Den heliga obefintliga Kakwkylla

- Skräckbild från Kaga kyrka utanför Linköping

Kakwkylla har ett ovanligt namn men hade aldrig någon större kult. Det är på sätt och vis passande eftersom hon aldrig funnits. Möjligen kommer hon från sankt Columba (mest känd för att ha åthutat ett sjömonster som senare tolkats som Nessie), när man tolkat hans namn som femininum. Så har ett kvinnligt helgon växt fram, baserat på ingenting.

Det är visserligen inte så ovanligt med helgon som knappast eller definitivt inte funnits. Många av dem, i synnerhet men inte enbart oansenliga, lokala och mestadels bortglömda förmågor, är inte mycket mer än ett namn och en berättelse om martyrskap så stereotypisk att det är svårt att förstå hur någon kunnat ta den på allvar, eller åtminstone urskilja den bland alla andra.

Varför man associerar Kakwkylla med råttor är också oklart. Det har åtminstone gett upphov till en del läskiga framställningar där man ser henne angripen av råttor i mängd. Det finns visserligen regelrätta helgon som anses svara för råttskyddet men de var aldrig särskilt kända i Skandinavien. Då tog man till Kakwkylla.

Wikipedia (eng.): Kakwkylla

Dagens tidigare bloggpost var i avgjort behov av översyn och togs ner. Återkommer när saker retts ut.

Lördagsfråga 610

Utöver en gemensam nämnare för alla fyra finns även en för tre.

De tre som förstår relativitetsteorin

- The Times, 7 november 1919

Arthur Eddington är ett viktigt namn i den morderna fysiken. Allra mest känd är han nog ändå för de mätningar som utfördes vid solförmörkelsen den 29 maj 1919. Där kunde man se att stjärnor som befann sig nära den (förmörkade) solen verkade ha flyttat på sig, eftersom ljuset böjdes av solens gravitation – och det närmast exakt så mycket som Einsteins allmänna relativitetsteori förutspådde, eller en god bit mer än det skulle ha gjort enligt Newtons fysik. Det var det finaste bevis man sett för att den allmänna relativitetsteorin stämde: "Our former belief that the foundations of science had been laid for all time has been shattered", som Royal Society formulerade det.

Sällskapet träffades samma höst för att ta del av berättelsen om mätningarna och expeditionerna (man hade för säkerhets skull skickat folk till både västafrika och Brasilien). Efteråt gick man runt, minglade och gratulerade. En av deltagarna var Ludwik Silberstein, som bland mycket annat skrivit en lärobok om (den speciella) relativitetsteorin. Han bytte några ord med Eddington och frågade om ett påstående som cirkulerat – naturligtvis på skoj – om det är sant att det bara finns tre personer som förstår relativitet?

Eddington funderade ett ögonblick. Silberstein frågade igen: "Professor Eddington, du måste vara en av de tre personerna i världen som förstår den allmänna relativitetsteori?" eller "Var inte så blygsam!". På vilket Eddington svarade: "Inte alls, jag försöker att komma på vem den tredje skulle vara." Vilket kan tolkas som att antingen Silberstein, Eddington själv eller rentav Einstein inte förstod sig på den allmänna relativitetsteorin ...

Detta fråga/svar-citat är, såvitt jag kunnat finna i trovärdiga källor, sant. Däremot var det givetvis inte på allvar, vare sig frågan eller svaret. Det blir desto bättre av att Eddington på stående fot gjorde om en poänglös fråga till en riktig lustighet.

Källor:

• Jean Eisenstaedt, The Curious History of Relativity: How Einstein's Theory of Gravity Was Lost and Found Again (Princeton University Press 2006)
• Thibault Damour, Once Upon Einstein (Taylor & Francis 2006)

Hesekiel 25:17 enligt Sonny Chiba (och Tarantino)

"The path of the righteous man and defender is beset on all sides by the inequities of the selfish and the tyranny of evil men. Blessed is he, who in the name of charity and good will, shepherds the weak through the valley of darkness, for he is truly his brother's keeper and the father of lost children. And I will execute great vengeance upon them with furious anger, who poison and destroy my brothers; and they shall know that I am CHIBA the Bodyguard when I shall lay may vengeance upon them." – EZEKIEL 25:17

- Förtexten till The Bodyguard (1976), den amerikanska versionen av Karate Kiba (1973) där den inte fanns

Sonny Chiba är artistnamn för skådespelaren Sadao Maeda, och även rollen i den japanska karatefilmen som baseras på en serie av Ikki Kajiwara.

"And you will know my name is the Lord when I lay my vengeance upon thee."

- En av några lätta justering av Jules Winnfield (t v i bild)

Samuel L. Jacksons torped i Pulp Fiction har en drapa som han alltid läser upp för sina offer när det är dags. I stort sett samma text som Chiba, alltså från Hesekiel 25:17 – säger han ... Men den som slår upp den goda boken där hittar bara följande:

And I will execute great vengeance upon them with furious rebukes; and they shall know that I am the LORD, when I shall lay my vengeance upon them.

I vrede skall jag straffa dem, och jag skall utkräva en fruktansvärd hämnd. Och när jag låter min hämnd drabba dem, då skall de inse att jag är Herren.

- Hesekiel 25:17 (King James Version + Bibel 2000)

Det är bara de sista orden i det långa citatet som kommer från Bibeln. Resten kommer inte från Quentin Tarantino som jag först trodde – tack Joakim E! – utan från en japansk 70-talsrulle, inklusive bibelhänvisning (och, något otippat, "CHIBA the bodyguard"). Det är alltså inte bara ett påhittat kvantum trovärdigt bibelsnack utan även en mycket tarantinsk referens. (Maeda fick senare en roll i Kill Bill: Vol 1 (2003) – Youtube.) Det finns också en ironi i att Chiba arbetar mot ett knarksyndikat av samma sort som Winnfield arbetar för.

De som ska straffas hos Hesekiel är för övrigt filistéerna och kereteerna (de senare är kreti i uttrycket "kreti och pleti"), eftersom de uppges vara "hämndlystna och fulla av förakt".

Kuriosa: Något som jag först trodde var en källa men som visade sig vara något ännu mer otippat: Ett lån från Chibas livvakt och Tarantinos torped till en religiös skrift. Gravt förvillat och förvirrat men skrivet på allvar. Citatet är inte med i något särskilt populärkulturellt sammanhang eller så utan står rätt upp och ner.

Blesseth is he whom in the name of charity and good will, shepherds the weak through the valley of darkness and the shadow of death, for he is truly his brother's keeper. God will execute great vengeance against him who poison and destroy his brother. They shall know that I am the Creator God of Afrika [sic], the Divine giver of life and light to the world.

- Shaka Saye Bambata Dolo, Genesis of the Bible (2012)

Herr SSBD:s Genesis kan beskrivas som en svart Atlantica: Varje plats, händelse och person av vikt i bibeln placeras i Afrika (stavat just så). Spridda nedslag indikerar en oläsbar ohygglighet. Den hör till den pseudovetenskapliga genren afrocentrism, nog mest känd genom boken Black Athena (första volymen utgiven 1987) som på samma sätt, om avgjort läsbarare, försökte placera klassisk grekisk historia i Afrika.

Män efter klimakteriet

Det finns en rad absurda exempel på studier som berör kvinnor men inte tar kvinnor i beaktande. Till exempel genomfördes på 1960-talet en studie om huruvida hormonell behandling kunde minska risken för hjärtsjukdom efter klimakteriet, där 8 341 män deltog, men inte en enda kvinna.

- Agnes Arpi: Kvinnor ses fortfarande som inbillningssjuka

Det har dykt upp en och annan hänvisning till den där studien på sistone. Många som förbluffats och hånat, så klart. De självklara och enda tänkbara reaktionerna ... Om studien verkligen var så imbecill som den framställs.

Var den det? Är det sant? Var kan man studera studien närmare?

The Coronary Drug Project (CDP) proceeded in the United States from 1966 to 1975 as a collaborative secondary prevention trial supported by the National Heart and Lung Institute (1). It involved 8,341 men age 30 to 64 years on entry in the study, with a documented history of previous myocardial infarction (MI). They participated through 53 clinical centers throughout the country. 

[...] 

Aims: This study from its beginnings had three basic objectives: to evaluate long-term therapeutic efficacy post-MI of five pharmalogical regimens influencing serum lipids; to study the clinical course and prognosis of coronary artery disease; and to learn more about the effective conduct of large-scale multicenter trials of treatment for chronic disease.

- The Coronary Drug Project --- Findings with Regard to Estrogen, Dextrothyroxine, Clofibrate and Niacin

Här är ett tips (från Calle Eklund, @vivocalle på Twitter). CDP involverade 8341 män på 30-64 år, med flera urvalskriterier – men inga kvinnor. Syftet var bland annat att studera hur män på 30-64 år osv som haft hjärtinfarkt reagerade på bland annat östrogen. Kanske poängen med att enbart välja män var att de har mindre eget östrogen som kunde ställa till det i testprotokollen? Men om detta är den studie som cirkulerar så har den klintbergat sig iväg en bit från sitt ursprungliga syfte. Om det inte är den, så är jag mycket tacksam för tips åt rätt håll.

Att studera effekter av klimakteriet på män låter och är helpuckat. Men är det sant? Skulle kvalificerad personal ägna åratal åt en sådan löjlig studie? Kanske det – omöjligt är det förvisso inte, i ljuset av galenskaper som folk tagit sig för på fullt allvar – men jag köper det inte rätt av. Bevisbördan ligger på den som gör påståendet.

Naturskyddsföreningen prisar allmänfarlig pseudovetenskap

Det svenska innovationsbolaget SWATAB har ett patenterat filtersystem som omvandlar vanligt kranvatten till DIRO vatten. DIRO vatten i det här fallet ersätter kemikalier för allrengöring i den dagliga städningen.

- Ur SWATABs pressmeddelande den 19 maj 2020, publicerat på branschsajten cleannet.se

SWATABs geschäft har tagits upp tidigare här, i bloggposten Tvätta utan tvättmedel. Dess rubrik återger idén: Vatten som är så oerhört rent att det tvättar rent utan tvättmedel/tvål, och det rumstempererat.

Det är ju fantastiskt! Eller vore, om det fungerade. Fungerar det? Naturligtvis inte.

DIRO kopplar du in och placerar mellan ditt inkommande vatten och din tvättmaskin, vattnet omvandlas till ett unikt ultrarent vatten, som gör tvätten ren helt utan tvättmedel och andra tillsatser. Dina textilier blir mjuka och sköna med en fräsch neutral doft utan sköljmedel.

- SWATAB: DIRO

I förra bloggposten citerade jag en kemists sågning av SWATAB och deras påståenden. Det finns mycket att hämta ur den artikeln. Här är ett till smakprov:

Som kemist använder jag ofta ultrarent vatten och jag har aldrig uppmärksammat några fettlösande egenskaper. Det går heller inte att hitta något belägg i den vetenskapliga litteraturen för att ultrarent vatten skulle kunna lösa opolära föreningar, såsom fet smuts.

- Ulf Ellervik: Kejsarens smutsiga byk, Sans 3/2019

De påstådda miljövinsterna är tydligen så lockande att Naturskyddsföreningen hoppar över krav på belägg och annat tråkigt, och köper företagets påståenden om deras produkt.

Vi är mycket stolta över att vi nu fått vår produkt DIRO, miljömärkt med Naturskyddsföreningens ”Bra Miljöval”. Detta är ett bevis på att vi jobbar med en produkt som främjar miljö och hälsa, säger Mats Marklund, VD.

- Ur SWATABs pressmeddelande

Nej, Naturskyddsföreningens utmärkelse är inget bevis på att produkten gör vad den utlovar. Påståenden om att medel som inte fungerar fungerar är särskilt allvarliga när det gäller "förskolor, hotell, vårdhem" (för att citera pressmeddelandet), än mer så i en tid då det är viktigare än någonsin att iaktta god hygien och ha fungerande rengöring. Vad SWATAB sysslar med är farligt för allmänheten. De ska inte ha någon hjälp, de ska polisanmälas (eller om det är hyresvärdarna som man ska rikta sig mot).

Lördagsfråga 609: Gilletter

1. Illusionisterna Penn Jillette (t h) och Teller (t v) samt ett för tricket utvalt offer från publiken.
2. William Gillette i titelrollen i Sherlock Holmes (1916), ännu en stumfilm bland otaliga som antogs vara förlorad – tills den hittades i Frankrike 2014. William var den som fick folk att förknippa Sherlock med den karakteristiska mössan, deerstalker – den hade förekommit på någon enstaka illustration men inte mer – liksom den berömda svängda pipan (på illustrationer hade Holmes rökt rakt).
3. Tjurfäktning i Gillett, Colorado 1895. Den sägs ha varit den enda i sin art i landet – jag har inte grävt i detta påstående. Staden övergavs så småningom, och på 1960-talet försvann det mesta av resterna i en översvämning.
4. Gillette, artistnamn för Sandra G., i videon till Short Dick Man (1994). I flera länder gavs låten ut i den bowdleriserade versionen Short Short Man.

Den frågan löste vasse Tricky.

James "Profumo" Montesi & co

Mr Silas Jones, a West Indian immigrant of no fixed abode, was today sentenced at the Old Bailey to twenty-four years' Preventive Detention for being in the possession of a water pistol.

- Private Eye, 22 mars 1963

"Silas Jones" hette i själva verket John Edgecombe. Han hade inte åtalats för innehav av en vattenpistol utan för att ha avlossat högst riktiga skott mot en dörr till en lägenhet i vilken hans flickvän gömde sig undan honom. Hon kallas "Gaye Funloving" i artikeln och hette i verkligheten Christine Keeler.

Men egentligen handlar artikeln inte om dem. Den handlade om uppgifter som dök upp i samband med Edgecombes grillande på Old Bailey, nämligen att Keeler haft förbindelser med såväl honom som "Vladimir Bolokhov", säger marinattachén Evgenij Ivanov, och "James Montesi" ... Som var krigsminister John Profumo.

Hade ministern lurats av en honey trap? Vad hade han låtit Keeler få veta? Vilket så enkelt som så hade kunnat delges Ivanov och därmed Moskva? Detta utgjorde den så kallade Profumoaffären, som slutade med att Profumo avgick, Ivanov skiljde sig, och osteopaten Stephen Ward ("Dr Spook"), som hade varit en sorts spindel i nätet – det var i hans lägenhet Keeler gömde sig undan Edgecombe – tog livet av sig.

Det intressanta med artikeln i Private Eye är att det är den första publicerade texten om det hela, såväl i Storbritannien som, vad jag förstått, över huvud taget. Täcknamnen var lätt genomskådade för de som kände till affären. Och de var många; vid det laget hade en mängd politiker, journalister och andra länge pratat om den. Men det var tydligen lite för känsligt, även för Storbritannien i början av 1960-talet, för att man utan vidare skulle låta trycka rykten och anklagelser som berörde politikers privatliv (Profumo var gift).

There is not an Hon. Member in the House, nor a journalist in the Press Gallery, nor do I believe there is a person in the Public Gallery who in the last few days has not heard rumour upon rumour involving a member of the Government Front Bench. The Press has got as near as it can – it has shown itself willing to wound but afraid to strike ...

- Överste Wigg talar i House of Commons, 22 mars 1963; han nämner sedan flera namn

Intressant nog hade åtminstone de svenska journalisterna iakttagit samma försiktighet. Det första omnämnandet i svensk press är Expressen, återigen den 22 mars, som beskriver den växande affären som "en öppen hemlighet". Om det var hemligt och öppet, varför hade då varken Expressen eller deras kolleger dittills nämnt det med ett ord? – kunde man frågat sig.

Lördagsfråga 609

Därför heter det Västerbotten

Botnia occidentalis och Botnia orientalis: Västerbotten och Österbotten på Olaus Magnus Carta marina från 1539.

Västerbotten heter som det gör eftersom det ligger väster om Bottenviken. På andra sidan hittar vi logiskt nog Österbotten, i det Finland som var Sverige från medeltiden fram till 1809.

Inte Sapfo

Så som det mjuka och formbara vaxet följer lärda fingrar, och blir till de konstverk som det beordras; än en Mars, än en kysk Minerva, än en Venus, än Venus son [gissar på Aeneas] [...] på samma sätt är det passande att människors talanger leds av de lärda.

- Plinius d.ä. (epistel 7.9.11)

Här har vi ett fint porträtt: En kvinna i skrivartagen. Stylus och träskivor överdragna med vax var standardmetoden för att anteckna saker och ting i antikens Rom och Grekland. Ofantligt mycket mer skrevs på det sättet än med bläck på papyrus (för att inte tala om dyrbara pergament av kalvskinn). Stylusen hade en vass ända som man skrev med, och en trubbig som man suddade med. Av materialets egenskaper följer att ytterst lite har bevarats till våra dagar, även om en del fina fynd har gjorts.

Vem det är vi ser vet vi inte, och lär aldrig få veta; om det alls är ett porträtt av en faktisk person. Fresken finns i Pompeji (ödelagt/bevarat år 79 e.Kr., se även en utredning av datumet), i ett hus som kallas Insula Occidentalis, där den hittades 1760. Den har fått den korrekta men oinspirerade beteckningen "kvinna med vaxtavla och stylus". Smyckena visar att vi har med någon från överklassen att göra – det är allt vi vet.

Långt senare hände något intressant. Säger intressant ur faktoid-synpunkt.

Den antikens skrivande kvinna som fått mest uppmärksamhet i våra dagar är Sapfo (ca 630–570 f.Kr.). Hon var mycket produktiv (det som finns kvar idag är en liten flisa av allt som funnits) och uppskattades även av sin samtid. Det finns inte så få någorlunda samtidiga, relativt sett, avbildningar av henne – men detta var i en tid som var mindre besatt av tanken på bildlika porträtt än vår. Kort sagt: Vi vet inte hur hon såg ut.

Den som ska illustrera en bok eller artikel om Sapfo har som sagt en del att välja på, åtminstone om det inte är så noga med porträttlikheten. Då är det märkligt att så många valt bort de många grekiska alternativen, och istället valt en bild från en annan kultur och ett helt annat sekel som inte ens påståtts föreställa henne, utan alldeles garanterat visar upp en helt annan person.

Det är därför den som bildgooglar "sapfo" får upp kvinnan från Pompeji, inte i enstaka träffar utan gång på gång. Det är ungefär som att skriva om en författare från 1300-talet och illustrera med en slumpvald selfie från Instagram.

Se även Wikipedia (sv.): Sapfo för mer om hennes liv, diktande och i viss mån utseende

Astronautfruarnas slampiga läppstift

... The seven attractive women above who tell, with intimacy and feeling, what it is like being married to a man who may soon be shot into space.

- LIFE, 21 september 1959

The wives had been airbrushed to perfection: there were no pimples, no puffy eyes, no crow's-feet or fine lines around the lips. But what about those lips? They had all worn pink lipstick, but here they were in red?

The wives were completely shocked, worrying about how America would judge them. They would never wear such a bold-colored lipstick. They were mothers, not vixens done up in Racy Red. What had happened to Responsible Pink?

- Lily Koppel, The Astronaut's Wives

Astronautfruarna i LIFE fick enorm uppmärksamhet, inte långt efter den som deras hjältemakar, The Mercury Seven – The Right Stuff – fick. Artiklarna står med resp. fru som skribent men var skrivna av spökskrivare, som såg till att betona vissa saker och hoppa över andra. En detalj som lätt kan missas i efterhand är den justerade läppkulören på omslaget. Om rött läppstift var något som de aldrig, never, kunde ha på sig så förändrades det snart. Rosa hade redan varit på väg ut (det var därför LIFE retuscherade omslaget) och istället blev rött inne – säkert till stor del på grund av det retuscherade omslaget.

Att räkna upp sig först

Till avdelningen "brännande frågor du kanske inte visste fanns" lägger åtminstone jag en språklig etikettsfråga som får folk att rasa: Ska man börja uppräkningar med sig själv? Är det oartigt och självupptaget att säga en sak som "Jag, Knatte och Tjatte"?

Själv är jag född 1957 och fick det med mig tidigt att inte nämna sig själv först. Då inte bara som en artighetsgest utan mer att det handlade om att inte vara självupptagen.

- Ett exempel av flera från "Ruttnar på en man som alltid säger jag och min fru", SvD 15 maj 2020

Jag (71:a) har aldrig hört talas om denna regel. Jag kan inte erinra mig om jag brukat lägga mig själv i början, slutet eller mitten på uppräkningar, och har aldrig reflekterat över vilken ordning andra gör det. Därför känns det märkligt att se såväl äldre som yngre som är bergfast övertygade om att det är höjden av självupptagenhet att börja uppräkningar med sig själv: "Den som sätter sig själv först i uppräkningen uppfattar jag både som lite förmäten och oartig".

En (1) av de som citeras nämner regeln i nedtecknad form: I Tyskland ska det finnas en s.k. "åsneregel", enligt vilken den som börjar med att räkna upp sig själv är en åsna. I en tidigare artikel (som väckte de självutplånades harm) nämns motsvarande i spanska, el burro primero. Hur etablerade dessa är vet jag inte; snabba let efter någon Eselregel gav just ingenting.

Lördagsfråga 608: Id

1. Trollkarlen från Id, skapad av Brant Parker och Johnny Hart. Landets namn anspelar dels på landet Oz, dels på Freuds "det", id. (Och så gav det möjlighet att kalla invånarna för "idiots".)
2. I Sigmunds psykoanalys beskrivs psyket utifrån tre modeller: detet, jaget och överjaget (på tyska das Es, das Ich och das Über-Ich, på engelska id, ego och super-ego). "Detet" är den tidigast utvecklade, såväl i individen som i arten; det är där våra lägsta drifter finns.
3. Rev John Evans (1814–1875), med det walesiska namnet I. D. Ffraid. Mest känd för att ha översatt Paradise Lost till walesiska; att mina insikter i ämnet Milton är lika obefintliga som i ämnet walesiska är utan tvivel anledningen till att jag aldrig tidigare hört talas om pastorn.
4. Doom, eller DOOM som en del envisas med att stava det. Givetvis den första versionen från 1993 (tvåan från 1994 är också spelhistoriskt intressant, till skillnad från de många senare versionerna). Skapad av ett gäng som kallade sig id Software. Ett av de mest inflytelserika dataspelen någonsin.

Det svaret satte Joakim E.

Aktiebolaget Hälsans gåva

Den här filmen hade jag velat se.

Den spelades in 1915 i Göteborg med omnejd – bara en sån sak. Undertiteln var "en vidräkning med humbugmedicinen", biograferna kunde marknadsföra den med det fina epitetet "pillertrillardrama". I korthet inleds handlingen med att cirkusdirektör Jörgensen-Jensen lägger ner sin cirkus för att istället ägna sig åt patentmediciner. Produkterna är enkla och billiga att röra ihop eftersom de består av mjöl, socker och liknande icke-verksamma substanser, men säljs till goda priser. Försäljningen är hög och förtjänsterna följdaktligen strålande. Tills någon upptäcker att det är samma varor i olika burkar ...

Filmen bygger på en sann historia som jag berörde i bloggposten Hälsovännens Kemiska Laboratorium. Verklighetens Jörgensen-Jensen hette Kristian Olsen och hade varit karusell- och skjutbaneägare innan han under namnet "Neslo" slog sig på kvacksalveriet. Hans "kemiska laboratorium" var inget laboratorium, och kopplingarna till den välkända tidningen Hälsovännen (som även sålde medikamenter) var renommé-snyltarens. Att affären återgavs på film säger en del om hur omtalad den var.

Dess handling för oss icke endast rakt in i folkets liv, sådant det leves i tusen svenska stugor landet runt. Det blottar även en fruktansvärd kräfta, som anfräter vårt folk.

- Aftonbladet recenserar

Den skulle man sett, som sagt. Tyvärr lär det inte inträffa eftersom Aktiebolaget Hälsans gåva hör till den knappa majoritet (55 %) av svenska stumfilmer som gått förlorade.

Svensk Filmdatabas: Aktiebolaget Hälsans gåva (1916)
Svenska Filminstitutet: Bevarade och förlorade stumfilmer

Lördagsfråga 608

Luft på flygplan

Man kanske tänker att det är samma luft som cirkulerar i kabinen och att man sitter tätt på planen?

- Statsepidemiologen får en fråga i Tegnell om flygbolagens krav på munskydd: "Förstår det inte", Aftonbladet 14 maj 2020

Statsepidemiologen hade kunnat passa på att avfärda Aftonbladets fråga/påstående om luftcirkulationen. Att han inte gör det skulle kunna tyda på att han också tror att det är samma luft som cirkulerar. Men det är det inte. Det är en myt, lika livskraftig som något virus. Luften på planet må kännas torr och "plastig", men är ofta renare än vanlig inomhusluft.

– Man smittas inte av ventilationsluften vilket de flesta tror, säger Torsten Lindgren, expert på flygplansluft.

- Att flygplansluften gör dig förkyld är en myt, Expressen 30 december 2015

Airplanes have high-tech air filters that remove more than 99 percent of dust and microbes from the air, he says. "And the ventilation is compartmentalized. So the air circulates only in part of the cabin."

- Mark Gendreau, specialist på flygplansmedicin, citerad i Pathogens On A Plane: How To Stay Healthy In Flight, NPR 14 juli 2014

Den luft som tas in utifrån, på 10 km höjd, är ungefär så ren som någon luft kan bli. Luften som cirkuleras går genom s.k. HEPA-filter (high efficiency particulate arresting) som är gjorda för att fånga upp partiklar.

I synnerhet den andra artikeln ovan är väl värd att läsas i sin helhet, för där förekommer flera tips som vi nog har lättare att ta till oss idag än 2014. Som att mikrober på ytor är ett större problem än i luften (fast att ta med handsprit ombord var enklare 2014 än 2020 ...), och att vattnet på flygtoan inte rekommenderas för konsumtion.

sic (sic)

- Skaraborgs Läns Tidning 23 december 2019

"Sic" står för sic erat scriptum, "så var det skrivet". Om man till exempel citerar något med stavnings- eller syftningsfel okorrigerade, så kan man lägga in ett "(sic)" för att poängtera att det inte är avskrivarens fel utan att det stod så i originalet. Man kan också lägga in ett "sic" för att påtala någon tankevurpa hos den citerade.

Ordet är inte särskilt vanligt i Sverige. Därför är det desto trevligare att se det användas.

The trench effect

Den 18 november 1987 bröt en explosiv brand ut på King's Cross tunnelbanestation i London. 31 människor dog. Förloppet var så snabbt och intensivt att man först misstänkte IRA. Men snart fick teorier om en bomb eller mordbrand läggas åt sidan. Man visste att en liten eld hade brunnit i rulltrappan under flera minuter, för att sedan plötsligt förvandlas till en kaskad av eld som slog upp utmed trappan och in i biljetthallen. Det var vad som hänt; men hur hade det gått till?

Man skickade vidare frågan till Oxford. Där fanns det folk som kunde simulera saker och ting. De gjorde en digital modell av stationen och startade en digital eld i den digitala rulltrappan (de verkliga rulltrapporna var för övrigt gjorda av trä).


De såg något mycket märkligt: När elden började växa till sig följde den rulltrappan. Värmen steg inte rakt uppåt, utan i trettio graders lutning. Var det en bugg?

När jag först visade folk frågade de om jag hade gravitationen åt rätt håll.

- Suzanne Simcox

Men om det fanns något fel i simuleringen så kunde de inte hitta det.


Efter att ha brunnit på sniskan i trettio sekunder spred sig den digitala branden plötsligt och explosivt uppåt. Det var definitivt vad som hade hänt på riktigt. Men hur var det med snedbranden? Hade den också inträffat på riktigt?


För att undersöka saken i verkligheten byggde man en skalenlig modell av stationen, med samma material som på riktigt, och packade den med kameror och värmesensorer. Sedan anlade man en eld på rätt ställe. I flera minuter brann den så som vi är vana vid att eld brinner. Man uppskattade att det skulle ta en timme för den att nå trappans topp.


Men så hände något. Elden och värmen började följa rulltrappan, precis som i simuleringen. Värmen steg snabbt och trappan började avge brännbara gaser. När förbränningstemperatur uppnåtts exploderade det. En kaskad av eld slog upp utmed den lilla trappan och in i den lilla biljetthallen.

Vad man hade upptäckt var hur två välkända effekter kunde samverka:

• The Coandă effect is the tendency of a fast stream of gases to bend towards, and adhere to, nearby surfaces. The stream's static pressure tends to decrease, which creates a pressure difference between the surface and areas far from it. This bends the stream towards the surface and tends to keep it attached to that surface.
• Flashover is a sudden widespread fire, which occurs when most surfaces in a space are heated until they emit flammable gases hot enough to auto-ignite. Before flashover, flammable gases may be emitted but are too cool to ignite.

- Wikipedia: Trench effect

Simuleringen hade varit korrekt utförd. Den visade precis vad som hände.


Wikipedia: King's Cross fire
Bilder från Youtube: King's Cross – Seconds from disaster

Strindberg? om Kapitalismens hemlighet

[ Uppdaterat: Amerikansk källa från 1937 funnen! ]

De citat jag studerar brukar vara korta. Men då och då dyker det upp längre texter med tveksam proveniens. Som den här; den har cirkulerat en hel del, åtminstone i vissa politiska läger.

- Vad sa du till mannen därborta?
- Jag sa att han skulle arbeta fortare.
- Vilken rätt har du att befalla över honom?
- Jag betalar honom för det.
- Hur mycket betalar du honom för det?
- Tio kronor om dagen.
- Varifrån får du pengarna att betala honom med?
- Jag säljer sten.
- Vem hugger stenen som du säljer?
- Det gör han.
- Hur mycket hugger han om dagen?
- Åh, han hugger en hel del sten på en dag.
- Hur mycket får du för det?
- Ungefär 50 kronor.
- Men då är det ju han som betalar dig 40 kronor för att du går omkring och befaller honom att arbeta fortare.
- Ja, men jag äger ju verktygen och maskinerna.
- Hur blev du ägare av dem, då?
- Jag sålde huggen sten och fick in så mycket pengar på den att jag kunde köpa in verktyg och maskiner.
- Vem hade huggit den stenen?
- Tig, dumbom.

- Tillskriven … August Strindberg?

En källa som nämnns är en odaterad insändare i Flamman av Lars Berglund, som i sin tur ska ange att texten kommer från Strindbergs Kapitalismens hemlighet. På andra ställen där texten citeras anges denna KH i sin tur vara en del av hans katekes för underklassen.

Katekesen är en verklig text, finns t.ex. att läsa på runeberg.org: August Strindbergs Lilla katekes för Underklassen. Den är inte särskilt lång, och det är lätt att konstatera att där inte finns något avsnitt som det ovan citerade, eller någon del som kallas ”Kapitalismens hemlighet”. (Stycket hade heller inte passat in i katekes-formens frågor och svar.) Så långt är det enkelt att konstatera att citeringskedjan är falsk.

Varifrån kommer texten? Efter några slagningar har jag hittat texten från 2005 utan Strindberg (”Peter” i Dagens Arbete, 30 oktober 2005), från 2006 med Strindberg. Det jag sett hittills tyder på ett typiskt exempel på hur citat tillskrivs fel personer: En text som uppfattas som rolig/smart/minnesvärd cirkulerar utan avsändare; namnet på en kändis sätts dit; varefter texten snabbt får betydligt större spridning. Här en utläggning om denna faktoida attraktionslag.

Uppdaterat: På Twitter tipsade @heathertwiggy om en text som cirkulerar. Efter kontroll på ovärderliga Chronicling America hittade jag källan: Union Automobile Worker den 13 november 1937, ”Ford-upplagan” – tydligen kunde man ha olika upplagor för olika fabriker, eller om det var olika sektorer av fackföreningarna.

Letting the Cat Out of the Bag

”What did you tell that man just now?”
”I told him to hurry.”
”What right have you to tell him to hurry?”
”I pay him to hurry.”
”How much do you pay him?”
”Four dollars a day.”
”Where do you get the money?”
”I sell products.”
”Who makes the products?”
”He does.”
”How many products does he make in a day?”
”Ten dollars' worth.”
”Then, instead of you paying him, he pays you $6 a day to stand around and tell him to hurry.”
”Well, but I own the machines.”
”How did you get the machines?”
”Sold products and bought them.”
”Who made the products?”
”Shut up! He might hear you.”

– Inter-County Leader, Centuria, Wis. via United Automobile Worker

Lördagsfråga 607: Svenska stjärnor i Hollywood

1. Ingrid Bergman i En kvinnas ansikte (1938).
2. Greta Gustafsson i Herrskap i Stockholm ute på inköp (1920), en reklamfilm för PUB som var hennes allra första framträdande.
3. Anna Q. Nilsson i oidentifierad film. Hon var Sveriges första stora stjärna i Hollywood.
4. Signe Hasso.
5. Ann-Margret, vars efternamn Olsson sällan nyttjas. Här showar hon för soldater i Vietnam.
6. Mauritz Stiller, vars hela egna karriär överskuggats av att han råkade upptäckte skådespelerskan #2. Kanske var det också han som gav henne artistnamnet Garbo?

Dessa sex svenskar är de som hittills kvalificerat sig för fysiska gatustjärnor i Hollywoods berömda Walk of Fame (även om stackars Mauritz stavades "Maurice Diller" i decennier). Den stjärnfrågan satte Tricky.

Turboknappen

Detalj från en tvättmaskin? Nej, detalj från en PC som de såg ut på 1990-talet. Ofta med lås, en gammal kontorsdetalj från IBM som hängde med i många år (i brist på in- och utloggande kunde man manuellt låsa tangentbordet), ofta med en display (t.v.) som skröt om hur många MHz maskinen spann på ... Och så knapp/lampa märkta "turbo". Vad var de bra för?

När man programmerar spel kan man kontrollera händelser per tid (flytta den här figuren 50 ggr/sekund) eller klockcykler (flytta den här figuren var n:te klockcykel, typ). Så länge datorerna är likadant klockade så kan det gå på ett ut. Men så småningom gick PC-modellerna från den ursprungliga klockfrekvensen på 4,77 MHz till 6 MHz. Sedan blev det 8 MHz, 12, 16, 25, 50 ... Vilket innebar att spel skrivna på "fel" sätt för långsammare datorer lätt kunde bli ospelbara på snabbare datorer. Det var då man fick användning för turboknappen, ologiskt nog.

För när "turbo" var aktiverad gick datorn på sin vanliga hastighet. Det fanns ingen anledning att inte ha den "inkopplad" när man jobbade eller spelade moderna spel. När man "kopplade ur turbon" slöades maskinen ner till en hastighet motsvarande en ur-PC från 1981, eller vad konstruktörerna nu tyckte var lagom. Då blev de gamla ospelbara spelen spelbara.

Turboknappen var mer eller mindre standard på stationära datorer under ett antal år på 1990-talet, kanske tidigare men knappast senare. Gissningsvis har ingen dator med turboknapp tillverkats det senaste kvartsseklet.

Wikipedia (eng.): Turbo button

Lördagsfråga 607

Ännu klokare än Hans

Karl Krall lär Zarif stava

I bloggposten Klokare än Hans tar jag upp den till synes överintelligenta häst som vid närmare studium bara visade sig vara observant. Jag nämner även kollegan Lady Wonder i Richmond. Men det fanns fler djur som tillskrevs hög tankeförmåga. Särskilt i Tyskland dök det upp ett antal Hans-kloner åren efter att han "avslöjats". Mest kända var hästarna i Elberfeld.


Zarif, Karl Krall och Muhamed

Karl Krall hade börjat med Hans, som han fick ärva efter sin gode vän von Osten. Sedan tog han sig an Zarif och Muhamed, och så ytterligare några hästar. De fick intensiv undervisning och svarade på den på det mest glänsande sätt.

Muhamed lärde sig på två veckor de fyra räknesätten, bråk, kvadrater och rötter, efter ett par månader kunde ha svara på frågor som skrivits med tyska eller franska, med latinska, gotiska eller rentav grekiska bokstäver. Svaren angavs genom att stampa med vänster hov för tiotal, höger för ental, och bokstäver angavs genom att stampa dess positioner på en alfabetstavla. På så sätt kunde han svara på frågan "Vad är 3 × 56?" och inom rimlig tid ange det korrekta svaret 168. Nästa fråga kan låta underlig: "Vad är det för tal?" Svaret blev t l f o n k r a l – "telefon Krall", det vill säga dennes telefonnummer. Givetvis var det korrekt. Liksom när Muhamed ombads dra ut rötter (vad är √4536 – √1849 × √196 – √144?), ange vilken ton som skulle uteslutas ur ett ackord för att det skulle bli harmoniskt, mellan vilka siffror på urtavlan visarna befinner sig kl 7.35, och så vidare. Och även om Muhamed var best in show presterade Kralls andra hästar nästan lika bra. (Även om Zarif efter en tid glömde bort vad han lärt sig.)

Krall gav 1912 ut en stadig bok: Dienkende Tiere, "tänkande djur". Där beskrev han von Osten och Hans, liksom naturligtvis hans egna hästar, hur han tränat dem och vilka underverk de kunde utföra. Under en tid var underhästarna i Elberfeld mer kända än Hans någonsin varit; det var först senare som rollerna blev de omvända.

Några invändningarna från samtidens skeptiker är intressanta. Man lade först fram en rad förslag på hur det skulle kunna gå till, utan att kontrollera om det stämde. Elektriska trådar under stenläggningen? Telepati? N-strålar? (Denna pseudovetenskaplig hägring var då på ropet.) Oskar Pfungst hade visat hur Hans "tänkte": Små, omedvetna rörelser hos ägaren signalerade när hästen skulle börja räkna (titta på hoven) och sluta (titta upp mot hästens huvud). Från kyrkan kom protester av ett helt annat slag och tyngd: Djur kunde inte tänka eftersom det inte står i bibeln. Argumentera mot det, den som kan!

En orsak som kan ha bidragit till miraklerna var att Krall, till skillnad från Hans ägare Wilhelm von Osten, inte gärna lät klentrogna komma i närheten. I de reservationslösa anhängarnas osunda atmosfär fanns det ingen gräns för vad som kunde uppnås, särskilt om man lätt glömmer enstaka försök som misslyckades när varken Krall eller de vanliga stallpojkarna närvarade. Däremot var kändisar varmt välkomna, som Maurice Maeterlinck (litteraturpriset 1911) och Wilhelm Ostwald (kemipriset 1909). Ernst Haeckel verkar inte ha varit på besök men läst och imponerats av Krall. Deras prisande av hästarnas förmågor sågs av de troende som bevis i sig.

Krall fick många anhängare. En del grundade tillsammans med Krall ett företag och en tidning för djurpsykologi. Andra inspirerades till att lära upp sina egna djur. Av praktiska skäl var hundar vanligast. Räknande djur var nu vardag, inget som hetsade upp någon. Då var det mer speciellt när fröken Kindermanns Lola visade sig kunna läsa mattes tankar. Även hon gav ut en detaljerad redovisning av arbetet: Lola, Ein beitrag zum Denken und Sprechen der Tiere, "Ett bidrag till djurens tankar och språk". Även Krall hade varit inne på telepatispåret men inte fått lika goda resultat.

Det är värt att notera, att såväl de som trodde på djurens intelligenta förmågor som de som inte gjorde det båda nämnde telepati. Det var knappt alternativ vetenskap vid den här tiden, utan vida mer accepterat än det är idag.

Vida accepterade skulle dock inte de "tänkande djuren" bli. Sedan man väl insett hur Hans arbetade, insåg man att andra aktörer skulle kunna simulera intelligens på samma eller andra sätt – men fortfarande bara simulera.

Trots Kralls motvilja mot klentrogna lyckades en sådan ta sig in och experimentera. Han hette Faustinus Edelberg och var dansk magiker. Han hade avslöjat flera påstådda medier och tankeläsare. Nu hade han gjort likadant med Muhamed & co; han fann att deras förmågor berodde på om en av stallpojkarna fanns inom synhåll. När denne mycket lätt skakade på huvudet så var det en signal att sluta skrapa med foten. Vidare utforskning förhindrades av Krall. Faustinus gav ut sina rön under kriget, och kritiserades naturligtvis intensivt av Krall. Fast då hade man annat att tänka på. Och efter kriget hade haussen lagt sig. Muhamed hade fått tjänstgöra i det stora kriget från vilket han inte kom tillbaka. Krall gjorde försök med de övriga gamla hästarna och åtminstone en ny, men publiken hade tröttnat. Han dog 1929.

Källor:

• Stefano Vezzani, "The Elberfeld Horses", Skeptical Inquirer, vol 37 nr 2
• Joseph Jastrow, Villfarelser och vetande (1939)
• Ha djuren förnuft?, Söderhamns Tidning, 15 september 1943

Den barmhärtige samarit-samariern

I diket ligger en man, rånad och misshandlad. En präst kommer gående ... Och går förbi, utan att bry sig om stackaren. Så kommer en levit (från den prästerliga stammen) – även han struntar i den skadade. Men så kommer en samarier. Vad är det?

Folket i Samarien följde Jahve, enligt dem själva på det enda sanna, rätta och obesudlade sättet. (Än idag finns det kvar en liten spillra som följer sin nästan-judendom; läs t.ex. om deras moseböcker på WP: Samaritan Pentateuch.) Judarna höll inte med, utan ansåg att samarierna blandat in hedniska tillsatser. Förhållandet mellan folken var följdaktligen spänt. Båda sidor såg ner på varandra, och kunde rentav använda varann som skällsord.

Judarna sade: "Har vi inte rätt när vi säger att du är samarier och att du är besatt." Jesus svarade: "Jag är inte besatt, utan jag ärar min fader, men ni skymfar mig."

- Joh 8:48-49

Det var det som var poängen i Jesu liknelse om den barmhärtige samariern: De som anses finare och heligare än andra men glömmer bort sina fina läror när det gäller är sämre förebilder än den föraktade samariern som inte bara är snack utan även verkstad.

[Jesus:] "Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?" [Den laglärde] svarade: "Den som visade honom barmhärtighet." Då sade Jesus: "Gå du och gör som han!"

- Luk 10:36–37

Ordet samarit togs tidigt och självklart in i svenskan som beteckning på en osjälvisk, hjälpsam person. Så småningom började det även användas om frivilliga som på samaritkurs fått lära sig första hjälpen och dylikt. Och ännu lite senare blev det namn på kommunalt anställda vårdbiträden i öppen vård (NE), det som idag kallas hemtjänst – frivilligheten hade professionaliserats.

Men den moderna betydelsen krockade med den gamla. Det var väl inte konstigt att samariten tog hand om mannen, det var ju hans jobb? – kunde man ha resonerat. Det var åtminstone så de resonerade som tog fram det som skulle bli 1981 års översättning av Nya testamentet:

För det första är ordet samarier den språkligt rimligaste och gängse beteckningen för personer från Samarier. Men viktigare är nog att den svenska beteckningen samarit har fått en annan innebörd med tiden. En samarit är nästan en teknisk term för en person som tar hand om sjuka.

- Mikael Winninge, översättningsdirektor i Svenska Bibelsällskapet, citerad i Aftonbladet 13 oktober 2014

Sen kan man ju begrunda det språkliga faktum, att såväl fariséer som samariter fått sina valörer omvämnda tack vare NT – det som ansågs fint blev fult, och tvärtom.

Originalmüsli

T.v. Max med sin müsli. T. h. förbereder köksorna gästernas portioner. Givetvis mosiga!

müsli [my:ʹsli] (tyska Müsli, en schweizisk diminutivform av [alemanniska tyska] Mus ’mos’, ’puré’), blandning av gryn och flingor från olika sädes­slag; flingorna framställda genom valsning, extrudering och/eller rostning för att bli frasiga och få smak. Vanliga sädesslag i müsli är vete, havre, korn, råg och majs; i många produkter ingår dessutom nötter och torkad frukt. Müsli är rik på kostfibrer.

- NE: müsli

Nationalencyklopedins artikel är kortfattad, korrekt och tillräcklig, åtminstone vad beträffar kunskap om rätten i sig. Men en viktig uppgift saknas: Upphovsmannen. För müsli är inte ännu en rätt med oklar ålder och upphovsman, som man skulle kunna tro – tvärtom.

Müsli uppfanns omkring 1900 av schweizaren Maximilian Bircher-Benner (1867–1939). Han var en av 1900-talets allra viktigaste hälso-guruer och drev ett sanatorium på ett berg utanför Zürich. En av gästerna var Thomas Mann; han beskrev det som ett "hälsofängelse", innan han gick och skrev Bergtagen. Bland många andra hyss man hade för sig i fängelset ingick müslin. Den serverades som förrätt till varje mål och tillskrevs, i vanlig stil, underbara egenskaper.

Det har påpekats att müsli är yngre än corn flakes. Som också togs fram av en hälsoguru – men det är en annan historia.

Müsli kallas rentav Birchermüsli i hemlandet. Jag vet inte hur nära originalet man håller sig där. Sant är att torrfodret i våra snabbköp är en god bit från originalreceptet, där "det lilla moset" visar sig vara just – mos.

Man tager: två små eller ett stort, väl avtorkat (giftfritt odlat) äpple; en matsked rivna hasselnötter, mandlar eller valnötter; en struken matsked havregryn, som tolv timmar i förväg blötlagts i tre matskedar vatten; citronsaft från en halv citron; en matsked sötad kondensmjölk – som i Sverige kan ersättas med grädde och eventuellt lite honung. Mjölk, alternativt grädde, och citronsaft blandas ner i havregrynen, sedan rivs hela äpplet – inklusive skal och kärnhus – och rörs direkt ner i smeten, helst utan att komma i kontakt med luften. Rätten serveras därefter omedelbart. De rivna nötterna tillsätts i samband med serveringen. Müslin ska ätas som frukost, kvällsmat eller förrätt, inte som efterrätt eller mellanmål. Mahlzeit!

- Ur Motzi Eklöf, Vegetarisk (rå)kost och det reformerade livet

Näst mest förbluffad blev jag av att man faktiskt ska ha i hela rivna äpplen, med kärnhus och allt. Se även Wikipedia (eng.): Muesli

Mest förbluffad blev jag av att informationen ovan – med Bircher-Benner, de rivna kärnhusen och allt – återfanns i sin helhet i Gröngölingsboken 3.

Uppskjuten supernova

Det finns två stjärnbilder på norra himlavalvet som alla ska känna igen: Karlavagnen och Orion. Här är den senare med sitt bälte och två starka stjärnor, Rigel längst t.h. och Betelgeuse längst t.v. Betelgeuse känns även igen på färgen, som är tydligare på fotografier än i den ljussvaga verkligheten: Det är en röd jätte. (Ett tips när man tittar med kikare är att skruva den en aning ur fokus. När ljusfläckarna blir större blir skillnaderna i färg tydligare.)

Ett annat namn på Betelgeuse är Alpha Orionis = den ljusstarkaste stjärnan i Orion. Att det inte stämmer ser man direkt på bilden ovan: Rigel är betydligt ljusare. Men det stämde nog när den fick beteckningen 1603. För Betelgeuse är en så kallad variabel som varierar i ljusstyrka, mer än någon annan stjärna av den magnituden.

På sista tiden – även med mänskliga mått mätt – har Betelgeuse minskat ovanligt mycket, och alldeles väldigt ovanligt snabbt. Under hösten 2019 gick den på några månader från himlavalvets sjätte ljusstarkaste stjärna till den tjugoförsta (ca). Många spekulerade i att någonting mycket, mycket speciellt var på gång: Att Betelgeuse skulle explodera i en supernova.

Att Betelgeuse kommer att explodera i en supernova vet vi. Det kan inträffa när som helst, med astronomiska eller, faktiskt, mänskliga mått: Det kan inträffa nästa vecka eller om hundratusen år, men förmodligen inte mycket mer än så. Det ska bli en syn! Men en sådan apokalyptisk händelse sker knappast utan förvarningar. En sådan förvarning är att stjärnan minskar i ljusstyrka.

Under en tid var Betelgeuse himlavalvets mest spännande stjärna. Men i februari noterades att stjärnan sedd i infrarött inte förändrats nämnvärt. Stjärnan i sig lyste lika starkt som vanligt; att ovanligt lite av det ljuset nådde oss berodde nog på något skräp som kommit emellan. Och sedan började den att lysa allt starkare igen, en förändring som gick ännu fortare än höstens minskning.

Idag lyser Betelgeuse rentav något starkare än den gjorde i somras. Den kraftiga minskningen var "bara" ännu en oregelbundenhet i dess halvregelbundet variabla liv.


AAVSO - AAVSO Light Curve Generator 2 (LCG2): https://www.aavso.org/LCGv2/, CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=86007744
Betelgeuses ljusstyrka (skenbar magnitud) från augusti 2019 till april 2020.

Lördagsfråga 606: Mac

1. En mack är sedan snart 200 år en regnrock av tyg + gummi i kombination. Den uppfanns 1824 av den skotske kemisten Charles Macintosh. Stavningen kom, av någon anledning, att justeras till "Mackintosh".
2. Ett av sju så kallade Macintosh-fort i Hong Kong som sedan ca 1950 bevakar gränsen till Kina. De är alltså i drift än idag, av en delvis helt annan anledning än ca 1950, och naturligtvis kompletterade med modern teknik.
3. Äpplet McIntosh. Gav i början av 1980-talet namn åt ett projekt på datorföretaget Apple som gick ut på att ta fram en enklare variant av den fantastiska Lisa som tänktes golva marknaden. (Se bloggposten Före Macen: Apple Lisa.)
4. Rowntree Mackintosh började 1936 att tillverka en chokladblandning som såldes i plåtburkar och hette Quality Street. Namnet kommer från en pjäs av J. M. Barrie (väldigt mycket mer känd för den senare boken Peter Pan) som utspelas i 1800-talets första år, därav klädseln på "Miss" och "Major" som figurerna kallas. Fast de försvann visst från förpackningarna för 20 år sedan; numer är burkarna bara lila, och allt mindre.

Den maciga lördagsfrågan satte Tomas.

Den svarta hunden i Blythburg

Holy Trinity Church i Blythburgh, Suffolk, har några speciella märken på sin port.


Märkena på nära håll.

Det finns en historia om dess uppkomst. Söndagen den 4 augusti 1577 pågick gudstjänsten i St Marys Church i Bungay, några kilometer bort. Då dånade åskan, och plötsligt rusade en jättestor svart hund in. Den sprang genom den fullsatta kyrkan, dödade en man och en pojke, och fick på något sätt kyrktornet att rasa genom taket. Sedan fortsatte den till Blythburg, tog sig in i kyrkan där och dödade folk. Och det var då märkena uppstod, enligt senare uppgift – djävulshundens klösmärken:

The scorch marks on the door of Blythburgh Church are referred to by the locals as "the devil’s fingerprints" which can be seen at the church to this day.

- The Suffolk Coast: The Legend of the Bungay Black Dog

Men brännmärkena sattes inte dit av djävulen i en eller annan form, utan av människor i största välmening. Det var en sorts magi för att skydda mot eld, ett ständigt närvarande hot. Man har hittat liknande på andra ställen. Det är ironiskt att märkenas ursprung kommit att tolkas helt annorlunda, sedan det ursprungliga syftet glömts bort. Och en påminnelse om att även "gamla" legender kan vara helt fel ute, eftersom folk förr inte var så jättemycket bättre än vi idag på att bevara gammal kunskap.

Lördagsfråga 606

Historielöst kvack

- Ur en storannons i DN, 14 mars 1948

Ska man ägna sig åt kvack måste man vara historielös. Annars skulle man veta, att prisandet av kolloidalt silver, LCHF, THX eller vad som nu är kuren för dagen, återkommit gång på gång; det enda som förändrats är föremålet för prisandet.

Are Waerlands "hälsoförkunnelse" gick ut på en laktovegetarisk kost med tyngdpunkt på råkost (i synnerhet hans gröt kruska: havregryn, vetekli och russin som kokats ihop), liksom att sova för öppet fönster året runt, idka hälsosamt leverne i naturen, med mera. Det som då skulle uppnås var inte bara bättre hälsa och ork i allmänhet, utan alla sjukdomars utplånande.

Vi har inte med sjukdomar att göra, utan med livsföringsfel! Avskaffa livsföringsfelen och sjukdomarna kommer att försvinna.

- Are Waerland

Det löftet fungerade så länge som det hölls till böcker och föreläsningar för frälsta. Efter kriget startade hans förening Allnordisk Folkhälsa (det finns än idag men heter Hälsofrämjandet) ett hälsohem i Kiholm utanför Södertälje. Det dröjde inte innan granskande myndigheter fann saker att anmärka på; uppgifterna om mirakulösa tillfrisknanden återspeglades på något sätt inte av medicinska journaler, och patienter var ofina nog att dö bort trots att de hållit sig till råkost, juicer och gröt. Det är nog lika bra att vår tids profeter, vare sig de predikar LCHF, kolloidalt silver eller vad det nu kan vara, inte öppnar några hälsohem, för i så fall skulle nog de granskande myndigheterna även där finna mycket att anmärka på.

Kiholms hälsohem efterträddes så småningom av Tallmogården, det fashionabla hälsohemmet nr 1 på 1970- och 80-talen. Det bedrevs också i Waerlands anda, dock med kraftigt nedbantade löften; det var säkrare att hålla sig till antydningar, anekdoter om mirakulösa tillfrisknanden etc.