Om Gud finns, är allt tillåtet.
- ATEA, ateistisk organisation i Brasilien
Häromåret lanserade Humanisterna kampanjen "Gud finns nog inte". Den brasilianska kampanjen, omskriven här, har som synes lite mer sting än så.
Vilket är rätt och riktigt: religion är förnuftsvidrig, lindrig som grav.
Texten torde syfta på ett citat som mycket ofta tillskrivs Dostojevskij: "Om Gud inte finns så är allt tillåtet", med varianter. Vad han faktiskt skrev är det följande, det felciterade i fetstil:
Ivan Fjodorovitj lade inom parentes till att hela naturens lag ligger i den tron, och att om man skulle förstöra mänsklighetens tro på odödligheten, skulle inte bara kärleken utan varje levande kraft som vidmakthöll livet i världen torka upp. Dessutom skulle då ingenting vara omoraliskt, allt skulle vara tillåtet, även kannibalism. Det är inte allt. Han avslutade med att förklara att för varje person, som vi själva, som inte tror på Gud eller odödlighet, så måste naturens moraliska lag genast ändras till den tidigare religiösa lagens raka motsats, och att egoism, även brottslig, inte bara måste bli laglig utan även erkännas som den oundvikliga, mest rationella, rentav ärbara följden av hans situation. Utifrån denna paradox, mina herrar, kan ni föreställa er vår excentriske och paradoxala vän Ivan Fjodorovitsjs övriga teorier.
- Fjodor Dostojevskij, Bröderna Karamazov, andra boken, kapitel 6
Nu bör visserligen Dostojevskij avnjutas och kontempleras i ännu längre sammanhang än så här, gärna i sin helhet - Idioten och just Bröderna Karamazov räknas ofta bland de bästa böckerna någonsin, och vi skulle väl inte bedöma Shakespeare eller ens Hamlet utifrån lösryckta citat? (Frågan är retorisk.)
Men den fråga som ändå ställts är värd att fundera på: Om Gud, säg Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, aldrig existerat, och de lagar som Moses, Jesus och Muhammed (stryk de som ej önskas) sade sig förmedla till mänskligheten därmed är till intet förpliktigande pladder, innebär det då att det inte finns några lagar alls? Behöver människor en övernaturlig makt för att komma överens?
Allt i staden, man och kvinna, ung och gammal, oxe, får och åsna, vigde de åt förintelse och högg ner.
- Josua 6:21
Man borde inte behöva fundera särskilt länge för att inse att det är tvärtom. Särskilt om man har en fungerande backspegel: Gud har varit historiens bästa frikort. Hans vilja, outgrundlig och enligt uppgift kommunicerad direkt till hans utvalda, kan åberopas för att motivera vad som helst.
6 kommentarer:
Det är alltid tvivelaktigt att citera en författare när han uttrycker en av sina figurers åsikter. Det är ganska liten chans att författaren faktiskt delar dem. Vad gäller i fallet Ivan Fjodorivitj Karamasoz och Fjodor Dostojevskij?
Ivan Fjodorovitj Karamasov är den mest intelligente, rationelle och filosofiske av bröderna. Han tänker mycket på religion -vanligen synnerligen kritiskt. Förmodligen är han agnostiker. Rimligtvis är Ivans tankar i viss mån Dostojevkskijs -däremot inte hans åsikter. Dostojevskij var troende. Hur som helst så motbevisar Ivan sin egen tanke om att Guds icke existens gör moral onödig. Han agerar själv moraliskt trots att hans moral är icke-gudsbaserad. Att folk i hans omgivning väljer att tolka Ivans tankar som en ursäkt för ondskefullt beteende kan han i viss mån klandras för (han är inte tydlig). Summa summarum verkar det som att citatet inte är felaktigt, det är även vilseledande. Dostojevskij anser att det inte är så att ifall Gud inte finns så är allt tillåtet. Han låter icke-troende karaktärer ha moral och samvete i sina berättelser. Däremot tycks han tro att frånvaron av Gud kommer att få många att använda detta som förevändning för omoraliskt beteende. Som du påpekar är det nog snarare tvärtom. Gud är en mycket effektivare ursäkt, både genetemot en själv och gentemot andra, än Guds icke-existens.
Sensemaker
Vad har Anders Bering Breivik, med saken att göra? Har han någonsin sagt eller skrivit, att han är troende?
A. B. B. var frimurare, tempelherre in spe, och räknade sig till den kristna flocken, ja. Det står i hans manifest.
Tack för god beskrivning av I. F. K., Sensemaker. Man skulle även kunna poängtera att det inte ens är han själv som uttalar sig; Dostojevskij låter en tredje person uttala sig om vad Ivan Fjodorovitjs tycker och tror.
Inte för att folk som nyttjat (det vantolkade) citatet tillskrivit det Dostojevskij, eller gjort någon särskild poäng av att han skulle ha tyckt det. Man har gjort en poäng av att det skulle vara sant. Enbart med F. D. som auktoritet?
Tempelherrarna finns väl inte längre, och har inte funnits på flera hundra år. Att han skulle vara frimurare, tvivlar jag starkt på.
Tempelherrarna utplånades av Franske kungen och påven på 1300-talet. De var erkänt skickliga Kristi stridsmän i kampen om Levanten under korstågens århundraden. I motsats till korsfararna, som åkte hem efter ett tag, så var de proffs som vanligtvis spenderade hela sin karriär i en militär-religiös orden som permanenta heliga krigare. Ifall han såg sig som sådan så menade han väl att han var en professionell och helt hängiven kristen kämpe mot Islam.
Sensemaker
Skicka en kommentar