Söderblandningar

- Södermalm, Gamla Söder, Söder enbart, Söder Tea, Söderfröjd och Söderte

Vad är grejen med teernas Söder-tema? De ovanstående sorterna hittades också utan större möda, och med inriktning på paketerade varor. En inventering av specialistbutikernas hyllor med lösvikt skulle säkert ge mångdubbelt mer.

Här är svaret:

- The Tea Centre of Stockholm: Söderblandning

Det är denna blandning, från Hornsgatan 46, som de andra är kopior av. (Detta är f.ö. inget sponsrat inlägg.) Om man räknar Söder-teerna som en sort, så är detta det överlägset mest spridda svenska bidraget till tevärlden. Åtminstone i Sverige.

Så var det med den saken. Några tveksamheter? 

Jag tog en titt på blandningens historia. Likt många andra kreationer inom mat och dryck lär Söderblandningen ha blivit till av en slump – vilket naturligtvis kan vara sant för det. Då verkar åldern vara en knepigare fråga. Jag har hittat några olika bud, mina markeringar:

Som så många andra lyckade nyskapelser, så var den från början ett misstag. Flera olika tesorter hade hamnat i en enda hög på golvet men när Vernon Mauris provade misstagsblandningen visade den sig smaka alldeles utmärkt. Han lyckades återskapa blandningen och vid Hornsgatans dag 1978 började han sälja den under namnet Söderblandningen.

- SvD 6 oktober 1994

Den komponerades 1979 av Vernon Mauris.

- Wikipedia: Söderblandning med källor angivna, dock ingen som (idag) anger 1979

Och som hans specialité (förlåt en dålig vits) även är rätt thé till rätt kundkrets, har han [Vernon Mauris] inför Hornsgatans dag på söndag mixat ihop en speciell Söderblandning …

- SvD 24 september 1982

… ”Söderblandning” som i år fyller fem år …

- Intervju med Vernon Mauris och Marie Birgersson, SvD 14 augusti 1987 - 5 = 1982

Uttråkad av bristen av mångfald bland Sveriges mest populära teer i början på 80-talet bestämde sig Vernon Mauris för att experimentera med egna blandningar. [Berättelsen om Misstagsblandningen följer, utan årtal.]

- The Tea Centre of Stockholm: Collections/Söderblandning

Påsens "established 1978" syftar på bolaget som driver butiken. Det är väl inte omöjligt att det blandats ihop när lokalpressen skrev 1994. Att tecentret själva verkar osäkert, åtminstone nu för tiden, är mer oväntat och kanske talande. Med tanke på närhetskriteriet är uppgiften från 1982 särskilt intressant. Tills vidare är det den jag skulle sätta en slant på.

Erfarenheten har lärt mig att diskrepanser som denna kan vara intressantare än de ser ut.

Det första Hemköp (1954–1970)

… Den första Hemköpsbutiken 1958 …

- Hemköp: Vår historia - Hur startade Hemköp

Enligt livsmedelskedjan själva, liksom deras ägare Axfood, började Hemköp i Borlänge 1958. Det stämmer säkert, för den butikskedja som finns idag. Men det var inte "den första Hemköpsbutiken".

- Bildbelägg från Hemköps historiesida

Vid det laget hade Hemköp funnits i Stockholm i flera år. Hur det nu gick ihop – man kan väl inte ha olika företag med samma namn? Hur som helst: 1958 öppnade Spik-Olle landets, så vitt jag vet, andra Hemköp. För då hade Rolf Millqvists Hemköp i Stockholm funnits i fyra år.

Kunderna får ringa in beställningar till en lagercentral, som senast inom ett par dagar levererar varorna direkt till bostaden. Vid större beställningar lämnas en mycket betydande rabatt – 7 procent om beställningarna går upp till 30 kr. och 12 procent vid köp för 100 kr. Den nya distributionsformen möjliggör tydligen avsevärda kostnadssänkningar.

- "Priser och konkurrens", ledare i DN 27 oktober 1954

Jag vet inte hur ofta nya rörelsers affärsidéer kungörs på ledarplats men det är vad vi ser här. Detta är också ett av de första beläggen för det första Hemköp; det allra första jag sett fanns i Expressen en dryg månad tidigare. Vad beträffar "avsevärda kostnadssänkningar"… Så återkommer vi till den saken.

Inte för att telefonbeställningar eller hemleveranser var något nytt.

- Husmoderns köksalmanack 1935: "Det är bara att ringa, lilla frun ..."

- SvD 12 januari 1930, DN 5 januari 1935

Efter '35 års vattuman har vi två exempel från NK. Ring "NK:s Telefontjänst" eller "NK – Livs" – telefonisten visste att koppla rätt – och få personlig service respektive möjlighet att beställa hem färdiglagad kalvjärpe med legymer och päronkompott (om det var måndagen den 7:e) osv. – Så jag antar att det nya med Hemköp var bredden på utbudet och rabattsystemet.

- Tidig annons för Hemköp i DN 10 januari 1955 där affärsidéerna deklareras: Telefonbeställningarna, rabatterna och hemleveranserna

 - SvD 27 oktober 1955

Det första Hemköp blev snart etablerat. Man kunde se kontextfria annonser som denna, där läsaren eller läsarinnan förutsattes veta vad det gällde.

- Helsidesannons för Hemköp, SvD 2 november 1958. "Låt Hemköp bära - det bär sig!" och mycket, mycket mer.

Inte för att alla annonser var så anspråkslösa. Då och då körde man med sådana här helsidor. Denna är från samma år som Spik-Olle drog igång sitt Hemköp i Borlänge. Den rymmer så mycket att jag tagit med alltihop; klicka upp bilden för hela sidan med förhoppningsvis någorlunda läsbar text. Notera t ex att en beställning på 100:-, den som gav maximal rabatt, i genomsnitt vägde 50 kg.

*

I juni 1970 ställde Hemköp in betalningarna. Den "opinionsstorm" som då blåste upp kan ses som ett tecken på hur etablerat det var i många stockholmares sinnen. Som de kunder som krävde att kommunen skulle täcka mellanskillnaden som en sorts socialbidrag … Men det hjälpte inte. Det första Hemköps saga var all.

Efter sexton års verksamhet har AB Hemköp i Stockholm inställt betalningarna.

- SvD 3 juni 1970

Här nämns även företagets satsning med Hämtköp: På lördagar och kvällar öppnades lagret i Älvsjö och fick agera stormarknad, som jag förstått det. Liksom Hemköps "båtleveranser till skärgården", en service som åtminstone jag gärna skulle lägga både en och två extra slantar på.

Ett år senare sammanfattade Robert Rock verksamheten här:

I början av 1950-talet dök det på olika håll i landet upp företag, som erbjöd sig att leverera livsmedel och andra dagligvaror direkt till kundernas bostäder. Grundidén var, att man genom att hoppa över detaljhandelsledet skulle förbilliga distributionskostnaderna. Samtidigt skulle husmödrarna spara tid och arbete genom att de slapp lämna hemmet, när de skulle handla.

Det uppstod en myckenhet publicitet kring dessa företag. De flesta av dem dog emellertid ganska snart en död i tysthet. Det berodde på att direktdistributionen i själva verket inte blev billigare än detaljhandelsdistributionen utan snarare dyrare. När husmödrarna inte kunde få varorna hemskickade billigare än då de köpte dem på traditionellt sätt upphörde de att handla på det nya sättet. Att det – i vart fall teoretiskt – egentligen kostar pengar att välja ut och hemtransportera varor tänker en genomsnittlig husmor inte på. Hon ser till vad hon har kvar i portmonnän. Dessutom finns det gott om både kvinnor och män, som tycker att det är trevligt att, som det heter, gå ut och shoppa. För många konsumenter är det slutligen svårare och mera tidsödande att planera på det sätt, som direktköpföretagen förutsätter.

- "Hemköp som kom bort", SvD 14 maj 1971

Artikeln är såpass intressant, på flera sätt, att jag tagit med ett längre citat och redigerat ihop en förhoppningsvis läsbar version.

Konkurrenslagstiftningen verkar ha varit annorlunda på den tiden, när leverantörer inte ville ge Hemköp samma villkor som andra kunder i samma viktklass eller rentav vägrade att leverera. Man kan också konstatera att de "avsevärda kostnadssänkningar" DN trodde på 1954 inte fanns. Tvärtom gick Hemköp aldrig med vinst "under någon längre tid". Man kan jämföra med dagens utbud, där Linas matkasse, Mathem, Foodora och allt vad de heter gör motsvarande saker idag, och där den största skillnaden (åtminstone för kunden) är att telefonnumret ersatts med en webbadress. Jag vet inte vad som funkar för dem idag som inte gjorde det för Hemköp för femtio år sedan. Bättre logistik, prisokänsligare kunder, eller kanske något så enkelt som givmilda och tålmodiga aktieägare? Mathem fick en halv miljard av sina i våras; det är annat än Hemköp, det.

Här passar ett citat ur en annan sammanfattande artikel (Rolf Millqvist var inte bara företagets grundare utan hade alltid varit dess välkända och talföra ansikte utåt):

Det går inte nu att starta i så liten skala som Hemköp gjorde 1954. [Millqvist] tycker synd om den som försöker. Det krävs stora resurser för att hålla ut tills hushållen tar sitt förnuft till fånga och vill handla hemifrån.

Hur länge det dröjer beror delvis på konsumentdebatten, anser han. Den har hittills varit helt inriktad på att göra konsumenten varukunnig, pris- och kvalitetsmedveten. Den har inte handlat om att agera rationellt. För att få tid att leva. Det tycker han är viktigare.

- Barbro Jospehson: "Han tror fortfarande på hemköpsidén", DN 13 december 1970

Jag blir också lite nyfiken på Millqvists bok I kamp för en idé, med undertiteln "Hur man misslyckas i affärer genom att verkligen anstränga sig", särskilt när jag (i SvD) läser om dess "bitoner av bitterhet och förföljelsemani".

*

Detta om Sveriges första, så vitt jag vet, butiker som hette Hemköp. Jag antar att de inte är släkt med Spik-Olles rörelse, som ju finns än idag. Och som alltså är Sveriges andra butikskedja som heter Hemköp.

Kamma noll på Sprutmojet

Den enda restaurang, där Kolingen inte har kredit, är Sprutmojet på Davidsgatan. Soppan där serveras med spruta i tallriksliknande urholkningar i bordet. I fredags åtta dagar hade Kolingen inte soppkovan, men beslöt dock att försöka sin eljest aldrig svikande lycka. Men då soppan väl var isprutad, frågade subban efter ovannämnda soppkova, och Kolingen blev bet.

– Här kammar du noll, sade subban och sög upp den välbehövliga portionen.

Sedan dess anser Kolingen det under sin värdighet att besöka Sprutmojet. På Fläskoset och Masis Knosis träffas Kolingen omväxlande vid tolvtiden varje dag.

- Albert Engström (bild, text och cameo), Strix 8 mars 1900

Jag vet inte hur servering och betalning gick till på Sprutmojet på Davidsgatan. Eller om lokalen alls funnits, och vad den i så fall kan ha hetat. Eller om ens gatan funnits..?

Däremot verkar detta belägg för "kamma noll" att vara det första belagda, enligt SAOB: KAMMA (verb). Eller åtminstone ett mycket tidigt sådant i text.

Och vilken text, sen.

Lökhemmet i Saltsjöbaden

Men fortfarande driver "kloka gummor" i vårt land sina vitlökskurer, och i det fashionabla Saltsjöbaden fanns det fram till 1965 (då rörelsen flyttade till Kolmården) ett "Lökhem", där societetsdamer lägger in sig för att genomgå "lökkurer". Där får de inte bara äta lök utan även servera sig själva med lavemang innehållande avkok på lök. Behandlingen tar i övrigt fasta på fastekurer – något som brukar bekomma övergödda personer synnerligen väl men som praktiserade på patienter med akut tuberkulos kan innebära en katastrof (det gäller därför att ha diagnosen fullt klar för sig innan behandlingen sätts in, men det brukar vara naturläkeriets akilleshäl). Officiellt kallade sig lökhemmet "pensionat och semesterhem", vilket innebar att det medicinska ansvaret faktiskt överflyttades på "pensionatsgästerna". De inackorderade sig frivilligt på ett ställe med detta kosthåll.

- Matts Bergmark, Vallört och vitlök (Natur och Kultur 1967, 1:a uppl. 1961), s 291–292

Slagningar på lökhemmet i KB:s stora presslägg med digitaliserade dagstidningar gav ett (1) belägg:

Och så rivningen av "lökhemmet" förstås ...

- Sign. "Syrenparksborna" beklagar sig över hanteringen av sin park, insändare i DN 1 juli 1982

Och hela Google hade återigen ett (1!) möjligt fynd: Bilden ovan, från en förfallen Tradera-auktion. Med beskrivningen "B, Saltsjöbaden, ??? hemmet, PM 1957 (Lökhemmet??), /98538" just så.

Det är allt jag kunnat hitta om "lökhemmet" i Saltsjöbaden. Om verksamheten i Kolmården hittar jag absolut ingenting. Om jag vetat vad "pensionatet och semesterhemmet" kallat sig officiellt hade det nog gått bättre, även om de träffarna antagligen varit tvättade på alla antydningar om vitlökskurer.

Även om lökhemmet och dess verksamhet är intressant så är jag nog ännu mer fascinerad av en verksamhet som bara nätt och jämt går att hitta på nätet – inte noll belägg, men nästintill.

Pampas eller Pompes

Sommaren 1992 skrevs Lars-Inge Svartenbrandt (eller Lars Ferm som han nyss bytt namn till) ut från Säters sjukhus. Sin vana trogen gick han sedan och rånade en bank.

Han kom över drygt 100 000 kronor och flydde på cykel via Rörstrandsgatan till Karlbergs slottspark och greps i buskaget vid Pompes grav.

- Wikipedia: Lars-Inge Svartenbrandt

Vem var Pompe? Karl XII hade inte bara en utan tre hundar med namnet. Det är Pompe I, död 1699, som ligger begravd i Karlbergs slottspark. Det är alltså en annan Pompe än den Pompe II som förevigades av Israel Holmström: "Pompe, kungens trogne dräng/sov var natt i herrens säng/sen av år och resor trötter/led han av vid kungens fötter/Mången stolt och fager mö/önskade som Pompe leva/tusend' hjältar eftersträva/att få såsom Pompe dö."

På Wikipedia anges inte någon källa för uppgiften om graven. En samtida källa ger dock en annan bild av bankrånarens upphittande; skillnaden är liten men stor:

Vid Karlbergs slott slängde Svartenbrandt ifrån sig cykeln samt sedlarna och sprang in i grönområdet Pampas. Där hittades han senare av polisen.

- Svenska Dagbladet, 11 juli 1992

Ett vittne cyklade emellertid efter och såg hur Svartenbrandt slängde sin cykel ifrån sig och försvann in i Pampasområdet, en park bakom Karlbergs slott. Där låg han på rygg i ett buskage när polisen hittade honom vid ett-tiden.

- Dagens Nyheter, 27 juni 1992

Karta från 1909. Karlbergs slott nere t.h.

Pampas syftar inte på många hundra gröna mil etc utan går tillbaka till vad kadetterna på Karlberg kallade sitt exercisfält väster om slottet (där krigare har utbildats sedan 1792). Det mesta av området täcks numer av tät stadsbebyggelse, Essingeled m.m. Namnet finns bevarat, bland annat i Pampasområdet väster om parken (ej att förväxla med Pampasparken som är en liten plätt en god bit därifrån, dock fortfarande på "gamla" Pampas). Kanske det även används om själva slottsparken? Vilket skulle passa med tidningsuppgifternas "vid" och "bakom".

Pampas eller Pompes – vilken version är den riktiga? Eller kanske båda stämmer? Efter att ha tillämpat det källkritiska närhetskriteriet beträffande tid och sannolikt geografi misstänker jag att Svartenbrandt inte greps vid Pompes grav. Istället gjorde en enkel felstavning/-hörning att Pampas blev Pompes – som av en händelse fungerade, eftersom det ju faktiskt ligger en hund begraven i trakten.

Blå tornet

Sa jag blå kammaren? Jag menar blå tornet där prinsen ska sova! Hos järnjungfrun!

- Styvmodern i Svanevit (utgiven 1902, urpremiär 1908)

Strindberg tillbringade sina sista år på Drottninggatan 85. Det var han som gav byggnaden, uppförd 1906–1907, namnet Blå tornet. Varifrån kommer det? Tornet är inte blått och har aldrig varit det.

Men det finns ett historiskt blå torn: Fängelsetornet på Köpenhamns slott. Det uppfördes under dimmig medeltid och stod fram till 1730-talet. Där har ett antal berömdheter suttit inspärrade. De mest berömda svenska var kvinnliga släktingar till Gustav Vasa som spärrades in på upprorets 1520-tal; flera av dem dog där. Det blå tornet har också gett namn åt andra fängelser, torn eller inte, verkliga eller uppdiktade (sagospelet Svanevit utspelas inte på någon namngiven plats). Huruvida Strindberg såg sitt Blå torn som ett fängelse eller bara ett torn är en annan fråga; säkert är åtminstone att han visste att det inte var blått.

På antikmässa

Älvsjömässan har jag aldrig varit på. Eller Stockholmsmässan i Älvsjö, som tydligen alltid varit det officiella namnet.

Men i helgen blir det dags. Den 14-17 februari pågår nämligen antikmässan där. Den förefaller att vara rejält tilltagen och intressant på alla sätt. Och på lördag kl 16 ska undertecknad prata på Stora scenen. Ämne: Sveriges historia i ett nötskal. Det syftar dels på försöket att i Sveriges historia nedteckna det ofantliga ämnet i futtiga ett band, dels på en annan övning som jag får anledning att återkomma till.

Garbo och Lenin

Greta Garbo och Vladimir Lenin träffas av en slump på PUB:s varuhus. De har båda förlorat en dröm. Det blir en känsloladdad träff som varar hela dagen medan de vandrar genom 1910-talets Stockholm. En lekfull filmisk fantasi om ett historiskt möte som aldrig ägt rum - eller?

- Svensk Filmdatabas: Sammanfattning av handlingen i Jessica Lauréns Garbo och Lenin (2018)

Våren 1917 forslades Lenin från det tyska kejsarriket till det sammanfallande ryska. Från denna historiska, mycket omskrivna och betydelsefulla episod har några mycket små, men av lokalhistoriska och rent mänskliga skäl fascinerande, händelsesmulor fallit som rör hans korta (från förmiddag till tidig kväll) visit i Stockholm den 13 april. Bland annat sägs han, enligt en ständigt återkommande uppgift, ha inhandlat en kostym på ett känt varuhus (som f. ö. inte hade de förtryckta massorna som sin främsta målgrupp).

Dagens mest omskrivna episod blev dock, att Lenin lotsades till Paul U Bergströms varuhus, PUB, två kvarter bort. Där inköptes en mörk kostym. Legenden säger, att han sedan bar den praktiskt taget dagligen till sin död 1924.

- Staffan Heimerson: På spåret med Lenin, Fokus 7 april 2017

Detta motsägs av en annan källa, sällan åberopad på denna blogg. Deras tillförlitlighet i otaliga andra frågor må vara under all kritik, men i just denna mikrofråga finner jag den version de anför som den mer sannolika.

Lenin antydde under mötet att reskassan var knaper varpå en snabbinsamling bland svenskarna ordnades som inbringade några hundralappar samt ett förslag om att köpa Lenin en ny rock. Det är en utbredd myt att Lenin ska ha sprungit upp på varuhuset PUB och tjackat denna rock. Det hade Lenin inte tid med.

- Magnus Hedman: Lenins resa genom Sverige, Proletären den 13 april 2017

Hur var det då med Greta Lovisa Gustafsson, mer känd som Greta Garbo? Sommaren 1920 fick 14-åringen jobb på PUB. Hon var butiksbiträde, modellade, och fick även till sitt första framträdande på film.

- Ur reklamfilmen Herrskap i Stockholm ute på inköp (1920). Mannekängen framför spegeln är Greta G.

Hon var alltså på plats några år efter Lenins hypotetiska korta besök i varuhuset. Med tanke på att Garbo våren 1917 var elva år så vet jag inte hur, eller om, man ska tänka sig någon aldrig så hypotetisk romantik dem emellan.

Men sökandet efter verkliga eller inbillade Lenin/Garbo-kontakter gav utdelning av ett helt annat och oväntat slag: De var släkt! Avlägset, men ändå. Jag kan inte gå i god för utredningen på släktforskarbloggen men den förefaller 100 % seriös och genomarbetad.

Greta Garbos och Lenins gemensamma förfader Knut Larsson var bonde på det då mycket unga hemmanet Borghult strax utanför Vimmerby redan 1662 och fram till sin död 1704.

Greta Garbo härstammar från dennes son Knut Knutsson Sundberg som en tid bodde på föräldragården men avled i Fliseryds socken på 1760-talet efter att ha varit både soldat och bonde. [...]

Lenin härstammar från Knut Larssons dotter Karin, född 1675, vilken gifte sig i 20-årsåldern med Per Månsson med vilken hon bodde kvar i Borghult fram till dennes död.

- Greta Garbo var släkt med Lenin, Släktingar-bloggen 14 september 2018

Ska vi spela Stockholm?

En person höll en kortlek i handen och frågade:
– Ska vi spela Stockholm?
– Ja, svarade den tillfrågade.
Och så slängde den förste upp kortleken i skyn. Korten singlade då i luften som konfetti och la sig över rummets alla möbler, mattor och golv, vissa rättvända, en del uppochner, huller om buller, några gled in under soffan, överallt låg det kort.
En sekunds tystnad, sedan den avgörande repliken:
– Du är sopgubbe!

- Torbjörn Nilsson: Ulf Kristersson är moderaternas sopgubbe, Expressen 29 september 2017

Nilsson daterar det dåliga skämtet till 80-talet. Även om det inte verkar ha satt några djupare spår i det allmänna medvetandet och exempelvis genererat uppslagsord i encyklopedier så verkar en och annan ändå minnas det. Jag vet inte hur nyfiken jag är på dess historia i övrigt, som exempelvis när det "spelades" i olika landsändar, men en sak skulle jag vilja veta: Varför heter det just "Stockholm"? Finns det varianter med andra namn? Heter det andra saker i andra länder?

Sveriges största trähus?

Faktum är, att det som i dag är Sveriges troligen största trähus byggdes redan på 1700-talet. Och det är Kungliga slottet i Stockholm.

Jo, det är faktiskt så. Ett hus anses vara en träbyggnad när de bärande delarna består av trä. Och så är alltså fallet med Stockholms slott.

- H. M. Konungens tal i Växjö den 7 juni 2017

Visst kan en byggnad som i huvudsak består av trä förses med en fasad av annat material. Men jag har inte hittat någon beskrivning av kungliga slottets konstruktion som så mycket som antyder något sådant. Mer än i HMK:s tal då.

Tipstack till Anders Borg.

Hammarby

Det här är Hammarby gård, Hammarby. Året är 1892. Byn finns belagd sedan 1300-talet, men nu skulle den inte finnas kvar mer än någon generation till. På 1930-talet fick byn och gården ge plats åt ett industriområde, uppfört kring den kooperativa lampfabriken. Idag är det en del av Hammarby Sjöstad och flottare än någonsin.

Vattnet nedanför Hammarby fick heta Hammarby sjö. Där ägnade sig några åt rodd såpass intensivt att de 1889 bildade en förening: Hammarby Roddförening. Så småningom utökades verksamheten med fler sporter och 1897 ombildades roddföreningen till Hammarby idrottsförening.

Foto och karta från finfina Stockholmskällan. Sådana resurser skulle fler städer ha!

Sjön på Södermalm

Idag finns den bara kvar som namn. Men det var först på 1850-talet som Fatburen, sjön på Södermalm, fylldes igen för att ge plats åt Södra station. Här är utsnitt från fyra kartor, hämtade från den excellenta Stockholskällans excellenta karttjänst där man lätt och snabbt kan jämföra kartor från olika år, decennier och sekler.

Här är förresten samma plats idag.

Namnet Fatburen är detsamma som Fataburen (tidskrift utgiven av Nordiska museet) och avser ett förråd för kläder eller andra dyrbarheter. Att sjön fick det namnet ska ha berott på att den var så rik på fisk. Det var den inte längre sedan stadens ökande folkmängd börjat göra sig påmind, och inte minst allt avfall som man dumpade i sjön. I början av 1800-talet var den tidigare fiskrika sjön mer ett träsk, även kallat Döda havet, och en pålitlig härd för malaria och annat.

Wikipedia: Fatburen

Se även Faktoider: Stockholmsträsket för en motsvarighet lite längre norrut.

Sankt Erik: Mannen, myten, faktoiden

- Stockholms stad: Varumärkesmanual för logotypen

Det enda vi med säkerhet vet om Erik den helige är att han erkändes som kung i Västergötland omkring 1158 och att han stupade några år senare, omkring 1160, enligt traditionen dödad i Uppsala av den danske tronkrävaren Magnus Henriksson (död 1161).

- Nationalencyklopedin får med alla kända fakta om Erik, kallad den helige, i en mening

Visst finns det mer att säga om Erik Jedvardsson, utmed hela spektrat från ganska så sannolikt till helt osannolikt. Som att han skulle ha blivit ihjälslagen på ett fegt sätt, vilket inte emotsägs av spår i de ben som ligger i det relikskrin som tillskrivs honom. Eller att han skulle ha lett det första svenska korståget till Finland och därmed inlett en mycket lång relation med Österlandet, vilket dock tyvärr inte letts i något som ens påminner om bevisning. Men det som vi med säkerhet vet om honom som historisk person är det som anges ovan.

Man skulle också kunna säga det så här: Erik den helige är i princip ointressant som historisk person eftersom vi praktiskt taget inte vet något om honom. Han är desto intressantare som helgon, myt och legend. Arbetet med att få honom kanoniserad påbörjades omkring hundra år efter hans död. En tanke kan ha varit att få en svensk motsvarighet till den mycket populäre, helige och inkomstbringande Sankt Olof i Norge, vars kvarlevor drog mängder med pilgrimer till Nidaros (Trondheim). Framåt 1300-talet fanns det en Sankt Erikskult i Uppsala med omnejd, och det var då han blev den nya staden Stockholms skyddshelgon. Men någon nationell kult att tala om blev det aldrig, och Uppsala kom aldrig att mäta sig med Nidaros. Och framåt 1500-talet kom reformationen.

Ett påståenden om Erik som cirkulerar idag, även på Wikipedia, är att han skulle ha mördats på Kristi Himmelsfärdsdag den 18 maj 1160. Det kan inte stämma eftersom Kristi Himmelsfärdsdag 1160 inträffade den 5 maj.

Men det här tycker jag ändå är den finaste faktoiden i sammanhanget:

Västportalen i Uppsala domkyrka pryddes länge av en Sankt Eriksstaty, om vars undergörande verkan ryktet gick vida. Detta utsökta arbete från en fransk medeltida skulpturskola är nu förlorat, men en medeltida kopia finns bevarad i den lilla landskyrkan i Roslagsbro i Uppland. [...] Helgonkonungen är här på senmedeltida vis framställd som en mild, skägglös yngling: icke av egen rå styrka men genom Guds kraft kunde han utföra sin gärning.

- Bildtexter från Adolf Schück, "Sankt Eriks minne", ur Svenska Turistföreningens årsbok 1942

Statyn står fortfarande i Roslags-Bro. Den ansågs länge föreställa Sankt Erik. På 1920-talet använde Yngve Berg den som förlaga.

Fast identiteten har sedan dess ifrågasatts. När en sedan länge borttappad hand återfanns, konstaterades att den hållit någonting långsmalt (föremålet är fortfarande borta). Det ligger nära till hands att anta att det var helgonets så kallade attribut: en detalj som får publiken att förstå vilket helgon som avbildas. Ett långsmalt föremål kan vara ett yxskaft, som råkar vara Sankt Olofs attribut. Innebär det att Stockholms stad är prydd med myriader bilder på den norske konkurrenten Sankt Olof?

(Uppdaterat: Sista stycket ovan har redigerats sedan jag funnit att det inte alls är tvärsäkert att det är Sankt Olof och inte Sankt Erik. Läs mer av Herman Bengtsson: Från statistik till dramatik – Den medeltida Erikskultens visuella strategier, Årsboken Uppland 2012 (Upplands fornminnesförening och hembygdsförbund), i synnerhet avslutande avsnittet Exkurs.)

Faktoider på IVA

Presidentvalkampanjen i USA aktualiserar frågeställningar kring faktaresistens och vetenskapsförnekande. Sociala medier gör det samtidigt lättare att välja nyheter som bekräftar de egna åsikterna. Hur påverkas samhällsdebatten och demokratin?

• Hur påverkar filterbubblor – där vårt val av sociala medier och sökmotorerna på Internet avgör vilken information vi tar del av – samhällsdebatten?
• Hur trängda blir slutsatserna från vetenskapliga analyser när alternativa fakta får en allt större tyngd i det egna nyhetsflödet?
• Hur påverkas politikens möjligheter till faktabaserat och rationellt beslutsfattande?

- IVA (inte intensivvårdsavdelning utan Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien): Fakta och vetenskapsförnekelse 2 maj

Här ska bl.a. jag stå och prata en afton i början av maj, säger idag från kl 17 nånting. Jag har förvisso en del idéer om filterbubblor, trängd vetenskap m.m. och håller inte med beskrivningen ovan på alla punkter. Så det kan bli intressant.

Mamsell Arfvidsson, kaffegudinna

Carl August Ehrensvärd fångade kaffegudinnan (hans beteckning) i mars 1784. Detta är den enda bild av henne som man vet är autentisk.

Vem är Sveriges mest kända spågumma någonsin, av endera könet? Saida ligger bra till. Men hon är inte i nivå med Ulrica Arfvidsson. "Kaffegudinnan" frotterade sig med kungligheter, blev en roll i teaterpjäser, och hade på höjden av sin karriär inte bara gott om pengar (hon hade två tjänarinnor och "skattade för överflöd") utan även en hel del makt. Vilket inte hindrade – kanske det rentav bidrog till? – att det så småningom gick utför. Hennes sista år var hon utfattig och eländig.

En intressant pseudovetenskapshistorisk omständighet är att hon spådde i kaffe. Även om sådant förekommer än idag så är det inte i närheten så populärt som det var innan Melittas filter slog igenom. Och på Gustafs dagar kunde rentav en högsta rangens spågumma som mamsell Arfvidsson leta i kaffekoppen efter hintar från det fördolda.

En fin skildring av hennes konster återges i en teaterpjäs. Även om den råkar vara en komedi så kan ju även en parodi säga en del om det den beskriver; folk förväntades känna igen hennes speciella stil och kunde skratta åt det överdrivna bildspråket och den skenande fantasin.

I andra aktens femte seen kommer mamsell Slipslopp [Arfvidsson] in med en kaffekopp i handen, tittar på grumset och spår: "Se här: en herdinna står ensam uti en mörk skog ... Se här: en vacker kavaljer vänder ryggen åt skogen ... Se hva pengar hon har framför sej ... Si där ett skepp ... Si tåcken våg! ... Å ett bref... Hå, hå, hå! ... Si där sitter ett fruntimmer flitigt vid sin söm framför honom å gråter ... Men brefvet ä midt imellan kavaljeren å henne ... Å si! ... Framför henne en krans å krona ..."

Borgmästarinnan, som hört på spådomen, blir otålig, tittar ner i koppen, pekar på grumset och utbrister: "Hva ska' den svarta klunsen vara då?"

Mamsell Slipslopp låtsas bli förskräckt och viskar: "Dä ä prästen, som håller i kransen."

- Ur Carl Envallssons Kusinerna eller Familjeskvallret (1791), återgiven av Wallis

Vad profetiorna beträffar så är det, som vanligt, vanskligt att bedöma. Den mest omtalade återgavs av Jakob De la Gardie: Han och Gustaf III var på besök hösten 1788. Kungen fick veta att han skulle se upp för en man med värja då denne var ute efter hans liv. På vägen hem skulle de ha mött en ung ädling, som enligt tidens sed bar värja ... Huruvida det verkligen var greve Adolph Ribbing verkar inte vara glasklart. Men vem skulle det annars ha varit.

En intressantare episod kommer från Louis de Bouillé, en fransman i svensk tjänst. I hans dagbok skriver han i slutet av februari 1792 att kungen var lättad över att en riksdag blivit avslutad eftersom han fått reda på att mars månad skulle bli farlig för honom. Den 16 mars hölls den kända maskeradbalen. (Mamsellen fick även en roll i Verdis pjäs, som jag tog upp i bloggposten Den maskerade maskeradbalen.)

Sista ordet får mamsellen:

"Spår jag illa, är det min skuld; kaffet kan döma illa, kaffet kan säga mera än jag förstår."

Huvudkälla & lästips: Ernst Wallis, Spåkvinnan Mamsell Arfvidsson, Ord och Bild (1914)

Gender-equal snow clearing didn't fail in Stockholm (it wasn't applied)

The city switched to a "feminist" system of clearing snow last winter but last week's bursts of snow, which threw the city into a chaos, has cast doubts on its effectiveness.

- David Icke (yes, him) quoting Breitbart, which is telling for both

Gender-equal snow clearing is indeed a thing in Sweden. It is nowhere near as silly as many think. The point is that the people who plan the work tend to be men who drive their own cars. When they decide where to clear first, they have, unconsciously and with the best intentions, considered their own needs (where do I drive? on what roads do I and my pals drive?) rather than considering the society as a whole.

[Daniel Helldén, vice chairman of Stockholm's Traffic and Waste Management Committee:] Since it is harder to walk or cycle in 10 centimetres of snow than it is to drive, we plow walkways, cycle lanes and bus stops ahead of big roads. This primarily benefits women since studies show that more women than men walk, cycle and use public transport.

- Greens demand gender-equal snowplowing, SR Radio Sweden, 9 December 2013

In short: Here's money to be made. Really.

However ... When Stockholm woke up to a dozen and a half inches of fresh snow, this didn't apply. When the people in charge realized they had an emergency situation in their hands, they simply ignored gender awareness.

Joakim Boberg at the Stockholm Traffic Office explains that with as heavy a burst of snow as this week, the priorities are crystal clear.

– Our main task is to ensure the key functions of society.

This involves first plowing the thoroughfares, main bus routes and busy main routes. 

– Emergency vehicles is the first priority, then all focus is on public transport.

During the weekend snow clearers will turn to residential streets, pavements and bus stops. Gender priority was never applied, despite all the hullabaloo about how it failed. [emphasis mine]

- Isobel Hadley-Kamptz, Hur svårt kan det vara att skotta undan? [Swedish link] KIT 11 November 2016

What brought the story virulence, within the country as well as internationally, was of course the magic G-word, which somehow make otherwise reliable people lose their heads and spread myths, misconceptions and stupidities like David Icke and Breitbart combined.

It didn't help that at least one responsible politician first believed that the people in charge had tried to apply GECS and failed. He got it right in later interviews:

"Gender equal snow-cleaning is not to blame here," Daniel Helldén, the city’s Green Party transport head told the Expressen newspaper, stressing that the policy, which prioritises cleaning pavements and cycle lanes over roads, did not even appear to have even been followed.

- Stockholm defends 'gender-equal' snow clearing, The Local, 12 November 2016

Ingen genusplogning i Stockholm

Joakim Boberg på Stockholms trafikkontor förklarar att vid så kraftigt snöfall som den här veckan är prioriteringen glasklar:

– Vårt främsta uppdrag är att säkerställa de centrala samhällsfunktionerna.

Det innebär att man först plogar trafikleder, stombussgator och högtrafikerade huvudleder.

– Det allra viktigaste är att blåljustrafiken kommer fram, sedan är fokus på kollektivtrafiken.

Under helgen kommer plogningen till bostadsgator, liksom till trottoarer och busshållplatser. Den genusprioritering som hade bestämts tillämpades alltså aldrig, trots allt hallå om hur den misslyckats.

- Isobel Hadley-Kamptz, Hur svårt kan det vara att skotta undan? KIT 11 november 2016

Genusplogning, det är när man istället för att ploga "som vanligt", säger med början på ringleder och bilvägar, försöker att maximera nyttan för alla medborgare. Det är sannerligen inte bara en rosa mjukisgrej; för varje bilist (där andelen män händelsevis är högre) som skadas är det tre fotgängare (där andelen kvinnor händelsevis är högre) som halkar och slår sig. Det finns pengar att tjäna.

Nu var detta inte aktuellt när ett område får så okristligt mycket snö som Stockholm härförleden, vilket Joakim Boberg förklarade nog så tydligt. Men vad hjälper det när genusskynket väl viftats på? Massor av folk, även sådana som berömmer sig för källkritik etc., blir omedelbart blinda för allt annat: Klart det är genustänket som ligger bakom allt dumt som händer!

Det underlättar inte precis att åtminstone en ansvarig politiker också verkar tror att genusplogning tillämpades vid tillfället, trots att den inte alls gjorde det (eller så är det rubriksättaren som felciterat grovt):

– Jag beklagar hemskt mycket de som har skadat sig. Tanken är att man lättare ska kunna ta sig fram som gående vid den här typen av snöfall. Det är inte bra att vi inte lyckats med det. Vi har anslagit mer i pengar i budgeten vi ska ta i nästa vecka, säger Daniel Helldén till DN.se.

- MP: Vi har inte lyckats med "genusplogningen", DN 11 november 2016

Stockholmsträsket

Träsktorget, Stockholm. Hur låter det? Men det var just vad ett torg fick heta när det uppfördes 1790. Anledningen var att det låg i utkanten av Stora Träsket, en grund sumpig sjö som utgjorde slutförvaring och kolerakälla för generationer stockholmare. Den fylldes igen mot slutet av 1800-talet. Idag heter torget Eriksbergsplan. Bilden från fina Stockholmskällan: Träsket, mot väster.

Wikipedia: Träsket, Stockholm har en fin karta som utgör ett hopklipp från 1805 och 1940. Sådana operationer är alltid intressanta och manar till efterföljd. Just denna trakt har, åtminstone ur denna synvinkel, förändrats såpass lite sedan 1940 att även en obevandrad utsocknes kan uppdatera med en färsk Google Maps-karta.

Träsket hade krympt under lång tid, dels på grund av landhöjningen (som tidvis var mycket påtaglig), dels på grund av, hrm, utfyllnad. Till slut fyllde man igen träsket med sten och byggde stad på platsen. Markbehovet spelade förvisso in, men man hade även då en uppfattning om skillnaden mellan rent och lortigt.

Högern såg det rena fosterlandet hotat när luften disades från Sotholmen, Kungsholmen och Saltsjön stank ända ute vid Vaxholm. Hammarby kanal skulle inte bara ge en ny hamn, industrimark och en ny Mälarled, den skulle också sanera sunkiga Söder och skölja Hammarby sjö ren från sin ”mefistiska stank”. Spillolja tyngde vågornas kluckande, träck från Nackas stora svingårdar gled ner i laviner och här guppade liken från självmördare och undre världens uppgörelser.

- Stockholm 1900, John Crispinsson, Populär Historia 1/2002

Men det är alltid något särskilt med samtida belägg. Som det som från sekelskiftet prisade den rena moderna elektriciteten framför den skitiga ångkraften:

... I den mån som de många ångmaskiner, vilka nu är igång dagligen i ett så pass stort industricentrum som Stockholm, kunna ersättas av elektrisk kraft, skall givetvis luften i betydligt mindre grad än nu mättas och förpestas med gaser, rök och sot från de många ångskorstenarna, och vilken roll ren luft spelar för ett förbättrat hälsotillstånd vet var och en.

- A Hasselgren, Hundra år i ord och bild (1899), sid 423-24, moderniserad stavning

Ofta tänker man sig att folk då var vana vid dofter och annat. Visst kan man vänja sig vid det mesta, och i en tid då även stadsbor var bekanta med fenomen som gödselstackar och avloppsdammar så låg tröskeln en god bit högre än idag. Men även då kunde man, som sagt, skilja på det ena och det andra, och konstatera vad man föredrog.

Avslutar med en fin skrivelse, undertecknad av 26 personer och inskickad till överståthållarämbetet den 17 juni 1875.

Att såväl hus som plank invid ”Allmänna Gränden” och hörnet af Långa gatan äro mest utsatta för osnygghet torde lätteligen af en hvar kunna skönjas, ty icke allenast från dessa gator, utan och från andra tillhåll utbreder sig en olidelig stank, som under en varmare årstid aldeles förpestar luften vidt omkring, i synnerhet som en del gator ännu sakna rännstenar och aflopp, hvarigenom all orenlighet qvarstannar.

- Stockholmskällan: Skrivelse angående behovet av urinkurar på Djurgården 1875