Hålla stången

Varifrån kommer detta uttryck? Från skiljedomare vid (snällare) tvekamper, som när endera kombatanten blev uträknad sköt fram en stång framför densamme. Man har också jämfört med mer krigiska lansar: De lansiärer som hade ordning på prylarna vända mot fienden kunde verkligen "hålla dem stången". Jag har dock lite svårt att se hur båda betydelserna skulle kunna samsas. Det finns också – naturligtvis? – en tysk förlaga: einem die Stange halten med samma betydelse.

SAOB har en rad varianter: "hålla stången mot ngn", "hålla stång med ngt", "stå stången mot ngn" osv. Men en variant, inte av formen utan av betydelsen, som nämns såväl i SAOB som av ordmästarna Pelle Holm och Elof Hellquist i båda deras korta artiklar, känner jag inte igen (markerade):

klara sig mot l. klara av ngn resp. ngt, stå sig l. hålla stånd mot ngn resp. ngt, vara ngn resp. ngt vuxen o. d.

- SAOB: STÅNG

sedermera med förändrad betyd., sannol. i anslutning till einem die wage halten, vara jämngod med ngn, egentl.: väga lika mycket som en annan.

- Elof: stång, Svensk etymologisk ordbok (1922)

senare med bet. "hålla stånd mot ngn, vara ngn vuxen"

- Pelle: stång, Bevingade ord (1939)

Var används uttrycket på det sättet? Det krävdes en del grävande för att hitta ett exempel:

Vore vi fullt skickliga odlare, så skulle också de från den säkra kulturhandeln rekommenderade s.k. "nya" och "utländska" sorterna hålla stången, och vi hade till på köpet […]

- Småland 11 juli 1901

… Men det var också allt. Inte mycket, men mer än ingenting.

En variant är helt fel: "hålla stångna". Stången är ett substantiv, inte ett adjektiv à la "hålla fångna". (Mikael Reuter: Håll dem stången, Reuters ruta 3 augusti 2010)