009-10-06

Stridsvagnen under gatan

Major Leslie A. Lohse (Army Serial Number 0409019), Cavalry, 31st Tank Battalion, United States Army, for distinguishing himself by gallantry in action on August 15, 1944, in the area of Chartres, France. As acting battalion commander, he was ordered to attack the city of Chartres. Because of its strategic importance, the enemy had anti-tank weapons of all types emplaced throughout the city proper and its outskirts. Although realising that storming this virtual fortress would be a hazardous and costly operation, Major Lohse rode in the vanguard of the attacking force. His tank was set ablaze and put out of action by an 88mm shell and anti-tank rockets. Under a hail of machine-gun and rifle fire he aided in putting out the fire and took cover only after other members of the crew had done so. He concealed himself in an enemy headquarters for a time, and then made his way through enemy lines to rejoin his unit three days later. Major Lohse's fearless leadership and courageous example were an inspiration to the men who fought under his command.

- Motiveringen när major Lohse fick Silver Star, USA:s tredje högsta medalj


Så här såg majorens stridsvagn ut: en M5 Stuart, en relativt lätt stridsvagn. Den tillverkades i stora mängder och i många varianter, men var behäftad med en del problem och fasades ut rätt snabbt i de allierades krigsmakter.



Major Lohse befann sig som sagt i Chartres, sydväst om Paris. Noga räknat körde han på Rue des Perriers i södra delen av staden, körde ut på Rue Saint Brice och svängde höger = söderut mot bron. Just då och där blev den träffad och började brinna. Besättningen tog sig ur och fortsatte enligt ovan, men stridsvagnen blev kvar. Möjligen satte tyskarna en extra sprängladdning i den innan de lämnade staden den 17 augusti för att försäkra sig om att fienden inte skulle få bruk för den igen. Snart därefter röjde man upp vägen, och den ramponerade stridsvagnen bogserades ner i en bombkrater och skottades över.

Där kom den att ligga i 64 år.



I juni 2008 grävde några gatuarbetare i Rue des Perriers då de stötte på metall. Bombexperter kallades genast dit; staden hade bombats ordentligt under kriget, och man riskerar fortfarande att stöta på blindgångare. Men detta var inte någon bomb, utan större delen av major Lohses M5. Så småningom fick man upp stridsvagnen - huset i bakgrunden är det som är upptill i den vita cirkel-markeringen på kartbilden - och den blev en notis i åtskilliga tidningar världen runt.

Att jag tar upp denna historia på just denna blogg beror inte bara på att historien är intressant i sig, utan även på grund av det intressanta faktum att stridsvagnen aldrig glömdes bort helt. Många ortsbor kom ihåg den, åtminstone en intervjuad hade undersökt den ordentligt och plockat med sig några souvenirer, och "stridsvagnen under gatan" hade tagits upp i en tidningsartikel 1993 och en bok 1994. Men "the buried tank remained an urban legend for over another decade", för att citera After the Battle. Jag är inte säker på hur jag skulle ställt mig till uppgiften: visst kan det vara sant, men är det sant? Hur många andra orter finns det som har liknande spännande artefakter? Skulle inte detta kunna vara en typisk vandringssägen? Jodå - men just denna version visade sig stämma.

En till: I samband med fyndet och bärgningen kom D-dagen ofta att nämnas - som om det är den enda relation folk har till invasionen av Normandie, vilket kanske stämmer... Denna stridsvagn sattes iland på Omaha Beach två månader efteråt, bara några dagar innan den långtidsparkerades under Rue des Perriers.



Huvudkälla för denna bloggpost var After the Battle #145, en mycket fin tidskrift som detaljerat beskriver händelser under kriget och hur platserna ser ut idag. Dessutom Wikipedia, Google Maps, och andra ställen som ni hittar till.

2009-10-05

Lördagsfråga: London



1. Portobelo, Panama. Den dåvarande spanska staden erövrades 1739 av britterna (under amiral Vernon, en intressant etymologisk man) vilket gav upphov till sådan glädje hemmavid att bl.a. en bondgård hemma i England fick namnet. Där den gården låg ligger numer Portobello Road.
2. Cabo Trafalgar, Spanien. En halvö i närheten av Cadiz. 1805 stod ett sjöslag en bit utanför, som britterna vann. Till minne av detta fick ett torg hemma i London heta Trafalgar Square.
3. Buckingham, Buckinghamshire, England. Denna stad är inte stor - ca 13 000 invånare - men anrik, och har i flera omgångar använts som titel på hertigar. 1703 års version lät uppföra ett hus åt sig i London som fick heta Buckingham House. Senare togs det över av George III, byggdes ut, och är idag självaste Buckingham Palace.
4. Waterloo, Belgien. Plats för ett tämligen välkänt slag 1815. (Lejonet på monumentet är förresten vänt mot Frankrike.) Den s.k. sjunde koalitionens seger kom 33 år senare att uppmärksammas med namngivandet av en ny tågstation, som omsider skulle utvecklas till dagens Waterloo station. (Som jag först stötte på i Tre män i en båt (1889), där ingen på stationen känner till när, varifrån eller vart något tåg går.)

Andreas satte London riktigt tidigt - snyggt gjort. Skall någon ha en stjärna får det bli Engan, som tog den svårplacerade lilla orten med det tjusiga namnet Buckingham, vars existens jag inte kände till förrän jag satte ihop denna fråga.

2009-10-04

Freudiansk glidning

A "Freudian slip" is when you mean one thing, but you say your mother.

Sigmund Freud (1856-1939) skrev mycket om företeelsen, men han kallade det inte för Freudscher Versprecher, freudiansk felsägning eller Freudian slip. Termen han myntade var Fehlleistung, "fel-handling", och det kunde också syfta på andra avslöjande fel än de språkliga.

Det engelska begreppet Freudian slip har spårats till 1959. Jag vet inte om det förekommit tidigare än så, i det språket eller något annat.

Wikipedia (eng.): Freudian slip
Wikipedia (ty.): Fehlleistung
Etymonline: Freudian

2009-10-02

Cowabunga!


The Simpsons is erroneously credited with popularizing "cowabunga"; although the word appeared on early Simpsons merchandise, it was only ever included in the show to mock the misunderstanding.
- Wiktionary: cowabunga

Själv var jag tillräckligt bekant med sköldpaddorna (såväl den mörkare första "versionen" från 1984 som tyvärr de fåniga senare) för att ha sett det egendomliga utropet innan Simpsons skapades 1989. Men trots turtlarnas popularitet har det senare ändå kommit att associeras med Bart, trots att han, enligt uppgift, bara sagt det i programmet vid ett enda tillfälle: Bart gets an F (s2ep1).

Ordet verkar inte ha hämtats från något faktiskt språk utan myntades i en amerikansk TV-serie på 50-talet.

Diagrammet ovan? Det kommer från Google News (som jag bloggade om här) och anger förekomster över tid i det tillgängliga materialet. Notera den tydliga trenden efter Turtlarnas ankomst, och så spiken i början av 90-talet.

Etymology online: cowabunga
Wikipedia: TMNT

2009-10-01

Konsten att räkna

Mässan igen (ja, jag befinner mig fortfarande i dess efterdyningar): Gruvligt med folk var det, men hur många? I tidningen såg jag att där det 2008 funnits tjugofem personer, fanns det 2009 tjugofyra - ingen synbar skillnad, men mätbar. (Multiplicera med 4 000 för ungefärliga totalsiffror.)

Men hur har man kommit fram till detta? Faktum är att besöks-räknande verkar vara en konst snarare än en vetenskap (plus för fin rubrik hos SvB):

I sin årsredovisning anger Svenska Mässan antalet besökare på förra årets Bokmässa till 78 216.
Bokmässans egen siffra för 2008 var lika exakt, men betydligt högre: 101 280.
- Svensk Bokhandel: Många besök på varje besökare

Man följer olika rutiner - till exempel räknas ett kort, som berättigar till alla seminarier under alla dagar, som fyra besökare enligt det ena systemet men som en enda enligt det andra. Sedan gör bokmässan "en uppskattning där man gångrar och plussar och räknar bort - för att slutligen landa på en siffra som verkar stämma bra med verkligheten."

Det hela påminner inte så lite om de metoder som finns för att räkna besökare på hemsidor, upplagor för tidningar, tittarsiffror för TV-program, opinionsmätningar, med mera. Resultatet kan ofta se pålitligt ut (i synnerhet om man vet vad de kan kosta att ta fram), och skillnader även i decimalerna basuneras inte sällan ut som faktiska nyheter om faktiska ting (i synnerhet när man har nytta av dem). Just precisionen är ofta på en helt annan nivå än vad mätmetoderna motiverar, men så ger ju också "78 216 besök" ett helt annat intryck än "75-80 000".

I själva verket är det alltså uppskattningar av kvalificerade gissningar - but a dream within a dream, för att tala med Poe.

2009-09-30

Skolmat och fångmat

Det här har ni kanske hört förut:

Maten i fängelser är bättre än skolmaten.

Följdfråga: Är det någon som känner till skillnaden? I kronor och ören, kalorier eller vitaminer, eller så antalet Michelin-stjärnor?

Ja, jag har naturligtvis letat lite. (RTFM!) Jag har funnit några svar. Men bortsett från den diskussionen så tycker jag att det är mycket intressant att många, kanske de flesta, som lägger fram argumentet ovan inte har en aning om huruvida det är sant eller inte.

2009-09-29

"Number ten"

I studiet av bombningen av Trang Bang, där sydvietnamesiskt flyg bombade sydvietnamesiska soldater och sydvietnamesisk civilbefolkning, stötte jag på följande:

A South Vietnamese soldier who escaped without being burned said to an American visitor: "Vietnamese pilots Number 10" - which in soldiers' slang means the worst.

- New York Times, 9 juni 1972

Jag blev nyfiken på uttrycket. Ett uppslagsverk i genren hade en hel del att säga om företeelsen:

The various degrees in the state of a soldier's feelings in Korea are seldom expressed in the well-worn favourites of World War II. He is rarely "browned off", "cheesed" or "brassed". No, sir. He's just "number one" to "number ten" and occasionally he may be "number ninety-nine" or "number hava no" (Iddiwah, July 1953): United Nations troops fighting in the Korean war of the early 1950s.

- A dictionary of slang and unconventional English

Att soldater har en rik vokabulär för elände är föga förvånande. Ovanstående numrering har jag inte hört talas om förut, den låter också rätt torftig jämfört med många andra. Som det fina FUBAR, förkortning för Fucked Up Beyond All Recognition.

2009-09-28

Lördagsfråga: Bimbo


1. Rörstrands servis Bimbo, typiskt 50-tal.
2. Prins Carl Gustaf, som kanske kallades Tjabo redan när bilden togs, hade ungefär då en hund som hette Bimbo.
3. Del av logotypen för Bimbo Breads, en del av den mexikanska matjätten Groupo Bimbo. I den språkkulturen har ordet ingen särskild betydelse; det antogs 1945, kanske för att det liknade kända namn som Dumbo och Bambi.
4. Betty Boop är väl lite tuffare än man tänker sig en bimbo? - men i bilden har vi här en sidekick som heter just Bimbo.

Ordet har, som så ofta är fallet, en historia som är längre och intressantare än man kan tro. Det har, som Engan visste, använts om småbarn men även som ett neutralt ord/namn, inte sällan om djur; senare om dumma karlar, därefter d:o fruntimmer, och på 1980-talet gjorde det, enligt länken nedan, en sorts comeback i språket. Betydelsen har sedan dess legat fast.

Etymology online: bimbo

2009-09-27

Rapport från en mässhink


Verksamheten i montern med Vetenskap och Folkbildning, alltså B07:64, pågår för fullt.

På lördag fm hade vi en repris på Torbjörn Fagerströms uppskattade prat om evolution, kreationism och stupid design; undertecknad pratade faktoider till och från; ett homeopatiskt sömnmedel bereddes (jo, faktiskt); och så hade vi Bodil Jönsson som pratade utifrån och kring sin senaste bok Tio år senare - tio tankar om tid.

Bokförsäljningen överträffar förväntningarna lite varstans. Pocketboken Faktoider sålde slut igår, alltså inte bara hos oss utan hos leverantören och förlaget Månpocket. Idag sålde den slut igen, återigen hos Månpocket.

Dagens särskilda omnämnanden blir om våra trevliga monter-grannar Fokus och Militär Historia.

2009-09-26

Lördagsfråga: Blandade bilder


Någon gemensam nämnare, som vanligt. Alla förslag beaktas.

2009-09-25

Nära nära


Bokmässa som sagt. Det är grejen. Monter B07:64, nära Forskartorget. Ifall ni har vägarna förbi.



Det mest uppseväckande i närheten, som nog hade vart det även om de inte närvarat alls, är tidningen Nära. Där kan man hitta vuxna, intelligenta människor som på fullaste allvar tror på änglar, spöken, andar eller vad som helst. Mycket fascinerande.

Ett belysande exempel ur tidningen är experimentet i RV, remote viewing, där man skall försöka "se" ett dolt föremål. Deltagarna får känna efter, och rita och skriva allt de kommer på. Här en som summerar sina försök "[Mina bilder] föreställer en kungakrona och ett löv. Orden jag fick till mig är: blommor, ros, hård, matta, ask, stjärna, flimrar, blänker, lyser, ljus och sko. Jag ser även färgerna rosa och grönt." Försöksledaren Erika konstaterar berömmande att "det du fångar som verkligen stämmer är orden..." - Kan ni utifrån "beskrivningen" säga vad det dolda föremålet är för något? Markera den vita texten nedan för facit.

> En svart rulle med silverfärgat presentsnöre, sådant man har runt julklappar. <

Grejen är givetvis att man får göra hur många "gissningar" som helst, och då är det naturligtvis alltid några som passar någorlunda, i synnerhet när man får lov att associera åt rätt håll.

2009-09-24

Bokmässa


24 - 27 september är det bokmässa. Jag kommer främst att närvara i B07:64 för Vetenskap och Folkbildning, men även hälsa på i B03:60 där Ordalaget har min struts-bok, liksom stora Bonnier-bygget B02:02 där Forum har denna uppföljare.

I mellantiden kommer jag att idka hårt drällande. Hans-Olov Öberg har skrivit ner författarens tio bokmässebud, de är bra allihop, och det sjunde sammanfattar det hela mycket väl: Den stora helheten överskuggar alltid de små delarna och alla är alltid någon annanstans.



Christer hälsar förresten. Han är också någon annanstans.

2009-09-23

Faktoid-böckerna har fått en lillebror


Göteborg 23 september kl 10:46.
Vikt: 328 g.
I handeln: Nu? Eller vilken dag som helst.

(Faktum är att det är två utgåvor, en med hårda pärmar och en med mjuka, särskilt framtagen för Designtorget. Och nej, jag har inte tid att fixa ordentlig kamera just nu...)

2009-09-22

Elefantkyrkogårdar

När faktoider känner att de ska dö, så vandrar de iväg till den stora elefantkyrkogården.

För denna uppfattning har väl dött ut? Alltså om elefanter. Illustrerad Vetenskap kallar den "seglivad", men även om alla känner till den så undrar jag just hur många som tror på den.

Jag har ingen aning om hur vanlig den har varit, såväl i Sverige som utrikes. Jag vet inte ens i vilket århundrade man skall leta, alltså efter belägg där den tas på allvar. Att sagan kommit till användning i Tarzan-filmer m.fl. är en helt annan sak.

Oavsett hur det ligger till med den saken, så är det intressant att läsa de många förklaringar av myten som lanserats. Det är ett faktum att man ibland stöter på stora mängder stora ben från förhistorisk tid, vilket kan förklaras med naturkatastrofer eller jakt, eller för den delen att man på använt sådana ben för t.ex. byggnader; eller att elefanter lever i flockar som håller ihop även när det är ont om mat, vilket kan innebära att de går och dör ihop; eller kanske det faktum att man sällan hittar elefant-skelett i det vilda, vilket beror på att även djur som dessa snabbt försvinner i det aktuella klimaten.


Wikipedia: Elephant's graveyard
Illustrerad Vetenskap 9/2002: Vet djur när de ska dö?

2009-09-21

Lördagsfråga: Vetenskap och Folkbildning


1. John Houdi, en av landets mest kända och etablerade trollkonstnärer. Särskilt engagerad mot luriga "kolleger" som påstår att deras trick inte bara ser övernaturliga ut, utan faktiskt även är det.
2. Peter Olausson som han heter i Libris och polisrapporter, Hexmaster för er andra. Etablerad pratmakare. Styrelseledamot i VoF.
3. Christer Fuglesang, docent i partikelfysik från KTH m.m. Bilden från en serie foton tagna för VoF:s räkning.
4. Hanno Essén, docent i teoretisk fysik på KTH, ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning.

En gemensam nämnare är, som Mattias knäckte rätt snart, att vi är medlemmar i VoF, en förening för vetenskap, mot pseudovetenskap och humbug. Det är en förträfflig förening som många har nytta och nöje av. Den har blivit mest känd för sina årliga utmärkelser, Årets folkbildare och - framför allt - Årets förvillare.

På bokmässan i Göteborg denna vecka ställer vi ut i montern B07:64. Kom gärna förbi!

2009-09-20

Häxmästaren och Lotass

I slutet av varje numrerat stycke finns ett eller ett flertal val att göra: ”Korridorens sträckning löper in mot den vida synranden: => 154; Vid den vänstra sidan reser sig en brant sluttande trappa: => 51; Längs den bortre kanten, på dess vänstra =>; 300 och dess högra => 163 sida, öppnar sig den väldiga och ljusa glasskimrande hallen.” Vart går du? Trappan eller korridoren, varje nummer leder vidare till ett nytt stycke text - till ett nytt rum.
- Jenny Maria Nilsson recenserar Lotta Lotass Den svarta solen i Helsingborgs Dagblad (se även DN SvD GP)

Jag har inte läst Lotass, och vet inte om jag någonsin kommer att göra det (hennes böcker verkar tillgjorda och aptråkiga). Men i beskrivningen ovan kände jag genast igen greppet: det är ju en äventyrsbok!



Efter några tidigare försök slog idén igenom med barnboksserien Choose Your Own Adventure på 70-talet. Konceptet var som följer: Man börjar läsa boken, och kommer efter en stund till en valsituation. Skall du, eller huvudpersonen, göra si? - Gå till sidan X. Eller kanske så? - Gå till sidan Y. Fundera, välj, bläddra fram, och läs fortsättningen. Val följer på val; ibland får berättelsen ett abrupt slut (som om man väljer att gena över kvicksanden), andra gånger fortsätter förgreningen. Givetvis kan man fuska och backa tillbaka, det ingår nättopp i reglerna.

Min första kontakt med genren var spelboken Häxmästaren i Röda Berget (1985), översatt från den engelska Fighting Fantasy-seriens första titel: The Warlock of Firetop Mountain (1982) av Steve Jackson och Ian Livingstone. Där hade man byggt ut systemet från Choose... med lite rollspelsgrejs; man fick hålla reda på ting som KP och färdigheter, och många situationer avgjordes med ett tärningskast. Ett stycke kunde utgöras av en strid med något monster, vars "prestanda" angavs, och så fick man slå tärning och räkna tills striden var över.

Choose Your Own-äventyren fann jag först senare, men de jag sett var klart underlägsna FF. Å andra sidan var FF, åtminstone de första av Jackson & Livingstone (jag läser att man 1982-1995 kom att ge ut hela 59 titlar av en lång rad förmågor) klart underlägsna de två serier som Mark Smith och Jamie Thomson skapade: Tigerns väg (japansk fantasy) och Falken (sf, men med tyngdpunkten på tidsresande; man besöker alla möjliga epoker i jordens historia). Jag har inte öppnat dessa böcker på kanske tjugo år - vet inte om jag vågar, allt åldras inte med värdighet - men när det begav sig så gick jag igenom dem bra många gånger och fann dem fullständigt fascinerande.

Det är väl ingen slump att genren försvann när dataspelen började nå en viss nivå, och så slog internet igenom även bland oss dödliga. Betänk att Warlock gavs ut 1982 - på den tiden var det en prestation att få ens en hygglig illustration i ett dataspel.


Demian's Gamebook Web Page: Fighting Fantasy; The Way of the Tiger; Falcon
Wikipedia: Choose Your Own Adventure


Given fråga: Har Häxmästaren från 1985 med ett visst alias att göra? Nej, jag tror inte det - ber att få återkomma.

2009-09-19

Lördagsfråga: De fyras gäng


Vad har dessa herrar gemensamt? Mer än att vara unga, vackra och framgångsrika?

2009-09-18

Är det verkligen sant?

Upprepning: Idag kommer min tredje bok ut.

Ordalaget: Är det verkligen sant?

Liksom det i förrgår var dags för den andra.

Forum: Fler faktoider


Jag är osäker på hur det gått med exponeringen i den fysiska bokhandeln. Måhända voluminösa namn som Läckberg, Brown m.fl. prioriteras? Men på gång är det definitivt, och de kan köpas som vilka böcker som helst hos näthandlarna.

2009-09-17

Wilhelm Shakespeare

Den som dricker vin, sover gott.
Den som sover gott, syndar icke.
Den som icke syndar, blir salig.
Så drick gott vin och bli frälst.

Tänkvärda ord. Rentav kloka. Vem har kommit på dem, tro?

Letar man på engelskspråkiga sidor så uppges det vara medeltida och tyskt. Letar man på tyska sidor, så verkar dessa (vad jag sett) vara överens om ursprunget, här ett exempel bland många:




Minsann!

Detta är, de många uppgifterna till trots, garanterat inget Shakespeare-citat.

Pelle Holm uppger att talesättet "den som sover syndar inte", som ju utgör en delmängd av det ovanstående, finns belagt från Tyskland ca 1700; eftersom källan är anonym är den knappast någon namnkunnig person. Vilket naturligtvis inte hindrat folk från att tillskriva det en mängd olika förmågor, i god stil.


Tipstack till Joakim Lahti Kliman

2009-09-16

Fler faktoider

Idag kommer min andra bok ut.

Forum: Fler faktoider

Och senare i veckan kommer min tredje bok ut.

Ordalaget: Är det verkligen sant?

Så för tillfället är jag inte riktigt blogg-bar. Återkommer när det lugnat sig.

2009-09-15

Ringens krig

Alla vet att fantasy-böcker tenderar att komma i serier, och tretalet är särdeles populärt. Det beror, som alla vet, på Sagan om Ringen.

Fast det var inte meningen. Tolkien hade först inte en tanke på att ge ut den som något annat än en enda rejäl volym.



En mängd konsekvenser av kriget hängde kvar länge. Det var inte precis så, att freds-löpsedlarna åtföljdes av butiker fullproppade med kaffe, bananer, cigaretter och slikt; många sådana varor var ransonerade i åratal efteråt. Och begreppet "förkrigskvalitet" var länge i levande bruk.

En av otaliga shortages var bristen på papper. Ovanstående brasklapp är amerikansk från 1945, och där var ändå situationen bättre än i Europa. I Storbritannien var fortfarande pappersbristen såpass påtaglig i början av 1950-talet, och priserna så höga, att det visserligen inte hade varit opatriotiskt men klart ekonomiskt riskabelt att ge ut The Lord of the Rings som en tegelsten. Istället delade man upp den i tre delar, om två "böcker" vardera, klurade ut titlar på dessa nya enheter, och gav ut.

Så alla dessa fantasy-trilogier är ännu en otippad konsekvens av kriget. Liksom priserna på gamla serietidningar, för det var mången Superman m.fl. som gick åt i pappersinsamlingarna.


"Skyll inte på oss"-etiketten från bloggen Burning Books: Random House 1945

2009-09-14

Lördagsfråga: Sean Connery



Quiz-filen (0,5 Mb mp3)

1. Den längsta dagen (1962). Det som hörs är en nyligen befriad fransos och en man som spelar säckpipa; den senare fanns verkligen på plats den 6 juni 1944.
2. Goldfinger (1964). Gert Fröbe och en guldtacka.
3. Mordet på Orientexpressen (1974). Ingrid Bergman och Albert Finney talar egendomlig svenska.
4. Rosens namn (1986). Ron Perlman tolkar fint den halvgalne Salvatore. Penitenziagite = "ånger", en ledtråd som William av Baskerville raskt snappar upp.

I samtliga filmer figurerar Sean Connery, i större eller mindre roller. Vilket Mattias också satte.

2009-09-13

Hittat på nätet

... det var Faktoider av Peter Olausson som jag klämt och tjuvläst på i både ICA och Bokia ...

- en av alla dessa bloggar

2009-09-12

Lördagsfråga: Filmljud

Inget att titta på denna gång, bara att lyssna ... Fyra filmer (0,5 Mb mp3) Närmare bestämt fyra korta inslag från lika många filmer. Identifiera dem, finn gemensam nämnare, klart.

2009-09-11

Mensa i Göteborg

Idag börjar Mensa IBD 2009 i Göteborg. IBD = International Directors Board = internationella styrelsen hälsar på, och dessutom kommer ett stort antal mensaner från hela världen, Sverige och Göteborg. Fyra intensiva dagar kommer det att bli.

Av de många föredrag som bjuds kommer undertecknad att hålla ett. Imorgon lördag kl 14:45-15:40, närmare bestämt.

Mensa.se: IBD 2009

2009-09-10

Höstfloden

Det är inte länge sedan som nästan alla böcker kom på våren eller hösten. Den senare säsongen, inför julhandeln, reserverades för de inarbetade namnen, medan övriga lades på våren.

Idag sker utgivningen nästan kontinuerligt, men den gamla uppdelningen märks fortfarande på vissa sätt. Våren är fortfarande (i princip) vikt för osäkra debutanter - som undertecknad i fjol. Och höstfloden finns kvar, och är fortfarande (i princip) vikt för dem förlagen är lite säkrare på - som undertecknad i år. Det beror dels på julhandeln, men även på att branschens största begivenhet inträffar i slutet av september: bokmässan i Göteborg. Där är det konkurrens, får man säga.


Det är därför som en kulturredaktör, här GT:s Ingrid Norrman, kan få en sån här hög tillsänd sig under en enda dag i september, närmare bestämt den 1:a. Det är inte så lätt att ligga i topp där, som ni förstår. :-)

Utgivningsdag för Fler faktoider är den 16 september, alltså på onsdag.


GT/Expressens kulturblogg: Böcker, böcker, böcker ...

2009-09-09

Varför blogga

Vet inte om jag skrivit om detta förut? Nå, frågan är ju aktuell så länge jag skriver...

Den primära anledningen till att jag sensommaren 2007 började skriva på denna blogg är så här enkel:
  • Marknadsföring
Eftersom jag hade en bok på gång som skulle ges ett halvår senare, och tyckte att det kunde vara skoj att återge dess utveckling mot en färdig produkt, med korrekturläsningar och omslag och allt vad det är. Om man dessutom kan göra omvärlden - det är ni det - uppmärksam på att här kommer det strax något, ja, då är det ju utmärkt.

En annan konkret anledning var att få
  • Skriva av sig om allehanda ting jag stött på som inte platsar på faktoider.nu
vilket det sannerligen aldrig varit någon brist på. Alltså alla dessa tveksamheter, knepiga påståenden och annat som skulle kunna vara värda att uppmärksamma, om de delas av tillräckligt många..?

Två andra anledningar var att få
  • Kommentarer från läsarna och diskussion er emellan
och i all synnerhet möjlighet att
  • Ställa frågor, i synnerhet sådana som svårligen låter sig formuleras i en googling
som t.ex. hur vanligt förekommande ett visst påstående är, eller hur många som tar det på allvar. Eller frågor vars blotta formulering kräver fackkunskaper jag inte har. Frågeställningarna kan också räknas till skriva-av-sig-punkten, på så sätt att det som tas upp på den "riktiga" hemsidan skall vara färdigt; inga rapporter från halvfärdiga utredningar, men sådana passar å andra sidan utmärkt på en blogg.

Efter att ha fått upp värmen har jag även kommit att inse nyttan med att
  • Skriva regelbundet.
En bloggpost per dag har det också blivit (eller drygt 700 i skrivande stund, inklusive en bunt opublicerade). För det mesta har jag någon veckas framförhållning. Som vaccinering mot skrivkramp (men se detta ord) fungerar det förträffligt; de är tämligen korta och okomplicerade, men det blir något gjort varje dag, och efterhand kan man träna upp det driv som behövs när det gäller att skriva riktiga texter effektivt.

Jag lägger f.ö. inte särdeles lång stund om dagen på denna blogg, i genomsnitt blir det definitivt mindre än en kafferast. Lördagsfrågorna kan vara lite pilligare men de är också desto roligare. Och då kommer förrexten den sista punkten in, sist men alls icke minst:
  • Ha roligt.

2009-09-08

Fulöl



Har grävt i denna fråga, inte rörande drycken eller reklamfilmerna (här på Youtube) utan något så skenbart enkelt som ett årtal: när sändes de?

... Fast precis innan jag postar det här så får jag besked från annonsören: 2006, eller flera år senare än hade för mig. Byrån hette förresten Garbergs. (Snabbfråga: Minns ni vilket märke som man gjorde reklam för?)

Uppdaterat: Näe, 2006 kan uppenbarligen inte stämma, åtminstone inte vad premiären beträffar. IMDb:s (faktiskt) uppgift (här) om 1998 verkar bra mycket troligare.

(Jag återkommer med närmare information om varför detta intresserar mig. För det gör den faktiskt.)

2009-09-07

Lördagsfråga: Einstein


Som ni knäckte på nolltid så utgjordes lördagsfrågan av bilder där Albert Einstein frotterade sig med andra berömdheter; närmare bestämt Chaplin, Oppenheimer, Planck och Gödel.

Inte så lätt att sätta nivån på de här frågorna, n'est-ce pas? ;-)

2009-09-06

Attityd!

... Just så. Alltså inte en viss attityd; som hårdare, förändrad, negativ, analytisk, generös, liknande eller välvillig (för att ta några upphittade exempel bland otaliga). Utan enbart "attityd", rätt upp och ner. Som här:

Mode med attityd

Hemvärn med attityd

Parkeringshus med attityd

Det som avses är uppenbart en viss sorts attityd. "Kaxig" ligger väl närmast till hands. Men det är alltså underförstått.

Hade jag vart en språkpolis hade jag här ojat mig. Eftersom jag, guschelov, inte är det, så blir jag istället nyfiken. När kom detta nya sätt att använda ett gammalt ord till svenskan? Hur? Och varifrån - är det den gamla vanliga amerkanskan? Som här?

I så fall har det kanske hänt något någonstans - jag är inte säker - men när man på engelska talar om attitude så har det åtminstone tidigare haft en något mer negativ betydelse än den rent positiva som avses i dagens svenska exempel. Från 1962 finns tydligen en betydelse "antagonistic and uncooperative" belagd. Jag misstänker att det är något sådant som ovan länkade niggaz avsåg när de tog sig bandnamnet 1986, snarare än något lite småbusigt.


Etymology online: attitude

2009-09-05

2009-09-04

Google News

Det är inte så förfärligt ofta som jag hittar tjänster på nätet som verkligen är något att skriva hem om. Men nu har det hänt.

Google News: news.google.com

Det första intrycket är att man får upp färska träffar i media. Det kan säkert vara användbart. Men för åtminstone min egen del finns långt intressantare möjligheter alldeles runt hörnet.

  • Först gör man en sökning på ett ord eller fras. Ett antal aktuella träffar dyker upp.
  • Därefter klickar man på en länk till vänster Archives, "All dates". (Det är möjligt att det finns enklare sätt.)

Sökningen utförs nu på media under en (betydligt) längre period. Sökmotorn försöker att sikta in sig på den period ordet använts mest, årtalen kan lätt justeras.


Här har ni Hitlers uppgång och fall, återgiven medelst lite korpuslingvistik.

Man får resultatet presenterat på ett överskådligt och lättarbetat sätt, där man tydligt ser när ordet börjat användas, diverse toppar genom historien osv. Man kan även klicka på ett segment i diagrammet och få fram dem i större skala.

En del artiklar kostar en slant att läsa i sin helhet, en del inte. Men att alls kunna utföra sökningarna är vackert så. Jag har inte tagit närmare reda på exakt vilka tidningar som tagits med men de är bra många, och samtliga (?) på engelska.

Obs: Sökmotorer är inte smartare än andra program. Ibland får artiklar fel datum, andra gånger tolkas ord fel (som när en basebollspelare Hiller räknas in ovan). Anakronismer bör granskas närmare. Sen finns det som vanligt fler fallgropar som alla användare av sökmotorer känner väl till (samt ett par mindre kända).

Jag vet inte om jag sett något finare språkvetenskapligt redskap, vare sig bland de som tillhandahålls allmänheten eller ens expertisen.

2009-09-03

Jackson, Cobain och Werther

[Har] kända självmord i modern tid, som Marilyn Monroe eller Kurt Cobain, gett upphov till någon nämnvärd mängd copycats; detta har sagts om åtminstone den senare, men jag har inte funnit att det stämmer. Inte heller verkar den självmords-våg som befarades efter Michael Jacksons bortgång ha ägt rum, åtminstone inte i närheten av den skala som utmålades.

- Faktoider.nu: Werthers självmordsvåg

Länkade artikeln går alltså ut på att den epidemi av självmord som Goethes Werther befarades ha utlöst är en myt, en fruktan som aldrig materialiserades.

I vilken mån gäller det för de ovan nämnda?

Att Marilyn Monroe skulle ha gett upphov till en våg har jag aldrig sett påstått förrän nu. Att Kurt Cobain skulle ha gjort det har jag hört förut, men det var innan jag började med vandringssägner - bekräftelserna verkar vara få och klena, vederläggningarna desto fler och bättre. I ljuset av Werther-historien så är det tydligt att denna klintbergare har en makt som få över människors sinnen.

Och så Michael Jackson. Uppgiften att åtminstone 12 Jackson-fans skulle ha följt sin idol i döden kom från Gary Taylor, som äger och driver fan-sajten MJJcommunity.com, och fick omedelbart fullständig spridning. Några närmare uppgifter än att minst en av dem skulle ha varit britt får man inte. Hur Taylor fått sina underrättelser får man inte veta, inte heller fler detaljer ("I now believe the figure is ..."). Jag lyckas inte ens hitta någon journalist som jagat rätt på honom och frågat om dagsnoteringen, om hur han vet vad självmorden beror på, beundrat hans kontaktnät bland fansen, eller så.

Jag håller uppgiften för att vara falsk tills motsatsen bevisats.

Ett återkommande namn är Paul Talalajev, en rysk lookalike som försökt att ta livet av sig, men (hittills) misslyckats. Dessutom nämns en flicka i El Manar, Tunisien, som lyckats. Jag har ingen koll på källäget för dessa uppgifter men båda verkar åtminstone inte fullt lika fjäderlätta som Taylors ungefärliga 12.

2009-09-02

Kronkiter

Walter Cronkite (1916-2009) var nyhetsankaret personifierat, så till den grad att begreppet anchorman om nyhetsuppläsare sägs ha myntats om just honom (själva ordet har en äldre historia). Även om ni inte känner igen namnet så har ni helt säkert sett åtminstone en skymt av honom i amerikansk film eller TV, kanske när han berättar att Kennedy är död, eller om månlandningarna, eller något annat stycke nyhetshistoria.

När han dog i somras så nämndes att han rentav blivit en eponym, alltså fått en företeelse uppkallad efter sig, i två europeiska språk:

Cronkite was the broadcaster to whom the title "anchorman" was first applied, and he came so identified in that role that eventually his own name became the term for the job in other languages (Swedish anchors are known as Kronkiters; in Holland, they are Cronkiters).

- Fox News: Famed CBS News Anchorman Walter Cronkite Dies at 92

Visste ni det?

Uppgiften återkallade av AP när den visade sig vara fel. På Fox hemsida ligger den kvar i skrivande stund.

Läs gärna en längre utläggning av Ben Zimmer: The Mystery of "Cronkiters" där faktoiden spåras genom åren. Den verkar ha myntats redan på 70-talet och förekommit lite varstans, även i uppslagsverk och liknande. Men ordentligt med luft under vingarna fick den inte förrän i och med dödsrunans publicerande på internet. Då var det å andra sidan kört, när den uppmärksammades av folk som visste bättre.

2009-09-01

1 september

Idag är det 70 år sedan andra världskriget började.


En relaterad faktoid beskriver hur de tappra men hopplöst efterblivna polackerna desperat försökte att försvara sig mot den tyska övermakten, genom att anfalla stridsvagnarna - med svärd och lansar..!

Hur kan man ta ett sådant påstående på allvar? Nej, jag vet verkligen inte. För min egen del tog det bra många år från att jag hörde den första gången till att jag kom mig för att ifrågasätta den. Och jag är som synes i gott sällskap. Mystiskt.

Their horse cavalry, of which they had twelve brigades, charged valiantly against the swarming tanks and armoured cars, but could not harm them with their swords and lances.

- Winston Churchill, The Second World War [...]

För att förtydliga: påståendet är alltså inte sant. Händelsen som ligger till bakgrund för det inträffade på krigets första dag, den 1 september 1939. Så dagen är värd att uppmärksamma även ur faktoid-synpunkt.

Läs mer på faktoider.nu: Polska kavalleriet