Först trycktes frimärken för att användas på brev, kort och paket. Nya sorter gavs sällan ut – varför skulle man göra det?
Sedan började folk att samla på märkena. Så småningom upptäckte postverk över hela världen att fler och fler märken köptes av samlare, som gärna lade säg $3 för en gummerad papperslapp – för att sedan sätta in dem i album istället för att sätta dem på försändelser. Det var ju fantastiskt! Att ge ut frimärken till angivna valörer som sedan inte används i postgången, det är ju som … Ja, som att trycka sina egna pengar. Och räknar man frimärken som pengar, vilket inte är omotiverat, så kan man stryka ”som”.
Så många postverk jorden runt började ge ut fler frimärken, så många man vågade för att inte mätta marknaden. En del vågade friskare än andra. Som det lilla öriket Grenada (självständigt från brittiska kronan 1974). Det har en befolkning på drygt 120 000, färre än Örebro. Icke desto mindre hör det till de länder som gett ut flest frimärksmotiv, inte per capita utan i absolut antal. Och det berodde inte på att grenadinerna var särskilt flitiga brevskrivare.
Typiska Grenada-märken är relativt stora (för att vara frimärken), har färggranna tryck, och motiven är valda för att se bra ut och locka samlare: Det är fiskar, fåglar, fjärilar och blommor, kändisar av alla de slag, klassiska konstverk, tåg, segelbåtar, flygplan och rymdfarkoster, det är sport – när det var OS, fotbolls-VM eller dylikt drälldes frimärksserier ut så man
exempelvis kunde samla alla lag som deltog i fotbolls-VM 1974 – och allehanda jubileer, som när man firade Elizabeths första 25 år på tronen med sjutton frimärken … Och Disney. För att bara nämna några teman. (Det fanns rentav några märken som hade en koppling till Grenada, med städer, lokala kändisar eller så.)
Som smakprov och antydan om den grenadinska frimärksflodens magnitud är här en länk till sajten Ken P's Walt Disney on Postage Stamps: Grenada Grenadines: Sexton sidor, med något eller några dussin grenadinska frimärken på varje, och då har man enbart tagit med sådana med Disney-motiv. Dessutom är märkena ”bara” från 1979 och framåt; jag är inte säker på när de började med temat men det var åtminstone inte senare än 1974. (Jag vet inte om de är licensierade enligt konstens alla regler, eller om det behövdes.)
En serie grenadinska frimärken på 1¢–$5 med Disneyfigurer i sportsammanhang. De kan alltså intressera såväl samlare av Disneymärken som samlare av sportmärken. Fiffigt! (1986)
Disney + tåg (1998).
När Disneys Hercules kom ut 1997 uppmärksammades det året därpå av Grenadas postverk med 40 frimärken. Här är några av dem.
Är serien från 1997 rolig eller tröttare än trött? Sjutton bilder bildar en sekvens från Hawaiian Holiday (1937).
Som avrundning: Frimärksfloden från Grenada gav avgjort ett rejält kassaflöde till öriket. Man kan föreställa sig de läckra märkena tapetsera myriader album jorden runt. Är märkena värda något idag?
Kort svar: Nej.
Längre svar: O nej. Vilket naturligtvis inte hindrar någon från att samla på dem, tvärtom: Grenadinsk filateli kan bli ett billigt nöje. Fast det beror naturligtvis på vilka märken man riktar in sig på.
Ett brev ur en uppsättning med två lösa märken samt två s k förstadagsbrev postade i Grenadas huvudstad Saint Georges' 1892. Utlagt på ebay med ett utropspris $14 000. Det finns frimärken därifrån som folk kan ge mycket eller väldigt mycket för, men då ska det till något speciellt. Se även bloggposten Det kraschade frimärkssamlandet.
1 kommentar:
Nu var ju inte Grenada ensamma om den här frimärksfloden. Många f.d. Brittiska kolonier skrev kontrakt med Crown Agents som sedan koordinerade och gav ut frimärken för ett femtiotal länder...
... sedan är det ju lite lustigt att är det några frimärken från efter 1974 som kostar en massa pengar så är det definitivt Disneyfrimärkena. Jag har samlat dem sedan den tiden, och är det något jag saknar så inte går det att få billigt. Med reservation för att det är blocken och de högre valörerna som kostar. Lågvalörerna har sålts som paket i många år för knappt ingenting.
Skicka en kommentar