Lördagsfråga 716

Vad "gänga" betyder

gänga sig 1 passa i varandras gängor 2 ⟨vard.⟩ gifta sig

- SAOL (2015): ²gänga verb

För det intima könsumgänget anger Holmberg ett ord som måste vara nytt i Göteborgskan. Det så att säga klassiska ordet är gänga, ett på sin tid verkligen runt ord som man aktade sig noga för att använda med föräldrar eller lärare inom hörhåll. När jag var nyinflyttad i Stockholm fann jag att ordet gänga häruppe inte alls hade den vulgära innebörd det hade i Göteborg. Det betydde – och betyder kanske fortfarande – att gifta sig, möjligen även sammanbo.

- SvD:s "i marginalen"-sida skriver om Bengt Holmbergs Språket i Göteborg (Esselte studium 1976), 4 april 1977

40 år senare tillskriver SAOL som synes begreppet "Stockholmsbetydelsen" ovan. Sporadiska slagningar och frågor till blandade brukare indikerar att Göteborgsbetydelsen är nog så vanlig, inte sällan dominerande. Ordlistan borde kompletteras med såväl 2 "möjligen även sammanbo" som 3 den grövre betydelsen.

Kungsfiskare och deras dagar

Alcyone och Morpheus, som antagit Keyx gestalt; Alcedo atthis

Fågeln är lite större än en sparv, och det mesta av dess kropp är azurblå, med lite vitt och violett i några av de största fjädrarna, medan halsen är lång och smal. Det finns en sort som är känd för sin större storlek och sång; de mindre hörs sjunga i vassruggarna. Det är mycket ovanligt att se en kungsfiskare, och det händer bara när Plejaderna sjunker nedanför horisonten, och vid midsommar och midvinter; då kan man ibland se dem vid ett fartyg, innan de omedelbart ger sig iväg.

- Plinius d.ä., Naturhistoria, bok X, kap. 47

Kungsfiskare som sagodjur? Det känns märkligt att se dem i ett sammanhang liknande drakar, enhörningar och fågel Fenix. De är och har väl alltid varit ganska vanliga, även i Europa med omnejd. Icke desto mindre tillskrevs de länge förunderliga egenskaper, i så hög grad att man ibland kan fundera på vad det egentligen var man pratade om. Är det verkligen kungsfiskare Alcedo som Plinius beskriver? Man skulle kunna säga att han beskrev ett sagodjur som var inspirerat av kungsfiskare, ungefär som beskrivningar av enhörningar skulle kunna ha inspirerats av noshörningar. Kanske skulle han inte känt igen en riktig kungsfiskare om han såg en. Kanske hade han trott att det var en helt annan fågel.

Det finns även en grekisk "skapelsemyt" om kungsfiskarna. Den finns i lite olika varianter, här är en: Alkyone var en prinsessa i myternas Grekland. Hennes far hette Aiolos, som vindarnas furste. Hon var mycket lyckligt gift med en som hette Keyx. De hade rätt höga tankar om sig själva, och kallade ibland varandra Zeus och Hera. Men även om de grekiska gudarna inte var fullt lika kitsliga som Jahve, så fanns det en gräns för vad de dödliga kunde tillåtas. Till slut dödade Zeus den högfärdige Keyx med en åskvigg. När Alkyone nåddes av dödsbudet kastade hon sig i havet. Andra gudar tyckte synd om dem och förvandlade dem till fåglar. Så blev kungsfiskarna till. Som också kallas ἀλκυών alkyon efter Alkyone – eller om det nu är tvärtom …

(Det fanns en Alkyone bland plejaderna, de sju titanska kvinnorna som så småningom hamnade på himlavalvet. Här kanske det finns ännu en sammanblandning.)

Vi återvänder till Plinius ett ögonblick:

De häckar vid midvinter, på de så kallade "kungsfiskardagarna", under vilka sjön är lugn, särskilt kring Sicilien. De gör sina reden en vecka före årets kortaste dag, och föder upp ungarna fram tills en vecka efter den.

Här har vi en koppling mellan mytens Alkyone och Plinius skepparhistoria: När Alkyone ska ruva, låter hennes far (som vi villigt blandar ihop med vindarnas furste) det bli stilla på havet. Och hittar samtidigt en detalj hos sago-kungsfiskarna som överlevt fram tills idag. För med fågelns grekiska namn blir "kungsfiskardagar" på engelska halcyon days. Det är ett begrepp som inte bara är i högst levande bruk utan som även fått en vidare betydelse än antikens "stilla dagar", som storhetstid, sötebrödsdagar etc.

Hånbait

Denna teppanyakihäll kränges å ginza.se för 549:-, och är sannolikt inte den som nämns i inredningsreportaget

Begreppet flamebait kan definieras som följer (Wiktionary): "Content in an online forum, such as a newsgroup, with the intent of provoking anger, resulting in flames and sometimes flamewars." Min markering av det centrala: Skribenten kanske eller kanske inte tycker det hen skriver, men det är inte det som är poängen; poängen är att göra folk förbannade.

Vindsvåningsägarna som intet ont anande öppnade dörren för läsarna har oförtjänt fått utstå en massa ilska och elakheter. För egen del tar jag kraften i mediestormen på allvar och drar mina lärdomar av den.

- Sara Trus: Vi nätlynchades för vindsvåningen, Aftonbladet 4 november 2010

Trus skriver om hennes mest lästa och omtalade reportage någonsin (hittills?): "Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva", publicerad i DN Bostad 8 oktober 2010. Texten är inte lång, men skriven med ett märkligt svulstigt språk och späckad med varumärken. Som en bloggare som ska produktplacera minsta lilla penna från Bic. Mycket har sagts om reportaget, väldigt mycket faktiskt, men det kanske bästa sättet att beskriva den är att hänvisa till en parodi – även om många nog skulle invända att inredningsreportaget är en parodi på sig självt.

Den påhittige Börje vänder ner pyttipannan i en tom pepparkaksburk från tillverkaren Annas, då han inte "orkat diska tallriken". Den ilsket röda färgen från en flaska med ICAs sockerfria ketchup får fullborda verket. Han sväljer ner en tugga med c-vitaminbrus med smak av hallon; "det är mycket billigare än läsk och nyttigt".

- Andrahandsetta i närförort har blivit ett sätt att leva, Dagens Svenskbladet 11 oktober 2010

Reportaget blev, som det heter, en snackis. Folk roade sig högt och lågt åt den. Och här, misstänker jag, drog man en lärdom: Hån drar.

Flamebait går som sagt ut på att väcka ilska. Men vad ska man kalla texter som skrivs för att folk ska håna dem? För det, misstänker jag, har blivit en genre.

Elisabet Höglund tvingas sälja två av sina fastigheter.

- Stina Dahlgren, "Elisabet Höglunds ekonomiska kris – tvingas sälja sina boenden", Aftonbladet 10 juli 2022

Stackars fattigpensionären! Att tvingas från hus och härd! Åtminstone två av tre! "Blanda du till hälften bark i brödet" sade bonden Paavo; "Det är med djupt vemod och med sorg i hjärtat som jag fattar det här beslutet" skrev journalisten Höglund. Och så vidare … Ja, man inser ju hur folk reagerade. Länken delades friskt Inte för att man tyckte synd om eller intresserade sig för huvudpersonerna, men för att förfasa sig och förundras över dem, och framför allt skratta ut och håna dem.

– På Instagram känns det som om folk är utomlands hela året, jag förstår inte när de hinner vara i Sverige.

En semesterbostad i Marbella är en annan populär trend, enligt Andra Farhad.

– Det känns som om halva Sveriges befolkning har flyttat till Marbella.

- Ida Yttergren, "Andra 'Börshajen' Farhad: Svindyra köttbullar på Sturehof är en statusmarkör", DN 16 juli 2022

Även denna artikel har fått reaktioner som är så lätt insedda att de uppenbarligen är planerade. Jag vet inte vad syftet annars skulle ha varit.

Hackspettars stötdämpning

- Van Wassenbergh et al inleder sitt paper med en illustration som jag naturligtvis vill dela med mig av

Förklaringar i den här stilen har alla nyfikna kunnat ta del av sedan jag vet inte hur länge:

Hackspettens hjärna sitter tätt inpackad i en typ av halvmjukt, segt och nästan svampartat ben inne i skallen. Skyddsbenet dämpar smällarna effektivt eftersom det är elastiskt. I hackspettens huvud finns också speciella muskler runt hjärnan som snabbt drar ihop sig vid varje hack och hjälper till att ta upp smällen.

- faktabanken.nu: Får inte hackspettar hjärnskakning?

Hur dom gör detta utan att dra på sig hjärnskador är bland annat att pressa sin tunga mot halsvenen och på så vis sakta ner blodflödet som är på väg ut från kraniet, vilket då ska fixera hackspettens hjärna så att den inte kastas från "vägg till vägg" inne i kraniet.

- Vad jag antar är en halvdan översättning i sportartikel i Aftonbladet, 10 december 2017

För att undvika hjärnskakning har hackspettens hjärna extra stötdämpning som skydd.

- Martin Emtenäs, Svenska fåglar – Jämför och lär känna 40 arter (Rabén & Sjögren, 2020)

Sen så kan man ju kontemplera det faktum, att förklaringarna varierar; utöver svamp-benen nämns ofta någon sorts gummisnoddar som hjärnan ska hänga i, vilken verklighet den liknelsen nu återger. Och förklaringen med blodflödet har jag aldrig sett förrän nu.

Min favorit-hackspett gröngölingen, Picus viridis

Sam Van Wassenbergh med kolleger tog en ordentlig titt på hackande spettar, med höghastighetskameror, mini-tomografi och magnetkameror, detaljerade datamodeller och simuleringar och grejer. Jag läste särskilt metodbeskrivningarna. För hur undersöker man hur exempelvis hjärnan beter sig under arbetet i fråga? Genom att titta på ögonen:

Since the eyes are tightly packed in the skull’s orbits, which fill the space in between the frontal spongy bone and the anterior side of the braincase (Figure 1), eye deceleration will closely approximate the deceleration of the anterior side of the braincase.

Notera spongy bone: att hackspettar har "svampartat ben inne i skallen" ifrågasätts inte.

Jag är inte helt på det klara med hur effektiva mätmetoderna är. Men så är jag heller inte professor i funktionell morfologi, specialiserad på biomekaniska analyser.

Rapportens sammanfattning är lite lång att citera, men såpass heltäckande att jag gör det ändå.

The skull of a woodpecker is hypothesized to serve as a shock absorber that minimizes the harmful deceleration of its brain upon impact into trees and has inspired the engineering of shock-absorbing materials and tools, such as helmets. However, this hypothesis remains paradoxical since any absorption or dissipation of the head's kinetic energy by the skull would likely impair the bird's hammering performance and is therefore unlikely to have evolved by natural selection. In vivo quantification of impact decelerations during pecking in three woodpecker species and biomechanical models now show that their cranial skeleton is used as a stiff hammer to enhance pecking performance, and not as a shock-absorbing system to protect the brain. Numerical simulations of the effect of braincase size and shape on intracranial pressure indicate that the woodpeckers' brains are still safe below the threshold of concussions known for primate brains.

These results contradict the currently prevailing conception of the adaptive evolution of cranial function in one of nature’s most spectacular behaviors.

- Summary ur Van Wassenbergh, Ortlieb, Mielke, Böhmer, Shadwick och Abourachid, Woodpeckers minimize cranial absorption of shocks [pdf, komplett – ta hem och läs!], Current Biology 32, 1–6, 25 juli 2022

Ett frågetecken: "any absorption or dissipation of the head's kinetic energy by the skull would likely impair the bird's hammering performance". Jag kan förstå att dämpare i näbb eller käkar skulle minska effektiviteten, absolut. Men en hjärna försedd med stötdämpare påverkar väl inte hack-kraften? Uppdaterat: Sedan Håkan förklarade förstår jag bättre. Om man studerar ett enda hack så torde hjärn-dämpningen inte spela någon roll, men man är ju heller inte intresserad av ett enda hack. Hackar man många gånger, snabbt, så kommer trögheten hos dämpade delar att påverka hela systemet.

Hur som helst. Konklusionen är att hackspettarnas hjärnor inte är skyddade på något särskilt sätt eftersom det inte behövs. De är mycket mindre och därmed tåligare än exempelvis våra stora klunsar. Å andra sidan – hur vet vi att de inte får ont i huvudet?

But woodpeckers may not be immune to head trauma after all. A new study shows that a protein whose abnormal buildup is considered a sign of human brain damage also accumulates in woodpecker brains.

- Katie Langin, Could woodpeckers teach the NFL how to prevent brain injuries? Science 2 februari 2018

Om Van Wassenberghs resultat stämmer så är hackspettarnas stötdämpar-hjärna en myt, därtill en av de mest spridda och välrotade i zoologin.

Lördagsfråga 715: Magiskt

1. I de första "generationerna" av kortspelet Magic: The Gathering fanns ett kort som hette "Black Lotus". Det blev känt som ett mycket starkt kort (tre mana av valbar färg till priset av noll mana), så till den grad att det är förbjudet i flera sammanhang. Men mest känt är det som det dyraste Magic-kortet; i fjol gick ett signerat kort för över en halv miljon dollar.
   
2. Howard Stern gästar Earvin "Magic" Johnsons tv-show The Magic Hour. Även den som är komplett ointresserad av talkshows etc kan finna besöket intressant: Den hämningslöse radioprataren hade kritiserat showen i flera veckor, tills han till slut bjöds in. Väl där talade han, som vanligt, fritt ur hjärtat, och kritiserade en rad aspekter av showen och Johnsons insats. Inte för att det hjälpte … Att året är 1998 behövde jag inte slå upp, för det var det enda året som showen sändes.
   
3. På samlarsidan Olympic Collection kan man läsa att vinterspelen i Albertville 1992 först skulle ha en chamois, gems eller stenget, som maskot. Av någon anledning ändrades det till den oerhört mycket fulare stjärnkubs-gnomen Magique.
   
4. "Magiska rondeller", Magic Roundabouts, är en grej i Storbritannien. De ser ohyggliga ut men lär, med lite vana, vara betydligt mindre utmaningar än man kan tro. En av idéerna med dessa superrondeller lär vara att man kan ta olika vägar genom dem, så att risken för stopp minskar.
   

Det troll-temat satte Martin Lagnerö först.

Den ofödda Helena

Uttrycket ab ovo, "ur ägget", tolkas "från början" och syftar på att trojanska kriget på sätt och vis började med ett ägg

Helena, prinsessa av Sparta och senare av Troja. Notera hjässan. Är det en tonsur? Eller någon sorts platshållare för en huvudbonad? Bysten är visserligen skulpterad av Antonio Canova i början av 1800-talet. Men den kanske har en antik förlaga, då sånt kanske var en grej? Jag känner inte till något sådant. Men i vilket fall som helst så är detta något helt annat. Helena har ett äggskal på huvudet.

Bakgrunden är, i likhet med 2/3 av den grekiska mytologin, att Zeus blev pilsk. Den här gången var det en viss Leda som föll honom i smaken. Av någon anledning valde gudarnas konung att först förvandla sig till en svan. Sedan våldtog han Leda.

Det finns massor av senare framställningar av episoden – motivet sålde tydligen – men jag tar hellre en från "perioden": Cypriotisk mosaik från 300-talet e.Kr.

Det gav också resultat. Barnen levererades dock inte på det för människor vanliga sättet, utan enligt mytens logik i form av … Ägg.

Cesare de Sestos tavla från 1500-talet blir väldigt mycket mer intressant när man får reda på att det är en kopia av en förlorad Leonardo. Som visserligen aldrig blev färdigt, i likhet med flera andra av hans projekt, men ändå.

Enligt vissa versioner (sådana här legender finns ofta i många varianter) lade Leda två ägg med två barn i varje. Ett av barnen, vars gudomliga/mänskliga påbrå kan diskuteras, hette Klytaimnestra; så småningom skulle hon gifta sig med Agamemnon. Två av dem var tvillingar, de mest kända och synliga som finns: Castor och Pollux. Och den fjärde var Helena. Som alltså inte var född utan kläckt. 

Jacob de Backer, "Paris i Helenas sovrum", ca 1590

Man vet att en avbildning av Helena inte är på riktigt när hon har en navel …

Måste lägga med denna bonus: I ett släktträd över grekiska hel- & halvgudar & -gudinnor återfinns Zeus på ett halvdussin ställen.

Lördagsfråga 715

Kokosolja: SPF 0

Minnesvärd och övertygande bild från Johanna och Ulrika Forsmans blogg Nyponros: Hallonfröolja – Solskydd eller inte? (6 september 2017). I artikeln och hela bloggen granskar de, utifrån sina bakgrunder inom biomedicin och molekylärbiologi, "naturlig" och "giftfri" skönhetsvård och relaterat. Rekommenderas!

Det finns huskurer som har önskad effekt; de är inte många, men de finns. Det finns huskurer som är problematiska, riskabla eller direkt farliga; återigen är de inte många, men de finns (till exempel ska blödarsjuka undvika ingefära, och johannesört minskar effekten hos p-piller). De flesta huskurer gör varken från eller till. Den största risken med dem är om de blir värdelösa surrogat, alltså om folk tar dem istället för evidensbaserad medicin, ifall de får för sig att det räcker med gurkmeja, kolloidala silversmörja eller vad det nu är.

En sorts huskurer är ett särskilt "bra", eller åtminstone tydligt, exempel på hur ett värdelöst surrogat kan göra skada: Icke-fungerande solkrämer. Som olivolja, hallonfröolja eller den evinnerliga kokosoljan (när kommer folk att tröttna på den?). Inom den öppensinnade branschen rekommenderas samtliga som solskydd, och samtliga har noll effekt.

Byt ut solkrämerna mot kokosolja som innehåller det naturliga ämnet tiosol, som naturligt har solskyddsfaktor 15.

Tiosol utvunnet från kokosolja används ofta som ingrediens i ekologiska, naturliga solkrämer.

Kokosolja skyddar mot solens strålar och motverkar oxidation i huden.

- Påståenden som cirkulerar i lite olika varianter

Tiosol är pulvriserad titandioxid i olja. Det finns garanterat inga meningsfulla halter av titandioxid i kokosolja. Hur "naturlig" en olja med tiosol/titandioxid är kan diskuteras, men det går rakt emot hur det förvisso gravt misshandlade begreppet "naturlig" brukar användas.

Och vadå solskyddsfaktor 15? Kokosolja saknar solskyddsfaktor. Så gör även hallonfröolja och olivolja. Det var de tre "alternativa" solskydden som nyponrosorna prövade, på ett enkelt, lättbegripligt och konkret sätt. Så blev också resultatet enkelt, lättbegripligt och konkret: Kokosolja, hallonfröolja och olivolja är värdelösa som solskydd. Och det är sämre än ingenting.

På tal om …

Naturligt fysiskt solfilter baserat på finkornig titandioxid (naturmineral).

Det är intressant att se hur flexibelt begreppet "naturlig" kan vara. Annars har ju många en kraftig allergi mot allt som betecknas som "kemiskt". Men så dyker plötsligt begreppet "naturmineral" upp. Vad är det? Allt hitom plutonium?

Exonym III: Vitryssland/Belarus

Ena t.v., andra t.h.

Ett land som heter Vitryssland, vad tänker man om det? Att det låter som en del av "egentliga" Ryssland, eller "Storryssland" som det ju kallats (och kallas, gubevars) på sina håll. För att inte tala om "Lillryssland", som är ett gammalt namn på … Ukraina.

Sådana associationer uppmuntras givetvis livligt på sina håll. Men namnens etymologier är, för att sammanfatta brutalt, komplicerade och omdiskuterade. Är Rus i Беларусь Belarus, samma rus som i Россия Rossija? Jo, ja, men det ordet har också en historia. Det lilla ordet är nog samma stavelse som man ser i Roslagen och finska Ruotsi – oerhört intressant så klart, men det innebär inte att Ryssland "är" Sverige eller Roslagen, på något som helst sätt. Och Vitryssland "är" inte Ryssland, på något som helst sätt.

Redan längden på Wikipedia-artiklarna Names of Rus', Russia and Ruthenia och Etymology of Belarus indikerar omfattningen av de rent språkliga utmaningarna. Även om man lyckas hålla politik och dagspolitik utanför.

Men det var just politik, inte enbart men till stor del, som fick folk att länge diskutera vad landet skulle kallas på svenska: Vitryssland eller Belarus?

Många svenskar uppfattar inte Vitryssland som ett självständigt land, med ett eget språk, utan som en del av Ryssland. Hur kan vi uppmärksamma svenskar på de stora demokratiska problemen i Belarus när få ens vet att landet existerar?

- Birgitta Ohlsson (fp), ställer en skriftlig fråga i riksdagen den 30 juli 2009

Främmande stater har ofta försvenskade namn. Namnet Vitryssland används i Sverige av hävd och får till skillnad från namnet Belarus anses ingå i normalt språkbruk. Språkrådet bedömer inte att andra språks namn för Vitryssland är skäl nog för ett byte.

- Utrikesminister Carl Bildt (m) besvarar en skriftlig fråga i riksdagen den 18 augusti 2009

Debatten fortsatte. Och den "belarusiska" sidan fick allt fler anhängare. I november 2019 förklarade Utrikesdepartementet att de hädanefter skulle kalla landet för Belarus även på svenska. Inte för att den myndigheten har någon särskild språklig tyngd. Viktigare var att den så kallade Mediespråkgruppen, där såväl Språkrådet som flera drakar ingår, året därpå rekommenderade sina skribenter att använda Belarus. En motivering var att det är mer praktiskt att ett land har ett namn än två, vilket är visst och sant. Andra motiveringar gick in på politik. Och de var skakigare 2020 än de varit 2009:

Namnet Vitryssland har inte uppstått ur rysk imperialism, men vi ser att det ändå ofta förknippas med icke-önskvärda historiska kopplingar till Ryssland. Genom att använda benämningen Belarus på svenska, minskar risken för sammanblandning med Ryssland, och namnet uttrycker tydligare den självständighet gentemot Ryssland (språkligt, kulturellt och historiskt) som många belarusier vill lyfta.

- Vitryssland blir Belarus, Språkbrevet 2020:2 (språkliga råd för medarbetare vid Sveriges Radio, SVT och UR)

Problemet, som går långt utanför ett ordval, är att den nuvarande regimen i Minsk gör det lättare för varje dag att blanda ihop Ryssland och Vitryssland, helt oavsett vad belarusier/vitryssar i och utanför sitt land tycker.

Något påbud till svenska brukare i allmänhet har inte gått ut i denna fråga. Till exempel är än idag Vitryssland det enda namnet som står i SAOL. I svensk dagspress under perioden 2000–2021 har också Vitryssland 150 000 belägg, Belarus 33 000. Men om vi tittar på det enda året 2021 (landet har ju också blivit mer omtalat på sistone) hittar vi motsatsen: 1 600 Vitryssland, 21 500 Belarus. Den "nya" formen har slagit stort – få se om den etablerar sig.

Här är de två andra artiklarna i denna lilla serie: Peking/Beijing, Bombay/Mumbai.

Exonym II: Bombay/Mumbai

Google Earth trasslar till det ytterligare. Inte så mycket genom att kalla staden Bombay som för att de kallar nybygget (relativt sett, dopattesten är från 1992) Navi Mumbai = "Nya Mumbai" på andra sidan floden för "Nya Bombay (Mumbai)" …

På kartorna […] står i allmänhet de inhemska namnen, men för till exempel Bombay står vårt svenska namn inom parentes efter Mumbai.

- DN om Bonniers handatlas, 19 oktober 1961

Det där är ett tidigt belägg för Mumbai i svensk dagspress. Då var Bombay utan vidare stadens "svenska namn".

Men hur är det idag? Och hur är det om man går utanför svenskan? Heter staden Bombay eller Mumbai? Eller både och?

Namnparet har en knepig historia. Redan nästa belägg i samma tidning, ett kvarts sekel senare, har en del att analysera:

Indiska regeringen har sagt nej till stadsfullmäktige i Bombay som vill döpa om sin stad till Mumbai, som den hette innan de brittiska kolonisatörerna kom dit och hörde fel.

Missuppfattningen är nu så etablerad att den inte går att ändra, anser indiska regeringen.

- "Nej till Mumbai", DN 10 mars 1986

Beskrivningen av ursprunget är rätt och fel. Staden hette Mumbai, som nog kommer efter Mumbadevi ("gudinnan Mumbā,") som är lokal skyddsgudinna och inkarnation av en hinduisk moder jord. Men felhörningen gjordes långt innan britterna anlände. Känner man till områdets historia aldrig så lite så blir man inte förvånad av att de första beläggen för b-stavningar är på portugisiska. Och vad sägs om att staden än idag kallas Bombaim (WP-port) på portugisiska? Det blev Bombay på engelska – så visst finns där en brittisk koppling. Kanske ordet påverkades av folketymologin bôa bahia (portugisiska) eller bonne bai (franska) = "god bukt", som inte har ett dugg med namnets historia att göra.

Att missuppfattningen var för etablerad för att kunna ändras höll i sig fram till november 1995. Då fick staden officiellt namnet Mumbai.

Man kan få för sig att det bara är europeer som lever kvar i kolonialtiden som fortfarande kallar staden Bombay. Men namnet lever även kvar i Indien. På hindi, Indiens största språk, kan den kallas Bambai. På marathi heter den däremot Mumbai. Och marathi är huvudspråk i delstaten Maharashtra, vars huvudstad är Bombay/Mumbai … Det blir inte enklare av att namnbytet drevs igenom av ett hindunationalistiskt parti.

Det är inte bara engelska som kan ses som överhetens språk.

Is it a crime to refer to one of India's finest cities as Bombay instead of Mumbai? Certainly not. But it is certainly a crime to threaten people with violence if they refer to the city as Bombay.

- Soli J. Sorabjee: Mumbai vs Bombay, Indian Express 11 oktober 2009

Sedan dess verkar de hetaste känslorna ha gått över. Med reservation för att indisk nationalism är ett växande fenomen, vars konsekvenser kan få och får oerhört mycket större konsekvenser än att folk funderar på vilket namn som är mest problemfritt att använda.

Vad bruket i etablerad svenska beträffar så uppvisar KB:s digitala lägg 56 000 träffar av "Bombay" under perioden 2000–2021, 18 400 för "Mumbai" – men där den senare ökat från och med 2020. I ett område vars språkbrukare ofta har en intressant konservativ tendens skriver Hufvudstadsbladet "Bombay (Mumbai)" just så – som i Bonniers handatlas 1961, fast tvärtom.

Har något påbud utgått? Det enda som kan tolkas i den vägen är bra svagt:

Både Bombay och Mumbai förekommer alltså och kan användas, men vi rekommenderar Mumbai i första hand.

- Institutet för språk och folkminnen, Frågelådan: Heter de indiska städerna Bombay eller Mumbai […]

Å andra sidan hänvisar Nationalencyklopedins uppslagsord Bombay till Mumbai. Jag skulle säga att det är en aningen starkare rekommendation än ISOF:s.

Här är de två andra artiklarna i denna lilla serie: Peking/Beijing, Vitryssland/Belarus.

Exonym I: Peking/Beijing

exonym (av exo- och grekiska o'nyma 'namn'), geografisk namnform som avviker från den inhemska.

Exempel är svenska Köpenhamn för København, engelska Gothenburg för Göteborg och tyska Mailand för Milano.

- NE

Exonymer är fascinerande. Hur kommer det sig att en enda svensk stad har en etablerad exonym på engelska, och varken fler eller färre? När började folk att säga Nice istället för Nizza? Ska man använda exonymer eller inte?

Fast den sista frågan tycker jag är lätt besvarad: Exonymer är en spännande kulturyttring som ska uppmuntras och användas. Även när det snarare rör sig om anpassade stavningar än "riktiga", egna namn. Som här:

Peking/Beijing

Det här känns lite som ett sånt där Mandela moment för min del. Jag har vagt för mig att jag någonstans, någon gång, sett ett påbud från överheten om att nu ska vi inte säga eller skriva Peking längre utan Beijing. När, var och hur meddelades detta? Om det alls ägt rum?

Nu blir det ett långcitat. Av en snart femton år gammal text dessutom. Men det är det värt, för här reds hela frågan ut.

Kinesiska namn bör i princip återges med det så kallade pinyinsystemet som är det transkriberingssystem som används av kineserna själva när de skriver kinesiska med latinsk skrift, säger Nathalie Parès på Svenska språk-rådet, som är Sveriges officiella språk-vårdsorgan.

Enligt detta är den korrekta återgivningen av den kinesiska huvudstaden Beijing [北京, "norra huvudstaden", jfr södra Nanking]. Men för en del äldre kinesiska namn förekommer fortfarande en äldre stavning.

– Så är fallet med Beijing, där den äldre stavningen Peking ofta används i dagspressen, säger Nathalie Parès.

Varför det då?

Lotta Cramne är språkvårdare på GT, Expressen och Kvällsposten:

– Vi anser att geografiska namn som sedan länge är etablerade i svenskan ska få behålla sin ursprungliga stavning, säger Lotta.

Hon är medlem i Mediespråksgruppen, en samarbetsgrupp för språkvårdare inom press, radio och tv. Gruppen möts regelbundet för att utfärda rekommendationer i  aktuella språkfrågor, och just denna fråga var uppe för ett par veckor sedan.

– Den dyker upp med jämna mellanrum och vi försöker då känna av om tiden eventuellt är mogen för att gå över till stavningen Beijing, berättar Lotta Cramne. Men trots att alltfler vet vad Beijing står för, känns det fortfarande naturligast för svensktalande i allmänhet att säga Peking. Vi skriver ju inte Köpenhamn eller Lissabon som de uttalas i respektive land heller!

- Peking eller Beijing?, Expressen/GT 13 december 2007

Slagningar på tidningar.kb.se för perioden 2000–2021 visar också att de dagstidningar som tagits med där använt Peking nästan 250 000 gånger, Beijing knappt 70 000. Med reservation, så klart, för eventuella felkällor, vilka de nu skulle kunna vara; till exempel tror jag inte att förekomster av pekinganka stör statistiken nämnvärt.

Men något Beijing-påbud har aldrig gått ut. Och folk använder i vilket fall Peking mycket oftare än Beijing. Vilket jag inte hade trott men där ser man, eller åtminstone jag. Så var det med den saken.Inte för att Peking/Beijing är den enda kinesiska staden med omtvistade namn. Men här tar vi en sak i taget.

OK, en historisk glimt:

För första gången i Sverige används i Mehnerts bok [Klaus M., Portarna öppnas] Pinyinsystemet vid transkribering av kinesiska namn. Det står Beijing istället för Peking och man skriver Mao Zedong, Jiang Jieshi (Chiang Kai-shek), Guangghou (Kanton), Liu Shaoqi (Liu Shao-chi) etc. För den ovane är det mer störande än epokgörande. Det är visserligen kineserna som påbjudit pinyin, men innan de själva övergår till det systemet i sin information och propaganda till bl. a. Sverige kommer det nog inte att slå igenom.

- Ingmar Lindmarker: "Nyfiken i Kina", SvD 23 maj 1972

Här är de två andra artiklarna i denna lilla serie: Bombay/Mumbai, Vitryssland/Belarus.

Lördagsfråga 714: Found footage

1. När Andrées expedition 1930 hittades på Vitön var de mest spännande fynden deras dokumentation: Dagböcker, här på den tröja i vilken de virats in tillsammans med gräs, och oframkallade fotografier. Var för sig, men särskilt tillsammans, berättar de en historia som man aldrig tröttnar på.
   
2. Samma år som Örnen lyfte – 1897 – gav Bram Stoker ut en roman där en transsylvansk greve spelade en huvudroll. Texten har en speciell karaktär: Den börjar med en viss Mr Harkers skildring, för att sedan väva in fler och fler berättelser av olika slag från fler och fler personer. (Omslag från första upplagan i USA eftersom den första ö h t var oillustrerad.)
   
3. Cannibal Holocaust (1980) är italienskt splatter som gav upphov till ett hyfsat rabalder på sin tid; filmen förbjöds på flera håll, några av förbuden gäller än. En stor del av filmmaterialet man får se uppges ha hittats i djungeln, de enda spåren efter en försvunnen expedition.
   
4. The Blair Witch Project (1999): En dokumentärfilm ska spelas in, om en påstådd häxa, eller legenden om en häxa. Ett litet team beger sig in i skogen där hon sades hålla till … Och hörs aldrig mer av. Året därpå hittar man några spår av dem, bland annat filmmaterialet som vi nu får se.
   

Found footage är ett narrativt grepp som återupptäcktes av allmänheten i och med The Blair Witch Project. För det var givetvis inte nytt, ens inom filmen. Jag hittade ingen tacksam ledtråd för Poes MS found in a bottle (1833), som annars varit given … Däremot ett exempel från verkligheten, som lätt överträffar vilket hittepå som helst.

Den satte Mattias.

Rizla kors

Besynnerlig annons för Le Riz Bleu av Leonetto Cappiello (1913). Deras blå variant tillverkas än idag.

I Frankrike tillverkade släkten Lacroix – namnet utläses la croix, "korset" – papper mycket länge. När de började är osäkert. Det sägs att en viss Pierre Lacroix redan 1532 ska ha bytt en pappersbunt mot en flaska fin champagne, och på så sätt fått upp ögonen för branschens möjligheter. Om nu den anekdoten är sann … (Det äldsta belägget för bubbel från Champagne är från 1531, så oavsett allt annat så var det knappast frågan om sådant vin.) Det är däremot säkerställt att de höll på fram till 1978, då de sålde verksamheten.

"Alla årskullar [classes] röker Riz la +" – småbarn, soldater och GVC (Garde des Voies de Communication, ett värn för vägar, järnvägar, telegrafilinjer m.m. inrättat 1890 som röken visar) (1917)

På 1800-talet prövade Lacroix med att blanda ris i pappersmassan. Resultatet blev ett fint, tunt papper, som passade för cigaretter. De kallade papperen riz la croix, det kan läsas "Lacroix-ris" eller "korsets ris". När de 1886 ersatte croix med ett litet kors blev det Riz la +, hopskrivet Rizla+ eller bara Rizla, som vi känner märket än idag.

Osäker på ålder, men gissar att även detta varuprov kommer från förra delen av 1900-talet. Notera standardvarningen (på franska, upp och ner) för efterapningar.

Så kom världens mest berömda cigarettpappersmärke till. För att inte säga det enda allmänt kända? Inte för att jag har minsta koll på branschen … När jag gjorde en slagning fick jag upp Rizla, några kända tobaksmärken som även kränger papper, samt en bunt jag aldrig hört talas om.

Finns det någon faktoid om dem? Utöver Pierres tveksamma butelj?

En anekdot, här återgiven på rizla.com, berättar om hur den blivande kejsar Napoleon gav familjen Lacroix tillstånd att tillverka cigarettpapper åt hans soldater. Men det går inte ihop med historiska fakta: Lacroix började inte tillverka cigarettpapper förrän på 1860-talet.

Lördagsfråga 714

 

Georgia f.d. Guidestones

Färdigguidat: Georgia Guidestones, i sin krafts dagar och morgonen den 6 juni 2022. Senare samma dag tog myndigheterna bort resten, av säkerhetsskäl.

Den 22 mars 1980 invigdes ett monument på Georgias landsbygd. Det var över sex meter högt, och utgjordes av sex rejäla granitblock täckta med texter på olika språk. De viktigaste texterna utgjorde tio "budord", uppmaningar till mänskligheten – eller till vilka det hela nu är riktat. Mest uppmärksamhet fick det första, som gick ut på att världsbefolkningen bör hållas på under 500 miljoner. (För närvarande är vi knappt 8 miljarder människor.) 

Dessutom fanns en separat sten med "förklaringar" intill, och monumentets "motto" och namn: Let these be guidestones to an Age of Reason.

Vilka som uppförde stenarna är ingen hemlighet: Det var en stenfirma i trakten. De dokumenterade stolt det ovanliga knäcket i sin branschtidning:

- Elberton Graniteer, vintern 1979

Argo Trucking Company trucks transported the huge slabs from plant to site, and Argo Crane Rental Owner Grady Alberston expertly supervised the placement of cables and other equipment during the setting. An expert on setting large monuments, Willie Edwards of Elberton, also assisted.

"Ever so gently!" describes how the crane and setting crew handled the sections and their enormous weight. As shown in an above photo, stainless steel dowel pins were placed in each of the granite bases and the upright sections were set on the pins.

Workmen take cables loose as the GUIDESTONES are emplaced. The rock-pitched finish on the sides are in accordance with "Mr. Christian's" instructions that the finish conform as nearly as possible to the natural state of the granite as it is quarried.

- Smakprov ur den tresidiga artikeln i Graniteer Magazine, våren 1980

Episoden där de fick jobbet är fin – och alla detaljer återgavs inte i Graniteer …

Joe Fendley of Elberton Granite assumed that Christian was "a nut" and attempted to discourage him by providing a quote for the commission which was several times higher than any project the company had previously taken, explaining that the guidestones would require additional tools and consultants. To Fendley's surprise, Christian accepted the quote.

- Wikipedia: Georgia Guidestones#History

Vem var då "Mr. Christian"? Det är vi inte helt säkra på, även om en stark kandidat dykt upp … Han sades sig företräda en grupp som önskade vara hemlig. Pseudonymen Robert C. Christian leder tankarna till psedonymen Christian Rosencreutz (CR, RC) som på 1600-talet beskrev rosenkorsarnas brödraskap, och därmed skapade det uråldriga sällskapet

Google Earth förärade stenarna några polygoner

Ända från början blev "Amerikas Stonehenge" naturligtvis föremål för rykten och konspirationsteorier. Folk som snöat in på New World Order och liknande såg det som ett monument uppfört av eller åtminstone åt "världens herrar". Folk som tror för mycket på Bibeln såg det som en satanistisk grej. Med tanke på vad som sagts i kretsarna är det märkligt att stenarna inte vandaliserats oftare och mer; hade de legat närmare någon storstad (de låg 14 mil från Atlanta) hade så säkert blivit fallet.

Kandiss Taylor är ett exempel på hur snacket kan gå. Hon gick till guvernörsval i Georgia på mottot "Jesus Guns Babies", antivax, samt bland annat att Georgia djävulska Guidestones delenda est. #TearThemDown! Hur det gick? Segraren fick 73,7 %, Taylor 3,4 %. Givetvis drog hon igång en "stop the steal"-grej, för hur kunde hon få 20 000 färre röster än hon hade frivilliga valarbetare..?

Hur var det med "Mr. Christian"? En kristen grupp, som ville avslöja stenarnas ockulta bakgrund (…), grävde fram namnet på en viss Kersten, en avliden läkare i Iowa. (Knappast någon koppling till andra världskrigets mytomane Felix Kersten.) Kersten var en känd anhängare av befolkningskontroll, och därtill vit makt, KKK och annat. Så man kan förstå att den där halva miljarden inte skulle vara vilken halvmiljard som helst. Det hela beskrivs i Brian Dunnings podd Skeptoid #837.

Men nu är det kört för stenarne. Vilka som låg bakom attentatet, eller ens om det var foliehattar, dumkristna eller någon annan grupp, kanske kommer fram, kanske inte.

Besöksinfo i behov av uppdatering

Bisonmössan

En barbröstad man, kallad QAnon-schamanen, hade ansiktsmålning, vikingahatt och USA-flagga med spjutspets.

- Större svensk hemsida

Trump-trollet heter Jake Angeli och bar inte någon "vikingahatt". Associationen kan underlättas av hans tatueringar, som den mer rejäla än dekorativa Torshammaren. Samt naturligtvis den gamla vanföreställningen att vikingar bar horn på hjälmarna, som man hade kunnat tro hade informerats bort ur det allmänna medvetandet vid det här laget.*

Sioux med bisonbonad

Huvudbonaden med horn, från bison Bison bison eller vanlig nötboskap Bos taurus, är amerikansk och indiansk. Den kunde ha ett långt släp med fjädrar och annat. En gång i tiden var den vanligare än de berömda fjäderbonaderna, åtminstone hos vissa stammar på och vid prärien. Till exempel användes de i början av 1800-talet av hövdingar och krigare i Missouri-stammar (som levde i dagens Missouri fram till tvångsförflyttningarna från 1830 och framåt, då de hamnade i dagens Oklahoma). Sedan blev de ovanligare. Det kan ha berott på att de associerades med allt mindre undergrupper, och så kan det ha varit en vanlig modenyck. (Detta var innan den stora bison-slakten satte igång.)

Hövding Peso från apache-stammen mescalero; han var 1886 med om att gripa Geronimo

På 1950-talet nämner antropologen James H. Howard ("Plains Indian Feathered Bonnets", Plains Anthropologist) att hornbonaden då bara användes av några få personer i de "mest konservativa nordslätts-stammarna", som Hidatsa, Assiniboin och Svartfot. Samt att den förlorat allt symbolvärde den en gång kan ha haft.

Osage-hövding fotograferad i Kansas 1892

En barbröstad man, kallad QAnon-schamanen, hade ansiktsmålning, pälsmössa med horn och USA-flagga med spjutspets.

- Större svensk hemsida rättar sig

* Skojar bara.

Kremlor

Kreml(in) är ju ett nog så (ö)känt begrepp. Dels det fysiska komplexet, den befästa stadsdelen (3/4 så stor som Gamla stan) i Moskva dit såväl dagens Ryssland som gårdagens Sovjet förlagt för landets ledning centrala delar, dels som begrepp för just den ryska statsmakten, en motsvarighet till Vita huset, Whitehall/Downing Street och Rosenbad. Här ser man en bra bit av den, men långt ifrån hela. Närmast i bild de kulörta kupolerna på Vasilijkatedralen – den enda byggnaden i sammanhanget som är mindre än den låter – och bakom den Röda torget, avslutat av Historiska museets pepparkakshus.

Men Kreml är inte ett egennamn. Кремль betyder "borg" eller "befäst stadsdel". Sådana finns i en mängd städer, och har funnits i långt fler.

Novgorods kreml eller detinets har, i en eller annan form, funnits i snart tusen år. Den är långt äldre än Moskva.

Ett annan Novgorod är Niznij Novgorod. Under Sovjettiden hette staden förresten Gorkij, efter sin berömde son. Dess kreml uppfördes, som alla kremlor under äldre tid, ursprungligen i trä, för att så småningom omskapas i sten.

Kazan ligger längre österut och har en åtminstone på avstånd ståtlig kreml.

Pskov, vid gränsen till Estland, har ett Krom, som man kallar det, med murverk från 1400-talet.

Solovetskijklostret, på Solovetskijön i Vita havet, visar att det inte bara är städer som kan ha en kreml.

Wikipedia: Kremlin (fortification)

"Ju mer jag tränar, desto mer tur har jag"

Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag!

- Ingemar Stenmark? när, var hur?

Jag vet inte om Ingemar sagt något i den stilen. Det finns drivor av påståenden om att han skulle ha sagt det, de flesta från (långt) efter hans karriär. Något faktiskt citat har jag ännu inte sett. Det närmaste är faktiskt detta, ett motsatt budskap inför hans sista VM:

- Jag har tränat för mycket och min erfarenhet säger att jag åker sämre ju mer jag tränar över en viss nivå, säger Ingemar …

- SvD 22 december 1988

Men vad bry vi oss om fakta? I Sverige har Ingemar praktiskt taget monopol på citatet. Men letar man i lite vidare cirklar finner man att det är ett klassiskt vandrings-citat som tillskrivits en rad förmågor. Ute i stora världen, åtminstone den engelsktalande, är det främst förknippat med golf.

… Som golfspelaren Jack Nicklaus sagt: ”Det är lustigt. Ju mer jag tränar desto mer tur har jag."

- Dagens Industri 11 augusti 1986

Det går tillbaka på en anekdot berättad av legenden Gary Player, en av de mest framgångsrika golfspelare världen sett.

I was practicing in a bunker down in Texas and this good old boy with a big hat stopped to watch. The first shot he saw me hit went in the hole. He said, "You got 50 bucks if you knock the next one in." I holed the next one. Then he says, "You got $100 if you hole the next one." In it went for three in a row. As he peeled off the bills he said, "Boy, I’ve never seen anyone so lucky in my life." And I shot back, "Well, the harder I practice, the luckier I get." That’s where the quote originated.

- Intervju med Player i Golf Digest, oktober 2002

De som gjorde detta omslag hade varken träning eller tur

Player verkar ha förbättrat historien genom åren – för i hans Golf Secrets (1962) tillskriver han en tidigare storspelare citatet:

Once Jerry Barber, a great sand player, was practicing bunker shots. He hit one ball near the flag. The next shot went in. 

A person watching Jerry told him: "Gee, you sure are a lucky trap shot player."

"Yes, I know," Jerry replied. "And the harder I practice, the luckier I get."

Denna bloggpost är till stor del citerande av Garson O'Tooles superkälla Quote Investigator – jag har tipsat om den förr och gör det gärna igen. Där spåras det första belägget för formuleringen "the more I practice, the luckier I get" till 1961, och en helt annan bransch:

He saw me, turned and swung the grease gun toward me. I hit the ground, my .38 in hand. We let fly at the same instant, and my first shot caught him in the chest.

Raul came pounding up. "It’s Gomez!" he cried.

"Who else?" I said.

"One shot," he muttered. "You were lucky."

"That’s right. And the more I practice, the luckier I get."

- Jack Youngblood och Robin Moore, The Devil to Pay (1961), ibland med undertiteln "The True Story of an American Soldier of Fortune in Castro's Revolution"

Quote Investigator: The Harder I Practice, the Luckier I Get

 

 

Lördagsfråga 713: Bonds

1. Under aktionen Act for Tibet (det är Dalai Lama som skymtar under "Reward") hoppar stuntmannen Gary Connery från Nelsons pelare 2003. Han var den förste att hoppa från det 52 meter höga monumentet; jag vet inte om någon annan gjort om det.
   
2. Andrew Grove, Robert Noyce och Gordon Moore var ledande förmågor inom Intel, grundat av de två senare. Än idag är "Moores lag" välkänd: Att integrerade kretsar varje 1–2 år kommer att få dubbelt så många komponenter. Den formulerades 1965 och har hållit obegripligt bra.
   
3. John Brosnan ryckte ut i inbördeskriget när han bara var 17. Vid ett tillfälle räddade den unge sergeanten livet på en kamrat under intensiv eldgivning. Båda överlevde, men Brosnan förlorade en arm. I gengäld fick han Medal of Honor för besväret.
   
4. Craig Tucker, en av standardfigurerna i tv-serien South Park.

Connery, Moore, Brosnan och Craig kan leda tankarna till Sean, Roger, Pierce och Daniel, det vill säga de fyra hittills mest "produktiva" Bond-skådespelarna. Om jag inte missat något m.e.m. klurigt så var det Tricky som satte den.

Til syvende og sidst

Det er dog til syvende og sidst alene det, det hele Spørgsmaal dreier sig om. [Notera hur danskan förr kunde använda initial versal i substantiv, på samma sätt som tyskan fortsatt med.]

- Fergus Falls Ugeblad, 12 november 1890, med ett belägg från andra sidan pölen

För det första så är det just så det stavas, om man nu vill skriva det danska talesättet på danska. Varianterna är många. Särskilt det sista ordet ställer till det; man kan ofta se "syvende og sisdt". Men d:et ska alltså in lite tidigare.

Vad betyder det? Den frågan är lätt besvarad: "För det sjunde och sista". Men vad betyder det? Vadå "sjunde"?

Man tänker sig en argumentation, där man säger att "För det första, så … Och för det andra, så …" och så vidare. Om man kommer så långt som till ett sjunde argument, så får det sätta punkt. Det beror kanske på att sju argument är alldeles för många att hålla reda på – men folk var kanske mer vana förr – men framför allt på att talmagi spelar in. Sju är ju ett ovanligt magiskt tal, med sju veckodagar (även kända från 1 Mos), sju himlakroppar (sen gammalt), sju metaller (d:o), sju sovare, sju insegel, etc, etc. Dessutom blir "syvende og sidst" en alliteration, en ingrediens som alltid förbättrat uttryck kraftigt. Så framställer åtminstone Pelle Holm det i sin oumbärliga Bevingade ord.

Uttrycket är inte ovanligt i dagens danska. Däremot vet jag inte hur vanligt eller ovanligt det är där. Det verkar inte omöjligt att "syvende og sidst", med varierande stavningar, numera är vanligare i svenska än danska.

Lördagsfråga 713

 

 

Äldsta belägg i Svensk ordbok

Svenska akademien har tre ordböcker, alla lätt, snabbt och helgratis tillgängliga på oumbärliga svenska.se. Ordlistan SAOL är den mest kända och mest kortfattade, ordboken SAOB den överlägset mest omfattande; det är den man jobbat med sen 1898 och ännu inte är klara med.

Den senaste i skaran heter Svensk Ordbok. Den är inte ny precis – den gavs ut 2009, med andra upplagan 2021. Men den är fortfarande mindre känd än de andra, trots att den är avgjort mer användbar. SAOL har inte med mycket mer än grammatik och superkorta definitioner, och SAOB:s 38 bukiga volymer är ändå inte aktuell att införskaffa. SO är en förträfflig kompromiss: Grammatik, betydelser och etymologier, så mycket som de flesta oftast behöver, varken mer eller mindre.

Det sagt så finns det en svaghet i SO: De "äldsta" beläggen. Det är påfallande ofta påfallande enkelt att hitta äldre belägg än de "belagt sedan …" som SO anger. Det gäller särskilt ord som införlivats i svenskan under de senaste generationerna.

Efter att ha noterat fenomenet några gånger så tog jag mig för att göra ett lite mer ambitiöst experiment: Hur lång tid skulle det ta att putsa SO:s dateringar för, säg, 50 ord? Svar: En arbetsdag, ungefär.

Några ord hittade jag inte tidigare belägg för, andra var så besvärliga (hur skilja på "klick(a)" som dataterm och andra sorters klickar?) att jag övergick till mer lättsökta glosor. Men oftast kunde jag putsa rekorden, ofta efter en (1) enkel slagning. Huvudverktyget var KB:s excellenta tidningar.kb.se, där man förresten kan nöjessurfa hur länge som helst. I ett fåtal fall tog jag till andra källor. I flera fall är jag helt säker på att det finns äldre belägg att hitta om man letar på rätt ställe.

Här är några exempel.

Barbecue

Här fanns det påfallande många träffar från 1800-talet. Problemet var att avgöra hur de användes: Som engelska ord eller som svenska?

- Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 21 september 1868

Tveksamt, som sagt. Och dessutom definieras "barbecue" som "möten under fri himmel"; har den aspekten någonsin varit den centrala? Och så används ordet inom citationstecken. Å andra sidan används det som ett svenskt ord: "Stort barbecue i Lagrange!". Dessutom tyckte jag att episoden som beskrivs inte var ointressant.

- Göteborgs-Posten, 27 maj 1902

Texten "Jättefäster i Amerika" av Day Allen Villey beskriver barbecue-begreppet detaljerat, såväl tillställningen i sig som matlagningsmetoden. ("Egendomlig" betyder här "särpräglad" eller så, snarare än dagens etablerade betydelse "underlig".) Det är en mycket trevlig text som rekommenderas; svårhittad är den ju heller inte.

Efter ett antal belägg kring sent 1800-tal är det sedan en barbecue-lucka i tidningstexterna fram till 1930-talet. Vad det nu kan bero på. Men exempelvis 1933 skriver SvD om begreppet, "som nog inte torde vara allom bekant", på ett sätt som mer än väl uppfyller kraven på belägg som inlånat ord.

Äldsta belägg för "barbecue" enligt SO: 1989.

Kebab

Ett matord till! Bland de många tidiga beläggen är det ofta svårt att avgöra om det används som ett svenskt eller icke-svenskt ord. Och i likhet med barbecue fann jag det allra första belägget fascinerande i sig, oavsett hur aspekten utländskt/svenskt håller.

- Post- och Inrikes Tidningar, 10 oktober 1856

"Den bekante köksartisten" hette Alexis Soyer. Det var en mycket fascinerande person; se hans artikel på Wikipedia! Vad sägs om att ha konstruerat kylskåp utan is i förra delen av 1800-talet? (De kyldes med kallvatten.) Eller ett fältkök som användes från Krimkriget till Falklandskriget? Då de flesta Soyer stoves man fortfarande hade kvar gick till botten med handelsfartyget S/S Atlantic Conveyor. Med mera.

- Svenska Dagbladet, 16 juli 1933

Även om 1800-talets belägg kanske inte håller som belägg för ordets användning som ett lånord upptaget i svenskan, så kommer vi så småningom fram till texter där kebab definitivt används som ett svenskt ord. Och får lära oss att det 1933 – ingen koppling till barbecue-belägget samma år – fanns åtminstone en svensk restaurang där kebab serverades, nämligen klassiska Alhambra på Djurgården.

Äldsta belägg för "kebab" enligt SO: 1970-talet.

Event

Det första belägget för "event" som ett svenskt ord återfinns i rapporteringen om ett event i största format: Den globala välgörenhetskonserten Live Aid, den 13 juli 1985. Jag vet inte vilka de "två ungdomarna" var, men när deras ordval återgavs av sur herre i pressen så gjorde han det lättare för sådana som mig att snart 40 år senare hitta det. Och därmed visa att ordet var i levande bruk tidigare än man kunnat tro, om man enbart gått efter andra någorlunda enkelt genomsökta texter.

- Svenska Dagbladet, 15 juli 1985

Äldsta belägg för "event" enligt SO: Sent 1990-tal.

 

*

 

Här är hela min lista – 50 ord som antingen saknas i SO, eller som finns där med yngre, ibland mycket yngre, "äldsta belägg" än vad jag kunnat hitta, som regel efter mycket enkla slagningar (ord, SO:s äldsta belägg, mitt äldsta belägg, ev mitt äldsta beläggs sammanhang):

ac (air conditioning): 1980, DN 1978-01-03, radannons
after work: 2000, SvD 1969-02-24, jobbannons
air bag: 1970-talet, Arbetet 1966-03-02
bagel: 1983, SvD 1977-08-25
barbecue: 1989, GHT 1868-09-21
bimbo: 1990, Expressen 1987-10-09
blatte: 1972, Gibson, Svensk slangordbok (1969)
bonusbarn: 1997, Aftonbladet 1994-09-23
bredband: 1994, DN 1950-05-25, radannons (radioterm)
briefa: 1971, GP 1970-10-26
bugg/data: 1995, Min Hemdatortidning 1984/3 (säker på att äldre belägg finns)
chorizo: 1961, Budkaflen 1890-10-24
coach: 1962, DN 1950-06-30
dissa: 1995, Expressen 1991-08-30
donut: 1954, SvD 1931-06-06, annons
dubbelklick: –, DN 1988-10-31
dvd: 1995, Idag 1994-11-20
espresso: ca 1960, DN 1924-02-10
event: sent 1990-tal, SvD 1985-07-15 citerar SVT
fatwa: ca 1990, SvD 1951-07-25
flashig: 1986, Expressen 1981-05-20
foppatoffel: –, AB 2005-08-02
formula/kemi: –, DN 1928-03-04
freestyle/bandspelaren: 1981, GP 1980-04-08
fronta: 1994, GP 1987-05-13
funktionalitet: 1991, Arbetaren 1946-05-31
glammig/glamour: –, AB 1984-11-16 (ofta svårt att skilja från äldre bet. "uppsluppen, högljudd")
glossig: –, DN 1968-09-26, reklam
gnocchi: 1987, DN 1931-12-01, reklam (meny)
gucka/mat: –, Idag 1991-03-06
hacker: 1983, Expressen 1982-06-20
halmgubbe/retorik: –, Flashback 2002-04-19 (forumet är ett utmärkt ställe för att undersöka samtida vardagligt språk)
hjärnsläpp: 1993, Wanloo & Liljemark, fanzintitel 1989
hype: 1990, AB 1974-05-20
indie: 1990, AB 1986-06-09, "indielistan"
karaoke: 1984, GT 1982-12-02
kebab: 1970-talet, Post- och Inrikes Tidningar 1856-10-10
keff: 1996, AB 1995-06-03
kinky: 1990, Arbetet 1966-05-16
kreddig: –, AB 1999-06-11
langos: 1992, SvD 1976-12-08
laptop: 1989, Dagens industri 1988-01-12
latte: 1997, SvD 1992-02-14
levla: –, Expressen 2005-02-04
mail: 1996, DN 1990-02-19, jobbannons
mingla: 1990, Expressen 1987-02-21
mobil: 1990, GP 1987-06-04, radannons
ninja: 1989, Expressen 1981-11-11, "ninja-krigarna"
tsunami: 1973, GHT 1942-03-05
UFO: 1965, DN 1954-11-22