2019-07-30

Värmeljus och burkringar till Thailand

Burkringar, burköppnare, burkflärpar ... Saker som man sällan eller aldrig behöver tala om saknar ofta vedertagna namn. Här får de heta burkringar.
Har du utbrunna värmeljus hemma? Släng dem inte. Om du istället lämnar dem till den dagliga verksamheten på [...] blir de proteser åt fattiga människor – och elefanter – i Thailand.
Den här nyheten återkommer gång på gång, år efter år (jag har tagit en äkta och typisk ingress och anonymiserat den). Ibland är det begagnade värmeljus som ska samlas in, andra gånger burkringar. De ska skickas till Thailand för att bli proteser, åt folk och/eller i förekommande fall elefanter. När det gäller värmeljusen så har i synnerhet dagliga verksamheter över hela landet tagit på sig att utföra det lagom pilliga jobbet med att få bort stearin och vekhållare. Som lokalnyhet har det alla ingredienser: Lokal förankring, läsarna kan enkelt engagera sig, välgörande arbete ...

Problemet? Att det är väldigt likt en klassisk klintbergare.
A false rumor that has plagued the National Kidney Foundation (NKF) and the aluminum industry for decades has recently resurfaced, perhaps fueled by the Internet. Individuals and groups believe they can donate the pull tabs on aluminum cans in exchange for time on a kidney dialysis machine.
- Snopes: Pull Tab Redemption Rumor

Myten går ut på att om man skänker en viss mängd burkringar till ett företag eller en organisation så kommer en belöning att delas ut till någon behövande i form av en dialysbehandling, cancerbehandling, rullstol eller vad det nu kan vara. Ibland sägs att burkringarna innehåller stål eller titan, eller är tillverkade av särskilt rent aluminium, och att det ska vara poängen med att samla in dem istället för hela burkar.

Snopes räknar upp fall efter fall där folk har engagerat sig och andra åt att samla in miljoner burkringar. Så småningom har de stolta och förväntansfulla skattsamlarna vänt sig till Läkare utan gränser, Coca Cola, någon återvinningsfirma, eller vilken mottagare ryktet nu utsett, och kommit med en glad överraskning ... För att bli mottagna med förvåning, ointresse, medlidande, hån, eller vilka sinnesstämningar som nu förekommit. För vad ryktena än påstått så finns det ingen skillnad mellan ringen och resten av burken. Ringarna är inte värda mer än vilket aluminium som helst (vi återkommer strax till detta).

Det skulle kunna vara en anledning till att det så sällan blir uppföljningar på de glada "vi ska samla burkringar"-artiklarna. Insamlare som inser att de blivit lurade, och dessutom lurat andra att samla in praktiskt taget värdelösa burkringar, vill verkligen inte visa upp sig i pressen. Sådant bidrar till att hålla myter levande.

Men nu ska bilden nyanseras och kompliceras. För det finns organisationer som bestämt sig för att slå mynt av myten (t ex vissa Ronald McDonald-hus). De tar emot burkringar och säljer dem till återvinning. Hur mycket besväret är värt? Det är lätt att hitta dagsnoteringar på skrotpriser. Hos en aktör i branschen (här) hittade jag uppgiften 4 kr/kg för aluminum. Då ska man veta att det går ca 3600 burkringar på ett kilo; omkring tusen burkringar per krona. Samlande av pantburkar är rena smörjobbet i jämförelse.

Gäller detta även i fallet med de thailändska donationerna? Gräver man lite återkommer ett namn: Prothesis Foundation. Det är en stiftelse som grundades 1992 av Srinagarindra (1900-1995), mor till kung Bhumibol. Syftet är att förse fattiga med proteser (jag har inte hittat något om elefanter).


En liten film upplagd 2015 visar hur det kunde gå till. Insamlade burkringar läggs i särskilda behållare. Sedan skickas de till ett smältverk där de blir tackor, som i sin tur skickas till verkstaden där de blir proteser.

Men vi är inte riktigt klara med nyanserandet och komplicerandet. Kungamoderns stiftelse har en sida om återvunnet aluminium. Med tanke på att det är den enda organisation jag hittills hittat som tagit emot burkringar, och antagligen även annan aluminium, och tillverkat proteser av dem så är texten väl värd att tipsa om nästa gång folk vill samla burkringar eller värmeljus. (Min översättning av den något yxiga engelskan.)
Protestekniken har utvecklats. Arbetet med att utveckla material behöver ta hänsyn till patienternas säkerhet. Därför använder stiftelsen tekniker som följer internationella standarder. All aluminium vi tar emot säljer vi och köper kvalitetsmetall som blir konstgjorda ben. Vi föreslår att du säljer metallen och skickar pengarna till oss – det är den bästa lösningen.

Obs: Om du skickar aluminium per post blir det dyrare och vi måste också betala tull (om det skickas från utlandet). Donationer kan också skickas till våra kontor i Bangkok eller Chiang Mai. Det är ett ineffektivt sätt att donera.

Prostheses innovation has changed. The process for the development of materials need to concern about safety standards the most for the patient. Therefore, the prostheses foundation, use technologies that reach international standards. All aluminum that we receive by donations, we sell and purchase quality from the same company to provide artificial legs. However as our suggestion you can sell them and transfer money via the foundation account is the best solution it’s more versatile.

Note: If you send aluminum by mail, it will be cost and also we have to pay tax at custom duties. (It sent from abroad) Alternatively, donations maybe delivered to either our Bangkok or Chiangmai office. This is an inefficient method of donating.
- Prothesis Foundation of H.R.H the Princess Mother: Aluminum Donation

Att göra gott genom att skänka bort skräp är en synnerligen tilltalande tanke som dessutom är smittsam. Den hör till de tankar som är så tilltalande att de kväver eftertankar. Som hur det kan vara effektivare att hantera drivor av ringar/värmeljus och flyga dem till Thailand, istället för att helt enkelt skicka pengar så de kan köpa kvalitetsmetall direkt. Sådan torde inte vara svårt att hitta i ett land som 2017 exporterade aluminium för 15 miljarder kr (källa).

Inga kommentarer: