En förrädare erkänner

Denna långa text finns på den officiella nyhetsbyrån. Jag lägger ändå ut den i sin helhet. KCNA är kanske inget man kollar så ofta, hemsidan är lite besvärlig att använda och länka till, och sist men inte minst vet man aldrig hur länge sådana här saker får ligga ute. Vad som är sant? Ja, det är ju inte så lätt att veta i nuläget. Om någonsin.

Pyongyang, December 13 (KCNA) -- Upon hearing the report on the enlarged meeting of the Political Bureau of the Central Committee of the Workers' Party of Korea, the service personnel and people throughout the country broke into angry shouts that a stern judgment of the revolution should be meted out to the anti-party, counter-revolutionary factional elements. Against the backdrop of these shouts rocking the country, a special military tribunal of the DPRK Ministry of State Security was held on December 12 against traitor for all ages Jang Song Thaek.

The accused Jang brought together undesirable forces and formed a faction as the boss of a modern day factional group for a long time and thus committed such hideous crime as attempting to overthrow the state by all sorts of intrigues and despicable methods with a wild ambition to grab the supreme power of our party and state.

The tribunal examined Jang's crimes.

All the crimes committed by the accused were proved in the course of hearing and were admitted by him.

A decision of the special military tribunal of the Ministry of State Security of the DPRK was read out at the trial.

Every sentence of the decision served as sledge-hammer blow brought down by our angry service personnel and people on the head of Jang, an anti-party, counter-revolutionary factional element and despicable political careerist and trickster.

The accused is a traitor to the nation for all ages who perpetrated anti-party, counter-revolutionary factional acts in a bid to overthrow the leadership of our party and state and the socialist system.

Jang was appointed to responsible posts of the party and state thanks to the deep political trust of President Kim Il Sung and leader Kim Jong Il and received benevolence from them more than any others from long ago.

He held higher posts than before and received deeper trust from supreme leader Kim Jong Un, in particular.

The political trust and benevolence shown by the peerlessly great men of Mt. Paektu were something he hardly deserved.

It is an elementary obligation of a human being to repay trust with sense of obligation and benevolence with loyalty.

However, despicable human scum Jang, who was worse than a dog, perpetrated thrice-cursed acts of treachery in betrayal of such profound trust and warmest paternal love shown by the party and the leader for him.

From long ago, Jang had a dirty political ambition. He dared not raise his head when Kim Il Sung and Kim Jong Il were alive. But, reading their faces, Jang had an axe to grind and involved himself in double-dealing. He began revealing his true colors in the period of historic turn when the generation of the revolution was replaced, thinking that it was just the time for him to realize his wild ambition.

Jang committed such an unpardonable thrice-cursed treason as overtly and covertly standing in the way of settling the issue of succession to the leadership with an axe to grind when a very important issue was under discussion to hold respected Kim Jong Un in high esteem as the only successor to Kim Jong Il in reflection of the unanimous desire and will of the entire party and army and all people.

When his cunning move proved futile and the decision that Kim Jong Un was elected vice-chairman of the Central Military Commission of the Workers' Party of Korea in reflection of the unanimous will of all party members, service personnel and people was proclaimed at the historic Third Conference of the WPK, making all participants break into enthusiastic cheers that shook the conference hall, he behaved so arrogantly and insolently as unwillingly standing up from his seat and half-heartedly clapping, touching off towering resentment of our service personnel and people.

Jang confessed that he behaved so at that time as a knee-jerk reaction as he thought that if Kim Jong Un's base and system for leading the army were consolidated, this would lay a stumbling block in his way of grabbing the power of the party and state.

When Kim Jong Il passed away so suddenly and untimely to our sorrow, Jang began working in real earnest to realize his long-cherished greed for power.

Abusing the honor of often accompanying Kim Jong Un during his field guidance, Jang tried hard to create illusion about him by projecting himself internally and externally as a special being on a par with the headquarters of the revolution.

In a bid to rally a group of reactionaries to be used by him for toppling the leadership of the party and state, he let the undesirable and alien elements including those who had been dismissed and relieved of their posts after being severely punished for disobeying the instructions of Kim Jong Il and kowtowing to Jang work in a department of the Central Committee of the WPK and organs under it in a crafty manner.

Jang did serious harm to the youth movement in our country, being part of the group of renegades and betrayers in the field of youth work bribed by enemies. Even after they were disclosed and purged by the resolute measure of the party, he patronized those cat's paws and let them hold important posts of the party and state.

He let Ri Ryong Ha, flatterer, work with him since the 1980s whenever he was transferred to other posts and systematically promoted Ri up to the post of first vice department director of the Party Central Committee though he had been purged for his factional act of denying the unitary leadership of the party. Jang thus made Ri his trusted stooge.

Jang let his confidants and flatterers who had been fired for causing an important case of denying the unitary leadership of the party work in his department and organs under it in a crafty manner in a few years. He systematically rallied ex-convicts, those problematic in their past careers and discontented elements around him and ruled over them as sacred and inviolable being.

He worked hard to put all affairs of the country under his control, massively increasing the staff of his department and organs under it, and stretch his tentacles to ministries and national institutions. He converted his department into a "little kingdom" which no one dares touch.

He was so impudent as to prevent the Taedonggang Tile Factory from erecting a mosaic depicting Kim Il Sung and Kim Jong Il and a monument to field guidance given by them. Moreover, Jang turned down the unanimous request of the service personnel of a unit of the Korean People's Internal Security Forces to have the autograph letter sent by Kim Jong Un to the unit carved on a natural granite and erected with good care in front of the building of its command. He was so reckless as to instruct the unit to erect it in a shaded corner.

He committed such anti-party acts as systematically denying the party's line and policies, its organizational will, in the past period. These acts were a revelation of deliberate and sinister attempt to create extreme illusion and idolization of him by making him appear as a special being who can overrule either issues decided by the party or its line.

He went so rude as to take in the middle even those things associated with intense loyalty and sincerity of our army and people towards the party and the leader and distribute them among his confidants in an effort to take credit to himself for doing so. This behavior was to create illusion about him.

Due to his persistent moves to create illusion and idolization of him his flatterers and followers in his department and organs under it praised him as "comrade No. 1." They went the lengths of denying even the party's instructions to please him at any cost.

Jang established such a heterogeneous work system in his department and the relevant organs as considering what he said as more important than the party's policies. Consequently, his trusted henchmen and followers made no scruple of perpetrating such counter-revolutionary act as disobeying the order of the Supreme Commander of the Korean People's Army.

The revolutionary army will never pardon all those who disobey the order of the Supreme Commander and there will be no place for them to be buried even after their death.

Dreaming a fantastic dream to become premier at an initial stage to grab the supreme power of the party and state, Jang made his department put major economic fields of the country under its control in a bid to disable the Cabinet. In this way he schemed to drive the economy of the country and people's living into an uncontrollable catastrophe.

He put inspection and supervision organs belonging to the Cabinet under his control in defiance of the new state machinery established by Kim Jong Il at the First Session of the Tenth Supreme People's Assembly. Jang put all issues related to all structural works handled by the Cabinet under his control and had the final say on them, making it impossible for the Cabinet to properly perform its function and role as the economic command. They included the issues of setting up and disorganizing committees, ministries and national institutions and provincial, city and county-level organs, organizing units for foreign trade and for earning foreign money and structures overseas and fixing living allowances.

When he attempted to make a false report to the party without having agreement with the Cabinet and the relevant ministry on the issue related to the state construction supervision organization, officials concerned expressed just opinion that his behavior was contrary to the construction law worked out by Kim Il Sung and Kim Jong Il. Hearing this, he made the reckless remark that "the rewriting of the construction law would solve the problem."

Abusing his authority, he undermined the work system related to the construction of the capital city established by Kim Il Sung and Kim Jong Il, reducing the construction and building-materials bases to such bad shape little short of debris in a few years. He weakened the ranks of technicians and skilled workers at the units for the construction of the capital city in a crafty manner and transferred major construction units to his confidants so that they might make money. In this way he deliberately disturbed the construction in Pyongyang.

He instructed his confidants to sell coal and other precious underground resources at random. Consequently, they were saddled with huge debts, deceived by brokers. Jang made no scruple of committing such act of treachery in May last as selling off the land of the Rason economic and trade zone to a foreign country for a period of five decades under the pretext of paying those debts.

It was none other than Jang who wirepulled behind scene Pak Nam Gi, traitor for all ages, to recklessly issue hundreds of billions of won in 2009, sparking off serious economic chaos and disturbing the people's mind-set.

Jang encouraged money-making under various pretexts to secure funds necessary for gratifying his political greed and was engrossed in irregularities and corruption. He thus took the lead in spreading indolent, careless and undisciplined virus in our society.

After collecting precious metals since the construction of Kwangbok Street in the 1980s, he set up a secret organ under his control and took a fabulous amount of funds from a bank and purchased precious metals in disregard of the state law. He thus committed such anti-state criminal acts as creating a great confusion in financial management system of the state.

He let the decadent capitalist lifestyle find its way to our society by distributing all sorts of pornographic pictures among his confidants since 2009. He led a dissolute and depraved life, squandering money wherever he went.

He took at least 4.6 million Euro from his secret coffers and squandered it in 2009 alone and enjoyed himself in casino in a foreign country. These facts alone clearly show how corrupt and degenerate he was.

Jang was so reckless with his greed for power that he persistently worked to stretch his tentacles even to the People's Army with a foolish calculation that he would succeed in staging a coup if he mobilized the army.

He fully revealed his despicable true colors as a traitor for all ages in the course of questioning by uttering as follows: "I attempted to trigger off discontent among service personnel and people that the present regime does not take any measure despite the fact that the economy of the country and people's living are driven into catastrophe. Comrade supreme leader is the target of the coup."

As regards the means and methods for staging the coup, Jang said: "I was going to stage the coup by using high-ranking army officers who had close ties with me or by mobilizing armed forces under the control of my confidants. I don't know well about recently appointed high-ranking army officers but have some acquaintances with those appointed in the past period. I thought the army might join in the coup if the living of the people and service personnel further deteriorate in the future. And I calculated that my confidants in my department including Ri Ryong Ha and Jang Su Gil would surely follow me and had a plan to use the one in charge of the people's security organ as my confidant. It was my calculation that I might use several others beside them."

Asked about the timing of the coup and his plan to do after staging the coup, Jang answered: "I didn't fix the definite time for the coup. But it was my intention to concentrate my department and all economic organs on the Cabinet and become premier when the economy goes totally bankrupt and the state is on the verge of collapse in a certain period. I thought that if I solve the problem of people's living to a certain measure by spending an enormous amount of funds I have accumulated under various names after becoming premier, the people and service personnel will shout "hurrah" for me and I will succeed in the coup in a smooth way."

Jang dreamed such a foolish dream that once he seizes power by a base method, his despicable true colors as "reformist" known to the outside world would help his "new government" get "recognized" by foreign countries in a short span of time.

All facts go to clearly prove that Jang is a thrice-cursed traitor without an equal in the world as he had desperately worked for years to destabilize and bring down the DPRK and grab the supreme power of the party and state by employing all the most cunning and sinister means and methods, pursuant to the "strategic patience" policy and "waiting strategy" of the U.S. and the south Korean puppet group of traitors.

The hateful and despicable nature of the anti-party, anti-state and unpopular crimes committed by Jang was fully disclosed in the course of the trial conducted at the special military tribunal of the DPRK Ministry of State Security.

The era and history will eternally record and never forget the shuddering crimes committed by Jang Song Thaek, the enemy of the party, revolution and people and heinous traitor to the nation.

No matter how much water flows under the bridge and no matter how frequently a generation is replaced by new one, the lineage of Paektu will remain unchanged and irreplaceable.

Our party, state, army and people do not know anyone except Kim Il Sung, Kim Jong Il and Kim Jong Un.

Our service personnel and people will never pardon all those who dare disobey the unitary leadership of Kim Jong Un, challenge his absolute authority and oppose the lineage of Mt. Paektu to an individual but bring them to the stern court of history without fail and mercilessly punish them on behalf of the party and revolution, the country and its people, no matter where they are in hiding.

The special military tribunal of the Ministry of State Security of the DPRK confirmed that the state subversion attempted by the accused Jang with an aim to overthrow the people's power of the DPRK by ideologically aligning himself with enemies is a crime punishable by Article 60 of the DPRK Criminal Code, vehemently condemned him as a wicked political careerist, trickster and traitor for all ages in the name of the revolution and the people and ruled that he would be sentenced to death according to it.

The decision was immediately executed. -0-

- KCNA, Nordkoreas officiella -- enda -- nyhetsbyrå.

Relaterat på bloggen: De röda kejsarna, vari bl.a. poängen med berget Paekdu/Baekdu förklaras. Och naturligtvis klassikern Kim Jong Il spelar golf.

Ping 30 år

Det enklaste och kanske mest kända nätverktyget av dem alla fyller 30 år i dagarna. Exakt vilken dag framgår inte av skaparens läsvärda beskrivning. Se t.ex. han som hittade ett glapp med hjälp av ping och en stereo.

I named it after the sound that a sonar makes, inspired by the whole principle of echo-location. In college I'd done a lot of modeling of sonar and radar systems, so the "Cyberspace" analogy seemed very apt.

- Mike Muuss, The Story of the PING Program

Uppgiften att det skulle vara en förkortning, hur vanlig den nu är, tillbakavisas.

Lördagsfråga 291: Grundsmaker

1. Kangaamiut på Grönland kallades tidigare Gammel Sukkertoppen. Gissningsvis på grund av berget i bakgrunden.
2. Veruca Salt i Wonkas chokladfabrik (1971).
3. Syre, eller Sauerstoff som det heter på tyska, efter sin förmåga att skapa syror.
4. Ett urval så kallade bitters.

Sött, salt, surt och beskt ger de fyra klassiska grundsmakerna. O.B.

Uddevallare

Redan Bellman kunde be om ”en duktig kallsup uddevalla” (Fredmans epistel nr 54). Ett halvt sekel senare nämner Axel Emanuel Holmberg, tidens meste beskrivare av Bohuslän, att bohusläningens favoritdryck är just uddevallaren, uppkallad efter sin födelseort. Idag är namnet mindre nyttjat än det rikssvenska kaffekask. Den store etymologen Elof Hellquist rapporterar redan 1922 att även om drycken även då var mycket populär bland allmoge och fiskare i landskapet så kallas den där som regel kaffehalva: ”benämningen uddevallare har förf. icke hört användas inom dessa samhällsklasser”.

Hur var det då med födelseorten? Detta har ännu inte bevisats övertygande. Det vore också en krävande eller kanske omöjlig uppgift: kaffe med brännvin eller möjligen konjak är ju inte särskilt avancerad kokkonst. Då vore det nog mer givande att söka efter uppkomsten av de recept som gjort blandningen känd.

Här en typisk variant: Lägg ett mynt i botten på kaffekoppen. Häll på kaffe tills myntet inte längre syns. Fyll sedan på brännvin tills myntet åter syns. — En förutsättning för att myntet åter ska dyka upp är att man utför blandandet i en kaffekopp som är smalare i bottnen; i en cylindrisk mugg kan man hälla på brännvin ända till brädden. Om man nu ser det som ett problem.

En annan förklaring av namnet går ut på att man ska akta sig för att träffa någon från uddevalla innan man fått en sup, något som snabbast och enklast ordnas med en ”uddevallare”. Detta orsakssamband torde vara kalkerat på kaffegöken och var måhända inte helt allvarligt menat, åtminstone inte till att börja med.

Den populära blandningen har naturligtvis haft många andra beteckningar genom åren, med varierande spridning: Ljungstrandare (vet inte vad det syftar på men Piraten fann att det användes i väst- och sydsverige), Hisingshalva, Inlandshalva (syftande på södra Bohuslän, från Uddevalla till Kungälv) ...

Lördagsfråga 291

"Kinesisk" tortyr

Kineserna verkar ha varit makalösa på att hitta på läskiga tortyrmetoder... Åtminstone om man ska tro alla faktoider i ämnet.

OK, de äkta varorna går inte av för hackor. Lingchi, eller death by a thousand cuts, är såväl kinesiskt som ej rekommenderat för den känslige. Vare sig att läsa eller så mycket som tänka på.

Det sistnämnda kan visst vara riskablare än man kan tro. Ett exempel kommer från självaste Freud. En av hans patienter beskriver han med pseudonymen "råttmannen". Hans besvär hade börjat med en kinesisk tortyrmetod som involverade råttor. Den var så otroligt ohygglig att han inte kunde få den ur huvudet -- som en klämmig melodi fast långt värre. Han fick fantasier om personer i hans närhet som utsattes för den. Och så höll det på.

En i sammanhanget betydelselös detalj är att tortyrmetoden inte var det minsta kinesisk. Den kom från Mirbeaus sadistiska roman Lidandets lustgård (1899, tillägnad "domare, präster, soldater, människornas ledare och fostrare"). Där beskrivs en mängd ruskigheter i kinesisk miljö. Någon etnologisk beskrivning av faktiska bruk är det inte.

Mest känd är kanske den kinesiska vattentortyren. Den låter inte så farlig: Man låter vatten droppa ner på offrets panna. Hur skulle det kunna mäta sig med exempelvis Familjeliv.se, Samsung whistle eller Guillous sexskildringar? Den första beskrivningen, och måhända även uppfinnandet, av metoden kommer från renässansens Italien. Om den fungerar? Idén skulle vara att en droppe urholkar en sten. Så fungerar inte mänsklig vävnad... Men att metoden ändå är högst obehaglig, med eller utan vatten, bekräftade Mythbusters 2005.

Hur det gick för råttmannen? Han tillfrisknade för att sedan stupa i det stora kriget.

Earl Grey?

Namnet kommer från Charles Grey (1764-1845), som var den andre earl Grey och Storbritanniens premiärminister

- Wikipedia (sv.)

Namnet må komma från densamme. Men vad har teet för koppling till mannen?

Legend has it, that my ancestor, the second Earl Grey, was presented with this exquisite recipe by an envoy on his return from China.

- Twinings USA: Earl Grey

Det finns roligare versioner. Som den där earlen är i Kina och en man i sällskapet räddar en kinesisk pojke från att drunkna. Den tacksamme fadern, som förresten är mandarin, skänker ett recept på ett riktigt fint te. Ett problem med historien är att Grey aldrig besökte Kina. Det löses i Twining d.y.:s version som ovan, men den löser inte problemet med att bergamott eller liknande bittra citrusfrukter inte använts i Kina för smaksättning av teer.

I think that stories of the tea being blended with bitter oranges from China and later substituted with bergamot are fanciful explanations for the origin of Earl Grey Tea.

- Ian Bersten, Tea: How tradition stood in the way of a perfect cup (Vivid publishing 2009), s 114

Det äldsta belägget för "Earl Grey Tea" är från 1880-talet, det äldsta belägget för te smaksatt med bergamott från 1837. I Storbritannien har tefirmorna Jacksons of Piccadilly och Twinings grälat om vilken som var först med Earl Grey (sedan 1960-talet ägs den förra av den senare). Grey var f.ö. premiärminister 1830-34, vilket skulle kunna förklara kopplingen till 1830 som ofta ses.

The story goes that Earl Grey, the Georgian prime minister, was given cases of this tea by a Chinese Mandarin. He liked it so much he brought it home and asked Twinings to recreate it for him.

- Twinings UK: Earl Grey Tea

Twinings Earl Grey är originalet, blandat till Earl Grey den 2:e som var premiärminister i Storbritannien 1830.

- Twinings: Earl Grey

Beskrivningarna på samtliga Twinings-sidor, oavsett hur utspädda, innehåller fortfarande flera uppgifter vars riktighet återstår att bekräfta. Så att säga.

Wikipedia: Earl Grey tea

Kära örebroare

Med reurelse ser jag eider, feur andra gongen, samlade omkring ers konnungs throun ...

Så inledde kronprins Karl Johan sitt tal till 1812 års riksdag i Örebro. I den bevarade texten, som han skrev själv, är stavningen sådan som fransmannen fann naturlig. Jag är inte säker på alla bokstäverna och därmed orden. Inledningens "dannemen" betyder ungefär "förträffliga medborgare".

Frihetskål

Have You Bought Your Liberty Cabbage Yet? 
Don't lay yourself open to the charge of pro-Germanism hereafter by calling it "sauerkraut". Refer to it as "Liberty cabbage".
The pickle dealers add to this admonition the earnest plea that people buy it, whatever they call it. For enough sauer – beg pardon – Liberty cabbage is in storehouses here to feed the whole German army for several days.
Just because the food has a German name true patriots are avoiding it. Before the war it was selling at from $45 to $50 a barrel. It is down to $14 or less now, with no buyers.
The pickle dealers sent a delegation to the Federal Food Board yesterday to ask its coöperation in getting rid of the supply of sauerkraut. They offered to change its name to anything the board might suggest, and "Liberty cabbage" was at last selected. Food conservationists are urged to adopt this slogan:
BUY, BUY LIBERTY CABBAGE! AND BYE-BYE SAUERKRAUT!

- New York Tribune, 25 april 1918

Freedom fries var ju vad åtminstone några matserveringar – en handfull eller väldigt många? – i staterna började kalla sina pommar när åtminstone några tyckte att det franska motståndet mot en invasion av Irak 2003 gjorde den vedertagna beteckningen french fries besvärlig.

Motsvarande hände med den läckra surkålen. På engelska kallas den inte något annat än det uppenbara direktlånet sauerkraut. Och när USA gick med i kriget 1918 så vägrade tillräckligt många patrioter att köpa varan med den tyska kopplingen, trots att den ju bara var till namnet, för att priserna skulle dumpas.

Det är lite svårt att bedöma sånt här på håll, men såväl den onekligen iögonenfallande prisdumpningen som förslaget att döpa om surkål till Liberty cabbage förefaller att verkligen ha inträffat.

The effort to substitute liberty-cabbage for sauerkraut, made by professional patriots in 1918, was a complete failure.

Citat från H. L. Mencken, som måtte räknas som en trovärdig källa. Visserligen kom initiativet inte från patrioter utan från bekymrade köpmän.

En till: Kraut har tyskar kallats av amerikaner sedan åtminstone 1858.


Etymonline: sauerkraut

Lördagsfråga 290: Fyrfärg (igen)

1. Nemi. Utanför bild: Polaren Cyan.
2. Italienska frihetskriget, slaget vid Magenta 1859, detalj ur målning av. En av de mer oväntade följderna var att en nyligen uppfunnen syntetisk färg, med en kulör som dittills kallats fuchsia efter blomman, fick namn efter staden. (Vad nu färgen kallades innan blomman kallades fuchsia.)
3. Tyskar i Paris var resultatet av Fall Gelb, "fall gul".
4. Sagan (mestadels) om Gustav Vasas äventyr i Dalarna skrevs av Peder Swart.

Ger CMYK = fyrfärg. "Igen"? För att det inte var länge sedan temat var uppe, om än med andra färger: Lördagsfråga 258: Fyrfärg.

Och igen... Ja. Vem annars.

Adlibris och Sions vise

Häromdagen uppmärksammades att Adlibris saluför Sions vises protokoll. Den torde inte vara okänd för många läsare av denna blogg. Innehållet i korthet: På en kongress i Basel 1897 (som verkligen ägde rum) samlas "Sions vise", de hemliga ledarna för världsjudendomen, och planerar hur de ska ta över världen. De har gott om tid, i princip obegränsade resurser och är fullkomligt hämningsbefriade.

Den ökända antisemitiska texten är inte bara en förfalskning utan även ett plagiat: Stora delar av texten kommer från andra sammanhang. Den gavs ut i Ryssland 1903, förmodligen var den hemliga polisen, "Ochrana", inblandad. Boken gavs ut på svenska 1934, översatt från originalets ryska. Det har alltså varit förenat med svårigheter att läsa den på svenska. En svensk version finns på Radio Islams hemsida (googla själva), där verkar det inte anges varifrån texten är hämtad.

Men 2008 gavs den ut igen. Enmansförlaget heter Ulwencreutz Media. Dess övriga utgivning bär syn för sägen: Esoterika, konspirationsteorier, Illuminati ... Av redaktör Ulwencreutz skriverier framstår att han sympatiserar med och tror på det mesta han ger ut.

Få dokument har haft lika stort inflytande på vår historia som "Sions vises protokoll", och väldigt få har läst själva dokumentet. Ändå hänvisas det till dokumentet i så gott som samtliga historieböcker som berör 1900-talets historia. Detta eftersom dokumentet påstår sig visa på en enorm sionistisk konspiration att ta över världen, och som sådant sporrade det till kraftiga antisemitiska rörelser i Europa och som sedan kulminerade under andra världskriget.

Redan från början när dokumentet dök upp, hävdade många att det rörde sig om ett falsarium som var tänkt i propagandasyfte. Efter kriget blev detta den etablerade och aldrig ifrågasatta sanningen. Men rör det sig verkligen om ett falsarium? Det finns olika uppfattningar om det idag.

Själv skrev jag en artikel om Illuminati-orden för några år sedan, och när man läser protokollet så slås man av likheterna däremellan. Därför återfinns även min artikel ”Den stora världskonspirationen” i slutet av denna bok.

- Ur förlagets förord

Ska seriösa bokhandlare befatta sig med en sådan bok? Ja, det ska de. Det avslutande kapitlet gör det lite lurigare, liksom den kackiga katalogtexten på hemsidan -- men SVP i stort är verkligen ett historiskt dokument, som är obligatorisk läsning om man ska studera antisemitismens historia under 1900-talet. Man skulle kunna hoppas på en kommenterad utgåva där plagiat och fel anges och kommenteras. Varför ger inget förlag ut en sådan?

I skrivande stund är boken borttagen ur Adlibris sortiment: "Sions vises protokoll" tas bort, SvD 6 december 2013. Det är inte alls bra att ta bort den enbart på grund av att det är en antisemitisk bok. Möjligen på grund av dess extra kapitel, men inget annat.

Eller så här: "Man måste känna till nazismen för att kunna bekämpa den" -- ur katalogtexten till Mein Kampf, som säljs i en rad utgåvor på Adlibris.


Wikisource: The Protocols of the Learned Elders of Zion; The truth about "The Protocols" (Times 1921)
Wikipedia: The Protocols of the Elders of Zion

Lördagsfråga 290

Ganska unik

Omkring 1600, "enkel, ensam", från franska unique, från latin unicus, "enkel, enda", från unus, "en". Betydelsen "den enda i sitt slag" finns belagd från 1610-talet; den felaktiga betydelsen "anmärkningsvärd, ovanlig" finns belagd från mitten av 1800-talet.

- Online Etymology Dictionary: unique (adj.) fast på svenska dårå

Hur länge kan hur många säga hur fel innan det blir rätt? Språk är ju inte naturlagar eller ens huggna i sten, till skillnad från vad en del verkar ha fått för sig, utan sociala kontrakt.

Hemliga armén - originalet

Här är originalet. Är parodin mer känd?

Secret Army gjordes i 42 avsnitt i tre säsonger, de visades i svensk TV 1981-83. 'Allo gjordes i 85 avsnitt i nio säsonger. Parodin har väl sina kvalitéer men är inte i närheten av originalets klass (även om det egentligen inte går att jämföra genrer på det sättet).

Lego vs Minecraft

För den som inte känner till Minecraft: Det är Lego på nätet. Man bygger hus och världar, smått eller stort, enkelt eller anspråkslöst, och går runt i kreationerna. För att ta det jättesnabbt. (Det är också en framgångssaga som råkar vara svensk varför den allmänna kännedomen om åtminstone namnet torde vara relativt god.)

En intressant aspekt är just att Lego inte står bakom. Hur kommer det sig? Minecraft lanserades 2009, av en amatör utan namn, resurser eller kontakter. Borde inte Lego ha kommit med idén fem eller tio år tidigare? Och låtit utveckla något sofistikerat och snyggt för några dussin miljoner dollar? Det är ju deras grej, liksom. På pricken.


Visst har Lego gjort försök; efter förmåga, eller hur man ska formulera det. Så här såg Lego Universe ut. Det lanserades 2010 -- jag är högst osäker på hur stort Minecraft var vid den tiden men utvecklingen måtte ha påbörjats innan Markus Persson lade ut sin första alfaversion. Som synes är det något helt annat än Minecraft. Bortsett från att det är långt mer polerat så ligger fokus på spelandet: Man går runt i färdiga världar och utför uppdrag etc. Byggande förekommer men verkar mest vara en bonus, ett sidospår. Det är i stort sett som World of Warcraft med Lego-gubbar. Lego Universe lades ner i januari 2012 sedan det inte infriat förväntningarna.

Tågförseningar

Alla till Stockholms central i måndags inkomna tåg voro flera timmar försenade. Chefen för trafikbyrån medger, att snön och kylan icke ensamma äro orsaken till dessa förseningar och icke heller någon afsevärdt ökad passageraretrafik. Äfven särskilda missförhållanden inom järnvägarna själfva äro delvis vållande till oredan. Inom järnvägsstyrelsen pågår en noggrann undersökning af dessa förhållanden. En mängd julgods ligger ännu kvar på stationerna.

- Notis från tidningen Dalpilen, 31 december 1915

Lördagsfråga 289: Skojmusik

1. Hee Bee Gee Bees. Se dem framföra Meaningless Songs in Very High Voices på Börsen 1982.
2. Spınal Tap - egentligen ska det vara hårdrocksprickar över n:et men det blev för klurigt.
3. Electric Amish spelar låtar som Barnyard blitz, A hard days work, Barn to be wild ... Ja, ni fattar.
4. Hélène Ségara i videon till Il y a trop gens qui t'aime, "för många älskar dig", men med ny text: T'as trop de pets qui fouettent - vad blir det? Det var franska skojduon Paral & Piped som gjorde ett antal sådana parodier, flera riktigt bra.

Så kallade fakta

Häromdagen handlade TV 4:s Kalla Fakta om vin. Gift i glaset var den balanserade rubriken; redan på hemsidan lanseras påståenden som att "illamåendet kan komma från olika tillsatser och bekämpningsmedel", de fokuserar på lådviner till skillnad från fina "naturliga" viner på butelj (mer om dem längre ner), att tillsatser är liktydigt med gift är så självklart att det inte behöver sägas, men ifall någon ändå missat kopplingen så försökte man lansera taggen #giftvin på Twitter.

Vad är det för fånerier? Är det Mats-Eric Nilsson? Konceptet är snarlikt hans beprövade: En del motiverad harm över fuskande och trixande blandas ut med tio-tjugo delar FUD -- fear, uncertainty och doubt -- där man blandar ihop korten, antyder farligheter utan grund, förmedlar missförstånd på ett sätt som verkar antingen avsiktligt missvisande (ifall man tolkar det hela som reklam för vissa "naturliga" vinmärken) eller naivt. Löpsedelsjournalistik av sämsta sort, på gränsen till pseudovetenskap.

Vilket påminner om deras ännu värre reportage i våras: När de gjorde sig till talrör för vår tids farligaste pseudovetenskap och spred missförstånd, myter och lögner om vacciner. I jämförelse med det är trams om "giftvin" småpotatis.

Men hur som helst. Per Köhler har bemött "Gift i glaset" på ett utmärkt sätt i bloggposterna Ljumna Fakta och Kalla Fakta svarar.

Här tar en vinskribent upp frågan. Inte från ett vetenskapligt skeptiskt perspektiv, utan från vinexpertens. Det är väl så tänkvärt.

Kalla Faktas reportage i förra veckan om bekämpningsmedel i boxvin må sila mygg och svälja kameler -- snacka om att alkoholen är ett farligare gift än pesticiderna, och snacka om att vad du än sätter i dig som är billigast tänkbara i varje genre så får du en tvivelaktig produkt -- men inslaget borde få det goda med sig att vi får en snabbare väg mot tydligare innehållsdeklaration i vin.

I dag hittar du inga uppgifter om annat än svavel och alkoholhalt om du vill veta vad förpackningen innehåller, vilket känns otidsenligt, jämfört med vad resten av livsmedelsindustrin måste deklarera på burkar och påsar. Sucken blir djup varje gång en vinproducent hävdar att "överinformation" på en vinkartong förvirrar konsumenterna istället för att upplysa dem. Det är sannerligen att underskatta människors förmåga att tänka, att välja och framför allt att välja bort.

- Thomaz Grehn, vinspalten i GP:s Två dagar, 30 november 2013

Om ett inslag ska få effekt så ska det verka trovärdigt. Kalla Fakta ger inget trovärdigt intryck. Huruvida innehållsförteckningar är meningsfulla när det gäller ämnen som antingen finns naturligt (som vinsyra) eller inte finns tillsatta i meningsfulla mängder (spårämnen) är en fråga för sig. Men den får besvaras av andra än de som exempelvis tycker att det är relevant att jämföra gränsvärden för dricksvatten med gränsvärden för vin; vin innehåller till att börja med betydligt mycket mer alkohol än vad som är lämpligt i dricksvatten.

Nu blir det reklam: Rudolf Silléns Expert Products Sweden AB marknadsför vad de kallar "naturviner" till skillnad från "tekniska viner". Ena sorten innehåller "hälsovådliga tillsatser", de andra "doftar och smakar äkta eftersom de inte är manipulerade med tillsatser", med mera. Biodynamiska viner saluförs naturligtvis. Hälsoeffekterna får ett eget kapitel. Och så vidare. Detta är pseudovetenskap i sin prydno.

Lördagsfråga 289

Schrödingers komet

Bilder från Robert Cummings blogg på Populär Astronomi: Komet ISON överraskar efter mötet med solen.

Astronomiska händelser som man inte behöver superteleskop eller ens kikare för att ta del av, det är vi inte bortskämda med. Solförmörkelser är ett kapitel för sig, annars är det kometerna som har bäst förutsättningar att fånga uppmärksamheten. De är inte så ovanliga som supernovor eller rejäla meteorier. De är oberäkneliga på så sätt att även de som kartlagts kan utgöra ståtliga himlaspektakel eller bli ännu en sudd någonstans, ingen vet på förhand hur det kommer att bli.

Det gäller i högsta grad ISON. (Det officiella namn som få använder är C/2012 S1. ISON står för International Scientific Optical Network, ett internationellt nätverk på ca 30 teleskop som tagit på sig att spåra efter rörliga föremål som exempelvis kometer.) Efter sedvanlig upphaussning - jämför Halley 1986 eller Kohoutek 1973 i De stora kometerna - så har den fått ett mer spännande öde än någon annan komet jag kan komma på efter Shoemaker-Levy. Det är inte ofta man ser nyhetsbevakning av det slaget i vanliga media. Kanske det blir en rejäl komet ändå?

Vilket verkligen är på tiden. Har vi inte haft en komet värd namnet sedan 1910?

Den välkända från det året är ju Halleys komet, som på bilden. Mindre känt är att en okänd kollega dök upp strax innan och stal en god del av uppmärksamheten: Den ännu större kometen.

Apoteket börjar sälja julprodukter

Den här annonsen dök upp i morgontidningen häromdagen. Lloyds Apotek ska nu bredda sitt utbud och ge sig in på saffrans- och senapsförsäljning. En märklig breddning och ett kliv från apotekspositionen. Eller vad är nästa steg, ska de börja sälja julmust och tomteluvor också? Det hela känns som ett klassiskt exempel på när kortsiktiga vinster går i klinch med långsiktigt varumärkesarbete.

Bloggposten dök upp i förrgår på en av tidningen Resumés bloggar. Den har nu tagits bort. Texten ovan är framgrävd och hoplappad.

Skribenten är en viss Fredrik Hillerborg som alltså demonstrerar att han inte vet att saffran och senap är klassiska apoteksvaror, särskilt till jul. En reklam-människa utan koll på verkligheten? Nej men.

Uppdaterat: Nu har han tagit sig till ett apotek för att se vad som faktiskt saluförs där; Apotek börjar sälja julprodukter - igen [borttagen]. Att apoteken kränger en hel del som inte borde höra hemma där är helt riktigt, även om det finns större problem än julklappspapper. Jfr bloggposten Farmaceuten som skämdes.

Uppdaterat igen: Nu har Hillerborg tagit bort även den bloggposten och ersatt den med Så hamnade jag på SVD:s ledarsida (Sanna Rayman, På senapsspaning i apoteken) där han försöker att få sin första text att ha varit ett smart drag för att få uppmärksamhet. "Med vetskapen att apoteken sålt saffran i årtionden drog jag till med ett uttalande som jag trodde skulle få uppmärksamhet"; att det strax därefter plockades bort var också meningen, flash post kallar han det: "Det går ut på att publicera ett inlägg på bloggen under en kort begränsad tid och sedan ta bort det. Tillräckligt lång tid för att journalister ska hinna få upp intresset."

Fredrik Hillerborg är alltså inte bara okunnig utan tror även att folk går på vad som helst.

Sahara som hav

 Tidigare har jag skrivit om Sörgels Atlantropa: Tysken som tänkte torrlägga Medelhavet. Vad är då mer logiskt än att fransmän föreslår att göra hav av Sahara?

Idén lanserades tidigare men de som gjort mest av den var herrarna Roudaire och de Lesseps; den senare känd från Suez, ökänd från Panama. Den bygger på att stora områden i Nordafrika är lägre än havsytan. När man kom på att man överskattat deras storlek lades projektet ner.

Post[h]umt

Ett verk utgivet postumt är utgivet efter författarens död. Begreppet används idag mest om böcker, hyllningar eller liknande, mer sällan om barn; annars är ett postumt sådant fött efter faderns död. Ordet kommer från latinets post, "efter", böjt till postumus, "sist".

Man kan även se stavningen "posthum". Jag får intryck av att den är ovanligare än "postum" när det inte gäller namn eller anglicismer. På engelska är däremot postumous betydligt ovanligare än posthumous. Det är ironiskt eftersom den förra varianten är den historiskt korrekta. H:et smög sig in i senlatinet för att man tänkte sig en koppling till humare, "begrava". En så kallad folketymologi helt enkelt, men med anor; den senlatinska perioden inträffade från tredje till åttonde seklet, på ett ungefär.

Online Etymology Dictionary: posthumous (adj.)

Lördagsfråga 288: † 1963-11-22

1. JFK på PT-109, motortorpedbåten vars öde gav den blivande presidenten ett ovanligt välförtjänt (även om det var högst ofrivilligt) mått av ära och berömmelse.
2. Ripipip från Narnia.
3. Brave New World (1998).
4. J. D. Tippit, polis som dödades av Lee Harvey Oswald i Dallas den 22 november 1963. Oswald greps för detta mord strax innan man kom på att han nog gjort sig skyldig till ännu ett samma dag.

Även C. S. Lewis och Aldous Huxley dog den 22 november 1963. Ännu en O. B.

Upptagen

Om bloggandet etc är lite halvhjärtat för tillfället så beror det på att jag håller på med nästa bok. Det enda jag kan berätta om den är att den ska ges ut nästa år. Och när mängden återstående text divideras med antal dagar till inlämning så blir resultatet en tydlig fingervisning om vad tiden ska ägnas åt.

Lördagsfråga 288

Han som sköt presidenten

Conspiracy cinema, konspirationsteorier förmedlade som film, fick ett så starkt uppsving tack vare internet och Youtube att det är lätt att missa genrens tidigare historia. Denna kortfilm från 1937 var kanske allra först.

Här är den etablerade historien om John Wilkes Booths död: Sedan han mördat Lincoln lyckades han hålla sig undan i flera dagar. När man hittade honom gömde han sig i ett tobaksmagasin, tobacco barn. Han vägrade ge upp och man satte eld på byggnaden. Ett skott avlossades, han sårades allvarligt, bars ut och dog strax därpå.

I The man in the barn lägger Carey Wilson fram en alternativ historia: I själva verket lyckades Booth fly. Han flyttade runt i staterna och bytte identitet då och då. Till slut tog han livet av sig 1903 i Enid, Oklahoma. "Don't doubt it. It's true!"

Filmen är inte lång men välproducerad; den är faktiskt ofantligt mycket bättre än all annan conspiracy cinema jag lidit mig igenom****. Carey Wilson var också ett etablerat namn i Hollywood. Han var inblandad i storfilmer som Ben-Hur och Myteriet på Bounty med många fler. Han har än idag en stjärna på Hollywood Walk of Fame. Det beror knappast på The man in the barn; den nämns inte ens i hans artikel på Wikipedia.

Sylvia Browne planerar

In March of next year I will be hosting a fun-filled Caribbean cruise aboard Holland America. I love cruising with my fans as the time we spend together is even more intimate and exclusive than my theatre lectures, so please join me to get in touch with your inner peace through the power of spiritual insights, positive thinking and healing. The first 10 people that book their cruise by August 9th will each receive a 5 minute private reading, so please make your reservation online or call (714) 619-8859 x. 1258 or email snorth@worldviewtravel.com.

- Sylvia Browne: Appearances, Lectures, and Events, sylviabrowne.com

Sylvia Browne, som påstod sig kunna tala med de döda och förutse framtiden m.m., tipsar om en "mystisk kryssning" i Karibien. Hyttpriserna går från ca $1300 för snikvarianterna till $3200 för lyx (dubbelrum). Hur intimt och exklusivt det ska bli är en öppen fråga.

Bilden är för övrigt från specialsajten events.lifejourneys.net. Sidan med Sylvias kryssning har dock plockats ner. Kanske på grund av någon oförutsedd anledning?

Larry King: Do you know when you're going to die?
Sylvia Browne: Yes. When I'm 88.

- CNN Larry King Live, 16 maj 2003

Facit? 77.

Mjölk i te eller te i mjölk?

Dricker du te med mjölk? I så fall, i vilken ordning häller du i dem?

I Sverige har det väl aldrig utvecklats någon etikett på området. I England verkar det i medvetna kretsar (det är oerhört svårt att ens bilda sig en ungefärlig bild av hur starka sådana här uppfattningar är) vara mjölk först som gäller.

Varför? Nu blir det intressant, ur faktoid synvinkel. För som vanligt när man kan göra något på två sätt men ska göra det på det ena, så har man funderat ut ett antal motiveringar. Och som vanligt så förefaller de avgjort flesta vara efterhandskonstruktioner, om inte sägner.

The Guardian sammanställde svar man fått från läsarna. Några smakprov:

• Om man var osäker på mjölkens kvalitet så hällde man i mjölken först, så att man "skållade" bakterierna med teet
• Ömtåligt porslin kunde lättare spricka av det heta teet
• Teblad sjunker till botten om man häller i mjölken först
• En historia om medelklassens tepåsar som jag inte riktigt hänger med i ...
• Vid svag belysning är det lättare att se när koppen börjar bli full om man häller i mjölken först
•  Det smakar lite bättre

- What is the difference, if any, between cups of tea prepared by putting in the tea or the milk first? The Guardian

Vad beträffar den sista punkten: Är den sann? Finns det någon skillnad? Hur många känner någon skillnad, vare sig den finns eller inte? Har frågan prövats vetenskapligt? Jajamen!

Okay so it might seem like we’ve gone a bit overboard on the tea front but we promise that we haven’t had one cup too many. There is method to our madness, scientific method that is. We’ve been looking at the public’s beliefs about how tea should be made, and their actual abilities to distinguish different brews.

As scientists, we know that the most effective way to get reliable information is to design a method of systematic measurement. When systematic measurements are combined with interesting comparisons we have a scientific experiment.

There is an art to designing good experiments. We hope that the tea taste test has tested your beliefs and abilities whilst illustrating some essential principles of experimental design which are used by all scientists.

- University of Sheffield: Tea Taste Test

Vad man kom fram till? Det är, som så ofta, inte i närheten lika intressant som hur man kom fram till det.

Vilket kanske var den främsta poängen med undersökningen. Eller kanske inte ... Det är ju ändå i England.

Svenskamerikanska

Vid förra sekelskiftet var svenska texter ingen ovanlig syn i denna tidning. Ovanstående exempel från den 5 oktober 1898 kommer från signaturen "Ola Vermlänning" som regelbundet skickade in sina "filosofiska funderingar". Bidragen var inte markerade på något sätt. Liknande tilltag idag skulle nog väcka uppmärksamhet då Willmar Tribune gavs ut i Willmar, Minnesota. I övrigt var tidningen, så vitt jag kunnat se, helt på engelska.

Joel Mossberg: Fotograferingen

Det gavs även ut fonografcylindrar och skivor med svenskt innehåll. Här kan vi lyssna på en "Baritone in Swedish", inspelad i New York 1906.

Lyssna även när Charles G. Widdén lägger ut texten om "baseball" -- äktsvensk humor over there 1923.

Lördagsfråga 287: Gilbert & Sullivan

1. Maria Branwell, mor till Emily, Anne, Charlotte och Branwell. Denna litteraturens supermoder kom från staden Penzance i Cornwall.
2. Jag vet inte vad Madicken-förkläden kallades innan hon blev känd men på engelska kallas modellen pinafore.
3. Plockepinn med färgmarkeringar för olika poäng kallas Mikado, efter den japanska kejsaren.
4. Gondoljärer.

Där den givna associationen är Pirates of Penzance, HMS Pinafore, The Mikado och The Gondoliers, samtliga verk av operettgiganterna Gilbert and Sullivan. Det satte givetvis lördagsfrågegiganten Ole Bull.

Audiofili: Vidskepliga rika män

Om man går på storseans, reiki-kurs, healing eller någon annan utövad vidskeplighet så kommer man, enligt all erfarenhet, att stöta på en kraftig majoritet kvinnor. Varför? Vet inte. Innebär det att karlar är mindre vidskepliga? Det tror jag inte ett ögonblick. Men manlig vidskepelse kan ta sig andra uttryck. Utöver sjöfart, jakt och krig, områden med kraftig vidskeplig belastning som man av olika anledningar idag kommer i kontakt med långt mindre än för säg hundra år sedan, så kan man studera sport (jämför bloggposterna Certifierat kvack eller Snabbkurs i homeopati), vissa konspirationsteorier eller tekniska manicker som förbättrar prestanda av olika slag. Och då kommer vi in på vidskepligt ljud; jag skulle kalla det Vi-Fi om inte den förkortningen var upptagen. Eller varför inte Woo-Fi?

Audiofilin är en av vår tids mest respekterade vidskepligheter. Det påstådda målet är att få så ren ljudåtergivning som möjligt -- rakt och enkelt. Säkert stannar också många där; man skaffar en anläggning, spelar sina skivor, och gillar läget.

Men så diskuterar man prylar med likasinnade. Man lyssnar på deras anläggningar, går runt i affärer och på mässor. Och så kommer man på att hmm, blev det inte en viss skillnad när man bytte ut kabeln? Eller avmagnetiserade skivan, eller spelade hundratals timmar vitt brus genom hörlurarna? Trots att alla kablar som är tillräckligt bra är omöjliga att skilja från varandra i blindprovningar, att avmagnetisering av CD- eller vinylskivor inte har ett skvatt med ljudkvalitén att göra, liksom att varken hörlurar, högtalare [uppdaterat: artikeln fokuserar huvudsakligen på små hörlurar; högtalare är ett annat kapitel] eller mikrofoner blir bättre av breaking in.

Bilden ovan är på avmagnetiserar-grunkan Furutech DeMag. I artikeln finns även en pseudovetenskaplig förklaring till hur den är tänkt att fungera, inklusive en försäkran att en CD-skiva som avmagnetiserades innan den brändes lät bättre efteråt. Min favorit är ändå när de avmagnetiserar kablar och påstår sig höra skillanden:

Just like with treated CDs, a veil or haze was lifted and more and finer details were able to make it through to the listener. After this positive result, all other ferrous cables in residence had their time on the grey platter. Results varied but remained noticeable.

- Recension av Furutech DeMag, 6moons.com

Av någon anledning är skillnaderna alltid subtila men definitiva. Man försöker sällan att mäta dem. Blindtester verkar aldrig förekomma.

Furutech DeMag säljs av Svalander Audio för 20 625:-. Svalander verkar vara stora inom vidskepligt ljud. Här är en "kantskärare" som de säljer för 6 900:-.

CDSI fasar med hög precision CD:ns kant i 36 graders vinkel. Detta gör att ströljuset i CD:n reflekteras bort från CD-spelarens läshuvud och försvinner ut. Resultatet blir bättre ljudkvalitet i alla CD-spelare. Vanligen upplever man  tystare bakgrund, högre dynamik och fler detaljer.

Dessa grejor fungerar på exakt samma sätt som kristaller, distanshealing, frekvensmedicin, Atlaskotejusterande och så vidare.

Här en fin sammanfattning om företeelsen audiofili. Jämförelsen med religion (Pascals spelteoretiska argument för att det är smartast att tro på Gud) är synnerligen god:

Indeed, what keeps this debate going is really the lack of quantifiable evidence debunking the advantages of burn-in. Well, no one has disproven it, say audiophiles. Who are we to say what’s going on between between people’s ears, say manufacturers. It’s kind of a Pascal’s Wager for audiophiles: It costs them nothing, it does no harm to the headphones, and you potentially have more to lose not believing in burn-in than you do believing in it.

- Bryan Gardiner: Please stop 'burning in' your earphones, Wired 16 november 2013

Och hela branschen hakar på, särskilt som, förmodar jag, många av dem själva är troende... Och då kan man se proffs kläcka ur sig sådana här galenskaper på fullt allvar:

Många har upplevt hur stor skillnad det kan göra på ljudet att bara vända på stickproppen i vägguttaget.

- Svalander Audio: Faskontroll

Lördagsfråga 287

Egypten på egyptiska

Vem bestämmer vad ett land heter? Är det invånarnas eget namn som gäller eller grannarnas?

Jag är osäker på hur folk uppfattar frågan men gissar att de flesta tycker att det första alternativet är givet. Historiskt sett är det inte alls självklart. Genom årtusendena har folk oftare talat om andra än sig själva, enkelt uttryckt. Exemplen är otaliga. För att bara ta två: "Japan" kommer från kinesiska men "Kina" nog från sanskrit. (För ännu ett exempel, oväntat intressant dessutom, se bloggposten Tyska namn.)

Namnet Egypten kommer från grekiska Aigyptos. Det kommer i sin tur från det senegyptiska ordet Hikuptah, "Hemmet för Ptahs själ", som inte alls avsåg hela landet utan ett tempel i Memfis. Egyptiernas eget ord för sitt land skrivs km.t, uttalas oftast "kemet" men uttalades nog "komat" när det begav sig. Ordet km betyder svart och avsåg kanske Nildalens bördiga jord. Den kan ses till vänster om ugglan. Halvcirkeln uppe till höger är t, rundeln med spetsarna stad. Ugglans innebörd vet jag inte.

Bilden ovan, med exemplet på Egypten på egyptiska, är från Paris och Place de la Concorde. Det är ju där Luxorobelisken står, från Ramses II:s tid.

Ångbils-FUD 1910

- Annons från The Daily Ardmoreite*, 1 januari 1920

Idag ger väl "ångbil" inget vidare intryck; något stort, tungt och trögt, kantänka. (Eller möjligen en steampunk-dröm i patinerad mässing.) Men när det begav sig satte de hastighetsrekord, kördes av presidenter och var fullt jämbördiga med sina petroleumdrivna bröder.

Under 1910-talet började konkurrenterna att dra ifrån. En av aktörerna på marknaden svarade med annonser som den ovan, som inte bara framhäver ångbilens perfektion utan även antyder, ganska subtilt, att förbränningsmotorerna inte är att lita på. "Fear, uncertainty and doubt" som det kallas -- ett av de äldsta greppen i en av de äldsta branscherna.


Wikipedia:Stanley Motor Carriage Company

* Ardmoreites kommer från Ardmore, Oklahoma.

Varför hårddisken heter C

Varför heter hårddisken C? Därför att en gång i tiden var minimum en diskettstation, kallad A, eller A: då. En del lyxlirare skaffade en diskettstation till som fick heta B:; det var tydligen tillräckligt vanligt för att det skulle bli standard.

En tredje diskettstation var det nog få som hade användning för. Men det var annorlunda med hårddiskar, eller "Winchester" som de av någon anledning också kunde kallas. Den kom på tredje plats och fick därför heta C:.

The Sound[s] of Silence

I oktober 1964 gav Simon & Garfunkel ut sitt första album, Wednesday morning 3 A.M. Det gick inget vidare. En tid senare splittrades duon.

Sommaren därpå gav producenten på eget bevåg åter ut låten som singel (bilden ovan), i en ny mix med bland annat trummor pålagda. Den klättrade på listorna och fick de nu välkända Simon och Garfunkel att åter bilda Simon & Garfunkel.

Den version som spelats mest är den från 1965. Här är originalet.



Vad titeln beträffar verkar det osäkert när plural blev singular.


Wikipedia: The Sound of Silence

Lördagsfråga 286: Sator-rotas

1. Kent Norberg i Sator.
2. Jed Simon i bandet Tenet m.fl.
3. Från operan Lohengrin som just nu går i en sorts version på Kulturhuset i Stockholm.
4. En av den skicklige Kalle Anka-tecknaren Marco Rotas rutor.

Arepo var svårast, därför fick ni Sator, Tenet, Opera och Rotas (den sistnämnda fick bli något av en nödlösning). Efter den berömda bokstavskvadraten. Helt rätt, Ole.

För övrigt kan bokstäverna i kvadraten läggas om till följande intressanta struktur:

Är Sator-Arepo en smygkristen grej? Det verkar inte finnas några hårdare belägg än just detta. Att det tidigaste belägget är från Pompeji kanske inte talar för hypotesen. Om man hade hittat ett förkristet Sator-Arepo däremot...

Det japansk-montenegrinska kriget 1904-2006?

Nikola, dåvarande furste av Montenegro, och kejsar Meiji.

På faktoider.nu har jag tagit upp klassikern Kriget Sverige-San Marino, liksom flera liknande historier med varierande sanningshalter. Av någon anledning gillar vi historien om det lilla landet som teoretiskt sett legat i krig med ett mycket större under lång tid, enbart på grund av någon teknisk detalj som att det glömts bort i fredsförhandlingarna.

Här har vi ännu en sådan. När det bröt ut krig mellan Ryssland och Japan 1904 så bestämde sig lilla Montenegro för att ställa upp för sina slaviska bröder, som tack för den hjälp de nyligen fått mot det osmanska riket. Eftersom Japan låg på andra sidan jorden och Montenegro inte hade någon flotta så var det inte glasklart hur det skulle gå till rent praktiskt, det lär ha blivit några frivilliga som fick plats bland de ryska soldaterna. Och i fredsförhandlingarna glömdes det lilla furstendömet på Balkan bort... För att åter kommas ihåg 2006, samtidigt som Japan erkände republiken Montenegro.

Om det är sant? Vet inte. Källan är länken nedan, som hänvisar till en artikel på History News Network, som länkar till en artikel på bloggen "World Peace Herald" som inte finns kvar. I synnerhet den sistnämnda länken verkar väl klen.


A hundred years of war between Montenegro and Japan, Daily Onigiri, 6 maj 2011

Lördagsfråga 286

När Nigeriabreven kom från Spanien

En dag får du ett brev från Spanien. Det är en fånge på ett fängelse i Barcelona som skriver till dig -- ni känner visserligen inte varann men är avlägset släkt, och nu behöver han hjälp från någon han kan lita på.

Fången berättar att han har en förmögenhet insatt på ett konto i en bank i USA. För att komma åt kontot behövs handlingar som finns hos domstolen i Cartagena. De tog hand om dem när de fällde honom och kommer att hålla dem som pant tills rättegången betalts.

Han berättar vidare att han är döende och har en dotter som snart kommer att stå föräldralös. Det enda han kan tänka på är den stackars flickan. Han har inga vänner eller släktingar i Spanien som kan ta hand om henne. Då kom han att tänka på en avlägsen släkting vars namn han sett vid något tillfälle -- det är du det. När han skrivit klart brevet, skriver han, ska han be fängelsets präst att smuggla ut det, leta reda på din adress och posta det.

Nu kommer han till själva frågan: Skulle du kunna tänka dig att ta över vårdnaden av flickan och hennes arv? I gengäld kommer han att testamentera en fjärdedel av arvet till dig. Du behöver bara betala domstolen i Cartagena, kvittera ut handlingarna, och prästen kommer att ordna resten. Ja, och betalningen ska skickas till fängelsets präst. Det är det enda du behöver göra för att ge den stackars flickan en framtid och säkra din egen tillvaro.

Några dagar efter brevet kommer ett andra brev, där fången berättar att hans hälsa försämras snabbt och uppmanar dig att skynda. Därefter kommer ett tredje brev där prästen på hackig engelska skriver att mannen avlidit. Flickan är för tillfället i hans vård, hon och förmögenheten kommer att överlåtas till dig så fort han fått ordnat det där mellanhavandet med domstolen. Jo förresten, domstolen vet inte vad papperen de har är värda; om de förstod det skulle de lätt kunna "försvinna". Så kontakta inte dem, eller någon annan som skulle kunna tipsa dem. Som polisen.

It is a simple scheme, but presented in such a plausible way that almost any unsuspecting "distant relative" of European extraction would be more or less deceived by the glad prospect of falling heir to the agreeable custody of a darling daughter with a big fortune, and a one-fourth interest therein as an additional recompense.

Före Nigerigabreven fanns "den spanske fången". Det fanns naturligtvis en mängd varianter, utöver huvudpoängerna -- 1) skicka pengar och 2) säg inget till någon  -- lägger man på diverse lockmedel; tårdrypande, patriotiskt, pengar, romantik eller vad man nu tror passar.

I artikeln nämns att just detta bedrägeri pågått i nästan 20 år. Det riktades mot någorlunda välbärgade medborgare i USA, och det var landsmän som letade reda på deras adresser, rötter (så att den med italienskt påbrå får brevet från en italienare osv.) och vad andra detaljer som de kunde ha bruk för. Sedan skickades informationen till Spanien, där medhjälparna författade och skickade breven, för att sedan vänta på betalningar.

Enligt uppgifter som cirkulerar ska "den spanske fången" kunna spåras tillbaka ända till 1600-talet. Om det finns belägg för detta så har jag inte sett dem.

Artikeln jag hämtat beskrivningen från nämner en variant med en politisk fånge från Ryssland, och kommenterar som följer:

- "Government Takes Hand in the Spanish Swindle", Bismarck Daily Tribune, 1 januari 1910


Wikipedia: Spanish Prisoner

Google och scientologerna

The CoS [Church of Scientology] law company, Moxon & Kobrin, started to file complaints with Google in 2002 who first removed all links to Operation Clambake from their index (list of links in complaint).

- xenu.net: Why are some pages on xenu.net not indexed on Google?

Ända sedan scientologernas dittills hemliga material i mitten av 1990-talet började spridas på nätet har CoS försökt att åtminstone försvåra för folk att hitta det. En given metod är att skicka sina advokater till världens mesta sökmotor. Därav ovanstående förklaring på scientologi-avslöjarsajten xenu.net, med namn efter världens näst mest berömde rymdkejsare Xenu/Xemu.

Men när jag prövar att googla xenu.net så får jag inte upp DMCA-disclaimern. Inte heller andra lösa sökningar på scientologiska och anti-scientologiska termer verkar vara spärrade. Kan det stämma tro?


Läs mer om Den oscannolika scientologin.

Chupacabra: En utredd modern sägen

Den store H. R. Giger intill ett av sina många verk: Monstret Sil från filmen Species (1995) på filmmuseet i Frankfurt.

Men låt oss börja med ett mystiskt kreatur: chupacabran, "getsugaren" efter dess förmodade vampyriska get-diet. Beskrivningarna har varierat åtskilligt men ganska gemensamma nämnare har varit en tvåbent varelse i björn-storlek med taggar utmed ryggen. De första observationerna rapporterades från Puerto Rico 1995. Sedan dess har den/det/de setts i stora delar av såväl syd- som nordamerika, liksom några högst eventuella overseas. Man har även funderat på vilka tidigare observationer som skulle ha kunnat vara chupacabran.

De som återger sådana här observationer på ett seriöst sätt, säger utan att köpa dem rätt upp och ner, försöker att ge dem "enkla" förklaringar, i det här fallet sådana som inte kräver oupptäckta stora och åtminstone ganska intelligenta arter. Men om man försöker att gräva djupare och verkligen ta reda på vad det rör sig om?

Mannen som avslöjade chupacabran heter Benjamin Radford, som bland annat skriver för den skeptiska journalen Skeptical Enquirer. Han började nysta från allra första början. För att göra en lång och fascinerande (även om man egentligen inte intresserar sig för kryptozoologi) historia kort: Det första ögonvittnet hade sett filmen Species, och det hon beskrev var monstret Sil.

Hur många av de "olösta mysterier" som cirkulerar skulle kunna förklaras på samma eleganta sätt? Om källäget gör det möjligt, och någon med tillräckligt mycket geist tar sig an fallen?

Man behöver, som sagt, inte vara särskilt intresserad av ämnet i sig för att fascineras av sådana avslöjanden. Framför allt detta: Det räcker att en person inbillar sig, eller säger sig ha sett, någonting, för att andra ska börja göra liknande observationer. Vare sig det gäller chupacabror, "Bigfeet", Loch Ness-monster, spöken, flygande tefat, symptom på elöverkänslighet, eller hundra andra företeelser.


Wikipedia: Chupacabra; Tracking the Chupacabra; Benjamin Radford

Skeptisk TV

Skojaren Sai Baba fick rena statsbegravningen 2011. Bland de många lysande gästerna fanns premiärministern Manoman Singh och partiledaren Sonia Gandhi.

Varför kan barn vara häxor i Kongo, styrs Indien av horoskop och vilka är myterna som avgör din ekonomi här i västerlandet? Korrespondenterna undersöker vidskepelse och myter i världen i dag.

- Hur mycket styrs vi av myter och vidskepelse? Korrespondenterna, SVT 2, 5 november kl 20.00

Kongolesisk häxjakt på barn händer inte bara där utan även här; i Borås har man nyligen haft två uppmärksammade fall av "exorcism" där barn misshandlats svårt av föräldrar och pastorer. Att vidskepelse är stort i Indien är kanske vad man kan förvänta sig, men att guruer och bluffmakare av olika slag har så stor politisk makt som de har i ett av världens folkrikaste länder torde få känna till. Ekonomiska myter är ett intressant och på flera sätt svårt ämne där diskussionerna ofta övergår i politik, vilket också påpekas. Det ska bli intressant att se hur Korrespondenterna tar sig an ämnet, som ska dela halvtimme med de två andra.

Redan där ser jag ett problem: De här frågorna är för viktiga för att snuttifieras.

"Det är klart att det är sant! Jag jobbar ju på TV!"

Är allt som sägs och skrivs sant? Och hur vet man om man kan lita på en källa? Reportern Jenny går på en nit när hon missar källkritiken och Andreas Widholm förklarar skillnaden mellan en primärkälla och en sekundärkälla. Och så får vi lära oss frågorna man ska ställa för att få fram sanningen.

- Är det sant? Barnkanalen, 5 november kl 19.20

Ett barnprogram klassat som "Källkritik"! Det händer inte ofta -- det närmaste jag kommer på är det konsumentorienterade (ett ord de naturligtvis inte använde) REA. Ta en titt på hur de presenterar ett av de viktigaste ämnen som finns för barn. Andreas Widholm är fil. dr. i medie- och kommunikationsvetenskap och forskar om nyhetsjournalistik.

Lördagsfråga 285: 1-4

1. David Tennants Hamlet levererar monologen.
2. Ett diplom från en diploma mill, nämligen "West Clayton university". Vet inte vad den kostar men det blir ändå billigare men lika bra om man meckar ihop ett eget diplom.
3. Steve Roberts, mannen med fantastiska konstruktioner som Winnebiko och Behemoth, byggde även en datoriserad kajak/"trimaran": Microship. microship.com
4. Ruben Rausing, herr Tetrapak.

Mono, di, tri och tetra, ergo 1-4. Ole Bull, igen.

Ness i press

"Ness-monstret med rombisk fena", på grekiska Nessiteras rhombopteryx, föreslogs som vetenskapligt namn av zoologen sir Peter Scott. Poängen var att artnamnet behövdes för att 
kunna fridlysa det eventuella monstret.

- Peter Olausson, "80 år med Nessie", Folkvett 3-2013

Ibland blir det underligt att leva med pressläggningstider ... I juni började jag på en artikel för att fira Nessies 80 år, den blev klar i juli, och häromdagen damp den ner i brevlådan. Under tiden har artikeln till nästa nummer av VoF:s journal skrivits färdigt, när den nu dyker upp.

Bland alla dessa intressanta sidohistorier som man inte kan gå in på i en artikel som handlar om något annat skulle jag välja en: Sir Peter Scott. Han hade ett program i BBC under 25 år och var en gång lika känd i Storbritannien som David Attenborough, han var med och grundade Världsnaturfonden och utformade dess panda-logga, han körde stridsångbåt under andra världskriget, hans gudfar var författaren till Peter Pan och hans far var Robert Scott, som dog vid sydpolen när sonen var två år.

En bara någorlunda relevant utvikning som jag ändå inte tog med i artikeln: Kort efter att den hypotetiska Nessie fått sitt vetenskapliga namn kom någon på att det är ett anagram för Monster hoax by Sir Peter S. Varpå Robert Rines, som lett fotoexpeditionen, kontrade med att det även är ett anagram för Yes, both pix are monsters - R.

De tog alltså två bilder som de ansåg visade monstret, vilket de tyvärr bara gjorde efter grovt manipulerande. Men det hade Sir Peter inget med att göra.

Ytterligare en pikant detalj om Rines expedition är att kamerornas placeringar bestämdes av en Heather Cary medelst slagruta.


Relaterat: 2011 års bloggpost 78 år i Loch Ness samt Nessies kusiner.

Lördagsfråga 285

Historielösa sociala medier

När man forskar i sådant som händer just nu, eller igår eller häromåret, så bedrivs den forskningen i huvudsak på nätet. Som om det behövde sägas... Men under senare år har det blivit allt svårare att studera nutida händelseförlopp.

I och med genombrottet för sociala medier så har diskussionerna flyttat från bloggar och forum till Facebook och Twitter. Samma personer bedriver i stort sett samma diskussioner (med reservation för exempelvis Twitters tekniska begränsningar), men i andra kanaler.

Problemet är att åtminstone Facebook och Twitter inte har några vettiga sökfunktioner. Data finns och går i teorin att gräva fram. Men företagen har hittills struntat i att ta fram sökmotorer värda namnet. Inte heller lirar dessa kanaler riktigt med Google et al. Att gräva i diskussioner i sociala medier är omständligt och otacksamt.

Skillnaden blir tydligast när man på sina upptäcktsfärder bakåt i tiden kommer till tiden före de sociala mediernas genombrott, då diskussionerna ännu fördes på bloggar och i forum. Dessa fungerar mycket bättre med de vanliga sökmotorerna, och inbyggda sökmotorer kan bidra med ytterligare funktioner. Det innebär att det kan vara långt enklare och mer givande att utforska något som hände 2002 än något som hände 2012.

Å andra sidan är det inget som försvunnit. När (snarare än om) sociala medier utrustas med ordentliga sökmotorer så blir det i ett slag möjligt att studera mytspridningar, språkförändringar, debatter om högt och lågt och vad man nu är intresserad av, även under tiden efter 2009-2010 eller så.