Bläcka

(vard.) rus, fylla: ta sig en bläcka 

- SAOL

En del har associerat ordet till black out. Även om de beskriver närbesläktade företeelser, och den svenska bläckan kanske påverkats av det engelska till att få en starkare betydelse, så är ursprunget ett helt annat.

Aldrig såg man två Blekingsbönder vara såtare vänner än när de fått sig en och annan ”bläcka”.

- Carlscronas Weckoblad 26 juli 1873

- Då kan ni intet få er en ”bläcka” eller en kopp kaffe med litet ”skepparegrädde” uti?

- Blekingsposten 6 februari 1880

Citationstecknen i den bekymrade repliken (en sjöman pratar med en kollega som blivit förbjuden att besöka krogar) indikerar att ordet i betydelsen ”sup” var relativt nytt, eller åtminstone uppfattades av redaktören som nytt för läsarna. Huruvida det betyder något att båda beläggen jag hittat är från samma landskap vet jag inte. Men ett av de äldsta beläggen för den moderna betydelsen kommer från Stockholmsskildraren August Blanche 1856: ”En stor bläcka starkt”. Det var lätt att förstå, eftersom en bläcka eller blecka var ett bleckmått som användes för att mäta upp och/eller servera spriten. Det var inget standardiserat mått utan motsvarade helt enkelt en sup, varken mer eller mindre.

För övrigt var ”skepparegrädde” det brännvin som sjöfolk fick hålla sig med i kaffet, eftersom vanlig grädde inte gick att hålla färsk på båtarna. Och akademiens Svensk Ordbok anger äldsta belägg för "bläcka" till ca 1890 vilket, som så ofta, gick att skjuta bakåt en bit utan större besvär.