Blixtstilla

Fråga: Heter det att man står blickstilla eller blixtstilla när man står absolut orörlig?

Svar: Det är mycket möjligt att det är fråga om ett hörfel när många använder det felaktiga uttrycket att stå blixtstilla istället för det korrekta blickstilla.­ En påverkningsmöjlighet ligger i att det finns så många ord med förleden blixt- (t.ex. blixthalka, blixtsnabb). Det korrekta uttrycket betyder ”alldeles stilla; klar som en spegel” och det rör sig om en gammal och praktiskt taget försvunnen betydelse hos blick, nämligen ”snabbt glänsande sken; stråle av reflekterat ljus”. Det är inte osannolikt, skriver Bertil Molde i sin bok Svenska i dag (1992), att uttrycket är lånat från danskan (blikstille).

- Språkbruk: Blickstilla

Det räcker med enkla slagningar för att se att formen blixt[ ]stilla verkligen är mycket vanlig, om än inte i närheten lika vanlig som blick[ ]stilla.

En aningen mer sofistikerad slagning på tidningar.kb.se visar att den heller inte är ny eller begränsad till amatörer. Annars är det ju en mycket spridd vanföreställning att felstavningar, felhörningar och liknande språkliga variationer är ett nytt fenomen, som ingen någonsin hört talas om innan de otvättade massorna började skriva av sig på webben. Ett tidigt belägg "Så blixt stilla låg de [båtarna] allihop" återfinns till exempel i Göteborgs Aftonblad 1911.

Sajten Språkbruk drivs av Svenska avdelningen vid Institutet för de inhemska språken i Helsingfors. Som rikssvensk är det lätt att glömma bort att det finns ett land till där svenska inte bara nyttjats länge och väl, utan även varit och är föremål för forskning och diskussioner, rekommendationer och utredningar.