Så är det den tiden på året igen. Den svårbeskrivbara tillställning som till stor del handlar om böcker äger rum torsdag till söndag i Göteborg. Återigen har jag dubbla roller: framför allt verkar jag i montern för föreningen Vetenskap och Folkbildning B07:72 där vi baktalar vidskepelse, pseudovetenskap och vanliga dumheter å det grövsta, och dessutom ska jag försöka pusha för min senaste bok.
Liksom ägna mig åt en del annat. Få se ifall jag får anledning att återkomma till några av de trådarna. Mycket som händer är det.
2011-09-22
2011-09-21
Farmaceuten som skämdes
Det hände på ett apotek men jag kan inte säga vilket. Jag stod och väntade på att kortköpsdosan skulle bråka färdigt och började titta på en ny produkt. Under stigande förvåning insåg jag att apoteket ifråga sålde tuggummin som, i tur och ordning, utlovade skönhet ("fastare hud"), intelligens ("fokus") och styrka ("uthållighet"). Jag frågade farmaceuten om saken. Hon log kundvänligast och förklarade att ja, dessa tuggummin innehåller vitaminer som kan stärka hudens kollagen, och dessutom ...- Cecilia Verdinelli i GP, 20 september 2011
Så tappade hon plötsligt leendet, såg mig rakt i ögonen och sade med låg röst och eftertryck: "Okej. Jag skäms. Jag står faktiskt här och skäms."
Tuggummit är Vigo - tuggummi med funktion. Märket lanserades i våras och har sedan dess blivit grundligt hånat. (Jag hade glömt bort att det fanns, och fick en obehaglig påminnelse av kolumnen.) Detta underlättas dessutom av de som försöker marknadsföra fånerierna; kanske, kanske inte, skäms de innerst inne när de levererar sådana här resonemang:
Charlotte af Klercker, presschef på Apotek hjärtat, vill inte ge några synpunkter på marknadsföringen av tuggummit.
- Det lämnar jag till myndigheter att ha åsikter kring. Att det ska hålla dig snygg är inte ett hälsopåstående utan ett reklampåstående.- Konsumentverket granskar skönhetstuggummi, SvD 21 juni 2011
Att folk på de respektabla institutioner som apotek ska utgöra skämmer ut sin personal genom att låta dem agera bondfångare är varken ett "hälsopåstående" eller ett "reklampåstående", utan ett faktapåstående: det är så det ligger till.
2011-09-20
Ingen fara med oljan
Uppdatering: Svenska Kustbevakningen fick verkligen besked tidigare än de sagt. Problemet: Larmmejl om oljeläcka lästes aldrig, GP 27 september 2011
Stabsvagten siger dog, at der ikke er fare for, at olien bevæger sig mod land. Den fortsætter nemlig mod nord.
- Indstiller opsamling af olie, DR P4 Midt & Vest, 12 september 2011
Oljan var den som läckte ut sedan Malta-flaggade Golden Trader (bilden) stötte ihop med en fiskebåt väster om Jylland den 10 september. Danska SOK (en del av danska flottan som närmast motsvarar vår Kustbevakning) och ett "miljöskepp" samlade ihop uppemot 50 kubikmeter tjockolja.
Sedan lade man ner arbetet på grund av dåligt väder. Oljan drev ju heller inte in mot land utan ut på Nordsjön. Problemet löst.
Den 15:e upptäcktes tjockolja som drev in mot Tjörn. I skrivande stund har man fått upp 200 kubikmeter, och att kratsa bort resten kommer att bli ett synnerligen drygt arbete.
Även om det inte är klarlagt med 100,00 % säkerhet att det är samma olja, så kan man förstå att Golden Trader-spillet inte behöver ha varit tjänstvilligt nog att upplösas ute på havet. Men SOK, som annars har goda kontakter med grannarna i öster, har inte sagt ett pip om att en skeppslast oförpackad olja är på driven.
Stabsvagten siger dog, at der ikke er fare for, at olien bevæger sig mod land. Den fortsætter nemlig mod nord.
- Indstiller opsamling af olie, DR P4 Midt & Vest, 12 september 2011
Oljan var den som läckte ut sedan Malta-flaggade Golden Trader (bilden) stötte ihop med en fiskebåt väster om Jylland den 10 september. Danska SOK (en del av danska flottan som närmast motsvarar vår Kustbevakning) och ett "miljöskepp" samlade ihop uppemot 50 kubikmeter tjockolja.
Sedan lade man ner arbetet på grund av dåligt väder. Oljan drev ju heller inte in mot land utan ut på Nordsjön. Problemet löst.
Den 15:e upptäcktes tjockolja som drev in mot Tjörn. I skrivande stund har man fått upp 200 kubikmeter, och att kratsa bort resten kommer att bli ett synnerligen drygt arbete.
Även om det inte är klarlagt med 100,00 % säkerhet att det är samma olja, så kan man förstå att Golden Trader-spillet inte behöver ha varit tjänstvilligt nog att upplösas ute på havet. Men SOK, som annars har goda kontakter med grannarna i öster, har inte sagt ett pip om att en skeppslast oförpackad olja är på driven.
2011-09-19
Lördagsfråga: Mässan
- Officersmässen, Karlsborgs fästning.
- Mystisk raket ur The Quatermass Experiment (1955). Titelfiguren, professor Bernard Quatermass, har förekommit i en rad TV-serier och filmer sedan 1950-talet, de skulle kortfattat kunna beskrivas som ett brittiskt Arkiv X.
- Hur åskådliggöra den krökning av rumtiden som massa skapar och gravitation utgör, enligt den allmänna relativitetsteorin? Det klassiska "gumminätet" torde vara välkänt bland alla konsumenter av populärvetenskap.
- S:t Eriksmässan, grundad 1941. Känns den igen? Den bytte 1976 namn till Stockholmsmässan. För min egen del klingar Älvsjömässan långt mer bekant, och blir förvånad över att namnet aldrig varit officiellt. Här citeras en irriterad representant för densamma.
F.ö. är högmässan ett föreslaget högst inofficiellt namn på Gothias två höghus i samma komplex (det kallas faktiskt även World Trade Center).
2011-09-18
Sachsen-Coburg-Gotha av England
Windsor, det låter ungefär hur engelskt som helst. Namnet förekommer i flera olika sammanhang, mestadels härlett till det praktfulla slottet Windsor.
Det gäller även den innevarande kungliga dynastin. Det är inte ens hundra år sedan släktnamnet Sachsen-Coburg-Gotha, efter ett litet furstedöme som haft en god förmåga att få fram kungligheter, lades undan till förmån för ett mer nationalistiskt klingande:
Anledningen var givetvis det pågående världskriget. Man kan fråga sig varför namnbytet inte togs tidigare; men så kanske folk på den tiden inte behövde påminnas om att släktbanden mellan de två ländernas ledare var så nära, att George V och Wilhelm II rentav var kusiner.
"A Good Riddance" - Punch 1917
Se även bloggposten Made in Germany för en beskrivning av detta begrepp, som kanske förvånar en del.
Det gäller även den innevarande kungliga dynastin. Det är inte ens hundra år sedan släktnamnet Sachsen-Coburg-Gotha, efter ett litet furstedöme som haft en god förmåga att få fram kungligheter, lades undan till förmån för ett mer nationalistiskt klingande:
Now, therefore, We, out of Our Royal Will and Authority, do hereby declare and announce that as from the date of this Our Royal Proclamation Our House and Family shall be styled and known as the House and Family of Windsor, and that all the descendants in the male line of Our said Grandmother Queen Victoria who are subjects of these Realms, other than female descendants who may marry or may have married, shall bear the said Name of Windsor ...- George V, 17 juli 1917
Anledningen var givetvis det pågående världskriget. Man kan fråga sig varför namnbytet inte togs tidigare; men så kanske folk på den tiden inte behövde påminnas om att släktbanden mellan de två ländernas ledare var så nära, att George V och Wilhelm II rentav var kusiner.
"A Good Riddance" - Punch 1917
Se även bloggposten Made in Germany för en beskrivning av detta begrepp, som kanske förvånar en del.
2011-09-17
2011-09-16
red dot - Priser med priser
Har någon av dina produkter fått det internationella designpriset red dot design award? Inte? Det är kanske lättare än det låter. Det viktigaste är att du betalar räkningen.
En anmälan kostar 200-240 euro, ju senare desto dyrare (anmälningstiden går ut i februari). Stora och tunga produkter kostar mer eftersom de ska skickas till Tyskland för bedömning. När man registrerar sig så förbinder man sig även att, ifall man blir en lycklig vinnare, köpa ett så kallat winner package. Denna utgörs av
- att din produkt ställs ut på red dot-museet i Essen (bild nedan) eller det i Singapore - återigen är större grejor dyrare
- att du får lov att använda red dot-loggan ovan på din produkt (jag frågade inte om lov)
- en årsbok där alla vinnarna presenteras
- samt en presentation av din produkt på red dots hemsida.
Prislapparna varierar men minsta summan är på 2 250 euro. Ifall du skulle ha turen att bli best of the best, en handfull av de allra bästa i varje kategori, får du lägga ut minst 4 740 euro.
När pristagarna står för notan är det inte förvånande att man hellre delar ut fler priser än färre. I t.ex. kategorin Fordon delade man 2010 ut 34 priser, inklusive 9 honourable mentions som kostar lika mycket. I kategorin Belysing & lampor 68 priser, i Spel och lek fanns 91 osv. I de 17 kategorierna (2011 är de 18) finns sammanlagt över ettusen produkter, som alla kan ståta med utmärkelsen red dot design award 2010. Då har jag inte berört övriga grenar som red dot award: communication design eller red dot award: design concept m.fl.
Om det är några som nappar? Enligt red dot själva hade deras designpris 2011 över 4 000 ansökanden, "varav färre än 10 procent får pris" (vilket vore en avsevärt lägre andel än 2010). Det stämmer alltså inte att, som t.ex. Volvo skrev i sitt pressmeddelande i våras, deras L220G valdes ut "bland tusentals internationella produkter" eftersom den bara konkurrerade med produkter i samma segment. Det är oklart hur smala dessa är, och hur många medtävlande varje produkt har. I kategorin Hushållsprodukter fick 2010 tre snarlika kaffebryggare varsitt pris, och då räknar jag bara de av märket Krups.
Allt det här behöver naturligtvis inte försämra prisets värde - så länge de som förväntas bli imponerade av den röda pricken känner till hur det hela faktiskt fungerar. Juryn är sammansatt av folk som är dokumenterat kunniga, som svenske Mårten Claesson. Huruvida detta verkligen är världens allra största och mest ansedda internationella designpris är en annan fråga. Lovord är mycket lätta att hitta, så länge de kommer från arrangören själv eller de som betalat för sina utmärkelser. Med tanke på tillvägagångssättet så vore kanske "certifiering" ett bättre begrepp, eller "villkorad PR".
Hemsida: red dot online
2011-09-15
"Pyramid!"
"I'm not sure where the pyramid idea came from -- the media got it wrong," says Klochko.
- Fact check: Ukrainian "Pyramid", Archaeology, jan/feb 2007
Fel i media? Kors i taket. :-)
Det var när man skulle rapportera om ett intressant fynd i Ukraina som felet smög sig in. Kanske för att man grävt i en kulle? Eller var det en byggnad som liknades vid en trappstegspyramid? Eller så räckte det att någon, vem som helst, i närheten av någon journalist nämnde P-ordet. Sen var det kört.
Ett tempel- och gravkomplex nyttjat under perioden 4000-400 f.Kr. är intressant oavsett om byggnaderna är formade som kuber, cylindrar eller oktaedrar, och om det (som Klochko uppger) är förindoeuropeer så blir det än mer intressant. Men sådant ger inte lika bra rubriker.
Bronze Age Pyramid found in Ukraine, The Guardian, 7 september 2006
"Pyramids" discovered in Ukraine, BBC, 7 september 2006
- Fact check: Ukrainian "Pyramid", Archaeology, jan/feb 2007
Fel i media? Kors i taket. :-)
Det var när man skulle rapportera om ett intressant fynd i Ukraina som felet smög sig in. Kanske för att man grävt i en kulle? Eller var det en byggnad som liknades vid en trappstegspyramid? Eller så räckte det att någon, vem som helst, i närheten av någon journalist nämnde P-ordet. Sen var det kört.
Ett tempel- och gravkomplex nyttjat under perioden 4000-400 f.Kr. är intressant oavsett om byggnaderna är formade som kuber, cylindrar eller oktaedrar, och om det (som Klochko uppger) är förindoeuropeer så blir det än mer intressant. Men sådant ger inte lika bra rubriker.
Bronze Age Pyramid found in Ukraine, The Guardian, 7 september 2006
"Pyramids" discovered in Ukraine, BBC, 7 september 2006
2011-09-14
Utgivningsdag
Idag ska - borde - den gå att köpa. Tredje rikets myter (Forum 2011). På nätet eller rentav boklådor AFK - inte för att jag har kontrollerat sistnämnda.
Naturligtvis har jag, som alltid, upprättat en sida med errata för boken. Ett hittat hittills. Få se hur många fler det kan bli.
Första recensionsdag är den 28 september. Vet inte hur hårda gammelmedia är med sådant nuförtiden (även om alstret ovan kanske inte är det allra hetaste i år, mirabule dictu); bloggare och annat löst folk skriver naturligtvis fritt ur hjärtat när, var och hur som helst. Ev. recensioner hitom bokmässan är jag kanske ändå alltför taggad för att uppmärksamma ordentligt.
Ja, för den 22-25 september är det ju dags för den stora karnevalen i Göteborg. Där kommer jag att husera i den nyttiga och högst förträffliga föreningen Vetenskap och Folkbildnings monter B07:72, där vi ska benämna spökpratare, klimatförnekare, kreationister och slikt vid sina rätta namn, demonstrera homeopati och slagrutor, med mera. Och kränga lite böcker. Väl mött.
Adlibris, Bokia, Bokus
2011-09-13
Bluffen Barbarossa
Jämför skuggan uppe till vänster på stridsvagnens front med den skugga som kommer från kameran. Det är mycket tydligt att det även här rör sig om flera ljuskällor. Och var kommer snön ifrån? Nyss ska ju solen ha stått högt på himlen och det skall ha varit högsommar.- Sign. koroshiya på Skalman (länk)
Här har konspirationsteoretikerna något att bita i. Vad är några sketna "månlandningar" eller en gammal president som ändå skulle ha varit död idag jämfört med en av 1900-talets största händelser ö h t?
Ser redan att signaturen Wilkman på samma forum forskat vidare på ämnet. Här kommer det att hända grejor.
2011-09-12
Lördagsfråga: Konspirationsteorier o.dyl.
- Paul barfota på Abbey Road, skivan och gatan. Denna är en detalj bland många i konspirationsteorin Paul is dead: att Paul McCartney skulle ha avlidit under 1966 och ersatts med en identisk person. Inte för att denna teori är mycket mer befängd än många andra, men här blir det på något sätt mer påtagligt.
- "Stora astronomiska upptäckter" var rubriken på New York Sun 1835. Den mångbegåvade och välkände astronomen m.m. John Herschel (ej att förväxla med fadern Sir William som upptäckte Uranus) sades ha upptäckt liv på månen. Huruvida historien ökade tidningens upplaga verkar intressant nog betydligt osäkrare än vad som påståtts; kanske något för dagens skymningspress att fundera på.
- En Würzburger Lügenstein, "lögnsten från Würzburg". Det var i början av 1700-talet som professor Beringers kolleger lurade honom med tillverkade och utlagda fossiler; exemplet ovan, där man kan läsa självaste Jehovas namn, är inte det mest anmärkningsvärda. God genomgång på bloggen BibliOdyssey: Fossil Fakes.
- Tror du att fotbolls-VM 1958 spelades i Sverige? Där Nacka Skoglund (bilden), Kurre Hamrin, Gunnar Gren, Nisse Liedholm och grabbarna erövrade ett silver sedan de inte fått stryk av några andra än nykomlingen Péles Brasilien? Att så inte alls är fallet redogörs för på Konspiration 58 efter ett program med samma namn.
Dennis satte frågan utan problem.
2011-09-11
Konspirationsteorier
På hemsidan för IHR [www.ihr.org] kan man läsa om en mängd företeelser som inte alls har med förintelsen att göra - tror man, tills man upptäcker att det är samma krafter som ligger bakom alla möjliga händelser och skeden. Omvänt kan revisionister och deras idéer leta sig in i andra sektorer där det kan finnas folk som har ett tillräckligt öppet sinne för att lyssna och tro på dem.
Konspirationsteorierna som utgår från just 11 september är ett exempel på hur man försökt att knyta ihop trådarna. En del av dem som är inne i dessa mörkare konspirationsteorier är det utan tvivel av antisemitiska skäl, de ”återupplivar de döda för att bättre kunna slå på de levande”, som den franske historikern Pierre Vidal-Naquet beskriver det. Andra gör det av mer komplicerade och psykologiska skäl; kanske känslan av överlägsenhet, att se klarare och veta mer än andra.
- Ur min kommande Tredje rikets myter, kapitlet Förintelsen
IHR, Institute for Historical Review, är en organisation för folk som inte tror på förintelsen. Den bildades 1978. Man kan tycka att den inte skulle ha mycket att säga om terrordåden 2001, men det har den - titta själva.
I slutklämmen ovan nämner jag vad jag tror är den viktigaste drivkraften för konspirationsteorier. De allra flesta som misstror månlandningar eller "officiella" förklaringar av 9/11 gör det inte av ideologiska skäl utan psykologiska: man får en kick av att veta bättre än de förvillade massorna.
När sedan folk med mörkare motiv letar efter trosfränder så kan det resultera i antisemitisk agitation på knäppsajten www.vaken.se, men sådana utåt sett märkliga kombinationer är alltså fullt logiska.
Länkar från läsarna:
ETC: Bluffen? - om konspirationsteorier, vaken.se m.m.
DN: Bush eller bin Ladin - diger FAQ av Clas Svahn
DN: Därför tror vi på konspirationer - mer av samme Svahn
Konspirationsteorierna som utgår från just 11 september är ett exempel på hur man försökt att knyta ihop trådarna. En del av dem som är inne i dessa mörkare konspirationsteorier är det utan tvivel av antisemitiska skäl, de ”återupplivar de döda för att bättre kunna slå på de levande”, som den franske historikern Pierre Vidal-Naquet beskriver det. Andra gör det av mer komplicerade och psykologiska skäl; kanske känslan av överlägsenhet, att se klarare och veta mer än andra.
- Ur min kommande Tredje rikets myter, kapitlet Förintelsen
IHR, Institute for Historical Review, är en organisation för folk som inte tror på förintelsen. Den bildades 1978. Man kan tycka att den inte skulle ha mycket att säga om terrordåden 2001, men det har den - titta själva.
I slutklämmen ovan nämner jag vad jag tror är den viktigaste drivkraften för konspirationsteorier. De allra flesta som misstror månlandningar eller "officiella" förklaringar av 9/11 gör det inte av ideologiska skäl utan psykologiska: man får en kick av att veta bättre än de förvillade massorna.
När sedan folk med mörkare motiv letar efter trosfränder så kan det resultera i antisemitisk agitation på knäppsajten www.vaken.se, men sådana utåt sett märkliga kombinationer är alltså fullt logiska.
Länkar från läsarna:
ETC: Bluffen? - om konspirationsteorier, vaken.se m.m.
DN: Bush eller bin Ladin - diger FAQ av Clas Svahn
DN: Därför tror vi på konspirationer - mer av samme Svahn
2011-09-10
2011-09-09
Facit för Facit
Säljer man bara elektroniska räknare säger man:- Annons för Facit i GHT 4 oktober 1968
– Det är klart att du ska ha en elektronisk. Det är ju framtiden.
Säljer man bara mekaniska räknemaskiner säger man:
– Men tänk på vad dom kostar. Tycker du elektroniken är värd alla pengarna?
Vi på Facit kan bespara er sådana här resonemang.
Vi har alla sorters räknemaskiner, från mekaniska till elektroniska.
Omkring 1970 var Facit AB en av juvelerna i den svenska industrins krona. De hade tre gånger så många anställda som Saab idag, maskinerna användes över hela världen och hade gjort så i decennier. Några år senare var det slut.
Idag är historien en klassiker: Tillverkarna av mekaniska räknemaskiner (stora, tunga, dyra och stundtals i behov av kvalificerad service) som inte såg eller begrep att elektroniska miniräknare skulle vända upp och ner på marknaden. Många av er har säkert hört den som varnande exempel på hur det kan gå om man inte hänger med.
Men så gick det inte riktigt till. Historien har, som så ofta, blivit förenklad för att poängen ska framgå tydligare. Trots att det faktiskt är fel poäng.
Christian Sandström på Chalmers ägnar sig åt innovationsteknik, affärsmodeller och relaterat. Han har satt ihop ett mycket intressant bildspel, där själva titeln måhända förvånar en del som har sin uppfattning klar om det stockkonservativa företaget:
Samarbetet mellan Facit och Sharp
Redan i mitten av 1960-talet tecknade Facit avtal med japanska Hayakawa Electric Corporation, som Sharp hette på den tiden. Av protokollen framgår att den svenska ledningen hade en god uppfattning om den snabba utvecklingen, att priserna sjönk och att nya modeller kom mest hela tiden - till skillnad från den betydligt mer statiska marknaden för mekaniska räknemaskiner.
Notera en faktor som utelämnas i uppräkningen ovan: prisnivån i sig. När man började sälja elektroniska räknare (som inte skulle bli mini än på ett tag) så var de betydligt dyrare än motsvarande mekaniska. Det var utvecklingen som gjorde dem intressanta.
Facit gjorde även försök att utveckla en egen elektronisk räknare (1124 i annonsen ovan). Det gick inte alls. Bland annat var (och är) investeringarna stora när man ska börja tillverka integrerade kretsar. Det var inget Facit sysslat med dittills; man tillverkade mekanik, inte elektronik.
Dessutom var man "fel" sorts företag på ett annat sätt. Facits styrka låg i de många kontoren över landet och världen. Man hade säljare som kunde kunderna, som utgjordes av företag och myndigheter. Man hade servicepersonal som kunde åka och fixa till kugghjul, stänger och fjädrar i de komplicerade maskinerna (bilden ovan torde vara autentisk).
Vad man inte hade var koll på marknaden för privatpersoner, för sådana köpte sällan räknemaskiner. Man hade heller ingen vana av att sälja billiga prylar där det ideligen kom nya modeller, och som heller ingen brydde sig om reservdelar eller serviceavtal för. När Sharp och andra började sälja sina nu små och billiga miniräknare via egna kanaler hade man ingen chans.
Det var, för att ge min egen sammanfattning av Sandströms presentation, sådant som låg till grund för Facits fall. Det berodde inte på att man missat den nya tekniken, utan på att man inte kunde anpassa sig för den nya situationen på marknaden.
Inte för att det är omöjligt. Ett annat anrikt företag som varit helt inne på avancerade mekaniska maskiner för kontorsbruk hette IBM, och de lyckades ju som bekant att hänga med när datorerna kom.
2011-09-08
Hen
I svenska har vi två personliga pronomina i tredje person: han och hon. Det fungerar såpass bra till vardags att de flesta säkert aldrig tänker på det hela (vilket visserligen brukar vara fallet med det egna språket). Så är det också i många andra språk, inte minst de nära besläktade.
Men vad säger eller skriver man om man inte vet om man har med en han eller hon att göra?
Gäller det ett enstaka omnämnande blir det ett "han eller hon" eller "han/hon". Blir det fler så blir sådana helgarderingar snabbt mycket bökiga eller omöjliga, språkligt sett. Vad gör man istället? Skiter i verkligheten och skriver det ena eller andra?
Nu är det inte alla språk som är så närgångna. Redan i franskan, där man annars könsbestämmer allt möjligt som le eller la, kan man säga saker som sa voiture, vilket som isolerad fras inte kan översättas till svenskan annat än som "hans/hennes bil". Och i finska använder man hän om människor, honor som hanar (och se om allt annat). Det är förvisso inget uttänkt, utan något som funnits i språket sedan mycket länge - finska är också det uråldrigaste av alla skandinaviska språk.
Det är säkert den finska modellen som legat bakom när man försökt att lansera ett könsneutralt pronomen i svenska: hen, henom, henoms.
Försöket har några år på nacken (oklart hur många). Jag vet inte vilka förväntningar folk haft på det, hittills har det väl inte gått något särskilt. På de senaste åren har det dock haft större framgångar än någonsin (vilket visserligen inte är så mycket), nämligen på nätet: där har man mycket ofta att göra med folk man enbart känner som intetsägande pseudonymer, och så uttrycker man sig i skrift. Därmed är behovet större än till vardags, och den mycket stora tröghet vi har mot förändringar i vardagligt talspråk är till viss del undanröjd i vårt lättrörligare nätliga skriftspråk. Där kan man rentav se former som h*n, h?n m.fl.
Om konstruktionen "hen" någonsin slår i svenskan - vilket jag inte ger stora chanser, men ifall att - så kommer det att vara på grund av dess avgjorda praktiska värde. Vad det "politiskt korrekta" beträffar, hur man än tolkar detta omöjliga begrepp, så fungerar det i längden vare sig som argument för eller emot, helt enkelt eftersom språk (särskilt när det gäller så grundläggande delar som denna) sitter djupare än så.
Men vad säger eller skriver man om man inte vet om man har med en han eller hon att göra?
Gäller det ett enstaka omnämnande blir det ett "han eller hon" eller "han/hon". Blir det fler så blir sådana helgarderingar snabbt mycket bökiga eller omöjliga, språkligt sett. Vad gör man istället? Skiter i verkligheten och skriver det ena eller andra?
Nu är det inte alla språk som är så närgångna. Redan i franskan, där man annars könsbestämmer allt möjligt som le eller la, kan man säga saker som sa voiture, vilket som isolerad fras inte kan översättas till svenskan annat än som "hans/hennes bil". Och i finska använder man hän om människor, honor som hanar (och se om allt annat). Det är förvisso inget uttänkt, utan något som funnits i språket sedan mycket länge - finska är också det uråldrigaste av alla skandinaviska språk.
Det är säkert den finska modellen som legat bakom när man försökt att lansera ett könsneutralt pronomen i svenska: hen, henom, henoms.
Försöket har några år på nacken (oklart hur många). Jag vet inte vilka förväntningar folk haft på det, hittills har det väl inte gått något särskilt. På de senaste åren har det dock haft större framgångar än någonsin (vilket visserligen inte är så mycket), nämligen på nätet: där har man mycket ofta att göra med folk man enbart känner som intetsägande pseudonymer, och så uttrycker man sig i skrift. Därmed är behovet större än till vardags, och den mycket stora tröghet vi har mot förändringar i vardagligt talspråk är till viss del undanröjd i vårt lättrörligare nätliga skriftspråk. Där kan man rentav se former som h*n, h?n m.fl.
Om konstruktionen "hen" någonsin slår i svenskan - vilket jag inte ger stora chanser, men ifall att - så kommer det att vara på grund av dess avgjorda praktiska värde. Vad det "politiskt korrekta" beträffar, hur man än tolkar detta omöjliga begrepp, så fungerar det i längden vare sig som argument för eller emot, helt enkelt eftersom språk (särskilt när det gäller så grundläggande delar som denna) sitter djupare än så.
2011-09-07
Linnés diplomkvarn
Harderwijk is en stad van negotie,
Men verkoopt er bokking, blauwbessen en bullen van promotie
- Ur en gammal nederländsk sång
En "diplomkvarn" är alltså en inrättning där den som önskar en examen, doktorsgrad eller liknande kan få en sådan till mindre besvär än på andra ställen. Ibland är arbetsinsatsen större, oftare mindre eller obefintlig; man köper sig ett diplom. Sven-Otto Littorin gjorde företeelsen känd i Sverige sedan han i sin resumé tagit med en MBA från "Fairfax University", som vid närmare granskning inte vägde tyngre än att han i princip hade kunnat skriva ut ett papper med krusiduller hemmavid.
Men efterfrågan på sådana genvägar har naturligtvis funnits så länge som akademikers meriter intygats pappersvägen. Ett gammalt exempel är universitetet i Harderwijk, Nederländerna (inte Holland utan provinsen Gelderland). Dess avspända studieformer var vida kända, från 1600-talet tills det stängdes 1818. Det blev även skildrat i en visa: "Harderwijk är en handelsstad där de säljer böckling, blåbär och examina".
Deras överlägset mest kände student är Carl von Linné. Den 28 år gamle Carolus Linnaeus, som han då hette, anlände den 17 juni 1735 till Harderwijk. Följande dag skrev han in sig på universitetet och överlämnade direkt en avhandling som han skrivit på resan från Sverige: Hypothesis nova de Febrium intermittentium causa, "En ny hypotes om frossa" eller malaria som vi kallar det idag. Han fick försvara den i en förberedande debatt. Sedan fick han beskriva några intressanta stycken av Hippokrates, ställa diagnos och ange behandling för en patient med gulsot, och sedan var han medicine kandidat. Den 23 juni disputerade han. Och sedan var han medicine doktor.
Men verkoopt er bokking, blauwbessen en bullen van promotie
- Ur en gammal nederländsk sång
En "diplomkvarn" är alltså en inrättning där den som önskar en examen, doktorsgrad eller liknande kan få en sådan till mindre besvär än på andra ställen. Ibland är arbetsinsatsen större, oftare mindre eller obefintlig; man köper sig ett diplom. Sven-Otto Littorin gjorde företeelsen känd i Sverige sedan han i sin resumé tagit med en MBA från "Fairfax University", som vid närmare granskning inte vägde tyngre än att han i princip hade kunnat skriva ut ett papper med krusiduller hemmavid.
Men efterfrågan på sådana genvägar har naturligtvis funnits så länge som akademikers meriter intygats pappersvägen. Ett gammalt exempel är universitetet i Harderwijk, Nederländerna (inte Holland utan provinsen Gelderland). Dess avspända studieformer var vida kända, från 1600-talet tills det stängdes 1818. Det blev även skildrat i en visa: "Harderwijk är en handelsstad där de säljer böckling, blåbär och examina".
Deras överlägset mest kände student är Carl von Linné. Den 28 år gamle Carolus Linnaeus, som han då hette, anlände den 17 juni 1735 till Harderwijk. Följande dag skrev han in sig på universitetet och överlämnade direkt en avhandling som han skrivit på resan från Sverige: Hypothesis nova de Febrium intermittentium causa, "En ny hypotes om frossa" eller malaria som vi kallar det idag. Han fick försvara den i en förberedande debatt. Sedan fick han beskriva några intressanta stycken av Hippokrates, ställa diagnos och ange behandling för en patient med gulsot, och sedan var han medicine kandidat. Den 23 juni disputerade han. Och sedan var han medicine doktor.
2011-09-06
Trainspotting
I Sverige torde filmen vara mer känd än hobbyn. Vad är då trainspotting?
Tågskådning - att samla tågobservationer. Som Club 300 med annat i kikaren. Folk promenerar utmed banvallar, kring intressanta stationer eller vad de nu är ute efter, och håller utkik efter intressanta lokomotiv. När de får syn på de eftersökta objekten skriver de ner numren på dem. Det högsta målet är att samla hela landets bestånd. Eller så kan man försöka få det ena eller andra temat.
Sen finns det en rad andra sätt som railfans kan uttrycka sitt intresse på, men den här beskrivna är den som är mest känd. Jag vet inte om den är mer utbredd i Storbritannien än annorstädes men det är det landet jag förknippar med sysslan. Den har en väl ingrodd töntstämpel.
Tågskådning - att samla tågobservationer. Som Club 300 med annat i kikaren. Folk promenerar utmed banvallar, kring intressanta stationer eller vad de nu är ute efter, och håller utkik efter intressanta lokomotiv. När de får syn på de eftersökta objekten skriver de ner numren på dem. Det högsta målet är att samla hela landets bestånd. Eller så kan man försöka få det ena eller andra temat.
Sen finns det en rad andra sätt som railfans kan uttrycka sitt intresse på, men den här beskrivna är den som är mest känd. Jag vet inte om den är mer utbredd i Storbritannien än annorstädes men det är det landet jag förknippar med sysslan. Den har en väl ingrodd töntstämpel.
2011-09-05
Lördagsfråga: Pixar
- Nemo, kapten.
- Edwin "Buzz" Aldrin, pilot och senare astronaut.
- Steve McQueen, här som Bullitt.
- Ratatouille, grönsaksröran.
2011-09-04
Problemet med nazismen
I dag är det få som tror att de skulle ha gått med i nazistpartiet 1933, men då? Situationen var en helt annan, när man inte hade facit.
- Jan Guillou citeras i DN, 13 augusti 2011
Vad är "facit"? Ofta avses förintelsen, en utbredd inställning som är mindre ursäktlig ju mer man vet: som om det enda nazisterna tog sig för som inte var bra var just förintelsen!
Vad sägs om andra världskriget?
Jag är inte säker på vilket facit Guillou tänker på. Maktövertagandet, diktaturen, förföljelserna, personkulten..? Den som läst Mein Kampf (1925-26) hade en för ändamålet fullgod programförklaring, vari intet hymlande med judar eller demokratisk slapphet återfinns. Rosenbergs Det 20:e århundradets myt (1930) är ännu bättre ur ett annat perspektiv, för jag vet inte hur en tydligare bild av hur absolut bort i tok förryckt en av partiets ledande förmågor är skulle te sig.
Huruvida jag i en alternativ verklighet skulle gått med i partiet när det begav sig, och erbjöd idel fördelar men inga nackdelar, är en annan sak. Ibland vill man inte veta.
- Jan Guillou citeras i DN, 13 augusti 2011
Vad är "facit"? Ofta avses förintelsen, en utbredd inställning som är mindre ursäktlig ju mer man vet: som om det enda nazisterna tog sig för som inte var bra var just förintelsen!
Vad sägs om andra världskriget?
Jag är inte säker på vilket facit Guillou tänker på. Maktövertagandet, diktaturen, förföljelserna, personkulten..? Den som läst Mein Kampf (1925-26) hade en för ändamålet fullgod programförklaring, vari intet hymlande med judar eller demokratisk slapphet återfinns. Rosenbergs Det 20:e århundradets myt (1930) är ännu bättre ur ett annat perspektiv, för jag vet inte hur en tydligare bild av hur absolut bort i tok förryckt en av partiets ledande förmågor är skulle te sig.
Huruvida jag i en alternativ verklighet skulle gått med i partiet när det begav sig, och erbjöd idel fördelar men inga nackdelar, är en annan sak. Ibland vill man inte veta.
2011-09-03
2011-09-02
Bok, ännu en
Börjar väl bli van.
Foto: Maria Johannessen
Men visst är det något särskilt att få se något man pysslat med i två år (som jag kartlagt här) i fysisk form.
Förmodar att den finns i handeln inom några veckor. Om inte annat så kommer den att finnas på bokmässan, där den även kan signeras.
Foto: Maria Johannessen
Men visst är det något särskilt att få se något man pysslat med i två år (som jag kartlagt här) i fysisk form.
Förmodar att den finns i handeln inom några veckor. Om inte annat så kommer den att finnas på bokmässan, där den även kan signeras.
2011-09-01
Ungdomligt språkbruk
Göteborg: "Ska vi gå in i en pott, våa? Fö daj? Fö daj, våa? Ska jå necka te daj? Härefter knuffas de två slagskämparna. Därunder och därefter: Va... (svordom) knôr du för? Känn daj för! Ta fö daj? Va ... tjôtar du för? Akta daj! Ska jå göra om daj? Ska jå tjeppa å (el. te) daj? Därefter vidtar bataljen. Från åskådarna: De rektit, pyckla på han! Heja den som vinner! Ge-n på nyllet! På-n igen! Slô-n!"- Ur Gösta Bergman, Skolpojksslang (Albert Bonnier 1934), sid 46
Ett fint och typiskt exempel från en högst seriös framställning av det framväxande släktets språkliga särart. Om man någon gång kan skymta en glimt i ögonvrån på språkmästare Bergman, så döljer han det väl.
En av tidens favoritglosor vore det intressant att höra om någon känner till idag. Det kom från den italienske fascisten (tidvis minister m.m. hos Mussolini) och flygaren Italo Balbo. Han blev världskänd för två flygningar över Atlanten – inte i ett hopp och ensam som Lindbergh, men i flera etapper och långtifrån ensam; 1933 ledde han hela tjugofyra amfibieplan från Rom till Chicago. Efter detta blev balbo en engelsk beteckning på samling av flygplan, och i Sverige ett allmänt positivt adjektiv:
Först sade flickorna det var verkligen jätte, men detta starka uttryck blev snart utnött, och jätte blev tomte, därefter mammut och sist, dvs. nu säger man det var verkligen balbo på den där festen. En pojke säger aldrig balbo eller tomte, det tycker han är larvigt.Bergman nämner även att detta superlativ kommit att få sitt "absoluta maximum" i formen heilhitlerbalbo. Utöka ert ordförråd! – Detta var ändå bara i början av det utbredda heilandet där borta.
Vad tyckte då pojkarna (som får mest men inte allt utrymme, åtminstone delvis eftersom de talade mest slang) själva om sina sociolekter; "Vad gör slangtalandet för intryck på Eder?"
Det gör på mig vanligen ett något överlägset, kanske vulgärt intryck. Vissa slanguttryck kunna dock verka trevliga och humoristiska. Mycket beror på den slangtalandes egen person. I de högsta ringarna uttalas ofta slangorden med en viss ironisk accent, vilken gör dem mera njutbara.Just denna åsikt kom från Uppsala, närmare bestämt från Sverker Åström (f. 1915), som jag förmodar är identisk med ambassadören m.m. (länk).
Att den som irriterar sig på ungdomars språk nog snarare irriterar sig på ungdomarna själva och det vulgära intryck de gör etc. torde vara lika sant 2011 som 1934, även om observatörer utan unge hr Åströms tankeskärpa sällan inser detta.
2011-08-31
Vetenskapen på bålet
En fråga jag länge sökt svaret på:
Vilken vetenskapsman brändes på bål av kyrkan?
Straffet har utdömts för kätteri och häxeri. Bland dessa så var de ärliga sanningssökarna få. De förra var (när de var "skyldiga") helt inne på religiösa dillerier, bara av en annan art än den enda rätta sanna. Att de som brändes som häxor skulle ha utgjort en sorts underjordisk alternativmedicinsk rörelse är också en myt, oftast var de inte skyldiga till någonting över huvud taget.
Giordano Bruno brukar nämnas. Han var ingalunda en "vetenskapens martyr" utan djupt begiven på teologi; hans främsta källa var inte verkligheten utan bibeln.
Tänk dig en värld där förmenta häxor och kätterska vetenskapsmän aldrig bränts på bål.
- Från baksidestexten på Richard Dawkins, Illusionen om Gud
Vilken vetenskapsman brändes på bål av kyrkan?
Straffet har utdömts för kätteri och häxeri. Bland dessa så var de ärliga sanningssökarna få. De förra var (när de var "skyldiga") helt inne på religiösa dillerier, bara av en annan art än den enda rätta sanna. Att de som brändes som häxor skulle ha utgjort en sorts underjordisk alternativmedicinsk rörelse är också en myt, oftast var de inte skyldiga till någonting över huvud taget.
Giordano Bruno brukar nämnas. Han var ingalunda en "vetenskapens martyr" utan djupt begiven på teologi; hans främsta källa var inte verkligheten utan bibeln.
Tänk dig en värld där förmenta häxor och kätterska vetenskapsmän aldrig bränts på bål.
- Från baksidestexten på Richard Dawkins, Illusionen om Gud
2011-08-30
När Ydre blev Idre
Under en valvaka gick man igenom några tidigt inkomna resultat från bl.a. Ydre. Valvake-experten Sören Holmberg ombads att kommentera dem.
Naturligtvis var det betydligt mer kända Idre i Dalarna som man tänkte på. Associationen låg särskilt nära till hands i sammanhanget då små orter fortare blir klara med sina rösträkningar.
Ett betydligt intressantare fel hade varit om man förlagt Ydre till Småland. Det var nämligen sant ända fram till omläggningen på 1600-talet.
Sören: Jag vet inte ens var Ydre ligger...Kort därefter hade Ydre kommun en annons någonstans med texten "Här ligger Ydre!" och en pil som visade var i Östergötland det ligger.
Röst i bakgrunden: Norrland
Sören: Jaha, Norrland, jo serru (...)
Naturligtvis var det betydligt mer kända Idre i Dalarna som man tänkte på. Associationen låg särskilt nära till hands i sammanhanget då små orter fortare blir klara med sina rösträkningar.
Ett betydligt intressantare fel hade varit om man förlagt Ydre till Småland. Det var nämligen sant ända fram till omläggningen på 1600-talet.
2011-08-29
Lördagsfråga: Saab
- Saab 29 Tunnan
- Saab 37 Viggen (även om man kanske tänkte på en som smällde högre)
- Saab 91 Safir (illustrerad av en "guldstjärtad safir", Chrysuronia oenone)
- Saab 32 Lansen
2011-08-28
Den nya skånska stjärnan
Om detta kapell ser ut som något "överblivet" så stämmer det; vad vi ser är allt som är kvar av Herrevads kloster utanför Ljungbyhed. Det grundades redan på 1100-talet och revs i slutet av 1600-talet av de nya svenska och protestantiska herrarna.
Vad som är riktigt speciellt med denna byggnad är att det var här som Tycho Brahe 1572 observerade en ny stjärna på himlen. På den tiden var det inte så lätt att hålla reda på avstånd till astronomiska objekt (försök själva). Den duktige observatören fann så småningom att nykomlingen föreföll att höra till fixstjärnorna - deras evigt oföränderliga värld skulle alltså ändå vara föränderlig?
Idag kallar vi Tychos stella nova för SN 1572. Bokstäverna minner om förkortningen, och det gör även det ord som vi än idag använder om sådana stjärnor, som exploderar delvis eller helt: novor eller supernovor.
2011-08-27
2011-08-26
Definition på vansinne
Albert Einstein noterade en gång att dumhet var att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Många av oss ler igenkännande när vi hör citatet. Sedan gör vi själva om våra misstag. Gång efter gång. Och ensamma om det är vi inte.
- Omänsklig utsortering fortsätter, Johan Lundell, generalsekreterare för Ja till livet i Världen idag, 24 augusti 2011
Ibland sviker minnet - ovanstående "Einstein-citat" har jag avfärdat såpass många gånger att jag fått för mig att jag även skrivit ner det någonstans. Så verkar dock inte vara fallet. Hög tid...
Det här är Rita Mae Brown. Född 1944, jag kände inte till henne förut men det finns det andra som gör; hon slog igenom 1973 med boken Rubyfruit Jungle vars titel jag inte tänker fördjupa mig i men om vilken det på Wikipedia sägs att "it dealt with lesbian themes in an explicit manner unusual for the time". Hon var aktiv i Vietnam-rörelsen, feminist-rörelsen och gay-rörelsen. Hon var tydligen ihop med tennisproffset Martina Navratilova i början av 1980-talet.
Händelsevis var det då hon gav ut boken Sudden Death (1983). I den förekommer följande definition:
Insanity is doing the same thing over and over again but expecting different results.
Sant eller inte? Utan att känna till sammanhanget är jag bara delvis skeptisk; alla har väl varit med om sådant, såväl när metoden fungerat som när den inte gjort det.
Tillräckligt många fann det tillräckligt intressant för att citatet skulle få vingar. Ett tag valsade det omkring, med eller utan upphovskvinnans namn bifogat. För nu är det ju så, att ett okänt namn (som Brown får sägas vara) är en belastning när citat skall spridas; läsare hajar till och får fundera, "är det någon jag förväntas känna till?" Då är anonymitet bättre.
Det kom även att nyttjas inom Anonyma Alkoholister. Där finns det en avgjord poäng med definitionen.
Om inget namn är bättre än ett o- eller halvkänt namn, så är ett känt och pålitligt namn långt bättre än inget namn. Så småningom kom diverse sådana att förknippas med citatet; Benjamin Franklin har myntat myriader klipska citat och har därför tillskrivits långt fler i åtminstone USA (i Europa är gubben på $100-sedeln mest känd för åskledaren), "kinesiskt ordspråk" är sällan fel, och så vidare.
Så småningom avancerade citatet till att förknippas med det kanske pålitligaste namnet av alla inom den falska citat-branschen. Och sen dess är det tämligen kört för de övriga - ingen konkurrerar med Albert.
De som känner till vetenskapliga metoder torde finna citatet betydligt mer malplacerat här än inom exempelvis AA. Upprepade försök är en självklarhet när man ska skilja det tillfälliga från det grundläggande; även om man kanske inte förväntar sig olika resultat, så håller man sig öppen inför de data som experimenten ger.
Vissa bruk av kloka citat är intressantare än andra. Generalsekreteraren för anti-abortorganisationen Ja till livet, avknoppad från Livets Ord som väl inte behöver någon närmare presentation, trodde sig alltså citera allas vårt älsklingsrufs Einstein, när uttrycket i själva verket myntades av en stridbar ärkeflata på vänsterkanten.
- Omänsklig utsortering fortsätter, Johan Lundell, generalsekreterare för Ja till livet i Världen idag, 24 augusti 2011
Ibland sviker minnet - ovanstående "Einstein-citat" har jag avfärdat såpass många gånger att jag fått för mig att jag även skrivit ner det någonstans. Så verkar dock inte vara fallet. Hög tid...
Det här är Rita Mae Brown. Född 1944, jag kände inte till henne förut men det finns det andra som gör; hon slog igenom 1973 med boken Rubyfruit Jungle vars titel jag inte tänker fördjupa mig i men om vilken det på Wikipedia sägs att "it dealt with lesbian themes in an explicit manner unusual for the time". Hon var aktiv i Vietnam-rörelsen, feminist-rörelsen och gay-rörelsen. Hon var tydligen ihop med tennisproffset Martina Navratilova i början av 1980-talet.
Händelsevis var det då hon gav ut boken Sudden Death (1983). I den förekommer följande definition:
Insanity is doing the same thing over and over again but expecting different results.
Sant eller inte? Utan att känna till sammanhanget är jag bara delvis skeptisk; alla har väl varit med om sådant, såväl när metoden fungerat som när den inte gjort det.
Tillräckligt många fann det tillräckligt intressant för att citatet skulle få vingar. Ett tag valsade det omkring, med eller utan upphovskvinnans namn bifogat. För nu är det ju så, att ett okänt namn (som Brown får sägas vara) är en belastning när citat skall spridas; läsare hajar till och får fundera, "är det någon jag förväntas känna till?" Då är anonymitet bättre.
Det kom även att nyttjas inom Anonyma Alkoholister. Där finns det en avgjord poäng med definitionen.
Om inget namn är bättre än ett o- eller halvkänt namn, så är ett känt och pålitligt namn långt bättre än inget namn. Så småningom kom diverse sådana att förknippas med citatet; Benjamin Franklin har myntat myriader klipska citat och har därför tillskrivits långt fler i åtminstone USA (i Europa är gubben på $100-sedeln mest känd för åskledaren), "kinesiskt ordspråk" är sällan fel, och så vidare.
Så småningom avancerade citatet till att förknippas med det kanske pålitligaste namnet av alla inom den falska citat-branschen. Och sen dess är det tämligen kört för de övriga - ingen konkurrerar med Albert.
De som känner till vetenskapliga metoder torde finna citatet betydligt mer malplacerat här än inom exempelvis AA. Upprepade försök är en självklarhet när man ska skilja det tillfälliga från det grundläggande; även om man kanske inte förväntar sig olika resultat, så håller man sig öppen inför de data som experimenten ger.
Vissa bruk av kloka citat är intressantare än andra. Generalsekreteraren för anti-abortorganisationen Ja till livet, avknoppad från Livets Ord som väl inte behöver någon närmare presentation, trodde sig alltså citera allas vårt älsklingsrufs Einstein, när uttrycket i själva verket myntades av en stridbar ärkeflata på vänsterkanten.
2011-08-25
Nostalgi
(i sht i fackspr.) melankoliskt själstillstånd som förorsakas av lång bortovaro från hemmet l. hemlandet, stark o. plågsam hemlängtan, hemsjuka; trånsjuka
- SAOB: nostalgi
Det begrepp som läkaren (antar jag) Johannes Hofer myntade 1668 gällde inte någon vardaglig längtan efter något m.e.m. inbillat förflutet, som ju brukar vara fallet, utan var en diagnos. Det ersatte Schweizerheimweh och mal du Suisse, "schweizersjuka", tydligen vanlig bland landets många och ansedda legoknektar som ofta tillbringade långa tider i avlägsna och främmande platta trakter.
Som medicinsk term började den tappa mark mot slutet av 1800-talet. När beskrivningen ovan gavs ut 1947 var den moderna betydelsen tämligen färsk; den uppkom under förra delen av 1900-talet.
- SAOB: nostalgi
Det begrepp som läkaren (antar jag) Johannes Hofer myntade 1668 gällde inte någon vardaglig längtan efter något m.e.m. inbillat förflutet, som ju brukar vara fallet, utan var en diagnos. Det ersatte Schweizerheimweh och mal du Suisse, "schweizersjuka", tydligen vanlig bland landets många och ansedda legoknektar som ofta tillbringade långa tider i avlägsna och främmande platta trakter.
Som medicinsk term började den tappa mark mot slutet av 1800-talet. När beskrivningen ovan gavs ut 1947 var den moderna betydelsen tämligen färsk; den uppkom under förra delen av 1900-talet.
2011-08-24
Strunt är strunt
Genom att elektroniskt sammankoppla miljoner idioter, tror man sig kunna avvinna dem genialitet.
När skrevs detta? Markera den vita texten nedan för facit.
> Artur Lundkvist, 1968 <
När skrevs detta? Markera den vita texten nedan för facit.
> Artur Lundkvist, 1968 <
2011-08-23
Ett råd till kollegerna
Försök inte få mig att biffa med en recensent – det är lönlöst.
En känd skribent fällde denna kommentar i en diskussion - han hade tidigare formulerat samma princip mer polerat och mindre rakt på sak, varför jag valde den ovan. Efter att ha begrundat frågan i kombination med lämpliga mängder omvärldsbevakning har jag funnit rådet vara gott, och försökt att följa det.
Ett försök till motivering: Författarens "uppgift", eller sociala kontrakt eller vad man ska kalla det, är att skriva en bok. Därefter är det recensentens uppgift att läsa och fälla ett omdöme om den. Det är allt. Om författaren nu tar strid mot recensenten så frångås därmed reglerna. Det är inte författarens sak att kritisera kritiker, särskilt som denne är i högsta grad jävig.
Det absolut närmaste jag kommit sådant är när en anmälan fann en av mina böcker bra, men med en bock i kanten, citerar mig själv:
Å andra sidan vill jag förtydliga en detalj som kritiseras, nämligen "den snabba redigeringen från webbsajt till bok". För så är inte fallet; stilen är som den är med flit. Vad man än tycker om den. ;-)
Recensenten fann språket något slarvigt, vilket jag alltså inte har några som helst synpunkter på. Men att det skulle berott på snabb redigering var ett faktiskt sakfel: stilen var som den var med flit, in i minsta kommatecken.
Sen var det med en särskild glädje jag läste samma skribent recensera en senare bok, där hon fann redigeringen betydligt bättre och mognare. Boken ifråga var den som jag skrivit på kortare tid än jag förmodligen kommer att skriva någon bok alls; en vecka från pärm till pärm.
Det vore i och för sig intressant att se en författare kritisera en god recension någon gång...
En känd skribent fällde denna kommentar i en diskussion - han hade tidigare formulerat samma princip mer polerat och mindre rakt på sak, varför jag valde den ovan. Efter att ha begrundat frågan i kombination med lämpliga mängder omvärldsbevakning har jag funnit rådet vara gott, och försökt att följa det.
Ett försök till motivering: Författarens "uppgift", eller sociala kontrakt eller vad man ska kalla det, är att skriva en bok. Därefter är det recensentens uppgift att läsa och fälla ett omdöme om den. Det är allt. Om författaren nu tar strid mot recensenten så frångås därmed reglerna. Det är inte författarens sak att kritisera kritiker, särskilt som denne är i högsta grad jävig.
Det absolut närmaste jag kommit sådant är när en anmälan fann en av mina böcker bra, men med en bock i kanten, citerar mig själv:
Å andra sidan vill jag förtydliga en detalj som kritiseras, nämligen "den snabba redigeringen från webbsajt till bok". För så är inte fallet; stilen är som den är med flit. Vad man än tycker om den. ;-)
Recensenten fann språket något slarvigt, vilket jag alltså inte har några som helst synpunkter på. Men att det skulle berott på snabb redigering var ett faktiskt sakfel: stilen var som den var med flit, in i minsta kommatecken.
Sen var det med en särskild glädje jag läste samma skribent recensera en senare bok, där hon fann redigeringen betydligt bättre och mognare. Boken ifråga var den som jag skrivit på kortare tid än jag förmodligen kommer att skriva någon bok alls; en vecka från pärm till pärm.
Det vore i och för sig intressant att se en författare kritisera en god recension någon gång...
2011-08-22
Lördagsfråga: DNA
- Douglas Noel Adams. Han föddes 1952, vilket som alla vet (...) var året innan Watson & Crick visade upp en dubbelhelix för världen.
- Jens Stoltenbergs Arbeiderparti har nu detta även som officiellt namn. Fram tills alldeles nyligen var det "riktiga" namnet Det Norske Arbeiderparti. (Åtminstone svenska WP har olika varianter på bokmål/nynorsk, har ej dubbelkollat.)
- Från manga-/animeserien D.N.Angel. Ej att förväxla med mangaserien DNA² (med tanke på hur många det finns är det inte så konstigt om namnen börjar ta slut).
- Grabben t.h. kallar sig Mario och gav häromåret ut ett album som hette D.N.A. från vilket den låt är hämtad som den video är gjord med som bilden ovan är hämtad från. Den satte ingen.
2011-08-21
Söndagsfråga: Grej
Så duktiga som ni är på lördagsfrågor kan ni här pröva era förmågor på en faktisk grej...
Ett förseglat glasrör, 30 cm långt och 3 cm tjockt. Fyllt med klar vätska. Får den ligga orörd samlar sig grumligheten till ett fint stoft, som rök. Etikett Stockholms Galvaniseringsfabrik. Någon som har en aning?
2011-08-20
2011-08-19
Rosa vikingar
Det är visserligen sannt, att det hvilar ett rosenskimmer öfver denna vikingatid; men väpna vi vårt öga med historiens synglas, så skola vi snart finna att detta rosenskimmer icke är annat än en färgblandning af blod och tårar.- A. E. Holmberg, Nordbon under hednatiden (1852), sid 138
Hur såg man historien förr? Ofta tänker man sig yverborna punschpatriotiska ting som Geijers stilbildande dikt. Men även förr i tiden fanns det folk som inte var dummare än att de såg igenom sådant.
Och vinden med makt in i seglen lopp;- Ur E. G. Geijer, Vikingen (1811)
Vi flögo på böljornas rygg.
I blånande djup sönk fjellets topp,
Och jag var så glad och så trygg.
Jag faders rostiga svärd tog i hand
Och svor att eröfra mig rike och land
Uppå hafvet.
Vid sexton års ålder jag vikingen slog,
Som skällde mig skägglös och vek.
Jag sjö-konung blef — öfver vattnen drog
Uti härnadens blodiga lek.
Jag landgång gjorde, vann borgar och slott,
Och med mina kämpar om rofvet drog lott
Uppå hafvet.
Ur hornen vi tömde då mjödets must
Med magt på den stormande sjö.
Från vågen vi herrskade på hvar kust —
I Valland jag tog mig en mö —
I tre dagar gret hon, och så blef hon nöjd,
Och så stod vårt bröllop, med lekande fröjd
Uppå hafvet.
2011-08-18
Adolf Hitler (1887-1945)
Det gjordes en undersökning (och jag har inget namn, årtal eller utgivningsort) om felstavningar. Några drivna skribenter fick välja på två felstavade varianter av ett ord; det ena var ett uppenbart slarvfel, det ena antydde att den som skrev inte visste hur ordet egentligen stavades. Vilket av felen skulle de helst se i en av sina texter?
I den här stilen: oclså eller ochså?
Nästan samtliga, eller måhända alla, valde slarvfelet. Slarv väger inte i närheten lika tungt som avslöjad okunskap.
Eller den här: En kollega skrev en gång en artikel vari en episod i början av ryska revolutionen nämndes (i förbifarten, det var inte artikelns ämne). Tidningen valde att lägga in en illustration med denna, och yxade till en bildtext. Kollegan missade denna när han korrekturläste, och fick i den tryckta tidningen till sin förfäran se att han, som det verkade, placerat en händelse som inträffade i S:t Petersburg i Moskva. Det var inte som om han förlagt den till 1817, det hade folk haft överseende med, utan ett fel som tydde på okunskap; det var helt enkelt ett fel som en sådan som han inte fick göra.
Om eget slarv är uthärdligt, är andras slarv desto värre. Särskilt som tidningen - det är en ansedd tidning, ni känner till den allihop - inte ville ta in en rättelse. Inte förrän någon läsare anmärkt på felet ...
För min egen del har jag redan upprättat en sida med errata för Tredje rikets myter. Den är tom och kommer förhoppningsvis att vara det när jag lägger ut den vid utgivningen om en dryg månad. Sen får vi se.
Ett fel som jag skulle kunna stå ut med att lägga in där hade varit att förlägga Hitlers födelseår till 1989; ett mindre fel hade varit betydligt värre, eftersom det antyder okunskap snarare än slarv. För det vet ju alla, i synnerhet den som skriver om sådant, att Hitler föddes 1889.
I den här stilen: oclså eller ochså?
Nästan samtliga, eller måhända alla, valde slarvfelet. Slarv väger inte i närheten lika tungt som avslöjad okunskap.
Eller den här: En kollega skrev en gång en artikel vari en episod i början av ryska revolutionen nämndes (i förbifarten, det var inte artikelns ämne). Tidningen valde att lägga in en illustration med denna, och yxade till en bildtext. Kollegan missade denna när han korrekturläste, och fick i den tryckta tidningen till sin förfäran se att han, som det verkade, placerat en händelse som inträffade i S:t Petersburg i Moskva. Det var inte som om han förlagt den till 1817, det hade folk haft överseende med, utan ett fel som tydde på okunskap; det var helt enkelt ett fel som en sådan som han inte fick göra.
Om eget slarv är uthärdligt, är andras slarv desto värre. Särskilt som tidningen - det är en ansedd tidning, ni känner till den allihop - inte ville ta in en rättelse. Inte förrän någon läsare anmärkt på felet ...
För min egen del har jag redan upprättat en sida med errata för Tredje rikets myter. Den är tom och kommer förhoppningsvis att vara det när jag lägger ut den vid utgivningen om en dryg månad. Sen får vi se.
Ett fel som jag skulle kunna stå ut med att lägga in där hade varit att förlägga Hitlers födelseår till 1989; ett mindre fel hade varit betydligt värre, eftersom det antyder okunskap snarare än slarv. För det vet ju alla, i synnerhet den som skriver om sådant, att Hitler föddes 1889.
2011-08-17
Stilren
Idag avses "ren stil": sparsmakad, avskalad.
Förr har det avsett "renodlad stil". En rokokobyrå utan influenser från barock, nyklassicism eller vad som nu kan komma ifråga är i den bemärkelsen stilren, utan att vara det minsta sparsmakad.
En stilren byrå? Ingen aning, kan inte möbler. Däremot känner jag igen en bra bild när jag ser den.
Förr har det avsett "renodlad stil". En rokokobyrå utan influenser från barock, nyklassicism eller vad som nu kan komma ifråga är i den bemärkelsen stilren, utan att vara det minsta sparsmakad.
En stilren byrå? Ingen aning, kan inte möbler. Däremot känner jag igen en bra bild när jag ser den.
2011-08-16
Och blir eller blir stor-Sverige
Episcopos in omnibus gentibus Sveonum seu Danorum, Norvegiorum, Island, Scrideuinnum, Gronlandon et universarum Septentrionalium Nationum ...
Den 6 januari 1053 - det är allt något särskilt att se så exakt datering av så gamla ting - skrev Leo IX i Rom till Adalbert, ärkebiskop av Hamburg-Bremen. Bland annat räknade han upp vilka biskopsdömen som denne hade att basa över. Även tusen år senare behövs inga särskilda språkkunskaper för att känna igen de flesta folken (se även bloggposten Septentrionalis). "Skridfinnarna" är samerna, och notera även att Grönland nämns.
Men det ord som här ska uppmärksammas är det lilla seu i början. I medeltidslatin betyder ordet som regel "och". Men i klassisk latin betyder seu "eller". Arkeologen Matts Dreijer (som ibland var duktig och omdömesgill) tog fasta på den senare anakronistiska tolkningen, och läste "... svear, eller daner" osv. Uppräkningen av folk och länder skulle därmed utgöra en definition av begreppet "svear" - en enkel felläsning ger oss raskt ett mångdubblat stor-Sverige, ända bort till Island och Grönland. Svårare behöver det inte vara!
Tolkningen vore omvälvande ifall den kunde beläggas. Det kan den inte, inte ens i denna källa; i resten av texten framgår det mycket tydligt att svear och daner m.fl. är olika folk.
Den 6 januari 1053 - det är allt något särskilt att se så exakt datering av så gamla ting - skrev Leo IX i Rom till Adalbert, ärkebiskop av Hamburg-Bremen. Bland annat räknade han upp vilka biskopsdömen som denne hade att basa över. Även tusen år senare behövs inga särskilda språkkunskaper för att känna igen de flesta folken (se även bloggposten Septentrionalis). "Skridfinnarna" är samerna, och notera även att Grönland nämns.
Men det ord som här ska uppmärksammas är det lilla seu i början. I medeltidslatin betyder ordet som regel "och". Men i klassisk latin betyder seu "eller". Arkeologen Matts Dreijer (som ibland var duktig och omdömesgill) tog fasta på den senare anakronistiska tolkningen, och läste "... svear, eller daner" osv. Uppräkningen av folk och länder skulle därmed utgöra en definition av begreppet "svear" - en enkel felläsning ger oss raskt ett mångdubblat stor-Sverige, ända bort till Island och Grönland. Svårare behöver det inte vara!
Tolkningen vore omvälvande ifall den kunde beläggas. Det kan den inte, inte ens i denna källa; i resten av texten framgår det mycket tydligt att svear och daner m.fl. är olika folk.
2011-08-15
Lördagsfråga: Dagen V-J
- Paul King var inte disc jockey men video jockey, VJ, på MTV när kanalen var häftig.
- Joe Biden är för närvarande USA:s vice president, vilket ibland förkortas VP.
- Vijay är världens sämste riskkapitalist i Dilbert.
- Apollo di Veio borde egentligen kallas Aplu eftersom han skulpterades av etrusker på 500-talet f.Kr, i den rika staden Veji. Så småningom blev den romersk och fattig, och ännu längre fram ödelagd och bortglömd. På 1600-talet återfanns den.
Magnus tog bilderna men pazuzu temat.
2011-08-14
Den blinkande pilen i hörnet
Och så några ord om den lilla pil som ni ser i rutan just nu, längst upp till höger. Den visar vi varje gång det är knappt en minut kvar till start för ett nytt program i den andra kanalen. Så när ni ser pilen här i TV 2, vet ni att om en knapp minut börjar ett nytt program i TV 1. Däremot visar vi ingen pil när två program startar samtidigt i TV 2 och TV 1.
Den 5 december 1969 förklaras en innovation i TV-rutan. (Exemplet ovan är från 1982.) Jag vet inte när blinkpilen lades ner.
2011-08-13
2011-08-12
En sibirisk saga
Den tyske författaren Josef Martin Bauer gav 1955 ut boken So weit die Füsse tragen, ungefär "Så långt fötterna tar dig".
Den handlar om fallskärmssoldaten Clemens Forell från München. Under kriget tas han till fånga och hamnar i ett läger borta i Sibirien - faktiskt allra längst bort, då Kap Dezjnjov är udden vid Berings sund. Där skulle han sitta i 25 år minsann, eller hur länge det nu kunde bli; med slitet i blygruvan, undernäringen, kölden, sjukdomarna, och allt annat som kan förkorta lidandet för en sibirisk fånge. Så småningom träffar han en tysk läkare som länge förberett en flykt. Men nu har han blivit för sjuk för sådana övningar. Istället får Forell den dyrbara packningen, och den 30 oktober 1949 lämnar han lägret på skidor. Över tre år och 14 000 km senare vadade han över en flod som utgjorde gränsen mellan Sovjet och Iran.
Forell hette egentligen Cornelius Rost. Han föredrog pseudonym av rädsla för sovjetiska efterräkningar, och verkar aldrig ha framträtt i media.
Boken blev en succé, översattes till en rad språk och sålde i miljoner exemplar. Den filmatiserades 1959 och 2001.
"Based on a true story"
Bokens tillkomst är av det ovanligare slaget. Såväl före som efter kriget arbetade Rost som tryckare. När han vid ett tillfälle på 1950-talet skulle trycka ett bokomslag i färg blev det fel, igen och igen; till slut erkände han att han var färgblind. Han hade inte varit det före kriget, utan blivit det i en blygruva, där han fick arbeta när han satt i ett krigsläger, och ... Chefen tyckte det var en fin historia, men den krävde en skickligare berättare. En sådan letades fram (Bauer), intervjuade Rost, och till slut blev det den fantastiska historien om flykten, umgänget med guldgrävare och banditer, flykt undan vargar osv.
Var den sann?
Det finns små detaljer och större. Till den förra hör att Rost skulle ha fått marschera förbi Kreml på Nevskij Prospekt, paradgatan i Moskva; nu ligger visserligen Nevskij Prospekt inte i Moskva utan i Sankt Petersburg, men man kan ju tänka sig att han tagit fel någonstans. Han talade mycket bristfällig ryska. Vidare vet jag inte om det finns några blygruvor på Kap Dezjnjov, men säkert är att det inte fanns något fångläger där 1949. Och så den kanske mest besvärande uppgiften, som historikern Arthur Dittlmann grävt fram ur stadsarkivet i München, enligt vilken Cornelius Rost släpptes ur sovjetisk fångenskap den 28 oktober 1947.
En annan saga om en mycket lång flykt från ett sibiriskt fångläger är Sławomir Rawicz Den långa flykten, om vilken jag skrev i bloggposterna Påhittade böcker och, när den blev film, The Way Back.
Wikipedia (ty.): So weit die Füße tragen
Der Schnee von gestern, Süddeutschen Zeitung 23 mars 2010
2011-08-11
Bliss, Calif.
Den här bilden var lite rolig. Ifall man tycker den känns bekant. En kulle i Sonoma valley, känt och anrikt vinområde i Kalifornien. Här ser man också tydligt att det är just vin som odlas.
Förklaring på Wikipedia: Bliss (image) som bilden visst kallas
2011-08-10
MVG i hittepå
Nu ska vi ta reda på hur livet uppstod. Det finns två alternativ: 1) det uppstod ur ingenting, 2) det uppstod ur någonting. OK?
Alternativ 1 kan även betecknas som att livet "skapats", på ena eller andra sättet.
Alternativ 2 kan även betecknas som att livet uppstått "av en slump".
Det första alternativet torde ha dominerat rejält under nästan hela människans medvetna tid. Sedan uppkom en idé om s.k. uralstring, att djur (som omtalats mest) uppstår spontant under vissa omständigheter; jag gav ett exempel i bloggposten Recept på möss.
Men för några hundra år sedan började klipska människor inse att så inte var fallet, med Pasteur som det mest kända exemplet. Liv uppstår inte av sig självt, åtminstone inte i mjölkkannor och vinflaskor.
Dock: OM alternativ 2 nu är motbevisat kvarstår endast alternativ 1, och det ville man inte befatta sig med....konsekvens: Filosofisk paus...
- Johan Lissel, Hur har Livet uppstått på vår planet?
Resonemanget och citatet kommer från en hemsida som en lärare i naturvetenskapliga ämnen på Bromma gymnasium lagt ut. Bland beskrivningar av kurser och laborationer, varav det mesta jag sett verkar utmärkt och intressant, så förekommer ovanstående, som inte bara ligger på en påfallande mycket lägre nivå än det övriga (bristerna är legio) utan även utgör förtäckt Gudsreklam. Det som han uppenbarligen syftar till är så kallad kreationism eller, som det också fått heta, intelligent design, ID: att livet inte är naturligt utan skapat. (Den "intelligente formgivaren" är givetvis Gud med ett annat namn, valt för att verka mindre religiöst belastat.)
För en tid sedan uppmärksammades att Stavros Louca, "superläraren" från TV-programmet Klass 9A, inte trodde på evolutionen. Det kan man ju tycka är en märklig uppfattning hos en "superlärare" i Sverige hitom år 2000; å andra sidan ingår hans svagaste ämne inte i de han lär ut, matematik och fysik. Och så länge han inte börjar lära ut gammaltestamentlig matte eller någon sorts Jesus-fysik, så OK.
Då är det desto mer anmärkningsvärt när en lärare uppvisar en lucka som ovan i ett ämne som han inte bara ska kunna mycket bra, utan även undervisa i. Att en biologilärare i Sverige hitom år 2000 inte tror på evolutionen, och rekommenderar sina elever vetenskapsfientliga resonemang som hos Ulander (jfr hans senare hemsida intelligentdesign.st) eller på den kristna organisationen Credoakademins forum, är som om en kemilärare skulle lära ut alkemi.
http://privat.bahnhof.se/wb161122//Darwinkritik.htm
Kjell Ulander är en mycket energisk skribent och kritiker av evolutionsläran.
http://www.credoakademin.nu/index.php/forums/viewthread/881/
Nyanserad tråd med kunniga människor! De flesta kritiker av evolution.
- Johan Lissel, Läxa, Livets utveckling
En sida som är skarpt kritisk mot kreationister betecknas däremot som "vetenskaplig", med citationstecken. Det är tydligt att Lissel kan uppfatta vetenskap som ett invektiv; inte alltid, men när den är oförenlig med hans favorit-hittepå.
Alternativ 1 kan även betecknas som att livet "skapats", på ena eller andra sättet.
Alternativ 2 kan även betecknas som att livet uppstått "av en slump".
Det första alternativet torde ha dominerat rejält under nästan hela människans medvetna tid. Sedan uppkom en idé om s.k. uralstring, att djur (som omtalats mest) uppstår spontant under vissa omständigheter; jag gav ett exempel i bloggposten Recept på möss.
Men för några hundra år sedan började klipska människor inse att så inte var fallet, med Pasteur som det mest kända exemplet. Liv uppstår inte av sig självt, åtminstone inte i mjölkkannor och vinflaskor.
Dock: OM alternativ 2 nu är motbevisat kvarstår endast alternativ 1, och det ville man inte befatta sig med....konsekvens: Filosofisk paus...
- Johan Lissel, Hur har Livet uppstått på vår planet?
Resonemanget och citatet kommer från en hemsida som en lärare i naturvetenskapliga ämnen på Bromma gymnasium lagt ut. Bland beskrivningar av kurser och laborationer, varav det mesta jag sett verkar utmärkt och intressant, så förekommer ovanstående, som inte bara ligger på en påfallande mycket lägre nivå än det övriga (bristerna är legio) utan även utgör förtäckt Gudsreklam. Det som han uppenbarligen syftar till är så kallad kreationism eller, som det också fått heta, intelligent design, ID: att livet inte är naturligt utan skapat. (Den "intelligente formgivaren" är givetvis Gud med ett annat namn, valt för att verka mindre religiöst belastat.)
För en tid sedan uppmärksammades att Stavros Louca, "superläraren" från TV-programmet Klass 9A, inte trodde på evolutionen. Det kan man ju tycka är en märklig uppfattning hos en "superlärare" i Sverige hitom år 2000; å andra sidan ingår hans svagaste ämne inte i de han lär ut, matematik och fysik. Och så länge han inte börjar lära ut gammaltestamentlig matte eller någon sorts Jesus-fysik, så OK.
Då är det desto mer anmärkningsvärt när en lärare uppvisar en lucka som ovan i ett ämne som han inte bara ska kunna mycket bra, utan även undervisa i. Att en biologilärare i Sverige hitom år 2000 inte tror på evolutionen, och rekommenderar sina elever vetenskapsfientliga resonemang som hos Ulander (jfr hans senare hemsida intelligentdesign.st) eller på den kristna organisationen Credoakademins forum, är som om en kemilärare skulle lära ut alkemi.
http://privat.bahnhof.se/wb161122//Darwinkritik.htm
Kjell Ulander är en mycket energisk skribent och kritiker av evolutionsläran.
http://www.credoakademin.nu/index.php/forums/viewthread/881/
Nyanserad tråd med kunniga människor! De flesta kritiker av evolution.
- Johan Lissel, Läxa, Livets utveckling
En sida som är skarpt kritisk mot kreationister betecknas däremot som "vetenskaplig", med citationstecken. Det är tydligt att Lissel kan uppfatta vetenskap som ett invektiv; inte alltid, men när den är oförenlig med hans favorit-hittepå.
2011-08-09
Atombomb på bild
Som jag skrivit om tidigare (Radioaktivitet och skönhet) så var radioaktiva preparat, grunkor, medel och medikament vardagsmat även före andra världskriget. En bransch som fick vissa problem med detta var filmtillverkare som Kodak. Återvunnen pappersmassa kunde ha spår av radioaktivitet kvar, och hamnade detta i filmförpackningar så kunde även helt låga doser ge synbara spår i form av prickar och slöjor. De gjorde klart med pappersbruken de anlitade att till Kodaks kartonger och papper fick enkom ny, ren pappersmassa användas.
I augusti 1945 dök filmplåtar som den ovan upp i Kodaks kvalitetskontroll. Detta är alltså en oexponerad film, men uppenbarligen har det ändå hänt något med den. Man kände snart igen "smutsen": det var problemet med kontaminerade förpackningar som återkommit. Hade pappersbruket slarvat? Nej, det var ny massa! Kunde det ha något med Hiroshima och Nagasaki att göra? Kartongen hade tillverkats den 6 augusti 1945, samma dag som Little Boy släpptes över Hiroshima. Så fort kunde väl ändå inte radioaktiviteten spridas? Eller fanns det någon annan förklaring?
Efter att ha studerat problemet ett tag drog kvalitetskontrollören dr J. H. Webb slutsatsen att kontamineringen verkligen kom från en atombomb som sprängts. Men inte i Japan, utan betydligt närmare. Han funderade lite till, och beslöt sig för att tillsvidare ligga lågt.
Först fyra år senare gav han ut artikeln "The Fogging of Photographic Contaminants in Cardboard Packaging Materials", Physical Review, 1 augusti 1949. Då var inte längre Trinity fullt lika hemlig, den allra första atombomben som sprängdes i New Mexico den 16 juli 1945, och som kontaminerade majs i Iowa som sedan blev till kartong i Indiana.
Kodak Film Fogged by the Trinity Test (1945) - från den förstklassiga utställningen i Oak Ridge
2011-08-08
Lördagsfråga: Alla heter Glen(n)
- En sådan Mercury-kapsel som John Glenn blev förste amerikanen i omloppsbana med (Alan Shepard först i parabel).
- Replik av Fat Man, Nagasaki-bomben. Den var laddad med plutonium, grundämnet som upptäckts bara några år tidigare av Glenn Teodor Sjöberg, eller Glenn Theodore Seaborg som svenskättlingens namn skrevs i hemlandet USA.
- Rockabilly-artisten Glen Glenn i sin krafts dagar. Veckans obskyraste, men har fans nog att ge honom en hagiografisk hemsida.
- Vid Spey samlar man lätt whiskymärken i samma bild: t.v. Balvenie, ruinen av ett medeltidsslott intill vilket en viss William Grant startade sitt första destilleri; t.h. ett annat destilleri, Glenfiddich. Påpekar gärna (jfr förra lördagsfrågan) att det närmaste samhället heter Dufftown.
2011-08-07
Psi, tro och bedrägeri
Hur olustigt det än är måste vi inse att medial begåvning väl låter sig förena med oärlighet. Hos rätt många personer med begåvning för att framkalla psi-fenomen syns den autentiska fallenheten härför vara sammankopplat med lust för bedrägeri.
- François Russo, Parapsykologin i ett nytt forskningsfält, Signum nr 10 1978
Även om det ofta känns som om bedragarna har ständig medvind så varierar deras framgångar i samhället. En så här positiv inställning till Uri Geller, hans franske kollega Jean-Pierre Girard och andra oärliga medialt begåvade får man idag leta längre efter, och i katolska tidskrifter längre ändå. Å andra sidan har det nog inget att göra med att folk blir klokare eller dummare, utan bara att allt går i vågor. Idag räknas skedböjning som trolleri, men vid den här tiden var det på fullt allvar; däremot har änglar av någon anledning fått ett uppsving bara de senaste åren.
Jesuitens idé om en koppling mellan medialitet och bedrägligt beteende är dock briljant vrickad, nu som då. Den är alltså inte det minsta ironisk; författaren är klädsamt skeptisk till vissa uppgifter vissa gör i vissa sammanhang, men tror och vill tro på underbara ting.
- François Russo, Parapsykologin i ett nytt forskningsfält, Signum nr 10 1978
Även om det ofta känns som om bedragarna har ständig medvind så varierar deras framgångar i samhället. En så här positiv inställning till Uri Geller, hans franske kollega Jean-Pierre Girard och andra oärliga medialt begåvade får man idag leta längre efter, och i katolska tidskrifter längre ändå. Å andra sidan har det nog inget att göra med att folk blir klokare eller dummare, utan bara att allt går i vågor. Idag räknas skedböjning som trolleri, men vid den här tiden var det på fullt allvar; däremot har änglar av någon anledning fått ett uppsving bara de senaste åren.
Jesuitens idé om en koppling mellan medialitet och bedrägligt beteende är dock briljant vrickad, nu som då. Den är alltså inte det minsta ironisk; författaren är klädsamt skeptisk till vissa uppgifter vissa gör i vissa sammanhang, men tror och vill tro på underbara ting.
2011-08-06
2011-08-05
När Bysans blev bysantinskt
I historieböckerna är gränsen mellan det romerska riket och Bysans mestadels lättdragen, geografiskt som kronologiskt. På 300-talet flyttade Konstantin huvudstaden till Konstantinopel, och ödesåret 476 (ingår i allmänbildningen) var det slut på det gamla romerska riket. Sen var det Bysans som gällde fram till 1453.
Som så ofta är sådana frågesportsfakta en avvägning mellan sanning och hanterlighet. Att staden erövrades 1453 är ett enkelt faktum i jämförelse, och att rikets uppdelning var mer utdragen och detaljerad än ett penndrag inses lätt; då kan det verka märkligare att få samtidsanalytiker (som måhända redan då utgjorde en mild men enveten plåga) hade möjlighet att inse vilken milstolpe 476 e.Kr. faktiskt var, se Peter Englunds När föll Rom?
Redan namnet Bysans är intressant, när man studerar det närmare. Bara en sån sak som att de som levde i det bysantinska riket inte hade en aning om det. Om man frågat dem hade de svarat att riket hette Basileia Romaion, "romerska riket" på grekiska. (I det gamla västrom kunde det ibland kallas Imperium Graecorum, "grekiska riket" på latin.) Långt senare skulle historiker finna det praktiskt att ge statsbildningen namn efter det gamla Byzantion, som är vad Istanbul hette innan det hette Konstantinopel.
Och på tal om den saken, så kan det nämnas att namnet Istanbul ingalunda blev knäsatt i och med stadens upptagande i det osmanska riket. En del har tydligen funnit kopplingen logisk och lätt att komma ihåg, men då är vi inne på lätthanterliga osanningar.
För en utläggning betydligt längre och mer fascinerande än man kunde tro var möjligt med en sådan rubrik, se Wikipedia: Names of Istanbul.
Som så ofta är sådana frågesportsfakta en avvägning mellan sanning och hanterlighet. Att staden erövrades 1453 är ett enkelt faktum i jämförelse, och att rikets uppdelning var mer utdragen och detaljerad än ett penndrag inses lätt; då kan det verka märkligare att få samtidsanalytiker (som måhända redan då utgjorde en mild men enveten plåga) hade möjlighet att inse vilken milstolpe 476 e.Kr. faktiskt var, se Peter Englunds När föll Rom?
Redan namnet Bysans är intressant, när man studerar det närmare. Bara en sån sak som att de som levde i det bysantinska riket inte hade en aning om det. Om man frågat dem hade de svarat att riket hette Basileia Romaion, "romerska riket" på grekiska. (I det gamla västrom kunde det ibland kallas Imperium Graecorum, "grekiska riket" på latin.) Långt senare skulle historiker finna det praktiskt att ge statsbildningen namn efter det gamla Byzantion, som är vad Istanbul hette innan det hette Konstantinopel.
Och på tal om den saken, så kan det nämnas att namnet Istanbul ingalunda blev knäsatt i och med stadens upptagande i det osmanska riket. En del har tydligen funnit kopplingen logisk och lätt att komma ihåg, men då är vi inne på lätthanterliga osanningar.
För en utläggning betydligt längre och mer fascinerande än man kunde tro var möjligt med en sådan rubrik, se Wikipedia: Names of Istanbul.
2011-08-04
Om Gud fanns
Om Gud finns, är allt tillåtet.
- ATEA, ateistisk organisation i Brasilien
Häromåret lanserade Humanisterna kampanjen "Gud finns nog inte". Den brasilianska kampanjen, omskriven här, har som synes lite mer sting än så.
Vilket är rätt och riktigt: religion är förnuftsvidrig, lindrig som grav.
Texten torde syfta på ett citat som mycket ofta tillskrivs Dostojevskij: "Om Gud inte finns så är allt tillåtet", med varianter. Vad han faktiskt skrev är det följande, det felciterade i fetstil:
Ivan Fjodorovitj lade inom parentes till att hela naturens lag ligger i den tron, och att om man skulle förstöra mänsklighetens tro på odödligheten, skulle inte bara kärleken utan varje levande kraft som vidmakthöll livet i världen torka upp. Dessutom skulle då ingenting vara omoraliskt, allt skulle vara tillåtet, även kannibalism. Det är inte allt. Han avslutade med att förklara att för varje person, som vi själva, som inte tror på Gud eller odödlighet, så måste naturens moraliska lag genast ändras till den tidigare religiösa lagens raka motsats, och att egoism, även brottslig, inte bara måste bli laglig utan även erkännas som den oundvikliga, mest rationella, rentav ärbara följden av hans situation. Utifrån denna paradox, mina herrar, kan ni föreställa er vår excentriske och paradoxala vän Ivan Fjodorovitsjs övriga teorier.
- Fjodor Dostojevskij, Bröderna Karamazov, andra boken, kapitel 6
Nu bör visserligen Dostojevskij avnjutas och kontempleras i ännu längre sammanhang än så här, gärna i sin helhet - Idioten och just Bröderna Karamazov räknas ofta bland de bästa böckerna någonsin, och vi skulle väl inte bedöma Shakespeare eller ens Hamlet utifrån lösryckta citat? (Frågan är retorisk.)
Men den fråga som ändå ställts är värd att fundera på: Om Gud, säg Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, aldrig existerat, och de lagar som Moses, Jesus och Muhammed (stryk de som ej önskas) sade sig förmedla till mänskligheten därmed är till intet förpliktigande pladder, innebär det då att det inte finns några lagar alls? Behöver människor en övernaturlig makt för att komma överens?
Allt i staden, man och kvinna, ung och gammal, oxe, får och åsna, vigde de åt förintelse och högg ner.
- Josua 6:21
Man borde inte behöva fundera särskilt länge för att inse att det är tvärtom. Särskilt om man har en fungerande backspegel: Gud har varit historiens bästa frikort. Hans vilja, outgrundlig och enligt uppgift kommunicerad direkt till hans utvalda, kan åberopas för att motivera vad som helst.
2011-08-03
Plutonen 1968
Någonstans utanför Huế, republiken Vietnam, april 1968. Sårade amerikanska soldater ska hämtas av en helikopter. Nu är den rakt ovanför dem, och en fallskärmssoldat signalerar till piloten. Art Greenspon, AP, fotograferar.
Filmaffisch, 1986. Utan att övergå till spoiler så kan jag säga så mycket som så, att soldaten på bilden inte är i färd med att vinka ner någon helikopter.
2011-08-02
Ramadan: komplettering
... ni får äta och dricka till dess den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas mot nattens mörker. Återuppta då fastan och håll den tills natten faller på.
- Sura 2, vers 187 (Bernström)
I den muslimska kalendern har nu månaden Ramadan börjat. Då ska rättrogna muslimer bland annat fasta från soluppgång till solnedgång.
Hur gör man då lite längre norrut? Så här års behöver man inte befinna sig norr om polcirkeln för att "den vita strimman av gryningsljuset" ska vara mycket avlägsen. Så vad ska en god muslim göra? Flytta, byta religion, eller vad?
Vad de faktiskt gör är att välja ut en lämplig ort, varför inte självaste Mecka, och iaktta fasta som om de befunnit sig där. När man är överens om att solen gått ner i Mecka så är det fritt fram.
Det var det praktiska. Vad det teologiska beträffar så kan man ju fråga sig hur en allvetande Gud fått för sig att upprätta ett påbud som inte kan följas överallt.
I ett obevakat ögonblick fick jag faktiskt tag på densamme och ställde frågan. Så här förklarade han sig:
... Öh, va? Jaha ... Visst sjutton. Hm. Det där har jag aldrig tänkt på.
- Allah (Hex)
- Sura 2, vers 187 (Bernström)
I den muslimska kalendern har nu månaden Ramadan börjat. Då ska rättrogna muslimer bland annat fasta från soluppgång till solnedgång.
Hur gör man då lite längre norrut? Så här års behöver man inte befinna sig norr om polcirkeln för att "den vita strimman av gryningsljuset" ska vara mycket avlägsen. Så vad ska en god muslim göra? Flytta, byta religion, eller vad?
Vad de faktiskt gör är att välja ut en lämplig ort, varför inte självaste Mecka, och iaktta fasta som om de befunnit sig där. När man är överens om att solen gått ner i Mecka så är det fritt fram.
Det var det praktiska. Vad det teologiska beträffar så kan man ju fråga sig hur en allvetande Gud fått för sig att upprätta ett påbud som inte kan följas överallt.
I ett obevakat ögonblick fick jag faktiskt tag på densamme och ställde frågan. Så här förklarade han sig:
... Öh, va? Jaha ... Visst sjutton. Hm. Det där har jag aldrig tänkt på.
- Allah (Hex)
2011-08-01
Lördagsfråga: *art
- BART: Bay Area Rapid Transit är lokaltåg/tunnelbana i San Francisco med omnejd.
- CART: Det här var denna frågans fynd för min del. Coleshill Auxiliary Research Team ägnar sig åt Coleshill, en herrgård (typ) i England. Eller rättare sagt när brittiska soldater 1940-44 i största hemlighet tränades i gerillakrigföring inför en eventuell tysk ockupation. Se deras mycket utförliga hemsida med t.ex. interiörer från de underjordiska anläggningarna.
- Dart: Tänkte att det fanns någon variant på den vanliga tavlan och jovisst. Det här är en "Fives"-tavla, använd i Londons East end.
- Eart(h): Pale Blue Dot tillhör, menar jag, allmänbildningen. Den ljusa pixeln i mitten är här, det vill säga Jorden. Fotograferad 1990 av Voyager 1 på ca 6 miljarder kilometers avstånd, eller 5,5 ljustimmar. Det ljusa bandet kommer från den intilliggande solen.
Marge: Homer, I've been thinking, if the baby's a boy, what do you think of the name Larry?
Homer: Marge, we can't do that! All the kids will call him "Larry Fairy".
Marge: Well, how about Louie?
Homer: They'll call him "Screwy Louie".
Marge: Bob?
Homer: "Flob". [?]
Marge: Luke?
Homer: "Puke".
Marge: Marcus?
Homer: "Mucus".
Marge: What about Bart?
Homer: Let's see... [counting on his four fingers] Bart, Cart, Dart, Ee-art... Nope, can't see any problem with that!
- Fin scen från "I married Marge", The Simpsons (s3ep12)
Den satte Joakim, som tackade Magnus för vad jag också tycker var den svåraste ledtråden (CART).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)