När det begav sig! Känner vi igen allihop?
Använd helst Netscape Navigator 2.0 eller senare*. Vissa sidor kan se besynnerliga ut om man använder andra webläsare. Du bör ha en skärm med 256 färger eller mer, 16 färger blir fult och ofta oläsligt. Vad gäller skärmstorleken så skall det inte vara några större problem med en upplösning på 640x480 (VGA), även om 800x600 (SVGA) är bättre. (Dessa kriterier gäller f.ö. för nästan alla hemsidor.)
* Ärligt talat så bryr vi oss inte om Netscape 1 längre. Version 2 har såpass mycket såpass användbart som inte finns i ettan och har dessutom funnits ute så länge att den är etablerad standard på nätet. Använd inte ettan.
- Från en hemsida jag drev 1996
Michael B. Tretow var Abbas ljudtekniker och har med rätta kallats den femte Abban (den äran förtjänas förvisso även av Stikkan). Han bidrog med mycket, stort som smått. Jag tog upp två saker häromåret i bloggposten Tretow och ABBA-soundet: När han försköt spåren med Agnetas och Anni-Frids respektive sång någon bråkdels sekund mot varann vilket gav upphov till det distinkta sound vi alla hört, och så min favorit, episoden med radiosändaren:
Michael berättar hur han under ABBA-tiden hade en liten sändare i studion med begränsad räckvidd (på den tiden olaglig) som nådde ut till hans bil parkerad utanför studion. När man hade gjort en mix som man var nöjd med i studion gick man ut till bilen, startade motorn och lyssnade i den gamla bilradion hur mixen av den senaste låten fungerade i den miljön. Lät det dåligt i bilen gick man tillbaks till studion och ändrade på mixen. Efter några omgångar lät det bra både i studion och i bilradion, och först då var man nöjd. Det här var ett sätt att anpassa mixen till majoriteten av lyssnarna.
- Håkan Lindberg: "Michael Tretow – kompressionens mästare", Tidningen Monitor 2012
För de som gör en låt kan det nog vara lätt att glömma att alla inte sitter i ljudmässigt perfekta miljöer med apdyra prylar som levererar Det perfekta ljudet™. Men Michael B. Tretow visste att anpassa sin produkt för de som den är till för.
Sådant tänk var allmänt i en helt annan bransch, nämligen under webbens början. Särskilt under de första åren hade många hemsidor rekommendationer som den ovan; den eller den browsern, så stor skärm och så många färger, det var vad som behövdes för att avnjuta skapelsen till fullo. Här kunde man som regel se vilken uppsättning som konstruktören suttit med …
Detta diagram låg i seklets början på Wikipedia: Usage share of web browsers. Jag vet inte om det idag finns en enda stackars krake på planeten som idag intresserar sig för ämnet. Runt millennieskiftet var sånt här blodigt allvar och rynkade pannor, och en och annan fakturerad timme därtill.
Efterhand blev bra grafik och rejäla skärmar allt billigare och tillgängligare. Färre och färre satt med 16 färger i 640 x 480, fler och fler med så stora skärmar att man inte ens behövde låta browsern ta upp allt utrymme, och 256 färger, eller rentav miljoner, blev vanligare och vanligare. De skraltiga bilradioapparaterna ersattes av påkostade hifi-anläggningar med allting på, så att säga. (Browser-anpassandet levde kvar mycket längre, särskilt Javascript hade ofta särskilda rader à la "om detta program körs i Explorer gör si, om Firefox så" etc. Jag vet inte hur det är idag men har en känsla av att sådana problem är betydligt mindre.)
När allt fler skaffade maskiner där färger och skärmstorlekar var oviktiga fick low-end-användarna allt mindre uppmärksamhet för att så småningom ignoreras. Hemsidesmakare världen över pustade ut; en krångel-dimension mindre!
Sen kom de smarta mobilerna. Och de ser ut att stanna.
"Använd helst en Linn Sondek LP12 med Dahlquist DQ10 högtalare och Fulton Gold kablar"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar