Och blir eller blir stor-Sverige

Episcopos in omnibus gentibus Sveonum seu Danorum, Norvegiorum, Island, Scrideuinnum, Gronlandon et universarum Septentrionalium Nationum ...

Den 6 januari 1053 - det är allt något särskilt att se så exakt datering av så gamla ting - skrev Leo IX i Rom till Adalbert, ärkebiskop av Hamburg-Bremen. Bland annat räknade han upp vilka biskopsdömen som denne hade att basa över. Även tusen år senare behövs inga särskilda språkkunskaper för att känna igen de flesta folken (se även bloggposten Septentrionalis). "Skridfinnarna" är samerna, och notera även att Grönland nämns.

Men det ord som här ska uppmärksammas är det lilla seu i början. I medeltidslatin betyder ordet som regel "och". Men i klassisk latin betyder seu "eller". Arkeologen Matts Dreijer (som ibland var duktig och omdömesgill) tog fasta på den senare anakronistiska tolkningen, och läste "... svear, eller daner" osv. Uppräkningen av folk och länder skulle därmed utgöra en definition av begreppet "svear" - en enkel felläsning ger oss raskt ett mångdubblat stor-Sverige, ända bort till Island och Grönland. Svårare behöver det inte vara!

Tolkningen vore omvälvande ifall den kunde beläggas. Det kan den inte, inte ens i denna källa; i resten av texten framgår det mycket tydligt att svear och daner m.fl. är olika folk.