Einsteins atombombs-brev

I augusti 1939 skriver ingenjören Leo Szilard, som flytt från nazisterna till USA, ett brev till president Roosevelt. Den store Einstein övertalas att skriva under. Brevet går ut på att det i Tyskland, landet som är världsledande inom kärnfysiken och där man bland mycket annat klöv uranatomen för första gången, kanske utvecklas en atombomb; och vad skulle en så hämningslös herre som Hitler inte kunna göra med en sådan? USA måste därför sätta utvecklandet av en egen atombomb högst på dagordningen.

Detta brev till Roosevelt sägs ibland ha varit inledningen till Manhattan-projektet, och Einsteins mest konkreta "icke-fysikaliska" bidrag till bomben. Det var det inte. Brevet resulterade i den s.k. urankommittén, en sömnig inrättning som inte uträttade något nämnvärt.

Under 1941 rapporterade deras brittiska kolleger i kommittén MAUD att en atombomb, såvitt de förstod, inte behövde vara någon teorietisk fantasi utan faktiskt låg inom det möjligas gräns, och att den skulle kunna färdigställas innan kriget tog slut - kanske så tidigt som 1943. Detsamma gällde givetvis för tyskarna. Nu hände fortfarande ingenting, ty rapporten hade gått direkt till hemliga arkivet.

I called on Briggs in Washington, only to find out that this inarticulate and unimpressive man had put the reports in his safe and had not shown them to members of his committee. I was amazed and distressed.

- Marcus Oliphant, utsänd från MAUD för att ta reda på vad fan amerikanerna sysslade med

Det var inte förrän i december 1941 man tog tag i frågan på allvar. Det hade mindre med kalkylerade vetenskapliga eller ingenjörsmässiga möjligheter att göra än med militära realiteter, ty nu låg man i krig med såväl Japan som Tyskland. Einsteins brev var glömt sedan länge.


En kommentar om namnet MAUD: Namnet kommer från ett telegram sänt från kontinenten till England av en nyckelperson inom kärnfysiken, och som underrättelsetjänsten tog en titt på. Orden "MAUD RAY KENT" tolkades som ett anagram för "radium taken". Flera år senare hittade man den faktiska Maud Ray i Kent som avsågs.