Historiekväll i Uppsala

Torsdagen den 16 oktober kl. 19.00 får Akademibokhandeln LundeQ besök av tre författare som var och en berättar om ett avsnitt ur vår historia.

Peter Olausson: 1914. Vägen till första världskriget
Magnus Alkarp: Fyra dagar i april. Påskkravallerna i Uppsala 1943
Örjan Berner: Härskarna i Kreml. Från Gorbatjov till Putin

Tid: torsdag 16 oktober kl. 19.30 (insläpp från kl. 19.00, vi börjar med mingel och vin).
Entré: 50 kr, då ingår vin & tilltugg. Föranmäl dig i kassan eller skicka e-post till uppsala.lundeq@akademibokhandeln.se senast 14 oktober.

- Akademibokhandeln: Historiekväll hos LundeQ

14 oktober, det är ju idag. Så är du i trakten är det bara att dunka iväg ett mail och boka in torsdagens kväll på bokhandeln med det lustiga namnet.

Bokmässa 2014

Snart dags!

Imorgon torsdag bryter årets bokmässa ut i Göteborg. I år hittar ni den skeptiska föreningen Vetenskap och Folkbildning i monter E04:10. Vi kommer att bedriva skeptisk aktivism i dagarna fyra: sälja böcker, ragga medlemmar, mingla järnet, sälja tröjor, granska mässans utbud av folkbildare och förvillare, prata nästan oavbrutet, och på söndag utse Bokmässans folkbildare & Bokmässans förvillare. (En och annan skeptisk eftersläckningspub lär det också bli.)

Vi kommer att få besök av bland andra (en del dagar och tider ännu ej spikade):

• Beppe Singer från Hjärnkontoret som ska prata om sina nya böcker Labba i förskolan och Labba i skolan
• Lisa Förare Winbladh som ska prata om sin nya bok Det godaste jag vet (fredag 12.30), kanske även lite om hennes (och Malin Sandströms) förra bok Matmolekyler
• Jakob "Ateistbibeln" Ståhle som ska prata om sin nya bok Tokiga bibelord (träffas annars i egna montern B03:63)
• Samuel Varg, magiker, som tillsammans med Håkan Järvå och Peter Dahlgren ska presentera de senares bok Påverkan och manipulation (lördag kl 14.40 och 16.40)
• Jonas "PK-Jonas" Karlsson som ska prata om den brasilianska skojaren och sektledaren John of God (dagligen)
• P. J. Råsmark, vår husmentalist som ska läsa tankar, böja bestick och vara allmänt magisk (dagligen)

Undertecknad finns på plats samtliga dagar, till och från. Exemplar av 1914 - vägen till första världskriget kan inhandlas, med eller utan kludd (eller "signerade"). Den boken ska jag även prata om hos Folket i Bild B08:69 fredag kl 11.

Några förvillar-relaterade tips:

• B07:76 där en rad representanter för den brasilianska sekten kring Norberto R. Keppe medverkar, även svenska sådana (Sektvarning: Brasilien på bokmässan; The Keppe Cult)
• C00:05 med Arcadia FriskVård AB, kvackare som med förtäckta ordalag erbjuder vård mot cancer
• A03:70 med Vattumannen Bokhandel, klassisk new age
• A04:46 med MOL Moment Of Life, med "medvetenhetsutveckling", energier, healing, änglar, kopplingar till Skandinaviska Ledarhögskolan (Lars-Eric Uneståhl) och andra mer eller mindre tydliga varningssignaler
• B08:22 med Massolit förlag; de ger ut en hel del utmärkta böcker (till exempel Lisa Förare Winbladhs) men hyser även bokklubben Livsenergi som är 100 % bluff, båg och tröstlösa dumheter: healing, "medier" (som Benny Rosenqvist, bluff), reiki, änglar, astronumerologi, och så vidare.
• H02:12 med IOGT-NTO; inte för deras arbete mot alkohol och droger, det kan jag inget om, men väl för att deras representanter i Göteborg upplåter utrymme åt en vaccinmotståndare (Livsfarligt hos IOGT-NTO)

1914 recenserad (igen)

Ja, nu blir det ännu en recension av den senaste. Jag har samlat några i 1914: Vägen till första världskriget (Forum 2014), men den av Lars Erickson Wolke, professor på Försvarshögskolan, som publicerades i Populär Historia 8/2014 var såpass intressant att den förtjänar en egen bloggpost.

I vågen av böcker om första världskriget hittar vi också en av Peter Olausson, som på drygt 250 sidor försöker förklara för en svensk publik vad det egentligen var som hände de där ödesdigra sommarveckorna fram till månadsskiftet juli-augusti 1914.

Olausson gör det bra, med den kronologiska utvecklingen från skotten i Sarajevo och fem veckor framåt som en röd tråd. Den interfolieras av längre utläggningar om maktspelet på Balkan, de europeiska stormakternas konkurrens om kolonier och den inre politiska utvecklingen i de ledande länderna.

Han får med mycket och förklarar åtskilligt, även om hoppen i tid och rum sannolikt kan göra det lite knepigt för en mindre påläst läsare att hänga med i alla turer.

Det var en utmaning att strukturera materialet: kronologiskt, tematiskt, per land eller något annat sätt? Helst hade jag velat lägga allting först.

Men han lyfter också fram viktiga förhållanden som att den gamla brittisk-franska rivaliteten så sent som 1898 var nära att leda till krig mellan de båda staterna. Allianserna inför 1914 var ingalunda några givna, naturliga partnerskap.

Idag kan läget i andra och första världskriget, i den ordningen, vara så nött att det känns självklart, med UK/Frankrike på ena sidan och Tyskland på andra. Historiskt sett finns det ingenting självklart i den uppdelningen.

Att Olausson sedan inte konkurrerar ut Jan Olof Olssons (Jolo) mästerliga 1914 (1964) är en annan sak, det är en hopplös uppgift.

Amen.

En del mindre skönhetsfläckar finns,

Nu blir det intressant!

till exempel en alltför schablonartad negativ beskrivning av Rysslands inre förhållanden åren före 1914. Många forskare framhåller en begynnande positiv ekonomisk - och i viss mån politisk - utveckling, som bröts 1914 och sedan knäcktes definitivt 1917.

Där är vi oense.

I samband med beskrivningen av det rysk-japanska kriget 1905 får vi veta att Sverige sände "sju årskullar med soldater" till att förstärka Gotlands försvar. Om det stämde skulle det ha inneburit en förflyttning av drygt 200 000 man! Vad det handlade om var att de sju yngsta årsklasserna ur Visby och Slite rullföringsområden mobiliserades och bildade tre kompanier och ett kanonbatteri, sammanlagt ett antal hundra man. Från fastlandet anlände 75 skånska kavallerister och 100 kustartillerister.

Så var det. Den korrigeringen tackar jag för; samtidigt är jag lättad över att en insatt recensent inte hittade fler underligheter. Här är förresten de hittills funna: Errata för 1914. (Kan även tipsa om Belgien 1914 för fel i PH.)

Olaussons bok är en läsvärd introduktion till ett komplext skeende där författaren lyckas fånga dramatiken, trots att läsaren "vet hur det går".

1914: Vägen till första världskriget (Forum 2014)

Några recensioner:

"Peter Olausson har skrivit en läsvärd och tänkvärd bok om första världskriget och det är ett inspirerande historiegrepp att gå ner på micronivå för att urskilja de större linjerna."

- Cecilia Persson, BTJ (Bibliotekstjänst)

"Olausson växlar på vederhäftigt sätt mellan de många bakomliggande orsakerna till kriget och en väldokumenterad beskrivning av de kronologiska turerna före krigsutbrottet."

- Hans Olov Ohlson, Norrländska Socialdemokraten 4 juni liksom Sundsvalls Tidning 25 juli

"...En lättillgänglig återgivelse av händelseförloppet och dess huvudpersoner såsom vi redan känner det."

- Lina Sturfelt, Sprängkraft kvar i första världskriget, Sydsvenskan 2 juli (även nämnd i denna bloggpost)

"Givande läsning om varför de stred - Peter Olausson ger oss helt enkelt en repetitionskurs i epokens politiska historia. Kapitel för kapitel besöker han tidens stormakter: Österrike-Ungern, Frankrike, Storbritannien, Ryssland och Tyskland. Var och en av dem får sitt porträtt, med viktiga ledare, händelser och problem... Olaussons metod är onekligen pedagogisk och intresseväckande."

- Josef Rydén, Jönköpings-Posten 4 juni

"Olaussons bok är en läsvärd introduktion till ett komplext skeende där författaren lyckas fånga dramatiken, trots att läsaren 'vet hur det går'."

- Lars Erickson Wolke, Populär Historia 8/2014 - mer här

"Som många andra skribenter just nu tar han bort myterna om att allt innan kriget var lugnt och stilla, ”La belle epoque”. Han visar skickligt på hur det snarare var en logisk fortsättning på det som varit innan: krigen på Balkan, kapplöpningen om kolonierna, kapprustningen på havet. Han gör det pedagogiskt, inkännande och kunnigt och boken är ett måste för alla som vill ha en bra ingång till första världskriget."

- Björn G. Stenberg, Möten med krigets huvudpersoner, UNT 27 juli

Den här är ändå den finaste:

"Vi som fördjupar oss i litteratur om första världskriget, som frivilligt läser Erich Ludendorffs oerhört trista memoarer, har böcker som vi gång efter annan återvänder till för att förstå. I Sverige är det ofta Jolos 1914 och Den okände soldaten och Barbara Tuchmans Det stolta tornet och Augusti 1914. [...] Jag tror att Peter Olaussons 1914, Vägen till första världskriget, kommer att bli en sådan bok som jag gång efter annan återvänder till. För att förstå hur det kunde gå så illa."

- Marianne Westin, Norrbottenskuriren 4 juli 2014

Dessutom har ett antal tidningar haft artikeln Kriget bortom schablonerna av Sara Ullberg, TT. Inte så mycket recension som uppmärksammande, men ett nog så hedrande sådant.

Klicka på bilden för någorlunda läsbar text, här från Borås.

En lättillgänglig återgivelse

Efter att ha recenserat Nils Fabianssons Historien om västfronten - I spåren av första världskriget kommer anmälaren in på nästa titel:

Den dolda explosiva granaten som metafor för oss över till författaren Peter Olaussons 1914, som tvärtom skriver in sig i den dominerande historien om 'ett krig vars främsta egenskap var att det var meningslöst'. Boken handlar dock mindre om kriget och mer om vägen dit, särskilt upptakten efter Skotten i Sarajevo. Orsakerna och skulden till första världskriget är en av historieforskningens mest omdiskuterade frågor. Till hundraårsdagen av krigsutbrottet har flera nya böcker på temat utkommit. Olaussons bok tillför inte något nytt till forskningsdiskussionen: det är en lättillgänglig återgivelse av händelseförloppet och dess huvudpersoner såsom vi redan känner det.

Författaren lyfter visserligen upp de bakomliggande kriserna, krigen och konflikterna i stället för att okritiskt återge berättelsen om det idylliska förkrigs-Europa. Men bokens nerv är de diplomatiska turerna av nästan osannolika missbedömningar, missförstånd och misstag sommaren 1914.

Samtidigt avvisar författaren idén att kriget var ett misstag som de sömngångaraktiga stormakterna aningslöst drogs in i. Alltför många nyckelpersoner önskade krig. Laddningarna var för stora. Världskriget väntade på att bryta ut, likt en läckande giftgasgranat som till sist exploderade.

- Lina Sturfelt, Sprängkraft kvar i första världskriget, Sydsvenskan 2 juli 2014

Författare ska inte recensera recensioner (en tuff men nyttig regel som jag mycket sällan bryter mot) men ett missförstånd ska redas ut: Citatet om att första världskriget var meningslöst kommer från förordet och är en sammanfattning av omvärldens bild. Den stora frågan gällde, enkelt uttryckt, vem som ska bestämma i världen, och där "blev svaret så småningom (efter ännu ett världskrig) detta: Ingen av dem som var med 1914." (Sid 270, det avrundande kapitlet.)

"De sömngångaraktiga stormakterna" torde syfta på Christopher Clarks The Sleepwalkers, en tämligen färsk (2012) och mycket välskriven skildring av krigsutbrottet vars slutsatser delvis skiljer sig från mina.

"Tillför inte något nytt till forskningsdiskussionen", stämmer nog, "en lättillgänglig återgivelse av händelseförloppet och dess huvudpersoner", tackar! men när jag först läste "såsom vi redan känner det" blev jag lite konfunderad: vilka är "vi"? Med tanke på att Lina är filosofie doktor i historia och disputerade på en avhandling om hur första världskriget skildrades i Sverige så tolkar jag det som "vi experter på kriget" snarare än "den breda allmänheten". Vilket är exakt vad jag ville skriva: En populär och tillgänglig beskrivning av en intressant period och ett viktigt händelseförlopp.

1914: Errata

Sid 66: Leopold von Berchtolds efternamn stavas just så.

Sid 108: Tsarens armé tvingades inte slå halt vid Dardanellerna men väl vid Bosporen, utanför Konstantinopel.

Sid 265: Tuchmans Guns of August gavs ut 1962. (Annars hade den inte kunnat spela någon roll i Kubakrisen.)

En sån här sida borde varenda faktabok ha: Funna fel värda att nämna.

Faktoider.nu: 1914 - errata

Inte för att det blivit så mycket hittills; kanske allt korrekturläsande faktiskt gjorde någon nytta.

Superskeptisk fredag den 13:e!

Så var det fredag den 13:e igen! Som traditionen bjuder beger sig VoF Göteborg ut och idkar skeptisk aktivism ... Och eftersom det dessutom är fullmåne, så blir det naturligtvis skeptisk fullmånepub efteråt.

Ett sådant sammanträffande måste man ju bara göra något extra av. Därför beger sig några av oss till den spirande lokalavdelningen VoF Värmland (den verkar ännu inte ha konstituerat sig enligt konstens alla regler men det har aldrig hindrat oss). Från ca 18.30 står vi redo i centrala Karlstad med stege att gå under, spel att spela och priser att dela ut till de tursamma. Framför allt är vi beredda att ta den skeptiska debatten med alla som visar det minsta intresserade.

Efteråt beger vi oss till Guldapan (så kan tydligen krogar heta däroppe), tar oss några skeptiska öl och lyssnar till undertecknads absolut första pubföreläsning i Värmland. Det blir visst även tillfälle för lite boksignering (försök att hindra en författare med en nyutkommen bok...).

Facebook: Gatuaktivism och månpub för att fira fredagen den 13:e

Givetvis händer det grejer även i Göteborg. På Järntorget idkas skeptisk gatuaktivism en stund innan den skeptiska puben drar igång på Haket, Masthuggstorget.

Facebook: Skeptisk gatuaktivism med VoF Göteborg; Månpub med VoF Göteborg!

Nästa fullmåne fredag den 13:e inträffar i augusti 2049. Så passa på!

Frederick Rose: Europa 1877

I min nyutkomna 1914 blev särskilt en bild lite väl pluttig för att man ska kunna njuta av de många detaljerna fullt ut. Här får ni en lite större version.

"Kartor där ländernas former tolkats till personer, djur och annat, vars strider och göranden återspeglar dagspolitiken, var en konstform som stod på sin höjdpunkt under slutet av 1800-talet. Britten Frederick W. Rose gjorde en rad kartor som denna från 1877. Texten han bifogade förklarar en del av allt som händer, men långtifrån allt. Här finns en mängd detaljer som berättar en hel del om det politiska läget.

Östeuropa domineras helt av satir-kartografernas favoritdjur, den väldiga ryska bläckfisken. Notera att ögonen utgörs av Moskva och Sankt Petersburg. Den fick ett sår vid Krim, men det är litet och snart glömt. Nu sträcker den ut sina tentakler med förnyad styrka. Polen är bortom all räddning, Turkiet (Osmanska riket) är fast i ett rejält grepp på ömse sidor om Svarta havet, liksom Persien. Samtidigt hoppas Grekland på att ge turken ett tjuvnyp ... Ungern skulle gärna anfalla Ryssland men hålls tillbaka av sin nya make Österrike.

Det enda landet i bläckfiskens våld som verkar obekymrat är Finland. Danmark håller fanan högt efter den ärofyllda förlusten mot Preussen årtiondet innan. Norge framställs som en börda för Sverige.

Frankrike har ännu inte kommit över sin förlust 1871 utan ser över sina vapen. Kanonen är riktad mot grannen Tyskland, som är betydligt bättre rustad (även med Bibeln) och på alerten.

Den bulgariska dödskallen är ett minne från det brutalt nedslagna upproret 1876. England (med Indien, Transvaal och Suez i sin portfölj) följs av den irländska maran Home Rule. Det lilla Belgien är en skattkammare där kungen badar i guld från hans väldiga afrikanska kolonier. Italien är en ung flicka med rullskridskor, i färd med att göra sig en leksak av påven.

Spanien och Portugal är inte särskilt intresserade av Europas affärer; den ena vilar ut efter sin långa stormaktstid, den andra har blicken riktad ut över havet."

- Peter Olausson, 1914 - Vägen till första världskriget (Forum 2014), sid 154-155

Dagen R

Det är något särskilt med den allra första recensionen.

Tills dess har författaren befunnit sig i ett tillstånd av mer eller mindre fullständig osäkerhet. (Så fungerar åtminstone undertecknad.) Hur kommer boken att tas emot? Finns där någon skevhet eller groda så stor att den gått förbi alla som jobbat med den? Är någon formulering upplagd för att missförstås?

NSD (Norrländska Socialdemokraten, "Norrländskan") blev först ut på recensionsdagen den 4 juni. Recensionen är mer återgivning än bedömning, men Hans Olov Ohlson finner boken intressant och lärorik. Han konstaterar att jag anser kriget ha varit i stort sett oundvikligt och att Tyskland bär största skulden.

"Olausson växlar på vederhäftigt sätt mellan de många bakomliggande orsakerna till kriget och en väldokumenterad beskrivning av de kronologiska turerna före krigsutbrottet."

Utan att anmärka på recensionen i sig (författare ska inte recensera recensioner!) så finns ett sakfel, där sakernas verkliga tillstånd är något jag deklarerar med eftertryck: Storbritanniens relation med Frankrike respektive Ryssland var av långt vagare och svagare sort än någon militär allians.

Till sist kallar Ohlson 1914 för "förspelets år". Det hade vart en fin undertitel.

Medarbetare

När böcker presenteras med utförligare information som ovan, får man ofta se formgivaren. Håkan har gjort ett förträffligt arbete med omslag och de här uppslagen som kommer direkt innanför pärmarna (jag vet vad de är men inte vad de heter...).

Ett namn som verkligen hade förtjänat att stå här är Andreas Lundberg, redaktör. När man skapar böcker av den här sorten har redaktören en viktig och, åtminstone vad mina försök beträffar, stor roll; det är med honom jag bollat idéer och förslag om allt från kapitelstruktur till stavningar. Därnäst kommer förläggare Anders Sjöqvist, förutan vilken det förvisso inte blivit någon bok -- åtminstone inte just den här.

På riktigt

Så. Nu finns den.

Åtminstone i ett exemplar. De övriga är på väg att tryckas för vidare befordran till boklådor av alla de slag, recensenter m.fl.

Vetenskapsjournalist minsann

Tidningen Sörmlandsbygden presenterade redan i februari några av vårens nya böcker. Tack för uppmärksamheten, och två kommentarer:

1. Någon journalistexamen har jag inte (ifall man nu lägger den betydelsen i det ordet). Skriver om vetenskap och ovetenskap gör jag förvisso, mestadels ideellt.
2. Förvisso var skotten i Sarajevo den utlösande orsaken. Att de krafter som sedan drev igång kriget var många, skiftande och byggts upp under lång tid är inte någon nyhet.

Där 2) är med reservation för de som till äventyrs fått för sig att mordet på Franz Ferdinand var den enda orsaken till första världskriget.

Maskinskrivet

Min kommande 1914 utgörs av två sorters text: Bakgrund respektive julikrisen dag för dag. För att göra skillnaden tydligare föreslog redaktören att återge de senare med skrivmaskinsstil. Jag fann idén intressant och klart värd att pröva.

När korrekturet anlände såg jag vad han menade. Som synes så är det inte Courier som används utan ett typsnitt där man verkligen ansträngt sig för att få texten att se maskinskriven ut, med tunnare och kraftigare partier. (Undras hur många som aldrig sett en äkta maskinskriven text?) Det hela gav ett betydligt större intryck än jag tänkt mig. Jag gillar det, men lite annorlunda är det.

1914 x 2

Här har vi två helt olika böcker.

En av de bättre nyheterna på länge är att Peter Englunds fina Stridens skönhet och sorg ges ut igen. Och det är inte vilken nyutgåva som helst. En hel del material har lagts till, och som redan den ursprungliga boken var nog så knubbig så ska det nygamla verket ges ut i fem delar under de kommande fem åren. Så 2015 kan vi minnas 1915 osv.

Det rör sig om en annorlunda historieskrivning där varken analyser eller stora händelser ligger i förgrunden. Istället får man följa ett antal personer på olika ställen och med olika öden, dag för dag. Källmaterialet utgörs i huvudsak av dagböcker.

Det är alltså något helt annat än mitt eget försök. De sammanfaller inte ens kronologiskt, titlarna till trots; Vägen till första världskriget slutar där kriget börjar.

Ytterligare en god nyhet är att Peter Englund kungör SSS 1914, Ny, utökad och reviderad, på sin hemsida. Ju oftare den uppdateras desto bättre.

Korrektur ...

Inget bloggande idag. Korrekturläser.

1914 års korrektur

Första korrekturläsningen inledd.

Under den första rundan är det mest att göra, även om det verkar vara betydligt mindre fixar än jag hade befarat. Med drygt 350 000 nedslag är det dessutom en relativt behändig bok. Å andra sidan får man passa på när texten är någorlunda "oläst"; snart nog inträder den hemmablindhet som låter grövre grodor passera än man kunde tro var möjligt.

Nittonhundrafjortisar

Hur många böcker finns det som heter 1914, helt eller delvis?

1914 är även titeln på Jolos klassiska bok från 1964. Under 2013 kom flera framför allt brittiska böcker med "1914" i titeln, exempelvis Margaret MacMillans extremt omskrivna The War That Ended Peace: The Road to 1914 (2013), som för övrigt även har "vägen till" i titeln; Christopher Clarks lika omskrivna The Sleepwalkers: How Europe Went To War In 1914 (2013); Max Hastings Catastrophe: 1914 och Sean McMeekins July 1914: Countdown to War (båda från 2013). Kommer även Klas-Göran Karlssons aviserade bok om "urkatastrofen" ha titeln 1914 (se nedan)?

- Nils Fabiansson, Nytt på västfronten - spaning på 2014 års utgivning

När årtalet ingår i en (längre) mening, som i Sleepwalkers, är det visserligen en annan sak än när det står ensamt, som hos Jolo. Hur accentuerad undertiteln i mitt kommande verk blir vet jag inte.

Bloggaren Fabiansson är själv aktuell med en bok om kriget, och passar därför på att summera den svenska utgivningen under minnesåret.

Nästa bok: 1914

Alla känner till mordet på ärkehertig Franz Ferdinand. Många tror att det var den främsta — kanske den enda — orsaken till att första världskriget bröt ut. Andra vet att det visserligen var den utlösande händelsen men att sammanhanget var oerhört mycket mer komplicerat än så. Vad var det egentligen som hände?

- Forum: Peter Olausson, 1914

Denna min nästa bok, med undertiteln "Vägen till första världskriget", kommer ut i maj.

Bok på gång

Idag är deadline för inlämning av min nästa bok. Ville bara säga det.

Titel, ämne, omslag et cetera återkommer jag till vid tillfälle.

Upptagen

Om bloggandet etc är lite halvhjärtat för tillfället så beror det på att jag håller på med nästa bok. Det enda jag kan berätta om den är att den ska ges ut nästa år. Och när mängden återstående text divideras med antal dagar till inlämning så blir resultatet en tydlig fingervisning om vad tiden ska ägnas åt.