Rosa vikingar

Det är visserligen sannt, att det hvilar ett rosenskimmer öfver denna vikingatid; men väpna vi vårt öga med historiens synglas, så skola vi snart finna att detta rosenskimmer icke är annat än en färgblandning af blod och tårar.

- A. E. Holmberg, Nordbon under hednatiden (1852), sid 138

Hur såg man historien förr? Ofta tänker man sig yverborna punschpatriotiska ting som Geijers stilbildande dikt. Men även förr i tiden fanns det folk som inte var dummare än att de såg igenom sådant.

Och vinden med makt in i seglen lopp;
Vi flögo på böljornas rygg.
I blånande djup sönk fjellets topp,
Och jag var så glad och så trygg.
Jag faders rostiga svärd tog i hand
Och svor att eröfra mig rike och land
Uppå hafvet.

Vid sexton års ålder jag vikingen slog,
Som skällde mig skägglös och vek.
Jag sjö-konung blef — öfver vattnen drog
Uti härnadens blodiga lek.
Jag landgång gjorde, vann borgar och slott,
Och med mina kämpar om rofvet drog lott
Uppå hafvet.

Ur hornen vi tömde då mjödets must
Med magt på den stormande sjö.
Från vågen vi herrskade på hvar kust —
I Valland jag tog mig en mö —
I tre dagar gret hon, och så blef hon nöjd,
Och så stod vårt bröllop, med lekande fröjd
Uppå hafvet.

- Ur E. G. Geijer, Vikingen (1811)