Harry Potter och ... stenen

1997 gav Joanne Rowling (under kvartspseudonymen J. K. Rowling) ut sin första bok: Harry Potter and the Philosopher's Stone. Den har ni nog hört talas om. På svenska fick den heta Harry Potter och de vises sten eftersom det är så alkemisternas lapis philosophorum översätts här. Inga konstigheter.

Men har ni hört talas om den här: Harry Potter och trollkarlens sten? För det är ju vad Harry Potter and the sorcerer's stone blir på svenska. Vad är det? — Det är samma bok (och senare film) i USA och Indien. Varför ändrades titeln?

Philip W. Errington beskriver förloppet i bi[bli]ografin J. K. Rowling: A Bibliography 1997–2013. I USA skulle boken ges ut av förlaget Scholastic. Förläggaren Arthur A. Levine trodde att originaltiteln var för otydlig för hans marknad. Han ville ha något som tydligare signalerade "magi". Han föreslog Harry Potter and the School of Magic för Rowling, vilket hon underkände — hon ville definitivt ha med föremålet i titeln. Istället föreslog hon Sorcerer's Stone. Och så fick det bli. Tydligen även i Indien.

När titelns justering tas upp är det ofta som exempel på, och belägg för, att amerikaner är lite efter, om inte i intelligens (även om många är tvärsäkra även på den punkten) så definitivt den aktuella sortens allmänbildning. Bortsett från hur det ligger till med den saken så tvivlar jag på att andelen brittiska ungdomar som känner till the philosopher's stone är påfallande högre.

Bonus 1 — I Erringtons bok berättar Levine mer om det ibland känsliga arbetet med att få till rubriker:

It's one of the most common conversations that you have in a publishing company with a writer. The conversation goes something like this: "I presented this to the sales and marketing department and they feel that the title doesn't do this ... So let's consider alternatives." Of course if the author says "no absolutely not — that's my title" then that's the title that goes on the book. It's a simple matter. But authors are professional people and sometimes just changing the title gives the sales and marketing department a degree of confidence that helps your book.

Bonus 2 — Vi tar väl ett språk till:

Tant Brun m fl på riktigt

När Elsa Maartman var 15 år dog hennes far Berndt. Änkan Augusta skickade iväg sonen och tog med sig döttrarna till sina ogifta syskon. När Elsa blev större gifte hon sig Beskow och började skriva och illustrera.

Bland mycket annat skapade hon persongalleriet ovan, i böcker publicerade 1918–1947. Föräldralösa Petter och Lotta, med pudeln Prick och katten Esmeralda, hamnar hos tre ogifta tanter som delar hushåll. Tant Grön sköter trädgården, tant Brun matlagningen, och tant Gredelin sömnadsarbetena. Herr Blå uppvaktar tant Gredelin — inga av kulörerna är släkt med varann — och är manlig resurs i allmänhet. (I den verkliga världen kom han senare att lämna ett språkligt avtryck, när hans namn blev en omskrivning för polis.)

Här är förresten syskonen Fahlstedt/Maartman: Tant Brun är moster Berta, tant Grön mamma Augusta, tant Gredelin moster Amalia och herr Blå morbror Eugene.

Vaccinkrigarna

Någon som ser något konstigt med detta bild/text-par? På bilden ber folket bakom antivax-filmen Vaxxed 2 en bön mot kampanjbussen (som är nedklottrad med namn på påstått vaccinskadade). Textremsan kommer från en tirad levererad av en antivaxare med biblisk läggning. Ur Vaccinkrigarna, tredje avsnittet.

Om vi vaccinerar sju miljarder människor, som Bill Gates vill, kan det leda till en utrotning av hela mänskligheten, utan lindring.

- Den moderna antivax-rörelsens grundare och gud Andrew Wakefield i Vaccinkrigarna, tredje avsnittet

Journalisterna Anna Nordbeck och Malin Olofsson har infiltrerat antivaccinationsrörelsen i mer än 1,5 år. De har förvånats över all värme och gemenskap som präglar rörelsen. Men ju djupare in i rörelsen de lyckats komma, desto tydligare har det också blivit att det finns metoder och mål som oroliga föräldrar inte ska få reda på.

- SVT: Vaccinkrigarna (kan ses fram till 16 december 2021)

"Välkommen till min värld" var det första jag tänkte när jag såg Vaccinkrigarna. Eller min och min ... Men jag har följt det irrelevanta vaccinmotståndet till och från under åtminstone tio år. Jag kände till de flesta ledande antivaxarna som visades upp. Jag lärde mig inte jättemycket nytt men en del, blev sällan förvånad, och tappade aldrig hakan — den är grundligt söndertappad sedan länge. Men jag har full förståelse för att folk som är ovana vid svårt förvillade hoppar till när till synes intelligenta, kunniga och empatiska människor inte bara glömmer bort att mässling är farligt eller att polio funnits, utan sömlöst övergår till att diskutera judarna, Illuminati och Bill Gates, eller blir förintelseförnekare efter att ha sett något överlångt hopkok på Youtube.

Serien är en imponerande produktion — att wallraffa i ett och ett halv år måtte ta på krafterna. Givetvis finns det småsaker att påpeka.

Antivax-rörelsen är ett reellt problem i många länder. Antivax-rörelsen är inget större problem i Sverige — åtminstone inte än. I exempelvis Italien och Rumänien har minskad spädbarnsvaccinering gett upphov till fullständigt onödiga epidemier av t.ex. mässling. Hos svenska barn är vaccineringsgraden god. Det irrationella vaccinmotståndet förekommer förvisso i Sverige, i vissa sammanhang märks de tydligare (som t.ex. i antroposofernas Järna), men det är inte så utbrett som man kan få intryck av i programmet. Vilket inte hindrar att det ställer till med skada.

Kommer Vaccinkrigarna att förändra antivax-rörelsen? Man kan tänka sig att de helt övertygade kommer att sluta leden än tätare, nu när vidden av deras förvillelser avslöjats för de breda massorna. Inte för att de är särskilt öppna — det har de inte varit på länge. Det var inte för inte som programmakarna var tvungna att wallraffa även för att få till "vanliga" intervjuer (de flesta intervjuer vi får se är såpass okontroversiella att det är lätt att glömma bort hur inspelningarna gick till). Ledande antivaxare har övergett mainstream media till förmån för mer "öppensinnade" kanaler, liksom sociala medier där fotfolket gör grovjobbet med att sprida desinformationen. Och även om de skulle bli ännu mer alienerade så vore det värt det, om det går att rädda barn till föräldrar som suttit och läst förvillande vansinnigheter och fått ångest inför det egentligen självklara valet mellan att vaccinera eller inte.

- När debatten om den s.k. samvetsklausulen (som tillät "samvetsömma" föräldrar att inte vaccinera sina stackars barn) rasade; läget i andra kammaren beskrivs i SvD 14 april 1916

En käpphäst jag blivit van att störa mig på är att alla som arbetar mot eller för vacciner verkar tro att vaccinmotståndet började med Andrew Wakefields skräpstudie 1998. För det har funnits ett utbrett vaccinmotstånd ända sedan de uppfanns kring sekelskiftet 1800. Även om det inte gör någon större skillnad i dagens debatt så har åtminstone vi som ska begripa oss på det hela ingen ursäkt för att vara historielösa. Mer om detta i bloggposten 200 år av vaccinmotstånd.

- Antivaxarna 1802 var inte mycket mer sofistikerade än antivaxarna 2020. Vaccinskräck återgiven (förstärkt?) av James Gillray: The Cow Pock ["cowpox" = kokoppor] or the Wonderful Effects of the New Innoculation

Men det är petitesser. Vaccinkrigarna är obligatorisk att se; inga undantag för samvetsömma.

*

Jag har ju ägnat en del av de senaste decennierna åt att reda ut myter, faktoider och pseudovetenskaper. De allra flesta har varit harmlösa. Kvacksalveriet är ett undantag, och det irrelevanta vaccinmotståndet ett särskilt onödigt och dumt undantag. Dessutom har vaccinmotståndet en förmåga att dra till sig förvillelser av vitt skilda slag.

- I Göteborg hälsas föreläsaren Linda välkommen av Cui Bono-organisatören Martin Emander, som även skrivit för Nya Tider och deltagit i flera aktiviteter arrangerade av Nordiska motståndsrörelsen

Här är några exempel på antivax-relaterade galenskaper jag tagit upp på denna blogg:

• Cui Bono: Nazister och foliehattar — En förening med folk som tror på allt som inte är mainstream. "Nazister" är inget slarvigt epitet; det finns folk hos dem, såväl medlemmar som organisatörer, som betecknar sig som nationalsocialister. Antivaxaren Linda Karlström, en av "huvudpersonerna" i Vaccinkrigarna, har föreläst hos dem flera gånger, kanske fler än någon annan, och flera gånger deltagit deras podd.
• Storkvackarna Sultan och Zazzio — Om kolloidalt silver och KS-försäljarna Anders Sultan och Michael Zazzio (de kan liknas vid elake Måns resp Bill & Bull i en person; den senare medverkar i Vaccinkrigarna). Ägnar man sig åt Sveriges för närvarande största kvack har man givetvis åsikter om vacciner, och jag tror ni kan gissa vilka de är.
• Kolloidala konspirationer — Påhitt som Anders Sultan sprider.
• SVT "Debatt" — Funderingar inför ett debattprogram i tv där antivaxare skulle medverka och som därför knappast kunde bli ett debattprogram. Det sändes den 9 april 2015. I Vaccinkrigarna visas några klipp från programmet där man bl.a. får se Linda Karlström och den då tämligen okände Anders Tegnell. Och det blev mycket riktigt inte mycket "debatt" av debatten.

- Ur Vaccinkrigarna, tredje avsnittet

Av allt Linda gör och säger i programmen har inget fått lika stor uppmärksamhet som när hon tar upp "förintelsesagan". Jag vet inte om hon är övertygad antisemit. Givetvis förnekar hon varje dragning åt högerextremism. Men, som det formuleras i programmet, "det verkar inte krävas speciellt mycket för att få henne att tvivla". I det här fallet var det en produktion på fyra timmar, på Youtube såklart, som någon bekant tipsat om (tips: undvik sådana bekanta) som fick den föregivna elit-googlerskan att vips byta åsikt om förintelsen.

Som avrundning en observation jag just gjorde. Ta en titt på följande tankar:

Svenska kyrkan är judekontrollerad, och om judarna kan man läsa i Johannesevangeliets kapitel 8.

Vore den legendariske schackvärldsmästaren Bobby Fischer i livet idag och hade fått höra om denna historia skulle han antagligen säga att det inträffade iscensattes och styrdes av antimänniskor. Om det faktiskt är så borde inte din tilltro till mänskligheten ha förändras i negativ riktning eftersom det inte är mänskligheten som ligger bakom detta bedrägeri. Lyssna på Bobby i hans "A few notes on the Jew": [länk]

Jag instämmer i att det första avsnittet knappast kan vara nedslående för dig eller för vaccinkritiken totalt sett. Djävulsbarnen (se Johannesevangeliets kapitel 8) och sabbatsgojerna [icke-judar som går judarnas ärenden] på SVT gjorde faktiskt ett riktigt dåligt jobb med att smutskasta dig; du framstod tvärtom som en sympatisk och vettig person. Det hela påminner om när judar utför falskflaggklotterattacker med felmålade svastikor på påstått utsatta objekt. Jag ser redan fram emot nästa avsnitt!

Nu har jag sett avsnitt 2, och det roligaste som sades av sabbatsgojerna i det avsnittet var när de kommenterade den stora danska vaccinationsstudien med att autismfallen där inte berodde på vaccinationerna utan att de bara råkade sammanfalla i tid. Ha, ha, ha!

Simmons [den ena journalisten] är till sitt ursprung ett judiskt namn. Är Emelie judinna eller bara ingift?

Efter att ha sett det tredje avsnittet kan jag konstatera att judarna och sabbatsgojerna på SVT som väntat försökte att till slut sänka dig, Linda, med din uppfattning om den påstådda judeförintelsen under Andra världskriget och judefrågan i stort.

Ända sedan wallraffarna avslöjade sig för sina medverkande har Linda beklagat sig över att ha blivit vantolkad, karaktärsmördad etc. Den 20 november lade hon ut en bloggpost på sin hemsida där det hela beskrivs ur hennes perspektiv. En av hennes besökare har lämnat ovanstående kommentarer. Den första skrevs den 3 december, den senaste den 16 december. I skrivande stund ligger de fortfarande kvar.

Att hon ... Näe, jag blir faktiskt ... Jag blir ... Alltså ... Ja.

- Småbarnsmamman Diza i vad som kan ses som en icke oäven sammanfattning/recension av Linda Karlströms verksamhet, Vaccinkrigarna och antivax-rörelsen i sin helhet

Oscar, Oskar och Tjabo

Oscar II stavades med c av honom själv och hans samtid. Så stavas han än idag i Nationalencyklopedin, Wikipedia, och alla andra viktiga sammanhang.

Med ett undantag: Det kungliga hovet. Där stavas Oscar, såväl I som II, med k.

- Kungahuset: Ätten Bernadotte

Det beror på hovets regel för när moderniserad stavning av kungliga namn ska tillämpas. Jag har inte bestämt mig för om den är charmigt kuriös eller bara fånig.

Vid hovet är normen att de avlidna kungar och drottningar som den nuvarande regenten har träffat får behålla stavningen.

- Språktidningen 3/2012: Estelles morfar blir aldrig kung Karl XVI Gustav

Eftersom den nuvarande regenten inte träffat någon av hans oscarianska förfäder så har deras namn moderniserats till Oskar.

Man kan fråga sig vad som händer när/om drottning Viktoria tillträder. Hon träffade aldrig sina gustavianska förfäder – innebär det att deras namn kommer att moderniseras till Gustav V och Gustav VI Adolf? Och kommer en framtida regents tillträde att innebära att dagens kung får heta Karl XVI Gustav? Sådana ödesfrågor hade k:a informationsavdelningen 2012 inte tagit ställning till, utan hänvisade till framtiden ifråga.

Vilken regel för moderniserade kunganamn tillämpar då vi ordinära undersåtar? Den här: Kungligheter fr.o.m. Oscar I stavas som de själva stavade/stavar sig. – Varför nu gränsen sattes vid just O1. Men varför inte. Det är åtminstone en språklig regel som inte baseras på en individ, vilket nog är mest fånigt när jag tänker efter.

Lördagsfråga 639: Sällskapsspel

1. Nykrönt Elizabeth med riksglittret. I höger hand håller hon spiran med korset. Den gjordes 1661 och kompletterades 1910 med världens största slipade diamant: Afrikas stjärna. Den är även känd som Cullinan I eftersom det var den största bumlingen som utvanns ur Cullinan-diamanten, den största diamant med smyckeskvalitet man känner till. (Jag var tvungen att slå upp riksäpplet; det väger 1,2 kg och verkar lämpligare som tvåhandsäpple.)
2. Den osannolikt pittoreska medeltidsstaden Carcassonne i södra Frankrike.
3. Vanliga poler uppträder ju i par, som nord/syd eller +/-. Här har vi en elektrisk monopol. Man funderar även på om magnetiska monopoler kan finnas i sinnevärlden.
4. Kenneth Branagh som den lömske Jago i Othello (1995).

1951 lanserades sällskapsspelet Afrikas stjärna, eller Afrikan tähti eftersom det var i Finland. Så småningom kom det till Sverige. Även om originalnamnet lär ha behållits för åtminstone någon utgåva fick det snart heta [Jakten efter] Den försvunna diamanten. Det är nästan ett halvt sekel äldre än spelet Carcassonne, som utspelas i en medeltida stad lik namnen. Monopol behöver ingen presentation, men det kan nämnas att spelets historia romantiserats; historien om att det skapades av Charles Darrow under depressionen har nu korrigerats med att den första versionen skapades av Elizabeth Magie 1902. Othello är internationellt mest känt som Reversi, men det finns skillnader. Den största är att man i Othello inleder partiet med fyra utlagda brickor. Det räckte tydligen för att japanen Goro Hasegawa skulle kunna ta patent på Othello 1971. Lättare pengar får man leta efter ...

Den aningen juliga lördagsfrågan knäckte pazuzu.

"Åk själv, gubbjävel"

Minns ni Artur Häggblad

Jag hann träffa honom innan han gick bort 1989, och han bekräftade de flesta av de historier som går om honom. Som den mest klassiska:

 - Det var efter SM-femmilen 1935 i Falun, mindes Häggblad. Jag var besviken och inte visste jag att det var landshövding Bernhard Eriksson jag pratade med. Han kom fram och kände på mina skidor efter loppet. Frågade hur loppet varit.

 - Åk själv gubbjävel, svarade jag.

- Stellan Kvärre, "Åk själv gubbjävel", DN 19 februari 1993

I en annan version, som nämns på Wikipedia: Arthur Häggblad, förläggs episoden till Häggblads Vasalopp 1938 (där han kom trea men sedan blev diskad efter att ha bytt ut felvallade skidor). Även där ska Eriksson, landshövding i Kopparbergs län 1932–44, ha ställt frågan. Eller om det var en journalist? Eller rentav gamle kungen?

Men ett fint citat är det, utan tvekan. (I många versioner har det tredje ordet mildrats eller tappats bort helt, beroende på vad som ansetts passande att trycka.) Så fint att man hållit fast vid det även sedan Hägglund börjat glömmas bort. Det är bara att lägga det i någon annans mun:

En gång frågade en näsvis reporter hur det kändes att åka Holmenkollens femmil och en slutkörd Wassberg frustade ”åk själv, gubbjävel”.

- Kristoffer Bergström, "Man kanske inte är den där trevlige killen", Aftonbladet 27 mars 2016

Citatet har, så klart (eftersom citat förknippas med så kända personer som möjligt; se den faktoida attraktionslagen), även tillskrivits Ingemar Stenmark. I så fall sade han det väl till skidreferenten nr 1, Sven "Plex" Pettersson? Men då är folk ofta framme och "rättar" påståendet med att det ju var Thomas Wassberg som sade det ... Vilket underlättas av att uttalandet passar bättre ihop med honom än den något mer timide Stenmark.

Inte sällan har man lust att fräsa ifrån och likt Ingemar Stenmark svara: Åk själv för f-n!

- Monica Lindstedt, SvD 8 februari 1989

Det kan ju också vara så, att två eller rentav alla tre av de nämnda – kanske ännu fler? – verkligen sagt det som tillskrivits dem — inte omöjligt, men inte sannolikt. Då är det nog mer sannolikt att även Häggblads version bättrats på.

Lördagsfråga 639

Transpiranto

Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
mer älskad än vår bygd i nord,
än våra fäders jord.

- Johan Ludvig Runeberg: Vårt land

Va paj, va paj, va farsipaj,
falsette glossan kar!
Nek hivas alpan celestaj,
nek firas kjusan, diskas kaj,
amandalundo kvam polar,
kvam fadripajan var.

- In transpiranto par Ludoviko Hagwaldo

Ludvig Hagwald, hr grundrektor vid Läspeskolan i Grönköping, står här för Nils Hasselskog (1892–1936). Han översatte 1929 Runebergs dikt till det konstruerade världsspråket transpiranto, kallat så "på grund av dess ovanliga klarfattlighet". Hasselskog översatte sedan Studentsången ("sjung om studentens lyckliga dar"/"kantom studjosi extrabon sjur"), och därefter ingenting.

Men det räckte. Sedan dess har en mängd dikter och sånger översatts, från Guglielmo Petrofilo-Bergero till Owo Thørnquisto. Man behöver bara läsa några rader av Va paj för att inse transpirationens regler: Orden översätts till utländska ord läsaren förväntas känna igen, eller svenska synonymer, slangord, eller vad som nu funkar. Kreativa associationer och böjningar uppmuntras. Naturligtvis ska rim och versmått bibehållas. Resultatet må se spexigt ut, men en god transpiration måtte vara en utmaning av rang.

Faktum är att varenda transpiration (så kallas översättningarna) kan ses som en liten språkövning. Att "jag" översätts aj behöver inte förklaras. Paj ovan kommer från franska pays, "land". Kvam är latinets quam som används lite då och då på en rad olika sätt, motsvarande "hur", "än", "som" etc. "Nu" översätts till nunk (som i "nunk arrivas yulo"/"nu så kommer julen") som motsvarar latinets nunc. Och så vidare.

Att läsa välkända texter på transpiranto är heller inget dumt sätt att påminna sig om vad som egentligen står i dem. Nästa dikt kan ni; läs den först i översättning, innan ni fortsätter till originalet!

Ding, dinka, dong in tuff sülwesternatta
al boreal neon et terrans glace;
antiko anno kojas quasi kass ...
Ding rekviem sür akva et rabatta.
Ding in novella et dong wæck senilo
in tremulant annal-moment primær.
Ding wæck la bluff ex tellus’ landamær,
et dong in pravda pro noj instabilo.

- "A. Tennyfilio/E. Fredino", in transpiranto par Ludoviko Hagwaldo

Och så på svenska, översatt av Edvard Fredin. Den versionen skiljer sig en del – till det bättre, tycker jag nog, eller är det nostalgin som talar? – från originalet: "Ring out, wild bells, to the wild sky" ...

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö ...
Ring själaringning över land och vatten.
Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

- Lord Tennyson, Nyårsklockan

En till, och nu får ni bara översättningen:

Fimbulnoktürn' hat strong klimat,
asterix funkas et brassas.
Tutti slafas in isolat
tief in las missinassas.
Lunan traskas la rutt sordin',
snoj lajt’ in blanko sür la pin',
dito sür baldakino.
Nizz’ ist nur piggelino.

Grönköpings Veckoblad: Transpirantoteket

Flertalet

I betydelsen ’majoritet’ används flertal huvudsakligen i uttryck av typen flertalet medlemmar stödde förslaget. Uttrycket ett flertal kan däremot bara betyda ’flera stycken’.

- svenska.se (SO): flertal

Nyckelordet ovan är "huvudsakligen". Det händer att "flertalet" används med betydelsen "flera" snarare än "de flesta". Och då kan det missförstås.

Jag har inte hittat något riktigt bra exempel där det framgår att skribenten med "flertalet" menar "flera" snarare än "de flesta" [ uppdaterat: eller så har jag det ]. Det var lättare att hitta exempel där betydelsen är oklar. Som "flertalet bedömare", en vanlig fras som kan skrivas och läsas på olika sätt. Menar man majoriteten av de som tyckt till eller bara flera av dem? Det är ju helt olika saker, men det framgår inte.

Varför nu folk ska använda ord som kan misstolkas istället för ord som inte kan misstolkas.

Mäklarannonser ska, av hävd och oklar anledning, ha ett lite tillgjort språk. Ett språk där man kan få för sig att skriva "flertalet" istället för ett vanligt "flera" eller "många".

Grekiska latinska namn

latinskt namn, en organisms eller en organismgrupps officiella namn.

- NE: latinskt namn (1 av 2)

Den binomiala nomenklaturen – tvådelade namn à la Anemone nemorosa eller Anser anser – bygger på latin. Men de grekiska inslagen är många. Därav preciseringen i artikelns andra och sista mening:

Eftersom namnet kan ha sitt ursprung i andra språk än latin är det mer korrekt att använda uttrycket vetenskapligt namn.

- NE: latinskt namn (2 av 2)

Ett exempel på ett vetenskapligt namn med grekiska är brunbjörnens Ursus arctos. Ursus är björn på latin, ἄρκτος arctos björn på grekiska. Björnens vetenskapliga namn kan alltså utläsas "[släktet] björn [arten] björn", eller ett tvåspråkigt björnbjörn.

Tretow och ABBA-soundet

- Personlig favorit med Micke: Hystereo (1988, tror jag)

Michael berättar hur han under ABBA-tiden hade en liten sändare i studion med begränsad räckvidd (på den tiden olaglig) som nådde ut till hans bil parkerad utanför studion. När man hade gjort en mix som man var nöjd med i studion gick man ut till bilen, startade motorn och lyssnade i den gamla bilradion hur mixen av den senaste låten fungerade i den miljön. Lät det dåligt i bilen gick man tillbaks till studion och ändrade på mixen. Efter några omgångar lät det bra både i studion och i bilradion, och först då var man nöjd. Det här var ett sätt att anpassa mixen till majoriteten av lyssnarna.

- Håkan Lindberg: "Michael Tretow – kompressionens mästare", Tidningen Monitor 2012

Ljudteknik begriper jag mig inte på, varken tekniken eller de finare detaljerna i resultatet. Men oavsett vad man tycker om ABBAs låtar musikaliskt så är det solklart att inspelningarna är tekniskt perfekta; till skillnad från väldigt, väldigt mycket annat från den tiden. Den som främst låg bakom det var deras ljudtekniker, Michael B. Tretow.

Ett grepp han tog till för att skapa soundet är nog så enkelt, åtminstone att beskriva. Han tog spåren med Agneta respektive Anni-Frid, och försköt dem någon hundradels sekund. Naturligtvis gjorde han mycket mer än så, men det handgreppet var det viktigaste. Det är (bland annat) därför som ABBA live inte kunde låta likadant som i studio. Och det var därför Tretow föredrog det senare; det var bara i studion han hade full kontroll på ljudet.

Annars är Tretow nog mest känd som han med "Den makalösa manicken". Men han gjorde mycket annat.

Caramba var ett band och ett album i början av 1980-talet som fick en del speltid. Långt senare fick man reda på vilka som stod bakom. Det var framför allt Tretow, som stod för det mesta. Mindre insatser gjordes av ABBAs trummis Roger Palm och en så otippad förmåga som Kalle Sändare. Men de vi hör mest är Tretow och Ted Gärdestad – så här har vi aldrig hört honom förr – efter att ha förvrängts och multiplicerats i omgångar under Tretows vana studiofingrar.

Om allt detta och mycket mer hade Tretow kunnat berätta. Om han inte fått en hjärnblödning 2001. Det tog flera år innan han kunde gå och prata igen. Och alla minnena från ABBA-tiden är borta.

Lördagsfråga 638: Svastikasserat

1. Carl Jacobsen (1842–1914) ärvde bryggeriet Carlsberg efter sin far och gjorde det riktigt stort. Det var passande eftersom bryggeriet bär hans namn: Jacob Christian J. kallade det Carlsberg efter sonens namn + det faktum att det ligger på en höjd (Valby Bakke i Köpenham). Carlsberg hade länge en svastika i logotypen; den syns än idag på elefanterna i Nya Carlsbergs Bryggeris entré (mer om dem m.m. i bloggposten Elefantöl).
2. Det isländska rederiet Eimskipafélag Íslands, idag Eimskip, grundades 1914 och hade från början en svastika i loggan. Den hängde kvar ända till 1970-talet. Den finns faktiskt på deras gamla huvudkontor än idag, men har dolts bakom årtalet (då byggnaden uppfördes) 1919.
3. Mycket länge var industrirobotar lika med Aseas orangea IRB, lanserad 1973. En del från den första generationen lär fortfarande vara i tjänst. Än idag har ABB en mängd IRB:er i sortimentet; numer är de tråkigt gråvita. Kuriosa: De första robotarna hade chips från Intel, långt innan PC:n såg dagens ljus. Jo, och så hade ju ASEA länge en svastika i loggan.
4. Finska flygvapnet har alltid haft plan från en rad olika länder, inklusive Sovjet. Här en MiG-21, "Fishbed" hos NATO. Bakom den skymtar den gamla loggan, som påminner om svenske greve Eric von Rosen. Finlands första stridsplan var en present från honom, och han hade en indisk solsymbol som personligt bomärke. Det var helt utan politiska kopplingar; de kom senare. För såväl Eric som svastikan.

Företag som haft svastikor i sina loggor sattes av Anonym. För väldigt, väldigt många fler exempel, se Wikipedia: Western use of the swastika in the early 20th century. De är så många att man nästan glömmer bort hur symbolen så småningom togs över helt av ett tyskt parti; fast bara nästan.

Den moderna lucian

 
- Carl Larsson: Lucia-morgon (1908)

Det moderna luciafirandet fick en skjuts när Stockholms Dagblad 1927 arrangerade en luciatävling med ett offentligt luciatåg i Stockholm.

- Wikipedia: Lucia

Uppgiften om 1927 har nämnts så ofta i sammanhanget att man kan få ett intryck av att det moderna lussefirandet inte är äldre än så. Men det är det.

... Med reservation för att det är långt mer problematiskt att tala om den "moderna" formen av ett firande än folk inser. Även traditioner som antas vara huggna i urberg kan vara yngre än de som försvarar den, och försvunna några år senare. När undertecknad växte upp var luciahelgen en av årets största röjarhelger, kanske den allra största. Det är vad jag förknippar med "det moderna luciafirandet". Och var är det idag?

Hur som helst.

- SvD (1886)

Förvisso var luciafirandet länge provinsiellt (utanför tullarna). Om detta skrev jag i bloggposten Den första lucian.

Det första offentliga lussefirandet i Stockholm ska, som nämns på Wikipedia, ha varit 1893 på det särskilda uppvisningsområdet för landsortens påfund:

Notera dock att Lucia den gången kom på besök först vid nyår. Å andra sidan fortsatte uppvisningarna ända in i februari. För det var också en uppvisning av en gammal tradition, snarare än något försök att sprida ett levande bruk.

Det levande bruket kunde för övrigt vara nog så uppsluppet. Här en beskrivning från studenternas Lund 1881:

- Jönköpings-Posten

Den här får naturligtvis också vara med:

- "Studerande Brag såsom Lucia 1875. Lund"

Lördagsfråga 638

 

Skoj & allvar med Penn & Teller

- Omslaget kunde vändas så dina kompisar inte skulle ana oråd

De flesta som läser här känner nog till Penn & Teller. För er andra så är det en magikerduo i USA som blivit kända dels för sin speciella stil, dels för att de är kritiska till pseudovetenskap och hittepå. En gång i tiden tog jag upp programserien Bullshit, där de går till botten med en del etablerat trams m.m. 

En annan av deras skapelser heter Penn & Teller's Smoke and Mirrors. Det är ett dataspel som de lät göra i mitten av 1990-talet. Är det bekant? Även den med koll på gamla dataspel, skepticism och Penn & Teller är ursäktad om titeln är obekant, för spelet gavs aldrig ut.

Fast det var bra nära. Spelet gjordes färdigt och klart, och förbereddes för release. Man skickade rentav ut det till tidningarna, som publicerade några ljummet positiva recensioner.

- GamePro augusti 1995: "As hard as it is to categorize, and as hard as it is to master, Smoke and Mirrors is easy to laugh with."

Därefter gick produktionsbolaget i konkurs. Ett försök att få någon annan att ta över utgivningen gav inget napp. Bortsett från de ljumma recensionerna så var det vid den tiden omöjligt att få någon att intressera sig för vilket spel som helst som låg på en Sega-CD.

I tidens konsollkrig var Nintendo den ohotade ettan, Sega den eviga tvåan. De senare gjorde flera försök att utmana de förra. Ett av dem utgjordes av en CD-läsare till Sega Megadrive. Det möjliggjorde multimedia (tidens främsta buzzword), som främst utgjordes av pixliga, gryniga filmsnuttar som var vansinnigt imponerande de allra första gångerna man såg dem. Försäljningen gick sådär. Spelmakarna hakade aldrig riktigt på. Sega övergick 1995 till att fokusera på sin nästa modell, Sega Saturn. Det var då som Penn & Tellers spel skulle ha lanserats.

Så det blev inget Penn & Teller's Smoke and Mirrors ... Eller? Flera år senare hittade någon ett av recensionsexemplaren. En Sega Megadrive med CD-ROM grävdes fram, och det gamla, aldrig utgivna, spelet drogs igång. Det var bra — för Smoke and Mirrors är inte bara svårt att kategorisera utan närmast unikt.

S&M utgörs av ett större plattformsspel och en samling småspel. Eller vad man ska kalla dem ... Ett återkommande tema är att man lurar sina kompisar, ett annat att avslöja "magi" som inte fungerar. Delvis är det lite av en magiskola, där man får lära sig misdirection m.m.

Ett av småspelen heter "What's your sign?". Din kompis får svara på ett antal komplett irrelevanta frågor, varefter spelet avslöjar dennes stjärntecken — och har rätt! Att det blev rätt svar beror på att du, innan du visade spelet, gick in i en hemlig meny och matade in födelsedagen.

- "Concentrate on your card and answer my questions"

I vad jag tycker är det intressantaste småspelet träffar vi den klärvojanta gorillan Mofo (som även förekommer i Penn & Tellers shower). Gorillan ackompanjeras av ett monotont trummande och en lätt psykedelisk, animerad omgivning. En kompis drar ett kort ur en kortlek, visar upp det för de närvarande men inte för Mofo, som demonstrativt vänder sig om. Därefter skapas en "psykisk länk" via spelkontrollen där kompisen får besvara några debila frågor — rätt eller fel svar spelar ingen roll. Och så avslöjar Mofo kortet. Hur gick det till?

För en demonstration, se Youtube: Mofo the psychic gorilla. Där anges inte hur det går till.

Det gör jag däremot, här nedanför i vit text. Markera för facit.

> Innan den "psykiska länken" skapas ska du, spelets ägare, vara hjälpsam och visa hur det går till. Du trycker på vissa knappar, till synes på måfå, och förklarar att "A är ja" osv. Det är då du anger vilket kortet är. Först flyttar du en markör (en grön gnista) till en position på skärmen som motsvarar valören — positionerna anges i manualen och du har sett till att memorera dem — och trycker på en knapp. Därefter dyker markören upp vid färgsymbolerna till höger; du väljer rätt färg och trycker på en knapp. Klart! För en oinsatt är det praktiskt taget omöjligt att upptäcka markören mot den röriga, animerade bakgrunden. <

Bonus: Mofos röst görs av Teller. Dennes shtick är ju annars att inte säga ett ord när paret uppträder.

Bonus 2: Det mest kända spelet i samlingen är Desert Bus. Kan inte beskrivas, måste ses. (Ha ha.)

Youtube: Desert Bus playthrough

Dynamit finns knappt

Man behöver inte leta efter bilder på dynamitgubbar. Men man får leta efter bilder på moderna riktiga dynamitgubbar, säger det faktiska sprängämnet, snarare än hoptejpade, ritade eller renderade röda cylindrar med stubin. På de stora bildbyråerna bläddrade jag igenom något ton med sådant innan jag hittade denna hos Getty, som kanske, kanske inte, är äkta vara. (Av någon anledning är det mycket lättare att hitta bilder på gammeldags dynamitgubbar, runda stänger av dynamitmassa insvept i paraffinerat papper.)

Men även om gubbarna på bilden är äkta är de nog inte dynamit. Alfred Nobels uppfinning från 1866, som utgjordes av högexplosivt och synnerligen känsligt nitroglycerin i den mjölliknande stabiliserande jordarten kiselgur, har i stort sett ersatts med senare blandningar. Enligt NE är dagens vanligaste dynamit (där ordet används som substantiv om en grupp av sprängämnen) Dynamex® M, med cirkel-R och allt. Där har nitroglycerinet ersatts med dinitrolglykol. Det ämnet har lika god sprängkraft men är billigare, och har dessutom lägre fryspunkt.

Frusen dynamit? Det har många tampats med genom åren. Men även trovärdiga källor ger olika bud om varför. Enligt den ena versionen är frusen dynamit ännu okänsligare än vanligt vilket ger försämrad sprängverkan. Enligt den andra versionen stelnar nitroglycerinet vilket gör det hela ytterst känsligt för stötar. Här verkar det finnas en myt att ta tag i.

- The Cornish Telegraph 6 maj 1879

I vilket fall som helst var frusen dynamit ett problem som sagt, ännu mer så eftersom nitroglycerin fryser redan vid +13 °C. Att tina dynamit är därför något som många fått ägna sig åt genom åren. Att dynamit och eldstäder är en dålig kombination har belagts många gånger, så till den grad att åtminstone vissa tillverkare uttryckligen avrått från proceduren.

Före Kalle Anka på TV

Kalle Anka och hans vänner har önskat god jul i tv sedan 1960. Vad gjorde de innan dess? – Önskade god jul på bio. Åtminstone i Stockholm.

Sturebiografens annons är från 1949. Men redan då var traditionen tillräckligt gammal för att en del biobesökares föräldrar skulle ha vuxit upp med den. (Biografen Sture/Sture-Teatern, som 1915(jo!)–2001 låg på Birger Jarlsgatan 28–30, ska inte förväxlas med biografen Sture, tidigare Olympia, som ligger på Birger J. 41.)

Det första belägget för ett julprogram från Disney hittade jag från annandagen 1933. Det var året innan Kalle Anka kläcktes. Annandag jul var för övrigt den stora premiärdagen för filmer (vilket den kanske varit än i våra dagar; känner att jag börjar glömma bort livet f.c.).

Filmen om tjuren Ferdinand (som bygger på Munro Leafs bok, illustrerad av Robert Lawson) hade svensk premiär 8 december 1939. Som synes ingick den redan från början i julprogrammet.

Till julens oundgängliga traditioner hör Stures Walt Disney-program för barnen ...

I recensionen av 1945 års julprogram, en av "julens oundgängliga traditioner", finns en fin "det var bättre förr"-kommentar. Ju förr desto bättre!

1949 hände något så oerhört att vi i våra dagar inte ens kan förhålla oss till det: En recensent gnällde över att Kalle Ankas julprogram inte förnyades tillräckligt mycket.

Mach & Machister

Hört någon skällas för "machist" på sistone?

In his book [Materialism och empiriokriticism (1909)] Lenin criticized the idealism of the Machists on questions of knowledge about society and further developed historical materialism. He exposed the reactionary nature of the biological theories of society and showed that the Machists, with their pretentious and empty energetistic and biological verbiage, wanted to conceal the irreconcilable class contradictions in capitalist society and to prove that this society would achieve total peace and prosperity by virtue of people’s "psychological tendency toward stability."

- The Great Soviet Encyclopedia: Materialism and Empiriocriticism: Critical comments on a reactionary (1977)

Machister har inte med machismo att göra utan är – var? – anhängare av en kunskapsteoretisk skola som utvecklades av Ernst Mach (1838–1916). Sånt begriper jag mig inte på men så här beskrivs den:

He originally saw scientific laws as summaries of experimental events, constructed for the purpose of making complex data comprehensible, but later emphasized mathematical functions as a more useful way to describe sensory appearances. Thus scientific laws while somewhat idealized have more to do with describing sensations than with reality as it exists beyond sensations.

- Wikipedia: Ernst Mach/Empirio-criticism

En intressant passage i samma artikel nämner att Machs kritik av Newtons fysik inspirerade Einstein, men att Einstein senare insåg att kritiken snarare byggde på filosofi än på fysik.

Men att Machs namn brukas än idag beror förvisso varken på Lenin, Newton eller ens Einstein. Det beror på hans andra karriär. Fysikprofessorn studerade chockvågor: När något färdas fortare än ljudet komprimerar det luften framför sig.

Bild på kula med chockvåg, tagen av Mach 1887. Att man kunde ta sådana bilder på den tiden finner jag lika fascinerande som de relaterade tankeövningarna.

Det var för att hedra professorns arbete i ämnet som ljudhastigheten 1929 fick beteckningen Mach (eller rättare: föremålets hastighet dividerad med ljudhastigheten på platsen). Inom den s.k. strömningsmekaniken finns det en lång rad s.k. dimensionslösa tal som används för att beteckna saker och ting. Några av dem har namn efter kändisar som Arkimedes och Galilei, men det är bara ett som tillhör allmänbildningen.

Dagens bloggpost skrevs med anledning av Chuck Yeagers bortgång, den förste som färdades fortare än ljudet.

Lördagsfråga 637: Christopher Polhem

1. Scandinavian padlock kallas de i Amerikat. Här kallas de polhemslås, efter uppfinnaren.
2. Karl XI på gamla 500-kronorssedeln. På avigsidan Christopher.
3. En oerhört besviken Scott-expedition vid sydpolen och Amundsens läger, som naturligtvis fick heta Polheim.
4. En av "bokstäverna" i Polhems mekaniska alfabet, en samling enkla demonstrationer för undervisning.

Den relativt lätte togs blixtsnabbt av Tricky.

Att slå i glasen

 - Annons ur SvD 30 november 1939

Länge, länge tänkte jag mig "slå i glasen" som någon sorts hårdhänt skålande. Jag har fortfarande svårt för att tänka bort den bilden. Trots att jag nu vet att "slå i" här används i betydelsen "hälla i".

Lördagsfråga 637

The American Way

- Margaret Bourke-White: "The flood leaves its victims on bread line", LIFE 15 februari 1937

There's no way like the American Way! Fotografiet används ofta för att illustrera depressionen, med ett övertydligt ironiskt budskap. Men även om bilden togs under depressionen, och det sannerligen köades flitigt under de åren, så blir det lite snett. För den skildrar en händelse som inte har med depressionen att göra.

I januari 1937 regnade det intensivt i mellanvästern. Ohiofloden svämmade över, med besked. I Cincinnati steg den 24 meter. I Louisville, Kentucky steg den 28 meter, och översvämmade två tredjedelar av staden. Hundratals dog (vilket låter lågt med tanke på omfattningen), någon miljon blev hemlösa.

- En annan bild av Bourke-White, tagen vid samma tillfälle

Bland de många tidningsmänniskor som rapporterade och dokumenterade fanns fotografen Margaret Bourke-White från den anrika fototidningen LIFE. Hon begav sig till Louisville och fotograferade staden, vattnet och människorna. Ett av motiven var en kö till ett ställe där det delades ut mat. Människorna på bilden är kanske arbetslösa men behöver inte vara det – de är alla välklädda, om det betyder något – men det är inte därför de står i kö. Att de behöver hjälp beror inte på arbetslöshet och depression utan en naturkatastrof.

- Reklamskylt fotograferad i Kingswood, West Virginia, av Edwin Locke 1937

Reklamen ingick i en kampanj från arbetsgivarorganisationen National Association of Manufacturers. Andra skyltar informerade om att USA minsann hade "World's highest wages" eller "World's shortest working hours". Syftet ska ha varit att propagera för fri företagsamhet, mot fackföreningar och Roosevelts "New Deal". Jag måste säga att reklamspråket inte är lätt att tolka; det ser mer ut som överdrivet sovjetiskt självberöm än något annat.

Då är denna NAM-annons från slutet av kriget begripligare: Statliga investeringar, som New Deal, leder till nazism, fascism och kommunism, medan privat konsumtion, The American Way, leder till arbeten, frihet och möjligheter.

TV-fria onsdagar

- Också en anledning till att införa en tv-fri veckodag: Att få arbetarna att engagera sig fackligt. SvD 4 april 1960.

För att blidka televisionens motståndare beslutade man 1960 att införa en i stort sett TV-fri kväll en gång i veckan. Denna radikala åtgärd varade i ungefär ett och ett halvt år.

- Joakim Thelander: TV: Televisionens historia i Sverige, Populär historia 9 december 2002

Inte för att det sändes mycket i tv vilken dag som helst i veckan 1960 ... Vilket kanske har med saken att göra.

Svensk tv fick sitt genombrottet VM-året 1958. Antalet tv-apparater och tittare rakade i höjden. Det nya mediet blev oerhört omskrivet, ur alla möjliga synvinklar. Att folk tillbringade för mycket tid framför den enda kanalen var ett återkommande klagomål. Förslaget om tv-fria dagar fördes fram då och då – såväl före 1960 som långt efteråt. Men nog är det lite märkligt att man t ex 1971 kunde diskutera en tv-fri dag utan att med ett ord nämna att man haft det?

Efter att ha grävt i tv-program från 1960–1961 hittar jag en del tv-fria onsdagar, liksom framför allt tv-fria onsdagkvällar. Till exempel blev barnen utan julkalendern Titteliture onsdagen den 8 december 1960. Ofta såg det ut så här:

- TV-programmet tisdag och onsdag 7–8 februari 1961

Men om de tv-fria onsdagarna/-kvällarna nämnts då och då på senare år, så har jag inte hittat några särskilda uppgifter över huvud taget om det hela från när det begav sig. Vad det nu kan bero på ... Månne det hade att göra med att tv:n ännu var på en sorts experimentstadium? Och att det inte alls var självklart att man skulle sända varje dag och varje kväll? Det var inte som det etablerade riksmediet radio precis.

I vilket fall som helst verkar det, som i efterhand har kallats en "radikal åtgärd" för att blidka motståndare, varken ha iakttagits stenhårt eller upprört några känslor av vare sig det ena eller andra slaget.

Onsdagen i denna vecka skulle enligt programmet ha blivit en helt TV-fri dag, men något kommer man ändå att bjuda ...

- SvD tisdagen den 3 januari 1961

Nordströms Borreberg

Karl Nordström (1855–1923) var född i Hoga på Tjörn, en långpromenad från platsen där undertecknad växte upp. Flera av hans tavlor visar välbekanta platser. Som till exempel Borreberget ovan, ett berg som även har den tråkigare stavningen Borgeberget. Att berget använts som borg indikeras av namnet och formen – lättförsvarade berg med stup på flera sidor var guld värda i orostider, och det finns en mängd Borgeberg runtom i landet – och bevisas dessutom av arkeologiska lämningar.

Denna tavla är också av Karl Nordström. Den visar ett annat berg, osäker på vilket men förmodligen på Tjörn. Det är inte omöjligt att det är ett Borgeberg, men definitivt inte Borreberget.

Icke desto mindre är det vad tavlan heter, angivet på baksidan i samband med en minnesutställning 1955. Jag vet inte vad som hänt här. En tavla gjord efter konstnärens död?

Järnvägskorsningar, gamla stilen

- Järnvägskorsning vid Idenor utanför Hudiksvall (Från Sveriges Järnvägsmuseum, hittad hos Gunnar Ekeving: Vägskydd)

Länge fanns det järnvägskorsningar där grindarna gick över spåren. När det kom ett tåg fick de öppnas, vilket gjordes manuellt. Det finns inte så få notiser om tåg som krossat grindar som ingen öppnat. Fast det värsta var när banvakter eller andra öppnade grindarna alldeles för sent och kom emellan. Många otäcka olyckor gick till på det viset.

... Några spillror af densamma jemte Olsson blefvo hängande och släpade med ett längre stycke.

- DN 26 oktober 1872

- Notisen från SvD 10 november 1900 minner även om när man åkte tåg på Gotland

Det fanns även korsningar där grindarna gick över vägen på det sätt vi är vana vid, som förbipasserande fick öppna och stänga. Sådant var man van vid. Färder utmed vägar innebar mycket länge ett evinnerligt stannande för att öppna och stänga grindar, eller utdelande av grindslantar till barn som ställde upp.

Framåt 1900-talet började automatiska lösningar införas, där grindarna öppnades eller stängdes inför ankommande tåg. Och vid samma tid började grindarna över allmänna vägar att försvinna.