Frimärksfloden från Grenada

Först trycktes frimärken för att användas på brev, kort och paket. Nya sorter gavs sällan ut – varför skulle man göra det?

Sedan började folk att samla på märkena. Så småningom upptäckte postverk över hela världen att fler och fler märken köptes av samlare, som gärna lade säg $3 för en gummerad papperslapp – för att sedan sätta in dem i album istället för att sätta dem på försändelser. Det var ju fantastiskt! Att ge ut frimärken till angivna valörer som sedan inte används i postgången, det är ju som … Ja, som att trycka sina egna pengar. Och räknar man frimärken som pengar, vilket inte är omotiverat, så kan man stryka ”som”.

Så många postverk jorden runt började ge ut fler frimärken, så många man vågade för att inte mätta marknaden. En del vågade friskare än andra. Som det lilla öriket Grenada (självständigt från brittiska kronan 1974). Det har en befolkning på drygt 120 000, färre än Örebro. Icke desto mindre hör det till de länder som gett ut flest frimärksmotiv, inte per capita utan i absolut antal. Och det berodde inte på att grenadinerna var särskilt flitiga brevskrivare.

Typiska Grenada-märken är relativt stora (för att vara frimärken), har färggranna tryck, och motiven är valda för att se bra ut och locka samlare: Det är fiskar, fåglar, fjärilar och blommor, kändisar av alla de slag, klassiska konstverk, tåg, segelbåtar, flygplan och rymdfarkoster, det är sport – när det var OS, fotbolls-VM eller dylikt drälldes frimärksserier ut så man exempelvis kunde samla alla lag som deltog i fotbolls-VM 1974 – och allehanda jubileer, som när man firade Elizabeths första 25 år på tronen med sjutton frimärken … Och Disney. För att bara nämna några teman. (Det fanns rentav några märken som hade en koppling till Grenada, med städer, lokala kändisar eller så.)

Som smakprov och antydan om den grenadinska frimärksflodens magnitud är här en länk till sajten Ken P's Walt Disney on Postage Stamps: Grenada Grenadines: Sexton sidor, med något eller några dussin grenadinska frimärken på varje, och då har man enbart tagit med sådana med Disney-motiv. Dessutom är märkena ”bara” från 1979 och framåt; jag är inte säker på när de började med temat men det var åtminstone inte senare än 1974. (Jag vet inte om de är licensierade enligt konstens alla regler, eller om det behövdes.)

En serie grenadinska frimärken på 1¢–$5 med Disneyfigurer i sportsammanhang. De kan alltså intressera såväl samlare av Disneymärken som samlare av sportmärken. Fiffigt! (1986)

Disney + tåg (1998).

När Disneys Hercules kom ut 1997 uppmärksammades det året därpå av Grenadas postverk med 40 frimärken. Här är några av dem.

Är serien från 1997 rolig eller tröttare än trött? Sjutton bilder bildar en sekvens från Hawaiian Holiday (1937).

En del märken gavs ut med ”extramaterial”. Jag vet inte hur matig info man fick men det är åtminstone intressantare än ensamma klisterlappar.

Som avrundning: Frimärksfloden från Grenada gav avgjort ett rejält kassaflöde till öriket. Man kan föreställa sig de läckra märkena tapetsera myriader album jorden runt. Är märkena värda något idag?

Kort svar: Nej.

Längre svar: O nej. Vilket naturligtvis inte hindrar någon från att samla på dem, tvärtom: Grenadinsk filateli kan bli ett billigt nöje. Fast det beror naturligtvis på vilka märken man riktar in sig på.

Ett brev ur en uppsättning med två lösa märken samt två s k förstadagsbrev postade i Grenadas huvudstad Saint Georges' 1892. Utlagt på ebay med ett utropspris $14 000. Det finns frimärken därifrån som folk kan ge mycket eller väldigt mycket för, men då ska det till något speciellt. Se även bloggposten Det kraschade frimärkssamlandet.

Lördagsfråga 735: ∞

1. Konsum vid Zinkensdamm, Södermalm, den snörika vintern 1979–80. Såväl den butiken som alla andra f.d. Konsum-butiker i landet heter sedan 2015 Coop. Namnet Konsum lever dock kvar i folkmun, inte minst pga uttalsfrågan. Deras logga var kanske den första jag lärde mig: Oändlighetssymbolen, den liggande 8:an som i rubriken här ovan, införd 1967 och avskaffad 1995.
   
2. Michael Endes Den oändliga historien (1979, på svenska 1981) är en fantastisk bok. Det finns en förglömlig filmatisering som väl inte är helt värdelös men som inte kommer i närheten av bokens bredd, djup, detaljrikedom och lyster. Varje kapitel börjar med en anfang på en helsida; här ser vi första kapitlets A, andra kapitlet har ett B osv. Notera färgerna rött och grönt. I originalutgåvan var text som utspelades i vår vanliga värld röd, text i landet Fantásien grön. Och i anfangerna fanns båda färgerna …
   
3. Sedan Elizabeth sluppit ur det fängelse där hon tillbringat hela sitt liv ramlar hon ner på en strand och dansar loss. En speciell scen från dataspelet Bioshock Infinite (2013).
4. Mark Zuckerberg förklarar den 28 oktober 2021, då metaverse fortfarande var hett hos åtminstome dem, att företaget som äger och driver Facebook, liksom Instagram och allt vad det är, hädanefter ska heta Meta (noga räknat heter det Meta Platforms Inc.). Loggan är oändlighetssymbolen något justerad, kanske för att bli mer lik ett M.
   

Den ändligt svåra frågan sattes av Tricky.

Tom Lehrer, 94*

There's antimony, arsenic, aluminum, selenium,
And hydrogen and oxygen and nitrogen and rhenium,
And nickel, neodymium, neptunium, germanium,
And iron, americium, ruthenium, uranium

[…]

These are the only ones of which the news has come to Ha'vard,
And there may be many others but they haven't been discavard.

- Den oförliknelige, och nu fritt tillgänglige, Tom Lehrers The Elements

Every Sunday you'll see
My sweetheart and me
As we poison the pigeons in the park

- Tom igen, Poisoning Pigeons in the Park … Och så vidare, och så vidare.

OK, en till: Lars Ekborg i Tom Lehrers vackra värld (1967) som spellista på Youtube.

Om du läser denna blogg så vill du lyssna på Tom Lehrer. Inte för min skull, utan för din.

*

Denna bloggpost skrevs för att återge följande meddelande:

I, Tom Lehrer, and the Tom Lehrer Trust 2007, hereby grant the following permissions:

All copyrights to lyrics or music written or composed by me have been relinquished, and therefore such songs are now in the public domain.

[…]

In short, I no longer retain any rights to any of my songs.

So help yourselves, and don’t send me any money.

- tomlehrersongs.com

Han nämner även att sajten ifråga kommer att stängas ”in the not too distant future”.

* Bloggpostens rubrik anspelar på en tidigare bloggpost som hette Tom Lehrer, 90. Bara så.

Lördagsfråga 735

Marxistisk astronomi

Jag har studerat många förvillelser och pseudovetenskaper av vitt skilda slag. En del är lättsmälta tokerier som kan sammanfattas i en rimlig bloggpost. Andra är så komplicerade (förutom att vara lika meningslösa som tråkiga) att en livstid känns otillräcklig för att ta till sig alltihop, och där jag inte ens känt att jag ”bottnat” och greppat de fundamentala idéerna. Dit hör antroposofi, scientologi … Och marxism.

Nu är marxismen förvisso inte en enhetlig lära, utan en stor grupp med mer eller mindre utmejslade och genomtänkta idéer vars element tillskrivs ett starkare eller svagare arv från Karl Marx. Poängen är de som menar att marxistisk teori inte är åsikter som man kan hålla med om eller låta bli, utan vetenskap: En beskrivning av verkligheten, kemiskt fri från tyckande och tro. Ärlig politik eller religion (något många skulle kalla en oxymoron) är inte pseudovetenskap, men så fort åsikter eller tro menar sig vara saklig vetenskap så är den ute på synnerligen tunn is. Om ens det …

Nu byter vi ämne! (sade han med en min som antydde att vi kanske inte alls gör det.) Till inflation; inte den tråkiga ekonomiska som är så impopulär just nu utan den kosmologiska, den våldsamma expansion av universum som enligt big bang-teorin inträffade när universum var mycket, mycket ungt. Ja, ”enligt” – ibland påminns man om att big bang inte är en fullkomligt genombevisad tes utan en hypotes, låt vara den som samlar överlägset flest och tyngst röster. Som till exempel när man stöter på någon som inte röstar på den. Vilket nog händer oftare för den som studerar förvillelser och pseudovetenskaper.

There is no known mechanism for such a phase of miraculous expansion. It was simply invented to save the [Big Bang] theory. It is one of a number of purely mathematical devices for which there is no physical evidence, that cosmologists have invented to save the theory. Others include dark matter and dark energy, which cosmologists have never seen but which they claim make up 95% of the stuff in existence. The latest story about galaxies and their improbably truncated childhoods is just the latest mathematical add-on to a theory that is beginning to groan under the weight of its contradictions.

Min markering av en av artikelns huvudpunkter, att big bang-teorin är nys. Så långt inget märkvärdigt, för att vara en stora smällen-stormare; det finns även riktiga snillen som inte trott på big bang, även om de nog inte skulle uttryckt sig så där. Men så fortsätter vi till nästa mening, och vips övergår texten till det sublimt knäppa:

The idea of time, space, matter and energy coming into existence from nothing, is completely incompatible with a materialist outlook on nature.

- David García Colín och Vincent Angerer: The James Webb telescope: an eye onto a universe, infinite in time and space, sajten In Defence of Marxism marxist.com (en oxymoron som URL?) 18 November 2022

A materialist outlook, en materialistisk syn på världen: Det hade kunnat röra sig om den filosofiska strömningen, men i sammanhanget är det tydligt att det gäller den materialism som ibland kallas dialektisk, ibland historisk, eller ”en materialistisk syn på historien” som Marx själv beskrev den. Det största problemet med big bang är, menar artikelförfattarna, att den förutsätter materia ur intet, vilket – enligt dem – förutsätter en skapare, säger en gud, eller varför inte Gud, som ju teorins fader, fader Georges Lemaître, var en uttalad anhängare av. Och sedan dess, menar man vidare, har kapitalismen, som gjorde stor nytta när den vetenskapliga revolutionens bröt ut, övergått till att skydda vanföreställningar som big bang, eftersom den blivit en del av etablissemanget; den har blivit too big to fail.

Det har som sagt även funnits snillen som inte trott på big bang. Jag känner inte till Eric Lerners andra arbeten, men om man lyckas bortse från att han skrivit en bok som The Big Bang Never Happened eller en artikel som The Big Bang didn't happen (iai news 11 augusti 2022) så verkar han inte vara helt tappad bakom en vagn. Den svenske fysikern Hannes Alfvén (nobelpriset i fysik 1970) var det definitivt inte, trots att inte han heller trodde på big bang. Det är för övrigt hans förklaring av universums uppkomst som Lerner argumenterar för, och därmed även hrr artikelförfattare och marxister Colín och Angerer, som verkar använda Lerner som huvudkälla för kosmologiska frågor.

Artikeln avslutas, helt stilenligt, med ett citat från en av de gamla mästarna:

Marxists understand that the battle against decaying capitalism consists not only in a political and economic, but also in an ideological struggle. As Lenin explained, in that fight, Marxists must learn to find allies among “those modern natural scientists who incline towards materialism and are not afraid to defend and preach it as against the fashionable philosophical wanderings into idealism and scepticism which are prevalent in so-called educated society.”

Sedan man sålunda visat att kampen även behöver föras inom naturvetenskapen har artikelförfattarna tyvärr fått lägga in en korrektion. De utgick nämligen ifrån de första observationerna från det nya James Webb-teleskopet, och reaktionerna på dessa. Men de observationerna gjordes innan teleskopet var färdigkalibrerat. När kalibreringen väl var klar, visade det sig att de mest uppmärksammade upptäckterna försvann. Men en sann marxist låter givetvis inte revolutionen kalibreras bort.

Hyllade ”misslyckanden”

- Fält utanför Balaklava. Hamnstaden ligger åt sydväst, Sevastopol åt nordväst. Från Google Earth resp fransk karta från 1855; platsen med Charge des Anglais, ”Engelsmännens angrepp”, ligger i mitten på båda kartorna.

Under 1850-talets Krimkrig fick Sevastopol mycket uppmärksamhet. Ett av ryssarnas försök att bryta belägringen av staden kallas slaget vid Balaklava och inträffade den 25 oktober 1854. Det var då ”dödsritten” ägde rum. I korthet begav sig den lätta brigaden (UK) på grund av ett missförstånd in i en dalgång som omgavs av höjder garnerade med ryskt artilleri. Av ca 670 man (plus hästar) återvände ca 200.

Denna händelse har blivit Krimkrigets mest omskrivna, åtminstone på engelska. Inte på grund av dess militära betydelse, slaget vid Balaklava slutade i stort sett oavgjort, utan dess mänskliga aspekt.

C'est magnifique, mais ce n'est pas la guerre. — Det är magnifikt, men det är inte krig.

- Fältmarskalk Pierre Bosquet

Half a league, half a league,
   ⁠  Half a league onward,
All in the valley of Death
⁠     Rode the six hundred.
”Charge,” was the captain's cry;
Their's not to reason why,
Their's not to make reply,
Their's but to do and die,
Into the valley of Death
⁠Rode the six hundred.

- Alfred, Lord Tennyson: The Charge of the Light Brigade (1855 års version)

The reputation of the British cavalry was significantly enhanced as a result of the charge, though the same cannot be said for their commanders.

- Wikipedia: Charge of the Light Brigade

- Elizabeth Thompson, senare lady Butler: Floreat Etona! (1882)

Unge Elwes dödades i försöket att storma boerna vid Laing's Nek. När de avancerade såg han en annan Eton-officer nära honom och ropade, ”Floreat Etona, vi två måste vara i främsta ledet!" Ögonblicket efteråt träffades han och föll.

- A. H. A., insändare i The Westminster Gazette 5 juni 1894

Några månader 1880–1881 pågick det första boerkriget, där Storbritannien misslyckades med att få bukt med boerna (nederländska bönder i södra Afrika), som fått för sig att lämna imperiets famn. Ett viktigt slag i det tämligen lilla kriget stod i Laing's Nek, ett pass i bergskedjan Drakensberg, som skymtar i tavlans bakgrund.

Till vänster rider löjtnant Robert Elwes, 58. (Rutlandshires) fotregemente, till höger ser vi Hon. Stanley Monck just när hans häst faller. Elwes karska rop utgjordes av Eton-skolans latinska motto: "må Eton blomstra!", eller friare "leve Eton!".

Tavlan är bara en av många kända militärmotiv av Thompson, som jag borde skriva om någon gång. Wikipedia-artikeln Floreat Etona! nämner att den inte var en critical success, men det måtte avse just konstkritiker och/eller den första responsen. Snart nog kom reproduktioner att massproduceras för att pryda otaliga brittiska rum, förmodligen i särskilt hög grad pojkrum, officersmässar m.m.

… The heroisms and hardships performed by our army as they gloriously fell back before the sweep of ”the field-grey flood”. [ Syftar på tyskarnas uniformer i Feldgrau, ”fältgrått” ]

- The Scotsman rapporterar om en film som skildrar slaget vid Mons, 7 december 1926

Den 21 augusti 1914 stötte brittiska trupper för första – men inte sista – gången på fiender i det stora kriget; Pvt John Parr var den förste britten som föll. Snart utvecklades det till slaget vid Mons. I korthet höll britterna stånd mot en betydligt större tysk styrka, som de så småningom fick ge vika för. Nu är en reträtt en farlig manöver, det blir lätt oreda som fienden kan utnyttja, men britterna löste det hela med bravur.

Bara några veckor senare skulle en batalj med några tusen deltagare knappt vara värd en notis. Men på något sätt blev slaget vid Mons the stuff of legends. Dels uppstod den bisarra myten om Änglarna vid Mons, se den bloggposten. Dels fick slaget även i mer jordnära kretsar en air av hjältemod, som hade man vunnit en seger snarare än att ”bara” ha retirerat under ordnade former.

*

De tappra 600, Floreat Etona! och slaget vid Mons: Tre episoder där det gick illa för britterna, men som trots det – på grund av? – blev mer uppmärksammade än många tillfällen då det gick dem vägen. Jag hade också kunnat nämna Dunkerque, men dessa tre räckte och blev över. Dessutom är de inte fullt lika kända, särskilt inte jämfört med vad de en gång varit, och sånt är jag alltid svag för.

Nu är ju all intressant historia intressant för sin egen skull; den behöver inte ha någon koppling till dagsläget. Men just den här gången kom jag att tänka på ovanstående på grund av nedanstående …

Нас нікому і нічому не зламати!

Ingen och ingenting kan knäcka oss!

- ___karaya___, Instagram 6 december (ukrainska krigsmaktens dag) 2022; bilden tagen 12 oktober

Major Vadim ”Karaya” Vorosjilov (med reservation för stavningen) är pilot i det ukrainska flygvapnet. En av deras bästa, sägs det. Hans anropsnamn förpliktigar; det är taget från Erich Hartmann, tysk pilot på östfronten och världshistoriens mesta äss med otroliga 352 nedskjutna fiendeplan. (Måste även nämna att Vorosjilov kommer från Poltava oblast.)

En av standardsysslorna för Karaya och hans kolleger utgörs av att skjuta ner ryska drönare. Den 12 oktober hade han sänkt fyra utan problem. Dagens femte gick däremot inte bort i tysthet. När den iranska Shahed 129:an exploderade, träffade några bitar Karayas plan. En bit krossade vindrutan och träffade honom i ansiktet. Blodet rann ner i ögonen så han såg sämre. En annan bit slog ut höjdrodret. När det sedan började brinna inne i cockpit tyckte Karaya att det fick räcka och sköt ut sig med katapultstolen. På vägen ner, dinglande i fallskärmen, tog han en titt på sina skador med hjälp av mobilens kamera. Och så tog han en selfie och skickade till kamraterna; han visste hur oroliga alla blev när något plan försvann från radarn.

Så småningom fick han utmärkelsen ”Ukrainas hjälte” av president Zelenskyj. Det var sannerligen inte enbart på grund av den femte drönaren. Men dagen därpå lade han ut bilden ovan på Instagram. Det var den som gjorde honom riktigt populär och internationellt känd – trots att, eller på grund av, att han just blivit av med sitt plan.

- Ukrainas flygvapen (Youtube): Героїчна історія українського винищувача на позивний "KARAYA", med engelsk text

Debatter man inte behöver ta

Bland myriader evighetsdiskussioner så finns det en som jag har särskilt lätt att relatera till: I vilken mån ska man ta diskussionen med förvillare? Folk som inte bara tycker annorlunda än jag – som vill ha högre eller lägre skattetryck, monarki eller republik, carbonara med eller utan grädde etc etc – utan som har odiskutabelt fel, och dessutom sprider sina förvillelser. Ska man ta diskussionen med plattjordingar, kvacksalvare, trumpister, putinister, rasister, förintelseförnekare med flera? Hur stor är chansen att omvända dem? Eller innebär sådant att man ger dem mer uppmärksamhet? Är det bättre att försöka tysta ner dem?

Men om man tror att valet står mellan att antingen ”ta diskussionen” eller att hålla tyst så har man gått vill. Närmare bestämt köpt en så kallad falsk dikotomi: Man tror att man måste välja det ena eller andra, när det i själva verket finns fler val.

Den metod jag rekommenderar, och ibland lyckas följa, kan sammanfattas med omtalad, inte tilltalad. Om X påstår något vrickat, vare sig det är som huvudbudskap eller i bisatser, lindrigt knäppt eller kom och hjälp mig etc, så kan man mycket väl säga emot dem utan att ”ta någon debatt”. Huvudmålet är inte att omvända förvillarna – det vore naturligtvis förnämligt, men för det mesta är de bortom räddning. Målgruppen, de för vilkas skull man säger någonting alls, är ”staketsittarna”, de som ännu inte tagit ställning. Liksom de aningslösa, som kan vara många fler än man vill tro: folk som tror att grundläggande fakta rörande jordens form, homeopati eller förintelsen är något att diskutera, som aldrig hört talas om förmågor som David Icke, David Irving, dr Mercola, Anders Sydborg, Terry Evans, Ingrid Carlqvist, Aron Flam eller Linda Karlström (OK, antivaxxaren Linda minns nog många från Vaccinkrigarna), och tror att deras åsikter är lika mycket värda som alla andras.

Eller om någon nämner, låt oss ta Jüri Lina, utan kommentarer. Lina hör inte till allmänbildningen – få förvillare hör till allmänbildningen – så man kan utgå ifrån att den som inte har något relevant specialintresse inte känner till honom. Så folk kan dela tips om hans böcker, filmer, föredrag etc utan att någon reagerar. Då kan den som känner till honom påpeka att Jüri Lina är antisemit, konspirationsteoretiker (allt är planerat av judarna globalisterna, inklusive världskrig, epidemier, Sovjet och Hitlertyskland etc), antivaxxare, gravt vidskeplig och knäpp i största allmänhet. Om Lina själv skulle dyka upp, ja, då kan man göra samma påpekanden. Utan att inleda någon gyttjebrottning med honom, som varje försök till diskussion snabbt skulle bli. Om han svarar, så låter man bli att svara. ”Omtalad, inte tilltalad”.

Samma metod kan tillämpas när andra förintelseförnekare dyker upp, eller nämns eller citeras, eller deras material eller idéer pushas för. Liksom rasister, putinister, plattjordingar, evighetsmaskinister, eller andra sorters förvillare och tokar av olika magnituder. Man kan upplysa omvärlden om vilka de är och vad deras idéer är värda utan att behöva ”ta debatten”. Om någon vill ”diskutera” om månlandningarna ägt rum eller inte, ja, då kan man gå igenom argumenten – de är varken många eller avancerade – för oinsatta lyssnare, men man behöver inte växla ett ord med jeppen som sitter och tror på dem. Vad skulle det vara bra för?

Man sparar tid, energi och ibland en gnutta tro på mänskligheten; sådant förbrukas annars snabbt när man gyttjebrottas med tokar.

Asiatisk alternativ ålder

- Den taiwanesiske frihetshjälten Su Beng firar 100 år några dagar innan han fyller 99; källa Taipei Times (se nedan)

Hur gammal är du? – I flera asiatiska länder kan den frågan ha mer än ett korrekt svar.

Från och med juni nästa år skrotas den så kallade ”Korea-åldern” när landet helt och hållet implementerar internationell standard för åldersräkning.

- Sydkoreas invånare ska nu bli yngre – ålderssystemet ändras, SVT 12 december 2022

Jag vet inte vad som är märkligast: Hur många konstigheter det finns, eller hur många av dem man aldrig hört talas om. Kände du till att flera asiatiska länder har alternativa sätt att ange folks ålder på än det (för oss) gamla vanliga? Jag gjorde det inte, förrän nu när Korea ska sluta med det helt och hållet.

Så här kan det gå till: När någon föds, sätts åldern till 1 år. Därefter räknas åldern upp med ett den första januari varje år (ursprungligen: månårets första dag). En bebis som till exempel ser dagens ljus den 31 december är då 1 år gammal, för att nästa dag bli 2 år – samtidigt som dess västerländske jämnårige är noll år och en dag.

Systemet stammar, som så mycket annat i den delen av världen, från Kina. Wikipedia-artikeln nedan påpekar ideligen att systemet främst används om och av äldre personer, särskilt i ”lantliga områden”. Dagens lagstiftning tillämpar mestadels ålder beräknad utifrån födelsedatum. Så det är mest i historiska sammanhang man får se upp, ifall exakt ålder skulle vara relevant i något sammanhang. Inte för att jag kommer på några tyngre sådana på rak arm … Ett sammanhang som kanske kan vara åtminstone halvtungt är jämna års-jubileer:

Hundreds of people yesterday joined an early celebration in Taipei for Taiwanese independence pioneer Su Beng’s (史明) 100th birthday […]

Su, whose given name is Shih Chao-hui (施朝暉), was born in Taipei on Nov. 9, 1918. According to the traditional Chinese way of counting birthdays, that makes him 100 years old.

- Hundreds help mark Su Beng’s 100th birthday, Taipei Times 6 november 2017

Men utöver sådana jubileer och astrologi så verkar systemet bara ibland tillämpas i sammanhang där det verkligen spelar roll, ibland inte – och det är i skarven som det blir knas:

Calls to remove the system intensified in early 2022 due to the COVID-19 pandemic, as inconsistent use of the two age systems created conflicts in the eligibility criteria for COVID-19 vaccines and a vaccine passport rule; some residents were being deemed ineligible for vaccination, but at the same time subject to a proof of vaccination requirement for certain establishments.

- Wikipedia: East Asian age reckoning#Korea

Lördagsfråga 734: Nobelt

1. I Lunds norra utkant ligger norra Nöbbelövs kyrka. I östra Nöbbelöv föddes 1655 en gosse som fick heta Petter Olofsson. Så småningom skrevs han in på universitetet – i Uppsala, av någon anledning – och avancerade efterhand till häradshövding. Som sådan ville han inte ha något sketet bondskt namn, utan latiniserade förnamn, patronymikon och födelseort till Petrus Olai Nobelius. Sonsonen Immanuel d.ä. försvenskade efternamnet till Nobel. Kuriosa: Via Wendela Rudbeck var Petter/Petrus svärson till självaste Olof Rudbeck d.ä., mest (ö)känd för fantastisk pseudovetenskap som Atlantica. Denne ingår alltså i släktträdet för en av Sveriges mest kända familjer.
   
2. Och här är Petri sigill. Jag känner inte till symboliken.
   
3. Immanuel Nobel, den yngre (1801–1872) var en fascinerande person som fick mycket gjort inom en rad olika ändamål – han gjorde en rad uppfinningar av olika slag, startade verkstäder i Sverige, Finland och Ryssland, och gjorde även konkurs en gång (därav äventyren utrikes). Hans sista svenska firma introducerade Nobels nitroglycerin, med vilket han och sönerna experimenterade. En av dem hette förresten Alfred.
   
4. De dyraste och mest berömda Fabergé-äggen beställdes av tsaren som påskgåvor till familjemedlemmar. Dit hör inte detta ägg, Nobel Ice. Det beställdes av Emanuel Nobel, sonson till Immanuel d.y. och brorson till Alfred.

Den dagsaktuella satte Tricky.

Lussetågets ”tre” ”vise” män, Judas och Staffan

- Elsa Beskow – så klart

När JEsus war född i BethLehem, i Judiska landet, i Konung Herodis tid; si, tå kommo wise män af österlanden til Jerusalem, och sade: Hwar är then nyfödde Juda Konungen? ty wi hafwe sett hans stjerna i österlanden, och äre komne at tilbedja honom.

[…]

Tå kallade Herodes lönligen the wisa männerne til sig, och besporde granneligen af them hwad tid stjernan syntes; Och sände them så til BethLehem, och sade: Farer tit, och bespörjer granneligen efter barnet; och när I thet finnen, så säger mig thet igen, at jag kan ock komma och tilbedja honom.

 När the hade hört Konungen, foro the åstad; och si, stjernan, som the sett hade i österlanden, gick för them, så länge hon kom och blef ståndande öfwer ther barnet war. När the sågo stjernan, wordo the ganska glade; Och gingo in i huset, och funno barnet, med Maria thes moder, och föllo ned, och tilbådo honom, och upläto sina håfwor, och skänkte honom guld, rökelse och myrrham.

- Matteus evangelium, 1–2, 7–11 (Karl XII, 1828)

Varifrån kommer stjärngossarna? Här är svaret: De är ”de tre vise männen”, vars antal visserligen aldrig anges. Att de blivit tre torde hänga ihop med presenterna; på bild blir det praktiskt om man har en gubbe per gåva. (Det kan även nämnas att i det mest kända och upplästa ”julevangeliet”, Lukas andra kapitel, står inte ett ord om dem, ej heller om Herodes, barnamord eller flykt till Egypten.) Vad betyder då "vise"? I flera andra språkområden, inte minst engelska, har de ofta blivit omtolkade till ”heliga konungar” vilket definitivt är obibliskt (och även i den engelska standardbibeln King James Version kallas de wise men). I evangeliets grekiska originaltext står μάγοι magoi magier, som därtill kommer ἀπὸ ἀνατολῶν apo anatolon från öster.

Vad var då magier? Eller mager, som de också kallas?

ursprungligen medlem av en medisk prästkast, efter den zoroastriska lärans seger i västra Iran namn på zoroastriska präster

- NE: magier

Så mycket för ”heliga konungar” … I Strong's concordance, ett lexikon över alla ord i Bibeln, ges ordet magier (som blivit mage på engelska) tre betydelser:

A. the name given by the Babylonians (Chaldeans), Medes, Persians, and others, to the wise men, teachers, priests, physicians, astrologers, seers, interpreters of dreams, augers, soothsayers, sorcerers etc.

B. the oriental wise men (astrologers) who, having discovered by the rising of a remarkable star that the Messiah had just been born, came to Jerusalem to worship him

C. false prophet and sorcerer

- Strong's: G3097

… Vilket i Bibel 2000 kondenserats till "österländska stjärntydare". 

Vad gäller stjärnstrutarna så tillskriver traditionen magierna toppiga hattar. Jag vet inte hur gammal den traditionen är, eller vilken koppling den har till gamla Babylon.

 - Två magier från det akemenidiska riket, 300-talet f.Kr.

Åtminstone dessa huvudbonader är åtminstone påfallande höga – alltid något.

Standardkällornas standardkälla Nationalencyklopedin tar upp "de tre heliga konungarna", liksom andra intressanta detaljer:

Julspelen handlade om de tre heliga konungarnas besök hos Jesusbarnet. De infördes från Tyskland, sannolikt i början av 1600-talet, och utfördes ursprungligen av skolorna i organiserad form och fortsatte in på 1800-talet. När djäknarna [gymnasist, faktiskt samma ord som diakon] inte längre fick lov att tigga på detta sätt övertogs spelen ofta av bygdens egna ungdomar. En av de agerande bar en transparent stjärna med ett ljus inuti. Tre av de andra var utklädda till kungar, ytterligare en till ”Judas med pungen”, som samlade in gåvorna.

- NE: stjärngossar

- Litografi av C. A. Dahlström ur Svenska folket genom tiderna (1938–1940)

Stjärntydare som upphöjts till heliga konungar må vara obibliskt, men de slipper åtminstone strutarna. En ovanligt rejäl Bethlehemsstjärna har de också fått. Jag vet inte vem som håller i den. Den främre figuren avslöjas dock av sin påse. Inte en tomte – snarare tvärtom – utan ”Judas med pungen”.

- Nordiska Museet: Stjärngossar och Judas med pungen på Skansen i Stockholm 1896. Foto: Frans G Klemming/ Nordiska museet.

När såg man sist Judas i ett lussetåg? En snabb sökning anger att han förekommit på femtiotalet (Femtiotalets luciatåg, bloggen Enskedebilder 24 maj 2022); säkert finns senare exempel, men efter kriget var traditionen avgjort på utdöende. Men så länge det varade kunde skolgossar (utan sångröst, de blev stjärngossar) utses till lussetågets Judas. De blev svärtade i ansiktet och fick utöver säcken/penningpungen bära mörk rock och hatt. Pungen var för att förvara de gåvor som de uppvaktade förväntades komma med. I bilden ovan ser man ett ännu läskigare exemplar. Han måtte haft kapacitet att skrämma särskilt den yngre publiken rejält.

Ibland kombinerades Judas med en skandinavisk julfigur som är betydligt äldre än tomten:

Judas med pungen hafva de i följe klädd till julbock, och fastän han är luden och svart med en lång näbb i sitt stygga skråpuksansikte, får han många slantar i sin pung …

- Gefleposten rapporterar från Skansen, 24 december 1903

Vad gåvorna beträffar är ju slantar är alltid uppskattat. Men detta trick-or-treat:ande kunde också innebära andra gåvor, varav i synnerhet en torde vara ännu angenämare en kylig decembermorgon:

Härefter sjöngo de [stjärngossarne] om hur de vise männen framkommo till Jesu födelse och framburo sina offer. Sedan efter detta Judas med pungen framträdt och å de öfrigas vägnar begärt bröd, bränvin och mat, samt ljus till stjernan och fått det, sjöngs som afsked:

Hafven tack, hafven tack för Er redelige skänk,
Er skänk skall varda af Gudi betänkt.
Si så hafven i nu en lyckelig god jul!
God natt, god natt.

- Om ”forna dagars julseder […] som nu äro bortlagda” i SvD 28 december 1891

Vad sexuddiga stjärnor beträffar så kan det nämnas att Davidsstjärnan inte började användas som judisk symbol förrän på 1800-talet. Jag vet inte hur stark associationen var för de uppträdande på bilderna eller deras publik. Kanske var det så enkelt som att en sexuddig stjärna är enklare att göra än en femuddig (som ju inte precis saknar symbolik den heller).

För ett komplett julspel behövdes även en Herodes. Han försvann för länge sedan.

- Sankt Stefanos, av Carlo Crivelli (1476) samt okänd mästare i Överselö kyrka utanför Strängnäs (ca 1400)

En till: Stefanos var den förste (om man inte räknar JK själv) kristne martyren, alltså någon som dödats för sin tros skull. Stenarna i bilden är ett så kallat attribut, en detalj som gör honom lättare att skilja från andra helgon; de representerar de stenar som dödade honom. Palmen symboliserar här martyrskapet. Att återge honom som en ung, skägglös man med tonsur är en tradition av ett slag som förekommer om många bibliska figurer. Någon gång har man bestämt sig för att avporträttera den ene eller andre som ung eller gammal, med en viss färg på hår, hud eller kläder, eller vad det nu kan vara. Sådana detaljer saknar ofta stöd i vilken källa som helst, ingen har heller påstått något annat, men de gör det lite lättare att känna igen dem i bilderna.

Det finns en enda historisk källa om Stefanos och det är denna:

Men fylld av helig ande riktade [Stefanos] blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, och han sade: »Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.« Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul. Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: »Herre Jesus, ta emot min ande.« Han föll på knä och ropade högt: »Herre, ställ dem inte till  svars för denna synd.« Med de orden dog han. Också Saul tyckte det var riktigt att han dödades.

- Apg 7:55–8:1

Inte en bokstav om honom har nått oss via någon annan väg än Apostlagärningarna. En sådan obiblisk tradition berättar att han jobbade för Herodes som stallknekt, eller stalledräng; japp, det är den Staffan. En fascinerande förklaringar av kopplingen till hästar menar att det är en efterhandskonstruktion för att ”kristianisera” hästkult. Sådan förekom verkligen hos de asatroende, och var ett hedniskt bruk som missionärerna höll efter. Jag har ingen koll på hur ”tung” hypotesen är.

Däremot vet jag att Staffans dag är annandag jul. Det var då, snarare än vid Lucia, man sjöng Staffansvisan, liksom arrangerade Staffansritter och allt vad det var.

Vad Apostlagärningarnas Saul beträffar var han en (ö)känd jägare av kristna, ”som ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar” när Stefanos avrättades. Han skulle så småningom omvändas och bli långt mer känd under sitt grekiska namn Paulus (och det hade inte med omvändelsen att göra).

Lördagsfråga 734

Tinnar (och torn)

- Tinnar (4) och torn (2) på slottet Kost från 1300-talet, Tjeckien

”Tinnar och torn” är ju ett begrepp man ser lite då och då. Men vad betyder det? Torn vet ju alla vad det är, men vad är tinnar? Någon trodde att det var ett fantasiord, hoptotat enbart för att låta bra …

tinne, uppstående, fyrsidigt murparti på krönet av en byggnad; jämte skottgluggen ett av huvudelementen i en krenelering.

- NE.se: tinne

- Illustration ur den fascinerande Eugène Viollet-le-Ducs standardverk Dictionnaire raisonné de l’architecture française du XIe au XVIe siècle (1858)

Men tinnar är högst påtagliga. Det är väl ett tag sedan de användes så som det var tänkt, men så länge det varade var de mycket praktiska skydd mot regn av pilar och annat, som samtidigt tillät skyttar att sticka fram mellan tinnarna och ge eld (eller vad det nu kallades innan explosionsvapen blev på modet).

Gammal fästningsarkitektur är en hel vetenskap. Det finns myriader av byggdelar, stora som små, vanliga som ovanliga, för att göra liv och belägringar lättare för de som är innanför murarna och svårare för de som är utanför och vill in: bastejer (kan även stavas med p!), coupurer, faussebraier, kasematter, kavaljerer (sic), kurtiner, orilloner, raveliner, tenaljer, och så vidare, och så vidare … De allra flesta har glömts bort utanför facket, om de alls känts till utanför facket. ”Tinne” är ett undantag; det begreppet har inte bara överlevt utan är åtminstone till namnet allmänt känt.

Även på nybyggda slott brukar tinnar få komma med. Exempel från Törnrosas slott, ur-Disneyland i Los Angeles (1955), Askungens betydligt större slott i Disney World, Florida (1971) samt dess förebild, Ludwig II:s livsverk Neuschwanstein (uppfört 1869–1886; när byggherren dog hade alla hans planer inte realiserats men man tyckte att det fick vara bra så).

Sen finns det andra tinnar av olika slag, som har gemensamt att de är utskjutande partier, om det nu gäller berg, verktyg etc.

- Glittertiden är Norges näst högsta berg (efter Galdhøpiggen), här fotograferat av Anders Beer Wilse (1910)

Teslas grundare

(Vi återkommer strax till bilden)

Kort, snabb fråga: Vilka grundade bilföretaget Tesla?

Just det – inte vem, utan vilka.

Den här då: Vad hette Teslas fjärde VD?

Den frågan ser kanske mycket svårare ut. Men det visar sig att svaret är ett namn på allas läppar.

Tesla-grundaren [Musk] jobbar på den tredje delen av sin ”master plan”.

- Simon Campanello: Elon Musk: Tesla ska skala upp till ”extrem storlek”, Ny Teknik 21 mars 2022

Elon Musk, världens rikaste man som grundade Tesla och SpaceX …

- Stefan Soxbo: Därför välkomnar Elon Musk en lågkonjunktur, Expressen 28 maj 2022

… Teslas grundare och störste ägare, Elon Musk …

- Knut Kainz Rognerud: Sjunde AP-fonden utmanar Tesla, SVT 5 augusti 2022

Elon Musk, grundare av Tesla …

- Ruben Grive: Sågningen: ”Det är en påhittad valuta”, SvD 2 december 2022

När jag citerar tidningar anger jag ibland skribenternas namn, ibland inte. Här gör jag det, i hopp om att de ska skämmas lite extra. För Elon Musk grundade inte Tesla.

En surrealistisk detalj, mer förvirrande än problematisk: Hösten 2009 kom Musk överens med de faktiska grundarna att få kalla sig ”grundare”. Jag tror och hoppas att han fick lägga en bra slant för det tvivelaktiga privilegiet … Som naturligtvis inte ändrar verkligheten en millimeter. (Även i fallet PayPal, som är mer komplicerat, så kämpade Musk märkvärdigt hårt för att få lov att kalla sig founder.)

- How do you respond to people who think that Elon is the creator of Tesla?

- Ur en dokumentär av CNBC; vi återkommer strax till den

En sista fråga: Känner du till Martin Eberhard och Marc Tarpenning? Det är herrarna på bilden ovan (med Martin t v), liksom på den som inledde denna bloggpost. Det var de som den 1 juli 2003 grundade elbilstillverkaren Tesla, Inc.

Biltillverkning är inte billigt. Nya företag letar ofta efter investerare, och nya biltillverkare letar ofta frenetiskt efter nya investerare. Om de tänker utveckla ny teknik för sina bilar så behöver de ännu mer pengar. Och siktar de på att bygga elbilar som också ska vara sportbilar – ja, då krävs multum. Så Tesla letade investerare, frenetiskt.

Året efter grundandet dök en investerare upp som hette Elon. Han slantade upp några miljoner – idag hade det varit fickpengar för honom, jag vet inte hur tät han var på den tiden – och fick en plats i styrelsen. På den tiden var Eberhard, företagets förste VD, fortfarande VD. Han avlöstes sommaren 2007 av en viss Michael Marks, tf CEO. När de fick en ordinarie VD hette han Ze'ev Dori. Hösten 2008 efterträddes han av Elon Musk.

Kort efter att Eberhard lämnat direktörsposten lämnade han hela företaget, eller tvingades ut: "I was voted off the island, and in a rather rude way." Och utan Eberhard var det inte längre roligt, tyckte Tarpenning, som drog 2008 (av flera anledningar, kan påpekas). Först året därpå, sex år efter starten, lanserade Tesla Inc. sin första bil: Tesla Roadster. Och på den vägen är det.

- Tesla's Founders On Elon Musk And The Early Days (Youtube), CNBC (släppt 2021, filmad 2019)

Att lyssna på två gubbar som sitter och berättar om hur de drog igång en bilfirma – det låter som sämsta sortens sommarprat. Jag blev därför positivt överraskad över hur intresserad jag blev. Nu har jag verkligen inte minsta aning om hur Eberhard & Tarpenning är i arbetslivet, som grundare, ägare, utvecklare, arbetsgivare etc. Men av filmen får jag ett bestämt intryck av två herrar som är mycket sympatiska. Och därtill, hur ska man säga, i bättre mentalt skick än Mr Musk.

Bara text

THE "SCRAP OF PAPER"

These are the signatures  and seals of the representatives of the Six Powers to the "Scrap of Paper" — the Treaty signed in 1839 guranteeing the independence and neutrality of Belgium.

"Palmerston" signed for Britain. "Bülow" for Prussia.

The Germans have broken their pledged word and devastated Belgium. Help to keep your Country's honour bright by restoring Belgium her liberty.

ENLIST TO-DAY

- Brittisk rekryteringskampanj

Papperet kallas också Londonfördraget, efter staden där det undertecknades den 19 april 1839. Undertecknarna representerade Europas stormakter eller s.k. konsert, på tyska Pentarchie, "fem-välde": Storbritannien, Österrike, Frankrike, Preussen, Ryssland, Nederländerna (som räknades in bland Six Powers) och Belgien, som sedan 1815 varit en del av Nederländerna. Där garanterade de först nämnda den sist nämndas oberoende och eviga neutralitet. (Liksom den tysktalande delen av Luxemburg, en detalj jag inte sett att man gjort en grej av.)

Fördraget hölls fram till klockan 8 på morgonen den 4 augusti 1914. Då gick tyska trupper över gränsen. Det blev för mycket för den brittiske utrikesministern Sir Edward Grey, som den senaste månaden arbetat under allt större press för att förhindra ett storkrig. Han skickade ett ultimatum till Tyskland: Erkänn Belgiens neutralitet före midnatt, eller så är vi i krig. Svaret var givet på förhand.

Samma dag stod Tysklands rikskansler Theobald von Bethmann-Hollweg i sin riksdag och förklarade att invasionen förvisso var ett brott mot internationell rätt, men ett brott man var nödda och tvungna att begå; man skulle gottgöra för det så fort man fick tillfälle. Sedan tog han sig en stund med den brittiske ambassadören Edward Goschen och utvecklade sin syn på deras skenhelighet. För när ni engelsmän går i krig, sade han, är det uteslutande för att försvara engelska intressen, ingenting annat. Skulle ni ha förklarat krig enbart för att försvara Belgiens neutralitet? För ett gammalt avtals skull? Ein Fetzen Papier – en papperslapp, a scrap of paper? Ha! Humbug!

Jag kan ha varit lite upprörd. Hur kunde jag ha varit något annat, när jag såg mina förhoppningar och mödor från hela min tjänst som rikskansler gå om intet?

- Bethmann-Hollweg beskriver episoden långt efteråt; från firstworldwar.com: The Scrap of Paper, 4 August 1914

I Storbritannien tog man vara på rikskanslerns ringaktning för ett internationellt avtal. Det blev särskilt aktuellt sedan den tyska invasionen av Belgien övergått till en hårdhänt ockupation. Även om en hel del av det som tillskrivits tyskarna var överdrivet eller rena påhitt – det var ju trots allt krig – så begicks mer än tillräckligt med belagda krigsbrott av alla de slag, utmed hela skalan, för att motivera beteckningen The Rape of Belgium.

THE SCRAP OF PAPER

Prussia's Perfidy – Britain's Bond.

The Treaty of 1839 (which the German Chancellor tore up, remarking that it was only "a scrap of paper") said:

"Belgium … Shall form an independent and perpetually neutral state. It shall be bound to observe such neutrality towards all other states."

[…]

Germany has trampled on the Treaty she signed.

Can Britons stand by while Germany crushes an innocent people?

ENLIST TO-DAY

 - Mer – tidigare? – på temat

Frasen verkar ha varit hyfsat vanlig som stående uttryck i tyskan. Och när den återkom i krigiska sammanhang gick naturligtvis tankarna även där till Englands krigsförklaring, om än på ett helt annat sätt:

Men Englands krigsförklaring är inte nog, den är bara ein Fetzen Papier och måste bekräftas med Englands soldater.

- (Neuigkeits) Welt Blatt (Österrike-Ungern) den 8 november 1914

*

Det här är förresten Sverigedemokraternas klimatpolitiska talesperson. Han intervjuades häromdagen.

Hur ser förutsättningarna ut för att slopa målen?

– Jag tror att det kan bli svårt eftersom de andra har investerat mycket trovärdighet i detta. Men klimatmålen är ju fortfarande bara text på ett papper.

- Martin Kinnunen (SD) intervjuad i Betala för att slippa nå klimatmål SvD 4 december 2022

Som det står här kan uttrycket välvilligt tolkas som en objektiv, odiskutabel sanning: Innan klimatmålen omsatts i regelverk som ger faktiska konsekvenser i samhället och därefter miljön så är de bara papperssvärta. Men eftersom det är just Sverigedemokraternas klimatpolitiska talesperson – en kombination som får mig att associera till grönländska viner, gifta ungkarlar och great English lovers – som talar, så är det lätt att tankarna går till en tysk rikskansler.

Varför gatlyktor har en tvärslå

En lamptändare i Finsbury Park, London 1935. Av den fina bilden framgår varför gatlyktor har en tvärslå: De är till för att lamptändarna ska ha något att ställa stegen mot.

Sedan dess har lyktgubbarna försvunnit. Tvärslåarna är ofta kvar.

Lördagsfråga 733: Svenska stridsplan

1. ”You are in the cellar where the king keeps his barrels of wine …” – Ur The Hobbit, ett äventyrsspel som för snart 40 år sedan sålde sexsiffrigt. Bilbo kommer snart att använda tunnorna på ett ovanligt sätt. För egen del minns jag detta rum för att det var där jag lärde mig ordet barrel.
   
2. Paolo Uccello, Sankt Göran och draken (ca 1470). Spegelvänd för att få kronologin rätt: Först Lansen, sedan Draken.
   
3. En hanvigg, Aythya fuligula. Namnet på Saab 37 Viggen syftar på åskviggar, men även på fåglar. Det lär hänga ihop med planets främre vingpar, som utöver aerodynamiken ger det ett karakteristiskt utseende. De kallas nämligen canardvingar, där canard = anka.
   
4. Ur Den osynlige mannen (1933) en klassisk skräckis som håller än, i stort sett. Den vi (fortfarande) ser bakifrån är titelpersonen, dr Jack Griffin. Polisens reaktion visar att doktorn håller på att klä av sig … Lustigt nog kom filmen samma år som en annan blivande klassiker som håller än, och som också hade trickfoto som var oerhört avancerat för sin tid, nämligen King Kong.
   

Tunnan, Lansen, Draken, Viggen och Gripen – den sviten behöver man inte ha något specialintresse för att identifiera, ty den hör till allmänbildningen. Mikael Parkvall satte den först.

Grader av konspirationsteorier

- Graham Hancock och Dag Stålsjö

För att göra en lång historia kort går Graham Hancocks serie ”Ancient apocalypse” ut på att mänskligheten lider av kollektiv minnesförlust. Vi har förträngt att det fanns en vetenskapligt högtstående civilisation under istiden, vilken kollapsade i en superkatastrof (googla på Younger Dryas impact, så hittar ni den) när rester av en komet eller asteroid kolliderade med jorden för omkring 12 850 år sedan. Av obegripliga skäl suddades alla rester av civilisationen ut, men överlevarna spred likväl jordbruk, astronomi och byggnadsteknik till övriga världen.

Att detta idag är okänt för de flesta beror, enligt Hancock, på att arkeologerna är sanningsförkvävande skurkar som vägrar tillåta forskning som kan öppna dörren till en sann förståelse av det förflutna. Men själv har han sett ljuset.

Där har ni en kortkort sammanfattning av AA; för fler granskningar av Hancocks många märkliga idéer (och de är många), se Wikipedia: Graham Hancock. Och här har ni en kortkort betraktelse över ”vår tid”:

Hans tv-serie är en ovälkommen påminnelse om att sanningen i vår tid har relativiserats in extremis, att åsikter har likställts med fakta och att envar är sin egen professor.

- Dick Harrison, Ancient apocalypse: Tv när det är som sämst – och farligast, SvD 3 december 2022

Det känns konstigt att anklaga professor Harrison för historielöshet. Särskilt som han sannerligen känner till den tv-serie som för 41 år sedan gick i TV 1:

Han säger sig ha bevis för att våra historieböcker ljuger och att guiderna ljuger turisterna fulla vid Uppsala högar när de visar upp Sveriges vagga där.

För vår historia börjar inte alls i Uppland utan på Kinnekulle i Västergötland, hävdar Dag Stålsjö [andra entusiaster har pekat ut andra platser i landskapet, som Hornborgasjöns omgivningar]. Och då grundar han sig på lekmannafunderingar, amatörforskning och folkberättelser. Dessa har hittills inte tagits på allvar av experterna, dvs de professionella akademikerna.

- DN 25 november 1981

Allt som lagts Hancock och Ancient Apocalypse (2022) till last återfinns hos Stålsjö och Svearikets vagga (1981):

• Hancock är varken historiker eller arkeolog utan journalist. Stålsjö var varken historiker eller arkeolog utan tv-producent.
• Misstro mot överhet och etablerad vetenskap.
• ”Half-baked filler documentary” …
  
• Kopplingar till annan pseudovetenskap: Likheterna mellan AA och Erich von Dänikens idéer är uppenbara. Hancock och Stålsjö, liksom mången västgötaskolist, trodde på Atlantis som nämns några gånger i SV (Stålsjös sista produktion hette Drömmen om Atlantis).
  

Här är en annan recension (som inte ligger bakom betalvägg):

Believing that ultra-intelligent creatures helped to build the pyramids is one thing, but where does it end? Believing that election fraud is real? Believing 9/11 was an inside job? Worse? If you were feeling particularly mean-spirited, you could suggest that Netflix knows this, and has gone out of its way to court the conspiracy theorists.

- Stuart Heritage: Ancient Apocalypse is the most dangerous show on Netflix, Guardian 23 november 2022

Tonläget hos Heritage återfinns hos Harrison:

Graham Hancock går sjumilakliv längre [än några småskaliga historiefuskare som nämns] och ställer sig på samma retoriska plattform som upphovsmännen till Sions vises protokoll och dolkstötslegenden. Han vill påverka och förvrida sinnen genom största möjliga lögner [syftande på Hitlers ”stora lögn”; jag tar upp den i Faktoidpodden avsnitt 11].

- Harrison

För några år sedan började allmänheten, äntligen! inse att vissa konspirationsteorier är mer problematiska än att ”bara” vara fel. Men sedan dess har det gått inflation i begreppet. Beläggen är synnerligen klena för istida högkulturer eller att Birka låg vid Hornborgasjön, men det innebär inte att den som tror på det ena eller andra automatiskt kommer att fortsätta med tyngre droger som Sions vise eller QAnon. Att dra nazistkortet så snabbt och, som det verkar, närmast på rutin, är kontraproduktivt, onödigt och fel.

Man kan konstatera att Ancient Apocalypse är typisk pseudovetenskap: fördummande, oärlig och slarvig. Det räcker.

Lördagsfråga 733

Ett storverk om ord

En av mina standardkällor är Elof Hellquists oumbärliga Etymologisk ordbok, det överlägset mest kompletta verket i sin art. Det finns inscannat på oumbärliga Runeberg – gå och läs! när du läst klart den här bloggposten.

Det man hittar där är bokens första upplaga från 1922. Den andra gavs ut 1937 (efter professorns död 1933) och recenserades av Frans G. Bengtsson i en understreckare i svenskan (SvD 26 juni 1937). Den får högsta betyg – fattas bara – men det hindrar inte att anmälaren har några synpunkter. Fattas bara!

Att en gylta definieras som "ung eller snöpt sugga" (i andra upplagan; första anger bara "sugga") kommenterar den gamle gårdskarlen och därtill skåningen Bengtsson med att en sådan "är nog uteslutande ett filologiskt drömväsen":

En gylta är en avelsfärdig ung som som ännu inte "farjat" (grisat) men gärna redan kan vara "i far" (dräktig)

Kroppkaka definieras som "klimpar av mjöl och vatten (i soppa), även blodpalt" (vilket även står i 1:a uppl.),

en definition som är anmärkningsvärd genom att inte på någon enda punkt äga minsta beröring med den kroppkaka som förekommer i sinnevärlden.

För kroppkakor/norrländsk palt utgörs ju, ifall någon behöver påminnas, av pressad potatis med stekt fläsk och lök (utan lök för palt) i sitt inre. Serveras nykokta med grädde, lingonsylt och smält smör. Läckert.

- Francesco Hayez, Greve Ninni

Fadermördare är kragar som på bilden – populära från slutet av 1700-talet och knappt hundra år framåt.

Professor Hellquists hypotes kan nog utan vidare anses vara orimlig: "Av omstritt ursprung; snarast uppkommet i den tyska folkhumorn med tanke på den fara, för vilken man av dessa kragar utsattes vid de då mera än nu även bland män vanliga ömhetsbetygelserna (vid avsked o. d.); jämför att fadermördare på engelska heter lady-killer, egentligen damdödare."

Bengtsson ger inget för vare sig den tyska eller engelska förklaringen. Varför den första skulle vara särskilt bekymrad för fäder anges inte (men vi återkommer till det), och den senare härledningens ladykiller har inget med kvinnomord att göra utan står närmast för elegant charmör, någon som inte får kvinnor att falla i graven utan i sängen.

Sedan understreckaren publicerats tipsades han om en annan hypotes, som tagits med i essän i bokform: På franska skulle kragarna ha kallats parasite, parasiter, efter deras förmåga att vid soppätning få soppa på sig, och detta skulle ha förvrängts till parricide, fadermord.

Och egendomligt är, anmärker den lärda insändaren, att Hellquist i sin första upplaga har denna förklaring av ordet, men inte den andra.

Ledsamt nog är jag inte i tillfälle att författa en avhandling i ämnet; men provisoriskt skulle man kanske tänka sig att Hellquist uteslutit denna förklaring i sin andra upplaga av den anledningen att han funnit den vara oriktig; detta så mycket sannolikare, som han inte övergett den till förmån för någon evident eller ens hjälpligt plausibel förklaring, utan till förmån för sitt i mitt tycke förtvivlade nödfallsförslag. Denna härledning från parasite-parricide, som är ytterst elegant, till och med så elegant att den avgjort doftar skrivbordskonstruktion, skall jag med nöje tro på, så snart jag i samtida fransk litteratur får syn på något belägg, men inte förrän då …

I SAOB (1919) nämns såväl en anekdot om en "tysk sprätt" vars vassa kragsnibbar stuckit ut ögonen på den omfamnade fadern "o. därigm blivit vållande till hans död", liksom parasite-förklaringen – utan belägg … Det är också den senare som Wikipedias vise redaktörer valt att skylta med, men hänvisning till Hellquists första upplaga – tydligen utan att känna till att han ratade den inför den andra.

Lärda förklaringar i all ära, men det är inte svårt att hålla med om Bengtssons förslag: De höga kragarna satt bäst på unga smärta herrar som greve Ninni. När deras frodigare fäder ville bli lika eleganta kunde kragarna bli veritabla halsjärn över tjocka nackar; gradvis blev ansiktsfärgen allt mörkare; för att så småningom få bäraren att tappa medvetandet eller få ett slaganfall, eller både och.

Fata Morgana, "fén Morgana", är "hägringsfenomen där byggnader, stränder o.d. syns utsträckta i höjdled, varvid de antar formen av tinnar, block eller murar, som ofta ändras med tiden eller med ögats höjd" (NE).

Det skulle krävas åtskillig lärdom för att avgöra värdet av Hellquists originella åsikt rörande uttrycket "Fata Morgana" [endast i 2:a uppl.]; a priori förefaller den allt utom sannolikt. […] att den åsyftade Morgana var kung Arthurs syster (eller halvsyster), tidigt belagd i Arthursepiken, är inte föremål för tvivel; men därefter, utan att bry sig om den keltiska sidan av saken, anser Hellquist att Morgana lånats från Orienten och att namnet kommer av det arabiska ordet för korall; varpå han meddelar att namnet i orientalisk litteratur först finns belagt i sagan om Ali Baba.

"Den keltiska sidan av saken" utgörs av att deras Morgana är rejält gammal, betydligt äldre än sagan om Ali Baba (vars Morgana dessutom inte är en fe utan en slavinna utan övernaturliga drag). Morgana kanske stammar från keltisk mytologi, där Morgens var en sorts kvinnliga Näcken-najader som dränkte oförsiktiga. (Däremot stammar hon tyvärr nog inte från den irländska krigs- och ödesgudinnan Mórrígan.)

En avrundning av Frans G. Bengtsson är inte komplett utan lite gnäll över samtidens förflackning:

Småsaker som dessa anförda äro inbjudande att prata om; men de äro ting av underordnad och periferisk art i Hellquists stora verk, och dettas värde beröres inte märkbart av deras förekomst. Man kunde önska sig att bildningsintresserade i mån av möjlighet skaffade sig detta verk, trots dess en smula skrämmande gedigenhet från icke-filologens synpunkt; särskilt borde sådana föräldrar, som uppamma unga snillen, ämnade att bli författare, journalister, professorer och riksdagsmän, i god tid låta sin intellektuella avkomma växa upp bredvid en sådan kunskapskälla, för att på så sätt från början kunna komma underfund med att ord i stor utsträckning verkligen betyda någonting och inte enbart äro en facil form av munväder.

Detta stycke vill jag särskilt framhålla:

Flitigt studium av detta verk skulle kanske i någon mån kunna rädda oss från att hemfalla åt sådant stereotyperat konfektionsspråk som eljest alltför lätt tar överhand, smyckat av ledsamma modefloskler sådana som "gå in för", "ligga till", "krusiduller", "fifty-fifty" och "hektisk" – det sistnämnda det stora nyfunna adjektivet för ögonblicket.

Så nu vet ni vilka modeord folk kunde reta sig på sommaren 1937! (Slagningar på tidningar.kb.se visade inga märkbara toppar för något av uttrycken; närmast kommer "ligga till", som 1937 var 14 % vanligare än 1936 och 27 % vanligare än 1938.)

En till: Parasite-hypotesen finns med i bokform men inte i understreckaren. I understreckaren fanns däremot en uppgift som saknas i boken: Ordboken gavs ut som häften (à 3:50), varav Bengtsson i skrivande stund tagit emot elva, fram till början av bokstaven S. Det är väl rätt sällan som man numera ser den här sortens verk utportioneras.

Hellquist återgiven av eleven Gunnar Cederschiöld. Denne är nog så intressant i sig; han var en begåvad tecknare, duktig skribent, och tillräckligt bra på fäktning för att få en sjätteplats i OS 1928.

Bibeln förkortad

Paulus överräcker en bokrulle – ett brev, närmare bestämt – till en lärjunge, för vidare befordran till mottagarna. Vi är i P:et som inleder "Paulus", som inleder brevet ifråga. Den röda texten (vars röda ruber finns kvar i ordet rubrik) berättar att detta är "Incipit eplaad galathac" – det utläses "Incipit epistula ad Galathas", "början av brevet till Galaterna", det vill säga Galaterbrevet.

Jag vet inte när denna läckert illuminerade Bibel gjordes. Texten är uppenbarligen den katolska standardbibeln versio vulgata, "den allmänna versionen", eftersom översättningen gjordes i en värld där latin var det allmänna språket. Men vad står det? Är detta latin?

Paulus apls non ab hominibz ne qz p homine sz p ihm xrm ? dm patrem qui suscitavit
eum amortuic ? q mec sut omc frs ecclijc galatie.

En del krumelurer har jag återgett efter närmast liknande bokstäver, som zätat i "hominibz". Andra, som den lilla vinkeln mellan "xrm" och "dm", liknar inte någon bokstav alls. Att s i slutet av ord skrivs med en c-liknande bokstav kan inses efter en stund; är det månne en grekisk influens?

En sak är klar, och det är att det inte räcker att kunna fraktur och latin för att läsa detta.

"Vanlig" fraktur är inte svårläst. När man väl lärt sig att skilja på s, f och k, och känner igen några sammansättningar som ss/sz, kan man läsa vanliga tidningstexter med jämnmod. Jag försöker att öva frakturläsning lite då och då, och har funnit att lite vana gör susen; inte fullt lika smidigt som vanlig text men heller inte särskilt besvärligt.

Men här behövs mer hjälp.

Här är den latinska texten uttydd:

Paulus apostolus non ab hominibus neque per hominem sed per Iesum Christum et Deum Patrem qui suscitavit eum a mortuis et qui mecum sunt omnes fratres ecclesiis Galatiae

Jag vet inte hur spridda de olika förkortningarna var. En del ser nog så praktiska ut för vardagligare bruk, som när mycket vanliga ord som "que" eller "per" förkortades. Andra verkar mera fackspråkliga. Att skriva "Jesus Kristus och Gud" som "ihm xrm [vinkel] dm" måtte ha sparat mången munk månget penseldrag, men var knappast särskilt vanligt i icke-teologiska sammanhang.

Här är förresten texten på svenska, i Bibel 2000:

Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud fadern som uppväckt honom från de döda. Jag och alla bröderna här hälsar församlingarna i Galatien.