Neutronbomben, fredsrörelsen och Moskva

Salt är tåren

– En neutronbomb! Så amoraliskt!

- SvD 14 augusti 1977 – rubriken anspelar väl på SALT II, Strategic Arms Limitations Talk, som var en annan av tidens storpolitiska frågor; t v Leonid Brezjnev, t h kanske försvarsminister Ustinov?

För drygt 40 år sedan var neutronbomben en av frågorna för dagen. Och om neutronbomben var frågan, så var svaret nej, med emfas. Visserligen var nog så många redan emot vanliga kärnvapen. Men det var något hos neutronbomben som gjorde den extra otäck och omänsklig. Detta berodde på en märklig egenskap som den tillskrevs – obs!

I slutet av 70-talet blev det känt att USA hade utvecklat en billig och ren bomb, som endast dödade människor, djur och växter. Annan egendom skulle förbli oskadad.

- Harriet Johansson Otterloo, Nato och kärnvapen i Sverige – nej tack!, ETC 3 maj 2022

I detta resonemang hänger jag inte med. På vilket sätt är det värre med en bomb som inte skadar ”annan egendom” än en bomb som gör det? Inte för att det är mätbart bättre, men värre? Men när det begav sig var det många som höll med. Många protesterade mot USA:s neutronbomb. Ja, för av någon anledning var det enbart USA:s arbete med att ta fram neutronbomber som uppmärksammades. Vare sig Sovjet hade sådant för sig eller inte (det hade de, men talade naturligtvis inte om det) så togs den sidan av saken aldrig upp.

Innan vi fortsätter ska vi ta en titt på vad neutronbomber egentligen är och vad de gör. För beskrivningen ovan stämmer inte.

Vi kan börja med Nationalencyklopedins hela artikel om neutronbomber:

neutronvapen, kärnvapen (artillerigranat eller kortdistansrobot) där största möjliga andel – kanske 40 % mot normalt 5 % – av explosionsenergin avges som neutronstrålning.

Neutronvapnet är en fusionsladdning med låg styrka, 1–10 kt, och minsta möjliga fissionsandel. Neutronvapen var avsedda att användas mot bepansrade mål, där pansaret ger gott skydd mot alla former av kärnvapenverkan utom neutronstrålning. De blev dock aldrig förbandslagda.

- NE.se: neutronvapen

Få se: ”låg styrka”. Hur låg är ”låg”? – Låg jämfört med andra kärnvapen. Det är bara i sådana sammanhang 10 kiloton – en sprängkraft motsvarande tio tusen ton TNT – kan anses ”lite”. All ”annan egendom” som utsätts för en sådan bomb jämnas med marken, med mindre än att den utgörs av atombombssäkra bunkrar o dyl. Om detta har jag skrivit på faktoider.nu: Neutronbomben. (Det radioaktiva nedfallet är också mindre än det från konventionella kärnvapen, men inte obefintligt.)

President Carter eventually set the plan aside, but last summer the Reagan Administration decided to go ahead with it.

[Bildtexter:] Within 25 acres, virtually every unshielded living thing would be killed instantly in the blast; all buildings and some tanks, destroyed or damaged.

A misunderstanding about the bomb, says a Federal report, is that ”it kills people and leaves buildings undamaged.”

- ”Neutron bomb: An explosive issue”, New York Times 15 november 1981

Ett rakt facit från NYT, tillsammans med lite historik. Bomben hade tagits fram på 1960-talet. På 1970-talet lät Carter sätta utvecklingen på vänt efter omfattande protester (startskottet var en artikel i Washington Post 1977, samma tidning som avslöjat Watergate). Sedan drog Reagan som sagt åter igång det hela 1981. Tills han 1983 kungjorde Strategic Defense Initiative – ”Star Wars” – som snabbt drog åt sig uppmärksamheten, från duvor som hökar.

Syftet med neutronbomben var att möta sovjetiska stridsvagnar. Dessa skulle, med hög sannolikhet, under ett tredje världskrig välla in från öst till väst. Man såg minst två problem med att använda traditionella taktiska kärnvapen mot de kolonnerna: Pansar ger ett relativt gott skydd mot tryckvågor, värme och strålning, och så skulle bomberna sprängas i ”egna” länder som Västtyskland. Neutronvapen, eller enhanced radiation weapons (ERW), utformades för att ge ifrån sig maximal mängd strålning av den sort som pansar skyddar sämst mot. (Ett annat användningsområde var som anti-missil: Neutronstrålningen skulle oskadliggöra inkommande missiler.)

Så när fredsrörelsen på 1970- och 80-talen tog upp neutronbomben som en stor och viktig fråga; när man lyckades framställa en bomb som ”bara” dödade som något extra vidrigt; när man kallade den ”kapitalistbomb”; med mera – var man då mycket mer än Moskvas talrör?

[ Uppdaterat: Det fanns en annan anledning till att neutronbomber var riskablare än traditionella kärnvapen: Eftersom de var mindre, var tröskeln för att använda dem lägre. Trots att detta motargument var betydligt mer rationellt än icke-argumentet ovan användes det mycket mindre, såpass mycket mindre att jag inte sett det förrän jag upplysts om dess existens. ]

Att Sovjet höll i trådar i sammanhanget är ingen nyhet; mycket fredsprat hade varit i säck innan det kom i påse. Protesternas omfattning kan tas som inteckning för hur hotat Sovjet kände sig av neutronbomben (tills SDI kom, som man uppfattade som ett ännu större hot).

Därför kan det kanske överraska att felaktiga beskrivningar som ”dödar folk men sparar byggnader” ursprungligen inte kom från öst utan från väst.

Such a bomb has been described as producing death without destruction of material matter …

- AP i exvis Evening Star (Washington DC) 1 november 1961

[Senator Thomas J.] Dodd […] said in a Senate speech Wednesday that the bomb ”would do next to no physical damage. It would result in no radioactive contamination. But it would immediately destroy all life in the target area.

- AP i exvis The Nome Nugget, 19 juni 1961

Bomben – stundom kallad ”dödsstrålen” – kan tillintetgöra ”den mänskliga faktorn” men samtidigt lämna maskiner och byggnader oskadda.

- SvD 24 maj 1960 har läst U. S. News and World Report, en vid denna tid ansedd och relativt (…) pålitlig tidning; men oj vad jag stör mig på ”dödsstråle”..!

Militära ämnen brukar vara hemligare än andra, och nya kärnvapen ännu hemligare än så. Därför är det kanske inte så konstigt att det blev fel. Kanske man ville sälja in det nya vapnet? Att en av de citerade uppgifterna gått via en senator kan vara talande …

Poängen med denna bloggpost är inte så mycket faktoidens ursprung som dess existens. Även om den onekligen luftas sällan numera. Visserligen ser man ibland kommentarer i stil med ”ser ut som om en neutronbomb slagit ner” om folktomma platser. Men i stort sett är faktoiden om neutronbomber en faktoid som glömts bort. Därför kan den vara lurigare när den väl dyker upp.

En källa jag använt är Wikipedia: Neutron bomb, en annan John T. Corrells encyklopediska artikel The Neutron Bomb i Air & Space Forces Magazine 30 oktober 2017.

Bonus:

- The Simpsons, ”Treehouse of Horror VIII” s9ep04

Som vanligt har Simpsons-gänget koll: Frankrike är ett av få länder som man vet framställt neutronbomber (provsprängning 1980). Även om man sedan valde att inte sätta dem i serietillverkning. Om nu det stämmer.

Fredsdagen 6 augusti

Hiroshima efter den 6 augusti 1945

Söndagen den 6 augusti blev också de dödas dag. Tanken på alla dessa okända, olyckliga hjältar, dessa tusenden och åter tusenden unga och medelålders män, som givit sina liv för något som syntes dem heligare än allt annat, strödda omkring under slagfältens enkla jordkullar, många i främmande länder och många uppkastade på avlägsna kuster, alla dem som vila i det barmhärtiga havets vida famn, kom oss att förenas i smärta med dem, som runt om i världen digna av sorg och saknad efter sina förlorade, kära. Därför vajade våra dukar på, halv stång i det lekande solskenet.

Den tidstypiska utläggningen handlar om den 6 augusti 1916. Den dagen hölls rätt omfattande demonstrationer för fred i allmänhet och mot det stora kriget i synnerhet. Händelsevis lades den på samma dag, som det efter 1945 hållits årliga demonstrationer för fred och mot krig, på synnerligen förekommen anledning.

Följande stycke ur samma artikel kan också vara av intresse, kanske än mer:

När tanken på en allmän, opolitisk fredssöndag först kom upp, möttes den i likhet med flertalet ideella förslag av oförståelse, ja, på många håll av rent motstånd. Man framhöll, naturligtvis med vanlig överlägsenhet, att en dylik demonstration vore alldeles utan betydelse, att de stridande icke lyssnade på, och än mindre rättade sig efter, resolutioner, upplästa från talarestolarna i vårt lilla land och att det hela verkade enbart löjligt. Det är icke svårt att förstå, vad för slags människor dessa äro, som alltid med största beredvillighet lägga i dagen sin likgiltighet för allt som i stället borde förena och driva oss i kamp mot livsfientliga makter, de ha särskilt under dessa sista år själva blottat sina förkrympta själar och de höra sannerligen icke till dem, som föra mänskligheten ett enda litet steg fram på utvecklingens väg. Men tyvärr äro de många, ack, alltför många i vårt lilla land.

- Ejnar Hedeman: Den 6 augusti 1916 – några reflexioner kring fredssöndagen, Tiden nr 9/1916

"Ejnar Hedeman" var pseudonym för författaren Ejnar Larsson. Han skrev rätt flitigt i "Tidskriften för socialistisk kritik och politik", grundad 1908 av självaste Hjalmar Branting och utgiven av socialdemokraterna sedan dess.

Atomåldern 70 år

Ett sätt att försöka få en uppfattning om det som hände morgonen den 6 augusti 1945 är att plocka fram Google Earth. Här ser vi staden österifrån.

Samma vy från ett av de tre planen som deltog: The Great Artiste, ett namnlöst plan som sedan fick heta Necessary Evil, och så det mest kända som fällde historiens andra atombomb: Enola Gay.

Denna bild hittades så sent som 2013. Vi befinner oss någon mil öster om "nollpunkten", ground zero. Klockan är omkring 8.45, en halvtimme efter smällen.

Seizo Yamada befann sig ca 7 km nordost om bomben. Mycket närmare än så vill man inte vara.

Jag har skrivit en del om bomben och kärnvapen på såväl hemsidan som bloggen genom åren. Här är några artiklar:

• Bomben över Hiroshima var den andra som sprängdes (faktoider.nu)
• Det är inte bara kärnvapen som skapar svampmoln (faktoider.nu)
• Atombomb på bild: Hur kvalitetskontrollen på Kodak kom Trinity, den allra första atombomben, på spåren.
• Einsteins atombombs-brev - det berömda brevet till FDR, som skrevs av Leo Szilard och undertecknades av självaste Albert, innebar inte startskottet för Manhattan.
• Kommentarer till "En dag med tre färger" - några synpunkter på en text av Peter Englund.
• Atombomben finns inte - en bisarr konspirationsteori som går ut på att atombomben är en bluff. Jo.
• Fungerar atombomben? - hur idén föddes.
• Den osannolika atombomben - innan facit kom funderade man en del på hur realistisk idén med en atombomb var.
• Atombomben 1940 -  en av de första antydningarna allmänheten fick.
• Atombomben 1933 - ett kort omnämnande i sf-genren.

En faktoid som jag tagit upp i bokform (Tredje rikets myter) men tydligen bara berört i förbigående på nätet är Hitlers atombomb: Att Tredje riket var mycket nära att bli världens första kärnvapenmakt. Det är helt fel. Man arbetade en tid med att utveckla atomkraft men lade sedan ner bomben till förmån för kraftverket. När "hjältarna från Telemarken" saboterade det tunga vattnet i Rjukan så satte de inte stopp för Hitlers atombomb eftersom det projektet inte längre drevs.

Kärnkraftet fortsatte man att arbeta på och fick mot slutet av kriget faktiskt fram ett i experimentskala. Det var en verklig prestation med tanke på hur lite resurser projektet fick, och framför allt det skick som riket vid den tiden befann sig i. Där hittar man även anledningen till att Hitlers atombomb är en logisk osannolikhet: I början av kriget gick allt så bra att man inte såg någon anledning till att börja med större utvecklingsprojekt, i slutet av kriget hade det gått så dåligt att man inte längre hade möjlighet att driva dem. Och för att få fram en atombomb krävs stora industrianläggningar som hade varit omöjliga att freda för de allierade bombplanen.

Fungerar atombomben?

Alexander de Seversky, här i filmen Victory Through Air Power (1943). Filmen är sevärd på flera sätt, såväl för dess egna kvalitéer som för att det är något så ovanligt som en Disneyproduktion som inte bara ber folk att samla in skrot och baconfett för att vinna kriget utan även argumenterar för hur kriget ska vinnas.

Major de Seversky var född i Georgien i det dåvarande ryska riket. När revolutionen bröt ut befann han sig i USA och bestämde sig för att stanna. Han ägnade sig åt flyget, utvecklade en rad olika uppfinningar och började så småningom att konstruera hela plan. (Mer om en av hans skapelser längre ner.)

Efter kriget begav sig en rad experter till Hiroshima och Nagasaki för att undersöka verkningarna av atombomberna. En av dem var major de Seversky. Han blev inte imponerad.

Maj. Alexander P. de Seversky declared today that the fearsome atomic bomb that hastened Japan's defeat could kill no more people than a regular ten-ton bomb if dropped on United States cities of steel and concrete.

- New York Times, 3 november 1945

Det resultat som major de Seversky ansåg vara en sådan besvikelse var precis det resultat som avsetts. Hiroshimabomben var temperad för att explodera — och exploderade också — på lagom höjd för att kvadda största möjliga antal japanska trähus, vilka därefter fattade eld.

Genom att låta bomben detonera nära marken kunde sådana sällsamma effekter som förgasning ha åstadkommits, flera betongbyggnader ha raserats, och ett litet område kunde ha bränts av fullständigt genom direkt värmeutveckling från bomben. Men detta skulle ha varit onyttigt slöseri [ordvalet kan diskuteras...] med bombens verkningskraft. Avsikten var inte att skapa "kala fläckar" eller andra flintskalleeffekter i det japanska landskapet. Avsikten var att göra slut på ett krig. Och det gick. Med två bomber. Om inte det kan imponera på major de Seversky, då är han den sortens människa som kommer att förklara sig besviken på yttersta domen.

- Ett av flera expertutlåtanden återgivet av Robert Littell i "Om atombomben träffade New York", Det Bästa juli 1946

Man påpekar även att de Seversky pekade på flaggstänger m.m. som stod kvar men inte såg de väldigt många fler som bränts till aska, de otaliga byggnader (som i det jordbävande Japan ofta byggs rejälare än på andra håll) som fått rejäla törnar eller förvandlats till schacktmassa, med mera. Måhända de Seversky var så betuttad i sitt flygvapen att han vägrade se allt som kunde konkurrera med de stora flygplansflottorna?

Detta förnekande av atombombens effekt är det första i det som skulle utvecklas till en hel liten konspirationsteori, så knasig att den inte fått något större genomslag. Jag berörde den tidigare i bloggposten Atombomben finns inte där ett svenskt exempel kan beskådas.

Bonus: En av de Severskys konstruktioner hette P-35. Svenska flygvapnet köpte några av dem i slutet av 1930-talet och kallade dem J 9. De första kom hit strax innan tyskarna intog Danmark och i synnerhet Norge, vilket ställde till det för de fortsatta leveranserna. Så småningom lade USA ett embargo på all vapenexport, vilket ledde till att några plan som var avsedda för Sverige hamnade i Ecuador [uppdaterat: osäker på Ecuador] och på Filippinerna — med svenska nationalitetsbeteckningar, svenska manualer och svenska på instrumentbrädorna!

Jag har letat runt lite efter bilder på de "svenska" planen på Filippinerna, där de även deltog i kriget utan större framgångar. Osäker på proveniensen för ovanstående, men det skulle åtminstone kunna vara ett belägg för hur det såg ut.

Atombomben finns inte

Den här konspirationsteorin var ny för mig.

Japanska riksbanken, "380 meter från den påstådda bombens epicentrum".

The Roosevelt Hiroshima atomic bomb never existed because it didn't work. [...] An atomic WMD did not work 1945 and doesn't work today.

- Anders Björkman, Why an Atomic Bomb did not work 1945 and does not work today ... or ever! The free Neutrons couldn't do it!

Hur det kommer sig att städerna såg ut som de gjorde? Vanliga gammelbomber i rikliga mängder. Radioaktiviteten? Miljoner pengar har lagts ner på att ta reda på varifrån den kom.

En fejkad teori à la Konspiration 58? Verkar inte så när man tittar på Anders Björkmans övriga alster. Hans specialitet - profession rentav? - är sjösäkerhet, och han har lagt ner mycket energi på att "reda ut" såväl kända olyckor som Estonia och Costa Concordia som mindre kända. Vad han kommer fram till? Gissa...

Och så är 11 september bluff, och månlandningarna, och en del annat. Kolla själva, på en Tripod-sida med EU-flaggan.

Anders Björkman: Heiwa Co, European Agency for Safety at Sea

Tsar Bomba 50 år

Ett eldklot på 8 km, enligt uppgift

Idag är det ett halvt sekel sedan världshistoriens kraftigaste bomb sprängdes. Och det kommer förmodligen - även om det känns meningslöst att spekulera i sådant - att dröja mycket länge innan mänskligheten överträffar rekordet, av skäl som anges i artikeln nedan. (En anledning till att 1970-talets atombomber var klenare än 1960-talets var att precisionen förbättrats.) Sprängkraften motsvarade 50 megaton trotyl.



Med tanke på omständigheterna verkar det tillgängliga bildmaterialet vara förvånansvärt litet och dassigt. Atombomber kan göra sig på bild - så att säga - men av den kraftigaste någonsin hittar jag inte mycket som gör den rättvisa. Märkligt med tanke på att dess enda syfte var att utgöra propaganda? Å andra sidan kan det vara nog så svårt att fotografera ett svampmoln som reser sig sex mil ovanför Novaja Zemljas ödemark så att höjden framgår.

Beträffande namnet kan det konstateras att det som blivit populärt i väst naturligtvis aldrig användes i arbetarnas paradis. Tsar bomba ... Ja, ni hör ju själva. Den officiella beteckningen var AN602, den inofficiella Kuzkina mat, "Kuzkas morsa", som mycket fritt kan översättas till "nu jävlar" eller så. Non plus ultra, helt enkelt.


Wikipedia: Tsar Bomba

Atombomb på bild

Som jag skrivit om tidigare (Radioaktivitet och skönhet) så var radioaktiva preparat, grunkor, medel och medikament vardagsmat även före andra världskriget. En bransch som fick vissa problem med detta var filmtillverkare som Kodak. Återvunnen pappersmassa kunde ha spår av radioaktivitet kvar, och hamnade detta i filmförpackningar så kunde även helt låga doser ge synbara spår i form av prickar och slöjor. De gjorde klart med pappersbruken de anlitade att till Kodaks kartonger och papper fick enkom ny, ren pappersmassa användas.

I augusti 1945 dök filmplåtar som den ovan upp i Kodaks kvalitetskontroll. Detta är alltså en oexponerad film, men uppenbarligen har det ändå hänt något med den. Man kände snart igen "smutsen": det var problemet med kontaminerade förpackningar som återkommit. Hade pappersbruket slarvat? Nej, det var ny massa! Kunde det ha något med Hiroshima och Nagasaki att göra? Kartongen hade tillverkats den 6 augusti 1945, samma dag som Little Boy släpptes över Hiroshima. Så fort kunde väl ändå inte radioaktiviteten spridas? Eller fanns det någon annan förklaring?

Efter att ha studerat problemet ett tag drog kvalitetskontrollören dr J. H. Webb slutsatsen att kontamineringen verkligen kom från en atombomb som sprängts. Men inte i Japan, utan betydligt närmare. Han funderade lite till, och beslöt sig för att tillsvidare ligga lågt.

Först fyra år senare gav han ut artikeln "The Fogging of Photographic Contaminants in Cardboard Packaging Materials", Physical Review, 1 augusti 1949. Då var inte längre Trinity fullt lika hemlig, den allra första atombomben som sprängdes i New Mexico den 16 juli 1945, och som kontaminerade majs i Iowa som sedan blev till kartong i Indiana.


Kodak Film Fogged by the Trinity Test (1945) - från den förstklassiga utställningen i Oak Ridge

Atombomben 1940

När fick allmänheten en första antydan om vad nukleär energi var för något, i reaktorer eller bomber? Ett förslag är New York Times den 5 maj 1940, eller för rätt jämnt 70 år sedan.


Jag hade nog trott att sådant var hemligstämplat vid den tiden, men inte det. Inte för att USA var med i kriget vid den tiden ... Att tyskarna arbetade på hemligheten stämmer, men den nedersta underrubriken kan däremot avfärdas, ty det skulle dröja några år innan jänkarna drog igång Manhattan-projekt (vilket jag skrivit mer om i bloggposten Einsteins atombombs-brev).

Artikeln inleder med att beskriva kärnkraften som kraftkälla; vi får veta att fem pund U-235 motsvarar 25 miljoner pund kol eller 15 miljoner pund bensin. Längre fram görs de explosivare tillämpningar vi mest tänker på i sammanhanget. Av en slump ligger exempelsiffran påfallande nära den kraft som Little Boy över fem år senare skulle utveckla över Hiroshima (även om det krävdes betydligt mer uran i den relativt ineffektiva bomben):

It was figured out, by way of another example, that one pound of the U-235 contains as much energy as 15,000 tons (30,000,000 pounds) of TNT, or 300 carloads of fifty tons each.

Materialet hämtades ur facktidskriften Physical Review. Den ligger på en rätt hög nivå, och lägger ut texten om långsamma neutroner, kritisk massa för U-235 resp. U-238 och så vidare. Jag skulle tro att den hade varit otryckbar några år senare.

En dag med tre färger - kommentarer

Peter Englund: En dag med tre färger

Essän om utvecklandet och användandet av den första atombomben finns i hans Brev från nollpunkten (Atlantis 1998). Eftersom jag för närvarande studerar ämnet så tog jag en extra titt. (Texten på nätet är något kortad.) Här är några punkter där jag inte håller med, eller åtminstone skulle vilja förtydliga.

*

Ofta beskrivs atombombens utveckling som något man satsade stenhårt på från början. Det stämmer varken för Tyskland, där man visserligen kom igång tidigt men aldrig prioriterade projektet, eller USA, där det dröjde till efter Pearl Harbor innan man kom igång på riktigt. PE nämner också den historiska ironin att bombutvecklingen lades ner i Tyskland i princip samtidigt som den kom igång i USA, alltså i början av 1942. (I Tyskland fortsatte man dock med att arbeta på en kärnreaktor. Attentaten i Rjukan 1943 och 1944 slog mot den, knappast mot bomben.)

Jag har ännu inte hittat några belägg för att nazi-höjdare ägnade bomben något särskilt intresse. Det var ett långskott bland otaliga. Skulle tro att Himmler ägnade mer energi åt projekt som undervattens-fabriker och granrots-bensin, liksom Hitler hellre filade på sin Germania-modell.

Att Newtons fysik inte kan användas för elektronbanor hade Bohr redan visat.

PE skriver att vi utan kvantmekaniken "inte skulle ha någon elektronik att tala om". Det får jag inte att gå ihop? [ Efter Werners kommentar förstår jag PE bättre; kvantmekaniska effekter har betydelse för transistorns funktion. ]

I stycket om Deutsche Physik verkar PE blanda ihop relativitetsteorin (som förstods av betydligt fler än sex personer, klassisk skröna) med kvantmekaniken.

Kongressen i Indiana antog 1897 inte alls den bisarra (men inte särskilt enkla) lagen om pi, de förkastade den med ett hånskratt. Faktoider.nu: Lagen om π

Källan till Stalin-citatet "Vi kan alltid skjuta dem senare" är Beria, efter Stalins död. Det finns skäl att tvivla på sanningshalten.

När Heisenberg slapp trakasserierna från Deutsche Physik-figurerna (vilket också var början till slutet för den märkliga rörelsen) så verkar Ludwig Prandtl inte ha varit inblandad. Det var däremot Heisenbergs mor, som råkade känna Himmlers mor.

I boken antyds att Wernher von Brauns raketprojekt, vars överlägset mest kända resultat var V-2, skulle ha kostat något i stil med Manhattan-projektet. Här har jag ingen koll på siffrorna, men jag tvivlar starkt på att de ens låg i samma storleksordning.

Einsteins atombombs-brev

I augusti 1939 skriver ingenjören Leo Szilard, som flytt från nazisterna till USA, ett brev till president Roosevelt. Den store Einstein övertalas att skriva under. Brevet går ut på att det i Tyskland, landet som är världsledande inom kärnfysiken och där man bland mycket annat klöv uranatomen för första gången, kanske utvecklas en atombomb; och vad skulle en så hämningslös herre som Hitler inte kunna göra med en sådan? USA måste därför sätta utvecklandet av en egen atombomb högst på dagordningen.

Detta brev till Roosevelt sägs ibland ha varit inledningen till Manhattan-projektet, och Einsteins mest konkreta "icke-fysikaliska" bidrag till bomben. Det var det inte. Brevet resulterade i den s.k. urankommittén, en sömnig inrättning som inte uträttade något nämnvärt.

Under 1941 rapporterade deras brittiska kolleger i kommittén MAUD att en atombomb, såvitt de förstod, inte behövde vara någon teorietisk fantasi utan faktiskt låg inom det möjligas gräns, och att den skulle kunna färdigställas innan kriget tog slut - kanske så tidigt som 1943. Detsamma gällde givetvis för tyskarna. Nu hände fortfarande ingenting, ty rapporten hade gått direkt till hemliga arkivet.

I called on Briggs in Washington, only to find out that this inarticulate and unimpressive man had put the reports in his safe and had not shown them to members of his committee. I was amazed and distressed.

- Marcus Oliphant, utsänd från MAUD för att ta reda på vad fan amerikanerna sysslade med

Det var inte förrän i december 1941 man tog tag i frågan på allvar. Det hade mindre med kalkylerade vetenskapliga eller ingenjörsmässiga möjligheter att göra än med militära realiteter, ty nu låg man i krig med såväl Japan som Tyskland. Einsteins brev var glömt sedan länge.


En kommentar om namnet MAUD: Namnet kommer från ett telegram sänt från kontinenten till England av en nyckelperson inom kärnfysiken, och som underrättelsetjänsten tog en titt på. Orden "MAUD RAY KENT" tolkades som ett anagram för "radium taken". Flera år senare hittade man den faktiska Maud Ray i Kent som avsågs.

James Chadwick

Hans avsikt var att läsa matematik. Inträdesproven hölls offentligt i en stor, till trängsel fylld sal, där Chadwick hamnade i fel kö. Han hade redan börjat svara på frågor när han märkte att de handlade om fysik. Eftersom han var oerhört blyg kom han sig inte för med att förklara utan började snällt att läsa fysik.

Källa: Richard Rhodes, Det sista vapnet (Hammarström & Åberg 1990) s. 135; (Simon and Schuster 1986 m.fl. upplagor)


James Chadwick är en intressant person på många sätt. Han vistades i Tyskland när (första) världskriget bröt ut, och kom därför att tillbringa de åren i fångläger. Han föreslog tidigt att vissa resultat i fysiska experiment kunde tillskrivas en atompartikel som saknade laddning - alltså till skillnad från protonen med positiv laddning och elektronen med negativ - vilket dels var långtifrån självklart, dels inte särdeles enkelt att lura ut medelst andra experiment, då partikeln som sagt var elektromagnetiskt neutral.

Men till slut gick det. 1932 kunde Chadwick visa att det han trott var sant. 1935 fick han Nobelpriset i fysik.

Neutronstrålande av grundämnen blev nu inne, och några år senare konstaterades att när neutronstrålning av uran resulterade i barium så var det ett tecken på att kärnklyvning ägt rum. Ännu några år senare sprängdes bomberna i Trinity, Hiroshima och Nagasaki.

Därmed inte sagt att atombomberna inte kommit till ifall Chadwick gått rätt när han skulle skriva sitt prov. Upptäckten av neutronen, bland många fler, låg i tiden, och hade kommit fram ändå. I England, Frankrike eller Tyskland, för att nämna de mest aktiva länderna. Men redan Chadwicks karriär är ett intressant exempel på hur fel kan bli rätt.


Se även:
Mr. Bean skriver ett prov (YouTube)

Atombomben 1933

Experiments with the metal have resulted in perfection of the "atomic bomb" and the rocket airplane, dreadful annihilators whose existence the British Ministry deems it humanely judicious to keep secret from the knowledge of the other powers.

- Recension av Harold Nicolson, Public Faces, i New York Times den 8 januari 1933

Berättelsen utspelas i juni 1939, då världen hotas av undergång. Jag har inte hittat några detaljer om hur Nicolsons bomb är konstruerad, nyckeln är ett mineral från Iran som skall vara det mest ödeläggande mänskligheten någonsin känt till. Om han inspirerats av Einsteins energi/massa-ekvation vet jag inte.

Däremot kom boken att efter kriget plockas fram som ännu ett säreget exempel på hur folk kan råka profetera.

Begreppet atomic bomb förekom ännu tidigare, hos H. G. Wells. Hans bomb fungerade dock på ett annat sätt, explosionen var inte kraftigare utan mycket långvarig - hur det nu fungerade. Osäker på i vilken mån författarna inspirerats av fysiken.


Wikipedia: Nuclear weapons in popular culture