Episoden som skildras i praktristningen ingår i Völsungasagan. Det är en lite komplicerad och bitvis våldsam historia som nog skulle kunna bli en hit med miljonbudget och några lättklädda scener. Sigurd föds faderlös och växer upp hos fosterfadern Regin. Denne får Sigurd att döda draken Fafner (som även är Regins bror; komplicerat, som sagt). Efteråt ber Regin att få äta drakens hjärta.
Sigurd började att tillaga hjärtat över elden, men råkade bränna sig lite på det heta drakblodet. Han stoppade genast fingret i munnen och i samma stund hörde han en massa röster. Han såg sig omkring, men upptäckte inga fler människor i närheten. Rösterna hördes fortfarande tydligt och efter en stund förstod han att han kunde förstå fågelspråk. Så synd att Sigurd steker hjärtat åt någon annan, kvittrade en fågel. Han borde äta hjärtat själv och bli den visaste bland män. Ja, kvittrade en annan fågel. Då skulle han förstå att Regin tänker döda honom och ta hela skatten själv. Om han hade något förstånd, svarade den första fågeln, skulle han ta sitt svärd Gram och hugga huvudet av Regin. Men se där! Jag är rädd att det är för sent. Sigurd vände sig hastigt om och såg Regin som just var i färd med att sticka honom med sin dolk. Med ett välriktat svärdshugg avskiljde Sigurd Regins huvud från kroppen.- Ginnungagap.info: Sigurd Fafnesbane
Drakblodet kunde även användas utvärtes och gav då osårbarhet. När Sigurd naken låter sig översköljas av blodet har han ett litet blad mellan skulderbladen. Detta gav upphov till en liten men dock sårbar fläck som skulle nyttjas längre fram i historien — månne greppet känns igen från annat håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar