Varifrån kommer detta uttryck? Från skiljedomare vid (snällare) tvekamper, som när endera kombatanten blev uträknad sköt fram en stång framför densamme. Man har också jämfört med mer krigiska lansar: De lansiärer som hade ordning på prylarna vända mot fienden kunde verkligen "hålla dem stången". Jag har dock lite svårt att se hur båda betydelserna skulle kunna samsas. Det finns också – naturligtvis? – en tysk förlaga: einem die Stange halten med samma betydelse.
SAOB har en rad varianter: "hålla stången mot ngn", "hålla stång med ngt", "stå stången mot ngn" osv. Men en variant, inte av formen utan av betydelsen, som nämns såväl i SAOB som av ordmästarna Pelle Holm och Elof Hellquist i båda deras korta artiklar, känner jag inte igen (markerade):
klara sig mot l. klara av ngn resp. ngt, stå sig l. hålla stånd mot ngn resp. ngt, vara ngn resp. ngt vuxen o. d.
- SAOB: STÅNG
sedermera med förändrad betyd., sannol. i anslutning till einem die wage halten, vara jämngod med ngn, egentl.: väga lika mycket som en annan.
- Elof: stång, Svensk etymologisk ordbok (1922)
senare med bet. "hålla stånd mot ngn, vara ngn vuxen"
- Pelle: stång, Bevingade ord (1939)
Var används uttrycket på det sättet? Det krävdes en del grävande för att hitta ett exempel:
Vore vi fullt skickliga odlare, så skulle också de från den säkra kulturhandeln rekommenderade s.k. "nya" och "utländska" sorterna hålla stången, och vi hade till på köpet […]
- Småland 11 juli 1901
… Men det var också allt. Inte mycket, men mer än ingenting.
En variant är helt fel: "hålla stångna". Stången är ett substantiv, inte ett adjektiv à la "hålla fångna". (Mikael Reuter: Håll dem stången, Reuters ruta 3 augusti 2010)
1 kommentar:
Äh! Mer hemmablind vid utläggandet än vanligt den här gången, tack till HJ för ping. Nu är texten mer som den var tänkt.
Skicka en kommentar