- Ludvig Nordström, Lort-Sverige, kap 4Han öppnade. Tablå! Det var »finrummet»! Med ekmöbel, schagg [sammetstyg], nysilverbricka etc. Och halvneddragna gardiner.
På övre botten funnos ett kök, ett större rum och en skrubb. Däruppe voro de tolv barnen inhysta, sju i det större rummet, två i köket, tre i skrubben.
Men finrummet nere, som var störst, stod låst. Mitt inne i skogen. Det var den hemliga skatten. Det var motsvarigheten till stamtavlan i trappuppgången på de grevliga och baronliga slotten. Det var familjens själ. Det var barnens arv. En gång skulle de kunna gå ut i världen och väcka avundsjuka genom att kunna säga:
- Hemma hade vi sal!
Under några generationer, från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet, skulle man ha finrum, sal, stort rum eller vad man kallade det. Där "man" var arbetarklass och liknande, med anspråk på hyfsning. Och där finrummet var en stolthet, ett arv och en själ. Man använde det alltså enbart för särskilda ändamål, som begravningar, dop och finbesök. Annars var det låst, ouppvärmt och oanvänt. Och detta även i aldrig så trångbodda hus. Kunde man ha finrum, så hade man finrum.
- Jag ska bara fråga en sak till: finrummet? Försvinner det i de nybyggda hemmen?
- Finrummet! Försvinna! Då kan lika gärna solen försvinna från himlen. Det sitter som beck! Och låt det sitta! Ta inte den fattiges lilla lamm! Nog kan trångboddheten ordnas ändå!
- Ludvig Nordström, Lort-Sverige, kap 11
Men försvann gjorde de ju ändå. En generation eller två efter Lubbes inventering var de borta. "Sitter som beck" är relativt; när man sitter i det tillfälliga, kan det kännas evigt.
Wikipedia: Finrum
sedan Svenska Wikipedia illustrerar sin artikel om arbetarnas finrum med en interiör från Hallwylska vilket är så befängt att jag inte ens törs länka. blivit inaktuellt
6 kommentarer:
Är Lort-Sverige läsvärd?
MVH
Hans
Det är den. Som tidsdokument, på flera sätt. Läst med urskiljning så klart.
Bilden på wp raderad idag av nån "pga inte representativ". Din blogg påverkar! (Vilket jag tycker är bra)
Jag minns min farmors och farfars finrum. Helt oanvänt. Jag har bara sett det användas på bild, då farfar poserat med blomster och presenter vid jämna födelsedagar. Annars aldrig. Märklig företeelse.
Försöker minnas de finrum jag sett, men jag var inte med på 50-talet och de var nog inte av den riktigt gamla sorten. Mina morföräldrar hade finrum, men de var inte så trångbodda och inte var det helt off-limits heller. Däremot klart finare än andra rum, nästan som en tablå med små dekorativa scener uppbyggda av olika prydnadsföremål på bord och hyllor. Och stolar med sidensits som stod placerade i dekorativ vinkel och aldrig användes.
När jag var barn på 80-talet hade min dagmamma finrum, men det kanske mest var för att hålla ungarna ute? 😆 Fint var det dock, minns jag från den enda gång jag fick titta in.
Läste 'Lort-Sverige' för bara någon vecka sedan. Den (och radioprogrammen som hör till) lär ju ha orsakat rabalder på sin tid. Lite svårt att förstå varför, han kallade ju bara skåningar "snuskiga" och pekade ut någon bygd i Dalsland som "inavlad". Inget att bråka om, eller???
Annars tyckte jag att Lubbe på ett utmärkt sätt illustrerade en anmärkning i Kommunistiska Manifestet, nämligen att kapitalismen drar bort folk från "lantlivets förslöande inverkan". När de flyttade över till industrin började lantfolket att intressera sig för bättre boende (med vatten, el, till och med WC) i stället för dragiga stugor stående på marken utan grund.
Har inte sett själv, men hört talas om familjer i Stockholm in på 50-talet som ännu hade finrum i lägenheterna. Där släpptes inte ungarna in, de fick härja på gatorna i stället. Tja, dessa lantisar. Men att bo trångt var ju också stockholmsk så det togs för givet. En klasskamrat från tidiga 60-talet vars familj flyttade från trångt på Söder till stort strax utanför tullarna berättade att det tog ett tag innan de kom på att det faktiskt gick att sprida ut sig och inte tränga ihop sig av gammal vana.
När jag var liten, hade mina morföräldrar finrum. Det var inte låst men vuxna använde det knappt.
Skicka en kommentar