2022-09-08

Trollande på förskolenivå

Queen Elizabeth II has died aged 96, Buckingham Palace has announced.

- Twitter-kontot @AbdulFtb..?

Folk pratar om deepfakes, stora trollfabriker som koordinerar sina angrepp, och annat desinformerande i den högre skolan.

Samtidigt gäller det som alltid gällt: Gör det inte krångligare än nödvändigt.

Liverpool fan since birth …

- Beskrivningen av @AbdulFtb klargör bl a vad "Ftb" står för

Se bara vilken relativ framgång per satsad kalori detta påhitt fick. Ge ditt konto ett bra namn med motsvarande profilbild (det "egentliga" namnet, bilden och och den s k biografin kan men måste inte reflektera dem), lägg dit en liten bobba som påminner om den där blåa verified-klutten, lägg ut ett budskap folk väntar på och som kan bli sant när som helst .... Och se dem trilla dit, i klasar. Kanske rentav en och annan professionell skribent som vill slå mynt av "scoopet", och lilltrollets lycka är gjord. Helt utan krångel eller kostnader.

Uppdaterat:här ska en sådan nyhet se ut.



2022-09-07

Cheferna för indiska Wikipedia

I söndags (4 september) möttes indiens och pakistans landslag i cricket. Sporten är mycket stor i de forna kolonierna, och när det gäller just de länderna kan man lita på att känslorna svallar extra högt.

Vid ett särskilt spännande tillfälle fumlade en av de indiska spelarna. Det spelade inte någon avgörande roll då Pakistan slutligen vann matchen med fem s k wickets, vilket är mycket i sammanhanget. Men vad spelar sånt för roll? En hatvåg sköljde över spelaren, driven av långt mer missriktad nationalism och fnoskig "stolthet" än något annat. (Inte för att svenska bollentusiaster är utan skuld i sådana sammanhang.)

Bland annat redigerades hans artikel på Wikipedia (engelska "stora"). Det var uppenbar vandalisering, där han på ett klumpigt och uppenbart oseriöst sätt utpekades som "khalistani". Redigeringen överlevde heller inte många minuter, och sidan sattes i "halvlåst" läge så bara registrerade användare kunde redigera.

Men vad spelar sånt för roll? Indier, säkert även många som öst galla över spelaren, utmålade redigeringen som en så grov förolämpning att armarna inte räckte till. (Och även med bottar, troll och oförbätterligt efterblivna avräknade kan det mycket väl finnas kvar ett icke oansenligt antal förvirrade patrioter av en sort som uppmuntrats livligt i landet den sista tiden.) Det utgick till och med ett påbud från ett departement som ansåg sig ha med saken att göra, närmare bestämt det för elektronik och IT (MeitY), där de förklarade att Wikipedias executives hade att inställa sig för räfst och rättating.

The Ministry of Electronics & IT today summoned executives from Wikipedia to explain how fake information on cricketer Arshdeep Singh's page linking him to the separatist Khalistani movement was published on the website, several reports said quoting government sources.
- Centre Reaches Out To Wikipedia After Arshdeep Singh's Page Vandalised, NDTV 5 september 2022

Nu blev det knepigare. Wikipedia har inga executives som svarar för innehållet på det sätt som MeitY verkar tro. Och hur de felaktiga uppgifterna hamnade där - någon skrev dem..? Att allmänheten fortfarande kan ha dålig koll på Wikipedia är en sak, men ett departement..!?

Senare kom en rättelse: Inga executives hade blivit summoned, utan ett mail hade skickats. Om rättelsen berodde på att någon missuppfattat MeitY, eller om MeitY missuppfattat hur Wikipedia är funtat, ja, det är en annan sak.

However, the crowdsourced digital encyclopaedia denied any summons by the Ministry, saying only an email was sent to the Wikimedia Foundation -- the US-based non-profit that operates Wikipedia.
- Ibid

Det kan påpekas att uppgiften om summoning kommit via en (1) enda källa. Sådant är vanligare än man kan tro, även när det gäller uppgifter som sprids via myriader kanaler.
Contrary to an Economic Times report early on Monday, India’s ministry of electronics and information technology has not “summoned” any Wikipedia executives over vandalised pages.

- No, India didn’t ‘summon’ Wikipedia over Arshdeep edits. It asked for information within 24 hours, News Laundry, 6 september 2022

Ett annat problem är att rättelser som de här citerade har mycket svårt att synas i skvalet, särskilt när rättelserna är "tråkigare" (ett begrepp som här ges en vid tolkning). Chansen att någon oinformerad skulle få syn på dem av en händelse är nästan obefintlig (särskilt för de som befinner sig i ett "klimat" där osanningarna uppmuntras), att de blir lästa ännu mindre, lästa och till fullo förstådda närmast homeopatisk. Vilket är ett problem detta exempel delar med många, många andra fel/rättelser-par. Sanningen finns att läsa, men har svårt att nå fram.




2022-09-06

Kova

Säger 2 riksdaler, Maxaa Kaxi Kowaa Riikin talaria

Här på bloggen syntes nyligen slangglosan kova (Kamma noll på Sprutmojet). Även de som inte själva nyttjar den vet väl att den syftar på pengar.

Hur uppstod ordet "kova"? En snabb koll gav snabbt möjligt svar i SAOB (Hellquist tar tyvärr inte upp det):

möjl. av fin. kova, hård, klingande, användt i den på finska avfattade valörangivelse (t. ex. Kolme Kowaa Riikin Daleria, tre riksdaler specie) som jämte den svenska valöruppgiften förekom på vissa av svenska riksbankens transportsedlar från 1777 till ett stycke in på 1800-talet
- SAOB: KOVA

Transportsedlar var personliga papper där ägaren fyllde i sitt namn. Senare användes begreppet om större sedlar som användes mellan företag och banker när större belopp behövde hanteras. Inget av bruken hör till de som brukar ge spår i det allmänna språket, särskilt inte slang. Var SAOB fel ute?

Sedel, riksgäldsedel, 2 st. Förfalskning enligt påskrift.

- Blekinge läns museum: BLM 103 4

Men så hittade jag några sedlar i Blekinge. Visserligen förfalskade, men just här dugar nog falsk och äkta lika bra. Transportsedlar kunde tydligen även användas om mindre belopp, eller åtminstone inte enbart större belopp. Problemet löst.




2022-09-05

Lördagsfråga 722: Monopol

  1. Kalverstraat är Amsterdams flådigaste affärsgata. Hyrorna lär vara bland de högsta i världen. Den var nog ett givet val när man skulle utse den dyraste tomten i holländska Monopol. Kuriosa: Det sägs att ockupanterna under andra världskriget ogillade att nederländarna satt med Monopol med brittiska eller amerikanska namn. Då lät man ta fram en inhemsk utgåva. Eftersom denna är helt "ren", inga Adolf Hitler-Strasse eller så, så har man fortsatt att använda den. Har jag läst.
  2. Så här ser det numera sällan ut på Paradeplatz, Zürich. Bilden är från Züriputsch, oroligheter 1839 som ledde till en statskupp. De utlöstes av något så otippat som en utnämning av en professur i dogmatik och kyrkohistoria (OK, jag har hört att sådana utnämningar kan vara nog så intensiva men …). Idag är det desto lugnare på en av stadens finaste adresser. Bara en sådan sak som att torget utgör den dyraste tomten i schweiziska Monopol.
  3. För 49 år sedan fångade Norrmalmstorgsdramat nationen som ingenting annat. Här ser vi några ambulanser som ställts utanför banken. Det var fyra stycken, en för var och en i gisslan, vilket kan ses som ett budskap till rånaren: Du kommer inte att behöva en ambulans … Till vänster ser vi en Ford Mustang. Rånaren hade bland annat beställt en passande flyktbil. En sådan levererades men kom inte till användning. – Har man spelat svenska Monopol vet man nog att Norrmalmstorg är den sista och dyraste tomten.
  4. En boardwalk är en promenadväg i trä. Den på bilden ligger i Atlantic City, NJ, och är särskilt känd, delvis för att den är den dyraste tomten i original-Monopol.

Den satte pazuzu.


2022-09-04

Kamma noll på Sprutmojet

Den enda restaurang, där Kolingen inte har kredit, är Sprutmojet på Davidsgatan. Soppan där serveras med spruta i tallriksliknande urholkningar i bordet. I fredags åtta dagar hade Kolingen inte soppkovan, men beslöt dock att försöka sin eljest aldrig svikande lycka. Men då soppan väl var isprutad, frågade subban efter ovannämnda soppkova, och Kolingen blev bet.

– Här kammar du noll, sade subban och sög upp den välbehövliga portionen.

Sedan dess anser Kolingen det under sin värdighet att besöka Sprutmojet. På Fläskoset och Masis Knosis träffas Kolingen omväxlande vid tolvtiden varje dag.

- Albert Engström (bild, text och cameo), Strix 8 mars 1900

Jag vet inte hur servering och betalning gick till på Sprutmojet på Davidsgatan. Eller om lokalen alls funnits, och vad den i så fall kan ha hetat. Eller om ens gatan funnits..?

Däremot verkar detta belägg för "kamma noll" att vara det första belagda, enligt SAOB: KAMMA (verb). Eller åtminstone ett mycket tidigt sådant i text.

Och vilken text, sen.


2022-09-02

Spå i kaffe

Per Hilleström: Gumma, som i caffe spår 2:ne unga fruntimmers öden. Återgiven hos Wallin (1914), då fanns tavlan i Stockholms högskolas samling.

Att narrar gifwas, som äro till förståndet så omyndige, att de ej mägta urskilja det sanna från det falska, är beklagligen gifwet, och att dessa i en kaffekopp tro sig finns sin lefnads wäl eller we, deröfwer undrar ingen klok; men äfwen förnuftiga menniskor med de ljusaste grepp förfalla till dylik dårskap och låta sig af en sniken, illistig kärings prat förbryllas – sådant är så beklagligt, som märkwärdigt.

- Christianstads Weckoblad, 15 december 1832

När hörde man senast talas om någon som spådde i kaffe?

I bloggposten Mamsell Arfvidsson, kaffegudinna tog jag upp Sveriges genom tiderna mest kända spågumma. Ulrica Arfvidsson verkade på Gustaf III:s tid, umgicks med kändisar och rentav kungligheter, blev rik och berömd. Ett ämne som jag då bara berörde som hastigast var hennes metod för att sia: Hon spådde i kaffe.

Nu tänkte jag göra tasseografin till huvudämne. Ordet har förresten bildats av franska tasse, "kopp" – koppläsning – och är vanligare än tasseomanti, där grekiska μᾰντείᾱ manteia betyder just "spådom". Vad man än kallar den så har den minskat i bruk rejält sen Arfvidssons tid, eller så bara de senaste generationerna.

Montenegrinsk tasseografi; här tycker sig vederbörande se Mount Rushmore. (YouTube: Fortune Telling with Coffee Cup Reading) Annars verkar läsning i teblad vara störst på tuben.

En del listar komplicerade metoder där särskilt spåkaffe ska tillredas på särskilt sätt etc. Det är inget att bry sig om. Den vanliga enkla klassiska metoden för att spå i kaffe går ut på att man välter koppen med sump över fatet, väntar lite, och sedan tar en titt i koppen för att betrakta de eventuella bilder man tycker sig se i grumset. Hjärtan, mynt och hästskor behöver inte förklaras, ett fartyg, ett ankare eller en våglinje innebär en (sjö)resa, med mera. Mycket mera … Det gavs ut långa listor med figurer, symboler och bilder à la Rorschach, och deras betydelser. I likhet med alla spåmetoder på tu man hand utgör kaffeklunsarna diskussionsunderlag, som en skicklig cold reader säkert kan göra mycket med. Men det mesta utfördes nog på egen hand eller åtminstone utan proffs närvarande.

Och där såg vi en konkret anledning till att tasseografin gått tillbaka: Folk dricker fel sorts kaffe. Det ska naturligtvis vara kokkaffe, som genererar rejält med trycksvärta. I bryggkaffe stannar ju allt i filtret, och snabbkaffe ska vi inte tala om. (Det har väl druckits kokkaffe? Det kan smaka riktigt bra, är enklare att göra än bryggkaffe, och så har det dessutom en historisk dimension då det var sånt kaffe våra förfäder och förmödrar nyttjade.)

En enkel slagning visar att det än idag finns branschfolk som mellan sina tarotläsningar, pendelpendlande etc försöker att slå mynt av att spå i kaffe. Jag har ingen aning om det finns ett nämnvärt romskt inslag bland dem, men förr i tiden var de väl representerade bland professionella kaffeläsare.

Jag var pojke och hade varit ute i slagsmål och fått mösskärmen söndersliten. När jag kom in satt mor i skuggan på andra sidan spisen, men framför den hade en zigenerska slagit sig ned och höll på att spå i kaffe.

– Den pojken skä' jag spå! sade hon när hon fick syn på mig. Det gjorde hon, och hennes profetia lydde: Han kommer en gång att bära krona!

Mor satte händerna i sidan och storskrattade.

– Jaså, han blir kung! sade hon. Inte mera! Och så skrattade hon ytterligare.

Men dagen därpå fick hans majestät en ny mösskärm.

- August Lindberg, som senare kom att spela en rad kungligheter på scenen, minns i DN 7 november 1909

I likhet med alla andra spådomar är det svårt att avgöra hur stort allvar de spådda, eller för den del de spånande, lägger i det hela. Många ser det utan tvivel som en lek utan koppling till verkligheten. I andra änden av det spektrat hittar man folk som fru Beda Edström, som 1925 skrev till justitieministern och beklagade sig över en ny bok som sade sig lära ut tasseologins konst. Man får ju inte ge ut skrifter som "lärobok i hembränning", "handbok för ficktjuvar" och slikt; "I konsekvens härmed bör man även sätta stopp för utgivandet av instruktion för trollkarlar och spåkvinnor." – En mörkare episod, där det visserligen inte är självklart hur mycket "kaffetroendet" spelade in, utspelades 1850. En dalkulla och kaffeskådare kallad Greta uppmanades att peka ut en tjuv, och uppgav ett namn. Utpekandet slutade med att mannen ifråga och hans svåger misshandlade henne så illa att hon dog.

Jag avrundar denna bloggpost med att återge en fin samtida parodi på kaffegudinnans arbete. Den kom med i förra bloggposten och är så bra att den fick vara med även här.

I andra aktens femte scen kommer mamsell Slipslopp [Arfvidsson] in med en kaffekopp i handen, tittar på grumset och spår: "Se här: en herdinna står ensam uti en mörk skog … Se här: en vacker kavaljer vänder ryggen åt skogen … Se hva pengar hon har framför sej … Si där ett skepp … Si tåcken våg! … Å ett bref … Hå, hå, hå! … Si där sitter ett fruntimmer flitigt vid sin söm framför honom å gråter … Men brefvet ä midt imellan kavaljeren å henne … Å si! … Framför henne en krans å krona …"

Borgmästarinnan, som hört på spådomen, blir otålig, tittar ner i koppen, pekar på grumset och utbrister: "Hva ska' den svarta klunsen vara då?"

Mamsell Slipslopp låtsas bli förskräckt och viskar: "Dä ä prästen, som håller i kransen."
- Ur Carl Envallssons Kusinerna eller Familjeskvallret (1791), återgiven av Wallis

 

Källa: Ernst Wallis: Spåkvinnan mamsell Arfvidsson, Ord och bild (1914)







2022-09-01

6500 dödsfall i Qatar

I februari i år publicerade The Guardian en ny uppmärksammad undersökning som visade att under de tio år som VM-förberedelserna pågått, har minst 6 500 gästarbetare dött under arbetsrelaterade omständigheter i Qatar.

- Erik Ohlsson, Den dödliga baksidan av Qatars VM-satsning, DN 14 november 2021

I november nästa år arrangeras VM-slutspelet i fotboll i Qatar.

Arenabyggena har kostat svindlande summor – och de kantas av lik.

- 6 500 döda vid Qatars VM-byggen, TT-artikel i SvD 23 februari 2021

Sedan 2011 då det stod klart att man skulle få spelen har mer än 6 500 gästarbetare dött i landet i samband med uppbyggnader av arenor och infrastruktur.

- Över 6 500 döda inför Qatar–VM – många svenska fans avstår från att resa, Byggnadsarbetaren 26 februari 2021

Anmärkningsvärda uppgifter som denna härrör påfallande ofta från en (1) enda källa (ett exempel jag kommer på just nu är Karmadillo-myten för några år sedan). Eftersom påståendets spridits via media som varit ordentliga med att uppge källa är denna lätt funnen:

Enligt undersökningar från tidningen the Guardian har minst 6500 arbetare omkommit i byggarbetet.

- 6500 döda – berättelsen om hur Qatar fick fotbolls-VM, Sveriges Radio 30 januari 2022

Vad var det då som påstods i Guardian? Redan rubriken på artikeln är avslöjande, om man läser innantill utan förutfattade meningar:

Revealed: 6,500 migrant workers have died in Qatar since World Cup awarded

Vad artikeln påstår är just det som rubriken sammanfattar, varken mer eller mindre: Sedan 2 december 2010, då man bestämde att fotbolls-VM 2022 skulle förläggas till Qatar, och 10 år framåt har 6500 s.k. gästarbetare i landet avlidit (det finns mycket att säga om kafala-systemet men det är inte huvudfrågan här). Hur många av dem som arbetade med att bygga anläggningar relaterade till fotbolls-VM? Det anges inte.

While death records are not categorised by occupation or place of work, it is likely many workers who have died were employed on these World Cup infrastructure projects …

- Pete Pattisson, Niamh McIntyre m fl: Revealed: 6,500 migrant workers have died in Qatar since World Cup awarded, The Guardian 23 februari 2021

Kort sagt: Att 6 500 gästarbetare i Qatar skulle ha dött i samband med arbetena på VM-anläggningar är en anka. Den är dessutom lätt avslöjad om man läser innantill i den enda källan.

Vi kan gräva vidare i statistiken. I Qatar fanns det 2020 sisådär två miljoner "gästarbetare" (källa: Pete Pattisson, New labour law ends Qatar’s exploitative kafala system, The Guardian 1 september 2020). 6 500 dödsfall på 10 år innebär en årlig dödlighet på 0,325 %. Som jämförelse är dödssiffran för den avgjort mer välmående gruppen svenskar på 20–24 år 0,45 %. Man kan misstänka att uppgiften från Qatar är putsad – men inte uppåt, utan neråt. (I Guardian anges att de fått uppgifterna från respektive hemländer, dock inte stora länder i sammanhanget som Filippinerna och Kenya.) Inte för att det har med ett skvatt med byggnadsarbetarna att göra.

Läser man andra artiklar om ämnet inser man att flera av dem också påstår något annat än det man först kan tro.

– En betydlig andel av gästarbetarna som har mist livet sedan 2011 befann sig i landet enbart för att Qatar fick VM-slutspelet, säger Nick McGeehan i FairSquare Projects till The Guardian.

[…]

Qatars regering ifrågasätter inte The Guardians uppgifter om antalet döda, men hävdar att antalet är som förväntat med tanke på hur många gästarbetare som befunnit eller befinner sig i landet.

- TT-artikeln i SvD igen

Att folk som bara läser rubrikerna får för sig att byggnadsarbetare dör som flugor på byggarbetsplatser i Qatar är en sak. Men av många artiklar framgår det att journalisterna som skrivit dem vet vad statistiken faktiskt säger och vad som faktiskt påstods i Guardian – och ändå korrigerar de inte de uppfattningar som cirkulerar. Det ska de skämmas för.

Igen: Man har läst artikeln innantill och vet vad den faktiskt säger. Ändå väljer man osanna men klickretande rubriker. Och det i tidningar som ständigt är på oss icke-journalister och tjatar om vikten av källkritik.

Ett undantag utgör huvudkällan för denna bloggpost:

… Att 6 500 byggnadsarbetare skulle dö under byggandet av sju arenor får nog anses vara en uppgift som låter för dåligt för att vara sann. Hur skulle det ens gå till? Även för en fullständigt hänsynslös byggherre vore det opraktiskt och inte minst dyrt att hela tiden behöva ta hand om döda och skaffa fram ny personal.

När något låter för bra eller dåligt för att vara sant ska man alltid tänka ett extra varv. I det här fallet var det ovanligt enkelt att göra en faktakoll: samtliga massmedier hänvisade till The Guardian, så det var bara att läsa vad det stod där.

- Mattias Göransson: Stolpträff i VM-debatten, Filter #87

Sedan denna artikel publicerades har också några större tidningar o dyl gått ut med korrigeringar. Det är så dags.


2022-08-31

För dumt (?)

Nyhetsbyrån AFP har en ganska bra sajt, AFP Fact Check. "Ganska bra"? De granskningar jag sett är förträffliga, omdömesgilla, noggranna och så. Däremot är urvalet inte mer än "ganska bra", om ens det.

Som häger-historien. Jag vet inte om de tagit upp något fånigare, och jag har svårt att föreställa mig vad det skulle kunna vara.

"Hägrar har inga fäder, de är alla honor." Så hur kan hägerhonor lägga [befruktade] ägg utan fäder? Det är intressant, så läs.

[…]

Svaret är att hägrarna njuter av åskan.

- Cele Land: ဗျိုင်းတို့မှာ အဖိုဟူ၍ မရှိ အားလုံး အမတွေ, "Hägrar har inte hanar", 19 februari 2022

AFP Fact Check konstaterar att detta delats över 600 gånger. Hur många som tagit det på allvar nämns inte. Att AFP tagit det på allvar indikeras av att de faktiskt frågat ornitologer om fakta. Som svarat det som alla vet, som vet någonting alls: Att hägrar utgörs av pojkhägrar och flickhägrar, och att småhägrar blir till på det vanliga (för fåglar) sättet.

I definitionen av faktoider ingår, anser åtminstone jag, att de ska vara någorlunda spridda, bland allmänheten eller i någon grupp. En grupp jag kan göra undantag för är de som tror att hägrar förökar sig medelst åska bara för att någon säger det. Men det aktualiserar (inte för att det behövs) en gammal fråga: Finns det någon gräns för hur dumma påståenden man ska reda ut?

Det luriga är att varje sådan gräns kan underträffas av ett ej obetydligt antal personer. Annorlunda uttryckt: Det finns alltid fler än man tror som är dummare än man tror, även med hänsyn taget till denna regel. Det är klart att man kan serva den gruppen, om man vill. Och ta itu med "myter" som:

  • Egenrullade cigaretter är nyttigare mindre ohälsosamma än köpecigg
  • Georgia Guidestones (uppförda 1980, se bloggposten Georgia f.d. Guidestones) är ancient
  • Den här elskotern är till salu för 20:-
  • Folk dör "tre i taget" (säger, om någon i bekantskapskretsen avlider, så kan man vänta in ytterligare två)
  • När man dör blir kroppen 21 gram lättare (jag tog upp det för längesen i bloggposten 21 gram för att visa vilken praktiskt taget obefintlig grund idén har, och kanske få hintar om ifall det finns folk som går att ta på allvar som tar idén på allvar)
  • Astrologi
  • En prins i Nigeria har av ingen anledning alls valt ut just dig att dela tolvhundra fnattiljoner dollars med
  • En stilig militär/läkare/glömt det tredje populäraste yrket vill inleda en romans med just dig, trots att ni varken känner varann eller har några gemensamma bekanta eller nånting
  • En yppig levnadsglad jänta vill inleda en romans, eller något ditåt, med just dig, trots att etc

För egen del föredrar jag att lägga energi och tid på annat. Men det är jag det.


2022-08-30

Danska cigarrökare

I Norge har de lusekofta och går på tur. I Finland badar de bastu, dricker kosken och slåss med kniv. Jag vet inte vilka klichéer som förekommer om svenskar. Då är Danmark desto lättare, alla vet ju hur det går till där.

… Alla superavslappnade danska tanter som röker cigarr och dricker öl på bodegan …

- Kristina Olsson, Politiken, citerad i Därför drömmer världen om den danska trivselnDN 5 februari 2017

Nu grävde jag fram ett citat, mest av gammal vana. För alla vet väl vad som avses: Glada obekymrade danskar, inte minst tanter, som dricker Carlsberg/Tuborg och Gammel dansk (från Norge) … Och röker cigarr.

Hur mycket cigarr röks i Danmark?

På jakt efter annat såg jag uppgiften att danskarna rökte mest cigarr 1960; då gick det åt över en miljon cigarrer inrikes. Jag har ingen aning om var Sverige ligger där, eller okej, en aning har jag: Den är inte i närheten av miljonen cigarrer.

Och så såg jag detta:

Cigar smokers themselves have almost completely disappeared from Danish society – only a few hundred remain in the whole country.

- Irene Rittler: Denmark: A tobacco nation in the back rooms, Cigar Journal 15 juli 2014

Jag har ingen aning om var de hittat den uppgiften, eller hur man kommit fram till den. Kan den verkligen stämma?

Det givna stället att leta efter sådant på är Sundhedsstyrelsen, det motsvarar närmast vår Socialstyrelse med ansvar för hälsa, ohälsa och slikt. De levererar mängder med statistik om sådant. Naturligtvis rapporterar de även om danskarns rökvanor. Här har jag plockat ut två uppgifter som ger vad jag sökte:

Samlet set er det 20 pct. af danskerne, der ryger.
93 pct. af de, der ryger dagligt eller lejlighedsvist, ryger cigaretter, 1 pct. ryger cigarillos, 1 pct. ryger cerutter [liknar närmast cigarrer], 7 pct. ryger pibe, 3 pct. ryger cigar 8 pct. ryger vandpibe og 3 pct. svarer, at de ryger noget andet.

- Danskernes rygevaner 2019 [pdf], s 4 och s 11, Sundhedsstyrelsen 2020

3 % av 20 % av 5,8 miljoner blir ca 35 000 4,6 miljoner blir 27 600. Inte så många som jag nog trodde innan men betydligt fler än "a few hundred". Ordningen är återställd.


2022-08-29

Lördagsfråga 721: Douglas Adams

Denna lördagsfråga ställdes inte som bilder utan som ljud: Lördagsfråga 721 (mp3)

  1. "Patient abuse" är en sketch i sista omgången av Monty Python (1974). Det känns att det går mot slutet; John Cleese hade hoppat av och man hade några sketcher skrivna av icke-medlemmar. Den här skrevs av Graham Chapman tillsammans med en kompis. Inte för att den kompisen var vem som helst … Eller, 1974 var han vem som helst, men så småningom skulle han uppnå en magnitud jämförbar med Monty Pythons, för han hette Douglas Adams.
  2. I Douglas Adams Liftarens guide till galaxen finns företaget Sirius Cybernetics Corporation. De tillverkar bland annat hissar med personlighet och rentav clairvoyance. Här drar sig hissen för att åka uppåt eftersom den (helt korrekt) känner på sig att något hemskt snart kommer att hända där. Replikskiftet kommer från originalet, säger radioserien från 1978. Hissen finns med i boken men inte i någon filmatisering jag hittat. Istället ser vi här en dörr från Sirius Cybernetics Corporation. Den är programmerad att njuta av att utföra sitt jobb, och det är därför den suckar av välbehag när den får öppna och stänga sig för folk.
  3. Lalla Wards Romana och Tom Bakers doktor nr 4 i Doctor Who-episoden Shada, delvis inspelad 1979. Den utspelas i Cambridge och man får bland annat se punting på floden Cam. Att den bara spelades in delvis berodde på en strejk som innebar att den trekvartsfärdiga episoden aldrig färdigställdes. Långt senare satte man deltagarna att tala in replikerna och fyllde ut det befintliga materialet med tecknad film (metoden har använts för flera delvis bevarade episoder av serien). Manusförfattaren Douglas Adams återanvände en del av materialet (liksom idéer från City of Death som han redigerade) i sin fina bok Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå (1987), som jag när allt kommer omkring nog tycker är bättre än någon av Liftar-böckerna.
  4. Last Chance to See (1990) är en tv-serie där Douglas Adams och zoologen Mark Carwardine åker runt och tittar på utrotningshotade djurarter. En uppföljare gjordes 2009, med Stephen Fry istället för Adams. Det var där de mötte en kakapo som våldförde sig på Carwardine.

Trots bildlöshet sattes frågan snabbt av flera. Pazuzu var allra snabbast.


2022-08-28

Watkins jättetorn

-  Ur Descriptive Illustrated Catalogue of the sixty-eight competitive designs for the Great Tower of London (1890)

Den här bilden har cirkulerat med beskrivningen "Förslag på utformning av Eiffeltornet". Man kan fundera på varför en sådan sammanställning skulle innehålla så mycket engelska. Eller så många engelska arkitektkontor.

Nu behövde man inte utlysa en tävling för att få in förslag på utformning av Eiffeltornet. Gustave Eiffel var själv ingenjör och arkitekt och hade idéer och kompetens så det räckte. Vad bilden visar är förslag på ett jättetorn i London.

Sir Edward Watkin hade blivit känd och förmögen på tidens säkraste sätt att bli åtminstone förmögen på: järnvägar. Han satt i styrelserna för inte mindre än nio järnvägsföretag. Och han var van vid att tänka stort.

Förslaget går ut på ingenting mindre än att anlägga en direkt jernvägslinie mellan London och Indien [via Gibraltar och Nordafrika]. Om man mellan Dover och Calais skulle bygga en tunnel eller ej ha förslagsställarne ej med bestämdhet yttrat sin mening om.

- SvD 23 juli 1889

Järnvägslinjen väckte mindre uppmärksamhet än förslaget på en tunnel – inte för att det var det första eller sista – och länge var det i det sammanhanget Watkins namn oftast nämndes.

Våren 1889 stod världens högsta torn färdigt. I Paris, irriterande nog. Många runt om i världen började fundera på hur man skulle kunna trumfa järnladyn (la dame de fer var ett begrepp långt före Thatcher). En av dem var Sir Edward.

- South Wales Daily News, 27 augusti 1889

Redan 1890 utlystes en tävling där arkitekter och ingenjörer fick skicka in förslag på hur Londons, kungarikets och världens högsta torn skulle se ut. Och förslagen flödade in. Katalogen har med 68 tävlande, med prisbilder och allt, och då hade man redan gallrat.

Den segrande utformningen från Stewart och Maclaren belönades med 500 guineas. Sedan återstod detaljer … Som att man reducerade antalet "ben" från åtta till fyra, vilket blev lite billigare. Året därpå satte man spaden i Wembley Park.

Watkins torn skulle inte bli en fristående attraktion utan vara en viktig del av Wembley Park. Parken öppnade för allmänheten 1894. Där fanns redan mycket att underhålla sig med, men snart skulle det bli ännu bättre. På tornets plattformar skulle man kunna hitta restauranger, hotell, teatrar, affärer, turkiska bad, affärer och trädgårdar, och naturligtvis ha en vidunderlig utsikt över världens mesta stad. Framtidsscenariot visar hur det hela skulle te sig, sett från järnvägsstationen – givetvis fanns där en järnvägsstation – sydost om parken.

Grunden är nu lagd till det Eiffeltorn, som ska uppföras i London. Tornet skall resas i Wembergparken och kommer efter den ingeniör som konstruerat det, sir Robert Watkin, att kallas Watkintornet.

- SvD 17 december 1891

Man kan fundera på Watkins reaktion om han sett sin blivande skapelse beskriven som "ett Eiffeltorn" …

Watkins blivande torn jämfört med Eiffeltornet. I katalogen anges höjden till jämna 1200 fot vilket blir 365 meter. På Wikipedia uppges 358 m, på framtidsbilden ovan 350 m. Svenskans uppgift nedan kan nog avfärdas. Det andra tornet är enklare: Eiffeltornet var 324 m fram till mars i år, då det fick en ny och högre antenn högst upp. (Det "egentliga" Eiffeltornet är 300 m. Tornbyggare inräknar gärna spiror, antenner och annat förhöjande plock på sina byggnader.)

Wembley Park sedd norrifrån. Parkens namn och sportinriktningen har behållits, även om det hela inte ser ut som en park idag. Mitt i bilden Wembley Stadium, vars båge är 133 m hög.

Bygget gick utmärkt. Ett tag.

Watkins jettetorn i London är nu så långt hunnet att stengrunden är färdig och man skall börja att uppsätta sjelfva jerntornet. Tornet skall få en höjd af 442 meter.

- SvD 18 november 1892

Eiffeltornet byggdes på 22 månader. Det stod snart klart att Watkins torn skulle ta längre tid. När tornet fick färre ben ökade trycket från varje ben, och man fick tidigt problem med sättningar. Bolaget som skulle bygga tornet fick ekonomiska problem, och därtill blev Sir Edward sjuk (han dog 1901). Den första delen av tornet stod klar 1895, och det skulle visa sig bli den enda. Bolaget upplöstes 1899.

Det som blivit klart hette officiellt Wembley Tower, inofficiellt Watkin's Folly. Man kunde gå upp (mot betalning) och njuta av utsikten. Notera tältet; jag vet inte vilka förnöjelser som erbjöds. Denna byggnad kunde ses vida omkring och påminde ständigt londonborna om det misslyckade försöket att slå Frankrike.

Tornet stängde 1902 av säkerhetsskäl. Lite senare revs det. Efter att ha läst samtida beskrivningar har jag fått intryck av att få saknade det.

The tower at Wembley Park is to follow the Great Wheel to the old-iron yard. Its designer, Sir Edward Watkin, wished to equal the Eiffel Tower, but enthusiasm and material waned long before the top was reached, and it was known locally as the Blighted Hope. It was calculated to draw Bank Holiday crowds to Wembley like a beacon, but Londoners never loved it for itself alone, and its rusted bolts are being dragged down now in sorrow to the scrapheap. Its material has been sold, and a firm of Manchester demolishers has the work in hand. The tower will take nearly a year to rase to the ground, and the Metropolitan Railway has sidings ready for its piecemeal removal.

- Northern Daily Telegraph, 22 augusti 1906

1923 öppnade Wembley Stadium på platsen. Dagens stadium (öppnat 2007) finns också på samma plats där Watkins rekordtorn var tänkt att stå.


Källor:

I AFP-artikeln hos RTL nämns @HoaxEye. Twitter-kontot drivs av Janne Ahlberg i Finland och rekommenderas för av alla med minsta intresse av fejk och fusk.


Tipstack till Hans.


2022-08-27

Lördagsfråga 721

Har kört en ljudlig lördagsfråga tidigare och nu är det dags igen.

Lördagsfråga 721 (mp3)








2022-08-26

Francis E. Dec och andra "targeted individuals"

Maskinskrivet, versaler i massor, komplicerade ordbyggen, mycket intensivt och mycket svårläst. Så såg de ut, Mr Decs rants.

Francis E. Dec var vad som idag kallas en targeted individual – det är åtminstone vad de kan kalla sig själva, och då avses inte den vardagligare betydelsen av begreppet som skulle kunna jämföras med "mobboffer". Targeted, gjord till mål, förföljd på alla tänkbara och inte så få otänkbara sätt, med enkla medel eller hur avancerade som helst.

Som när Ole Dammegård, konspirationsteoretiker och "expert" på Palmemordet, Estonia med mycket, mycket mer (han har uppträtt hos knasklubben Cui Bono flera gånger) hittade sin tandborste i besticklådan. Bara för att "de" skulle visa vad de kunde göra. Som jag nämnde i bloggposten Palmespanare, DSK [Den Stora Konspirationen] och paranoia.

Många TI:s berättar om hur de kan resa runt i världen, även till vilka avlägsna otippade orter som helst, och överallt mötas av talkörer som ropar ut budskap som "Kalle är dum! Vi ser dig!" eller något i den stilen. De som förföljer och plågar dem har obegränsade förmågor och obegränsade resurser. Till exempel kan de få direktkontakt med hjärnor, och såväl avlyssna som beordra ("röster i huvudet"). Och det på vem som helst. Ingen går säker – inte du, och inte jag. Det enda möjliga skydd man känner till är de berömda foliehattarna. Just det; det plagg, som ibland används som upplevt skydd mot radiostrålning men som mestadels är en förolämpning, betraktas av somliga som en nyttig och bra grej i det eviga kriget mot "dem".

Vilka är då "de"? Vilka är det som förföljer och trakasserar? Många har varit inne på demoner. Strindberg kallade dem "makterna". Nu för tiden utpekas ofta regeringar eller deras underhuggare, som CIA, Mossad, NSA, frimurarna, Illuminati, Majestic 12 (MJ-12) … Eller vilka som nu är inne för dagen.

Som alla andra förstår finns det en annan förklaring.

Paranoida symtom i samband med psykossjukdom kan orsakas av andra psykotiska symtom till exempel hallucinationer. Personen kanske hör hotfulla röster (hörselhallucinationer) eller tror sig vara omtalad av TV eller tidningar (hänsyftningsidéer).

- NE: paranoia

Studerar man pseudovetenskap och förvillare stöter man då och då på folk som inte bara är kraftigt förvillade utan som verkar att vara i behov av vård. Och det är inte ett dåligt argument (som dessutom snuddar vid rena invektiv), det är inget argument alls, eftersom frågan om exempelvis någon hemlig agent försöker att skrämma dig genom att flytta på din tandborste inte är värd att diskutera. Däremot blir helt andra frågor aktualiserade, som ifall personen ifråga behöver en diagnos och en behandling.

När det gäller exempelvis elallergi och relaterade upplevda åkommor har jag alltid försökt att poängtera skillnaden mellan upplevelse och fakta. Den som verkligen lider av upplevd elallergi lider verkligen. Att lidandet inte beror på det som den lidande tror är en annan sak. Och även om "elallergi" kan vara aldrig så otrevligt, så måste det vara sju resor värre att tro sig vara en targeted individual.

Bilden som inledde denna bloggpost är ett litet klipp ur denna "rant"

Francis E. Dec var sannerligen inte historiens förste paranoiker. Men han levde i en intressant brytningstid. Under 1960-talet blev avancerad elektronik vardagsmat. Demonerna kunde bytas ut mot datorer. Dessutom var Dec av den sort som byggde upp en komplex världsbild kring sitt upplevda förföljande och åtminstone försökte att sätta den på pränt. Det räcker att kasta ett öga på dokumentationen för att inse ett uppenbart problem med att ta del av materialet. Och det är sannerligen inte det enda.

Jag vet inte hur relevant hans upplevda verklighet är, men någonstans känns det respektlöst, eller något ditåt, att inte ens nämna Decs "upptäckter". Detaljerna är myllrande otaliga, oöverskådliga, fantastiska och oförenliga med såväl varandra som verklighet och grundläggande logik. Folk som studerat osammanhanget berättar om en dator som styr allt och alla i hela världen; en Worldwide Communist Gangster Computer God med Decs egen terminologi. Andra ständigt återkommande begrepp är sammansättningar med Frankenstein (som – Earphone Radio, – Eyesight TV osv), Gangster, Communist, och så vidare, och så vidare. Folk som nämns vid namn får ofta stående epitet, som när en Charles Martino blir felonious 10% kick-back Charles Martino. Ett annat återkommande tema är hat, inte begränsat till någon större eller mindre grupp som kommunister, katoliker, judar eller svarta, utan alla. Hela världen var ute efter Francis E. Dec, och därför hatade han alla.

Däremot kan texten ibland ha vissa kvaliteer, vaga men definitivt där. Som när han nämner hopeless helpless homeless derelicts. Så där skriver inte en språklig ignoramus. Kanske en frisk Dec kunnat bli framgångsrik inom någon sorts ordkonst? Som till exempel juridik, det ämne han läste innan han blev sjuk.

Sedan hans sjukdom bröt ut i början av 1960-talet ägnade han sig åt att skriva texter och skicka dem till folk. Syftet kunde vara att sprida kunskapen eller att beklaga sig. Mottagarna kunde vara domstolar (även USA:s högsta domstol fick naturligtvis ta del av alstren), massmedia, storföretag eller kändisar, eller för den delen slumpvist valda adresser till precis vem som helst. Framåt 1980-talet blev han en sorts kändis, åtminstone i avancerade kretsar; att de mest allmänt kända namnen jag sett bland de nyfikna är William S. Burroughs och Robert Crumb kan ge en uppfattning om resten. Och många av dem var lika fascinerade som respektlösa. Man kan bara försöka föreställa sig hur den paranoide Dec upplevde det, när han på besök i centrala New York (han levde och dog i stadens utkant eller strax utanför, beroende på när och hur man räknar) uppvaktades av vilt främmande människor som glodde på tomt och hus, ibland knackade på dörren med mera.

Francis E. Dec dog 1996, 70 år gammal.

Förutom Wikipedia: Francis E. Dec var bloggpostens huvudkälla The Official Francis E. Dec Fanclub (sic).

Tipstack till @andrzejswe

2022-08-25

Hungerstenar

Hungersten i Elbe vid Tetschen (idag Děčín), intill gränsen mot Sachsen

Elbes hungerstenar är åter synliga – Den stora hungerstenen vid Tetschens hängbro [idag den nordligaste av ortens tre broar] bär den inhuggna texten "När du ser mig, gråt!" Passagerartrafiken har fått ställas in eftersom vattenståndet är lika lågt som det var 1904.

-Volksfreund, 6 juli 1918

I framför allt Elbe, samt några andra centraleuropeiska floder, finns så kallade hungerstenar. Det är någorlunda rejäla block som blir synliga när vattenståndet sjunker si eller så mycket. Folk fick idén att hugfästa torkorna genom att hugga in årtalet i stenarna. Även om slitaget inte är obetydligt, från såväl vatten som båtar, så finns det bevarade spår av inskrifter från 1400-talet, och rentav belägg för en idag försvunnen sten som det ska ha stått 1115 på. Bruket blev särskilt populärt under 1800-talet, som också är väl representerat.

Stenen i Děčín är den mest kända, på grund av dels sin storlek, dels nämnda text: "Wenn du mich siehst, dann weine" som även finns på tjeckiska. Även om detta uppenbarligen inte är samma inskrift som på stenen som inledde denna bloggpost … Not, ofta är inskrifterna "upp och ner", eftersom de gjorts av folk som stått på stenarna.

Děčíns hungersten idag. Trappan gjordes det mycket torra 1904.

"När du ser mig, gråt" – länge var lågt vattenstånd bistert allvar. Sedan blev det mer en kuriositet, om man inte själv var jordbrukare då … För att nu åter bli allvar. Idag finns det åter anledning att bli gråtfärdig när hungerstenarna visar sig, och det av betydligt allvarligare skäl än enstaka skördar som slår fel.


Läs mer på Wikipedia (tyska): Hungerstein (Wasserstandsmarkierung)


2022-08-24

Bananer i Sverige före 1909

Den här missade jag när det begav sig men vad är några år …

AB Banan-Kompaniet grundades som The Banana Company AB i Göteborg 1909. Det var början på en riktigt klassisk handel. Många minns de specialbyggda bananbåtarna med sin last, som inte utgjordes av stentråkiga containrar som togs om hand ute i någon hamnöken utan var bananstockar som levererades mitt inne i stan. Än idag är Bananpiren en del av Frihamnen i Göteborg (som ligger ungefär så centralt i staden som det går). Jag har aldrig hört någon tala om import eller export av stearinljus, häftapparater eller hushållsost i ett nostalgiskt ljus; men när bananbåtarna kommer på tal, ja, då flödar minnena. Jag vet ingen annan handel som gjort ett liknande intryck i det här landet.

Så visst är 1909 ett märkesår i Sveriges bananhistoria. Men det innebär inte att de bananerna var de första i landet. Även om en del fått för sig det.

1909 importerades de första bananerna till Sverige …

- ICA: Bananen – en historisk favorit

Bananen fyller 100 år i Sverige och jubileet uppmärksammas nu av Posten med fyra nya frimärken.

- Bananen i Sverige fyller 100 år, SVT 25 mars 2009

Följer man upp frimärkstråden finner man en bättre beskrivning, åtminstone om man är frikostig nog att tolka "organiserad" som "storskalig":

​I år är det 100 år sedan den första bananbåten anlände till Göteborgs hamn och den organiserade bananimporten startade.

- Nya frimärken visar charmiga bananfigurer modellerade i lera, pressmeddelande från Postnord 25 mars 2009

Den första, och inte sällan enda, plats där folk idag tar reda på saker är Wikipedia. Varje fel som står där har fantastiska möjligheter att spridas. Där fanns fram till december 2020 den visserligen korrekta men otillräckliga uppgiften att bananer importerats sedan 1909, punkt. Då lyckades någon (inte jag) att efter några försök få in en betydligt tidigare datering. Jag har här kompletterat den med annonsen ifråga.

Första kända importen av färska bananer i Sverige gjordes av den framgångsrike grosshandlaren Friedrich Mühlenbock i Göteborg. Han specialiserade sig på frukt och grönt. Den 14 juni 1869 annonserar han för första gången i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning om ”Vestindiska Bananas, Apelsiner, Aprikoser mm”. Han säljer frukten i sin frukt-exposition i butiken i ”Musei Byggnad”, dvs före detta Ostindiska Huset på Norra Hamngatan, som nu är Göteborgs Stadsmuseum. Först i början på 1900-talet blev det dock vanligt med bananförsäljning i Nordeuropa.

- Wikipedia (svenska): Banan

Man skulle också kunna komplettera med följande text. Här beskrivs, så vitt jag vet, den första bananfrukten som odlats i Sverige. (Fetstil i artikeln.)

Bananer, skördade i Sverige. I medlet [mitten] af sistlidne september erhöll Tidning för Trädgårdsodlare från trädgårdsmästaren G. R. Karlström å Fogelsta egendom i Södermanland en gren med blommor, knoppar och mogna frukter af paradisfikon eller banan. Frukterna, frambringade vid Fogelsta, voro sötare och mera välsmakande än dem man erhåller hos våra frukthandlare, sannolikt till följd af att dessa senare bananer måste skördas omogna för att kunna hålla sig under den långa transporten hit.

- DN 23 oktober 1888

Och bananplantor utan frukter finns det betydligt äldre belägg för:

[Kunga]familjens platser voro en fönsterniche och tvenne pelare, klädda med större tropiska vexter, hvilka räckte ända upp emot taket, bestående af tvenne stora palmer af samma slag, som de nyssnämnda, hvilka höjde sina kronor till ett slags berså öfver det Kongl. paret, samt för öfrigt bananas, orangeträd, m. m.

- Beskrivning av "festiviteterna i Stockholm den 6:e [februari]", med anledning av Karl XIV Johans 25 år på tronen, GHT 13 februari 1843

 




2022-08-23

Två tips: Yandex och Google Lens

Jag minns mycket väl när man kunde googla efter bilder. Det var sommaren 2001 och det var den första internettjänsten som kändes som magi. Dessutom sparade den oerhört mycket tid. (Pröva att leta bilder med en icke-bildsökartjänst …)

Även ett litet urklipp räcker för att TinEye ska identifiera Rubens evangelister

Sedan kom omvänd bildsökning 2008: Kanadensiska TinEye. Ge sökmotorn en bild, så letar den reda på sidor där bilden finns. De kan även söka och hitta bilder i svartvitt, beskuret, eller rätt kraftigt redigerade versioner över huvud taget. Den sajten hamnade omedelbart bland favoriterna och har från början varit ett självklart verktyg.

Det senaste i bildsökarväg är sajter som inte bara hittar samma bild utan även liknande bilder. Den hittills bästa hamnade omedelbart bland favoriterna och har från början varit ett självklart verktyg.

Här är den första bilden jag prövade på liknande-bild-sökmotorn Yandex:

Den gav följande resultat: Först samma fotografi i en annan bild som onekligen var bästa träff (där ser ni också vad den visar), därefter … Ja, ni ser själva:

Svartvita bilder med bilar på grusvägar, ofta men inte nödvändigtvis i diket och/eller mer eller mindre ramponerade. Men de behöver inte ens ha ytliga likheter med sökbilden. Det kan väl inte vara annat än magi?

Som jämförelse är här ett helt annat exempel: En officiell bild från hovet med drottningen i galatoalett.

Resultatet:

En mängd andra bilder på Silvia, även i andra utstyrslar. Om det var en okändis man ville identifiera skulle man ha mer än tillräckligt med material här. Och så en rad andra kvinnliga kungligheter dessutom. Hade lite hippare klädsel gett fler pöbel-kändisar? Eller gav Silvia-träffarna ett sorts majestätiskt utslag som fick sökmotorn att prioritera sådant material?

Nu var jag tvungen att prova lite. Plockade fram kronprinsessan med, åtminstone för henne, ovanlig make up, dessutom i en rätt liten bild:

Vad skulle Yandex kunna göra med den?

Av de första fem bilderna är fyra Victoria med samma maskering, och två av dem tagna i en annan vinkel. De övriga verkar inte ha särskilt många särskilt kungliga medverkande. Så Silvia-slagningens många monarker kan ha berott mer på klädseln än något annat. Fast vem vet hur algoritmerna fungerar …

Nog sagt – gå och pröva Yandex!

Örnögda betraktare, just sådana som följer denna blogg förresten, noterar kyrilliska inslag. Yandex är ryskt, tyvärr, och görstort i det landet, även på områden som vi förknippar med ett antal andra namn. Det sagt så är deras bildsökningar tokbra. Och de har inte blivit spärrade, än. Utom i Ukraina som slängde ut dem 2017.

Men det finns alternativ hitom den nya järnridån. Som dessutom kan vara bättre ibland – att göra samma sökning med olika sökmotorer är ett standardgrepp om man är lite mer än vanligt nyfiken på något.

Google Lens kan användas på datorn men kommer bäst till sin rätt på mobilen. Där är den kopplad till kameran så man kan ta en bild, eller så bara rikta kameran mot något, och göra en rad olika saker med bilden.

Första gången jag använde Google Lens var på en promenad. Jag såg en växt med ett distinkt utseende och blev nyfiken. Varför inte pröva den nya appen?

Jag riktade kameran mot föremålet, tryckte på sökknappen (jfr bloggpostens inledande skärmdump, "Sök med kameran"), och några sekunder senare fick jag en skrälldus bilder på samma växt i olika vinklar och ljussituationer, samt länkar där jag kunde läsa mer om den berömda idegranen. Jag kände till dess militära betydelse från bågskyttets tid; nu visste jag hur den såg ut.

Google Lens har en rad andra funktioner. Den riktiga killern är översättningen. Rikta kameran mot en skylt, skärm, tidningssida eller vad som, och Google Lens tolkar skrivtecknen, identifierar språket, översätter texten, och lägger in översättningen ovanpå utrikiskan. Det hela går på ett ögonblick eller ett par och förändrar umgänget med andra språk nästan lika mycket som när maskinöversättning började bli användbar.

Första testet var en sida i Kahns The Codebreakers (1968). (Ännu efter över ett halvt sekel är den fortfarande ett standardverk om chiffrering och dechiffrering för tiden fram till 1960-talet, och den har ju inget om ULTRA, Enigma och Turing som fortfarande var hemligstämplat på den tiden.) Rikta kameran, man behöver inte bekymra sig nämnvärt för vinklar eller ljus eller andra imperfektioner; översättningen gör sin grej, snabbt och tillräckligt bra.

Indistinguishable from magic.

OK, en till: sakebiba.jp är japanska skattemyndighetens kampanj för att få ungdomar att dricka mer (sic). Här plåtade jag från dataskärmen. Som synes anpassar Lensen den översatta textens storlek, vinkling, riktning etc efter originalet. Nu kan man knalla omkring på alla möjliga konstiga ställen och få åtminstone habila översättningar av skyltar och varningar, se skillnad på krogar och juristkontor etc. Tänk att det där internettet skulle komma till nytta.


2022-08-22

Lördagsfråga 720: Rymdsonder

  1. Venus de Milo, som nog föreställer den grekiska kollegan och förebilden Afrodite.
  2. Sekreterare m.m. Leonid Brezjnev omgiven av kommunistscouter, s.k. pionjärer.
  3. Cristiano Banti: Galileo Galilei inför inkvisitionen (1857). En aningen mer diplomatisk Galilei hade kunnat undvika trassel och husarrest, och därmed en bra bit av sin martyrgloria.
  4. Giovanni Cassini och Christiaan Huygens, en fransk/italiensk respektive holländsk mångsysslare inom astronomi, matematik, uppfinneri med mera.

Den listan ger:

  • Venera, en lång rad sovjetiska sonder som skickades till Venus för att landa, kretsa runt eller bara passera, Efter en skakig inledning presterade sonderna prima och gav massor av information om den beslöjade.
  • Pioneer, en serie amerikanska sonder där 10:an (uppskjuten 1973) är mest berömd, dels då den hade med en genomtänkt bild som budskap till eventuella upphittare, dels då den blev det första jordiska föremålet som lämnade solsystemet. Senare blev den dock omkörd av de senare men snabbare Voyager-sonderna.
  • Rymdsonden Galileo anlände till Jupiter 1995 och undersökte sedan planeten från sin omloppsbana fram till 2003. Eftersom den då fått slut på det bränsle som behövdes för att hålla höjden skickade man med flit ner den i jätteplanetens atmosfär.
  • Cassini-Huygens var en dubbelsond. Efter resan till Saturnus, som tog 7 år, tillbringade den sedan 13 år med att åka runt kring planeten och dess månar, som var många nog redan innan de upptäckte sju nya. Vid ett tillfälle släpptes Huygens ner på månen Titan, som förresten hade upptäckts av Christiaan Huygens. Fantastisk forskning bedrevs och fina bilder togs, av vilka flera kom fram trots inte mindre än två allvarliga och oförlåtliga buggar i kommunikationssystemen.

Den satte Tricky först.


2022-08-21

Symbolik i valaffischer

I reklam används ofta symboler av olika slag. Det gäller inte minst den politiska reklamen. Men även om många symboler är praktiskt taget eviga, så gäller det verkligen inte alla. En del förlorar sin betydelse, så senare generationer kanske inte ens vet att den där grejen varit en symbol. Andra finns kvar men får förändrad betydelse, vilket kan leda till små eller direkt halsbrytande förändringar av det upplevda budskapet.

Här är några äldre valaffischer som kan behöva tolkas för moderna människor. Alla utom en kommer från Allmänna valmansförbundet, som senare blev Högerpartiet ("högern"), som senare blev Moderata samlingspartiet.


"Försvaret främst" – AVF, val till andrakammaren 1914

Mannen med armborstet är inte vem som helst utan Engelbrekt Engelbrektssson, som på 1400-talet ledde ett uppror mot den utländske kungen, Erik av Pommern, och hans anhang. (Närmare bestämt är statyn Bågspännaren ett monument tillägnat Engelbrekt.) Man kan gott skilja på Engelbrekt som historisk person och Engelbrekt som symbol; det är många som under åren velat dra nytta av hans tänkta patriotiska värde. Sådant var allmänt känt 1914. Man kunde också använda enbart armborstet, den så kallade Engelbrektsbågen. Den fanns i MUF:s logga fram till 1985. Den lär finnas kvar i förtjänsttecken som partiet delar ut.

Bakom Engelbrekt står en tänd vårdkase. De var järnålderns VMA: När de tändes betydde det att fiende var på ingång. Symboliken är uppenbar, särskilt i krigstid. För jag antar att affischen gjordes inför valet till andrakammaren i september, snarare än det hastigt utlysta extravalet i mars. Där hade visserligen försvarsfrågan också legat högt på dagordningen; det utlystes med anledning av borggårdskrisen som i sin tur förorsakades av olika åsikter om just försvaret. Så affischen hade kunnat användas på våren, men inte med samma tyngd som på hösten.

Jag vet inte hur det var tidigare men idag ingår väl vårdkasar någorlunda i det allmänna medvetandet, inte minst tack vare filmatiseringen av Sagan om ringen. Här är det vakthavande på Eilenach, en av Gondors sju vårdkasar som går mellan Minas Tirith och Rohan, som äntligen får något att göra.


"Tänk på barnen" – AVF, val till andrakammaren 1928

Det finns förvisso många tillfällen då barnperspektivet kan och bör tillämpas. Det tillämpas definitivt oftare idag än 1928, men så misstänker jag också att AVF inte tänkte ta fram en tidig version av barnkonventionen. Icke desto mindre känns det svårt att lansera slagordet "Tänk på barnen" idag, när "Think of the children!" blivit en kliché. Se till exempel tvtropes: Think of the Children!


Valet till 1928 kallas "kosackvalet". Det beror på en valaffisch som är välkänd än idag. Jag är inte tvärsäker på vilka som stod bakom. En uppgift säger AVF, en annan Sveriges Nationella Ungdomsförbund. (Man kan även begrunda det faktum, att röster idag kan läggas betydligt närmare Sveriges nationella förbund och tillräknas Moskva.)

Vad är det då för grunka till höger, som kvinnan (och de borgerliga) försöker skydda barnet från? En skelettarm? Det rimmar ju med budskapet … Men det är inte det som avses. Kosackerna och Moskva är ledtrådar: Det är en knutpiska. Sådana användes fram till 1800-talet av ryska straffverk för att prygla folk. De användes mycket längre ändå som symboler för tyranniska samhällen, i synnerhet Ryssland och senare Sovjet. Fast 1928 var den nog på nergång som symbol; kanske en och annan även på den tiden trodde att det var en skelettarm. (Ordet "knutpiska" är förresten en tautologi: ryska кнут knut betyder "piska". På exempelvis engelska kallas de enbart knout, som direktlån.)


"• nya arbetstillfällen • allmänt välstånd – Välj med Högern" – AVF, val till landsting och kommuner 1930


"Arbetsfred och samhällslugn främjas genom att rösta med Högern" – AVF, val till andrakammaren 1932

Idag skulle man naturligtvis satt jordbrukaren i en traktor. Men det är inte det intressantaste här.

Sedan länge symboliserar fabriker med rykande skorstenar en enda sak: Miljöföroreningar. Men på den här tiden bekymrade sig få för utsläpp. Skorstenarna står för en välmående industri, arbete och verksamhet. De var bara bra.


"Havre eller arsenik – välj med Högern" – AVF, val till andrakammaren 1932

Här anges tydligt vad som symboliserar vad: Hästkraken är näringslivet, säcken med havre Högerns näringspolitik – om den är lika bra för samhället som havre för en häst, ja, då måste den ju vara prima! – och till sist en flaska med dödskalle med texten "Socialistisk krishjälp".

Idag skulle de flesta tolka det sistnämnda som att socialisterna vill ha ihjäl näringslivet. Men fullt så illa är det inte. Framför allt är det ett helt annat budskap än det som affischen är tänkt att framföra.

Arsenik har, som så många andra ämnen, olika effekt vid olika doser. Mycket arsenik är ett gift, men lite arsenik är uppiggande. Det påminner om stryknin som har liknande effekter, se bloggposten Dopad med stryknin. Och stryknin för folk var som arsenik för hästar. Det är det som "Socialistisk krishjälp" liknas vid: Inte död men heller inget långsiktig uppbyggande, utan ett medel som bara piggar upp för stunden.


"politikens penicillin heter …" – Landsbygdspartiet Bondeförbundet (nu C), val till kommunalval 1950

Den här affischen såg jag omnämnd för bra många år sedan. Då påpekades att sprutan må ha förknippats med antibiotika 1950, som ska radera de illaka paragrafer som väl symboliserar överdriven byråkrati, men numera stod den för – knark …

De senaste åren har det varit fler bilder på sprutor än någonsin i media. Och i de sprutorna har det varken varit penicillin eller heroin, utan vaccin. Jag är rätt säker på att folk som idag ser en spruta allra först associerar till vacciner. Vilket ju ger samma signaler som affischens ursprungliga budskap. Så kan det gå!

Affischen har alltså ett budskap som förändrats minst två gånger sedan dess tillkomst. Sådana intressanta utvecklingar har kapacitet att förvirra något gränslöst, om man tar del av kommentarer där man varken tolkat symboliken så som den tolkas i dagsläget eller när den skapades.

"Politikens penicillin" lär vara ett citat från någon av partiets företrädare. Det är väl inte det allra mest lyckade motto jag hört.