2010-06-20

Slagrutor

Vi hade gått fram över Stockholms kraftigaste vattenledningsrör utan att slagrutan varskott därom och på andra ställen, där det var ett tiotal meter eller mer till närmaste vattenrör, hade den gjort kraftiga utslag. En omständighet som denna senare försätter ej en slagruteman i någon större förlägenhet; han säger att där finnas utan tvivel kraftiga naturliga vattenådror. [...] Någon redogörelse för det synnerligen noggranna försöket har jag ej heller sett till, oaktat en sådan av allt att döma varit planerad, såvida så kallat positivt resultat vunnits. Men nu var ju resultatet absolut negativt, och det intresserar ju ej allmänheten, ännu mindre dem, som satt i gång hela denna storartade undersökning, slagrutemännen.
Vad är detta?

Jo, det är en undersökning av slagrutor utförd i Humlegården juni 1906. Den publicerades första gången i Stockholms Dagblad den 26 januari 1914 (se originalet här [PDF]), texten ovan med moderniserad stavning hämtades ur tidningen Folkvett 2003-4. Den som skrev ned sina intryck hette Svante Arrhenius, var fysiker och kemist och förresten Sveriges förste nobelpristagare (fysik 1903).

Ur vetenskaplig synvinkel finns inte så mycket att säga om slagrutor. De som påstår att de fungerar har vitt skilda uppfattningar om exakt vad som kan göras. Kan man hitta vatten, malmådror, tappade plånböcker, nedgrävda skatter, elektriska ledningar eller mystiska ley lines? Om man letar vatten, kan man avgöra hur djupt ner det finns och i vilken mängd? Är det någon skillnad på naturligt förekommande vatten och det i rörledningar? Rinnande eller stillastående? Och så vidare. - Men helt oavsett vad som påstås, är det ännu ingen som lyckats demonstrera det på ett övertygande sätt.

Jag tar det en gång till. Ingen har ännu visat att slagrutor fungerar som utlovat.

Och om du som läser detta vet bättre, så finns det en miljon dollar att hämta ut.
... no claimants even approach the dowsers for honesty. These are persons who are genuinely, thoroughly, self-deceived.
- JREF: The Mattor of Dowsing

James Randis pris på en miljon dollar till den som kan demonstrera en övernaturlig förmåga gäller verkligen även slagrutor. Det är ett av de vanligaste, om inte det allra vanligaste, påståendet som de får ta emot. Därav rekommendationerna i artikeln ovan, att optimistiska rutgängare ska utvärdera sin förmåga i ett kritiskt självtest innan de försöker sig på det stora testet. Men eftersom de som "kan" slagrutor är ärligt övertygade om att det fungerar, så gör de aldrig det.

Ur psykologisk synvinkel finns det desto mer att säga om slagrutor. Till att börja med är den så kallade ideomotoriska effekt som verkligen ligger bakom - det sitter i huvudet och händerna, inte i jorden nedanför - fullkomligt övertygande. Jag har själv provat med egentillverkat pekare, det tar inte tre sekunder (tag tvenne ståltrådar på ca 30 cm, böj dem på mitten i räta vinklar, håll en i var hand pekande framåt och börja gå omkring) och man känner verkligen hur de vrider sig i händerna - det kan omöjligt vara en illusion! - men jo.

Riktigt intressant och psykologiskt blir det när rutgängaren skall förklara sitt misslyckande. Det är aldrig förmågan som felas, ser ni, utan alltid något annat: väder och vind, folk med mobiltelefoner eller komradio, högspänningsledningar, jordmån, negativa tankar, eller tusen andra skäl. Utom just själva förmågan, ty den ligger bortom allt tvivel. Så var också Arrhenius observation lika korrekt 1914 som idag: varje positivt resultat är positivt, varje negativt resultat är ingenting alls. Med sådan bokföring är det ingen konst att gå på plus.

Det kvintessentiella "argumentet" man kan ta till när inget annat fungerar är att detektering med slagruta är en esoterisk förmåga som endast ger sig tillkänna när den verkligen behövs, snarare än ett fysiskt experiment som kan utföras när som helst. Påminner inte det bra mycket om folk som menar sig kunna tala med de döda, eller förutsäga framtiden, eller alla andra fantastiska men tyvärr fundamentalt otestbara förmågor? Jo. Och det är också där som slagrutorna hör hemma. Bland kaffesump, crap circles och flygande trumpeter.

Inga kommentarer: