Linnés diplomkvarn

Harderwijk is en stad van negotie,
Men verkoopt er bokking, blauwbessen en bullen van promotie

- Ur en gammal nederländsk sång

En "diplomkvarn" är alltså en inrättning där den som önskar en examen, doktorsgrad eller liknande kan få en sådan till mindre besvär än på andra ställen. Ibland är arbetsinsatsen större, oftare mindre eller obefintlig; man köper sig ett diplom. Sven-Otto Littorin gjorde företeelsen känd i Sverige sedan han i sin resumé tagit med en MBA från "Fairfax University", som vid närmare granskning inte vägde tyngre än att han i princip hade kunnat skriva ut ett papper med krusiduller hemmavid.

Men efterfrågan på sådana genvägar har naturligtvis funnits så länge som akademikers meriter intygats pappersvägen. Ett gammalt exempel är universitetet i Harderwijk, Nederländerna (inte Holland utan provinsen Gelderland). Dess avspända studieformer var vida kända, från 1600-talet tills det stängdes 1818. Det blev även skildrat i en visa: "Harderwijk är en handelsstad där de säljer böckling, blåbär och examina".

Deras överlägset mest kände student är Carl von Linné. Den 28 år gamle Carolus Linnaeus, som han då hette, anlände den 17 juni 1735 till Harderwijk. Följande dag skrev han in sig på universitetet och överlämnade direkt en avhandling som han skrivit på resan från Sverige: Hypothesis nova de Febrium intermittentium causa, "En ny hypotes om frossa" eller malaria som vi kallar det idag. Han fick försvara den i en förberedande debatt. Sedan fick han beskriva några intressanta stycken av Hippokrates, ställa diagnos och ange behandling för en patient med gulsot, och sedan var han medicine kandidat. Den 23 juni disputerade han. Och sedan var han medicine doktor.

Trainspotting

I Sverige torde filmen vara mer känd än hobbyn. Vad är då trainspotting?

Tågskådning - att samla tågobservationer. Som Club 300 med annat i kikaren. Folk promenerar utmed banvallar, kring intressanta stationer eller vad de nu är ute efter, och håller utkik efter intressanta lokomotiv. När de får syn på de eftersökta objekten skriver de ner numren på dem. Det högsta målet är att samla hela landets bestånd. Eller så kan man försöka få det ena eller andra temat.

Sen finns det en rad andra sätt som railfans kan uttrycka sitt intresse på, men den här beskrivna är den som är mest känd. Jag vet inte om den är mer utbredd i Storbritannien än annorstädes men det är det landet jag förknippar med sysslan. Den har en väl ingrodd töntstämpel.

Lördagsfråga: Pixar

1. Nemo, kapten.
2. Edwin "Buzz" Aldrin, pilot och senare astronaut.
3. Steve McQueen, här som Bullitt.
4. Ratatouille, grönsaksröran.

Att samtliga gett namn åt Pixar-figurer satte Pölsa Dum som ingenting.

Problemet med nazismen

I dag är det få som tror att de skulle ha gått med i nazistpartiet 1933, men då? Situationen var en helt annan, när man inte hade facit.

- Jan Guillou citeras i DN, 13 augusti 2011

Vad är "facit"? Ofta avses förintelsen, en utbredd inställning som är mindre ursäktlig ju mer man vet: som om det enda nazisterna tog sig för som inte var bra var just förintelsen!

Vad sägs om andra världskriget?

Jag är inte säker på vilket facit Guillou tänker på. Maktövertagandet, diktaturen, förföljelserna, personkulten..? Den som läst Mein Kampf (1925-26) hade en för ändamålet fullgod programförklaring, vari intet hymlande med judar eller demokratisk slapphet återfinns. Rosenbergs Det 20:e århundradets myt (1930) är ännu bättre ur ett annat perspektiv, för jag vet inte hur en tydligare bild av hur absolut bort i tok förryckt en av partiets ledande förmågor är skulle te sig.

Huruvida jag i en alternativ verklighet skulle gått med i partiet när det begav sig, och erbjöd idel fördelar men inga nackdelar, är en annan sak. Ibland vill man inte veta.

Lördagsfråga: Gubbar och mat

Bok, ännu en

Börjar väl bli van.


Foto: Maria Johannessen

Men visst är det något särskilt att få se något man pysslat med i två år (som jag kartlagt här) i fysisk form.

Förmodar att den finns i handeln inom några veckor. Om inte annat så kommer den att finnas på bokmässan, där den även kan signeras.

Ungdomligt språkbruk

Göteborg: "Ska vi gå in i en pott, våa? Fö daj? Fö daj, våa? Ska jå necka te daj? Härefter knuffas de två slagskämparna. Därunder och därefter: Va... (svordom) knôr du för? Känn daj för! Ta fö daj? Va ... tjôtar du för? Akta daj! Ska jå göra om daj? Ska jå tjeppa å (el. te) daj? Därefter vidtar bataljen. Från åskådarna: De rektit, pyckla på han! Heja den som vinner! Ge-n på nyllet! På-n igen! Slô-n!"

- Ur Gösta Bergman, Skolpojksslang (Albert Bonnier 1934), sid 46

Ett fint och typiskt exempel från en högst seriös framställning av det framväxande släktets språkliga särart. Om man någon gång kan skymta en glimt i ögonvrån på språkmästare Bergman, så döljer han det väl.

En av tidens favoritglosor vore det intressant att höra om någon känner till idag. Det kom från den italienske fascisten (tidvis minister m.m. hos Mussolini) och flygaren Italo Balbo. Han blev världskänd för två flygningar över Atlanten – inte i ett hopp och ensam som Lindbergh, men i flera etapper och långtifrån ensam; 1933 ledde han hela tjugofyra amfibieplan från Rom till Chicago. Efter detta blev balbo en engelsk beteckning på samling av flygplan, och i Sverige ett allmänt positivt adjektiv:

Först sade flickorna det var verkligen jätte, men detta starka uttryck blev snart utnött, och jätte blev tomte, därefter mammut och sist, dvs. nu säger man det var verkligen balbo på den där festen. En pojke säger aldrig balbo eller tomte, det tycker han är larvigt.

Bergman nämner även att detta superlativ kommit att få sitt "absoluta maximum" i formen heilhitlerbalbo. Utöka ert ordförråd! – Detta var ändå bara i början av det utbredda heilandet där borta.

Vad tyckte då pojkarna (som får mest men inte allt utrymme, åtminstone delvis eftersom de talade mest slang) själva om sina sociolekter; "Vad gör slangtalandet för intryck på Eder?"

Det gör på mig vanligen ett något överlägset, kanske vulgärt intryck. Vissa slanguttryck kunna dock verka trevliga och humoristiska. Mycket beror på den slangtalandes egen person. I de högsta ringarna uttalas ofta slangorden med en viss ironisk accent, vilken gör dem mera njutbara.

Just denna åsikt kom från Uppsala, närmare bestämt från Sverker Åström (f. 1915), som jag förmodar är identisk med ambassadören m.m. (länk).


Att den som irriterar sig på ungdomars språk nog snarare irriterar sig på ungdomarna själva och det vulgära intryck de gör etc. torde vara lika sant 2011 som 1934, även om observatörer utan unge hr Åströms tankeskärpa sällan inser detta.

Vetenskapen på bålet

En fråga jag länge sökt svaret på:

Vilken vetenskapsman brändes på bål av kyrkan?


Straffet har utdömts för kätteri och häxeri. Bland dessa så var de ärliga sanningssökarna få. De förra var (när de var "skyldiga") helt inne på religiösa dillerier, bara av en annan art än den enda rätta sanna. Att de som brändes som häxor skulle ha utgjort en sorts underjordisk alternativmedicinsk rörelse är också en myt, oftast var de inte skyldiga till någonting över huvud taget.

Giordano Bruno brukar nämnas. Han var ingalunda en "vetenskapens martyr" utan djupt begiven på teologi; hans främsta källa var inte verkligheten utan bibeln.


Tänk dig en värld där förmenta häxor och kätterska vetenskapsmän aldrig bränts på bål.

- Från baksidestexten på Richard Dawkins, Illusionen om Gud

När Ydre blev Idre

Under en valvaka gick man igenom några tidigt inkomna resultat från bl.a. Ydre. Valvake-experten Sören Holmberg ombads att kommentera dem.

Sören: Jag vet inte ens var Ydre ligger...
Röst i bakgrunden: Norrland
Sören: Jaha, Norrland, jo serru (...)

Kort därefter hade Ydre kommun en annons någonstans med texten "Här ligger Ydre!" och en pil som visade var i Östergötland det ligger.

Naturligtvis var det betydligt mer kända Idre i Dalarna som man tänkte på. Associationen låg särskilt nära till hands i sammanhanget då små orter fortare blir klara med sina rösträkningar.

Ett betydligt intressantare fel hade varit om man förlagt Ydre till Småland. Det var nämligen sant ända fram till omläggningen på 1600-talet.

Lördagsfråga: Saab

1. Saab 29 Tunnan
2. Saab 37 Viggen (även om man kanske tänkte på en som smällde högre)
3. Saab 91 Safir (illustrerad av en "guldstjärtad safir", Chrysuronia oenone)
4. Saab 32 Lansen

Dennis satte "svenska stridsflygplan" utan att nämna det i och för sig givna märket; å andra sidan är Safir, svårast ovan och minst känd, inget stridsplan.

Den nya skånska stjärnan

Om detta kapell ser ut som något "överblivet" så stämmer det; vad vi ser är allt som är kvar av Herrevads kloster utanför Ljungbyhed. Det grundades redan på 1100-talet och revs i slutet av 1600-talet av de nya svenska och protestantiska herrarna.

Vad som är riktigt speciellt med denna byggnad är att det var här som Tycho Brahe 1572 observerade en ny stjärna på himlen. På den tiden var det inte så lätt att hålla reda på avstånd till astronomiska objekt (försök själva). Den duktige observatören fann så småningom att nykomlingen föreföll att höra till fixstjärnorna - deras evigt oföränderliga värld skulle alltså ändå vara föränderlig?

Idag kallar vi Tychos stella nova för SN 1572. Bokstäverna minner om förkortningen, och det gör även det ord som vi än idag använder om sådana stjärnor, som exploderar delvis eller helt: novor eller supernovor.

Lördagsfråga: Klassiker

Definition på vansinne

Albert Einstein noterade en gång att dumhet var att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Många av oss ler igenkännande när vi hör citatet. Sedan gör vi själva om våra misstag. Gång efter gång. Och ensamma om det är vi inte.

- Omänsklig utsortering fortsätter, Johan Lundell, generalsekreterare för Ja till livet i Världen idag, 24 augusti 2011

Ibland sviker minnet - ovanstående "Einstein-citat" har jag avfärdat såpass många gånger att jag fått för mig att jag även skrivit ner det någonstans. Så verkar dock inte vara fallet. Hög tid...



Det här är Rita Mae Brown. Född 1944, jag kände inte till henne förut men det finns det andra som gör; hon slog igenom 1973 med boken Rubyfruit Jungle vars titel jag inte tänker fördjupa mig i men om vilken det på Wikipedia sägs att "it dealt with lesbian themes in an explicit manner unusual for the time". Hon var aktiv i Vietnam-rörelsen, feminist-rörelsen och gay-rörelsen. Hon var tydligen ihop med tennisproffset Martina Navratilova i början av 1980-talet.

Händelsevis var det då hon gav ut boken Sudden Death (1983). I den förekommer följande definition:

Insanity is doing the same thing over and over again but expecting different results.

Sant eller inte? Utan att känna till sammanhanget är jag bara delvis skeptisk; alla har väl varit med om sådant, såväl när metoden fungerat som när den inte gjort det.

Tillräckligt många fann det tillräckligt intressant för att citatet skulle få vingar. Ett tag valsade det omkring, med eller utan upphovskvinnans namn bifogat. För nu är det ju så, att ett okänt namn (som Brown får sägas vara) är en belastning när citat skall spridas; läsare hajar till och får fundera, "är det någon jag förväntas känna till?" Då är anonymitet bättre.

Det kom även att nyttjas inom Anonyma Alkoholister. Där finns det en avgjord poäng med definitionen.

Om inget namn är bättre än ett o- eller halvkänt namn, så är ett känt och pålitligt namn långt bättre än inget namn. Så småningom kom diverse sådana att förknippas med citatet; Benjamin Franklin har myntat myriader klipska citat och har därför tillskrivits långt fler i åtminstone USA (i Europa är gubben på $100-sedeln mest känd för åskledaren), "kinesiskt ordspråk" är sällan fel, och så vidare.

Så småningom avancerade citatet till att förknippas med det kanske pålitligaste namnet av alla inom den falska citat-branschen. Och sen dess är det tämligen kört för de övriga - ingen konkurrerar med Albert.



De som känner till vetenskapliga metoder torde finna citatet betydligt mer malplacerat här än inom exempelvis AA. Upprepade försök är en självklarhet när man ska skilja det tillfälliga från det grundläggande; även om man kanske inte förväntar sig olika resultat, så håller man sig öppen inför de data som experimenten ger.


Vissa bruk av kloka citat är intressantare än andra. Generalsekreteraren för anti-abortorganisationen Ja till livet, avknoppad från Livets Ord som väl inte behöver någon närmare presentation, trodde sig alltså citera allas vårt älsklingsrufs Einstein, när uttrycket i själva verket myntades av en stridbar ärkeflata på vänsterkanten.

Nostalgi

(i sht i fackspr.) melankoliskt själstillstånd som förorsakas av lång bortovaro från hemmet l. hemlandet, stark o. plågsam hemlängtan, hemsjuka; trånsjuka

- SAOB: nostalgi

Det begrepp som läkaren (antar jag) Johannes Hofer myntade 1668 gällde inte någon vardaglig längtan efter något m.e.m. inbillat förflutet, som ju brukar vara fallet, utan var en diagnos. Det ersatte Schweizerheimweh och mal du Suisse, "schweizersjuka", tydligen vanlig bland landets många och ansedda legoknektar som ofta tillbringade långa tider i avlägsna och främmande platta trakter.

Som medicinsk term började den tappa mark mot slutet av 1800-talet. När beskrivningen ovan gavs ut 1947 var den moderna betydelsen tämligen färsk; den uppkom under förra delen av 1900-talet.

Strunt är strunt

Genom att elektroniskt sammankoppla miljoner idioter, tror man sig kunna avvinna dem genialitet.

När skrevs detta? Markera den vita texten nedan för facit.

> Artur Lundkvist, 1968 <

Ett råd till kollegerna

Försök inte få mig att biffa med en recensent – det är lönlöst.

En känd skribent fällde denna kommentar i en diskussion - han hade tidigare formulerat samma princip mer polerat och mindre rakt på sak, varför jag valde den ovan. Efter att ha begrundat frågan i kombination med lämpliga mängder omvärldsbevakning har jag funnit rådet vara gott, och försökt att följa det.

Ett försök till motivering: Författarens "uppgift", eller sociala kontrakt eller vad man ska kalla det, är att skriva en bok. Därefter är det recensentens uppgift att läsa och fälla ett omdöme om den. Det är allt. Om författaren nu tar strid mot recensenten så frångås därmed reglerna. Det är inte författarens sak att kritisera kritiker, särskilt som denne är i högsta grad jävig.

Det absolut närmaste jag kommit sådant är när en anmälan fann en av mina böcker bra, men med en bock i kanten, citerar mig själv:

Å andra sidan vill jag förtydliga en detalj som kritiseras, nämligen "den snabba redigeringen från webbsajt till bok". För så är inte fallet; stilen är som den är med flit. Vad man än tycker om den. ;-)

Recensenten fann språket något slarvigt, vilket jag alltså inte har några som helst synpunkter på. Men att det skulle berott på snabb redigering var ett faktiskt sakfel: stilen var som den var med flit, in i minsta kommatecken.

Sen var det med en särskild glädje jag läste samma skribent recensera en senare bok, där hon fann redigeringen betydligt bättre och mognare. Boken ifråga var den som jag skrivit på kortare tid än jag förmodligen kommer att skriva någon bok alls; en vecka från pärm till pärm.

Det vore i och för sig intressant att se en författare kritisera en god recension någon gång...

Lördagsfråga: DNA

1. Douglas Noel Adams. Han föddes 1952, vilket som alla vet (...) var året innan Watson & Crick visade upp en dubbelhelix för världen.
2. Jens Stoltenbergs Arbeiderparti har nu detta även som officiellt namn. Fram tills alldeles nyligen var det "riktiga" namnet Det Norske Arbeiderparti. (Åtminstone svenska WP har olika varianter på bokmål/nynorsk, har ej dubbelkollat.)
3. Från manga-/animeserien D.N.Angel. Ej att förväxla med mangaserien DNA² (med tanke på hur många det finns är det inte så konstigt om namnen börjar ta slut).
4. Grabben t.h. kallar sig Mario och gav häromåret ut ett album som hette D.N.A. från vilket den låt är hämtad som den video är gjord med som bilden ovan är hämtad från. Den satte ingen.

Däremot fick bosjo till en snabb och säker gissning som var mitt i prick.

Söndagsfråga: Grej

Så duktiga som ni är på lördagsfrågor kan ni här pröva era förmågor på en faktisk grej...

Ett förseglat glasrör, 30 cm långt och 3 cm tjockt. Fyllt med klar vätska. Får den ligga orörd samlar sig grumligheten till ett fint stoft, som rök. Etikett Stockholms Galvaniseringsfabrik. Någon som har en aning?

Lördagsfråga: Igen

Rosa vikingar

Det är visserligen sannt, att det hvilar ett rosenskimmer öfver denna vikingatid; men väpna vi vårt öga med historiens synglas, så skola vi snart finna att detta rosenskimmer icke är annat än en färgblandning af blod och tårar.

- A. E. Holmberg, Nordbon under hednatiden (1852), sid 138

Hur såg man historien förr? Ofta tänker man sig yverborna punschpatriotiska ting som Geijers stilbildande dikt. Men även förr i tiden fanns det folk som inte var dummare än att de såg igenom sådant.

Och vinden med makt in i seglen lopp;
Vi flögo på böljornas rygg.
I blånande djup sönk fjellets topp,
Och jag var så glad och så trygg.
Jag faders rostiga svärd tog i hand
Och svor att eröfra mig rike och land
Uppå hafvet.

Vid sexton års ålder jag vikingen slog,
Som skällde mig skägglös och vek.
Jag sjö-konung blef — öfver vattnen drog
Uti härnadens blodiga lek.
Jag landgång gjorde, vann borgar och slott,
Och med mina kämpar om rofvet drog lott
Uppå hafvet.

Ur hornen vi tömde då mjödets must
Med magt på den stormande sjö.
Från vågen vi herrskade på hvar kust —
I Valland jag tog mig en mö —
I tre dagar gret hon, och så blef hon nöjd,
Och så stod vårt bröllop, med lekande fröjd
Uppå hafvet.

- Ur E. G. Geijer, Vikingen (1811)

Adolf Hitler (1887-1945)

Det gjordes en undersökning (och jag har inget namn, årtal eller utgivningsort) om felstavningar. Några drivna skribenter fick välja på två felstavade varianter av ett ord; det ena var ett uppenbart slarvfel, det ena antydde att den som skrev inte visste hur ordet egentligen stavades. Vilket av felen skulle de helst se i en av sina texter?

I den här stilen: oclså eller ochså?

Nästan samtliga, eller måhända alla, valde slarvfelet. Slarv väger inte i närheten lika tungt som avslöjad okunskap.

Eller den här: En kollega skrev en gång en artikel vari en episod i början av ryska revolutionen nämndes (i förbifarten, det var inte artikelns ämne). Tidningen valde att lägga in en illustration med denna, och yxade till en bildtext. Kollegan missade denna när han korrekturläste, och fick i den tryckta tidningen till sin förfäran se att han, som det verkade, placerat en händelse som inträffade i S:t Petersburg i Moskva. Det var inte som om han förlagt den till 1817, det hade folk haft överseende med, utan ett fel som tydde på okunskap; det var helt enkelt ett fel som en sådan som han inte fick göra.

Om eget slarv är uthärdligt, är andras slarv desto värre. Särskilt som tidningen - det är en ansedd tidning, ni känner till den allihop - inte ville ta in en rättelse. Inte förrän någon läsare anmärkt på felet ...

För min egen del har jag redan upprättat en sida med errata för Tredje rikets myter. Den är tom och kommer förhoppningsvis att vara det när jag lägger ut den vid utgivningen om en dryg månad. Sen får vi se.

Ett fel som jag skulle kunna stå ut med att lägga in där hade varit att förlägga Hitlers födelseår till 1989; ett mindre fel hade varit betydligt värre, eftersom det antyder okunskap snarare än slarv. För det vet ju alla, i synnerhet den som skriver om sådant, att Hitler föddes 1889.

Stilren

Idag avses "ren stil": sparsmakad, avskalad.

Förr har det avsett "renodlad stil". En rokokobyrå utan influenser från barock, nyklassicism eller vad som nu kan komma ifråga är i den bemärkelsen stilren, utan att vara det minsta sparsmakad.


En stilren byrå? Ingen aning, kan inte möbler. Däremot känner jag igen en bra bild när jag ser den.

Och blir eller blir stor-Sverige

Episcopos in omnibus gentibus Sveonum seu Danorum, Norvegiorum, Island, Scrideuinnum, Gronlandon et universarum Septentrionalium Nationum ...

Den 6 januari 1053 - det är allt något särskilt att se så exakt datering av så gamla ting - skrev Leo IX i Rom till Adalbert, ärkebiskop av Hamburg-Bremen. Bland annat räknade han upp vilka biskopsdömen som denne hade att basa över. Även tusen år senare behövs inga särskilda språkkunskaper för att känna igen de flesta folken (se även bloggposten Septentrionalis). "Skridfinnarna" är samerna, och notera även att Grönland nämns.

Men det ord som här ska uppmärksammas är det lilla seu i början. I medeltidslatin betyder ordet som regel "och". Men i klassisk latin betyder seu "eller". Arkeologen Matts Dreijer (som ibland var duktig och omdömesgill) tog fasta på den senare anakronistiska tolkningen, och läste "... svear, eller daner" osv. Uppräkningen av folk och länder skulle därmed utgöra en definition av begreppet "svear" - en enkel felläsning ger oss raskt ett mångdubblat stor-Sverige, ända bort till Island och Grönland. Svårare behöver det inte vara!

Tolkningen vore omvälvande ifall den kunde beläggas. Det kan den inte, inte ens i denna källa; i resten av texten framgår det mycket tydligt att svear och daner m.fl. är olika folk.

Lördagsfråga: Dagen V-J

1. Paul King var inte disc jockey men video jockey, VJ, på MTV när kanalen var häftig.
2. Joe Biden är för närvarande USA:s vice president, vilket ibland förkortas VP.
3. Vijay är världens sämste riskkapitalist i Dilbert.
4. Apollo di Veio borde egentligen kallas Aplu eftersom han skulpterades av etrusker på 500-talet f.Kr, i den rika staden Veji. Så småningom blev den romersk och fattig, och ännu längre fram ödelagd och bortglömd. På 1600-talet återfanns den.
   

Vad får vi då som, enligt rubrikens ledtråd, är aktuellt? Jo, V-J Day, "Victory over Japan", som inträffade den 14 augusti 1945 i Japan - och p.g.a. tidszonstrolleri den 15 augusti i USA. (Av motsvarande skäl firas andra världskrigets slut i Europa, V-E, på olika dagar i London och Moskva.) En annan beteckning är V-P, där P = Pacific.

Magnus tog bilderna men pazuzu temat.

Den blinkande pilen i hörnet

Och så några ord om den lilla pil som ni ser i rutan just nu, längst upp till höger. Den visar vi varje gång det är knappt en minut kvar till start för ett nytt program i den andra kanalen. Så när ni ser pilen här i TV 2, vet ni att om en knapp minut börjar ett nytt program i TV 1. Däremot visar vi ingen pil när två program startar samtidigt i TV 2 och TV 1.

Den 5 december 1969 förklaras en innovation i TV-rutan. (Exemplet ovan är från 1982.) Jag vet inte när blinkpilen lades ner.

Lördagsfråga: Aktuellt

En sibirisk saga

Den tyske författaren Josef Martin Bauer gav 1955 ut boken So weit die Füsse tragen, ungefär "Så långt fötterna tar dig".

Den handlar om fallskärmssoldaten Clemens Forell från München. Under kriget tas han till fånga och hamnar i ett läger borta i Sibirien - faktiskt allra längst bort, då Kap Dezjnjov är udden vid Berings sund. Där skulle han sitta i 25 år minsann, eller hur länge det nu kunde bli; med slitet i blygruvan, undernäringen, kölden, sjukdomarna, och allt annat som kan förkorta lidandet för en sibirisk fånge. Så småningom träffar han en tysk läkare som länge förberett en flykt. Men nu har han blivit för sjuk för sådana övningar. Istället får Forell den dyrbara packningen, och den 30 oktober 1949 lämnar han lägret på skidor. Över tre år och 14 000 km senare vadade han över en flod som utgjorde gränsen mellan Sovjet och Iran.

Forell hette egentligen Cornelius Rost. Han föredrog pseudonym av rädsla för sovjetiska efterräkningar, och verkar aldrig ha framträtt i media.

Boken blev en succé, översattes till en rad språk och sålde i miljoner exemplar. Den filmatiserades 1959 och 2001.


"Based on a true story"

Bokens tillkomst är av det ovanligare slaget. Såväl före som efter kriget arbetade Rost som tryckare. När han vid ett tillfälle på 1950-talet skulle trycka ett bokomslag i färg blev det fel, igen och igen; till slut erkände han att han var färgblind. Han hade inte varit det före kriget, utan blivit det i en blygruva, där han fick arbeta när han satt i ett krigsläger, och ... Chefen tyckte det var en fin historia, men den krävde en skickligare berättare. En sådan letades fram (Bauer), intervjuade Rost, och till slut blev det den fantastiska historien om flykten, umgänget med guldgrävare och banditer, flykt undan vargar osv.

Var den sann?

Det finns små detaljer och större. Till den förra hör att Rost skulle ha fått marschera förbi Kreml på Nevskij Prospekt, paradgatan i Moskva; nu ligger visserligen Nevskij Prospekt inte i Moskva utan i Sankt Petersburg, men man kan ju tänka sig att han tagit fel någonstans. Han talade mycket bristfällig ryska. Vidare vet jag inte om det finns några blygruvor på Kap Dezjnjov, men säkert är att det inte fanns något fångläger där 1949. Och så den kanske mest besvärande uppgiften, som historikern Arthur Dittlmann grävt fram ur stadsarkivet i München, enligt vilken Cornelius Rost släpptes ur sovjetisk fångenskap den 28 oktober 1947.

En annan saga om en mycket lång flykt från ett sibiriskt fångläger är Sławomir Rawicz Den långa flykten, om vilken jag skrev i bloggposterna Påhittade böcker och, när den blev film, The Way Back.


Wikipedia (ty.): So weit die Füße tragen
Der Schnee von gestern, Süddeutschen Zeitung 23 mars 2010

Bliss, Calif.

Den här bilden var lite rolig. Ifall man tycker den känns bekant. En kulle i Sonoma valley, känt och anrikt vinområde i Kalifornien. Här ser man också tydligt att det är just vin som odlas.


Förklaring på Wikipedia: Bliss (image) som bilden visst kallas

MVG i hittepå

Nu ska vi ta reda på hur livet uppstod. Det finns två alternativ: 1) det uppstod ur ingenting, 2) det uppstod ur någonting. OK?

Alternativ 1 kan även betecknas som att livet "skapats", på ena eller andra sättet.

Alternativ 2 kan även betecknas som att livet uppstått "av en slump".

Det första alternativet torde ha dominerat rejält under nästan hela människans medvetna tid. Sedan uppkom en idé om s.k. uralstring, att djur (som omtalats mest) uppstår spontant under vissa omständigheter; jag gav ett exempel i bloggposten Recept på möss.

Men för några hundra år sedan började klipska människor inse att så inte var fallet, med Pasteur som det mest kända exemplet. Liv uppstår inte av sig självt, åtminstone inte i mjölkkannor och vinflaskor.

Dock: OM alternativ 2 nu är motbevisat kvarstår endast alternativ 1, och det ville man inte befatta sig med....konsekvens: Filosofisk paus...

- Johan Lissel, Hur har Livet uppstått på vår planet?

Resonemanget och citatet kommer från en hemsida som en lärare i naturvetenskapliga ämnen på Bromma gymnasium lagt ut. Bland beskrivningar av kurser och laborationer, varav det mesta jag sett verkar utmärkt och intressant, så förekommer ovanstående, som inte bara ligger på en påfallande mycket lägre nivå än det övriga (bristerna är legio) utan även utgör förtäckt Gudsreklam. Det som han uppenbarligen syftar till är så kallad kreationism eller, som det också fått heta, intelligent design, ID: att livet inte är naturligt utan skapat. (Den "intelligente formgivaren" är givetvis Gud med ett annat namn, valt för att verka mindre religiöst belastat.)

För en tid sedan uppmärksammades att Stavros Louca, "superläraren" från TV-programmet Klass 9A, inte trodde på evolutionen. Det kan man ju tycka är en märklig uppfattning hos en "superlärare" i Sverige hitom år 2000; å andra sidan ingår hans svagaste ämne inte i de han lär ut, matematik och fysik. Och så länge han inte börjar lära ut gammaltestamentlig matte eller någon sorts Jesus-fysik, så OK.

Då är det desto mer anmärkningsvärt när en lärare uppvisar en lucka som ovan i ett ämne som han inte bara ska kunna mycket bra, utan även undervisa i. Att en biologilärare i Sverige hitom år 2000 inte tror på evolutionen, och rekommenderar sina elever vetenskapsfientliga resonemang som hos Ulander (jfr hans senare hemsida intelligentdesign.st) eller på den kristna organisationen Credoakademins forum, är som om en kemilärare skulle lära ut alkemi.

http://privat.bahnhof.se/wb161122//Darwinkritik.htm
Kjell Ulander är en mycket energisk skribent och kritiker av evolutionsläran.

http://www.credoakademin.nu/index.php/forums/viewthread/881/
Nyanserad tråd med kunniga människor! De flesta kritiker av evolution.

- Johan Lissel, Läxa, Livets utveckling

En sida som är skarpt kritisk mot kreationister betecknas däremot som "vetenskaplig", med citationstecken. Det är tydligt att Lissel kan uppfatta vetenskap som ett invektiv; inte alltid, men när den är oförenlig med hans favorit-hittepå.

Atombomb på bild

Som jag skrivit om tidigare (Radioaktivitet och skönhet) så var radioaktiva preparat, grunkor, medel och medikament vardagsmat även före andra världskriget. En bransch som fick vissa problem med detta var filmtillverkare som Kodak. Återvunnen pappersmassa kunde ha spår av radioaktivitet kvar, och hamnade detta i filmförpackningar så kunde även helt låga doser ge synbara spår i form av prickar och slöjor. De gjorde klart med pappersbruken de anlitade att till Kodaks kartonger och papper fick enkom ny, ren pappersmassa användas.

I augusti 1945 dök filmplåtar som den ovan upp i Kodaks kvalitetskontroll. Detta är alltså en oexponerad film, men uppenbarligen har det ändå hänt något med den. Man kände snart igen "smutsen": det var problemet med kontaminerade förpackningar som återkommit. Hade pappersbruket slarvat? Nej, det var ny massa! Kunde det ha något med Hiroshima och Nagasaki att göra? Kartongen hade tillverkats den 6 augusti 1945, samma dag som Little Boy släpptes över Hiroshima. Så fort kunde väl ändå inte radioaktiviteten spridas? Eller fanns det någon annan förklaring?

Efter att ha studerat problemet ett tag drog kvalitetskontrollören dr J. H. Webb slutsatsen att kontamineringen verkligen kom från en atombomb som sprängts. Men inte i Japan, utan betydligt närmare. Han funderade lite till, och beslöt sig för att tillsvidare ligga lågt.

Först fyra år senare gav han ut artikeln "The Fogging of Photographic Contaminants in Cardboard Packaging Materials", Physical Review, 1 augusti 1949. Då var inte längre Trinity fullt lika hemlig, den allra första atombomben som sprängdes i New Mexico den 16 juli 1945, och som kontaminerade majs i Iowa som sedan blev till kartong i Indiana.


Kodak Film Fogged by the Trinity Test (1945) - från den förstklassiga utställningen i Oak Ridge

Lördagsfråga: Alla heter Glen(n)

1. En sådan Mercury-kapsel som John Glenn blev förste amerikanen i omloppsbana med (Alan Shepard först i parabel).
   
2. Replik av Fat Man, Nagasaki-bomben. Den var laddad med plutonium, grundämnet som upptäckts bara några år tidigare av Glenn Teodor Sjöberg, eller Glenn Theodore Seaborg som svenskättlingens namn skrevs i hemlandet USA.
3. Rockabilly-artisten Glen Glenn i sin krafts dagar. Veckans obskyraste, men har fans nog att ge honom en hagiografisk hemsida.
4. Vid Spey samlar man lätt whiskymärken i samma bild: t.v. Balvenie, ruinen av ett medeltidsslott intill vilket en viss William Grant startade sitt första destilleri; t.h. ett annat destilleri, Glenfiddich. Påpekar gärna (jfr förra lördagsfrågan) att det närmaste samhället heter Dufftown.

Magnus satte tillräckligt många Glennar för att inse sammanhanget.

Psi, tro och bedrägeri

Hur olustigt det än är måste vi inse att medial begåvning väl låter sig förena med oärlighet. Hos rätt många personer med begåvning för att framkalla psi-fenomen syns den autentiska fallenheten härför vara sammankopplat med lust för bedrägeri.

- François Russo, Parapsykologin i ett nytt forskningsfält, Signum nr 10 1978

Även om det ofta känns som om bedragarna har ständig medvind så varierar deras framgångar i samhället. En så här positiv inställning till Uri Geller, hans franske kollega Jean-Pierre Girard och andra oärliga medialt begåvade får man idag leta längre efter, och i katolska tidskrifter längre ändå. Å andra sidan har det nog inget att göra med att folk blir klokare eller dummare, utan bara att allt går i vågor. Idag räknas skedböjning som trolleri, men vid den här tiden var det på fullt allvar; däremot har änglar av någon anledning fått ett uppsving bara de senaste åren.

Jesuitens idé om en koppling mellan medialitet och bedrägligt beteende är dock briljant vrickad, nu som då. Den är alltså inte det minsta ironisk; författaren är klädsamt skeptisk till vissa uppgifter vissa gör i vissa sammanhang, men tror och vill tro på underbara ting.

Lördagsfråga: Gemensam nämnare

När Bysans blev bysantinskt

I historieböckerna är gränsen mellan det romerska riket och Bysans mestadels lättdragen, geografiskt som kronologiskt. På 300-talet flyttade Konstantin huvudstaden till Konstantinopel, och ödesåret 476 (ingår i allmänbildningen) var det slut på det gamla romerska riket. Sen var det Bysans som gällde fram till 1453.

Som så ofta är sådana frågesportsfakta en avvägning mellan sanning och hanterlighet. Att staden erövrades 1453 är ett enkelt faktum i jämförelse, och att rikets uppdelning var mer utdragen och detaljerad än ett penndrag inses lätt; då kan det verka märkligare att få samtidsanalytiker (som måhända redan då utgjorde en mild men enveten plåga) hade möjlighet att inse vilken milstolpe 476 e.Kr. faktiskt var, se Peter Englunds När föll Rom?

Redan namnet Bysans är intressant, när man studerar det närmare. Bara en sån sak som att de som levde i det bysantinska riket inte hade en aning om det. Om man frågat dem hade de svarat att riket hette Basileia Romaion, "romerska riket" på grekiska. (I det gamla västrom kunde det ibland kallas Imperium Graecorum, "grekiska riket" på latin.) Långt senare skulle historiker finna det praktiskt att ge statsbildningen namn efter det gamla Byzantion, som är vad Istanbul hette innan det hette Konstantinopel.

Och på tal om den saken, så kan det nämnas att namnet Istanbul ingalunda blev knäsatt i och med stadens upptagande i det osmanska riket. En del har tydligen funnit kopplingen logisk och lätt att komma ihåg, men då är vi inne på lätthanterliga osanningar.

För en utläggning betydligt längre och mer fascinerande än man kunde tro var möjligt med en sådan rubrik, se Wikipedia: Names of Istanbul.

Om Gud fanns

Om Gud finns, är allt tillåtet.

- ATEA, ateistisk organisation i Brasilien

Häromåret lanserade Humanisterna kampanjen "Gud finns nog inte". Den brasilianska kampanjen, omskriven här, har som synes lite mer sting än så.

Vilket är rätt och riktigt: religion är förnuftsvidrig, lindrig som grav.

Texten torde syfta på ett citat som mycket ofta tillskrivs Dostojevskij: "Om Gud inte finns så är allt tillåtet", med varianter. Vad han faktiskt skrev är det följande, det felciterade i fetstil:

Ivan Fjodorovitj lade inom parentes till att hela naturens lag ligger i den tron, och att om man skulle förstöra mänsklighetens tro på odödligheten, skulle inte bara kärleken utan varje levande kraft som vidmakthöll livet i världen torka upp. Dessutom skulle då ingenting vara omoraliskt, allt skulle vara tillåtet, även kannibalism. Det är inte allt. Han avslutade med att förklara att för varje person, som vi själva, som inte tror på Gud eller odödlighet, så måste naturens moraliska lag genast ändras till den tidigare religiösa lagens raka motsats, och att egoism, även brottslig, inte bara måste bli laglig utan även erkännas som den oundvikliga, mest rationella, rentav ärbara följden av hans situation. Utifrån denna paradox, mina herrar, kan ni föreställa er vår excentriske och paradoxala vän Ivan Fjodorovitsjs övriga teorier.

- Fjodor Dostojevskij, Bröderna Karamazov, andra boken, kapitel 6

Nu bör visserligen Dostojevskij avnjutas och kontempleras i ännu längre sammanhang än så här, gärna i sin helhet - Idioten och just Bröderna Karamazov räknas ofta bland de bästa böckerna någonsin, och vi skulle väl inte bedöma Shakespeare eller ens Hamlet utifrån lösryckta citat? (Frågan är retorisk.)

Men den fråga som ändå ställts är värd att fundera på: Om Gud, säg Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, aldrig existerat, och de lagar som Moses, Jesus och Muhammed (stryk de som ej önskas) sade sig förmedla till mänskligheten därmed är till intet förpliktigande pladder, innebär det då att det inte finns några lagar alls? Behöver människor en övernaturlig makt för att komma överens?

Allt i staden, man och kvinna, ung och gammal, oxe, får och åsna, vigde de åt förintelse och högg ner.

- Josua 6:21

Man borde inte behöva fundera särskilt länge för att inse att det är tvärtom. Särskilt om man har en fungerande backspegel: Gud har varit historiens bästa frikort. Hans vilja, outgrundlig och enligt uppgift kommunicerad direkt till hans utvalda, kan åberopas för att motivera vad som helst.

Plutonen 1968

Någonstans utanför Huế, republiken Vietnam, april 1968. Sårade amerikanska soldater ska hämtas av en helikopter. Nu är den rakt ovanför dem, och en fallskärmssoldat signalerar till piloten. Art Greenspon, AP, fotograferar.



Filmaffisch, 1986. Utan att övergå till spoiler så kan jag säga så mycket som så, att soldaten på bilden inte är i färd med att vinka ner någon helikopter.

Ramadan: komplettering

... ni får äta och dricka till dess den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas mot nattens mörker. Återuppta då fastan och håll den tills natten faller på.

- Sura 2, vers 187 (Bernström)

I den muslimska kalendern har nu månaden Ramadan börjat. Då ska rättrogna muslimer bland annat fasta från soluppgång till solnedgång.

Hur gör man då lite längre norrut? Så här års behöver man inte befinna sig norr om polcirkeln för att "den vita strimman av gryningsljuset" ska vara mycket avlägsen. Så vad ska en god muslim göra? Flytta, byta religion, eller vad?

Vad de faktiskt gör är att välja ut en lämplig ort, varför inte självaste Mecka, och iaktta fasta som om de befunnit sig där. När man är överens om att solen gått ner i Mecka så är det fritt fram.


Det var det praktiska. Vad det teologiska beträffar så kan man ju fråga sig hur en allvetande Gud fått för sig att upprätta ett påbud som inte kan följas överallt.

I ett obevakat ögonblick fick jag faktiskt tag på densamme och ställde frågan. Så här förklarade han sig:

... Öh, va? Jaha ... Visst sjutton. Hm. Det där har jag aldrig tänkt på.

- Allah (Hex)

Lördagsfråga: *art

1. BART: Bay Area Rapid Transit är lokaltåg/tunnelbana i San Francisco med omnejd.
2. CART: Det här var denna frågans fynd för min del. Coleshill Auxiliary Research Team ägnar sig åt Coleshill, en herrgård (typ) i England. Eller rättare sagt när brittiska soldater 1940-44 i största hemlighet tränades i gerillakrigföring inför en eventuell tysk ockupation. Se deras mycket utförliga hemsida med t.ex. interiörer från de underjordiska anläggningarna.
3. Dart: Tänkte att det fanns någon variant på den vanliga tavlan och jovisst. Det här är en "Fives"-tavla, använd i Londons East end.
4. Eart(h): Pale Blue Dot tillhör, menar jag, allmänbildningen. Den ljusa pixeln i mitten är här, det vill säga Jorden. Fotograferad 1990 av Voyager 1 på ca 6 miljarder kilometers avstånd, eller 5,5 ljustimmar. Det ljusa bandet kommer från den intilliggande solen.

Och vad får vi då?

Marge: Homer, I've been thinking, if the baby's a boy, what do you think of the name Larry?
Homer: Marge, we can't do that! All the kids will call him "Larry Fairy".
Marge: Well, how about Louie?
Homer: They'll call him "Screwy Louie".
Marge: Bob?
Homer: "Flob". [?]
Marge: Luke?
Homer: "Puke".
Marge: Marcus?
Homer: "Mucus".
Marge: What about Bart?
Homer: Let's see... [counting on his four fingers] Bart, Cart, Dart, Ee-art... Nope, can't see any problem with that!

- Fin scen från "I married Marge", The Simpsons (s3ep12)

Den satte Joakim, som tackade Magnus för vad jag också tycker var den svåraste ledtråden (CART).

De Nya Tempelherrarnas Order

Här följer ett utdrag ur min kommande bok Tredje rikets myter (se även förlagets presentation). Personen som avhandlas var en av den nazistiska rörelsens andliga fäder - åtminstone enligt honom själv. Historien om hans tempelherreorden O. N. V. är svårskriven på grund av grundarens storhetsvansinne och högintelligenta förvirring; men man kan misstänka att facit mer än något annat skulle präglas av hans mytomani. Annorlunda uttryckt: jag tror inte att han fick fler sanna anhängare än vad som ryms under ett paraply.

Det förekommer en del namn och begrepp som kanske eller förmodligen är obekanta för den som inte studerat ämnet närmare. De förklaras utförligt i boken, ifall man inte vill leta på egen hand.




Jörg Lanz von Liebenfels

Hur utmanande det jag skall visa än låter, så är det icke desto mindre formulerat utifrån fullkomligt pålitliga historiska källor enligt strikt vetenskapliga principer, och kommer att bekräftas på det mest häpnadsväckande sätt av de senaste upptäckterna inom naturvetenskap och konsthistoria.

- Ur Theozoologie (1905)

Jörg Lanz von Liebenfels började sin andliga bana som munk. Vid 20 års ålder skall han ha fått en vision av den ariska rasen, eller Herrenmenschen, "härskarfolket", i en uråldrig kamp mot Affenmenschen, "apmänniskor" eller icke-arier. För att kunna segra var det av största vikt att den ariska rasen höll blodet rent. Om det var en faktisk vision, så var den påfallande lik tankegångarna från rasteoretiker som Gobineau.

Kort därefter lämnade von Liebenfels klosterlivet – det officiellt noterade skälet var "köttsliga lustar" – och utvecklade vad han kallade Theozoologie i en bok med samma namn (han döpte senare om läran till ariosofi, "arierkunskap", som skulle bli den etablerade beteckningen på såväl hans som von Lists läror) och undertiteln "vetenskapen om Sodomsaporna och Gudselektronen". Läran är komplicerad och förvirrad. För att bara nämna några detaljer så kommer själva begreppet från ordet Theozoa, en sorts rymdvarelser som kommit till jorden. De stammade från de första människor Gud skapade, hade en mängd förunderliga och övermänskliga eller rentav övernaturliga förmågor, förökade sig med elektricitet (därav titelns Götter-Elektron), och var dessutom ariernas förfäder. De gjorde misstaget att beblanda sig med apmänniskor (som i Bibelns skapelseberättelse inte räknas som människor utan skapades med djuren), vilket resulterade i de lägre raserna; dessa är alltså en blandning av människor och djur. Allt detta, och oerhört mycket mer, fick von Liebenfels fram genom detaljstudier av i synnerhet Bibeln (en tidig artikel om läran var på latin, vilket torde vara unikt i völkisch-sammanhang) men även annan äldre litteratur på flera klassiska språk, samt otaliga handplockade historiska och arkeologiska fynd som passade i sammanhanget. Det kan påpekas att von Liebenfels, till skillnad mot flera andra tongivande förmågor i genren, var noggrann med att ange exakta källor – han briljerar gärna med sin bildning, som förvisso var mycket stor – även om slutresultatet inte förbättrades nämnvärt. Några åtgärder han rekommenderade i den stora striden var sterilisering av de lägre raserna, dödsstraff för rasblandning och annan hårdhänt rashygien, massavrättningar icke undantagna. Att hans texter blev förbjudna av nazisterna 1938 (i samband med att Österrike infogades i Riket) berodde nog inte på just de detaljerna.

En person som utpekats som, om inte anhängare till så åtminstone påverkad av, von Liebenfels är August Strindberg. Frågan är inte avgjord och kommer kanske heller aldrig att bli det. Några belägg har (ännu) inte uppbringats, men det finns heller inget som hindrar att det stämmer; Strindberg befann sig i Berlin vid sekelskiftet, höll sig ajour med dagens debatter inom en mängd områden, och en filosofisk-historisk pseudovetenskap som ariosofin var som gjord för att fånga hans uppmärksamhet. En av hans favoritglosor skulle, om idén stämmer, ha hämtats från von Liebenfels: "äfflingar", om folk som visserligen inte behövde vara icke-arier men väl intellektuellt underutvecklade på så sätt att de exempelvis förnekade existensen av Gud.

Vilka aspekter av von Liebenfels lära som gav honom anhängare är svårt att säga. Inte för att de utgjorde någon massrörelse precis, men 1907 var de ändå tillräckligt många för att han skulle grunda De Nya Tempelherrarnas Orden, eller på latin Ordo Novi Templi. Långt senare hävdade han att detta var nazismens allra första manifestation, och att Hitler kunde betraktas som hans lärjunge; hans självbiografi hade den anslående titeln Mannen som gav Hitler hans idé. Dessa påståenden saknar stöd. Det verkar inte finnas något sagt eller skrivet av Hitler eller någon i hans närhet som tyder på något sådant inflytande. (För en belagd kontakt med någon som skulle spela en viss roll längre fram, se avsnittet om Karl Maria Wiligut i kapitlet om Ockult nazism.) Det går inte ens att belägga en långt mindre anmärkningsvärd uppgift från von Liebenfels, nämligen att Hitler under sin tid i Wien före världskriget skulle ha besökt honom och köpt några exemplar av Ostara, en lång serie häften där han lade ut sina idéer. Det förefaller å andra sidan osannolikt att Hitler inte skulle ha känt till och läst dem, men många av idéerna var, som redan nämnts, allmängods bland völkisch-rörelserna. Men oavsett detta så skulle bland annat anhängare till von Liebenfels ta nästa steg på vägen mot NSDAP.

Lördagsfråga: 4 x 4

Här har jag fuskat. Mycket lite, men dock.

Radium och skönhet

Det är ungefär 100 år sedan radioaktiva prylar började bli populära; radium var så modernt som kanske inget grundämne varit, förr eller senare.


När en burk nattkräm Radior Peau de Velour stått på en filmplåt blev resultatet den vita rundeln t.h. Tillverkaren garanterade, "under $5000 penalty", att deras varor innehöll radium och höll sig radioaktiva i minst 20 år. (1919)

Man visste inte så noga vad strålningen gjorde, men förmodade att det var något bra. Några decennier framåt kunde hugade köpa tvål, tandkräm, puder ... Eller höjdaren Vita Radium, det vitaliserande stolpillret för män - ifall ni hänger med - som enligt uppgift hade samma effekt på kroppen som när man laddar upp ett batteri. (Det är vad som faktiskt står på bipacksedeln, åtminstone i den censurerade versionen.) Ordet radium fick så goda associationer att det likt guld och diamant användes som en sorts kvalitetsbeteckning på allt möjligt; kondomen Radium Nutex är ett exempel på icke-radioaktivt bruk.


En vanlig sort som definitivt var radioaktiv var de så kallade emanatorerna (efter den radongas som "emanerades"). Enkelt uttryckt gjorde de dricksvatten radioaktivt. I typfallet utgjordes de av en behållare i vilken man hällde vatten. Efter ett dygn eller så hade det blivit laddat med radioaktiv kraft. Så kunde man hälla upp ett glas "radiumvatten" när man kände för det. Det var helt enkelt en hemmaversion av radium-sanatorier, som det John H. Kellogg (just cornflakes-mannen) öppnat 1912. Det var det första i USA, de övriga låg i Europa där man hade längre erfarenhet av radium.

Utvecklingen med i synnerhet emanatorer bekymrade det stora och ansedda (än idag, förresten) läkarförbundet American Medical Association. För att skydda allmänheten från kvacksalvare utfärdade de 1916 en riktlinje för emanatorerna: Den som ville sälja en sådan måste visa att den under 24 timmar genererade mer än 2 mikrocurie radon per liter vatten.

Just så. Riktlinjen angav den lägsta nivån. Den gällde fram till 1929. Med den idag använda enheten, Bq (Becquerel) istället för Curie, anges en "gräns för otjänligt" vid 1000 Bq (Strålsäkerhetsmyndigheten). Gränsvärdet från 1916 låg på 74000 Bq.

I den encyklopediska boken Nostrums and Quackery, "Undermedel och kvacksalveri", som AMA gav ut 1912 nämner man en lurifax som kallade sig doktor och sålde Radol över hela landet. Det var bluff, konstaterade man; flaskornas innehåll var inte alls radioaktivt.

Mot slutet av 1920-talet hade en rad dödsfall inträffat, bland såväl de s.k. Radium Girls (som målat urtavlor med självlysande färg och när de spetsat penslarna med läpparna efterhand fått i sig stora mängder radium) som fysiker och läkare som arbetat med ämnet. Folk blev oroliga, såväl för kvackerier och strunt som de radiumkurer som den riktiga vården ägnade sig åt - det kan påpekas att strålbehandlingar mot cancer var vanliga och effektiva. Men knäcken för de förstnämnda inträffade först 1932, sedan en rik och berömd man avlidit efter några år med radiumvattnet Radithor: "Det fungerade bra tills han tappade hakan", som en minnesvärd samtida rubrik sammanfattade det (en typisk effekt av förgiftningen är s.k. osteonekros, "bendöd", i käken).

Två märkliga omständigheter: Den ena att idén om radium och radioaktivitet som allmänt undermedel fortsatte i Europa. Tyskland verkar ha hållit ut längst, ända in på 1940-talet kunde man köpa tandkrämen Doramad med torium.



Den andra att riskerna med radium inte var okända bland expertisen. Redan före Radium Girls-fallet visste forskare att hantera ämnet med största respekt. I en facktidning från 1922 rapporterar ett laboratorium hur man ständigt ser över säkerhetsarbetet; att maximera avstånd och minimera exponeringstid var en god strategi. Man tog även fram förvaringskärl med tumstjocka blyväggar. Detta samtidigt som flickorna på U S Radium uppmanades att hålla penslarna fina och "det flytande solskenet" Radithor rekommenderades av läkare. Går det ihop?

Vad som var okänt var riskerna med strålning på låg nivå, som man länge trodde var stimulerande. Visste man kanske heller inte hur även ytterst små mängder radium lagras i kroppen? I emanatorerna överfördes inga radiumpartiklar; skulle AMA:s rekommendation ha sett annorlunda ut annars? Hade de inget att säga om medel som Radithor? Jag vet inte, än. Ett genomgående tema i denna historia är den ojämna fördelningen av kunskap och okunskap i alla sektorer, och trögheten i systemet när de som inte vet inte vill veta, och de som vet inte orkar med de som inte vet just därför. Vilket kan vara fallet än idag.

Fin samling i Oak Ridge: Radioactive Quack Cures

Tidigare bloggpost: Radioaktivt vatten med svenska belägg


Förresten pågår radium-boomen på sätt och vis än idag. Se till exempel Bad Schlema: Radonheilbad (tyska). Det gamla R-ordet går inte att använda men det andra funkar tydligen finfint. Hur det nu går till. Tvålannonsen från 1919 blev plötsligt mindre tidstypisk - folk går fortfarande på det.

Alternativmedicin för tuffingar

Man hävdar att den moderna människan lever i en konstlad, överbeskyddande miljö, vilket medfört att vår konstitution har försvagats, att vi är förvekligade och "bortklemade". Viktiga funktioner som matsmältning, värmeregulation, det autonoma (livsnervs)systemets funktioner, andning, sömn, infektionsförsvar och cirkulation är försvagade.

Den alternativa medicinens basbehandling består därför till stor del i att träna upp och förbättra dessa livsfunktioner, så att vi kan klara av även lite större belastningar än vad vi (normalt) utsätts för i vår skyddade vardagstillvaro. Friluftsbehandling, med lätta kläder och rörelse i sol samt olika vattenbehandlingar syftar till att speciellt träna värmeregulation och cirkulation.

- Karl-Otto Aly*, "Uppsving för alternativ läkekonst", öppensinnad artikel i När Var Hur 1982 (sid 194-197)

Detta är en aspekt av alternativmedicin som idag sällan nämns: Vikten av att härda sig, hälsoaspekterna av friluftsliv, eller som det manifesterade sig hos solvikingen Are Waerland, en bloggpost där jag bara skrapar på ytan av hans liv och verk. Idag är det mer husliga bekväma läror som gäller, dieter som GI och LCHF, yoga, tarmrensning etc. Liksom avhållsamhet från konstgjort och "kemikalier"; margarin, vacciner osv. Det finns väl några som fortfarande härdar ut på spikmattor (i vilket fall det oftare hänvisas till "subtila energier" än vikingatakter), men i övrigt verkar man ha vuxit ifrån det hälsosamt späkande friluftslivet.


* Förf. är specialist i allmänmedicin och långvarig utövare av alternativmedicin, bl.a. som chefsöverläkare på Tallmogården. Hans hemsida www.helhetsmedicin.se bär syn för sägen. När han skrev NVH-artikeln var det alltså inte som neutral betraktare utan som part i målet.

Måndagsfråga: N

1. En magnet svävar ovanför en supraledare. Den supraledande egenskapen aktiveras vid låga temperaturer, som erhålls med flytande kväve, med den kemiska beteckningen N.
2. N-skala är en Nätt skala för modelljärnvägar o.dyl. Har fått sitt namn efter spårvidden, Nio (Neuf, Neun, Nine...) millimeter.
3. N-strålar är en märklig och lärorik episod i vetenskapens historia. Skeptic's Dictionary har en något bättre artikel än Wikipedia, även om det var svårt att hitta någon riktigt bra redogörelse på nätet (många är behäftade med irriterande fel).
4. Under rättegången mot O. J. Simpson kom omskrivningen "the N-word" att nämnas till och från, jag minns ej varför. (Det stod inte för "Nicole").

Joakim satte veckans lördagsfråga, som händelsevis blev en måndagsfråga.

En dåres försvarstal

... Hitler hånade försöken att beteckna sådana som honom förrädare eftersom de sökt Tyskland bästa genom väpnat uppror mot den republikanska regeringen. Han påpekade att Bismarck upplöst riksdagen och härskat utan parlamentet, varpå hans fiender kallat honom förrädare, men icke desto mindre hade hans handlande motiverats av den mycket stora nytta det gjorde för Tyskland.

Det som då kallades Ludendorff-Hitler-processen efter den mest resp. näst mest kände (just så) i de åtalades bås kom att domineras av den senares försvarstal, här ett exempel återgivet ur samtida press (New York Times 28 mars 1924). Och tala kunde han ju.

En samtida betraktare hade inte kunnat tro annat än att rörelsen ifråga var slut när domen föll. I efterhand vet vi att det snarare var början. För ledarens fem år på fästning (som var ett sorts hotelliknande fängelse, långt bekvämare än vanliga celler) blev till slut bara åtta tämligen behagliga månader då han även fick tid att diktera en bok, och när han kom ut var han långt mer känd än när ölkällarkuppen hade inletts.

Inte för att envar som tror sig vara en ny Hitler, eller vilka historiska förebilder folk har för ögonen, faktiskt är en sådan. För att bara nämna ett enda exempel så var NSDAP ett faktiskt parti, inte ett inbillat. Å andra sidan finns det verkligen ingen som helst anledning att, som man gjorde i München den gången, låta domstolen bli en talarstol. Om Hitler fått hålla klaffen när landets och världens uppmärksamhet, som han så innerligt längtade efter, äntligen var riktad mot honom så hade redan det varit ett straff. Hade man dessutom haft vett på att sy in honom efter förtjänst så hade världen idag varit bättre än den är.

Måndagsfråga: Kort

Procent

Uppsnappat: Någon gång på 1990-talet skall Finska Notisbyrån (motsvarar TT) ha skickat ut en notis. Nu skickar de ut bra många tusen notiser om året, så man kan ju inte ha koll på allt ... Denna handlade om en malmfyndighet där det fanns uppskattningsvis 800 miljoner ton malm. Halterna utgjordes av 25 % ädelmetaller, 20 % koppar och 30 % nickel.

Jomen. Ni ser.

Det gjorde uppenbarligen ingen som kollade texten innan den skickades ut. Märkvärdigt nog (om den här historien är sann, vill säga!) var det heller ingen av mottagarna som insåg vilken världsnyhet det faktiskt var. Om man nöjer sig med det finaste glittret så skulle 200 miljoner ton guld, silver och platina skicka världsekonomin i flatspinn. Guldhalter i malm räknas annars i gram per ton. Och så vidare.

Det hade varit intressant att få se ett belägg för denna historia. Att den skulle kunna vara sann är helt klart. Lika säkert som att en notis om en fotbollsmatch som slutade 0 - 1200 inte skulle gå i tryck osynad. I vissa sammanhang (men inte andra) kan alla dagstidningar hålla News of the World-standard, nämligen.

Norska faktoider

Lördagsfrågan utgår. Såklart.

Gårdagens händelseutveckling var som gjord för ryktesspridning. Att hänga på Twitter visade sig vara en synnerligen god metod för att fånga upp såväl fakta som faktoider. Det är också tydligt hur liten skillnaden kan vara mellan stora etablerade tidningshus och @smulan86 på Twitter; den ene kan ha halvfel och den andre halvrätt, men det kan lika gärna vara tvärtom.

Jag har inte hårda belägg för alla rykten. Det finns även rykten om rykten...

• Tidigt nämndes två explosioner i Oslo. De togs snart tillbaka.
• CNN lär ha spekulerat i att det var en gasexplosion. Jag vet inte om det finns stadsgas i Oslo men snart drogs det tillbaka.
• Statsminister Stoltenberg uppgavs tidvis ha skadats.
• En journalist nämnde att han sett åtta döda - utan att göra anspråk på att vara någon uttömmande inventering. Men det var som en sådan den strax började cirkulera.
• En film på Youtube hade en titel som verkade högintressant: "explosion i Oslo" på polska. En varning eller en slump? Varken eller, eftersom den ändrats i efterhand.
• Dödssiffror varierar. Så är det bara, av flera anledningar. De särskilda förhållandena på Utøya gjorde att de siffrorna varierade mest; tidiga rykten om 25-30 kontrades med bekräftade uppgifter från polisen på 4, 10 eller hur långt man nu kommit i letandet och räknandet. Facit brukar inte överträffa "vilda" rykten, men i det här fallet vet vi att så var fallet.
• På Utøya fanns Ali Esbati, f.d. ordförande i Ung Vänster. Han twittrade när han befann sig i säkerhet. Det retweetades - vidarebefodrades - av en viss Emanuel Karlsten. På SvD läste någon Twitter-ovan person det som att meddelandet kom från Emanuel. Och så hamnade fel person i tidningen.
• Vilka som låg bakom var det naturligtvis många som "visste". Några hypoteser var Libyen (NATO-kopplingen), al-Qaida (såklart), mulla Krekar (som gjort sig känd tidigare i Norge) m.fl. The Atlantic har en artikel The Washington Post Owes the World an Apology for this Item; "No, this is a sobering reminder for those who think it's too tedious to reserve judgment about horrifying events rather than instantly turning them into talking points for pre-conceived views". Min markering. Inte för att många kan vara utan skuld, om än inte i just detta sammanhang.
• Det saknades heller inte pretendenter; mer eller mindre kvalificerade erkännanden dök upp. De som nämndes kom från militanta muslimska rörelser. Ironier finns det gott om.
• New York Times lär ha nämnt en spekulation om islamister som låg bakom; något som återgavs i andra media utan reservationer. Oavsett detaljerna så är mekaniken extremt vanlig när det gäller ryktesspridning av alla de slag.
• Magnus Ranstorp, terroristexpert skall bara timmar efter sprängdådet ha förklarat att det var sannolikt att al-Qaida låg bakom. Jag har ännu inte fått utrett exakt vad han sade, men av det jag hörde och hört av honom verkar en så snabb utredning vara högst osannolik. Måhända något icke-kontroversiellt uttalande som att det inte går att utesluta den ena eller andra aktören blåsts upp ... Gissar jag. Uppdaterat: När skjutningen blev känd menade han att det inte lät som al-Qaida, till skillnad från enbart sprängningen; "hade det bara varit bombattentatet hade det varit naturligt att koppla det till muslimsk extremism" (Aftenposten).
• Anders Behring Breivik förekommer det många uppgifter om. En del stämmer avgjort, men rimligtvis inte varenda en. Högerextrem, antimuslimsk, kristen, frimurare, grönsaksodlare. Skall ha uttryckt beundran för bl.a. Winston Churchill, klassisk musik och Max Manus (norsk frihetshjälte från kriget). Dessa uppgifter kommer från Breiviks Facebook-sida, och bör därmed inte betraktas som självklara sanningar.
• Han identifierades med en viss bloggare "Fjordman", som citeras flitigt i manifestet. Det var fel.
• På vaken.se, där man tror på allt som verkar spännande och motvalls, kommer 22/7 givetvis att bli en klassiker i stil med 9/11. Som att det kan vara en s.k. falsk-flagg operation, utförd av västerländsk underrättelsetjänst. CIA, MI5, Mossad ... Bara att välja sin favorit.
• Fler sanningar från sekunda sektorn: SKP anklagar sionisterna just så.
• Inte ens hans gamla polare verkar ha något till övers för Breivik: sionist, frimurare, antirasist, pro-HBT etc. Daniel Höglund i Svenskarnas Partei menar att ingen nationalist mördar sitt eget folk - Breivik var för knäpp för att vara en riktig nationalist. (Han länkar även hit där al-Qaida-kopplingen görs.) Nationell.nu betecknar honom Kristen högersionist, antinazist och EDL-sympatistör (sistnämnda en antimuslimsk organisation som nationell.nu betecknar som judisk), SMR går också på sionist-spåret, och så vidare.
• Naturligtvis var han ingen äkta kristen heller, hävdar andra.
• I hans mycket omfångsrika manifest eller kompendium, länk till PDF (som till stor del plankats från bl.a. Unabombaren Kaczynski) beskriver sig Breivik som korsriddare, Justiciar Knight Commander och en av ledarna för en år 2002 återupprättad tempelherre-orden, med målet att få ett fritt (dvs. från islam och "multikulti") Europa 2083; årtalet syftar på slaget vid Wien 1683 då man satte stopp för det osmanska rikets inträngade i Europa. Han verkar ha varit en en-mans-konspiration à la Foucaults pendel; narcissism, storhetsvansinne, paranoia, mytomani, och säkert en och annan diagnos till.
• "To think that because those who wield power in society wield in the end that of government, therefore it is of no use to attempt to influence the constitution of the government by acting on opinion, is to forget that opinion is itself one of the greatest active social forces. One person with a belief is a social power equal to ninety-nine who have only interests." - John Stuart Mill, On representative government (1861). Om ABB tänkt citera honom så blev det fel i form, för att inte tala om innehåll.
• Det har sagts att Breivik hade slut på ammunition när han greps. Jag vet inte hur intressant detta kan vara, men enligt de senaste uppgifterna hade han ammunition kvar.
• Fler gärningsmän? Sådana rykten är en hel genre i sig. I skrivande stund har ingen plockats fram, och gärningsmannen insisterar (i skrift och via sin advokat) att han agerade ensam.

Denna lista uppdaterades sista gången på förmiddagen måndagen den 25 juli 2011 och återger en del av de uppgifter som fram tills dess cirkulerat. Ifall jag får anledning att återkomma till ämnet, vilket förefaller sannolikt, kommer de punkterna att läggas på en ny bloggpost.


Som avrundning en betraktelse om hur lätt fakta kan väga. En journalist ställer en fråga till terrorexperten ovan; det synes mig som om journalisten inte förstår vad han faktiskt säger:

Men kan du förstå kritiken som riktats mot terrorexperterna som alldeles för fort gick ut i medier och lade skulden på muslimska terrorgrupper?

- Terrorexperten: "Vi måste alla granska oss själva", Nyheter24, 23 juli 2011

I fall som detta har nämligen medierna själva varit mer än villiga att gå ut med förhastade slutsatser.

Fotnot: Den här ledaren ersätter en tidigare version (som också gick i papperstidningen) där det spekulerades om dåden kunde vara islamistisk terror, och som skrevs innan gärningsmannens identitet och motiv var klarlagda. NWT beklagar.

- Terrorangrepp på vård broderfolk, NWT, 23 juli 2011 07:30 uppdaterad 16:23

Och inte bara de. Från internationella mediajättar till twittrande semesterfirare har man förväxlat gissningar, antaganden och rykten med fakta. Det är, för att koka ihop det till ett enda konstaterande, så folk fungerar.


F.ö. kan det påpekas utifrån gårdagens bloggpost, om att man analyserade platsen utifrån tänkbara terrordåd redan 2006, att Grubbegatan skulle stängas av för biltrafik i september. Det skulle egentligen redan ha varit gjort, men försinkats p.g.a. överklaganden. Läst i Aftenposten: Bombegate skulle stenges

2006: Terrorhotet i Oslo

En uppfattning som ventilerats mycket ofta är att sprängdådet i Oslo skulle ha varit totalt oväntat, som en blixt från klar himmel etc. Det må vara en sorts rituell standardfras som inte ska tolkas bokstavligt. Men i detta fallet är den bokstavligen osann.

I en artikel från 2006 utpekas som synes en plats som ligger kanske 100 meter från den plats där dagens bomb briserade.



En bilbombe i Grubbegata kan blåse hull i høyblokka der statsminister Jens Stoltenberg og hans mannskap holder til. Det har sprengstoffeksperter beregnet, og Statsbygg har fremmet krav overfor Oslo kommune om at et par hundre meter av den anonyme gatestubben blir sperret for trafikk.

Også i Akersgata på den andre siden av regjeringskvartalet kan det bli sperringer som skal skjerme Jens og co. mot terrorister.

- Frykter bilbomber mot regjeringskvartalet, Dagbladet, 13 september 2006


Uppdaterat:

Statsbygg var i gang med å terrorsikre gaten der bilbomben gikk av i går. Om bare to måneder ville gaten vært stengt for all biltrafikk.

- Bombegate skulle stenges, Aftenposten, 23 juli 2011