Ett råd till kollegerna

Försök inte få mig att biffa med en recensent – det är lönlöst.

En känd skribent fällde denna kommentar i en diskussion - han hade tidigare formulerat samma princip mer polerat och mindre rakt på sak, varför jag valde den ovan. Efter att ha begrundat frågan i kombination med lämpliga mängder omvärldsbevakning har jag funnit rådet vara gott, och försökt att följa det.

Ett försök till motivering: Författarens "uppgift", eller sociala kontrakt eller vad man ska kalla det, är att skriva en bok. Därefter är det recensentens uppgift att läsa och fälla ett omdöme om den. Det är allt. Om författaren nu tar strid mot recensenten så frångås därmed reglerna. Det är inte författarens sak att kritisera kritiker, särskilt som denne är i högsta grad jävig.

Det absolut närmaste jag kommit sådant är när en anmälan fann en av mina böcker bra, men med en bock i kanten, citerar mig själv:

Å andra sidan vill jag förtydliga en detalj som kritiseras, nämligen "den snabba redigeringen från webbsajt till bok". För så är inte fallet; stilen är som den är med flit. Vad man än tycker om den. ;-)

Recensenten fann språket något slarvigt, vilket jag alltså inte har några som helst synpunkter på. Men att det skulle berott på snabb redigering var ett faktiskt sakfel: stilen var som den var med flit, in i minsta kommatecken.

Sen var det med en särskild glädje jag läste samma skribent recensera en senare bok, där hon fann redigeringen betydligt bättre och mognare. Boken ifråga var den som jag skrivit på kortare tid än jag förmodligen kommer att skriva någon bok alls; en vecka från pärm till pärm.

Det vore i och för sig intressant att se en författare kritisera en god recension någon gång...