Jordad Margareta och andra historiska lokalkändisar

Margareta Huitfeldt (1608–1683) var en av de rikaste kvinnorna i Norge på sin tid, kanske den allra rikaste. Åtminstone fram till 1658, då hon blev en av de rikaste kvinnorna i Sverige på sin tid, kanske den allra rikaste. För det var det året som Roskilde fred gjorde Bohuslän svenskt, det dittills norska landskap där många av hennes många (och de var många) ägor låg.

Hon tillbringade en stor del av livet på Sundsby gård som ligger på Mjörn; ön ligger tätt intill norra Tjörn, som en utskuren flisa. Hon är en av få historiska personligheter från den trakten, och givetvis fick, och får än idag hoppas jag verkligen, skolbarnen där höra en del om henne. Och det finns verkligen en del att höra.

En "stark kvinna" som levde på 1600-talet – det är inte underligt att sägner och anekdoter i mängd växte upp med henne i huvudrollen. Jag vet inte om det hjälpt eller stjälpt att mycket av det historiska materialet om henne försvunnit i bränder. I sägnerna får hon agera skurk: snål, hård och alltid full i fan. Som när hon murade in en präst, eller lät halshugga en student som förfört en adelsfröken. Eller historien om när hon lånade någon en yxa så han kunde bygga sig en båt, med det egendomliga kravet att han skulle ha en sten som huggkubbe; om han under arbetets gång slog yxan i stenen så mycket som en enda gång skulle båten tillfalla Margareta, annars inte. Han jobbade flitigt och effektivt, utan att fumla. När båten var nästan färdig kom Margareta förbi. Hon råkade lyfta lite på klänningen, så ankeln glimtade fram. Det var hett värre på den tiden – gubben kunde inte undvika att distraheras av en sådan wardrobe malfunction – och så slog han snett med yxan …

Flera sägner om Margareta handlar om hur hon lurar till sig gårdarna från folk. Som denna:

Bönderna på gården Mölnefossa hade lånat pengar av fru Hvitfeldt, och hon påstod att det var avtalat att hon skulle ha gården. Hon blev ålagd att gå ed, och den skulle avläggas i vittnens närvaro på Mölnefossa gård. Innan fru Hvitfeldt for dit tog hon jord från Sundsby och lade den i sina skor. Sedan stod hon på Mölnefossa och svor: "Här står jag på min egen jord!"

- Några sägner om Margareta Hvitfeldt och hennes släktingar skrivet av Olaus Olsson och Wilhelm Cederschiöld (tidigast utgiven 1995, läser jag; kan det verkligen stämma), återgiven på Några sägner om Margareta Hvitfeldt, Petra Rhodins blogg, 12 juni 2011

Knepet med jorden i skorna är känt från flera andra håll. Ett minnesvärt exempel är An Anglo-Saxon Anecdote: How a peasant beheaded himself, från Vita S. Ecgwini, skriven på 1000-talet om en biskop av Worcester som levde några hundra år tidigare.

Den som förmodligen kan skrönorna om Margareta bättre än någon annan heter Gunnel Kristiansson. Hon har också varit runt i skolorna i decennier och berättat om sagor och sanningar; kanske hon bidragit till ett bestående intresse för historia, lokal och i allmänhet, hos åtminstone några åhörare. En gång tog hon sig för att se om kanske någon av de populära historierna kunde ha en påvisbar koppling till verkligheten. Resultat: Nej, hon lyckades inte hitta en enda lokal sägen om Margareta som avgjort var baserad på verkligheten. Dels var det berättelser om gods och gårdar som övertogs på rättsvidriga sätt, men som vi tack vare bevarade papper vet bytte ägare på helt lagliga sätt, dels var det varianter av spridda gamla vandringssägner.

*

Detta om den historiska kändisen #1 där just jag råkade växa upp. Jag gissar att motsvarande finns lite varstans ute i landet: Personer som är mer eller mindre välkända utsocknes men världsberömda i hela kommunen, som saker uppkallas efter, återkommande teman i olika sammanhang … Och som tillskrivs historier, kanske i mängd. Där en och annan kan ha fått lite extra färg, och en och annan kan vara en ren vandringssägen, lätt justerad för att passa in i sammanhanget.

*

Margareta donerade en förmögenhet till stipendier, forskning och inte minst ett gymnasium i Göteborg. Det sista gjordes på inrådan, och till minne, av hennes ende son Dyre, död 1664 vid nitton års ålder. Det är därför Margaretas namn främst lever kvar i Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg.

Examen på Hvitfeldtska 2017. Foto: Carl Pontus Hjorthén, Svenska Filmstudion. Från goteborg.se.