Tredje rikets myter

Tredje rikets myter utgör ett väsentligt tillskott till den rika floran av litteratur om Nazityskland och andra världskriget. På sitt karakteristiskt nitiska sätt sopar faktoidjägaren Olausson undan vanföreställningar och myter och skapar en ny, bättre förståelse för den stora myt som var Hitlers Tredje rike.

- Ur förlagets presentation

Riktigt så där skulle ju inte jag uttrycka mig. Men säljtexter är bara ett område där försiktiga författare kan ha nytta av framfusigare förlag ...

Den här boken var oväntat intressant att skriva. Den började som sin rubrik, ett tema som från ett mycket stort område (faktoider, aktuella nu och/eller då) blev en delmängd lämplig att göra en bok av. Men snart insåg jag det som jag skriver i förordet: "Titeln Tredje rikets myter är något av en tautologi – Tredje riket var myter." Ett komplett verk skulle i praktiken utgöra en komplett kartläggning av ämnet, såväl dess historia som pseudohistoria. Och trots att jag ingalunda var någon nybörjare på ämnet så var det ingen brist på överraskningar.

Utgivningsdagen är f.n. satt till den 14 september, strax före bokmässan.



Omslagsförslaget ovan har högerställd Reichsadler. I utgivet skick kommer det att få en vänsterställd Parteiadler. Det gick lite snabbt i vändningen när svastikan blev en sauvastika. Men det påverkar enbart digitala exemplar, i trycket kommer naturligtvis omslaget att bli korrekt. Fattas bara. :-)

Om erfarenhet

... In good air they stand out at times with startling abruptness. I say this after having had twelve years' experience in the subject - almost entitling one to an opinion equal to that of critics who have had none at all.

- Percival Lowell, Mars as the abode of life (Macmillan 1908), sid 147

Ett vanligt argument mot kritiker av pseudovetenskap är att de har mycket mindre erfarenhet än utövarna, och därför enbart ska hålla käft om saker de inte begriper sig på. Vare sig det gäller homeopati, astrologi, andeprat ... Eller kanaler på Mars.

Då blir det som när kejsaren vände sig till det lilla barnet och frågade "Vad har du för kvalifikationer som skräddare?" (Om ni inte minns den vändningen så är det inte lönt att säga emot mig.)

Lördagsfråga: Wilhelm scream

1. Stjärnornas krig, "stormtrooper" träffas av ett skott, faller och häver upp ett Wilhelm scream
2. Toy Story, Buzz Lightyear träffas av en lampskärm, faller och häver upp ett Wilhelm scream
3. Jedins återkomst, fiende får ett hugg av ett lasersvärd, faller och häver upp ett Wilhelm scream
4. Wilhelm II, kejsare utan någon som helst koppling till Wilhelm scream

Wilhelm-skriket är en ljudeffekt från 1951. Den återanvändes några gånger innan ljudläggaren Benjamin Burtt på 70-talet hittade den märkt "Man being eaten by alligator" i arkiven. Han använde den i en viss rymdfilm, vilket blev början på dess nya karriär (namnet Wilhelm hämtade han från en av filmerna där det tidigare använts). Sedan dess satte Burtt m.fl. in den lite här och var i en rad filmer, som en kollegial blinkning åt varandra.



Jag vet inte när folk utanför deras bransch fick nys om den. När man får en samling presenterad som ovan är det svårt att tro att ingen lagt märke till att det är exakt samma skrik i film efter film. Å andra sidan har vi alla sett filmerna, och jag tror de flesta håller med om att det inte var några som helst problem att missa den detaljen.

Som jag nämnde i kommentarerna avgjordes svårighetsgraden på denna lördagsfråga - trivial eller görsvår - helt av om man kände till ljudeffekten. Kim E föll i den förstnämnda kategorin. Dessutom fick jag tillfälle att få ihop en konstellation jag länge funderat på: tre bilder med ett uppenbart gemensamt tema, och en fjärde av helt annan art.

Skeptikerpodden #50

Male, aging, crooked teeth, messy hair, lab coat, effervescent test tube, spectacles/goggles, dramatic posing - one popular stereotype of a mad scientist.

Loggan till Skeptikerpodden kommer från Wikipedia: Mad scientist där stereotypen beskrivs som ovan.

Det är över ett år sedan jag tipsade (här) om den podd som begick sin premiär dagen därpå. Idag spelas det femtionde avsnittet in och podden har blivit en institution. Görsketaskoj! Och extra roligt att undertecknad får begå sin premiär i jubileumsprogrammet. En liten lyssnarfråga med faktoidtema, skeptiska böcker att vinna.

Och så får ni höra vad nästa faktoidbok kommer att handla om. Podden finns ute för nedladdning nu på tisdag.

Lördagsfråga

Saker som ser ut som andra saker

När man stöter på sånt här i sten, så ser man givetvis genast vad det är. En vackert fossiliserad växt, såklart. Månne man rentav vågar sig på en artbestämning: kan det vara någon sorts ljung i miniatyr? (Skalan på bilden är i mm.)

Men det är det inte. Just detta är manganoxid som bildat så kallade dendriter, trädformade strukturer.

Man kan fråga sig hur exempelvis Richard Hoover skulle ha reagerat om han hittat sådana icke-organiska spår på Mars? Han fick tidigare i år James Randis pris Pigasus, sedan han vid upprepade tillfällen kungjort att han hittat spår av mikroskopiskt liv som visat sig vara något annat. (Insatta kommentarer från Phil Plait på Bad Astronomy.)

En som för mycket, mycket längesedan passerade gränsen för utmärkelsen är Joseph P. Skipper. Han driver sajten Mars Anomaly Research där han beskriver skogar och sjöar på Mars, fejkade månlandningar, mystiska bilder från Antarktis och havets botten (i Google Earth), och tusen andra spännande trådar. Allt motarbetas och tystas ner av makten och myndigheterna, såklart. Som vanligt. (Skipper är en galning på gång.)


På tal om saker som ser ut som andra saker: Stenansikten med den snitsigaste pareidoli jag hittills sett.

Mannen som tittar på folk

(Ni kan titta på filmen innan eller efter att ni läst texten. Osäker på vilket som ger högst WTF-utslag.)



Braco (uttalas bratso) är en man i 40-årsåldern från Kroatien. Han är utbildad ekonom men sadlade helt om redan när han var 26 år gammal. Sedan dess åker han världen runt och ger sin show.


Braco tittar på folk i Honolulu

Föreställningen är av det enkla slaget. Publiken står vänd mot scenen där Braco ställer sig. Sedan tittar de på varann i 5-8 minuter. Sedan är det klart.

Jo. Det är det som händer.


Braco tittar på folk i Philadelphia
Åtminstone utåt sett. De som begriper sig på sånt här kan berätta om alla förunderliga saker som händer dessutom:

Through his silent gaze, Braco is showing us a mirror reflecting something within all, and giving us a potent glimpse of the inner divine spark. Braco is anchored in this boundless energy, and his absolute knowing and trust of it offers us the strength we need in this overwhelming Information Age to rediscover it in ourselves. Here we awaken our own absolute belief and faith in this infinite goodness within creation.

- Braco.net: How to gaze back [gammal länk, fungerar ej]

In an encounter with Braco, he offers his gift to visitors through his Silent Gaze. Whether meeting Braco's Gaze in person, or through an online Live Stream experience, something can ensue which some scientists studying Braco’s work report takes place beyond the level of traditional ‘energy healing’.

- Braco.me: Introduction to Braco

Och innan Braco intar scenen så låter man folk som varit med tidigare vittna om vilka otroliga effekter man kan förvänta sig.


Braco tittar på folk på Maui

Några tips och varningar delas ut: Försök har visat att besökare kan ta med sig upp till två bilder på icke närvarande personer, som på det sättet kan ta del av det hela. Höggravida är inte tillåtna, inte heller barn och ungdomar under 18 år ("the energy could overburden children").


Braco tittar på folk i Connecticut

Sessionerna är inte kopplade till någon religion, kyrka eller ideologi. Ingen medicinsk eller psykologisk effekt garanteras ("han är ingen healer"). För att täcka omkostnader för resor tas en liten avgift ut vid sessioner utomlands. På hans centrum i Zagreb är de gratis. Hemsidan har en webshop där man kan köpa böcker och DVD-skivor vari Braco, mannen och fenomenet, beskrivs utförligt. Man kan också köpa ett smycke i form av en sol med 13 strålar som han övertagit från sin mästare, från $190 upp till $2395 med diamant.

Notera att påståenden, som att han har 200 000 besökare per år eller helande krafter trots allt, inte görs av honom utan av andra.


Braco tittar på folk i Kona, Hawii

Jag lade med etiketten "galningar" men syftar inte på Braco själv, för han är ett geni. Det här är den mest lysande idén i vidskepliga branschen jag sett.


Braco.me: Bilder

Rubriken är givetvis inspirerad av höjdarbloggen kim jong-il looking at things.

Görbillig trollstav

I Görbillig Power Balance tipsade jag om att de fantastiska hologrambanden går att få långt billigare än via de vanliga kanalerna. Här är ett annat tips i samma stil. Det gäller Amega wand-trollstaven, en obeskrivligt fantastisk grunka enär det verkligen är en trollstav.

Ja: En stav man kan trolla med. Harry Potter på riktigt.

Snurra staven nära kroppen, på problemområdet samt där du känner för det. Energin går dit den behöver.

Snurra över maten 45 sekunder för att återföra livskraften i ingredienserna och neutralisera toxiner. Kan också få maten/drycken att dofta och smaka bättre. Egna tester har visat att staven verkar ha mest mätbar effekt på rödvin.

Ladda tillskottet i burken/förpackningen. Zero Point Energy multiplicerar kraften i de verksamma ämnena. Även naturliga tillskott kan ofta innehålla toxiner så dessa neutraliseras samtidigt.

Källa: Vald på måfå

Leverantören varnar för kopior, dock ej för skakiga maskinöversättningar.

Hur den fungerar? Magi, teknologi, svarta hål och kvantfysik. En binge buzzwords utlagda i rad.

Skeptikerpoddens John Houdi kollade med annan källa (eller kanske samma, vad vet jag). Innan stavtanten lackade ur på alla jobbiga frågor fick han en hänvisning till en källa:

- Finns det några vetenskapliga tester på det där?
- Ja, det gör det.
- Det gör det! Fascinerande. Var hittar man dem någonstans?
- Du kan gå in på Youtube och söka på det där, och du kan ...

För att bara återge en av många briljanta passager i Skeptikerpodden #49.

Så jag tog en titt på Youtube, alternativmedicinens PubMed. Smakprov:


- En del använder dubbla pennor, och anser att det kan ha bättre effekt. En del menar också att vid kroniska långvariga skador så kan man behöva upprepade behandlingar för att få en bra effekt.

Fantastisk grunka, som sagt. Den översatta källan ovan tar 3100:- styck. Inget pris för den kraften såklart, men går det kanske att komma undan lite billigare ändå?



Jodå. På samma grossistsida där jag fyndade Beckhams skruvade band fanns Amega av alla de slag. Här nano-stavar för $3-6, valda på måfå.

Om de är "äkta"? Om vi säger så här: Ingen märker någon skillnad. Garanterat. (Utom förhoppningsfulla svenska försäljare.)

Rymdskrock

En av vår tids finaste utmärkelser

Denna dag tänkte jag dela med mig av en fin artikel: "Tradition och vidskeplighet inom rymdflyg". Faktiskt? Jomen. Raketer och sånt må vara nytt och modernt, men människorna som nyttjar dem är av den vanliga sorten. Varför skulle övertro inte leta sig in just där? I såväl USA (beskrivs i artikeln) som, med en säkerhet som gränsar till visshet, Kina. Men här ska det handla om Ryssland/Sovjet, ett land där sådant har en särskilt stark tradition (utan några politiska förtecken, det var likadant före revolutionen). När man dessutom har att göra med bära-eller-brista-övningar som är dokumenterat livsfarliga så har vi en förstklassig grund för vidskeplighet och skrock.

Alla kosmonauter som ska skickas upp går igenom ritualer som kalkerats på de som Jurij Alexejevitj Gagarin gick igenom för prick 50 år sedan. Inte bara utbildning och tekniska rutiner och sånt, utan som denna: På väg till raketen stannar bussen, varpå de går ut och pinkar på dess högra bakhjul. (Kvinnliga kosmonauter har haft olika lösningar.) För så gjorde Gagarin, och hans färd gick ju bra, så varför riskera något? Eller om han nu verkligen gjorde så - beläggen verkar inget vidare - men sådant är mindre viktigt i sammanhanget. Är det tradition så är det.

Andra rutiner har ännu oklarare ursprung, men är lika fast rotade i kosmonautisk tradition för det. Som att man kvällen före uppskjutningen alltid tittar på samma film, Öknens vita sol från 1970 (snarare än 1969 som Murphy skriver), och att man till frukosten alltid har champagne. Man besöker Gagarins välbevarade kontor, och frågar, på ett eller annat sätt, hans spöke om lov att få bege sig upp i rymden - den traditionen är avgjort inte tidigare än från 1968. Kosmonauterna får signera flera prylar: hotellnycklarna innan de åker iväg, kapseln efter landning (utsidan) liksom helikoptern som plockar upp dem (insidan).

Flera traditioner/vidskepligheter är inte specifika för rymdprogrammet utan har lånats in från olika håll (som så ofta är fallet även med den här sortens kultur). Som att kvinnor ombord innebär otur, en idé som kommit från flottan. Eller att man i gammal rysk stil välkomnade avlösningarna på rymdstationen Mir med bröd och salt, liksom besättningen på Apollokapseln vid dockningen 1975.

Vidskepligheterna och rutinerna är många, fler än de jag räknat upp här. Favoriten är ändå maskoten Boris, en liten leksak (utvald av befälhavaren) som sitter i en kedja. Den hängs upp framför kameran så att den syns tydligt i kontrollrummet på Jorden. När man kommit upp i omloppsbanan stängs motorerna av och kapseln blir viktlös (vilket inte alls beror på att man kommit utanför Jordens gravitationsfält*), vilket syns eftersom Boris börjar sväva i sin kedja.


Källa: Alan Murphy, The losing hand: tradition and superstition in space flight, The Space Review, 27 maj 2008

Lördagsfråga: Monster

1. Arthur Conan Doyle, mest känd för Sherlock Holmes, skrev även boken The Lost World vari en forntidsvärld upptäcks. Stilbildande.
2. Tomoyuki Tanaka skapade Gojira, omsider stavad Godzilla.
3. Michael Crichton skrev fler böcker som sålde bra och blev film än Jurassic Park. (Rekommenderar f.ö. denna, den har en lite mörkare stil än filmen. Uppföljaren The Lost World rekommenderas inte.)
4. Merian C. Cooper skapade King Kong. (Detaljerna är lite mer komplicerade.) Den mest spännande personen i det här gänget var bombflygare under första världskriget, satt i tyskt fångläger, slogs för Polen i kriget 1919-21, deltog i ett hörn i Doolittle-räden med mycket mer.

Frågan sattes av pazuzu. Som dessutom började med vad jag tyckte var den svåra halvan, Tanaka och Cooper.

Gagarin-konspirationen

 

Historien om hur månlandningarna egentligen ägde rum är en av de klassiska konspirationsteorierna. Enligt den skulle USA tidigt ha konstaterat att faktiska månresor är svåra eller omöjliga, inte minst inom utsatt tid ("before this decade is out" som JFK beordrade), och istället bestämt sig för att fejka alltihop. Idén drivs fortfarande lite varstans, av mer energiska och misstänksamma än klipska förmågor.

Ett av de tyngsta skälen mot en sådan konspiration är den uteblivna reaktionen från öst. Poängen med alltihop var ju att USA till slut slog Sovjet; äntligen fick de ge igen för förödmjukelser som Sputnik, Gagarin och Lajka. Om de senare kunde visat att det hela var ljug så hade det ju tvärtom blivit en enorm och hånfull propagandavinst för dem. Här är en anledning till att de höll god min i elakt spel: De ville inte att Gagarin-bluffen skulle avslöjas.

För så här ligger det till, gott folk: Först sattes Gagarin på plats i den lilla kapseln på den stora raketen. Luckan stängdes. Sedan indikerade en signal att luckan inte stängts ordentligt, och man tog en titt. Då passade man på att byta ut kapten Gagarin mot en bandspelare. (Att goda bandspelare i dåtidens Sovjet nog värderades högre än kaptener går man inte in på.)

I god konspirationsteoretisk stil uppmärksammas vi på alla anomalier de hittar, eller tror att de hittar. Typiskt exempel: På bilden ovan syns flera skuggor av Gagarin. Det visar att flera lampor fanns på plats. Dessutom skulle en stor filmkamera ha knölats in i den mycket trånga kapseln, vilket enligt de som tänkt ut konspirationen skulle vara omöjligt.

 

På denna bild ser vi inget ljus. Detta ska vara en bild på den faktiska kapseln, medan den ovan är från en "studio-kapsel". Misstänkt? Vid landningen hoppade Gagarin (som förresten befordrats till major under flygningen) ut med fallskärm strax innan kapseln tog mark. Misstänkt? Bilder visas upp där kapseln ibland ligger i snö, ibland på barmark. Misstänkt? Och så håller det på.

Jag har aldrig intresserat mig för konspirationsteorier — mycket arbete för lite näring, så att säga — men här har den som är upplagd för sådant något att göra. Av någon anledning verkar Sovjet aldrig ha varit lika "hett" inom konspirationsbranschen som USA, Israel eller nazi-Tyskland. Inte så att man saknat material eller miljö. Jag tror inte heller att konspirationsteorierna är kommunistiska påhitt, ifall någon får det intrycket.

Några "källor":

• Aulis, www.aulis.com som producerat "dokumentären" ovan — de tror inte heller på månlandningarna, 9/11 eller någonting ö h t. "Different thinking", som de kallar det.
• Michael Palomino: The Gagarin fake as "first man in space" [arkiverad] var en pyttedel av den stora och obeskrivligt förvirrade sajten Geschichte in Chronologie [arkiverad].

Lördagsfråga

S utan Stålman

Det berömda S:et står naturligtvis för Stålmannen, Superman. Men vad har det i så fall på hans födelseplanet Krypton att göra?

Därför att det i filmen från 1978 fick en ny historia: Det var ursprungligen familjen Els symbol. Fr.v. Jor-El, Kal-El (insvept i den superfilt han sedan ska göra sin dräkt av) och Lara.

Ifall man nu bekymrar sig för sådant. Med tanke på att en av filmhistoriens mest smärtsamt ologiska lösningar levereras mot slutet av samma film så kan det kännas som bortkastad petimäter-möda (vilket måhända är en tautologi).


Superman home page: The "S" Story

Mars 1888-2011

När jag letade efter Schiaparellis Mars-karta från 1888 - den berömda - så stötte jag på en modern bild där man lagt in sonderna. Inspirerad av den så lade jag in sonderna på den gamla kartan (klicka för betydligt högre upplösning).

Notera att söder är uppåt. Astronomiska kartor var länge uppochner, åtminstone de för professionellt bruk eftersom det var vad astronomerna såg i teleskopen. När de skulle presenteras för allmänheten fick de vändas.

Leta gärna reda på en modern bild av Mars och jämför. Det är svårare än man kan tro, i synnerhet när de gäller alla dessa kanaler. En utgångspunkt som fungerar är Hellas på södra halvklotet. På Schiaparellis karta framställs den som en ljus ö i ett mörkt hav - idag vet vi att det tvärtom är den flera kilometer djupa eroderade återstoden av en krater. De olika färgerna finns på själva marken, som den mörka basalt i Meridiani Planum som Opportunity rullar omkring på.

Den första foliehatten

The reader will perhaps ask how we ourselves expected to escape from the clutches of the superconsciousness we had created. Well, we had discovered that metal was relatively impervious to the telepathic effect, and had prepared for ourselves a sort of tin pulpit, behind which we could stand while conducting experiments. This, combined with caps of metal foil, enormously reduced the effects on ourselves.

- Julian Huxley, The Tissue-Culture King (1927)

I denna sf-novell får alltså huvudpersonerna ta hjälp av telepati för att ta sig ur en besvärlig situation. För att inte själva bli påverkade så skyddar de sig med metall: en skyddsvägg och någon sorts hjälmar. Detta är det första kända tillfälle då foliehattar används som skydd mot tankeläsning.

Idag - jag vet inte sedan hur länge - används det som skämtsam beteckning på konspirationsteoretiker och paranoida vidskepliga av mer vildvuxna slag, sådana som tänks använda hattarna för att skydda sig från att bli tankelästa av Illuminatis spionsatelliter eller de av NWO utplacerade mobilmasterna, den stilen. Där är problemet att ett enkelt lager aluminiumfolie inte räcker särskilt långt. Å andra sidan är det olika bra på att avskärma olika frekvenser, och vi kan ju inte vara säkra på vilka frekvenser de är intresserade av ...

Jag vet inte om det finns några som använder foliehatt på allvar. Källäget är knepigt.


Wikipedia: Tin foil hat har en särskilt intressant diskussionssida.


* Julian Huxley var en intressant person i en intressant familj. Han var bror till Brave New World Aldous, halvbror till nobelpristagaren Andrew. Farfar Thomas Henry var personlig och vetenskaplig vän med Darwin, och Julian ägnade sig också åt biologi med tyngdpunkt på evolution; novellen ovan lär vara en av de första science fiction-historierna där biologi hade en central roll. Han var den förste chefen för UNESCO, och var med om att grunda WWF ... Jo, han fick gjort en del.

Bibelfel: Den idisslande haren

Men dessa får ni inte äta, fast de idisslar eller har tudelade klövar: kamelen, haren och klippgrävlingen, ty de idisslar men har inga klövar, de skall vara orena för er

- 5 Mosebok 14:7

Nu idisslar visserligen inte haren. Felet hade varit obetydligt i många sammanhang, desto värre i zoologiska böcker. (Det som står i källan är "tuggar gerah", som jag nu vet vad det heter på hebreiska men inte på svenska: den halvsmälta föda idisslare tuggar om.)

Men vad ska man säga när det återfinns i Bibeln? Fel i Guds ord är ju, per definition, en omöjlighet. Vad gör man då? Sätter ihop bortförklaringar såklart. (Det första man tänker på är feltolkningar & felöversättningar. Eftersom jag inte sett något sådant från bibeltroget håll så verkar den lösningen inte aktuell.)

Jämför kreationisten nedan som tar upp "problemet" rätt utförligt. Jag blev särskilt glad av hans hänvisning till Strindbergs En Blå Bok. Den är knasigare än Bibeln och Renard i kvadrat, men mycket roligare.


Krister Renard: Haren - en idisslare?
Strongs konkordans: H1625 - gerah
August Strindberg: En Blå Bok

Lördagsfråga: Ankor

1. Dräkten blev populär efter Reginald Birchs illustrationer i Frances Hodgson Burnetts Little Lord Fauntleroy (Lille lorden). Åtminstone sågs många pojkar så klädda. Om den var populär bland dem vet jag inte.
   
2. Vresige snåljåpen Scrooge i En julsaga får påhälsning av sin kollegas spöke, vad han nu hette.
   
3. William Gladstone. Premiärminister fyra gånger, med mera. De vanligaste bilderna av honom är annars rätt upp och ner-porträtt.
   
4. Elvira Madigan. Hon hette egentligen Hedvig Jensen, artistnamnets efternamn kom från hennes amerikanske svärfar cirkusdirektören. Sången Sorgeliga saker hända, utan vilken hon och löjtnanten nog skulle varit tämligen bortglömda, skrevs av min idol Saxon.
   

Som magnus kom på motsvarar det ankor i Ankeborg. Närmare bestämt Donald Fauntleroy Duck, Scrooge McDuck, Gladstone Gander och Elvira Coot = Kalle Anka, Joakim von Anka, Alexander Lukas och farmor Anka.

Kan även inflika att gander är en gåskarl och coot sothöna. Scrooge förekom första gången i en julserie av Carl Barks. Hur Kalle fick heta Fauntleroy har jag ingen aning om. Kanske för att det förknippades med prydliga gossar.

Kanalerna på Venus igen

Ifall någon missförstod bloggposten den 1 april, Kanalerna på Venus, så ligger det till så här: Allt är sant.

Percival Lowell, Marskanalernas oförliknelige betvingare, såg verkligen - trodde sig se - liknande kanaler även på Venus. Men om det astronomiska etablissemanget misstrodde hans marsianska observationer (som få av dem kunde bekräfta ens bråkdelen av) så fanns det inte mycket att säga om hans venusianska syner. För den planeten är insvept i ett ständigt, för blotta ögat fullkomligt ogenomträngligt molntäcke; det finns ingenting att se, vilket alla andra visste. Hur Lowell, som var övertygad om att det han såg var något faktiskt, uppfattade det hela är inte lätt att säga, men han tröttnade så småningom på Venus-kanalerna. Liksom kanalerna på Merkurius, och märkliga strukturer på Jupiters månar och Saturnus ringar. Just det: han såg märkligheter mest överallt.


... In the eye of the beholder.

En trolig förklaring av alltihop låg i teleskopet. För att maximera skärpan bländade Lowell ner teleskopet så kraftigt att det fick en oftalmoskopisk effekt, dvs. när han såg in i okularet skymtade han ådrorna i det egna ögat. (Åtminstone enligt bl.a den sida jag använt som huvudkälla här.)

Den vanligaste förklaringen av kanalerna på Mars är annars att det som åtminstone Lowell såg var kratrar som han uppfattade som linjer. Det fungerar för Mars, men inte alls för Venus. Därför lutar jag tillsvidare åt den oftalmologiska förklaringen.


Howard Boland: Exploding the myth of "Flagstaff seeing"

Lördagsfråga

Kanalerna på Venus

Av någon anledning har kanalerna på Venus aldrig uppnått samma berömmelse som de på Mars, trots att de faktiskt är betydligt större. Är det kanske något för genusvetenskapen att ta sig an?

De venusianska kanalerna upptäcktes faktiskt av Percival Lowell. Historiens meste mars-kanals-skådare upptäckte inte de på Mars - själva begreppet myntades faktiskt av en påvlig astronom flera år innan Schiaparelli gav ut sina kartor, som sedan Lowell utarbetade åtskilligt.

Sommaren 1896 hade Lowell just installerat ett nytt stort och fint teleskop i sitt observatorium i Flagstaff. Just då gick det inte att observera Mars, och för att fördriva tiden tittade han runt i universum lite på måfå. Och så föll blicken på Venus - och titta! Kanaler! Som avgjort påminde om de på Mars, faktiskt. Tänk att det även på den planeten finns en högkultur som kan utföra sådana gigantiska byggnadsverk.

Av någon anledning fick de venusianska kanalerna aldrig samma respons från omvärlden som de marsianska. Kanske det var därför Lowell inte ägnade dem mer intresse?

På sistone har minst två skeptiker hävdat att beskrivningarna av de eker-liknande strukturer som observerats på Venus från Flagstaff från 1897 och framåt inte är enhetliga. De skenbara variationerna kan tillskrivas vår atmosfär, som ibland ger dem klarhet, ibland inte. Det viktiga är att de venusianska linjerna är oregelbundna.

- Percival Lowell (1908)


Detalj ur en av Lowells Mars-kanals-kartor (1895)

The Way Back

Sławomir Rawicz bok Flykten från Stalins läger (det spökskrivna originalets titel The Long Walk) har jag nämnt tidigare. I en bloggpost jag kallade Påhittade böcker. För Rawicz historia är inte bara osannolik utan tyvärr osann. (Jag känner lite extra för denna eftersom jag en gång låtit mig halvluras.)

I korthet: Vid andra världskrigets början förs polsk soldat till sibirisk Gulag. Han och några medfångar rymmer och vandrar, utan utrustning eller förberedelser, 600 mil till Indien. Genom Gobi, över Himalaya. De ser snömän. Utöver sådana underligheter så framkom för några år sedan slutgiltiga motbevis i form av sovjetiska papper enligt vilka Rawicz inte flydde alls. (Ytterligare en tillkom 2009, när en annan polsk veteran påstod att historien var sann och hans. Jomen. Läs mer här.)

Nu har boken så blivit film. Gustaf Skarsgård är med. Hajade till när självaste National Geographic dök upp bland logotyperna, deras sponsring skulle kunna bero på de många, långa och mycket vackra naturscenerna (anar jag efter att ha kollat recensioner). Nåväl.

På tal om recensioner så verkar de i stort sett - undantag finns - ha varit bra på att nämna att boken knappast är inspired on a true story: "påstått verklighetsbaserade", "påhittad eller åtminstone överdriven" m.m. Gott så.


Walking the talk?, BBC 30 oktober 2006
Wikipedia: Sławomir Rawicz

Konsten att göra guld

Wow!

The results of cross-section measurements for the reactions ²⁰⁹Bi(¹²C,X)Au, E=4.8 and 25.2 GeV and ²⁰⁹Bi(²⁰Ne,X)Au, E=8.0 GeV are reported. The observed yields of the gold isotopes show a similar dependence on mass number for each reaction, differing slightly in the position of the centroid of the distribution. As the projectile energy increases, the inferred excitation energy of the primary residues remains the same or decreases slightly. This observation is in agreement with the predictions of the intranuclear cascade model of relativistic heavy ion collisions.

- "Abstract" av artikeln "Energy dependence of ²⁰⁹Bi fragmentation in relativistic nuclear collisions", Physical Review C 23, 1044–1046 (1981)

Såg ni vad det stod?

The observed yields of the gold isotopes


Vad forskarna, däribland den berömde Glenn Seaborg, åstadkom 1980 (rapporten publicerades året därpå) var inget mindre än en av mänsklighetens klassiska drömmar: att tillverka guld.

Det var nu inte vad experimentet egentligen gick ut på. Inte för att jag vet exakt vad det egentligen gick ut på, men det var åtminstone inte guldmakeri. Några tusen (enligt uppgift) atomer vismut kom under partikelbombardemanget att transformeras, i enlighet med en modell som därmed bekräftades, till ett annat grundämne, som händelsevis var guld. Kilopriset för resultatet vet jag inte heller, men försöket gick åtminstone inte med någon ekonomisk vinst - lindrigt uttryckt.

Så funkar kinesiologi

Nu blir det film igen. Först förevisar Craig Brockie en klassisk demonstration av så kallad kinesiologi (även kallad tillämpad kinesiologi) i en lite annorlunda form. Tänk att ett namn kan göra sådan skillnad! (Hans hemsida verkar nedlagd.)



Här har ni australiensiska Skeptic Zone podcast (www.skepticzone.tv) som visar vad det egentligen är frågan om.



Som så ofta med sådana här trick är det obegripligt när man inte känner till det (så var det åtminstone för mig), men barnsligt enkelt när man gör det. Själva förklaringen går på tre sekunder, resten är mest kringsnack. Som så ofta med sådana här trick, det med...

Lördagsfråga: De fyra räknesätten

1. Sverker Olofsson i Plus.
2. Bertil Pettersson är rutgängare, vattenvirvlare och mannen bakom den patentsökta, mönsterskyddade och lika knäppa Plus & Minus-tekniken (kanske mest känd genom plusminus-gurkan).
3. På tavlan Peace concluded ser man familjen läsa om Krim-krigets slut i The Times.
4. Generalmajor Erwin Engelbrecht som gav namn åt division Engelbrecht, 163 infanteridivisionen som fick lov att transiteras genom Sverige under kriget.

Till slut satte Ole Bull denna lördagsfråga.

Kalvskinnshuset

Vid Strandgatan i Visby, alldeles intill Almedalen förresten, ligger ett hus som, liksom så många i den staden, har anor. Det var länge rådhus och det största i staden. Så småningom förföll det, det "gamla" hus som står där idag är från 1800-talet men innehåller medeltida delar.

Huset har ibland kallats Vinhuset men oftast Kalvskinnshuset. Det kommer från berättelsen om hur den svenske kung Birger bad att få bygga ett hus för sin räkning (Gotland hade just lockats in i en union med Sverige vilket fått blandad respons bland såväl gutarna som de många tyskarna på ön). Tja, tyckte rådet, det kunde väl gå för sig - men du får så stor tomt som du kan täcka med ett kalvskinn. Fniss... Men Birger lät sig inte hunsas. Han tog ett kalvskinn och skar upp det till långa, smala remsor, som han sedan lade ut på marken i en ring som omfattade en mer ståndsmässig tomt.

Historien är fin och inte ny. Den äldsta versionen jag känner till handlar om den feniciska prinsessan Elissa, även känd som Dido. På flykt från hemstaden Tyrus anländer hon till den nordafrikanska kusten. Går det bra att stanna här ett tag och vila? Ja, men ni får hålla er till en yta stor som ett kalvskinn etc. I det fallet blev resultatet ännu mer lyckat, ty det var så Kartago grundades. Enligt sagan.

Kalvskinnshuset byggdes nog strax före kung Birgers tid. Jag är osäker på om namnet kommer från sagan eller om det kan ha någon verklighetsbakgrund, som från skinn som förvarats där. Namnet Vinhuset har definitivt tillkommit på det senare sättet, allt vin som såldes i staden skulle nämligen passera rådhusets källare för att förtullas ordentligt, så där fanns stora mängder av varan.

Lördagsfråga

Hakkors utan nazister

Försättsbladet i pastor Paul Eberts Der internationale Karl Marx (Heft 23/24 der Hammer-Schläge, Deutschvölkische Verlagsanstalt, Hamburg 1920), pris 1,50 Mark.

Samma år skulle ett litet parti med ett långt namn anta en partifana med ett hakkors. Men boken ovan har inte med dem att göra. Den gavs ut av en organisation med det angivna namnet Deutschvölkischer Schutz- und Trutzbund, som mycket ungefär kan översättas "folktyska skydds- och försvarsförbundet". Det knepigaste ordet är völkisch, beteckning för en mycket säregen och speciell grupp av rörelser vid den här tiden, med olika halter av nationalism, fascism, antikommunism, antisemitism och ibland även ockultism i myradier kombinationer. Hitler hade inte monopol på den här sortens idéer, ifall någon trodde det, och inte heller saknade han konkurrenter - vid den här tiden var NSDAP betydligt mindre än DVSTB.

En symbol som användes av många völkischer-grupperingar var hakkorset eftersom det bland annat associerades med det ariska släktet, nu och i historien. Så det var inte Hitler som drog in den gamla symbolen i politiken; det hade andra redan gjort.

Marschmusik

Idag blir det marschmusik för hela slanten. Begrunda titlar och kompositörer innan ni trycker på Play.


John Philip Sousa, The Liberty Bell March (1893). Var tänkt för en operett som aldrig blev av. Sousa verkar aldrig ha tröttnat på marscher - han uppges ha komponerat 136 stycken. Här framförs den på LDS Conference Center i Utah. (Läs även om Den osannolika LDS-kyrkan.)


Franz Schubert, Militärmarsch 1 op. 51, D. 733 (ca 1820). Hans överlägset mest kända marsch kallas ofta bara "Schuberts militärmarsch". Spelar gör stadsorkestern i Cervia, Italien.


Julius Fučík, Gladiatorernas intåg (1897). Den skulle först heta Grande Marche Cromatique vilket har med den s.k. kromatiska skalan att göra men fick sedan den betydligt pampigare titeln. I början av 1900-talet fick ett arrangemang heta Thunder and Blazes, och även det namnet har satt sig. Spelar gör The American Legion Quaker City Band.

Frödings svampinjoner

(Läses på värmländska.)

Men Erk han ble alltmer sur i syna å rätt va de va så spôtt' en ut hel illänne å skrek: "tvi hällvett, dä sôpp!" "Ä dä sôpp?” sa ja å känd mä int varst tefress. Ja tog ut skröppliheta mä näven å spôtt fler ganger för te bli å mä den uttäcke smaka. "Vesst sjöttan ä dä sôpp", sa Erk - "tocker där små fnaschel ä dä fullt bål mä hulta. Tock ä ôt svina", töckt Erk han å spark te svampinjonbôrken."Ja tock kan var ôt svin å herrskap", sa ja. "D’ä sist gangen ja äter svampinjoner!"

- Gustav Fröding, Svampinjoner, ur Räggler å paschaser (1895-97)

En uppfattning om det gamla bondesamhället är att man tog till vara på allt som gick att använda. Det är, som så ofta, en sanning med modifikation. Man åt inte hundar, man åt inte hästar, och man åt inte svamp.

Framåt 1700-talet började åtminstone överklassen att ta till sig svampen, förmodligen efter inspiration utifrån (i många andra länder har svamp varit självklar mat så långt man vet). I början av 1800-talet bidrog den franske kungen till att öka intresset rejält. Att det även i slutet av seklet fanns en total oförståelse för "svinmaten" på många håll är Frödings historia ett gott exempel på. Ännu långt in på 1900-talet fanns det folk som inte skulle komma på idén att smaka svampinjoner.

Lär dig bli en kvacksalvare

... Sen förstår kunden då att det här är ju helt jäkla klart att det här kommer att funka, man har ju sett blodomloppet här och så där till och med, och ... Just det, och då förstår dom ju att, jag förstår! Det kommer att ske en revolution med alternativmedicinen kommer att ta över, man kommer att kunna bota allt, och jag förstår det här lite före alla andra, fan vad jag är bra, nu kör vi!

SVT:s Rasmus Åkerblom förklarar på sju minuter allt man egentligen behöver veta om kvacksalveri genom att lära dig att tänka som en kvacksalvare. Denna snabbkurs, mitt herrskap, är obligatorisk.

Lördagsfråga: Almedalen, Visby, Gotland

1. Olof Palme.
2. Bill Drummond, KLF, med ett får.
3. Valdemar Atterdag, dansk kung på 1300-talet som bl.a. erövrade Gotland.
4. Detalj från en av Ardrestenarna, de fantastiska bildstenar från vikingatiden som finns på Gotland.

Det tog inte lång stund innan dav kunde sätta Gotland.

Var kommer Palme in? För att det var han som, utan att avse det, började med det som idag kallas Politikerveckan, allmänt Almedalsveckan.

Den stora tyckarfestivalen äger rum vecka 27, i år blir det 3-10 juli. Då kommer den skeptiska föreningen Vetenskap och Folkbildning VoF att vara med på ett hörn, liksom undertecknad. Exakt vilka frågor som ska lyftas och medielockande hyss som ska utföras (elda sedlar är redan gjort, för att återkoppla till KLF) är inte spikat, men vi hittar på något bra.

Mumiens förbannelse

Ten years ago a great English landowner brought the mummy from Egypt to adorn his hall. Report declared that of the mummy's five discoverers two had almost immediately lost their fortunes, one had suffered amputation of an arm, one had been blinded by an explosion and one met a mysterious death.

- "Malignant mummy banished by British after spreading death and injury!", The day book, 11 maj 1914

Alla känner till uppgifterna om att folk som varit med vid öppnandet av Tutankhamons grav skulle ha drabbats av en förbannelse. En enkel kontroll visar att det i så fall inte var mycket till förbannelse, av 58 personer som närvarade hade åtta dött tolv år senare.

Inte för att fakta spelar någon större roll i sådana här sammanhang. Men faktum är att det inte var någon ny idé. Bortsett från att tanken ligger nära till hands när man hanterar mumier så hade man hittat faktiska förbannelser i några gravar som inspirerat till såväl böcker som artiklar. (Tutankhamons grav var dock oförbannad.)

Skrönan ovan är från 1914, eller åtta år innan Carter gick in i graven (han dog 1939). Mumien ifråga var en prästinna/prinsessa som under sin tid på British Museum ställt till det för mängder av besökare. Till slut ställde man dit en kopia och flyttade originalet till förrådet - vips upphörde problemen. Några år senare upptäckte en amerikansk egyptolog det hela. Eftersom museet ändå inte hade den äkta mumien utställd kunde de väl lika gärna sälja den? Det kunde de, och mumien skickades iväg till USA ombord på ett nytt fartyg som förresten hette Titanic.

I artikeln nedan nämns en bok om en farao Cheops som väcks till liv på 2100-talet. Den skrevs 1827, var tydligen inspirerad av Frankenstein och vore kanske intressant att läsa.

För ett ännu äldre belägg, se bloggposten Mumiens förbannelse 1593

Wikipedia: Curse of the pharaohs
En svensk motsvarighet finns på Björketorpsstenen

Lördagsfråga 150

När lördagsfrågan fyller 150, ifall jag inte räknat fel, vilket jag nog har, så fyrar jag av en enkel en eftersom det här finns ett viktigare Budskap som jag ska komma till så fort ni knäckt den.

"Schweinhund" säger de aldrig

För det första heter det Schweinehund. Den felaktiga stavningen, eller snarare uttalet - eftersom det väl sällan används annat än i talspråk - är synnerligen vanlig bland tyskar i engelskspråkiga filmer.

För det andra verkar inte ens Schweinehund vara särskilt vanligt i Tyskland numer - åtminstone inte i närheten lika poppis som i WWII-schablonen. Det finns belagt sedan 1800-talet. Hur ofta det användes på 1930- och 40-talen vet jag inte. Ett fint belägg från den tiden är en hetsig debatt i februari 1932 (länk) då socialdemokraternas (SPD) partiordförande Kurt Schumacher menade att Die ganze nationalsozialistische Agitation ist ein dauernder Appell an den inneren Schweinehund im Menschen - "hela den nazistiska agitationen är en permanent appell till människans inre Schweinehund".

Verklighetens "svinhundar" var de som användes när man jagade vildsvin.


Wikipedia (ty.): Schweinehund (Begriffsklärung)

Inga resultat är också resultat

I sin motivering av Millikans pris nämner akademien även hans undersökningar av den fotoelektriska effekten. Utan att gå in på detaljer vill jag bara nämna att om hans forskningar gett ett annat resultat så skulle Einsteins lag ha varit värdelös, och Bohrs teori utan stöd. Efter Millikans resultat fick båda varsitt nobelpris i fysik ifjol.*

Inför utdelandet av 1923 års nobelpris i fysik talade Alvar Gullstrand länge om hur Robert A. Millikan lyckats mäta elektronens laddning. Talet (länk) avslutades som ovan. Vad menade han?

Den så kallade fotoelektriska effekten hade Einstein förklarat med fotoner. Att ljus var vågor visste man, men nu skulle de dessutom vara partiklar. Som många andra nya idéer bemöttes detta med misstro, såväl berättigad som oberättigad. Millikan trodde inte på den. Han arbetade i flera år med att motbevisa Einsteins förklaring - och misslyckades.

Nu var Millikan sannerligen ingen förstockad dilettant som man gärna tänker sig motståndare mot nya idéer, åtminstone sådana som senare visar sig vara korrekta. Om hans arbete för att motbevisa Einstein varit illa utfört hade det inte bevisat någonting, vare sig det lyckats eller misslyckats. Många forskare av sämre kaliber hade helt säkert lyckats med motbevisandet, genom att medvetet eller omedvetet trixa med förutsättningar, analyser eller något annat. Men nu var det en duktig fysiker som utförde ett gott arbete och fick ett resultat som var högst användbart, trots att det inte alls var det han förväntat sig.


* Einstein och Bohr fick verkligen nobelpriset samma år, 1922: Bohr fick 1922 års och Einstein 1921 års, som man väntat med att dela ut.

Gaffla med Geller

Igår var Uri Geller i Göteborg. Det var jag med. Klart man får passa på att heja på lurifaxen (som jag tidigare skrivit om).

Han var på besök i Sverige för att göra reklam inför TV-programmet som kommer om någon vecka. Därför blev det intervjuer med diverse tidningar, TV och radio. Samt en skeptiker som egentligen inte hade något mer att komma med än, tja, just att han kom från ett skeptic society.

Platsen var Sveahuset, ett intressant gammalt hus vars ursprungliga funktion som försäkringsbolag minns i namnet och det rejäla kassavalv där intervjuerna hölls. Idag kallas rummet "vinarkivet", därav inredningen i Västnytts inslag. Där jag förresten känner igen mer än ytliga detaljer, många av Gellers repliker är sådana han kör med i var och varannan intervju. Radioinslaget gjorde han från radiohuset i Göteborg (han nämner särskilt att han därifrån inte kan böja en sked i Stockholm).

Intervjun kommer framigenom i Folkvett, medlemstidning för nämnda society.


SVT Västnytt: 8 min. med Geller
SR P4 Extra: Lotta Bromé med Geller

Nya och nyare ord

Språktidningen hade ett temanummer om nya ord. Där fick jag svara på några frågor, gissningsvis med anledning av min bok Nya ord med historia. Som exempel på ett bra nyord nämnde jag plupp - även om det är svårdefinierat så är det märkvärdigt lättbegripligt och definitivt användbart.

I det senaste numret av tidningen undrar en läsare hur jag definierar "nyord" - detta ord finns visserligen inte med i SAOL men har använts i decennier. Helt riktigt. När jag skrev boken tog jag med nya ord som tagits i bruk under de senaste 25 åren ungefär, särskilt intressanta var naturligtvis de som inte tagits med i SAOL. Därmed hade jag ett något annat fokus än de kolleger som tog upp Språkrådets fåniga nyordslistor där man fiskar upp ord som ibland använts enstaka gånger, ibland konstruerats enkom för att figurera i Språkrådets nyordslistor.

Lördagsfråga: Fab four

1. The Blood of Yingzhou District (2006) beskriver hur traditionella värderingar i Kina kolliderar med AIDS. Skriven av Thomas F. Lennon. Denne förväxlas ibland med en känd namne... Ja, komikern Thomas P. Lennon såklart.
2. George Macartney, 1st Earl Macartney (varför numreras inte svenska grevar och baroner?). Konstaterade att solen aldrig går ner i det brittiska imperiet, vet inte om han var allra först med observationen. Var bland annat Storbritanniens ambassadör i Kina under en historiskt intressant tid, bilden när han träffar Qianlong-kejsaren (1735-1796) - som verkligen kallas så, som vore han ett substantiv.
3. Chewbacca såklart, och givetvis Han Solo/Harrison Ford till höger i bild.
4. Tidningen Time utsåg 1998 president Clinton och Kenneth Starr till Men of the year, på grund av den förres vänsterprassel - det var en idyll det.

Lennon, McCartney, Harrison och Starr vet vi vad det blir. Monsterknäckare pazuzu tog frågan som ingenting.

Linnés tredje rike

Regnum vegetabile, det är växternas rike det. Ingår, för att fortsätta med liknelsen, i Imperium Naturæ, naturens kejsardöme. Rubriken hämtad från den trettonde upplagan av Systema Naturæ, "naturens system". Den gavs förresten ut några år efter Linnés död, och var den första han inte övervakade – verket ifråga var inte bara hans storverk, utan även hans livsverk.


Nu är ju Linné överlägset mest känd som blomsterkungen. Inte utan skäl – det var det rike han fann intressantast, hade störst begåvning för och även fick mest uträttat i. Men han studerade även zoologi, och införde samma principer för klassificeringar och namn i djurriket. När vi än idag pratar om Rattus norvegicus, E.coli och allt vad det är, så är det Linnés binomiala nomenklatur som tillämpas.


Men vad är då detta? Regnum lapideum är stenarnas rike. Mineralriket var det tredje av naturens stora riken, och även detta studerade och ordnade Linné. Vilket idag är bra bortglömt, eftersom mänskligheten veterligen inte haft minsta nytta av den mödan. Här var han heller inte i närheten lika briljant nydanande, utan tillämpade samma s.k. naturhistoriska metoder för att klassificera jord, sten och mineraler som alla andra i fältet: Man jämförde utseende, struktur, konsistens och allt vad det var, och gjorde bara undantagsvis analyser med kemiska inslag. Flera inslag kan spåras till förvetenskapliga teoribyggen som alkemi. Som idén att "manliga" salter plus "kvinnliga" bergarter skapar mineraler – där ett konkret fel består i att Linné trodde att mineraler består av bergarter, och inte tvärtom.

Vid ungefär samma tid började andra att tillämpa den framväxande vetenskapen kemi på stenar, mineraler och andra ämnen. Då började man komma någon vart, och upptäcka dittills oanade samband. Som att blygrå halvmjuk grafit inte alls är en form av bly, utan samma ämne som sprött svart kol och gnisterhårda diamanter. Eller för den delen vilken problematisk och oviktig indelning begreppet "stenriket" är; det finns betydligt intressantare problem än exempelvis huruvida bärnsten och pärlor tillhör växt-, djur- eller mineralriket.


Linné on line: Linné som mineralog

Lördagsfråga: Fyra

Katter och kaffesump

Tips: Har ni problem med katter som går i rabatterna? Lägg dit kaffesump! Katter avskyr lukten och håller sig sedan borta.

Fråga: Min katt äter kaffesump! Slickar utanpå kaffebryggaren osv. Är det farligt?


Källor: Nätet.

Dubbelsvar: Katter kan, likt andra levande varelser, ha för sig saker. Jag har aldrig varit med om katter som haft någon särskild relation till kaffesump, varken till eller från. I synnerhet det rätt vanligt förekommande trädgårdstipset vore intressant och enkelt att utvärdera. Någon kaffedrickare med katt som vill kolla? Vad händer t.ex. om man strör det i kattlådan? Själv tror jag att katten skiter i kaffesumpen.

Sverge

- Nordisk familjebok 1918

Från senare delen av 1800-talet och ett tag framåt var detta en rätt vanlig alternativ stavning. Ett relativt sent exempel verkar Sverges Kommunistiska Parti vara, bildat 1924 - det har funnits fler partier med det namnet, men inget annat med den stavningen. En del har (därför?) haft för sig att det var en stavningsreform med röda förtecken. Det var kanske fallet då, men definitivt inte tidigare.


- Verner von Heidenstam i Tidningen Kalmar, 22 september 1899

Det kan även nämnas att Nordisk Familjebok 1891 inte hade med den alternativa stavningen, ens som hänvisning.

Kalmare kvackare

Diskussionen och debatten kring alternativmedicin har varit aktuell under en längre tid i Kalmar län. Anledningen är att den politiska majoriteten i Landstingen i Kalmar län, genom Miljöpartiet, uttryckt en vilja att komplettera den sedvanliga vården med alternativmedicinska inslag mm t.ex. antroposofisk medicinsk tillämpning.

Idag den nionde mars 2011 sammanträder landstingsfullmäktige i Kalmar läns landsting. Ledamoten Jessica Rydell (MP) kommer att föreslå att landstinget utökar utbudet med antroposofisk vård.

Antroposofin är, ifall ni inte visste, en ockult lära grundad för drygt 100 år sedan av Rudolf Steiner. Dess synligaste delar utgörs av biodynamisk odling (harmlös), Waldorfskolor (barn placeras i superflummiga skolor) och just medicin. I den kritiserande interpellationen - läs den gärna, det är tre glesa välformulerade sidor - beskrivs antroposofin och dess medicin just så förryckt som den är, med bly mot hösnuva och kvicksilver mot tarmbesvär, astrologiska inslag, preparatens "andlighet" och så vidare.

Notera att förslaget kommer från den politiska majoriteten. Sådana förslag går som regel igenom, eftersom ledamöterna naturligtvis röstar för förslag från sina egna.

I fall som detta får man hoppas att det finns tillräckligt många bland dem som tar sitt förnuft till fånga.

Den som trots allt tjusats av Steiners andesyner kan begrunda de enkla frågor som ställs i interpellationen. Som vilka befintliga - och, får man hoppas, fungerande - verksamheter som ska nedprioriteras för att skapa ekonomiskt utrymme för antroposofiska vårdgivare?

Eller vilka andra terapier, som bevisligen fungerar minst lika bra som den antroposofiska (dvs. mestadels inte alls), som i rättvisans namn måste få lika stor rätt att släppas in i Kalmar läns landstings vårdapparat, och för att bara nämna några:

Aromaterapi, alternativ cellterapi, healing, ayurveda, feng shui, hypnosterapi, kelatterapi, koppning, kraniosacralterapi, kristallterapi, magnetterapi, meditationsterapi, neuralterapi, osteopati, reiki, shiatsu, tarmsköljning, zonterapi, frenologi, öronljus?



Interpellationen skrevs av Björn Hult och Lennart Hellström (M):
LF110309 - Interpellation om antroposofisk medicin [PDF]

Moderater ser alternativmedicin som hokus-pokus, Oddbjörn Andersson, Östran 4 mars 2011

Jessica Rydell, ansvarig för primärvården i länet, bloggar om densamma: bäst

Urvampyren Varney

Shriek followed shriek in rapid succession. The bed-clothes fell in a heap by the side of the bed; she was dragged by her long silken hair completely on to it again. Her beautifully rounded limbs quivered with the agony of her soul. The glassy, horrible eyes of the figure ran over that angelic form with a hideous satisfaction, a horrible profanation. He dragged her head to the bed's edge. He forced it back by the long hair still entwined in his grasp. With a plunge he seized her neck in his fang-like teeth--a gush of blood, and a hideous sucking noise followed.

The girl has swooned. The vampyre is at his hideous repast!

Varney the Vampire låter som ett barnprogram. Men det är titeln på en vuxen skräckhistoria som gick som följetong i England i mitten av 1850-talet. Många välkända verk från den här tiden kom till på det sättet, där kapitlen gavs ut som häften som köptes efterhand. Två av kännetecknen är längden (en komplett Varney torde motsvara Bibeln, mycket ungefär) och att stil och detaljer kan variera med tiden; det ligger nära till hands att jämföra med TV-serier. Huruvida författaren hette Thomas Prest och James Rymer verkar osäkert.

Bram Stokers Dracula kom ut 1897, alltså ett halvt sekel sedan Varney etablerat en rad egenskaper hos och kring vampyrer: huggtänderna och de typiska såren i halsen, övermänsklig styrka m.m. Däremot hade han inga problem med dagsljus, och varken vitlök eller krucifix nämns alls. Ett sätt att oskadliggöra dem går ut på att nagla fast dem vid marken med en påle; de utplånas inte direkt, men kommer enligt uppgift att så småningom ruttna bort. Så reglerna var föränderliga även långt innan Anne Rice och Stephenie Meyer dök upp.

Lördagsfråga: Hobbitar

1. Okänd modell i annons för merry, "med fullvuxen smak" och alltid stavad med litet m i annonserna. Svensk fruktsoda från 60-talet och framåt. Tror den försvann på 80-talet. Som jag minns den var den god.
   
2. Sam Fox. Det här var den enda bild jag hittade på henne.
   
3. Khadaffi säger "gollum". Bland en massa andra saker. Rolig film!
   
4. Pippin den lille, karolingisk kung 752-768.

Och ni som kan er Ring vet att även Gollum var en hobbit.

dav knäckte denna lördagsfråga som verkar ha varit alldeles lagom klurig. Ledtrådar knäcktes av Kim E (2 st), Pölsa Dum och adde. Right Livelihood-priset till HerrEkberg som funderade ut ett alternativt spår med färgade böcker som jag inte alls tänkt på (kände heller inte till Tiffanys Blue book).

Röhsska museet och verkligheten

"Vi visar verkligheten och är inte någon juridisk institution som kan berätta vad som är sant eller falskt. Det som händer på internet är sant eftersom det finns där."

- Ted Hesselbom (t.v.), chef på Röhsska museet, intervjuas av SVT (knyckte Scanpix-bilden därifrån)

SVT:s artikel heter Röhsska sprider felaktigt rasistrykte om Tommy Hilfiger och beskriver just det. Från mitten av 1990-talet (sedan 1996, enligt uppgift på Wikipedia) spreds ryktet att modeskaparen Hilfiger gjort ett grovt rasistiskt uttalande i Oprah Winfreys show: något om att han önskade att svarta skulle sluta köpa hans kläder eftersom det gav dålig image. Varpå han skulle ha blivit utsparkad.

Det finns inga belägg för att detta inträffat. Det kan inte ha inträffat.

Det hindrade naturligtvis inte att ryktet levde kvar. Det har en för rykten, faktoider och urban legends tacksam ironisk skruv på så sätt att Hilfiger blivit etablerad, rik och berömd tack vare de hip hop-kretsar där hans kläder blivit populära. Naturligtvis hjälpte det inte att Oprah förklarade att han ens varit med i programmet - första tillfället var när han fick komma dit och förneka ryktet.

En mythistorisk intressant parallell är att motsvarande rykte gått om Liz Claiborne (1929-2007). Hon var också kläddesigner, tillskrevs ett uttalande på Oprah Winfreys show om att hon inte gjorde kläder åt svarta kvinnor eftersom de har för stora höfter, vilket hon också skulle ha körts ut för; och allt detta var också nys. Detta rykte cirkulerade något före Hilfiger-myten och har uppenbarligen inspirerat den.


En som bevisligen gjort bort sig är modeskaparen John Galliano - även om det är svårt att ta "one of the most influential gay people in Britain" på allvar när han full som ett ägg förklarar att han älskar Hitler. (Det finns på Youtube så det är sant Okej, nyfikna får visst leta vidare...) Nyligen åtalades han för andra uttalanden i samma stil.

Röhsska museet i Göteborg har just nu en utställning med Gallianos kläder. När han polisanmäldes gjorde de om utställningen till en "Hall of Shame":

Vi tycker fortfarande att John Galliano är en av nutidens intressantaste modeformgivare men det blir inte självklart att visa hans verk utan att kommentera hans mycket tveksamma uttalande. När vi visade Coco Chanel tog vi upp hennes relation till tyskland under 2:a världskriget och tyvärr finns det flera liknande händelser i modehistorien. Vi gör nu om vår utställning och skapar en "Hall of Shame" där gallianoklännngen visas och kopplar den till historiska händelser av liknande art inom modevärlden som till exempel Chanels och Hugo Boss kopplingar till Nazityskland eller Tommy Hillfingers uttalande på sent 90-tal.

- Pressmeddelande (med oförändrad stavning) från Ted Hesselbom, Röhsska museet, 2 mars 2011

Coco Chanel hade ett gott förhållande till den tyska ockupationsmakten. Hugo Boss gick med i nazistpartiet 1931, eller långt innan det behövdes för karriären; firman sydde även uniformer (annons från 1933). I detta sällskap placerar alltså Röhsska Hilfiger, på grund av en myt.


Hej, Ted Hesselbom! Vet du vad? Du är en idiot. Och det är alldeles sant. Inte bara eftersom det står på internet.

Uppdaterat: Fick en kommentar från Ted på Röhsskas Facebook-sida. Låter den tala för sig själv:

Rykten är oftast inte sanna men rykten är anmärkningsvärda inom modebranschen och värda att kommentera. Varken Galliano eller Hilfiger är dömda. Även om en video på Youtube tycks vara ett bevis, vilket jag uppfattar det som att Huset Dior tycker räcker för att avskeda Galliano. Vi tar inte ställning till om något är sant vi visar upp vad som händer inom mode. Vi tar avstånd från all typ av rasism.



Johan Wirfält, Rodeo: Gallianogate skördar oväntat offer - bra genomgång med många länkar
Snopes.com: Tommy Rot; Liz Biz om Hilfiger resp. Claiborne
Wikipedia: Tommy Hilfiger#Libellous hoax email

DN skriver om Röhsskas "Hall of Shame" utan att ta upp Hilfiger

Lördagsfråga

Översättningsproblem

Denna jämförelse av betydelseskiftningar på olika språk kommer från Lars-Gunnar Anderssons Språktypologi och språksläktskap. Ifall han i sin tur hämtat den någon annanstans vet jag inte.

Som demonstration av översättningsproblem är den briljant i sin enkelhet. Ibland räcker det med själva orden, andra gånger behöver man veta mer om vad de beskriver.

Om Grocher, Uris och plagiat

Alfred Funk: Världen har ett dåligt minne.

Horst von Epp: Jag tror inte att de kommer att glömma den här gången. Judar har ett gott minne. De gråter över tempel de blev av med för tvåtusen år sedan och de upprepar gamla amsagor om befrielse och ritualer från tidernas gryning. Vet du vad en gammal judisk rabbi sa när jag frågade om judiskt minne?

Alfred Funk: Vad sa han?

Horst von Epp: Orden "jag tror" betyder "jag minns". Till och med Nietzsche är frågande inför deras förmåga att överleva alla som försökt att utplåna dem. Jag tror ... Jag minns. Du ser, Alfred, om tusen år kommer gamla judar att gråta till minne av den nazistiske farao som höll dem i fångenskap i Warszawa.

- Leon Uris, Mila 18 (1961)

Uris var en amerikansk författare av polsk-judisk börd. Hans bok Mila 18 utspelar sig i Warszawas ghetto under den tyska ockupationen, inte minst upproret 1943, och som historisk roman blandar den verklighet och dikt. Som hos de två som samtalar ovan. Alfred Funk bygger på den historiske officeren Jürgen Stroop som ansvarade för ghettots utplåning. Horst von Epp, en intelligent och cynisk man som bland annat stod för den nazistiska propagandan i staden, är definitivt Uris skapelse.

Dessa två finns även med i boken Jag överlevde! (Inova 2001) av Mietek Grocher. Samma uppdiktade namn på samma uppdiktade personer. Men Grochers bok är inte en roman. Han beskriver sin uppväxt i Warszawas ghetto, hur familjen fördes bort till förintelsens maskineri, och hur han ensam lyckades överleva.

Grocher har verkligen upplevt dåtidens Warszawa och överlevt förintelsen. Han åker fortfarande runt i svenska skolor och berättar för tusentals skolbarn om förintelsen. Det är oerhört värdefullt på alla sätt.

Men varför har han lagt in påhittade personer i sin berättelse? Från en annans bok? Och varför finns där hela textstycken som uppenbarligen också är hämtade från Uris?

Rudolph Schreiker, den nye kommissarien i Warszawa, kom från en liten stad i Bayern. Han ville inte tillbringa sitt liv vid en skomakarbänk som hans far och farfar och farfars far hade gjort. [...] Han växte upp i ett Tyskland som var bittert över nederlaget i första världskriget. Han var arbetslös och osäker och desorienterad i största allmänhet. Han var en av de många missnöjda i en tid full av missnöje, och han ödslade all sin energi på att förbanna en värld som han inte kunde finna fotfäste i. Schreiker var i alla avseenden en medelmåtta, och så småningom hade han två skilsmässor bakom sig och fyra barn och skulder upp över öronen och en permanent baksmälla.

- Ur Mila 18

Till Generalguvernements kommissarie i Warszawa utsågs Rudolph Schreiker. Hans huvuduppgift var att uppfylla sin Führers dröm - att utrota oss judar i Warszawa. [...] Schreiker kom från en liten stad i Bayern. Han ville inte bli skomakare som sin far, farfar och farfars far före honom. Han var långt ifrån ett geni. Outbildad, arbetslös, missnöjd, desorienterad, höggradigt skuldsatt med två kraschade äktenskap och fyra barn bakom sig, umgicks han mest med likasinnade.

- Ur Jag överlevde!

Om dessa passager (det finns många fler exempel) inte är lika nog, så kan det påpekas att den hatiske nazisten Schreiker även han är Leon Uris skapelse.


Upptäckten och jämförelserna gjordes inte av mig utan av historikern Artur Szulc, med Polen och andra världskriget som specialiteter, i synnerhet i kombination. Hans tips till förlaget om märkligheterna i boken har ännu inte gett någon särskild respons.


Uppdaterat: Jag har nu fått svar från förläggaren Johan Schildt. Enkelt uttryckt hade Mietek tagit uppgifter i Mila 18 för fakta. Det köper jag. Som tonåring mitt uppe i händelserna behöver man ju inte ha koll på vad befälhavare heter etc.

Den senaste upplagan av boken har slutat att säljas och en uppdaterad är planerad till våren.

George Hrab in Gothenburg

... Then, we're going to, to, to Gothenburg, or, if you want to pronounce it correctly, you can't. (Fniss) So don't even try... Cause it's Yuttebuhhr. No no no no, it's pronounced Yutteburr, oh sorry, Yuteburg? No no no no, Yuteburr, no no no no, Yoeteburr, no no no no, Yoete... All right, fuck you Gothenburg! Fine, Gothenburg, welcome to Gothen... No, seriously, I couldn't... Yuttiburgh... Yuttiburrh... Yuttibureh... Yuttibur... (Sigh!) I love it! It was so cool! Jonas Nordstrom met me, and drove me, and only got lost three times but drove me to a very nice lunch, where we had seafood soup - mmm! - and bread, that you actually cut yourself off the loaf. Yeah, see? In Sweden, they trust the public with knives, not so much here. Ahem, I played the gig at the club, ahem, was it Henriksberg, club Henriksberg, I met a cool soundguy whose name was Alex, I believe? Who had these massive tattooed arms and one of those kind of like haircuts where the sides is totally shaved and the top is really long and it kind of hold it's back in a ponytail, it's designed for headbanging I would have assumed, not to presume! Alex, I would only have presumed but I think his name was Alex but I'm not sure, but Alex enjoyed the show so much, he actualle GAVE me a cable. 'Cause he heard that I had lost my cable in Dublin, and at the end of the show, he said, you know you're very funny, and he gave me a cable. "Here, this is for the rest of the tour." How nice is that. A sound man - can you imagine that kids - american musicians, imagine a sound man, giving you a cable -- ehm, eh eh eh .... Exactly. Exactly! All of the Swedish skeptics that were there were so nice, were really really cool, the club was great, you know, it's funny, I'm doing all these gigs, and people are apologizing to me, that oh, sorry, only 40 people came to the gig. -- Gulp -- I'm like, I am 4000 miles away from home, er, 40 people is fine, 40 people is great! 60 people is, is yeah, 25 people is actually relly quite good, I'd literally played gigs across the street for me, here in Bethlehem, and 20 people showed up, so to be, THOUSANDS of miles away, and have 40-50-60 people, a 100 people, that's, it's, it's great. (Fniss.) Really. I'm having the time of my life so it's very cool, all right, then we leave Sweden because Oslo is not located in Sweden ...

- Från George Hrabs podcast, Geologic Podcast.

George diggade att svenska restauranggäster fick skära brödet själva; att dussintals personer dök upp, här, på andra sidan klotet, för att lyssna på honom; och hans dyrkan inför den göteborske ljudkille som lånade honom en sladd har inga gränser. Det sistnämnda vet jag inte riktigt hur jag ska försöka kompensera för, men Henriksberg! Vilket bra ställe.

Erövringen av Särna

Här talade enligt sägnen älvdalskaplanen Daniel Buskovius till sitt manskap vid tåget mot Särna som intogs 1 mars 1644. Till minne restes stenen 1925.

- Älvdalens kommun skriver om Buskoviusstenen, texten frikostigt påfylld från Svenskt biografiskt handlexikon (1906) vilket visserligen inte är den sämsta källan.

Buskovius torde vara okänd för allmänheten, men borde åtminstone vara desto mer känd i Särna och Idre. Det är nämligen på grund av honom som dessa Dala-delar är svenska.

Under det så kallade Torstensonkriget mellan Sverige och Danmark (de är fler än någon som inte har betalt för det orkar hålla reda på) 1643-45 så hände det mesta söderut, men det krigades även i Dalsland (visste ni att Åmål bränts upp av danskar?) och ända upp i det mycket omkrigade Jämtland (där har vi faktiskt de färskaste svenskarna).

När budet från kronan gick till Falun att anfalla Norge så var de inte särdeles pigga på idén. Men, om historien är att lita på - vilket den kanske är - så blev dalkarlarna nöjda när de fick sin favoritpräst som ledare. Denne anförde tåget till Särna, som då lydde under dansk krona, och som gav sig utan strid.