Telegrafberg

Inte på ett berg men väl på Gärdet: Optisk telegraf enligt Edelcrantz förbättrade system med bitar (sic!) istället för semaforer

I september 1853 öppnades en telegraflinje Stockholm–Uppsala.* Då kunde man första gången någonsin kommunicera mellan de städerna fortare än en rask ridtur. Det var bara början på ett nätverksbyggande över hela landet: Linjen Stockholm–Göteborg togs i bruk i juli 1854, i september hade man hunnit till Helsingborg och Malmö, och Haparanda uppnåddes 1857. Den orten är särskilt intressant eftersom den ju på den tiden gränsade till Ryssland, vilket längre fram skulle få stora konsekvenser. Emellertid kopplade man inte ihop sig med tsarens telegrafer förrän 1860. Och så vidare.

Här i Swerige, der man hittills, liksom i flera andra länder, ansett telegrafkommunikationer uteslutande tillhöra krigstider, hafwa de anstalter, som dertill då blifwit begagnade, nästan kommit ur bruk, intill dess i år försök, på Regeringens befallning, blifwit anställde med en telegraflinie mellan Götheborg och Marstrand.

- Telegrafen (!) i Wexjö, 26 oktober 1835, hopklippt från olika sidor

Men vad är då detta? Telegrafkommunikationer 1835? Vad är det för telegraflinje som "anställts" mellan Göteborg och Marstrand?

Enkelt: Det var optiska telegrafer. Jag har tagit upp den fascinerande tekniken minst en gång tidigare på bloggen, i 1794 års kilobit. Principen är busenkel, och hade mycket väl kunnat införas hundratals, för att inte säga tusentals, år tidigare: Mekaniska semaforer eller andra visare som signalerade meddelanden. 

Exempel på semaforerande från faktoider.nu: sjömännen signalerar N resp D genom att hålla armarna i olika vinklar

Folk på telegrafstationerna fick hålla koll på grannarnas stationer; så fort ett meddelande dök upp, replikerades det så grannarna åt andra hållet kunde vidarebefordra det. Busenkelt, som sagt – i princip. Att hålla igång verksamheten, ja, det innebar desto mer meck, och inte så små kostnader. Man kan förstå att man prioriterade rikets försvar, och att linjer som uppfördes och bemannades under krig snabbt förföll efter freden. Näten var naturligtvis inte rikstäckande – undras om någon så mycket som vågat försöka räkna på vad en sådan linje för exempelvis Stockholm–Göteborg skulle ha gått på, i uppförande eller, bevare oss, drift – utan gick mellan orter där den sortens kommunikation var motiverad: Vid Stockholm, Göteborg och Karlskrona, från respektive skärgård in till staden.

Sådana telegrafstationer placerade man naturligtvis inte i gropar eller ute i skogen. Höga, rena berg skulle det vara. Och även om bergen dittills kallats något annat, så fick många av dem snabbt och naturligt ett nytt namn sedan de krönts med telegrafstationer. Jag vet inte om det på någon av platserna finns några märken i berget eller liknande spår av den optiska telegrafin. Vad vi har istället är namn, ting som ibland är skörare, ibland långt hållbarare än några fysiska minnesmärken. Svenska Wikipedias förgreningssida Telegrafberget listar hela tolv Telegrafberg i Stockholms län (flera verkar för övrigt vara heta på bostadsmarknaden). Samt ett uppe i Älvkarleby – jag tvivlar på att det fått sitt namn på samma sätt som de andra eftersom det ligger långt utanför det aktuella "nätområdet".

Sillvik, Hisingen; berget ovanför de två husen i bildens "mitt" (räknat på x-axeln) är traktens Telegrafberg – bild från Google Earth, jag försökte inte ens att hitta något fotografi som återger den önskade geografin

Dessutom finns det, enligt mina enkla trålningar, åtminstone ett Telegrafberg i Göteborgstrakten, närmare bestämt på västra Hisingen, i närheten av Torslanda (en gång hem för Hisingens flyghamn) en god bit ut mot skärgården. Jag har inte hittat något Telegrafberg vid Karlskrona.

Dessa namn är vad som i dagens samhälle återstår av den optiska telegrafi-epoken. Vackert så.

En grann bild av vad jag antar är världens mest berömda Telegrafberg: Telegraph Hill, som synes i San Francisco. Vad jag kan läsa mig till ingick den visserligen aldrig i något nätverk; så får ju också de stackarna klara sig utan skärgård. Dess telegrafister noterade inkommande fartyg, och semaforerade sedan ut deras sort till stadens många nyfikna ögon (och de voro legio, tro mig): Var det ett lastfartyg, en fiskebåt, ett örlogsfartyg eller så.

The pole-and-arm signals on the Telegraph Hill semaphore became so well known to townspeople of San Francisco that, according to one story, during a play in a San Francisco theater, an actor held his arms aloft and cried, "Oh God, what does this mean?", prompting a rogue in the gallery to shout, "Sidewheel steamer!", which brought down the house.

- Wikipedia: Telegraph Hill, San Francisco

En ensam station, men förvisso gjorde den nytta, inte tu tal om den saken; måhända översteg dess nytta, hur man nu mäter sådant, den som de svenska näten presterade. Jag vet inte om något av dem satt avtryck i krigshistoriken. Det hade varit intressant att få reda på.

* Svenska Wikipedia: Telegrafi uppger att Sverige fick sin första elektriska telegraf 1850, ett påstående som jag just försåg med "[källa behövs]".