Många giftormar har en viss motståndskraft, snarare än immunitet, mot sitt eget gift. För att sammanfatta en fråga där buden är många även bland experterna.- Fotnot ur en kommande artikel av mig
Frågan är enkel: Är ormar, skorpioner och andra giftiga djur immuna mot sitt eget gift?
Svaren (för det är inget enkelt "ja" eller "nej") är mer komplicerade. Särskilt som frågan inte verkar ha undersökts så grundligt som man kunde tro.
The question whether individual snakes are immune to their own venom has not yet been definitively settled ...- Wikipedia: Snake venom/Immunity among snakes
Att ormar skulle vara immuna mot sig själva är en gammal uppfattning. Kanske drogs slutsatsen när man konstaterat att giftormen ju äter upp sitt förgiftade byte utan att ta skada av det. Resonemanget förekommer faktiskt än idag, trots att man verkligen borde veta bättre: Ormgift verkar inte i magen utan i blodet. Här har engelskan en fördel: poison verkar i magen, eller via lungor, beröring etc., men venom endast i blodet.
Här är en studie enligt vilken skorpioner är immuna mot sitt eget gift:
In conclusion, the muscular and nervous systems of scorpions are not affected by the molecules contained in scorpion venom.- Legros, Martin-Eauclaire och Cattaert, The Myth of Scorpion Suicide: Are Scorpions Insensitive to Their Own Venom? (1998)
Här kommer vi in på det närliggande ämnet suicidala skorpioner. Om en skorpion är i en knipa som bara kan sluta med döden, i typfallet omvärvad av eld, tar den då livet av sig?
Den brittiske biologen Conwy Lloyd Morgan avfärdade 1881 idén. Han hade genomför ett antal experiment som nog inte hade klarat en etisk prövning; de var, med hans egna ord, "tillräckligt barbariska [...] för att få vilken skorpion som helst med minsta suicidala tendens att finna frid i självmord". Han fann inte att de tog livet av sig. Däremot såg han att de kunde slå med giftgadden mot ryggen. Observationen har många andra gjort, den ligger säkert till grund för myten. Men Morgan tolkade rörelsen som en sorts reflex, en försvarsrörelse för att bli av med det som besvärade djuret.
3 kommentarer:
Nja, det finns nog inget i de engelska begreppen som säger att venom inte kan fungera som poison, alltså att ett gift som vanligen distribueras genom bett eller sting till blodet alltid skulle vara ofarligt om det kom in i kroppen på något annat sätt. /J
OK, jag fick intrycket att så var fallet: "Toxins are poisons produced by some biological function in nature, and venoms are usually defined as toxins that are injected by a bite or sting to cause their effect, while other poisons are generally defined as substances absorbed through epithelial linings such as the skin or gut."
En amerikansk-född amerikansk medborgare jag känner har i amerikansk skola lärt sig att djur som är "venomous" har ett gift de kan injicera (eventuellt också spotta, men här är han osäker) medan djur som är "poisonous" är farliga för andra att äta, alltså ett rent passivt försvar.
I amerikanskt vardagsspråk finns dock ingen betydelseskillnad mellan "venom" och "poison" sa han.
Sensemaker
Skicka en kommentar